Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007

Publikationen har tagits fram av SCB tillsammans med Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Lantbrukarnas riksförbund, LRF.
ISBN 978-91-618-1368-1 (print)
1VCMJLBUJPOTUKÊOTUFO
&QPTUQVCM!TDCTFUGOGBY1PTUBESFTT½SFCSP
*OGPSNBUJPO&QPTUJOGPSNBUJPO!TDCTFUGOGBY
'ÚSTÊMKOJOHÚWFSEJTLCFTÚLTBESFTT#JCMJPUFLFU,BSMBWÊHFO4UPDLIPMN
1VCMJDBUJPOTFSWJDFT
&NBJMQVCM!TDCTFQIPOFGBY"EESFTT4&½SFCSP
*OGPSNBUJPO&NBJMJOGPSNBUJPO!TDCTFQIPOFGBY
0WFSUIFDPVOUFSTBMFT4UBUJTUJDT4XFEFO-JCSBSZ,BSMBWÊHFO4UPDLIPMN4XFEFO
www.scb.se
www.sjv.se
www.naturvardsverket.se
www.lrf.se
Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007 ger en översiktlig bild av jordbrukets utveckling under senare år sett ur ett hållbarhetsperspektiv. Jordbrukets påverkan på miljön, både positiv och negativ, samt
ekonomiska och sociala faktorer redovisas. Miljömål och andra
samhällsmål följs upp och utvecklingen analyseras. Jordbrukets bidrag till hållbar utveckling i övriga samhället beskrivs också.
Hållbarhet
i svenskt
jordbruk
2007
Hållbarhet
i svenskt
jordbruk
2007
Sustainability in Swedish Agriculture 2007
Statistics Sweden
2007
Tidigare publicering
Miljöredovisning för svenskt jordbruk 2000
Miljöredovisning för svenskt jordbruk 1997/98
Miljöredovisning för svenskt jordbruk 1996/97
Previous publication
Environmental Report for Swedish Agriculture 2000
Environmental Report for Swedish Agriculture 1997/98
Environmental Report for Swedish Agriculture 1996/97
Producent
Producer
SCB, enheten för Miljö- och turismstatistik
Box 24300, 104 51 Stockholm
+ 46 8 506 940 00
[email protected]
Övriga
Jordbruksverket, 551 82 Jönköping, 036-15 50 00
Naturvårdsverket, 106 48 Stockholm, 08-698 10 00
Lantbrukarnas Riksförbund, 105 33 Stockholm, 0771-573 573
Förfrågningar
Inquiries
[email protected]
Jenny Westin, +46 8 506 945 72
Foton
Omslagsfoto: Kenneth Bengtsson/Johnér Bildbyrå
Sid. 7: Chad Ehlers/TIOFOTO
Sid. 9: Anders Fällman/LRF Media AB
Sid. 12: Anders Niléhn/ LRF Media AB
Sid. 19: Marie Almers Atterhall, SCB
Sid. 21: Nils-Johan Norenlind/TIOFOTO
Sid. 30: Anders Fällman/LRF Media AB
Sid. 31: Lasse Modin/LRF Media AB
Sid. 39: Anders Niléhn/LRF Media AB
Sid. 45: Marie Almers Atterhall, SCB
Sid. 47: Tina Andersson/ LRF Media AB
Sid. 50: Ann Lindén/LRF Media AB
Sid. 58:
Sid. 63:
Sid. 83:
Sid. 84:
Sid. 85:
Sid. 89:
Johnny Franzén/Johnér Bildbyrå
Ulf Sjöstedt/Pix Gallery
Hans Kongbäck/Naturfotograferna
Lars Jarnemo/Naturfotograferna
Tore Hagman/Naturfotograferna
Ove Eriksson/TIOFOTO
Om du citerar ur denna publikation, var god uppge källan på följande sätt:
Källa: SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
ISBN 978-91-618-1368-1 (print)
URN:NBN:SE:SCB-2007-MI720P701_pdf (pdf)
Printed in Sweden
SCB-tryck, Örebro 2007.02
Förord
Vad är ett hållbart svenskt jordbruk?
Det är en stor och viktig fråga och det finns inga enkla svar. Hållbar utveckling kan mätas på
många olika sätt. Statistik samlas in för att belysa de mest aktuella frågorna. På vissa områden
behöver dock mätningar och statistisk information utvecklas vidare.
Syftet med denna redovisning är att ge en översiktlig bild av jordbrukets utveckling under senare år ur ett hållbarhetsperspektiv och att följa upp olika mål, främst inom jordbrukets miljöområde. Det innebär att jordbrukets påverkan på miljön, både positiv och negativ, samt ekonomi och sociala faktorer redovisas. Jordbrukets bidrag till övriga samhällets hållbara utveckling
belyses, liksom hur jordbruket påverkas av samhället.
Statistiska centralbyrån (SCB) har, på uppdrag av Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), tidigare
utarbetat publikationerna Miljöredovisning för svenskt jordbruk 1996/97, 1997/98 respektive
2000. Syftet med dessa miljöredovisningar har i första hand varit att på ett översiktligt sätt följa
upp och utvärdera svenska miljömål inom jordbrukssektorn. Föreliggande redovisning är en
uppföljning av dessa tidigare redovisningar, men har dessutom en bredare ansats där alltså
även ekonomi och sociala faktorer ingår.
Redovisningen har tagits fram av SCB tillsammans med Jordbruksverket, LRF och Naturvårdsveket. Projektledare har varit Jenny Westin, SCB. En styrgrupp, bestående av Jan Eksvärd, LRF,
Anders Emmerman, Jordbruksverket, Kersti Linderholm, Naturvårdsverket och Solveig Danell,
SCB har bistått arbetet. Dessutom har många andra experter läst och kommit med värdefulla
synpunkter. Marie Almers Atterhall, SCB, har svarat för den grafiska formgivningen.
SCB ansvarar för innehållet i de avsnitt som författats av SCB. Avsnittet Den sociala situationen
i jordbruket, har författats av Helena Nordström Källström, SLU, som också ansvarar för innehållet. Åsikter och uppfattningar i detta avsnitt är författarens egna och överensstämmer inte
nödvändigtvis med SCB:s.
Vi vill tacka alla personer, i och utanför styrgruppen, som läst och delat med sig av sin kunskap.
Trevlig läsning!
Statistiska centralbyrån februari 2007
Inger Eklund
Martin Lagerström
Innehåll
Hållbar utveckling, mål och indikatorer ............................................................................... 6
Summary............................................................................................................................. 8
1. Jordbrukets förutsättningar
Jordbrukspolitik ................................................................................................................. 10
Jordbrukets betydelse och utveckling ................................................................................ 13
Samhällets miljöpåverkan .................................................................................................. 17
2. Jordbrukets miljöpåverkan och hållbara utveckling
Växtnäring – övergödning ................................................................................................. 22
Markbördighet .................................................................................................................. 32
Växtskyddsmedel............................................................................................................... 35
Energi – användning och utsläpp ...................................................................................... 40
Växthusgaser ..................................................................................................................... 42
Avfall ................................................................................................................................. 44
Genteknik .......................................................................................................................... 46
Djuromsorg, djurhälsa och läkemedel ............................................................................... 48
Den sociala situationen i lantbruket ................................................................................... 54
Ekonomisk utveckling ........................................................................................................ 59
3. Jordbrukets bidrag till ett hållbart samhälle
Kulturlandskap och biologisk mångfald ............................................................................. 64
Förnybar energi från jordbruksmark .................................................................................. 70
Samhällets organiska restprodukter ................................................................................... 74
Levande landsbygd ........................................................................................................... 77
Säkra livsmedel .................................................................................................................. 80
4. Insatser från samhälle och jordbruk
Åtgärder och styrmedel ..................................................................................................... 86
Ledningssystem ................................................................................................................. 90
Ekologisk produktion ......................................................................................................... 92
Referenser ......................................................................................................................... 94
Karta över produktionsområde ........................................................................................ 100
Sökregister ...................................................................................................................... 101
Inledning
Hållbar utveckling,
mål och indikatorer
Jenny Westin, SCB
På vägen mot ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart jordbruk
finns ett stort antal mål uppsatta. För att följa upp målen behövs indikatorer och annan statistik som visar om utvecklingen går åt rätt håll.
att bedriva jordbruk medför alltid
en påverkan på miljön – både positiv
och negativ. Det negativa är oftast
kopplat till användningen av naturresurser eller olika typer av utsläpp.
För att jordbruket ska vara hållbart
krävs att den negativa miljöpåverkan
minskar till en acceptabel nivå. Men
det krävs också att det ekonomiska
utbytet är tillfredställande och uthålligt och att de sociala villkoren är acceptabla. Jordbruket är i dag en starkt
konkurrensutsatt näring. Importen
av livsmedel ökar, vilket pressar lönsamheten. Det måste vara lönsamt
att bedriva jordbruk och man måste
våga göra investeringar. Jordbrukarna
måste också trivas med sitt arbete, ha
god hälsa och känna sig delaktiga i
samhället.
Jordbruket har en viktig roll också
i samhällets hållbara utveckling. I ett
Fakta
Hållbar utveckling
För att tillgodose människans grundläggande behov, t.ex. mat att äta och luft
att andas, behövs väl fungerande ekosystem. Om ekosystemen skadas försämras
förutsättningarna till de livsnödvändiga
tjänster och varor som naturen förser oss
med och som i sin tur ligger till grund
för ekonomisk och social utveckling. Det
är därför nödvändigt att förvalta naturresurserna och andra resurser på ett
sådant sätt att god ekonomisk och social
utveckling uppnås, idag och för kommande generationer, utan att resurserna
urholkas. Detta är innebörden av hållbar
utveckling.
6
Figur 1. Hållbar utveckling omfattar miljö, ekonomi och sociala faktorer
Miljö
Ekonomi
Sociala
faktorer
uthålligt samhälle är slutna kretslopp,
god livskvalitet och biologisk mångfald viktiga faktorer. Svenskt jordbruk
kan genom produktion av förnybara
råvaror, återanvändning av näringsämnen och genom landskapsbevarande åtgärder bidra till framtidens
uthålliga samhälle. Jordbruket blir
både alltmer specialiserat och diversierat, t.ex. inom energi, entreprenad
och turism/upplevelser. Ett uthålligt
jordbruk ger också förutsättningar
för att framtida generationer ska få
tillgång till rena och säkra livsmedel.
Miljökvalitetsmål
Riksdagen har antagit mål för miljökvaliteten inom 16 olika områden.
Målen beskriver den kvalitet och det
tillstånd för Sveriges miljö, natur- och
kulturresurser som är ekologiskt håll-
bara på lång sikt. Miljökvalitetsmålen
syftar till att främja människors hälsa,
värna den biologiska mångfalden och
naturmiljön, ta till vara kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena,
bevara ekosystemens långsiktiga
produktionsförmåga samt trygga en
god hushållning med naturresurserna
(Miljömålsportalen).
Strävan är att vi till nästa generation ska ha löst de stora miljöproblemen. Det betyder att alla viktiga
åtgärder i Sverige ska vara genomförda till år 2020 (2050 då det gäller
klimatmålet). Dessa mål kallas för
generationsmål eller generationsperspektivet.
För att konkretisera miljöarbetet
och underlätta uppföljning finns en
mängd delmål antagna av riksdagen. Delmålen anger inriktning och
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Hållbar utveckling, mål och indikatorer
Ett uthålligt jordbruk skapar förutsättningar för att framtida generationer ska få tillgång till säkra livsmedel.
tidsperspektiv. Några utgör en del av
hela miljökvalitetsmålet, andra utgör
ett steg på vägen (Miljömålsportalen).
Redovisade mål
I publikationen har vi försökt sammanställa och redovisa de mål som
är mest intressanta för respektive avsnitt. För områden med miljöanknytning finns övergripande nationella
miljökvalitetsmål med tillhörande
delmål redovisade. Generationsmål
redovisas också där dessa ger en
fördjupad förståelse. Alla nationella
miljökvalitetsmål, generationsmål
och delmål är hämtade från miljömålsportalen, http://miljomal.nu.
I vissa fall har vi tagit med mål
som tagits fram i olika åtgärds- eller
handlingsprogram av sektorn själv,
s.k. sektorsmål. I förekommande fall
redovisas andra mål, dvs. annat än
miljömål, då dessa kan ge en breddad synvinkel. För områden som
saknar miljömål redovisas olika
samhällsmål som hämtats från bl.a.
nationella strategier för hållbar utveckling, propositioner och offentliga
utredningar.
I texten görs försök att följa upp
de mål som tagits med. För att un-
derlätta och åskådliggöra kopplingen
mellan mål och måluppföljelse finns
hänvisningar i form av inringade siffror, t.ex 1 . Den inringade siffran vid
målet motsvaras av en siffra i figur
och/eller text.
Indikatorer
Hållbar utveckling kan följas upp
med hjälp av olika indikatorer och
annan statistik som syftar till att, på
ett objektivt sätt, ge information om
utvecklingen. Indikatorer är data
som kan ge information utöver det
variabeln själv uttrycker, t.ex. peka på
trender och tillstånd i miljön. Indikatorerna kan aldrig bli heltäckande
och behöver därför kompletteras
med andra analyser och kvalitativ
information.
Det finns en risk att välja indikatorer enbart utifrån de data som finns
tillgängliga. Det gäller särskilt inom
det sociala området. Att helt förlita
sig på sociala indikatorer för att
analysera socialt hållbar utveckling
innebär att man får en begränsad
bild av verkligheten.
De indikatorer och den statistik
som redovisas i publikationen gör
inte anspråk på att ge hela bilden av
jordbrukets hållbara utveckling. Syf-
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
tet är att ge en bild av utvecklingen
under senare år inom områden som
är intressanta att belysa ur hållbarhetssynpunkt.
Hållbarhetsredovisning
Publikationen täcker in såväl ekologiska som sociala och ekonomiska
aspekter. Tyngdpunkten ligger på de
ekologiska aspekterna. Det finns flera
skäl för detta. Riksdagen har satt upp
mål för den yttre miljön, myndigheterna har ett ansvar för att de nås och
att resultaten redovisas. Vidare finns
ett antal bra indikatorer och system
för miljöövervakning och insamling av
miljödata.
För redovisningen av de ekonomiska och framförallt de sociala
aspekterna är erfarenheten mer
begränsad, färre indikatorer finns
utvecklade och färre data finns att
redovisa.
I publikationen visar vi hur jordbruket utvecklas i sig, hur jordbruket
kan bidra till en uthållig utveckling
av samhället och hur jordbrukets
miljö påverkas av samhället. Där så
är möjligt görs också internationella
jämförelser för att få en utblick i världen, främst EU.
7
Summary
Agricultural production gives rise to
both positive and negative effects on
the environment and the landscape.
The positive effects include that
agriculture keeps the farm landscape
open, that grazing animals maintain
pastureland with high biodiversity
and that cultural heritage environment are maintained. On the other
hand, growing crops and raising
animals gives rise to nutrient losses
to air and water, risk of pesticides in
surface and groundwater which under certain circumstances could have
a negative impact on biodiversity and
cultural heritage values.
Sustainable agriculture integrates
three aspects - environmental health,
economic profitability, and social and
economic equity. Sustainability rests
on the principle that we must meet
the needs of the present without
compromising the ability of future
generations to meet their own needs.
Environmentally sustainable agriculture conserves recourses is adapted
to the environment and is environmentally ethical. An economically
and socially sustainable development in the countryside requires for
instance that agriculture produces
high quality food at reasonable prices
to the consumer and provides the
producers a reasonable income.
Agriculture is important for the
sustainable development in society
8
as a whole. High quality of life, high
product quality, recycling and biodiversity are important aspects. The
farmers in Sweden can by production
of renewable energy, reuse of nutrients and conservation of biodiversity
and cultural heritage environment
contribute to a sustainable society.
Agriculture contributes to maintain
employment, population and social
structure in less-favoured areas in
northern Sweden and in the woodland areas of southern Sweden.
The structural rationalization in
agriculture has been extensive in the
later part of the twentieth century,
and it continues towards larger and
more capital-intensive companies.
Some companies choose to specialize and rationalize to stay profitable.
Other companies choose diversification in new activities, for instance
production of renewable energy,
contract activity and tourism.
In this publication we present
extensive statistics of the environmental impact of agriculture and
indicators for following-up national
environmental objectives. Chapter
one The Conditions for Agriculture
contains information about the
agricultural policy, structural development and food production. Also
society’s environmental impact on
the agriculture, such as ground level
ozone and acid rain, is described.
In chapter two The Environmental Impact of Agriculture we illustrate areas
as plant nutrients – eutrophication,
pesticides, use of energy, emissions
of greenhouse gases, waste, animal
welfare and the social and economic
situation for farmers. Chapter three
The contribution to a sustainable society
is about cultural landscape and biodiversity, renewable energy, organic
waste (sewage), rural economy and
high quality food. In chapter four
Efforts from society and agriculture
we discuss measures, instruments,
environmental management systems
and organic farming.
The publication is written by Statistics Sweden with the contribution
of the Swedish Board of Agriculture,
the Swedish Environmental Protection Agency and the Federation of
Swedish Farmers. Statistics Sweden
is responsible for the chapters written by Statistics Sweden. The part
The social situation in agriculture is
written by Helena Nordström Källström, Swedish University of Agricultural Sciences. The views expressed in this chapter are those of the
author and do not necessarily reflect
the opinion of Statistics Sweden.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
1. Jordbrukets
förutsättningar
Jordbrukspolitiken har, förutom klimat och andra naturliga förutsättningar, avgörande betydelse för hur jordbruksproduktionen ser ut och hur den utvecklas i riktning mot hållbarhet. Andra faktorer som kan påverka förutsättningarna är de ingrepp i landskapet som bebyggelse och infrastruktur ger liksom samhällets föroreningar och
utsläpp. I detta kapitel redogörs kort för den påverkan utifrån som har betydelse för jordbrukets hållbarhet samt
strukturutveckling och livsmedelsproduktion.
1 Jordbrukets förutsättningar
Jordbrukspolitik
Jenny Westin, SCB
Jordbrukspolitiken påverkar i hög grad jordbrukarnas agerande och beslutsfattande på gården. Den har stor påverkan på produktionen, t.ex. vad som
odlas och hur mycket mjölk som får produceras. Stödet till jordbruket har
gått i riktning från att garantera livsmedelsförsörjningen till att säkra att
jordbrukarna utför olika samhällstjänster.
Figur 1. Principskiss över EU:s jordbrukspolitik i Sverige
Procent
100
80
60
från krigsslutet fram till slutet av
1980-talet styrdes livsmedelsproduktionen av målet att Sverige skulle
vara självförsörjande med livsmedel i
händelse av krig och blockad. Jordbrukarna hade fastställda och av
staten garanterade producentpriser.
Jordbrukspolitiken var främst
inriktad på att med hjälp av olika
verktyg hålla uppe priserna till
lantbrukarna för att säkra en rimlig
inkomstnivå. De hade rätt till en
levnadsstandard i nivå med jämförbara grupper i samhället. Sedan
handeln blivit friare har prisnivån
sjunkit och närmat sig världsmarknadspriset. Betydelsen av direktstöd,
miljöersättningar och andra riktade
ersättningar har ökat sedan 1990-
Fakta
CAP (Common Agriculture Policy) infördes i början av 1960-talet med inriktningen att stimulera jordbruksproduktionen.
Då fick EU en gemensam finansiering av
jordbrukspolitiken och en gemensam
marknad med gemensamma priser. Sedan dess har CAP reformerats ett flertal
gånger. Tidigare gick två tredjedelar av
EU:s budget till CAP, numer omsätter den
mindre än hälften.
Stöden inom CAP består i huvudsak av:
– Generella direktstöd som är budgetfinansierade direkta utbetalningar till
lantbrukare, t.ex. det nya gårdsstödet
– Riktade stöd, t.ex. miljö- och landsbygdsersättningarna.
– Prisstöd, vars syfte är att garantera minimipriser för utvalda jordbruksprodukter; spannmål, nötkött och mjölk.
10
talet. Regeringens ambition är att
dagens jordbrukspolitik ska främja
konkurrenskraftig produktion utifrån
långsiktigt hållbara produktionsformer som är resursbevarande, uthålliga, miljöanpassade och etiskt
godtagbara (prop. 2006/07:1)
40
20
0
Prisstöd
MacSharryreformen
1992
MTR
2005
Miljö- och landsbygdsstöd
Omställning 90
Genom 1990 års livsmedelspolitiska
beslut inleddes en avreglering av
jordbrukarstöden. Inkomstmålet för
jordbrukarna avskaffades. Jordbruket
skulle marknadsanpassas genom
en successiv avveckling av prisregleringarna. Omställning 90 var ett
omfattande program med ekonomisk
kompensation till de jordbrukare
som förband sig att använda åkermark till annat än spannmålsodling.
Medel avsattes också för ersättning
för landskapsvårdande insatser.
Omkring 370 000 hektar togs ur produktion och spannmålsöverskottet
minskade med över 50 % (Jordbruksverket 2006a).
Agenda
2000
Areal- och djurstöd
Gårdsstöd
Djurstöd
Anm. Figuren är en icke skalenlig principskiss över
de senaste årens förändringar i EU:s jordbrukspolitik. Sverige gick med i EU 1995 och fick del av
de förändringar som genomförts i MacSharry-reformen.
Källa: Egen sammanställning. Bygger på en figur
i bilaga 4, ”Jordbrukspolitik och internationell
solidaritet”, Trialogen mellan LRF, Svenska kyrkan
och Svenska Naturskyddsföreningen.
Mål
Samhällsmål:
Målet för EU:s gemensamma jordbrukspolitik är bland annat att:
◗ Främja ett uthålligt jordbruk i en global
miljö.
EU-medlemskap 1995
Avregleringen hann dock inte helt
genomföras, eftersom Sverige efter
några år ansökte om medlemskap i
EU och började anpassa jordbrukspolitiken till EU och CAP (se faktaruta). Sedan 1995 är Sverige medlem
i EU och därmed inlemmat i EU:s
jordbrukspolitik. Sverige fick återigen
en produktionsstödjande jordbrukspolitik med ekonomisk stimulans genom främst prisstöd och direktstöd.
◗ Tillförsäkra jordbrukarna en skälig levnadsstandard, samtidigt som jordbrukssektorn moderniseras och utvecklas.
◗ Ge konsumenterna livsmedel av hög
kvalitet till rimliga priser.
◗ Bevara kulturarvet på landsbygden.
Källa EU:s hemsida
Mål för livsmedelspolitiken i Sverige:
◗ En ekologiskt, ekonomiskt och socialt
hållbar livsmedelsproduktion som speglar
konsumenternas efterfrågan. 1
Källa: Prop. 2006/07:1.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Jordbrukspolitik
CAP reformeras
CAP har genomgått tre betydande
reformer sedan 1992 (se figur 1).
Genom MacSharry-reformen 1992
reducerades prisstöden och jordbrukarna kompenserades för de sänkta
priserna genom ökade direktstöd,
t.ex. areal- och djurbidrag. Dessa
bidrag, som helfinansierades av EU,
baserades på arealen odlad mark
eller antalet djur. Arealersättningarna
gynnade främst odling av spannmål
och oljeväxter. Det blev krav på obligatoriskt uttagen areal, vilket ökade
trädesarealen. Djurbidragen gynnade
djurslag som dikor, stutar, tjurar och
tackor.
Agenda 2000 och MTR
Reformerna fortsatte i Agenda 2000
(beslut för perioden 2000–2006) genom att bl.a. de generella prisstöden
sänktes ytterligare och direktstöden
ökade. Detta gav incitament för en
något mer extensiv odling. Genom
CAP-reformen, Mid-Term Review
(MTR), som beslutades 2003 omformas bl.a. direktstöden till frikopplade
stöd. Det innebär att stöden flyttas från produkten till producenten
och frikopplas från produktionskrav
(några undantag finns). De marknadsreglerande åtgärderna, dvs.
gränsskyddet (oförändrat i väntan
på nytt WTO-avtal) och den interna
marknadsregleringen kommer att
finnas kvar, dock i reducerad form.
Det frikopplade stödet i Sverige införs enligt en s.k. blandmodell, vilket
innebär att en del av stödet fördelas
på regionnivå och en del på gårdsnivå (Skr 2003/04:137).
Miljö- och landsbygdsprogram
Även stöd för miljöåtgärder och
landsbygdsutveckling ingår i CAP
och har ökat i omfattning över tiden.
Det svenska miljöersättningsprogrammet (1995–1999) innehöll bl.a.
stöd för betesmarker, öppet odlingslandskap, natur- och kulturmiljöer,
ekologisk produktion och minskat
kväveläckage. Som ett led i Agenda
2000 inleddes ett nytt program,
Miljö- och landsbygdsprogrammet
Figur 2. Fördelning mellan axlarna i LBU-programmet 2007–2013
Axel 1. Förbättra konkurrenskraften i jord- och skogsbruket
Axel 2. Miljö- och landsbygden
Axel 3. Diversifierad ekonomi
och livskvalitet på landsbygden
Axel 4. Leader-projekt
0
1 000
2 000
3 000
4 000
Miljoner kr/år
Anm. Leader är en särskild metod för landsbygdsutveckling som utifrån lokala förutsättningar och
initiativ ska stödja projekt med oprövade och nyskapande metoder för utveckling och förnyelse.
Källa: Den övergripande strategiska inriktningen av kommande landsbygdsprogram (Skr. 2005/06:87)
och Nyhetsbrev Landsbygdsprogrammet 2007–2013, 24 juli 2006 (Regeringsbeslut nr 5 2006–07-20).
(LBU) som löpte perioden 2000–
2006. I programmet ingick regionala
stöd (t.ex. kompensationsbidrag),
miljöersättningar samt olika stöd
för landsbygdsutveckling (se vidare
i avsnitt Levande Landsbygd). Totalt
omfattade programmet 25 olika
delåtgärder, varav 11 utgjordes av
ersättningar för miljöåtgärder. Miljöersättningarna syftar till att främja
en ekologiskt hållbar utveckling och
bidra till att uppfylla flera av de miljömål som fastställts av riksdagen.
Nytt landsbygdsprogram
Den 20 juli 2006 fattade regeringen
beslut om ett nytt landsbygdsprogram för perioden 2007–2013.
Programmet har en fortsatt hög
miljöambition. Samtidigt är det mer
inriktat på sysselsättning, småföretagande och entreprenörskap än
tidigare program och ska bidra till en
god utveckling av landsbygden som
helhet. Totalt satsas ca 35 miljarder
kronor på programmet under perioden och finansieras både från EUbudgeten och nationellt. Programmet är uppdelat på fyra områden, så
kallade axlar, se figur 2. Drygt 70 %
av budgeten går till axel 2, miljö- och
landsbygdsersättningarna.
Gårdsstödet
År 2005 infördes i Sverige ett nytt
jordbrukarstöd, det s.k. gårdsstödet.
Det ersätter flera stöd som arealer-
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
sättningen och de flesta djurbidragen
(inkl. mjölkstödet). Det utbetalas
med ett arealbaserat grundbelopp för
åker- och betesmark enligt tilldelade
stödrätter. Grundbeloppet för åkermark varierar utifrån i vilken region
gården ligger. Högst är beloppet i
slättbygderna och lägst i de norra
skogsbygderna. År 2005 ansöktes om
stödrätter för 2,54 miljoner hektar
åkermark och 0,58 miljoner hektar
betesmark (prop. 2006/07:1).
Gårdsstödet ska bidra till att produktionen i större utsträckning styrs
av konsumenternas efterfrågan i stället för av bidragen. Det är därför inte
kopplat till produktionen. Införandet
av gårdsstödet bidrar därmed till att
uppfyllelsen av målet 1 förbättras.
Genom s.k. modulering, dvs. successiv minskning av direktstöden, förs
medel över till Landsbygdsprogrammet. De totala årliga utbetalningarna
inom ramen för gårdsstödssystemet
beräknas uppgå till mellan 6 och 7
miljarder kr (Jordbruksverket 2006b).
Tvärvillkoren ska uppfyllas
För att få fullt gårdsstöd och miljöersättning måste lantbrukaren
uppfylla olika tvärvillkor. Det innebär att jordbruksmarken ska skötas
enligt vissa skötselkrav, t.ex. att all
jordbruksmark ska hållas i god hävd.
Lantbrukaren måste också följa vissa
regler eller verksamhetskrav, inom
områdena miljö, folkhälsa, växtskydd,
11
1 Jordbrukets förutsättningar
2005 infördes ett gårdsstöd i Sverige, vilket bland annat inneburit att spannmålsodlingen minskat.
djurskydd och djurhälsa. De flesta
av dessa regler och krav har funnits tidigare, det nya är att stöd och
ersättningar kan reduceras om villkoren inte uppfylls.
Några effekter av frikopplingen 2005
Den totala arealen jordbruksmark
ökade med 31 600 ha, motsvarande
10 % mellan 2004 och 2005. Förändringarna av stödreglerna har i
första hand påverkat de redovisade
arealerna av vall/grönfoder och träda,
som ökade med 10 respektive 20 %
(Jordbruksverket 2006c). Samtidigt
minskade spannmålsodlingen med
9 %. Antalet födda kalvar har minskat med 4 % under 2005. Slakten av
storboskap har minskat med 5 % och
mjölkproduktionen med 2 %. Antalet betande djur beräknas fortsätta
minska, vilket gör att det finns en
risk att det blir svårt att uppnå målen
om skötsel och bevarande av betesmarkerna och målet om biologisk
mångfald. Samtidigt har gårdsstödet,
där även betesmark är ersättningsgrundande, medfört ökade arealer
betesmark (Jordbruksverket 2006b).
12
WTO- förhandlingar
Inom WTO (World Trade Organisation) finns en strävan att successivt liberalisera handeln med
jordbruksvaror. Trycket har varit stort
att göra jordbrukarstöden mindre
handelsstörande. Miljö- och landsbygdsersättningarna räknas inte
som handelsstörande, de ingår i den
s.k. gröna WTO-boxen. Förutom
tullskydd berörs sedan 1995 även
jordbrukarstöd och exportstöd av ett
särskilt jordbruksavtal.
Förhandlingar i Doha-rundan, för
att gynna världsekonomin med en
friare handel med minskad reglering,
har inte kunnat slutföras ännu. Förhandlingarna på jordbruksområdet
handlar bl.a. om livsmedelsförsörjning, u-ländernas rätt att konkurrera
på lika villkor och om ländernas rätt
att behålla egen produktionskapacitet.
Jordbrukspolitik och global hållbarhet
Försämrad lönsamhet för jordbruksföretag i Sverige, bl.a. till följd av
förändrad jordbrukspolitik, kan
medföra minskad svensk produk-
tion. En sådan förändring kan leda
till minskad miljöpåverkan i Sverige och vissa miljömål, t.ex. Ingen
övergödning, kan eventuellt lättare
uppfyllas. Samtidigt flyttas problemen till andra länder, eftersom vi då
exporterar vår miljöpåverkan. Frågan
är om produktionen sker på ett
mindre miljöbelastande sätt i andra
länder eller om miljöpåverkan till
och med ökar. Dessutom går vi miste
om den positiva miljöpåverkan från
jordbruket, t.ex. biologisk mångfald
och öppna landskap, som gör att
miljömål knutna till detta blir svåra
att uppfylla. Samtidigt som sådana
positiva effekter då kan öka i andra
länder.
Minskad produktion i Sverige
kan även påverka den ekonomiska
hållbarheten på den svenska landsbygden negativt. Samtidigt kan
det ge ökad produktion och höjda
inkomster hos utsatta grupper på
landsbygden i fattiga länder. Det kan
alltså vara svårt att dra slutsatser om
hur den globala hållbarheten utvecklas när produktion och miljöeffekter
flyttar mellan länder.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Jordbrukets betydelse och utveckling
Jordbrukets betydelse och
utveckling
Jenny Westin, SCB
Att förse Sveriges befolkning med livsmedel har under historiens gång
varit jordbrukets primära uppgift. Under senare års globalisering har
den livsmedelsproducerande uppgiften, enligt politiken, blivit mindre
viktig och andra uppgifter som att förse medborgarna med god miljö
och biologisk mångfald fått ökad betydelse. Fortfarande förväntas
dock jordbruket förse konsumenten med säkra och näringsrika livsmedel. Nya näringar som biobränsleproduktion och landsbygdsturism
får också allt större betydelse.
jordbrukets betydelse i form av
bidrag till BNP och andel av sysselsättningen har minskat under lång tid.
I fokus står nu jordbrukets betydelse
för exempelvis det öppna landskapet,
rekreation och potentialen att producera biobränslen. Strukturomvandlingen inom jordbruket går snabbt
med minskat antal gårdar och större
enheter. Samtidigt har produktionsutvecklingen varit stor med exempelvis
höjda skördar och högre mjölkavkastning per ko. Det svenska jordbruket
möter hård konkurrens från utlandet
och importen av kött ökar.
Figur 1. Jordbruksareal samt andel av total areal i respektive län 2005
Åkermark
Betesmark
Tusen ha
600 500 400 300 200 100
Stockholms
15 %
Uppsala
24 %
Södermanlands
22 %
Östergötlands
22 %
Jönköpings
12 %
Kronobergs
8%
Kalmar
17 %
Gotlands
36 %
Blekinge
15 %
Skåne
46 %
Hallands
23 %
Västra Götalands
22 %
Värmlands
6%
Örebro
13 %
Västmanlands
20 %
Dalarnas
3%
Gävleborgs
4%
Västernorrlands 2 %
Jämtlands
1%
Västerbottens
1%
Norrbottens
0%
0
0
20
40
60
BETYDELSE I SAMHÄLLET
Den viktiga jordbruksmarken
Jordbrukarna förvaltar en viktig naturresurs, jordbruksmarken, som ska
producera livsmedel för nu levande
och kommande generationer. Odlingslandskapet hyser också en stor
del av den biologiska mångfalden,
se avsnitt Kulturlandskap och biologisk
mångfald. Det rika växt- och djurlivet
utgör en genetisk resurs för framtiden.
Ett varierat och mångformigt landskap ger också en bra boendemiljö
och skapar förutsättningar för rekreation och turism.
Landsbygdsturismen bedöms
omsätta omkring 815 miljoner kr
årligen, se avsnitt Levande landsbygd.
Jordbruksmarken kan binda solenergi i biomassa vilket, förutom för
livsmedelsproduktion, kan utnyttjas för produktion av biobränslen.
Jordbrukets produktion av biobränslen utgör idag endast 1 % av totala
bioenergiproduktionen och ca 2 %
av totala åkerarealen, men det finns
potential för utökad produktion, se
avsnitt Förnybar energi från jordbruksmark.
Högst andel jordbruksmark i Skåne
Procent
80
100
Källa: JO 10 SM 0601, Jordbruksverket.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Av Sveriges totala areal på 45 miljoner hektar upptar skogsmarken den
största andelen med 52 %. Jordbruksmarken uppgår till ca 3,2 miljoner
hektar, vilket motsvarar drygt 7 % av
landarealen. Av detta är 2,7 miljoner
ha åkermark och resten betesmark.
Andelen jordbruksmark är högst i
Skåne (se figur 1).
Spannmål och vall/grönfoderväxter odlas på vardera en tredjedel av
den totala jordbruksarealen (figur 2).
13
1 Jordbrukets förutsättningar
Figur 2. Jordbruksmarkens fördelning
2005
Socker- Potatis
Oljeväxter
3%
Övriga
betor
växtslag 2 %
2%
1%
Baljväxter
1%
Figur 3. Åkerareal efter jordbruksföretagens arealstorlek 1919–2004
Tusental
1 000
Tusen ha
2 500
2,1–20,0 ha
20,1–100,0 ha
2 000
Träda
10 %
Betesmark
och slåtteräng
16 %
Vall och
grönfoder
33 %
Spannmål
32 %
Figur 4. Sysselsatta inom jordbruket
1951–2005
800
1 500
600
1 000
400
500
200
över 100,0 ha
0
1915 1935 1955
Övr. tillfälligt sysselsatta
Övr. stadigvarande syssel. kv
Övr. stadigvarande syssel. män
Företagare o familjemedl. kv
Företagare o familjemedl. män
0
1975
1995
1951 1960 1972 1981 1995 2003 2005
Källa: JO 10 SM 0601, Jordbruksverket.
Källa: Statistikrapport 2005:6, Jordbruksverket.
Källa: Statistikrapport 2005:6 och JO 30 SM 0601,
Jordbruksverket.
Mark som inte bär produktionsgrödor, dvs. träda, utgör en tiondel.
än 100 ha åkermark, vilket är mer än
dubbelt så många som 1919.
År 2004 var medelarealen ca 41 ha
per företag, en ökning från 32 ha år
1995. Fram till början av 1950-talet
fanns över hälften av åkerarealen på
jordbruksföretag med mellan 2 och
20 ha åker (se figur 3). Motsvarande
andel 2004 var endast 10 %.
som EU:s senaste jordbruksreform
haft på jordbruksstatistiken1. På 1950talet utgjorde kvinnorna ca 43 % av de
stadigvarande sysselsatta i jordbruket.
Motsvarande andel 2003 var 34 %.
Jordbrukets BNP-andel minskar
Jordbrukets bidrag till bruttonationalprodukten (BNP) var 12,8
miljarder kronor 2004 (SCB). Det
motsvarar 0,5 % av Sveriges totala
BNP. Denna andel har minskat under
lång tid. I mitten av 1980-talet stod
jordbruket för knappt 2 % av totala
BNP. Jordbruket är dock en primärnäring som utgör basen för många
andra näringar, bl.a. livsmedelsindustrin. Bidraget till BNP från livsmedelsindustrin och svenska underleverantörer till dessa i tidigare led är ca
2,5 %. Skogsbruk, skogsindustri och
svenska underleverantörer svarar för
totalt ca 5,1 % av BNP. Sammantaget
svarar jord- och skogsbruket och
deras förädlingsindustrier för drygt
8 % av Sveriges BNP.
STRUKTURUTVECKLING
Färre jordbruksföretag
1919 fanns det ca 428 000 jordbruksföretag i Sverige med minst 0,26 ha
åkermark (308 000 över 2 ha). Sedan
1940-talet har antalet stadigt minskat.
Efter 1980 har minskningstakten varit
ungefär 20 % per tioårsperiod. Det är
främst företag med små arealer som
blivit färre. År 2004 fanns det knappt
66 000 företag med en areal över 2
ha. Ungefär 6 100 av dessa hade mer
14
Sysselsättning – kraftig minskning
I samband med att antalet jordbruksföretag blir färre, minskar också sysselsättningen. Antalet sysselsatta inom
jordbruket har minskat från 870 000
personer år 1951 till 174 000 år 2005
(figur 4). En ökning med 3 % har
dock skett jämfört med 2003. Denna
ökning tros främst bero på de effekter
Spannmålsarealen minskar
Sedan 1920-talet, då åkerarealen var
som störst, har den minskat med ungefär 25 %. Spannmålsarealen ökade
kontinuerligt från mitten av 1940talet fram till 1990, i samband med
omställning -90, då arealen minskade
kraftigt (figur 5). Havre står för den
arealmässigt största minskningen,
medan minskningen procentuellt
1) När gårdsstödet infördes 2005 ökade antalet
ansökningar om arealbaserat stöd, vilket ledde
till ett ökat antal företag i lantbruksregistret (LBR)
och därmed ett ökat antal sysselsatta i jordbruket
(Jordbruksverket 2006b).
Figur 5. Arealer, femårsmedelvärden
1926/1930–2001/2005
Figur 6. Antal husdjur 1919–2004
Tusen ha
3 000
Tusental
3 000
2 500
2 500 Nötkreatur
Spannmål
2 000
2 000
1 500
1 000
Svin
1 500
Vall och grönfoder
500 Potatis
Oljeväxter
1 000
Träda
0
30 940 950 960 970 980 990 000
9
/1 6/1 6/1 6/1 6/1 6/1 6/1 6/2
6
9
8
7
6
5
4
3
2
19 19 19 19 19 19 19 19
Källa: Statistikrapport 2005:6 och JO 10 SM 0601,
Jordbruksverket.
500
0
Får och lamm
15 25 35 45 55 65 75 85 95 05
19 19 19 19 19 19 19 19 19 20
Källa: Statistikrapport 2005:6, Jordbruksverket.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Jordbrukets betydelse och utveckling
Figur 7. Antal företag med nöt och svin samt genomsnittlig besättningsstorlek
1927–2004
Antal djur per
företag
600
Tusental
450
Företag med
nötkreatur
400
500
350
300
400
250
300
200
150
100
200
Genomsnittlig
besättning
50
0
1925
1945
1965
100
1985
0
2005
Antal djur per
företag
600
Tusental
450
400
350
500
Företag med svin
300
1 500
150
200
Djurhållningen rationaliseras
Antalet nötkreatur har nästan
halverats sedan 1930-talet (figur 6).
Minskningen beror främst på
minskat antal mjölkkor. Antalet svin
har minskat med drygt 30 % sedan
mitten av 1980-talet. Djurtätheten,
dvs. antal djurenheter2 per hektar,
för mjölkkor och svin har totalt sett
minskat i landet, medan den ökat
för övrig nöt, värphöns och slaktkycklingar (Jordbruksverket 2003), se
även Internationell jämförelse, sidan 16.
Sedan 1920-talet har det varit en
mycket stark storleksrationalisering
inom djurhållningen. Antal företag
med nötkreatur har minskat med
över 95 % (figur 7). Samtidigt har den
genomsnittliga besättningsstorleken
ökat från 7 till 59 djur per företag.
Inom svinproduktionen har rationaliseringstakten varit ännu högre. År
2004 fanns ca 3 000 företag med svin,
en minskning med 99 % sedan 1927.
Antal grisar per företag har ökat från
4 till 570 under samma period.
1945
100
1965
1985
0
2005
utvecklingen fortsätter mot allt större
och mer kapitalintensiva livsmedelsproducerande företag. Många företag
väljer specialisering och storleksrationalisering för att klara lönsamhetspressen. Andra företag väljer
istället diversifiering av verksamheten med nya grenar, t.ex. turism, energiproduktion eller landskapsvård.
Utvecklingen inom nya Miljö- och
landsbygdsprogrammet bidrar till
denna utveckling. Även extensivare
drift eller deltidsjordbruk kombinerat
med arbete utanför gården är ett sätt
att fortsätta bedriva jordbruk.
2) En djurenhet motsvaras av ett fullvuxet nötkreatur, en häst, två ungnöt, tre suggor, tio slaktsvin,
tio pälsdjur (avelshonor) eller 100 fjäderfän.
1 000
500
Oljeväxter
0
30 40 50 60 70 80 90 00
19 /19 /19 /19 /19 /19 /19 /20
/
26 36 46 56 66 76 86 96
19 19 19 19 19 19 19 19
Källa: Statistikrapport 2005:6, Jordbruksverket;
JO 16 SM 0601, SCB och Jordbruksverket.
LIVSMEDELSPRODUKTION
let (se figur 8). Detta utan att arealerna har ökat i motsvarande grad.
För korn och havre ses en tillbakagång under senare år. Högst skördar
av spannmålen ger höstvete med i
genomsnitt 6 150 kg per hektar. Det
är 2,5 gånger mer än på 1950-talet.
Den totala spannmålsskörden
2005 uppgick till drygt 5 miljoner ton.
Ungefär 4,3 miljoner ton förbrukas i
Sverige. Sverige är nettoexportör av
spannmål och är ett av de länder i
EU som har högst export (ca 20 %) i
förhållande till produktionen. Importen av spannmål, främst durumvete,
högproteinvete och maltkorn, är
ungefär 100 000 ton.
Höstvete ökar mest
Mjölkproduktionen minskar
De totala skördarna av höstvete och
korn har ökat kraftigt sedan 1950-ta-
Produktionen av mjölk har minskat
med ca 30 % sedan 1950. Sedan
Figur 9. Produktion av kött och mjölk 1945–2005
Tusen ton
Tusen ton
5 000
400
300
4 000
Mjölk
Gris
3 000
200
Nöt
Framtida företagande
Det framtida lantbruket ser ut att gå i
två olika riktningar, dels mot stordrift
och dels mot småskalighet. Struktur-
Havre
Höstvete
Genomsnittlig
besättning
Källa: Statistikrapport 2005:6, Jordbruksverket.
sett är störst för råg med hela 90 %.
Under samma period har höstvetearealen ökat med 80 %.
Korn
2 000
300
200
50
0
1925
Tusen ton
2 500
400
250
100
Figur 8. Total skörd av spannmål
och oljeväxter, femårsmedelvärden
1926/30–2001/05
100
2 000
Fjäderfä
1 000
Får (inkl. lamm
och getter)
0
0
1945 1955 1965 1975 1985 1995 2005
1945 1955 1965 1975 1985 1995 2005
Anm. 1945–1975 total mjölkproduktion, från 1980 mjölkinvägning vid mejeri.
Källa: Statistikrapport 2005:6 och JO 48 SM-serien, Jordbruksverket.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
15
1 Jordbrukets förutsättningar
1995 ligger den på en nivå strax
under 3 300 tusen ton (figur 9). Den
genomsnittliga avkastningen per ko
har ökat från 2 230 kg 1940 till 6 750
kg år 2003 (Svensk Mjölk).
Produktionen av fjäderfä- och
griskött har ökat kraftigt sedan 1945
medan nötköttsproduktionen legat
mer stabil (figur 9). Under senare
år ses en viss minskning av såväl
gris- som nötköttsproduktionen.
Två tredjedelar av det nötkött som
produceras i Sverige kommer från
mjölkrasdjur. I takt med att antalet
mjölkkor minskar ökar andelen kött
från köttrasdjur.
Självförsörjningen minskar
Fram till 1990 var Sverige i stort sett
självförsörjande med såväl nöt- som
griskött (figur 10). Sedan 1990 har
konsumtionen av nötkött ökat med
56 %. Denna konsumtionsökning
tillgodoses med en ökad import.
Importen, som år 2005 var ca 100 000
Figur 10. Produktion och konsumtion av nöt- och griskött 1960–2005
Tusen ton
350
Nötkött
300
250
Tusen ton
350
Griskött
300
Konsumtion
Produktion
250
200
200
150 Konsumtion
150
Produktion
100
100
50
50
0
1960 1970 1980 1990 2000 2005
0
1960 1970 1980 1990 2000 2005
Källa: Statistikrapport 2005:6, Statistikrapport 2006:2 och JO 48 SM-serien, Jordbruksverket.
ton, kommer i första hand från
Irland, Tyskland och Danmark, men
importen av nötkött från Brasilien
ökar kraftigt. Sverige har högre
konsumtion av nötkött per capita än
genomsnittet för EU15, 24 kg jämfört
med 20 kg. För övriga köttslag ligger
vi under genomsnittet.
I början av 1990-talet var produktionen och konsumtionen av griskött
ungefär i balans. Sedan dess har dock
importen av griskött mer än dubblerats. I dag är drygt en femtedel av grisköttet som äts i Sverige importerat,
varav 60 % kommer från Danmark.
Internationell jämfö relse
Antalet jordbruksföretag har minskat i alla
EU15 länder mellan 1990 och 2000 (Eurostat). Samma utveckling ses för antal mjölkkor och företag med mjölkkor. Antal grisar
och övriga nötkreatur har däremot ökat i
många EU-länder. Genomsnittet för EU15
är 0,8 djurenheter per hektar (figur 11).
För grisar är djurtätheten 0,25 i genomsnitt,
en ökning med 20 % mellan 1990 och 2000.
Djurtätheten för nöt har minskat med 2 %
och uppgick år 2000 till i genomsnitt 0,49
djurenheter per hektar.
I Sverige var antalet grisar 0,16 per hektar och
antalet nötkreatur 0,4 per hektar år 2000.
Figur 11. Djurtäthet1 1990 och 2000
Belgien
Danmark
Finland
Frankrike
Grekland
Irland
Italien
Luxemburg
Nederl.
Portugal
Spanien
Storbrit.
Sverige
Tyskland
Österrike
EU12
EU15
Figur 12. Självförsörjningsgrad för nöt- och griskött 2003
Belgien
Danmark
Finland
Frankrike
Grekland
Vid 100 procent är produktionen
lika stor som konsumtionen.
819
Irland
Italien
Luxemburg
Nederl.
Portugal
Spanien
Storbrit.
Sverige
Tyskland
Österrike
1990
2000
Nötkött
Griskött
EU15
0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 3,5 Djurenheter /ha
1) Djurtäthet, dvs. antal djurenheter per hektar, för nötkreatur, får och
grisar. För att beräkna djurenheter har olika koefficienter använts. Dessa
tar hänsyn till djurslag och ålder (se Eurostat 2004).
16
Sverige har en av EU:s lägsta självförsörjningsnivåer för nöt- och griskött (figur 12).
Totalt sett är EU ungefär självförsörjande.
Irland utmärker sig med sin stora nötköttsproduktion, medan Danmark och Nederländerna är stora exportörer av griskött.
0
100
200
300
400
Procent
500 %
Källor: Figur 11: IRENA indicators, EEA; Figur 12: Eurostats databas.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Samhällets miljöpåverkan
Samhällets miljöpåverkan
Heléne Wikström, SCB
Odlingslandskapet är en del av ekosystemet och är beroende av att
luft, mark och vatten är rena samt att de kemiska, fysiska och biologiska processerna fungerar. I detta avsnitt redogörs kort för olika typer
av miljöpåverkan på odlingslandskapet och på jordbruket. Den påverkan som är kopplad till avloppsslam beskrivs i avsnittet om Samhällets
organiska restprodukter.
samhället inverkar på jordbruket
på olika sätt. Möjligheten att odla
grödor och grödornas avkastning
kan påverkas av marknära ozon,
den globala temperaturhöjningen
eller att värdefull åkermark bebyggs. Genom luftnedfall påverkas
marken av metaller och organiska
miljögifter, varvid de kan hamna i
livsmedel. Miljögiftet dioxin, som
bildas vid förbränning, kan bl.a.
påverka centrala nervsystemet hos
människan. I Sverige förekommer
förhöjda halter av dioxin framförallt i
fisk. Nedskräpning på jordbruksmark
är ett problem på vissa platser, som
när aluminiumburkar slängs på åkrar
och, via vallfodermaskiner, hamnar
som flisor på foderbordet. Detta kan
leda till nödslakt av djuren.
Kadmium sprids huvudsakligen genom förbränning av avfall och fossila
bränslen samt från gruv- och metallindustrier. Det förekommer också
som förorening i fosfatgödselmedel,
även om halten i dag är mycket låg
i Sverige, se figur 4 i avsnitt Markbördighet. Luftnedfallet har minskat
med över 70 % de senaste tjugo åren,
vilket beror på minskade kadmiumutsläpp, främst från metallindustrin.
Trots det är nedfallet den största
tillförselkällan till åkermark. I figur
1 visas kadmiumhalter, som ett mått
på kadmiumdeposition, i mossa 1985
respektive 2000.
Kadmium till luft har minskat
Tillförseln av metaller till mark och
vatten kan leda till att viktiga ekologiska processer i naturen skadas. Via upplagring av t.ex. kadmium i åkermark
och upptag i jordbruksgrödor, kan
människans hälsa påverkas negativt.
Marknära ozon – svårt nå målet
Marknära ozon bildas genom
kemiska reaktioner mellan flyktiga
organiska ämnen (kolväteföreningar)
och kväveoxider. Reaktionen sker vid
stark solinstrålning och påskyndas
Figur 1. Kadmium (Cd) i mossa
1985
2000
Mål
Nationella miljökvalitetsmål:
Cd (μg/g ts mossa)
0–0,1
0,1–0,2
0,2–0,3
0,3–0,4
0,4–0,5
0,5–0,6
0,6–0,8
0,8–1,2
1,2–10
Inga uppgifter
• Begränsad klimatpåverkan • Giftfri miljö
• Frisk luft • God bebyggd miljö • Bara
naturlig försurning • Skyddande ozonskikt • Säker strålmiljö • Ett rikt odlingslandskap
Delmål:
◗ År 2010 skall utsläppen av flyktiga organiska ämnen (VOC) i Sverige, exklusive
metan, ha minskat till 241 000 ton. 1
◗ Halten marknära ozon skall inte överskrida 120 mikrogram/m³ som åtta timmars medelvärde år 2010. 2
Källa: IVL Svenska Miljöinstitutet.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
17
1 Jordbrukets förutsättningar
Figur 2. Utsläpp av kolväten
Figur 3. Antal dagar med halter över 120
mikrogram/m3 ozon1
Antal dagar
30
Tusen ton
500
450
25
400
350
Mål 2010 1
20
300
250
15
200
150
10
100
50
0
1990
5
-92
-94
-96
-98
-00
-02
-04
0
1985
Mål 2010 2
-88
-90
-92
-94
-96
-98
-00
-02
-04
1) Åtta timmars medelvärde för Norra Kvill, Rörvik, Vavihill
och Vindeln.
Källa: Naturvårdsverket 2006.
Källa: Miljömålsportalen; IVL Svenska Miljöinstitutet.
vid temperaturer över 20°C. Bildning
av marknära ozon kan alltså minskas
genom att utsläppen av dessa ozonbildande ämnen reduceras.
Sveriges kolväteutsläpp har
beräknats till 255 000 ton för år
2004. Sedan början av 1990-talet
har de svenska utsläppen av flyktiga
organiska ämnen minskat med drygt
40 % (figur 2). Målet att minska utsläppen till 241 000 ton år 2010 ser ut
att kunna nås 1 . De största källorna
är småskalig vedeldning (32 %),
transportsektorn (17 %) och användning av lösningsmedel (16 %).
Under 1900-talet har halterna av
marknära ozon tredubblats i Europa.
En stor del av det marknära ozon
som drabbar Sverige kommer med
luftmassor från den europeiska kon-
tinenten. I figur 3 visas antalet dagar
där halten marknära ozon överskridit
120 mikrogram/m³ som åtta timmars
medelvärde. Det är idag osäkert ifall
målet om marknära ozon kan nås 2 .
Höga halter av marknära ozon
stör växternas ämnes- och vattenomsättning så att tillväxten minskar.
Speciellt känsliga för ozon är bladgrönsaker som spenat och sallad,
samt vete, klöver, bönor, ärter och
lusern. På känsliga växter får man
synliga skador i form av prickar och
fläckar på bladen redan efter några
timmars exponering med 100–120
mikrogram/m3. En 10-procentig ökning av ozonhalten har grovt skattats
att leda till ca 10 % minskad vårveteskörd (Hasund et al. 1990).
Figur 4. Förändringar i ozonmängden i stratosfären
1965–2001
Skyddande ozonskikt
Ungefär en tiondel av ozonet finns i
troposfären (under 10 km höjd), s.k.
marknära ozon. Resten uppträder
i stratosfären (10–50 km höjd) som
ett skyddande skikt mot skadlig
UV-strålning. Det finns en rad ozonnedbrytande ämnen som används
i exempelvis kylanläggningar och
lösningsmedel (CFC-koltetraklorid).
Ett uttunnat ozonskikt ökar den
ultravioletta strålningen (UV-B) vid
jordytan (figur 4). Om UV-B strålningen ökar kan det få konsekvenser
för jordbruket som t.ex. negativa effekter på tillväxten av jordbruksgrödor (Naturvårdsverket 2003b).
Figur 5. Våtdeposition över Mellansverige
mg/ha/år
900
Förändring i procent
800
0
700
Sulfatsvavel
600
500
-2
400
300
Medelförändring
Uppskattad osäkerhet
-4
1965 1970
1975
1980 1985
Ammoniumkväve
200
1990
Anm. Relativt globala medelvärdet 1964–1980.
1995
2000
100
0
1955 -60 -65
Nitratkväve
-70 -75
-80 -85
-90 -95
-00 -05
Källa: Westling, IVL Svenska Miljöinstitutet.
Källa: UNEP 2003.
18
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Samhällets miljöpåverkan
Föroreningar och olika utsläpp samt bebyggelse och infrastruktur kan negativt påverka förutsättningarna för jordbruk.
Sura nedfallet minskar
Utsläppen av svaveldioxid har minskat kraftigt sedan 1960-talet. Nedfall
av svaveldioxid och kväveoxider
bidrar till försurning och kvävenedfall dessutom till övergödning. Efter
omvandling deponeras sura luftföroreningar som sulfatsvavel, nitratkväve och ammoniumkväve, dels via
nederbörden (våtdeposition, figur 5)
och dels som torrt nedfall. Dessa orsakar försurning av mark och vatten.
Försurning av jordbruksmark beror
dock främst på odling och gödsling
och numera i mindre grad av nedfallet (Naturvårdsverket 2003a).
Odlingen försurar genom växternas naturliga näringsupptag
och gödsling genom surgörande
gödselmedel. När växtrester från
odlingen och organiskt gödsel bryts
ned i marken sker dock en omvänd
process som motverkar en pH-sänkning. Enligt en fördjupad utvärdering
2003 visar den regionala bilden av
försurningsläget i svensk åkermark
inget direkt samband med det sura
nedfallet (Naturvårdsverket 2003a).
Växthusgaser höjer temperaturen
Växthusgaserna medverkar till att
temperaturen i atmosfären höjs.
Årsmedeltemperaturen har ökat med
1,8°C i Sverige och 0,8°C globalt
under de senaste 150 åren (figur 6).
De klimatscenarier som tagits fram
för norra Europa av SMHI (Rossby
Centre) tyder på en utveckling med
högre temperaturer, längre vegetationssäsong och mer nederbörd.
Detta skulle kunna medföra att
avkastningen inom jordbruket ökar
i Norden och att nya grödor kan
introduceras. Hur en eventuell
Figur 6. Globala temperaturförändringar/Årsmedeltemperatur1
°C
1,0
Sverige
0,5
0,0
Globalt
-0,5
-1,0
1860
1880
1900
1920
1940
1960
1980
2000
1) 30 års utjämning.
Källa: SMHI.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
19
1 Jordbrukets förutsättningar
Figur 7. Medelhalt av Cs-137 för vall1
Figur 8. Ökning av tätortsareal
Bq/kg torrsubstans
4 500
4 000
3 500
3 000
2 500
2 000
1 500
1 000
500
0
1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005
Tusen ha
50
Anm. Gränsvärden för foder till olika djurslag efter en kärnenergiolycka eller annan
radiologisk nödsituation: grisar 1 250 Bq/kg, fjäderfä, lamm och kalvar 2 500 Bq/kg,
övriga djurslag 5 000 Bq/kg (EU-förordning 770/90).
Därav åkermark
40
30
20
10
0
1960–
1965
-70–
75
-80–
85
-90– -95–
95 00
Källa: SCB 2004.
1) Första och andra skörd för Västmanlands, Uppsala, Gävleborgs, Västernorrlands
och Jämtlands län.
Källa: Rosén 2006.
klimatförändring slutligen påverkar
jordbruket är dock ovisst, eftersom
även t.ex. skadeinsekter kan gynnas
av ett varmare och fuktigare klimat.
Cesiumhalten minskar
Radioaktivt nedfall över jordbruksmarken kan ge förhöjda halter av
cesium i grödor och i de djur som
äter fodergrödorna. Figur 7 visar
utvecklingen av cesiumhalterna i vall
i Sveriges mest drabbade områden
efter Tjernobylolyckan 1986. Halterna
har nu sjunkit till en låg nivå och ligger under de gränsvärden som finns
för foder till djur, särskilt foderspannmål har låga värden. Cesiumhalten
är generellt högre i extensivt bru-
20
kade naturbetesmarker än i vall och
spannmål. De senare plöjs regelbundet och då späds cesiumjonerna ut i
en större jordvolym och kan fixeras
till lerpartiklar och blir därmed inte
växttillgängliga.
Upptaget av radioaktiva ämnen
varierar mellan olika djurslag, beroende på foderstat, fodersmältning
och ålder. Idisslare binder mindre
mängd cesium än andra djurslag.
Cesium överförs i större grad till kött
än till mjölk.
Markförändringar – åker bebyggs
Åren 1975–1980 övergick 44 % av
jordbruksmarken till tätortsareal.
Totalt uppskattas 65 500 ha jordbruksmark tagits i anspråk för utbyggnad av tätorter under perioden
1960–2000. I Skåne och Halland, där
delar av Sveriges bästa jordbruksmark finns, exploaterades 830 hektar1
åkermark under åren 2002–2004
(Länsstyrelsen i Skåne län 2006).
1) Exploatering för vägar ingår inte.
Under 1970-talet orsakades en stor
del av nedläggningen av jordbruksmark av tätortsexpansionen (figur 8).
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
2. Jordbrukets
miljöpåverkan och
hållbara utveckling
All jordbruksproduktion påverkar miljön – både negativt och positivt. Det negativa är oftast kopplat till användning av naturresurser eller olika typer av utsläpp. Samhället har satt upp olika mål för arbetet med att minska
den negativa påverkan och leda jordbruket i mer hållbar riktning. Även god djuromsorg, lönsamma företag och
en bra social situation i jordbruket är viktiga faktorer för ett hållbart jordbruk. I detta kapitel beskrivs främst jordbrukets negativa miljöpåverkan, situationen inom djurproduktionen samt jordbrukets ekonomiska utveckling och
sociala situation.
2 Jordbrukets miljöpåverkan och hållbara utveckling
Växtnäring – övergödning
Solveig Danell, SCB
Växtnäringens flöden vid produktion och konsumtion av livsmedel
medför förluster av näringsämnen. Den näring som levereras från
jordbruket till samhället i form av livsmedel cirkulerar endast till en
liten del, främst via återförsel av avloppsslam. Inom jordbruket sker
en cirkulation av växtnäring via djurfoder och gödsel. Merparten av
jordbrukets förluster ersätts i dag med mineralgödsel (handelsgödsel),
vilket medför att ändliga lagerresurser i form av energi och råfosfat
tas i anspråk. Importerat djurfoder är en annan tillförselkälla.
en balanserad växtnäringstillgång är
en förutsättning för jordbrukets ekologiska och ekonomiska hållbarhet.
Utifrån miljöperspektivet innebär
”hållbart jordbruk” att man vill skapa
energisnåla och för växtnäringen så
täta kretslopp som möjligt. Det innebär en strävan att återföra organiskt
avfall från djur och människor till
jordbruksmarken i större utsträckning än i dag och att minimera det
näringsläckage som bidrar till övergödning av mark och vatten.
med ytterligare 12 % eller ca 7 000
ton kväve mellan 1995 och 2003
(figur 2). Målet för åtgärdsprogrammet inom jordbruket fram till 2005
har därmed uppnåtts 5 och målet för
2010 har nästan nåtts.
Läckageminskningen mellan 1985
och 1995 berodde på ökad andel vall
och minskad spannmålsodling men
även på bättre kväveutnyttjande dvs.
större andel av tillförd mängd kväve
har tagits upp av grödan. Även mel-
Figur 1. Nettobelastning av kväve
från mänsklig verksamhet till havet,
år 2000
Industri
6%
Enskilda avlopp och
dagvatten 4 %
Skogsmark
7%
Luftnedfall
13 %
Åker och
betesmark
49 %
Kommunala
reningsverk
21 %
Källa: Rapport 5319, Naturvårdsverket 2003.
lan 1995 och 2003 beror minskningen delvis på bättre kväveutnyttjande
men även på minskad åkerareal och
åtgärder för att minska läckaget, som
Mål
MINSKAT KVÄVELÄCKAGE
Miljökvalitetsmålet Ingen övergödning innebär att en onaturlig ökning
av halter av näringsämnen i miljön
ska motverkas. Sjöar och vattendrag
ska ha ett naturligt näringstillstånd
och tillförseln till havet ska inte
orsaka någon övergödning. Eftersom
jordbruket står för ungefär hälften av
kväveläckaget till vatten från mänsklig verksamhet (figur 1) har jordbrukets andel en central betydelse för att
målet ska kunna nås.
En utvärdering av hur mycket
jordbrukets bidrag till belastningen på
havet minskat från 1995 saknas 1 .
Revidering av beräkningsmetoderna
pågår och resultat beräknas bli klara
under 2007.
Däremot finns det beräkningar som
visar att utlakningen från rotzonen i
jordbruksmarken minskat med ungefär 25 % mellan 1985 och 1995 och
22
Nationella miljökvalitetsmål:
• Ingen övergödning • Bara naturlig försurning • Grundvatten av god kvalitet
• God bebyggd miljö
Delmål:
◗ Senast år 2010 ska de svenska vattenburna utsläppen av kväveföreningar från
mänsklig verksamhet till haven söder om
Ålands hav ha minskat med minst 30 %
från 1995 års nivå. 1
◗ Senast år 2010 ska utsläppen av ammoniak i Sverige ha minskat med minst 15 %
från 1995 års nivå. 2
◗ Fram till år 2010 ska de svenska vattenburna utsläppen av fosforföreningar
från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och kustvatten ha minskat med
minst 20 % från 1995 års nivå. De största
minskningarna ska ske i de känsligaste
områdena. 3
◗ Senast år 2010 ska alla vattenförekomster som används för uttag av vatten som
är avsett att användas som dricksvatten
och som ger mer än 10 m3 per dygn i genomsnitt eller betjänar mer än 50 personer
per år uppfylla gällande svenska normer
för dricksvatten av god kvalitet med avseende på föroreningar orsakade av mänsklig
verksamhet. 4
◗ Senast år 2015 ska minst 60 % av fosforföreningarna återföras till produktiv
mark, varav minst hälften bör återföras till
åkermark.
För uppföljning se avsnitt Samhälles organiska
restprodukter.
Mål för pågående åtgärdsprogram
för jordbruket:
◗ Kväveutlakningen från åkermark (rotzonsutlakningen) ska minska med ca 7 500
ton till 2010 jämfört med 1995 års nivå
(Årsredovisning 2004, Jordbruksverket)
Som delmål till 2005 föreslogs att utlakningen skulle vara 5 250 ton lägre än 1995
5 (Rapport 2000:1, Jordbruksverket)
◗ Ammoniakförlusterna från jordbruket
ska minska med 7 300 ton till 2010 räknat
från 1995 års nivå 6 (Årsredovisning 2004
och Rapport 1999:23, Jordbruksverket).
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Växtnäring – övergödning
Figur 3. Nettobelastning av kväve på havet från jordbruksmark 1999
Figur 2. Kväveläckage från åkermarkens
rotzon, riket
1000 ton
Kg/ha åker
och bete, år
<5
5–10
10–15
15–20
20–30
30-40
40–50
50–60
>60
80
70
Mål 2010 5
60
50
40
30
20
10
0
19851 19951
19952 20032
1) Tidigare beräkningsmodell enligt: Rapport 4735 och
Rapport 5248, Naturvårdsverket.
2) Enligt reviderad modellberäkning: SLU och Jordbruksverket 2005.
Resultaten i figurerna 1–4 grundar sig
på modellberäkningar och därmed en del
avgränsningar och antaganden som påverkar slutresultatens säkerhet.
odling av fånggrödor, senarelagd jordbearbetning etc. Mellan 1995 och 2003
minskade den beräknade medelutlakningen per hektar åker ungefär 8 %.
Efter retentionen under vattnets väg
genom landskapet hamnar, enligt
beräkningar i medeltal för riket, ca två
tredjedelar av det kväve som läcker
från jordbruksmarkens rotzon i havet
(Naturvårdsverket 2002).
Källa: Rapport 5247, Naturvårdsverket 2002.
Indikatorer för kväveläckage
Beräkningarna av kväveläckage från
åkermark grundar sig på omfattande modellberäkningar och dessa
upprepas inte årligen. För att följa
och utvärdera de åtgärder som satts
in för att minska läckaget kan man
istället studera de faktorer som har
störst betydelse för läckagets storlek.
Av dessa indikatorer kan några som
Störst läckage i sydväst
Läckaget av kväve varierar kraftigt
mellan olika delar av landet och
mellan olika år. Läckaget är störst i
södra och sydvästra Götaland, vilket
framgår av figur 3. Andelen läckagebenägna, lätta jordar är högre här än
i de mellansvenska slättområdena,
likaså djurtätheten. I sydvästra Götaland är nederbörden dessutom stor
och vintrarna milda, faktorer som
ökar läckagerisken.
Av läckageminskningen mellan
1995 och 2003 beräknas ca två tredjedelar ha skett i västra Sverige med
huvudsaklig avrinning till Västerhavet, medan en tredjedel skett i östra
Sverige.
Fakta
Åtgärder för att nå miljömålen:
Begrepp
• Lagstiftning om lagring och spridning av
Rotzonsutlakning: Läckage nedanför rotzonen (ca en meters djup) i jordbruksmark
(åker- och betesmark) – benämns även
bruttobelastning.
stallgödsel och antal djur per arealenhet
• Krav på höst- och vinterbevuxen mark
• Restriktioner om jordbearbetning, trädesregler etc.
• Informations- och rådgivningsinsatser
(se vidare avsnitt Åtgärder och styrmedel)
• Miljöersättningar till fånggrödor, vårbearbetning, skyddszoner och våtmarker
• Skatt på kväve i mineralgödsel
• Forskning och utveckling av t.ex. foderstater
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Retention: Under vattnets väg till havet tas
en del av kvävet upp i växter, sedimenterar
på bottnar eller avgår som kvävgas genom
denitrifikation.
Bruttobelastning: Utsläppens storlek vid
källan, dvs. utan reducering för retentionen.
Nettobelastning: Den del av utsläppen som
når havet, dvs. bruttobelastning minus
retention.
Från mänsklig verksamhet (antropogent):
Efter reducering för beräknat naturligt
läckage (bakgrundsbelastning).
23
2 Jordbrukets miljöpåverkan och hållbara utveckling
Figur 4. Kvävetillförsel, bortförsel,
överskott och effektivitet i växtodlingen, riket
Kg N/ha
160
55 %
61 % 60 % 61 % 62 %
Gsk
60
Ssk
ÖVERSKOTT
50
80
Riket
BORTFÖRSEL
Tllförsel
40
60
40
Gmb
30
20
Ss
Gns
10
Gss
20
0
1995 1997 1999 2001 2003
Källa: MI 40 SM 0501, SCB.
De i figur 4 redovisade näringsbalanserna är
s.k. markbalanser, som innebär att tillförsel
och bortförsel till jordbruksmarken (åker och
betesmark) beräknas. Skillnaden mellan tillförsel och bortförsel benämns överskott. Enligt
internationell metod (OECD & Eurostat) är det
bruttobalanser, vilket innebär att ammoniakavgången i stall, vid lagring, spridning och på
betet inte dragits ifrån tillförselposten och
därmed ingår i överskottsposten.
gröda, bearbetningstidpunkter, gödselslag och gödslingstidpunkt påverkas av jordbrukaren. Andra faktorer
som nederbördsmängd, vinterklimat
och jordart är naturgivna.
Kväveöverskottet minskar
Jordbruksmarken tillförs näring via
mineralgödsel, stall- och betesgödsel,
organiskt avfall, utsäde, luftnedfall
och kvävefixering från baljväxter. Av
den totala tillförseln på ca 125 kg
per hektar återfinns knappt 80 kg i
skördade produkter. Resterande del,
dvs. överskottet kan bindas i marken
eller i ett vattendrags sediment men
kan samtidigt vara en indikator för
miljöstörande läckage av kväve till
luft och vatten.
Figur 4 visar att i medeltal för Sveriges jordbruksmark har sedan 1995
kväveöverskottet minskat med ca
20 %, vilket beror på något minskad
tillförsel men även på ökad bortförsel
med skörden. Effektiviteten i kväveutnyttjandet har därmed ökat.
Jämfört med 2001 har kväveöverskottet minskat i Götalands södra
24
läckaget från all åker (ca 20 kg/ha).
Även för de vanligaste grödorna är
läckaget per hektar jämförbart (SLU
och Jordbruksverket; SLU 2006).
Norrland
120
100
Procent vall av total åker
80
70
Effektivitet i procent:
140
Figur 5. Andel vall av total åkerareal
i olika produktionsområden
0
1985 -87 -89 -91 -93 -95 -97 -99 -01 -03 -05
Anm. De fullständiga namnen framgår av kartan
över produktionsområden på sid. 100.
Källa: Jordbruksstatistisk årsbok, Jordbruksverket
och SCB.
slättbygder och mellanbygder där
överskotten är högst men ökat i
nordligare slättbygder och i Norrland, områden med jämförelsevis
låga överskott.
Ökad vallodling
Läckagets storlek beror på vilken
gröda som odlas. Grödor med lång
växtperiod och liten bearbetning ger
minst läckage. Från flerårig vall är
därför utlakningen liten men när vallen bryts ökar läckagerisken, särskilt
om vallen varit klöverrik. Ettåriga
grödor har störst läckagebenägenhet, speciellt om bearbetningen är
intensiv och växtperioden kort. På
den areal som inte upptas av vall
odlas i regel ettåriga grödor, såvida
inte marken ligger i träda. Andelen
vall (slåtter-, betes- och frövall) är då
en indikator på hur totala läckaget
utvecklats. Förändringarna enligt
figur 5 speglar jordbrukspolitikens
utveckling. EU-inträdet medförde
minskad vallodling medan frikopplingen av jordbruksstödet från specifik gröda fr.o.m. 2005 åter har givit
ökad vallodling och träda. På motsvarande sätt har andelen ettåriga
växter, främst spannmål minskat
respektive ökat.
Ekologisk odling
Den totala kvävetillförseln är enligt
beräkningar i genomsnitt lägre i
de ekologiska systemen än i konventionell odling. Eftersom även
avkastningen är lägre blir dock
överskottet per hektar enligt vissa
studier jämförbart med överskotten i
konventionell odling och per skördad
enhet ibland högre (Jordbruksverket
2005). Andra undersökningar visar
på högre kväveöverskott i konventionell än i ekologisk odling (Ivarsson
m.fl. 2001).
Kvävefixerande vallar och stallgödsel är de huvudsakliga kvävekällorna i ekologisk odling. Båda
källorna är svåra att dosera och
beräkningarna av luftfixerat kväve är
mycket osäkra. Balansberäkningar
för ekologisk odling har därför större
osäkerhet än de för konventionell
odling.
Modellberäkningar av läckaget från olika odlingsformer visar
i genomsnitt att kväveläckaget per
hektar ekologiskt odlad areal är
jämförbart med det genomsnittliga
Mer extensiv odling
Det totala läckaget från jordbruket är
i hög grad beroende av hur stor areal
som odlas totalt. Minskad åkerareal
och extensiv brukning med minskad
jordbearbetning ger lägre läckage.
Mellan 1985 och 2005 minskade
totala åkerarealen med ca 240 000
hektar eller 8 %. Minskningen har
dock varit störst i landets skogsområden där problemen med läckage
är minst. Efter införandet av det nya
gårdsstödet 2005 har åkerarealen
ökat samtidigt som det mer produktionsinriktade jordbruket med främst
spannmålsodling minskat. En ökning
av arealen åker behöver därmed inte
betyda att läckagerisken ökat.
Stöd till ”Minskat läckage”
Genom att minska jordbearbetningen under höst och vinter kan
frigörandet av kväve från markens
organiska förråd begränsas. Om
marken samtidigt är bevuxen binds
det tillgängliga kvävet i växterna. För
Götaland finns regler om att 50–
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Växtnäring – övergödning
Figur 6. Areal fånggrödor och vårbearbetning med miljöstöd
Figur 7. Höstspridning av stallgödsel
till olika vårsådda grödor, riket
1000 ha
Procent
120
18
100
Fånggrödor,
höstbearbetning
2001
2003
2005
14
80
vår
12
10
60
Gmb
Gns
8
40
Vårbearbetning
utan fånggröda
20
0
2001
Gss
16
Fånggrödor1,
Figur 8. Höstspridning av flytgödsel
till höstsådd1
2001
2003
2005
6
4
Riket
2
2002
2003
2004
2005
1) Både fånggröda och vårbearbetning.
0
Sockerbetor
Vårkorn
Matpotatis
Källa: MI 30 SM-serien, SCB.
Källa: Jordbruksverkets stödregister.
60 % av arealen på enskilda gårdar
ska vara höst- eller vinterbevuxen, dit
även stubb inräknas. För de mindre
läckagebenägna jordarna i Svealand
finns inte motsvarande regler.
Odling av fånggrödor, dvs. grödor
som odlas enbart för att ta upp kväve
under höst och vinter, är ett effektivt
sätt att minska läckagerisken i södra
Sverige. En stor del av effekten beror
på att marken inte bearbetas.
Sedan slutet av 1980-talet har det
funnits ett särskilt stöd för odling av
fånggrödor. Fr.o.m. 2001 ändrades
stödet till att omfatta även vårbearbetning. Stöden benämns ”Minskat
kväveläckage”, och kan sökas av
lantbrukare i Västra Götaland, Skåne,
Halland, Blekinge, Kalmar och Gotlands län. Figur 6 visar att 180 000 ha
fick stöd för odling av fånggröda vilket betyder ca 14 % av total åkerareal
och att vårbearbetning omfattade
90 000 ha eller ca 7 % av arealen (se
även figur 15).
Spridningstidpunkten viktig
Otillräcklig lagringskapacitet och risk
för markpackning kan göra att stallgödseln sprids vid en tidpunkt som ur
miljösynpunkt är olämplig. Det finns
regler för lagring av gödsel liksom när
och hur stallgödseln får spridas.
I genomsnitt stallgödslas drygt en
tredjedel av totala åkerarealen varje
år. Riskerna för kväveläckage är stora
för de flesta gödselslag om gödseln
sprids på mark som kommer att
0
5
10
15
20
25
Procent av total grödareal
1) Höstvete, höstråg, rågvete, höstkorn.
Källa: MI 30 SM-serien, SCB.
ligga obevuxen eller om den sprids
på hösten till en gröda som sås först
på våren, åtminstone i södra Sverige.
Höstspridningen till vårsådda grödor
framgår av figur 7.
I södra Sverige är det även olämpligt att sprida stallgödsel – främst
flytgödsel – under hösten till höstsäd
eftersom det kväve som grödan då
behöver kan levereras från marken.
Figur 8 visar att den andel av höstspannmålen som fått flytgödsel
under hösten ökat. Även uttryckt i
hektar är det en ökning över tiden.
Däremot har den höstgödslade delen
av totalt flytgödslad höstsäd sjunkit,
vilket hänger samman med att den
andel som fått flytgödsel på våren
ökat ännu mer. Höstspridning av
flytgödsel till vårsådd spannmål förekommer på 3–6 % av arealen.
Svårt att dosera optimalt
Om gödselgivorna anpassas till
grödans förväntade behov av näringsämnen minskar riskerna för
läckage till miljön. Främst beroende
på väderleken är det inte lätt att förutsäga skörden ett enskilt år. Därmed
är det svårt att dosera näringen exakt
efter årets behov. För stallgödsel är
det dessutom svårigheter att fastställa växttillgängligt näringsinnehåll,
vilket gör att riskerna för feldosering
är större än med mineralgödsel.
De arealer som gödslas både med
mineral- och stallgödsel får betydligt
högre givor av både fosfor och kväve
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
än de som endast får mineralgödsel
(figur 9). En förklaring är att endast
en liten del av det organiskt bundna
kvävet är tillgängligt för grödorna
första året. Av figuren framgår även
att gödselförbrukningen är högst
i Götalands slättbygder och lägst i
Norrland. Detta beror på att man odlar andra grödor i slättbygderna men
även på att det finns förutsättningar
för högre skördar.
Figur 9. Kvävetillförsel 2005 från
enbart mineralgödsel och från både
mineral- och stallgödsel
Enbart mineralgödsel
Både
mineralgödsel
och stallgödsel
Gss
Gmb
Gns
Ss
Gsk
Msk
Nn
Nö
0
50
100
150
200 250
Kg N/ha
Mineralgödsel
Stallgödsel, NH3-N
Stallgödsel, Org-N
Anm. De fullständiga namnen framgår av kartan
över produktionsområden på sid. 100.
Källa: MI 30 SM-serien, SCB.
25
2 Jordbrukets miljöpåverkan och hållbara utveckling
Fakta
Fosforns betydelse för övergödningen omvärderas
För övergödningen av sjöar och vattendrag
i inlandet har fosfor större betydelse än
kväve. Fosfor har också omvärderats som
orsak till övergödningen av havet, särskilt
för egentliga Östersjön. Dessutom kan
fosfor och kväve växla som begränsande
ämne under en säsong.
Trots insatser som minskat utsläppen av fosfor från olika källor har belastningen på havet inte minskat. En orsak är att fosfor som
sedan tidigare finns fastlagt i mark och på
botten av sjöar och vattendrag frigörs efterhand. I Östersjön frigörs fosfor ur bottensediment när syrgashalten sjunker. För att
minska tillväxten av alger och cyanobakterier (blågröna alger) är balansen mellan
kväve och fosfor viktig. Om kvävetillförseln
minskar ensidigt finns risk för ökad produktion av cyanobakterier som tar sitt kväve
ur luften. Både kväve och fosfortillförseln
behöver minska samtidigt så att kvoten N/P
inte sjunker. De läckande sedimenten gör
dock tillförseln svår att styra.
Ogödslade arealen ökar
Drygt 40 % av den totala grödarealen får enbart mineralgödsel under
ett enskilt år (2005) medan 20 % får
både mineral- och stallgödsel. En
mindre del (12 %) får enbart stallgödsel. Någon gång under växtföljden får, enligt SCB:s gödselmedelsundersökning, ca två tredjedelar av
totala åkerarealen i riket stallgödsel.
Totalt för riket var närmare 25 %
av grödarealen helt ogödslad 2005,
vilket är en betydande ökning jämfört med tidigare år. Ökningen har
samband med extensivare drift efter
införandet av det nya gårdsstödet.
Våtmarker som kvävefällor
Täckdikning av åker och utdikning
av våtmarker har medfört att vattnets
väg genom landskapet förkortats, vilket gjort att större andel av det kväve
som läcker från åkermarken når sjöar
och hav. Våtmarkernas funktion som
kvävefällor gör att det är önskvärt att
öka våtmarksarealen. Sedan mitten
av 1990-talet finns därför, i södra
Sverige, miljöstöd till anläggning av
nya våtmarker och småvatten. Omfattningen framgår av figur 6 i avsnitt
Kulturlandskap och biologisk mångfald.
Anslutningen till stödet är störst i
Västra Götalands, Södermanlands,
Gotlands och Kalmar län.
26
Figur 10. Beräknad bruttobelastning
av fosfor från mänsklig verksamhet
till vatten, år 2000
Skogsmark
Dagvatten
2%
tätorter 4 %
Figur 11. Jordbrukets inköp av mineralgödsel – kväve och fosfor
Tusen ton
250
Fiskodling
1%
Kväve
200
Industri
12 %
150
Jordbruksmark 45 %
Reningsverk
16 %
Enskilda
avlopp
20 %
100
50
0
1950
Fosfor
-60
-70
-80
-90
2005
Totalt ca 3 130 ton fosfor
Källa: Rapport 5247 och rapport 5364,
Naturvårdsverket.
Källa: MI 30 SM-serien, SCB.
Beräkningarna i figur 10 grundar sig på
modellberäkningar utförda inom TRK-projektet (TRK= Transport, Retention och Källfördelning) och avser år 2000. Modellen tar
inte hänsyn till alla faktorer som påverkar
fosforförlusterna. En revidering av modell och
beräkningar pågår och beräknas ge resultat
under 2007.
FOSFORFÖRLUSTER
Av den årliga fosforbelastningen från
mänsklig verksamhet beräknas ca
45 % (figur 10) komma från jordbruksmark. En viktig källa är enskilda
avlopp, som är vanligt i glesbygd och
därmed även berör jordbruksföretag.
Tillförlitliga beräkningar av hur
stor andel av utsläppen som når
havet saknas för närvarande. Det är
därför inte möjligt att utvärdera hur
stor minskningen från jordbruket är
i relation till miljömålet om en 20 %ig minskning till 2010 3 .
Till skillnad från kväve är fosfor
hårt bundet i markförrådet, såvida
marken inte är fosformättad, vilket
är ovanligt i Sverige. Förlusterna sker
främst genom erosion på ytan och
genomflödet i markens makroporer.
Risken ökar vid kraftiga regn och
snösmältning, särskilt om marken
är obevuxen eller sluttar. Förrådsgödsling under blöta år är en annan
riskfaktor. Med avrinnande vatten
följer dels fosfor som frigjorts från
markpartiklarna dels fosfor bundet
till partiklar. Läckagerisken är oftast
störst från lerjordar.
Mätningar visar att fosforförlusterna varierar kraftigt mellan år och fält.
Större delen av ett års förluster kan
ske under några dygn i snösmältningen eller vid kraftigt regn. För en
längre tidsperiod visar mätningar
på tämligen stabila genomsnittliga
förluster på 0,3–0,4 kg per hektar och
år. Enligt modellberäkningar har förlusterna från jordbruksmark minskat
kraftigt mellan 1995 och 2000. Den
verkliga minskningen torde dock
vara lägre (Naturvårdsverket 2004).
Fosforns bindning i sediment och
växter under vattnets väg genom
landskapet avgör hur stor del av
läckaget som når havet. Ju längre väg
till havet desto högre fastläggning.
Men denna sedimenterade fosfor kan
senare börja läcka och fortsätta sin
väg mot havet.
Indikatorer för fosforläckage
Olika faktorer som har samband
med fosforförlusternas storlek kan
indikera utvecklingen över tiden.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Växtnäring – övergödning
Upplagring av P (kg/ha)
>1 150
900–1 150
650–900
400–650
< 400
Figur 13. Djurtäthet per hektar åker
för län med högst respektive lägst
djurtäthet
Figur 14. Fosfortillförsel, bortförsel
och överskott i växtodlingen 2003
Kg P/ha
20
Högst djurtäthet
Samt0,6– >1,0
liga
1,0
0,1–
15 Utan
0,5
ÖVERSKOTT
djur
Blekinge
Halland
10
Kronoberg
5
Lägst djurtäthet
BORTFÖRSEL
Örebro
0
Uppsala
0,0
UNDERSKOTT
1999
2005
Västmanl.
0,5
1,0
1,5
Djurenheter1/ha
1) En djurenhet avser en ko för mjölkproduktion
eller uppfödning av kalvar, två kvigor, fyra kalvar,
tre suggor eller galtar, 10 svin över 20 kg, 20 svin
under 20 kg, 100 fjäderfä eller 10 får.
Källa: JO 20 SM 0601 och JO 10 SM 0601, Jordbruksverket.
-5
TILLFÖRSEL
Figur 12. Upplagring av fosfor i matjorden
Antal djurenheter1/ha
1) Se figur 13.
Källa: MI 40 SM 0501, SCB.
I figur 14 redovisas s.k. markbalanser. Tillförseln består av mineral-, stall- och betesgödsel samt slam och bortförseln av de skördeprodukter som förs bort från fältet. Skillnaden
mellan tillförsel och bortförsel utgör överskott/
underskott.
Källa: Rapport 4919, Naturvårdsverket 1998.
Upplagringen av fosfor i marken,
stallgödsling och därmed djurtäthet
har betydelse, likaså om marken
är bevuxen. Vallodling (se figur 5)
och vårbearbetning kan, liksom för
läckaget av kväve, ha betydelse även
för fosfor.
Betydande upplagring i marken
Sedan 1950-talet har fosforinnehållet i marken ökat med 35–40 % eller
i genomsnitt 700 kg fosfor per hektar
åker. Upplagringen har haft betydelse
för att höja markens bördighet.
Jordbrukets inköp av fosfor i
mineralgödsel har minskat kraftigt
sedan 1970-talet (figur 11). Upprepad
kraftig gödsling med stallgödsel kan
dock på vissa jordar medföra en risk
att markens förmåga att binda fosfor
överskrids. Figur 12 visar att upplagringen av fosfor är störst i djurtäta
områden i sydvästra Sverige.
Tak för stallgödselgivan
Hög djurtäthet kan medföra att fosfor tillförs utifrån via foder och sedan
via stallgödsel till marken. Jordbrukets specialisering har inneburit att
djurantalet ökat inom vissa områden
och på vissa gårdar. Högst djurtäthet
per hektar åker har Blekinge, Halland
och Smålandslänen. För att gödselmängden inte ska bli för stor och
därmed orsaka förluster till miljön
finns regler för högsta antal djur per
hektar. Bestämmelserna tillåter djur
motsvarande en stallgödselgiva på
högst 22 kg fosfor per hektar och år
på företagsnivå.
Av figur 13 framgår hur djurtätheten per hektar har utvecklats under
senare år i de län som har högst
respektive lägst djurtäthet.
Tillförseln av både fosfor och kväve
ökar med högre djurtäthet (figur 14).
Eftersom bortförseln inte ökar i
samma utsträckning stiger även
överskotten och därmed upplagringen av fosfor i marken. Även risken
för kväveläckage ökar när djurtätheten överstiger viss nivå. Som nämnts
regleras djurtätheten av lagstiftning.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Bättre balans eftersträvas
De spridningsregler för stallgödsel
som införts i lagstiftningen syftar
till bättre balans mellan tillförsel
och bortförsel, såväl nationellt som
regionalt och lokalt. Enligt figur 14
överstiger tillförsel bortförseln, på
nationell nivå, med ca 2 kg per
hektar. Sedan 1995 har överskottet
minskat med 60 % och effektiviteten i fosforutnyttjandet ökat med
15–20 procentenheter. Som nämnts
kan dock överskottet vara högre
på företag och i områden med hög
djurtäthet.
Höstbearbetning vanlig
Risken för bortförsel av partikelbunden fosfor via ytavrinning är oftast
störst från obevuxen mark, särskilt
under höst och vinter. Vinterbevuxen
mark är därför viktig för att minska
risken, liksom för kväveläckage (se
sid. 23).
Vid odling av ettåriga grödor eller
när flerårig odling bryts påverkar
tidpunkten för bearbetning risken för
27
2 Jordbrukets miljöpåverkan och hållbara utveckling
Figur 15. Första bearbetningstidpunkt
inför vårsådd1 Götalands slättbygder2
Procent av arealen
100
Figur 16. Fosfor från mineralfyndigheter
Kg/ha åker
14
Sockerbetor
80
Vårspannmål
12
10
nov–
dec
60
8
6
40
okt
4
20
0
aug–
sep
2001 2003
2001 2003
1) Vårkorn, havre, vårvete.
2) Götalands södra och norra slättbygder, Götalands
mellanbygder.
2
0
1985
1990
1995
2000
2005
Källa: Jordbruksstatistisk årsbok, Jordbruksverket
och SCB.
Källa: MI 30 SM 0403, SCB.
förluster. Vårbearbetning ger lägre
utlakning än tidig höstbearbetning.
Direktsådd av grödan utan förgående
bearbetning är särskilt fördelaktig.
Enligt SCB:s gödselmedelsundersökning 2003, i medeltal för riket, bryts
ca 80 % av förfrukten till vårspannmål under hösten. Figur 15 visar att
i Götalands slätt- och mellanbygder
minskade andelen mellan 2001 och
2003. Jordart och väderlek påverkar
möjligheterna att välja bearbetningstidpunkt, vilket kan bidra till skillnader mellan olika år.
Skyddszoner och våtmarker
Ett sätt att minska yttransporten av
främst fosfor till vattendrag är att ha
bevuxna kantzoner närmast vattnet.
Jordbrukare kan få stöd för dessa s.k.
skyddszoner, som även är positiva för
den biologiska mångfalden. Skyddszonerna måste vara 6–20 meter breda
och får inte gödslas eller besprutas
med kemiska medel. Arealen skyddszoner (figur 7 i avsnitt Kulturlandskap
och Biologisk mångfald) har ökat och
uppgår nu till närmare 9 500 ha.
Det nationella målet 5 500 hektar
skyddszoner har därmed överträffats.
De största arealerna finns i Västra
Götaland, Skåne och Västmanland.
Anläggningen av våtmarker (se
sid. 26) har, förutom för kväve, även
viss betydelse för fosforförlusterna.
För att fungera som fosforfällor bör
dock våtmarkerna vara djupare än för
28
att fånga kväve. Effekten av skyddszoner och våtmarker är svåra att
beräkna men skattas till högst 20 ton
per år minskad fosforbelastning från
jordbruksmark (Naturvårdsverket
2004).
Mindre ändliga råvaror
För framställning av fosforgödselmedel bryts råfosfat, som är en ändlig
resurs. För en hållbar jordbruksproduktion behöver beroendet av gödsel
från mineralfyndigheter minska. Ett
mer hållbart system skapas genom
att större andel av växtnäringen från
människans och naturens kretslopp
cirkulerar.
Av jordbrukets fosfortillförsel
kommer förutom mineralgödsel även
mineralfoder från mineralfyndigheter.
Enligt figur 16 har denna tillförsel
minskat, vilket i första hand beror på
lägre användning av mineralgödselfosfor.
AMMONIAKMÅLET UPPNÅTT
Ammoniumnedfallet från luften kan
vara både försurande och övergödande. Både miljökvalitetsmålen Bara
naturlig försurning och Ingen övergödning berör alltså jordbrukets ammoniakutsläpp.
Jordbruket står för nästan 85 % av
de beräknade totala ammoniakutsläppen (figur 17). Stallgödsel är den
viktigaste ammoniakkällan. Vid han-
tering, lagring, och spridning avgår
ammoniak. En mindre del avgår från
den gödsel som djuren lämnar vid
betesgång och från mineralgödsel.
Av total kvävemängd i stallgödseln,
där även den organiska delen ingår,
utgör ammoniakavgången en ca
30 %-ig förlust
Ammoniakavgången från jordbruket har enligt beräkningar minskat
med ca 18 % eller 10 000 ton mellan
1995 och 2003, medan de totala utsläppen minskat med 13 % (figur 18).
Delmålet är dock inte kvantifierat
för olika sektor. Det åtgärdsprogram
som Jordbruksverket utarbetat syftar
till att minska utsläppen från jordbruket med 13 % eller 7 300 ton från
1995 till 2010, vilket alltså sannolikt
uppnås. 2 6
Nedgången beror till mer än
hälften på att djuren blivit färre (se
figur 6 avsnitt Jordbrukets betydelse
och utveckling) och därmed också
mängden gödsel. Övergång från
fast- till flytgödsel och förbättringar
i lantbrukarnas gödselhantering vid
lagring och spridning av stallgödseln
bidrar också till nedgången. Ökad
andel djupströgödsel motverkar dock
nedgången eftersom ventilationsförlusterna är särskilt höga för denna
gödseltyp.
Djurantal och djurslag varierar
mellan olika delar av landet och
därmed även de regionala ammoniakutsläppen och belastningen.
Figur 19 visar att avgången är hög
från djurtäta områden som Götalands skogsbygder och Götalands
mellanbygder och låg från djurglesa
områden som Svealands slättbygder.
Figur 17. Jordbrukets andel av total
ammoniakavgång, 2003
Industriprocesser
5%
Förbränning
2%
Övrigt
2%
Vägtrafik
8%
Jordbruket
83 %
Källa: MI 37 SM 0401, SCB.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Växtnäring – övergödning
Figur 18. Ammoniakavgång från
jordbruket, riket
Figur 19. Ammoniakavgång från jordbruket fördelad på areal åker, 2003
1000 ton
60
Procent av gödslad areal
60
1997
2005
50
Gss
Mål 2010 6
Gmb
50
Mineralgödsel
Betesgödsel
40
Gns
40
Ss
Gsk
30
30
Msk
Stallgödsel
20
Figur 20. Myllningstidpunkter för
stallgödsel
Nn
20
Nö
10
10
Riket
0
19951
1999
0
2003
Stallgödsel därav:
5
10
15
20
25
30
Kg NH3/ha
Anm. De fullständiga namnen framgår av kartan
över produktionsområden på sid. 100.
Ventilation
0
Inom
4 tim
Efter 5–
24 tim
Efter I växande
24 tim
gröda
Källa: MI 30 SM 0603, SCB.
Källa: MI 37 SM 0401, SCB.
Lagring
Spridning
1) Uppgifter om sättet som stallgödseln spridits på
saknas för 1995.
Källa: MI 37 SM-serien, SCB.
Utfodringen påverkar
Mängden kväve som finns i gödsel
och urin när de lämnar djuren är
avgörande för hur stor ammoniakavgången blir. Den mängd kväve som
djuren inte behöver för sina livsprocesser och sin produktion utsöndras i
gödsel och urin. En utfodring som kan
anpassas efter djurens behov ger därför lägre ammoniakavgång. Mätningar från Svensk Mjölk (Swensson, pers.
medd.) pekar på att överutfodringen
inom mjölkproduktion minskat
sedan slutet av 1990-talet. För företag
anslutna till IndividRAM (managementverktyg för mjölkproduktion) har
överutfodringen av protein minskat
med 2 procentenheter mellan 2003
och 2004.
Flytgödsel allt vanligare
Vanligt sprida i växande gröda
Gödselns hanteringssätt har betydelse för ammoniakavgången.
Flytgödsel ger vid rätt hantering
lägre avgång både under lagring och
spridning än fast- och djupströgödsel. Övergång från fast- till flytgödsel,
som framgår av tabell 1, är därför
positiv ur miljösynpunkt. För mjölkkor är det en ökning från 44 till 68 %
mellan 1997 och 2005.
För att minska ammoniakavgången vid lagring och spridning finns det
i Götaland och Svealand regler för
täckning och påfyllning av gödselbehållare och i de sydligaste länen
regler om nedmyllning av gödsel. Av
totala antalet mjölkkor finns två tredjedelar på företag med täckta flytgödselbehållare och närmare 85 % av
slaktsvinen (tabell 1). Andelen täckta
urin- och flytgödselbehållare har
ökat kraftigt sedan 1997.
En stor del av fast- och flytgödseln
sprids i växande gröda, 40 respektive
65 %, främst i vall, utan att kunna
myllas. För urin är motsvarande siffra
90 % för 2005. Enligt figur 20 har
spridningen i växande gröda ökat. På
60 % av den obevuxna stallgödslade
arealen sker nedmyllning inom 4 timmar. I de sydligaste delarna (Götalands slättbygder) sker myllning inom
4 timmar på ca 90 % av den osådda
arealen. I andra delar av landet är sen
nedmyllning betydligt vanligare. För
riket som helhet sker nedmyllning
efter 24 timmar eller inte alls på närmare 10 % av stallgödslad areal eller
Figur 21. Spridningsteknik för flytgödsel, andel areal med bandspridning
Gss
Gmb
Gns
Tabell 1. Hantering och lagring av stallgödsel 1997 och 2005
Mjölkkor, %
1997
2005
Fast- och kletgödsel
Urin1
– utan täckning
– med täckning
Flytgödsel
– utan täckning
– med täckning
Övrig nöt, %
1997
2005
Gsk
Slaktsvin, %
1997
2005
55
30
56
38
17
6
18
21
2
25
13
19
2
24
3
9
0
5
11
33
2
66
6
21
1
27
20
61
2
85
Ss
1997
2005
Riket
0
1) Urinbehållare finns kombinerat med fastgödselhantering.
Källa: MI 30 SM 0403, SCB.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
20
40
60
80
100
Procent
Anm. De fullständiga namnen framgår av kartan
över produktionsområden på sid. 100.
Källa: Na 30 SM 9803 och MI 30 SM 0403, SCB.
29
2 Jordbrukets miljöpåverkan och hållbara utveckling
Fakta
Enligt EU:s direktiv om skydd mot att
vatten förorenas av nitrat från jordbruket (91/676/EEG), det s.k. nitratdirektivet, ska ytvatten som används till
dricksvatten och grundvatten, som har
eller kan ha en högre nitrathalt än 50
mg nitrat per liter förtecknas. I dessa
känsliga områden ska särskilda regler
gälla för att begränsa jordbrukets påverkan på vatten. 50 mg nitrat per liter
motsvarar 11,3 mg kväve per liter.
Bevuxna skyddszoner utmed vattendrag minskar
risken för yttransport av fosfor till vatten.
en femtedel av obevuxen stallgödslad
mark.
Samma undersökning visar att på
65–70 % av den areal som får flytgödsel eller urin sprids gödseln med
bredspridning medan 30–35 % sker
med bandspridare eller släpslang,
vilket ger mindre ammoniakförluster än bredspridning. Den andel
som sprids med bandspridning är
högre för flytgödsel än för urin och
högst i Götalands södra slättbygder
(figur 21). I Skåne, Blekinge och
Hallands län finns sedan 1998 regler
om att flytgödsel i växande gröda ska
spridas med släpslang, myllningsaggregat, utspädning eller bevattning
efter spridning.
Kvävehalterna i vattendrag i sydsvenska lantbruksområden minskar.
När det gäller fosfor är trenden inte
lika tydlig (SLU 2006a).
Riskerna för förhöjda nitrathalter
i grundvatten är störst på lätta jordar
där genomsläppligheten är stor och
där gödslingsnivån är hög eller där
det finns många enskilda avlopp. I
naturliga system överstiger nitrathalterna sällan 10 mg per liter vatten.
Förhöjda halter (över 10 mg/l) orsakas
nästan alltid av läckage från gödslad
mark eller avloppsledningar (SGU).
Figur 22 visar att medelläckaget
från jordbruksmark i Skånes och
Hallands slättbygder, delar av Västra
Götaland och Kalmar län samt
Gotland ger kvävehalter i rotzonen
som överskrider 10 mg kväve per
liter, vilket motsvarar 44,3 mg nitrat.
I dessa områden bedöms det finnas risk att gränsvärdet för nitrathalt
i grundvatten, som ska användas
till dricksvatten, blir svårt att nå 4
(SGU). Framförallt är det jordbrunnar
som riskerar höga nitrathalter.
Enligt inrapportering från kommunerna till SGU år 2003, hade 7 % av 918
allmänna grundvattentäkter problem
med nitrathalterna och för 8 % var
svaret vet ej.
Internationellt sett har Sverige
små problem med nitrat i grundvatten. I Europas intensivare jordbruksområden är nitrathalterna i
grundvattnet betydligt högre.
Figur 22. Medelhalter av kväve1 nedanför rotzonen i jordbruksmark
NITRATHALTER I YT- OCH
GRUNDVATTEN
Förutom risken att kväveläckaget från
marken hamnar i ytvatten kan det
också nå grundvattnet och där ge förhöjda nitrathalter, som kan göra vattnet mindre lämpligt som dricksvatten.
Ungefär hälften av det allmänna
vattnet i Sverige kommer från ytvatten, dvs. sjöar och vattendrag.
Enligt ett begränsat antal mätningar
som genomförts i svenska sjöar
och vattendrag ligger nitrathalterna
betydligt lägre än Nitratdirektivets
gränsvärde på 50 mg nitrat per liter.
Från sjövatten finns enligt dessa resultat ingen mätning som överskrider
10 mg nitrat per liter och för vattendrag ligger högsta värdet på 26 mg
per liter (Jordbruksverket 2006a).
30
1) Kvävehalt 10 mg/l motsvarar 44,3 nitrat/l.
Källa: Rapport 2006:5, Jordbruksverket.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Växtnäring – övergödning
Internationell jämfö relse
Användningen av mineralgödsel liksom
mängd kväve och fosfor i djurgödsel
varierar kraftigt mellan olika länder. Olika
odlingsinriktning och intensitet i produktionen har avgörande betydelse för
växtnäringstillförseln. Av figur 23 framgår
att försäljningen av kväve och fosfor från
mineralgödsel visar sjunkande tendens i
flera europeiska länder, framförallt Danmark. Utöver mineralgödsel medför hög
djurtäthet i många områden stor tillgång
på kväve och fosfor från djurgödsel.
derländerna som i Sverige och dubbelt så
hög i Danmark. Samtidigt är bortförseln
av kväve med grödorna i genomsnitt 2–3
gånger högre i Nederländerna (främst
beroende på hög gräsproduktion) och ca
50 % högre i Danmark (EEA).
Per hektar jordbruksmark är tillgången av
kväve och fosfor från mineral- och djurgödsel mer än fyra gånger så hög i Ne-
Jämförbara växtnäringsbalanser visar att
länder med hög näringstillförsel också
har högre överskott än länder med lägre
tillförsel (figur 24). Det betydligt högre
kväveöverskottet i främst holländskt och
tyskt jordbruk jämfört med det svenska
hänger samman med intensiv djurproduktion i dessa länder. En stor del av växtproduktionen går till djurfoder och eftersom
Figur 23. Kväve och fosfor från
mineralgödsel kg/ha jordbruksmark
Figur 24. Kvävebalanser för jordbruksmark1 – överskott per hektar
stallgödselkväve har lägre effektivitet än
kväve från mineralgödsel får man lägre
kväveutnyttjande och höga överskott.
Eftersom ammoniakutsläppen huvudsakligen kommer från stallgödsel har länder
med mycket djur stora utsläpp. Per
hektar blir ammoniakavgången hög i det
djurtäta Nederländerna medan den trots
stora totala utsläpp blir förhållandevis låg
i Frankrike (figur 25). Minskat antal nötkreatur har i många länder bidragit till
lägre utsläpp sedan mitten av 1980-talet.
Figur 25. Ammonikutsläpp från
jordbruket i några länder
a) Kväve
Sverige
Sverige
Sverige
Danmark
Danmark
Finland
1990
2000
Finland
Danmark
Finland
Norge
Frankrike
Frankrike
Nederländ.
Frankrike
Nederländ.
Polen
Spanien
Irland
Storbritan.
Spanien
1990
2000
Storbrit.
Nederländ.
Tyskland
Tyskland
Tyskland
0
50
100
150
200
Kg/ha
0
Österrike
50 100 150 200 250 300
Kg N/ha
20
1) Åker och betesmark.
Källa: EEA 2005; MI 40 SM 0501, SCB.
b) Fosfor
0
40
60
80
Kg NH3/ha
Källa: IRENA Indicator Fact Sheet, EEA 2005.
Sverige
Danmark
Finland
Norge
Frankrike
Nederländ.
Polen
Spanien
1990
2000
Storbrit.
Tyskland
0
10
Källa: FAOSTAT data, 2004.
20
30
Kg/ha
Länder med intensiv djurproduktion har stora ammoniakutsläpp.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
31
2 Jordbrukets miljöpåverkan och hållbara utveckling
Markbördighet
Heléne Wikström, SCB
Med åkermarkens bördighet avses dess förmåga att långsiktigt och
uthålligt producera växtbiomassa av godtagbar kvalitet. Bördigheten
bestäms av många faktorer varav en del är påverkbara och andra som
jordart, klimat och vittringsbenägenhet är naturgivna.
vissa odlingssystem kan medföra
markpackning, mullhaltssänkning
och utarmning som långsiktigt kan
påverka markens produktionsförmåga. Andra påverkbara faktorer
som har betydelse för bördigheten
och grödans kvalitet är tillförsel av
toxiska ämnen, som kadmium och
andra tungmetaller. Odling kan även
medföra att marken försuras. En
viktig del i begreppet markbördighet
är tillgången på växtnäringsämnen.
Dessa behandlas i avsnitt Växtnäring
– övergödning.
Markpackning hot mot uthållighet
Grunden för en lönsam jordbruksproduktion är en väl fungerande odlingsjord som i sin tur är beroende av
en bra markstruktur. Mekaniseringen
och användningen av allt större
maskiner har höjt arbetskapaciteten
och effektiviteten inom jordbruket.
Tunga maskiner kan dock medföra
att marken packas, vilket gör att
rötterna får svårare att tränga ner i
marken och upptagning av näringsämnen och vatten därmed blir sämre.
Även den mikrobiella aktiviteten och
rotandningen hämmas. Dessutom
ökar risken för avrinning och erosion
när jorden packas. Arbetsmoment
med stor risk för markpackning är
plöjning, flytgödselspridning, upptagning av betor med stora maskiner
och på vallgårdar körning med hackvagn och transporter av grönmassa.
Den långsiktiga produktionsförmågan påverkas framförallt av alvpackning 1 . Den har samband med
axelbelastning, hjulens ringtryck, det
32
totala antalet körningar på marken
och markfuktigheten. Upprepade
körningar med ökade axelbelastningar leder till allt djupare alvpackning.
Packning på större djup än 40 cm
tycks bli permanent (SLU 1995).
Matjordspackningen påverkar
ekonomin på kort sikt. Grödornas
avkastning minskar samtidigt som
effekter av insatsmedel, som gödsel,
blir sämre. Behovet av jordbearbetning ökar vilket kräver mer insats av
energi.
Så länge nuvarande odlingssystem
och maskinanvändning pågår väntas
skörden reduceras med ungefär en
procentenhet vart 15:e–20:e år. Skördeförluster på mer än 10 % är vanliga
(Greppa näringen).
Markstrukturen kan förbättras
exempelvis genom tillförsel av organiskt material eller strukturkalkning.
Ett markstrukturindex har utvecklats
vid SLU för att belysa odlingssystemets långsiktiga effekter på markstrukturen (Berglund et al 2002).
Indexet väger in positiva faktorer,
t.ex. tillförsel av organiskt material,
rotmängd och upptorkning samt negativa faktorer som bar ofrusen mark,
alvpackning och antal överfarter.
2003 infördes ett miljöövervakningsprogram för markpackning som
i framtiden gör det möjligt att följa
utvecklingen i landet.
Mullhalten viktig
Mullen bidrar till att öka markens
förmåga att lagra och leverera
växtnäring och förbättrar dessutom
jordens struktur och dess vattenhål-
lande förmåga. Skörderester och
stallgödsel är viktiga mullbildande
ämnen i jordbruket. Grödspecialiseringen och ökningen av antalet
kreaturslösa företag sedan 1950-talet
kan ha medfört att mullhalten sänkts
i en del odlingsjordar. Högre skördar
motverkar dock sänkningen genom
att mer mullbildande skörderester
återförs till marken. Förändringarna i
mullhalten sker långsamt.
Åkermarkens mullhalt i matjordsskiktet visas i figur 1. Jordartsanalyser
har visat att mullhalterna är lägst
i Skåne där ca 10 % av jordarna
beräknas vara mullfattiga dvs. ha en
mullhalt på 2 % eller lägre. Orsaken
är framförallt klimatet, men kan även
bero på ett stort inslag av hackrensade grödor, som sockerbetor och
potatis, kombinerat med låg andel
vall. I hela landet är andelen mullfattiga jordar mindre än 5 %. För mineraljordarna ligger mullhalten enligt
dessa undersökningar i genomsnitt
för landet runt 4 %. Mullhalten i
svenska jordar bedöms som helhet
vara relativt god. Variationen mellan
olika delar av landet kan antas ha
Mål
Nationella miljökvalitetsmål:
• Ett rikt odlingslandskap • Giftfri miljö
• Bara naturlig försurning
Generationsperspektiv
◗ Jorden brukas på ett sådant sätt att
markens långsiktiga produktionsförmåga upprätthålls. 1
◗ Åkermarken har ett välbalanserat
näringstillstånd, bra markstruktur och
mullhalt samt så låg föroreningshalt att
ekosystemens funktioner och människors hälsa inte hotas. 2
◗ Onaturlig försurning av marken motverkas så att den naturgivna produktionsförmågan bevaras.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Markbördighet
Figur 1. Humushalter i matjorden
Figur 2. Producerad mängd stallgödselkväve per ha åker
Humushalt %
> 40
20–40
12–20
6–12
3– 6
<3
Kg kväve/ha åker
50
45
40
35
●
●
●
●
30
25
●
●
●
●
●●●●●
●●
●●●●●● ●●●●●●●●●●
●
20
15
10
5
0
1925
1935
1945
1955
1965
1975
1985
1995
2005
Källa: Na 30 SM 9503, SCB; Beräkningsunderlag för ammoniakberäkningar,
SMED/SLU; Jordbruksstatistisk årsbok, Jordbruksverket och SCB.
mineraliseringen och även jordpackning motverkas. Knappt 40 % av
åkerarealen är bevuxen med vall (se
figur 5 avsnitt Växtnäring – övergödning) och andelen är högst i de norra
delarna av landet samt i Jönköpings
och Kronobergs län.
Källa: Rapport 4778, Naturvårdsverket.
samband med driftsinriktning och
klimat.
På mulljordar – jordar med mer
än 20 % mull – sker en bortodling av
matjorden, vilket innebär att mullen
omsätts och att koldioxid avgår (se
avsnitt Växthusgaser). Jordbearbetning medför att bortodlingen ökar
jämfört med orörd mark.
Data om generella mullhaltsförändringar i Sverige saknas. Mängd
tillförd stallgödsel och bortförsel av
skörderester från åkern kan vara
möjliga indikatorer på mullhaltsförändringar. I figur 2 redovisas beräknat kväveinnehåll i stallgödsel. Ökad
produktion från husdjuren, vilket ger
mer näring i gödseln, tillsammans
med minskande åkerarealer gör att
stallgödselmängden, per hektar åker,
förändrats marginellt på riksnivå
trots färre djur.
Flerårig vallodling kan motverka både mullhaltssänkningar och
jordpackning. Den mängd organisk
substans som tillförs med rötter,
stubb och skörderester är större än
från ettåriga grödor. Eftersom marken inte bearbetas årligen minskar
Metallhalter varierar naturligt
Metallhalterna i marken varierar
naturligt i landet beroende på berggrund m.m. Sedan början av 1900talet har metallhalterna i åkermark
ökat. För koppar och zink är ökningen några procent, för bly ca 15 %
genom nedfall, för kvicksilver 45 %
genom betningsmedel och nedfall
samt för kadmium ca 30 % via mineralgödsel, slam och luftnedfall.
Skadliga effekter av tungmetaller
är inte direkt beroende av halterna
i marken utan beror även på hur
hårt metaller binds i marken samt
biotillgängligheten, dvs. åtkomlighet
för organismerna (Naturvårdsverket 1997). Krom, bly och kvicksilver
binds hårt i marken. Risken för
skadliga halter i grödor är liten vid de
halter som normalt finns i åkermark
i Sverige. Tillgänglighet för växterna
är även beroende av markens surhet,
mullhalt och balansen mellan olika
metaller.
Koppar och zink är essentiella för
djur och människor, men kraftigt
förhöjda halter kan vara negativt för
markorganismerna och den biologiska aktiviteten i marken. För höga
kopparhalter i fodret kan vara skadligt för exempelvis får. Vid de halter
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
som normalt finns i svensk åkermark
är det dock liten risk för skadliga
halter i grödan.
Kadmium lyfts ofta fram som det
största hotet mot markbördigheten.
Kadmium tas lätt upp av grödorna
och är en hälsorisk för människan
vid hög exponering. Rökning är dock
den största kadmiumkällan för rökare. Medelhalten av kadmium i svensk
åkermark har beräknats till 0,23 mg
per kg torrsubstans. Halterna är
högst runt Storsjön i Jämtland och i
vissa områden i Skåne, medan de är
lägst i Norrbotten. De höga halterna i
Jämtland har samband med alunskiffer i berggrunden. En del områden
har sådana halter och tillgänglighet
i marken att halterna i grödorna,
framförallt vete, kan bli för höga. Utsläpp från metallindustrin har i vissa
områden inneburit förhöjda halter i
marken.
Luftnedfall största kadmiumkällan
En fortsatt kadmiumupplagring i
marken utgör ett hot mot åkermarkens långsiktiga användning för
produktion av livsmedel 1 . Av figur 3 framgår att den totala tillförseln
av kadmium minskat kraftigt sedan
1980-talet, vilket främst beror på
sänkta halter i mineralgödseln. Den
årliga balansen, dvs. skillnaden mellan till- och bortförsel, har i genomsnitt mer än halverats sedan 1990.
Den största tillförseln kommer
från luftnedfallet, som varierar mellan olika landsdelar. Nedfallet är
högst i södra och mellersta Sverige.
33
2 Jordbrukets miljöpåverkan och hållbara utveckling
Figur 3. Kadmiumtillförsel till åkermarken
Figur 4. Genomsnittligt kadmiuminnehåll i fosforgödsel
g Cd/ha
2,5
mg Cd/kg
70
120
60
100
Netto från foder
Slam
Luftnedfall
Mineralgödsel o kalk
2,0
1,5
Figur 6. Kalkning till åkermark
kg CaO/ha utnyttjad åker
50
●
●
●●
●
80
●
40
60
30
1,0
40
20
0,5
0,0
1985
1990
1995
1997
1999
0
1992
●
●
-95
-97
-99
-01
-03
-05
●
●●
●●
● ●
●●
●● ● ●
●
●
●
20
10
●
●
●
0
1940 1950 1960 1970 1980 1990 2000
Källa: Ds 1989:49; Rapport 1999:18, Jordbruksverket; Kemikalieinspektionen 1998; Rapport 4077,
Naturvårdsverket; MI 30 SM-serien, SCB; SLU.
Källa: MI 30 SM-serien och MI 22 SM 9901, SCB.
Källa: Na 30 SM 9503 och MI 30 SM 0602, SCB.
Fortsatt minskning i mineralgödsel
rester och stallgödsel går i motsatt
riktning. Försurningen har flera
orsaker varav den främsta är växternas naturliga näringsupptag. Andra
faktorer är surgörande gödselmedel
och luftnedfall. Växttillgängligheten
för vissa skadliga metaller, som kadmium, aluminium och nickel, ökar
med sjunkande pH samtidigt som
även nödvändiga näringsämnen,
som mangan, zink och järn, blir mer
tillgängliga (Naturvårdsverket 1997).
I lerjordsområdena i Skåne,
Väster- och Östergötland samt
östra Svealand liksom i de kalkrika
jordarna på Gotland och Öland är
pH naturligt högt runt 6,5 eller högre
(figur 5). Däremot är kalktillståndet
naturligt lägre i skogsbygderna i
Götaland och Svealand och längs
Norrlandskusten. Det genomsnittliga
pH-värdet för Sveriges åkermark
ligger enligt samma undersökning
på 6,3. Endast 6 % av jordarna har
ett pH på 5,5 eller lägre, vilket kan
hämma odlingen och dessa arealer
har därför oftast behov av grundkalkning. Kalkningsbehovet styrs även
av vilka grödor som odlas och vilken
halt fritt aluminium jorden innehåller.
Den tillförda mängden kalk 2005
var 50 kg kalciumoxid (CaO) per
hektar åker och har halverats sedan
mitten av 1970-talet då försäljningen
kulminerade (figur 6).
Figur 5. pH-värden i åkermarkens
matjordsskikt
Kadmium ingår i råfosfat som
använts vid gödseltillverkningen. Tidigare stod fosforgödslingen för den
största kadmiumtillförseln till åker. I
början av 1970-talet, då kadmiumtillförseln via mineralgödsel var högst,
tillfördes ca 3,3 gram per hektar och
år. Kadmiumhalten var då ca 150
mg per kg fosfor. Främst genom val
av råvaror med låga kadmiumhalter har halterna successivt sjunkit.
Sedan 1994 är det inte tillåtet att sälja
mineralgödsel med kadmiumhalter
över 100 mg per kg fosfor. Det utgår
sedan 1994 även en skatt på 30 kr för
varje gram kadmium som överstiger
5 gram per ton fosfor (motsvarar 5
mg/kg fosfor). Kadmiuminnehållet
i fosforgödsel har sjunkit med 80 %
sedan 1995 (figur 4). 2005 var det
genomsnittliga kadmiuminnehållet
5 mg kadmium per kg fosfor, vilket
motsvarar 35 mg per hektar och år.
Via stallgödsel tillförs marken kadmium från fodermedel. Huvuddelen
av detta kadmium cirkulerar inom
jordbruket. Vete tar upp mer kadmium än exempelvis råg samtidigt
som det är ett viktigt baslivsmedel.
Vissa salixsorter har förmåga att ta
upp kadmium och kan, såvida askan
inte återförs orenad till marken, bidra
till att sänka halten i marken (Greger
och Landberg 1999).
PH (percentiler)
> 7,3 (> 90)
6,7–7,3 (90)
6,3–6,7 (75)
5,9–6,3 (50)
5,6–5,9 (25)
< 5,6 (10)
Källa: Rapport 4778, Naturvårdsverket 1997.
Kalktillståndet varierar
Odling medför att marken långsamt
försuras, men nedbrytning av växt34
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Växtskyddsmedel
Växtskyddsmedel
Jenny Westin, SCB
Växtskyddsmedel används för att skydda växter och växtprodukter mot
svampangrepp, skadedjur eller konkurrerande ogräs. Användningen har
bidragit till höjda skördar, ökad odlingssäkerhet och i vissa fall bättre kvalitet. Användningen är dock förenad med vissa risker. Rester kan hamna
i yt- och grundvatten och där ge oönskade effekter på växter och djur.
Preparatens egenskaper, brukarens hantering, nederbörd, temperatur och
miljöbetingelserna på fälten är faktorer som är avgörande för hur mark,
luft och vatten påverkas.
Figur 1. Riskindex växtskyddsmedel
Index 1998 = 100
120
Hektardoser
100
80
60
enligt miljökvalitetsmålet Giftfri miljö
ska miljön vara fri från ämnen som
kan hota människors hälsa eller den
biologiska mångfalden. Samtidigt är
ett svenskt konkurrenskraftigt jordbruk, utifrån dagens marknadsregler,
beroende av växtskyddsmedel.
Jordbrukarnas ekonomi och
samhällets behov av säkra livsmedel måste kunna tillgodoses utan
oacceptabel belastning på miljön.
Sverige har tidigare än många andra länder arbetat med att minska
användningen av och riskerna med
kemiska växtskyddsmedel. Kemikalieinspektionen har gjort en riskbedömning av samtliga växtskyddsmedel i Sverige och ett stort antal
substanser med farliga egenskaper
har förbjudits.
ning än de tidigare halveringsmålen
kopplas till miljömålen om minskade
risker. I modellen poängsätts fara och
exponering och multipliceras med
antalet behandlingar. Sedan 1988
har hälsoriskerna reducerats med ca
70 % och miljöriskerna med ca 30 %
1 (se figur 1). Denna minskning har
skett trots att intensiteten i användningen, baserat på antal hektardoser,
inte har ändrats nämnvärt sedan
1988.
Riskminskningen kan bl.a.
förklaras av riktade informationsoch rådgivningsinsatser, att många
problemprodukter har försvunnit
Miljörisker
40
20
0
1988
Hälsorisker
1992
1996
2000
2005
Källa: Kemikalieinspektionen.
samt en produktutveckling som gynnat preparat med lägre risker. Andelen växtskyddsmedel som används
för betning av utsäde har ökat och
utgör ca 3 % av totala växtskyddsmedlen. Betning minskar kraftigt
risken för att växtskyddsmedel ska
Mål
Riskerna minskar
Nationella miljökvalitetsmål:
Sedan mitten av 1980-talet har olika
politiska handlingsprogram haft som
mål att reducera riskerna genom
att minska användningen av växtskyddsmedel mätt som mängd aktiv
substans, de s.k. halveringsmålen. I
det senaste handlingsprogrammet
för perioden 2002–2006 (som sedan
förlängts till 2009) är fokus än mer
inriktat på minskade risker med
växtskyddsmedel.
För att kunna mäta hälso- och
miljöriskerna med växtskyddsmedel
har Kemikalieinspektionen utvecklat s.k. nationella riskindikatorer.
Dessa ska spegla trender i riskerna
på längre sikt och i större utsträck-
• Giftfri miljö • Grundvatten av god kvalitet
Mål för åtgärdsprogram:
◗ Nationella övergripande riskindikatortal
ska peka på en minskande risktrend för
miljö och hälsa 1 (sektorsmål kopplat till
delmål 4 i Giftfri miljö).
◗ Inga bekämpningsmedel som innehåller
verksamma ämnen som uppfyller specificerade kriterier, t.ex. långlivade, bioackumulerande, cancerframkallande arvsmassepåverkande eller reproduktionsstörande
ska få säljas och användas efter de angivna
årtalen (2007 alt. 2010) 2 (sektorsmål
kopplat till delmål 3 i Giftfri miljö).
värden för förekomst i ytvatten fastställda senast år 2003 3 (sektorsmål kopplat
till delmål 5 i Giftfri miljö).
◗ Halter av bekämpningsmedel i ytoch grundvatten ska på sikt (inom en
generation) vara nära noll. Det innebär
för grund- och dricksvatten att halten av
ett enskilt bekämpningsmedel ska vara
högst 0,1 μg/l och den sammanlagda
halten av alla bekämpningsmedel vara
högst 0,5 μg/l. 4
Källa: Rapport 2002:7, Jordbruksverket.
◗ För de verksamma ämnena som ingår
i godkända bekämpningsmedel finns rikt-
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
35
2 Jordbrukets miljöpåverkan och hållbara utveckling
Fakta
Figur 2. Bekämpningsmedel för
olika användare 2005
Definitioner
Bekämpningsmedel – samlingsnamn för
växtskyddsmedel och biocidprodukter
Växtskyddsmedel – används mot ogräs,
insekter och svamp i växande grödor
Biocidprodukter – används för att
motverka skadliga organismer för annat ändamål än växtskyddsmedel, t.ex.
träskyddsprodukter, råttgift och båtbottenfärger.
Hushåll 6 %
Skogsbruk, frukto trädgård 1 %
Jordbruk
17 %
Figur 3. Försäljning av växtskyddsmedel
1981–2005
Ton aktiv substans
6 000
Insektsmedel
5 000
4 000
Svampmedel
3 000
Industri 76 %
Mål 1990
2 000
Lagstiftning
Växtskyddsmedel regleras huvudsakligen i:
Miljöbalken (1998:08), särskilt 2 kap och
14 kap.
1 000
Totalt 9 290 ton aktiv substans
Källa: Kemikalieinspektionen 2006.
Förordning (2006:1010) om växtskyddsmedel.
Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS
2005:5) om tillstånd och kunskapskrav
för att få använda vissa bekämpningsmedel.
EU:s växtskyddsdirektiv (direktiv 91/414/
EEG om utsläppande av växtskyddsmedel) är infört i svensk lagstiftning.
Miljöskatt
Skatten på växtskyddsmedel är 30 kr per
kg aktiv substans. Skatten gav 48 miljoner kr till staten 2004.
hamna på fel ställe, vilket påverkar
miljöindex positivt.
Kemikalieinspektionen godkänner
Växtskyddsmedel regleras i EU
genom det s.k. växtskyddsdirektivet
(91/414/EEG) som är infört i den
svenska lagstiftningen. Verksamma
ämnen i växtskyddsmedel bedöms
gemensamt inom EU. Ämnen som
bedöms som acceptabla förs upp på
en s.k. positivlista. Innan ett växtskyddsmedel får släppas ut på den
svenska marknaden måste produkten också godkännas av Kemikalieinspektionen. Produkten bedöms,
utifrån försiktighets- och utbytesprinciperna, om medlet behövs och
vilka miljö- och hälsorisker användningen medför i Sverige. De medel
som bedöms vara acceptabla godkänns på max 10 år.
36
1986
1991
Mål 1996
1996
2001 2005
Anm. De tillfälliga uppgångarna åren 1986, 1994
och 2003 beror på ”hamstring” inför aviserade
höjningar av avgiften/skatten på växtskyddsmedel.
Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS
1998:8) om kemiska produkter och biotekniska organismer.
Naturvårdsverkets föreskrifter om spridning av kemiska bekämpningsmedel
(SNFS 1997:2).
0
1981
Ogräsmedel
Källa: MI 31 SM-serien, SCB.
Ett tiotal ämnen som tidigare varit
förbjudna i Sverige, t.ex. den mycket
giftiga substansen paraquat, har
hittills förts upp på EU:s positivlista.
Ingen av dessa substanser säljs för
närvarande i Sverige. Några av de
medel som tagits upp på positivlistan
är cancerframkallande eller bioackumulerande i naturen och ska enligt
vårt nationella delmål 3 i Giftfri miljö
fasas ut senast 2007/2010 2 . Här
finns alltså en konflikt mellan EU:s
politik om växtskyddsmedel och
Sveriges miljömål.
Politiken påverkar användningen
Den totala försäljningen av bekämpningsmedel i Sverige uppgår till ca
9 300 ton aktiv substans. Industrin
står för tre fjärdedelar av den totala
användningen, främst för tryck- och
vakuumimpregnering av virke
(figur 2). Växtskyddsmedel inom
jordbruket svarar för ca 17 % av totala
mängden. Ogräsmedlen utgör drygt
80 % och svampmedlen 15 % av jordbrukets användning. Insektsmedel
och medel för tillväxtreglering, t.ex.
stråförkortare i råg, säljs i relativt små
mängder.
Försäljningen av växtskyddsmedel
inom jordbruket minskade med ca
70 % mellan 1981 och 1993 (figur 3).
Minskningen beror bl.a. på övergång
till effektivare preparat, s.k. lågdosmedel, men även på lägre doser av
övriga preparat. I genomsnitt för alla
typer av medel var dosen 1,2 kg aktiv
substans per hektar 1981, medan
den var 0,36 kg per hektar 2005.
Andra orsaker till nedgången är ökad
rådgivning och bättre sprutteknik.
Man anpassar i större utsträckning
storleken på dosen till den aktuella
situationen vad gäller skadegörare
och ogräs. En minskande åkerareal
spelar också in. Även skatten på
växtskyddsmedel anses ha haft en
viss dämpande effekt.
I och med EU-inträdet 1995 ökade
försäljningen något. Tidigare omställnings- och trädesarealer togs i
bruk och behandlades med kemiska
ogräsmedel. Odlingen av höstsäd,
med en relativt hög användning av
växtskyddsmedel, har ökat liksom
arealen träda, som ofta bryts kemiskt.
Efter införandet av det nya gårdsstödet 2005 har spannmålsarealen dock
minskat, medan vallarealen ökat. Det
kan leda till minskad användning av
kemiska medel.
Mekanisk bearbetning (t.ex. kvickrotsbekämpning och radhackning),
biologisk bekämpning och varierade
växtföljder är exempel på alternativa
växtskyddsmetoder. Mekanisk bekämpning kan dock medföra andra
miljöproblem. Fler jordbearbetningar
medför ökad användning av diesel.
Det kan också innebära ökad risk för
näringsläckage, markpackning och
störning på djurlivet (främst fåglar
och maskar).
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Växtskyddsmedel
Figur 5. Antal hektardoser1 av försålda
växtskyddsmedel till jordbruket
Figur 6. Genomsnittligt antal doser1
växtskyddsmedel
900
Tusental hektardoser
8 000
Doser per hektar åker
2,0
800
7 000
1,8
700
6 000
600
5 000
Figur 4. Försäljning av glyfosatmedel
Ton aktiv substans
1000
500
400
300
Svampmedel
1998
2002
2005
Källa: Kemikalieinspektionen.
Stor glyfosatanvändning
Ogräsmedel innehållande glyfosat
utgör ungefär 35 % av den totala
försäljningen av växtskyddsmedel
till jordbruket. Försäljningen har
nästan tredubblade sedan början av
1990-talet (figur 4). Ungefär 95 % av
glyfosatmedlen används inom jordbruket. Glyfosat används när trädor,
fånggrödor, vallar och spannmålsstubb bryts. Enligt en undersökning
gjord av SCB på uppdrag av Jordbruksverket 2004 bröts drygt 70 % av
den kortliggande trädan (1–2-årig)
med glyfosatmedel. Bakom ökningen
finns EU:s krav på träda för att få
arealstöd, miljöersättningen till fånggrödor och olika nationella regler
med syfte att minska kväveutlakningen. Glyfosat har blivit billigare,
medan priset på diesel ökat betydligt. Det har blivit mer ekonomiskt
lönsamt att bekämpa kemiskt jämfört
med mekanisk bekämpning. Krav på
vinterbevuxen mark begränsar dessutom möjligheterna till mekanisk
bekämpning.
Hektardoser ett bättre mått?
Ett annat mått som visar bekämpningens omfattning är antal hektardoser de sålda mängderna av
växtskyddsmedel räcker till (antal
behandlingar). Försäljningen 2005
motsvarar ca 4,4 miljoner hektardoser. Detta kan innebära att t.ex. 2,2
miljoner hektar behandlats vid två
1,2
1,0
3 000
0,8
0,6
1 000
1994
1,6
1,4
4 000
2 000
200
100
0
1990
Insektsmedel
Ogräsmedel
0
1981 1985 1989 1993 1997 2001 2005
0,4
0,2
0,0
-81 -86 91
-85 -90 -95
-96 -98 -00 -02
-05
1) Antalet hektardoser beräknas utifrån såld mängd
växtskyddsmedel och den rekommenderade medeldosen av medlet.
1) Antal doser per hektar beräknas genom att
totala antalet hektardoser sätts i relation till
totala åkerarealen.
Källa: MI 31 SM-serien, SCB.
Källa: MI 31 SM-serien, SCB.
tillfällen eller vid ett tillfälle med
dubbel dos. Av figur 5 framgår att
antalet hektardoser har ökat sedan
1995 och ligger på samma nivå som
i början av 1980-talet. Efter omräkning till hektardoser dominerar inte
ogräsbekämpningen på samma sätt
som uttryckt i mängd aktiv substans
(jämför figur 3). Det beror på att dosen per hektar av exempelvis insektsmedel ofta är några tiondels gram,
medan en del ogräsmedel används
i mängder över kilot. Enligt den
senaste användarundersökningen
från 1998 behandlades knappt halva
åkerarealen med kemiska medel
under ett år (SCB 1999).
I relation till den totala åkerarealen blir antalet doser 1,6 per hektar
2005 (figur 6). Det är högre än det
genomsnittliga antalet doser per
hektar under 1990-talet och även
något högre än början av 1980-talet. Sedan början av 1980-talet har
den totala åkerarealen minskat med
ungefär 10 %. Arealen vårsäd har
minskat väsentligt medan främst
trädan och vallen ökat. Även arealen
höstsäd har ökat något. Arealförändringarna kan ha påverkat ökningen
av antal doser per hektar.
Användningen av växtskyddsmedel är inte jämt fördelad i Sverige.
Enligt undersökningen från 1998
användes ungefär hälften av medlen
i Skåne, där ca 20 % av arealen finns.
Detta hänger samman med produk-
tionsinriktning, intensitet i odlingen
och klimat. Mjölk- och köttgårdar
med stor andel vall i växtföljden använder betydligt mindre växtskyddsmedel än gårdar som odlar t.ex.
höstvete, potatis och sockerbetor.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Krav på behörighetsutbildning
Det är vid hantering av preparaten
och vid spridning som de största
riskerna uppstår för den som sprider
och för miljön. Det finns en risk för
läckage genom marken till dräneringsrör, ytvatten och grundvatten.
Användaren av växtskyddsmedel
har bestämmelser från flera olika
myndigheter att följa, t.ex. Jordbruksverket, Kemikalieinspektionen och
Naturvårdsverket. Det finns bl.a.
krav på hur lagring, hantering och
användning ska ske och rekommendationer om att sprutan ska
funktionstestas samt att användningen av växtskyddsmedel ska vara
behovsanpassad. Det finns även krav
på journalföring vid spridning av
växtskyddsmedel.
Den som sprider växtskyddsmedel
är skyldig att hålla lämpliga avstånd
för att skydda omgivningen utanför
åkern, framförallt vattendrag, vattentäkter, brunnar och trädgårdar.
Till vattentäkter rekommenderas ett
skyddsavstånd på minst 12 meter.
Det är lämpligt att anlägga en minst
sex meter bred skyddszon eller träda
utmed vattendrag.
37
2 Jordbrukets miljöpåverkan och hållbara utveckling
Figur 7. Fynd av växtskyddsmedel 2005
Jordbruksbäckar
Antal
mätningar
2 000
Skånska åar
Fynd >0,1 μg/l
1 800
Fynd <0,1 μg/l
1 600
1 400
1 200
Ej fynd
(inga påvisbara halter)
1 000
800
600
400
200
0
4)
7,
(
tl.
5)
2,
(
tl.
)
,0
(3
)
,0
(5
e
d
rp
ö
ö
ån
an
va
rg
rg
Sk Ski
all
e
te
t
s
H
s
Vä
Ö
)
,2
(1
)
,0
e
g
Ve
(2
Anm. Inom parentes ( ) visas högsta halt
av enskild substans, μg/l.
Källa: SLU 2006.
Påfyllning och rengöring av sprutan
bör göras på biobädd eller annan
biologiskt aktiv mark, t.ex. i fält, där
medlet kan brytas ned. Ett alternativ
är att påfyllning sker på gjuten platta
med uppsamlingstank.
För att få använda växtskyddsmedel i klasserna 1L och 2L krävs att
man genomfört en utbildning och
erhållit ett kunskapsbevis (klass 2L)
eller tillstånd (klass 1L). Kunskapsbeviset/tillståndet är giltigt i fem
sprutsäsonger och måste därefter
förnyas för att ge fortsatt behörighet.
Jordbruksverket har det övergripande
ansvaret och länsstyrelserna det
regionala ansvaret för utbildningen
som under år 2005 hade drygt 2 500
deltagare. Totalt har ca 30 000 inom
jordbruket kunskapsbevis, varav ca
20 000 även har tillstånd.
Riktvärden för ytvatten
Halter av växtskyddsmedel kan ofta
påvisas i vattendrag i odlingslandskapet. För ytvatten, dvs. kustvatten,
sjöar, älvar, åar och bäckar, har Kemikalieinspektionen tagit fram riktvärden för halter av verksamma substanser i godkända växtskyddsmedel.
Det innebär att sektorsmålet 3 har
uppfyllts. Riktvärdena, som omfattar ca 100 verksamma ämnen, anger
den högsta halt då man baserat på
dagens kunskap inte kan förvänta
38
sig några negativa effekter av ett
ämne i vattnets ekosystem. Under
2005 överskred 21 växtskyddsmedel
vid ett eller flera tillfällen de svenska
riktvärdena för ytvatten (SLU 2006).
Totalt gjordes 57 fynd över riktvärdet, vilket motsvarar 0,7 % av totala
antalet prover.
Övervakningsprogram byggs upp
År 2001 påbörjades uppbyggnaden
av ett nationellt övervakningsprogram av växtskyddsrester i vatten.
Programmet omfattar vatten- och
sedimentprovtagning i jordbruksbäckar i fyra s.k. typområden i Skåne,
Halland, Östergötland och Västergötland samt två åar i Skåne. Data
sammanställs i en databas vid SLU.
År 2005 återfanns i de undersökta
jordbruksbäckarna totalt 57 substanser och i de två skånska åarna totalt
33 substanser. Flest fynd gjordes i de
skånska vattendragen, där omkring
20 % av proven hade påvisbara halter
(se figur 7). De vanligast förekommande substanserna i ytvatten i halter över 0,1 µg per liter var bentazon
och glyfosat.
Det hittades generellt fler substanser per prov 2005 än tidigare år.
Till en viss del beror det på att antalet
analyserade substanser ökat något.
För en del substanser har detektionsgränserna sänkts. Det gör att man
inte kan dra slutsatsen att det finns
fler rester av växtskyddsmedel nu än
när mätningarna påbörjades. (SLU
2006).
Inom det nationella övervakningsprogrammet undersöks även grundvatten. Rester av växtskyddsmedel
påträffades i grundvatten från alla
typområden, totalt återfanns spår av
elva substanser.
Halterna har minskat
I skånska Vemmenhögsån har mätningar av rester av växtskyddsmedel
pågått sedan början av 1990-talet
(figur 8). Halterna har minskat
med ungefär 90 %, främst tack vare
rådgivning, införandet av miljöersättningen resurshushållande konventionell odling (Reko) samt certifieringssystemet Miljöledning betodling.
Förutom de förhöjda halterna 2003,
som orsakades av ett kraftigt regn i
samband med bekämpningen, har
medelhalten hållit sig på en fortsatt
låg nivå. Under samma tidsperiod
har den använda mängden av växtskyddsmedel ökat.
Få rester i dricksvatten
Livsmedelsverket har undersökt
förekomsten av växtskyddsmedel
och nedbrytningsprodukter i dricksvatten1. Dricksvatten tas från både
grundvatten och ytvatten. Det högsta
tillåtna värdet för ett enskilt ämne är
0,1 µg/l i dricksvatten. Inget dricksvatten som producerats av ytvatten
innehöll växtskyddsmedel i halter
över gränsvärdet. Av 48 allmänna
dricksvatten från grundvattentäkter
1) Som dricksvatten räknas enbart det vatten som
når konsumenterna, dvs. det vatten som går ut
från kommunala vattenverk eller enskilda brunnar.
Figur 8. Medelhalt växtskyddsmedel från mätningar i Skåne
Medelhalt
(µg/l)
40
Använd analyserbar
mängd (kg/år)
1600
35
Vemmenhög
30
1200
25
800
20
Start
rådgivning
15
10
REKO-stöd och
Miljöledning
betodling
400
5
0
1992
1
1993 1994
1995 1996
1997 1998 1999
Anm. Prover tas både från yt- och dräneringsvatten.
1) Endast maj–juni.
2000 2001 2002
2003 2004 2005
0
Källa: J. Kreuger, SLU.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Växtskyddsmedel
Figur 9. Påfyllning av sprutan 2004
Spol-/gödsel-
platta med upp-
samlingstank
I fält
Biobädd
Vanlig spol-/
gödselplatta
Gårdsplan
Annan plats
Vet inte
0
5 10 15 20 25 30 35 %
Anm. Undersökningen gäller gårdar med mer än
2 ha. Andelen gäller de som själva eller någon i
familjen sprutar med växtskyddsmedel.
Källa: Näringslivets undersökningsinstitut (NUI)
2004.
Växtskyddsmedel kan användas för att skydda grödorna mot konkurrerande ogräs, svampangrepp och skadeinsekter.
hade fem påvisbara halter, varav
tre hade halter över 0,1 µg per liter.
Detta ligger inte i linje med målet 4 .
Några av de vanligaste substanserna
som påträffas i grundvatten är atrazin
och BAM (nedbrytningsprodukt från
diklobenil). Dessa substanser härrör
från sedan länge förbjudna medel
för totalbekämpning, t.ex. Totex Strö.
Användningen skedde främst på
hårdgjorda ytor i hela samhället, bl.a.
i städerna, på banvallar och gårdsplaner.
En femtedel använder biobädd
Hösten 2004 genomfördes för sjätte
gången en undersökning om lantbrukets användning och hantering
av växtskyddsmedel (NUI 2004). På
44 % av gårdarna utfördes kemisk
bekämpning. Andelen har minskat
från 48 % 1998. På över hälften av
gårdarna utfördes bekämpningen av
lantbrukaren eller någon i familjen.
Till resterande delen lejdes någon
utomstående för sprutningen, t.ex.
maskinstation.
Ungefär en tredjedel av de brukare
som själva eller någon i familjen
sprutar uppger att de fyller sprutan
på spol-/gödselplatta med uppsamlingstank (figur 9). En femtedel
uppger att de använder biobädd, en
andel som ökat sedan 1999. Samti-
digt har påfyllning på gårdsplanen
minskat.
Säkert växtskydd är en informations- och utbildningskampanj som
syftar till att förbättra hanteringen
av växtskyddsmedel inom svenskt
jordbruk. Bedömningen är att kampanjens miljöeffekt är stor och att
den bidrar till att minska miljö- och
hälsoriskerna i lantbruket (läs mer i
avsnittet Åtgärder och styrmedel).
Internationell jämfö relse
I jämförelse med övriga EU-länder har
Sverige tillsammans med Finland lägst användning av kemiska växtskyddsmedel per
hektar åker (tabell 1). Försiktighet och kunskap bland lantbrukarna, stora vallarealer
och vårt relativt kalla nordiska klimat bidrar
till den låga användningen. I norra och
centrala Europa dominerar användningen
av ogräsmedel. I södra och västra Europa
används mest svamp- och insektsmedel,
vilket beror på varmare klimat och mer
odling av frukt, grönsaker och andra specialgrödor. Högst, av de jämförda länderna,
är användningen i Nederländerna där
man har intensiv odling med höga skördar
och stor odling av bekämpningskrävande
grödor som potatis, frukt och blommor.
Nederländerna har dock gjort kraftfulla
insatser för att begränsa användningen.
Sverige är det enda medlemsland som
har omprövat godkännandet för alla gamla
växtskyddsmedel. Rester av växtskyddsmedel i grönsaker, frukt, potatis och
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
spannmålsprodukter är vanligare i
importerade varor än i svenskproducerade.
Läs mer i avsnittet Säkra livsmedel.
Tabell 1. Växtskyddsmedelsanvändning i några EU-länder
Aktiv substans, kg/ha
Land
1992 1996 2001
Sverige
0,5
0,6
0,6
Danmark
1,8
1,3
1,2
Finland
0,5
0,4
0,7
Frankrike
4,7
5,4
5,4
Grekland
3,6
4,3
4,0
Irland
2,9
1,6
2,0
Nederl.
17,8 10,7
7,8
Spanien
2,1
2,4
2,8
Storbritannien 4,8
5,9
6,91
Tyskland
2,7
2,6
2,4
Österrike
2,7
2,5
2,3
EU15
3,8
4,0
4,72
1) Avser 2002. 2) Avser 1999.
Källa: Eurostats databas; Europe in figures,
Eurostat 2005.
39
2 Jordbrukets miljöpåverkan och hållbara utveckling
Energi – användning och
utsläpp
Jenny Westin, SCB
För att jordbruket ska kunna producera livsmedel och andra produkter
används hjälpenergi i form av fossila bränslen (olja, diesel och bensin) och
el. Strävan är att begränsa användningen av fossila bränslen beroende
på att resursen är ändlig och för att förbränningen ger upphov till föroreningar som bidrar till övergödning, försurning och klimatförändringar.
gianvändning för livsmedelsproduktion enligt en studie av JTI (figur 2).
Studien visar också att hela 60 % av
alla småhus som finns lokaliserade
på jordbruksfastigheter värms med
bioenergi. El och fossila bränslen
utgör 30 respektive 10 %.
Förbränning ger utsläpp
en förutsättning för att jordbruket
ska kunna försörja samhället med
livsmedel och andra produkter är
tillgång till hjälpenergi. En stor del
av hjälpenergin kommer från fossila
bränslen som olja, kol och naturgas
eller från el som idag huvudsakligen
produceras med kärnkraft eller vattenkraft. Fossila bränslen är en ändlig
råvara och användningen ger upphov
till miljöproblem. Användningen kan
minska genom effektivisering och
genom ökad användning av bioenergi eller annan förnybar energi.
Jordbruksproduktionen utnyttjar
solenergin och omvandlar den till
energi bundet i produkter, motsvarande 80 TWh (Börjesson 2007).
Figur 1. Användning av direkt hjälpenergi (el och fossila bränslen) i jordoch trädgårdsbruk
Twh
10
8
El
6
Fossila
bränslen
4
2
0
1993
-95
-97
-99
-01
-03
Anm. I uppgifterna ingår jord- och trädgårdsbrukets energianvändning (exkl. biobränslen och
fjärrvärme), t.ex. energiåtgång för produktion av
livsmedel, entreprenadverksamhet och körning av
personbilar registrerade på jordbruksverksamhet.
Uppgifterna beräknas utifrån energibalanser.
Källa: Miljöräkenskaperna, SCB.
40
Detta är 12–14 gånger mer energi än
vad som sätts in. Användning av flis,
halm, spannmål och solceller för värmeförsörjningen på den egna gården
ökar (se även avsnitt Förnybar energi
från jordbruksmark).
Vädret påverkar energianvändningen
Jordbrukets och trädgårdsnäringens
användning av direkt hjälpenergi (el,
och fossila bränslen) uppgick 2003
till totalt ca 8,3 TWh (figur 1). Det
motsvarar knappt 2 % av Sveriges
totala energianvändning. Målet är
att hålla användningen av fossila
bränslen på en låg nivå 3 . Sveriges
totala energianvändning har ökat
med 10 % sedan 1990. Ökningen har
främst skett inom sektorerna industri
och transporter.
Blöt spannmål och fuktig väderlek
ökar energibehovet. Varmluftstorkar
och fläktar gör det möjligt att snabbt
torka spannmål och hö till en låg
vattenhalt som minskar risken för
svamp och mögel.
Förbrukningen av diesel har minskat något sedan 1980-talet. Mindre
arealer energiintensiva grödor som
spannmål och oljeväxter, mer energisnåla motorer och effektivare och förändrade brukningsmetoder, kan vara
förklaringar, liksom minskad total
åkerareal att bruka. Jordbrukets andel
av dieselanvändningen är ca 8 %.
Många hus värms med biobränslen
Produktionen av spannmål svarar för
ca 40 % av jordbrukets direkta ener-
Vid förbränning, både av fossila och
förnybara bränslen, uppstår utsläpp
av främst koldioxid, svaveldioxid
och kväveoxider. Användningen av
biobränslen ger inget tillskott av
koldioxid till atmosfären, eftersom
koldioxid binds i växterna vid tillväxten. Produktionen av biobränslen ger
dock ett visst nettotillskott eftersom den kräver hjälpenergi. Andra
utsläpp från energianvändning,
inklusive bioenergi, är kolväten, som
i solljus tillsammans med kväve-
Mål
Nationella miljökvalitetsmål:
• Begränsad klimatpåverkan • Ingen
övergödning • Bara naturlig försurning
Delmål:
◗ De svenska utsläppen av växthusgaser ska som ett medelvärde för perioden
2008–2012 vara minst 4 % lägre än utsläppen år 1990.
För uppföljning av miljömålet se avsnittet
Växthusgaser
◗ År 2010 skall utsläppen i Sverige av
svaveldioxid till luft ha minskat till 50 000
ton. 1
◗ År 2010 skall utsläppen i Sverige
av kväveoxider till luft ha minskat till
148 000 ton. 2
Andra mål:
◗ Effektiv och hållbar energianvändning
med låg negativ påverkan på hälsa, miljö
och klimat.
◗ Användningen av fossila bränslen bör
hållas på en låg nivå. 3
Källa: Energiproposition 2001/02:143.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Energi – användning och utsläpp
Figur 2. Jordbrukets direkta energibehov för växtodling och djurhållning
Gödselhantering och
bevattning 4 %
Figur 3. Utsläpp från direkt energianvändning i jord- och trädgårdsbruk
Miljoner ton
2,0
Koldioxid
Svaveldioxid
0,8
1,5
Djurhållning,
mjölk 16 %
Tusen ton
1,0
Tusen ton
20
Kväveoxider
15
0,6
1,0
Spannmål
42 %
Djurhållning, kött
och ägg
16 %
Mobila källor
0,5
0,0
Stationära källor
Mål 2010 2
5
0,2
0,0
1990 -92 -94 -96 -98 -00 -02
Andra grödor
22 %
10
Mål 2010 1
0,4
1990 -92 -94 -96 -98 -00 -02
0
1990 -92 -94 -96 -98 -00 -02
Anm. Målet för jordbruket är ett konstruerat omräknat nationellt mål. Det är beräknat med antagandet
att jordbruket ska minska utsläppen med lika stor del som Sverige som helhet.
Källa: Miljöräkenskaperna, SCB.
Totalt: 3,7 TWh/år
Anm. Undersökningen utgår från LCA-studier av
energibehov för olika delar av livsmedelskedjan
och är inte heltäckande. Energibehov för drift av
växthus m.m. ingår inte.
Källa: Rapport: Lantbruk & Industri 342, JTI 2005.
oxider bildar det för växter och djur
skadliga ozonet, samt tungmetaller
och stoft. Utsläpp av koldioxid, svaveldioxid och kväveoxider från direkt
energianvändning (figur 3) kan delas
upp i mobila och stationära källor, se
faktaruta.
Koldioxid – ökar något
Utsläppen av koldioxid från direkt
energianvändning uppgick till 1,7
miljoner ton år 2003 eller knappt 3 %
av Sveriges totala utsläpp. Utsläppen
har ökat sedan början av 1990-talet,
vilket bl.a. beror på den ökade
entreprenadverksamheten som
utförs av lantbrukare. Jordbrukets
totala utsläpp av koldioxid är högre
än de som redovisas i figuren. I de
totala utsläppen ingår även avgången från mulljordarna, se vidare i
avsnittet om Växthusgaser.
bränslen. Det nationella delmålet om
en minskning till 50 000 ton uppnåddes 2004.
Kväveoxider – viss minskning
Kväveoxiderna bidrar till övergödning och försurning av mark och
vatten. Jordbruket släppte ut ca
15 000 ton kväveoxider år 2003, vilket
motsvarar ca 4 % av de totala utsläppen i Sverige. Jordbruket har många
arbetsmaskiner, vars dieselmotorer
ger upphov till höga kväveoxidutsläpp. Beroende på årsmån och
grödval varierar bearbetningsbehovet
och därmed utsläppen mellan åren.
Svaveldioxid – kraftig minskning
Utsläpp av svaveldioxid bidrar till
försurningen av mark och vatten.
Utsläppen har minskat kraftigt sedan
1990 och uppgick 2003 till ca 177 ton,
en bråkdel av Sveriges totala utsläpp.
Minskningen beror till stor del på
övergång till mindre svavelhaltiga
Internationell jämfö relse
Figur 4. Jord- och trädgårdsbrukets energianvändning1
Fakta
Energianvändningen kan delas in i direkt
och indirekt hjälpenergi. Inom jordbruket
utgörs den direkta energin av diesel, el,
olja, ved, flis m.m. som används i maskiner, traktorer, spannmålstorkar, etc. Indirekt energi är den energi som används i
andra branscher för att tillverka jordbrukets maskiner, gödselmedel, foder m.m.
Mobila utsläpp bygger på modellberäkningar utifrån körsträckor. Till mobila källor räknas bl.a. arbetsfordon och arbetsmaskiner samt personbilar registrerade
på jordbruksverksamheten. Stationära
utsläpp beräknas utifrån energibalanser.
De stationära källorna utgörs av fasta anläggningar, t.ex. oljepannor för uppvärmning av torkar och byggnader.
Nederländ.
Belgien
Danmark
Finland
Grekland
Italien
Sverige
Tyskland
Frankrike
Spanien
Storbrit.
1990
2000
Irland
EU15
0
5
10
15
20
Nederländerna har betydligt högre
energiförbrukning per hektar jämfört med övriga EU-länder och den
har ökat med 16 % mellan 1990 och
2000 (figur 4). Den främsta orsaken
är att landet har intensiv trädgårdsodling och många växthus, vilka i
stor utsträckning värms upp med
naturgas (EEA 2005). Genomsnittet
för EU15 är knappt 2 000 kWh per
hektar. Skillnaderna mellan länderna
kan bero på att olika grödor odlas
och att intensiteten i odlingen är
olika. Mer intensiv odling ger högre
energiförbrukning, vilket också
leder till högre utsläpp av bl.a. koldioxid och kväveoxider.
25 Tusentals kWh/ha
1) Per hektar jordbruksmark (åker- och betesmark).
Källa: IRENA-indicators, European Environment Agency.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
41
2 Jordbrukets miljöpåverkan och hållbara utveckling
Växthusgaser
Jenny Westin, SCB
Växthusgaser som vattenånga och koldioxid finns naturligt i jordens
atmosfär. Gaserna hindrar inte solljuset från att nå ner till jordytan och
värma upp den, men de fångar effektivt upp utgående värmestrålning
och reflekterar värme tillbaka mot jorden. Utsläppen av vissa gaser ökar
växthuseffekten och därmed uppvärmningen av jordytan. Jordbruket släpper främst ut tre växthusgaser; metangas från husdjur (främst idisslare),
lustgas från åkermark och koldioxid från förbränning av olja och diesel.
olika ämnen har olika stor effekt som
växthusgaser (se faktaruta). Totalt i
Sverige står koldioxid för den största
delen, ca 80 %, av utsläppen av växthusgaser, medan lustgas och metan
utgör störst andel inom jordbruket.
omräknade nationella målet till 2010
(genomsnittet för 2008–2012) 1 . Det
beror främst på att antalet nötkreatur
och kvävegödslingen minskat.
De svenska utsläppen av metan
och lustgas kommer till stor del från
jordbruket (se figur 2).
Utsläppen av växthusgaser minskar
De totala utsläppen av växthusgaser i Sverige, exklusive upptag och
avgång av koldioxid från mark, var
ca 70 miljoner ton CO2-ekvivalenter
år 2004. Av dessa stod jordbruket
för knappt 10 miljoner ton (figur 1).
Sedan 1990 har jordbrukets utsläpp
minskat med 6 %, dvs. mer än det
Koldioxid även från mulljordar
Figur 1. Jordbrukets beräknade utsläpp av växthusgaser
Figur 2. Jordbrukets andel av växthusgasutsläppen 2004
Miljoner ton CO2-ekvivalenter
12
Mål 2010 1
%
100
80
10
Koldioxid
8
6
Lustgas
Metan
1990
Flexibla mekanismer; åtgärder mot klimatpåverkan som kompletterar insatser
i det egna landet, t.ex. handel med
utsläppsrätter och miljöinvesteringar i
andra länder.
Kolsänka; process som tar upp och binder koldioxid, t.ex. skogstillväxt.
Utsläppen av koldioxid, metan och
lustgas bygger på modellberäkningar
baserade på internationella riktlinjer (och
inte mätningar). Dessa grundar sig på
olika antaganden och har betydande
osäkerhet.
ganiska materialet ökar. Avgång eller
upptag beror på typ av jord, gröda,
odlingsteknik och klimatbetingelser.
Generellt sett ger odling på mullrika
jordar nettoutsläpp av koldioxid,
Mål
Nationella miljökvalitetsmål:
40
• Begränsad klimatpåverkan
Delmål:
Jordbruket
Koldi- Metan Lustgas Totalt
oxid
2004
Anm. Målet för jordbruket är ett konstruerat,
omräknat nationellt mål. Det är beräknat
med antagandet att jordbruket ska minska
sina utsläpp med lika stor del som Sverige
som helhet.
Källa till båda diagrammen: Naturvårdsverket
och SMED (Svenska MiljöEmissionsData).
42
60
0
2
CO2-ekvivalent; mått på inverkan på klimatet, där bidraget från varje enskild gas
har räknats om till den mängd koldioxid
som har samma inverkan på klimatet i
ett hundraårsperspektiv. Jämfört med
koldioxid har samma mängd metan 21
gånger så stor växthuseffekt och lustgas
310 gånger så stor.
Andra
verksamheter
20
4
0
Jordbrukets utsläpp av koldioxid
från förbränning framgår av figur 3
i avsnittet Energi – användning och
utsläpp. Koldioxid avgår också från
marken när organiskt material bryts
ned, samtidigt som den kan bindas
i marken och biomassan när det or-
Fakta
I figur 1–2 är upptag och avgång av koldioxid
från mark inte inräknade. Utsläpp från stationär
och mobil förbränning, dvs. oljepannor, arbetsmaskiner o.dyl. är medräknade. I den nationella
klimatrapporteringen redovisas de på energisektorn. De utsläpp som redovisas i figur 1–5
kommer från mänsklig verksamhet.
◗ De svenska utsläppen av växthusgaser
ska som ett medelvärde för perioden
2008–2012 vara minst 4 % lägre än utsläppen år 1990 1 .
Utsläppen ska räknas som koldioxidekvivalenter. Delmålet ska uppnås utan kompensation för upptag i kolsänkor eller med flexibla
mekanismer (se faktaruta). EU som helhet ska
minska sina utsläpp med 8 % till 2010 räknat
från 1990. Enligt Kyotoprotokollet har Sverige
rätt att öka sina utsläpp upp till 4 % jämfört
med 1990.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Växthusgaser
Figur 3. Jordbrukets beräknade utsläpp av metan
Figur 4. Jordbrukets beräknade utsläpp av lustgas
Tusen ton
Tusen ton
200
20
180
18
160
16
140
14
120
12
1990 -92 -94 -96 -98 -00 -02 2004
1990 -92 -94 -96 -98 -00 -02 2004
Källa till båda diagrammen: Naturvårdsverket och
SMED (Svenska MiljöEmissionsData)
OBS bruten skala i båda diagrammen!
medan odling av flerårig vall oftast
binder koldioxid (s.k. kolsänka).
Avgången av koldioxid från åkermarken (mulljordar) uppskattas till
3,6 miljoner ton netto per år, medan
betesmarkernas upptag av koldioxid
har beräknats till ca 2,4 miljoner ton
per år (Naturvårdsverket 2006).
Kunskapen om när lustgas bildas i
jordbruksmark är begränsad, men
man vet att avgången främst sker vid
god tillgång på kväve och begränsad
syretillgång. Lägre gödselgivor av
främst stallgödsel ger mindre avgång
av lustgas. Lustgas bildas också vid
lagring av stallgödsel. Minst avgång ger flytgödsel, medan den är
betydligt större från fastgödsel och
djupströ. Andra källor för lustgasutsläpp är energianvändning, industriprocesser och skogsbruk. Förutom
de av människan orsakade utsläppen
kommer ungefär lika mycket från
naturliga källor, främst våtmarker.
Metan från djur och gödsel
Metan bildas när organiskt material
bryts ned under syrgasfria förhållanden som t.ex. i våtmarksjordar och
vid matsmältningen hos växtätande
djur, särskilt idisslare. De av människan orsakade utsläppen kommer
främst från djurhållning, risodlingar
och soptippar.
Av figur 3 framgår att jordbruket
släppte ut ca 157 000 ton metan,
motsvarande 3,3 miljoner ton CO2ekvivalenter år 2004. Idisslande djur,
främst nötkreatur, står för de största
utsläppen. Sedan 1990 har utsläppen minskat med 2,4 %, framför allt
beroende på färre djur.
Metanavgången från gödsel beror
av mängden kolhydrater som kan
förjäsas, men också på temperatur, lagringsmetod samt hur länge
gödseln lagras. Under vinterhalvåret
hämmar den låga temperaturen i
Sverige effektivt de metangasbildande bakteriernas verksamhet.
Lustgas från gödslad mark
Lustgas, eller dikväveoxid, är den
gas från jordbruket som har störst
betydelse för växthuseffekten. Avgången beräknas till 17 000 ton år
2004 (figur 4), vilket motsvarar ca 5,4
miljoner ton CO2-ekvivalenter. Det
är en minskning med drygt 10 %
sedan 1990.
Ytterligare åtgärder?
Minskningen av växthusgaserna
från jordbruket har skett utan några
direkta specifika åtgärder. Orsaken är
främst företagsekonomiska och/eller
åtgärder för att uppnå andra miljömål, t.ex. Ingen övergödning (Jordbruksverket 2004).
Det är svårt att göra ytterligare utsläppsminskningar utan att äventyra
andra mål som exempelvis Ett rikt
odlingslandskap. Minskade metanutsläpp beror främst på färre nötkreatur. Ytterligare minskning kan leda
till ökad import av mjölk och kött,
som orsakar utsläpp i andra länder
och därför inte minskar problemet
globalt.
För metan finns viss potential till
minskning genom förbättrad gödselhantering, t.ex. biogasanläggningar
och gastät täckning av gödselbehållare. För lustgas behöver man satsa
på kunskapsuppbyggnad och fortsatt
ökad kväveeffektivitet. Koldioxidutsläppen kan minska genom utökad
odling av vall och energigrödor, energieffektivisering och ökad användning av biobränslen.
Internationell jämfö relse
Jord- och trädgårdsbruket inom EU15
släppte ut totalt 416 miljoner ton CO2ekvivalenter 2002, vilket är en minskning
med ca 9 % sedan 1990 (EEA 2005).
Minskningen beror främst på färre djur,
lägre användning av mineralgödsel och
förbättrad gödselhantering.
Skillnaderna mellan olika länder (figur 5)
speglar bl.a. djurtätheten, skillnader i gödsellagring och mängden gödsel per hektar.
Sverige ligger något under genomsnittet
för EU15.
Figur 5. Beräknade utsläpp av metan och lustgas år 2000
10 Ton CO2-ekvivalenter/ha
8
6
4
2
0
k ike rit. en ge nd rg nd ike al ien
l. nd
u
g
nd ar
i
ien er
lg ed skla Irla nm nkr torb Ital veri ekla mb inla terr rtu pan
e
a S
s Po S
r xe
N Ty
F
B
a
r
S
Ö
F
G
D
Lu
15
EU
Anm. Utsläppen av metan och lustgas är aggregerade och visas som CO2-ekvivalenter per hektar.
Källa: IRENA-indicators, European Environment Agency.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
43
2 Jordbrukets miljöpåverkan och hållbara utveckling
Avfall
Irene Linder, SCB
Jordbrukets avfall består bland annat av plast från ensilagebalar,
andra förpackningar, metallskrot och spillolja. Avfallet riskerar ge miljöstörningar genom läckage av oljor och kemikalier eller emissioner
om avfallet bränns. Med hjälp av bland annat insamlingskampanjer
har dock återvinningen av avfallet ökat under senare år.
några av de vanligaste avfallsslagen
är plaster från inplastning av ensilagebalar samt förpackningar för t.ex.
mineralgödsel, foder, frö och utsäde.
Bland farligt avfall finns spillolja,
växtskyddsmedelsrester, batterier,
lysrör samt förpackningar för oljor
och kemikalier som inte kunnat rengöras efter användning. Gårdsverkstad och drift av maskiner ger även
avfall i form av däck, skrot, färgrester
m.m.
Jordbruket producerar inte bara
avfall utan kan även bidra till att ta
hand om samhällets organiska restprodukter som matrester, avloppsslam, urin m.m. som efter behandling kan spridas på åkermarken 1 .
Detta redovisas i Samhällets organiska
restprodukter.
Frivilligt åtagande för lantbruksplast
Med lantbruksplast avses plast från
ensilage, odlingsfilm etc. Det är
olagligt att elda upp eller gräva ner
plasten på gården. Branschen har
tagit fram ett eget återvinningssystem
och gjorde ett frivilligt åtagande att
senast vid utgången av 2004 skulle
man nå en återvinningsnivå på 30 %.
Redan år 2004 var återvinningsnivån
så hög som 57 %. Det ligger väl i linje
med målet att avfallet ska återföras i
kretsloppet 2 . Det ställs stora krav på
renhet på det inlämnade materialet.
För några år sedan var det stora problem med smuts i lantbruksplasten
men det har nu blivit mycket bättre
och allt mindre volymer måste tas till
värmeverk för att brännas.
44
År 2005 kom 15 855 ton lantbruksplast ut på marknaden och samma år
gick 9 745 ton till materialutnyttjande
medan 1 338 ton energiutnyttjades i
värmeverk (tabell 1). Branschen har
med 62 % materialutnyttjande nått
långt över det mål man satt upp.
Europallar som tidigare användes
och hämtades tillbaka. För distribution av bl.a. foder, gödsel och utsäde
används ofta lösviktshantering i
bulktransportbilar och containrar i
stället för engångssäckar.
Uttjänta lantbruksmaskiner och
annat skrot omfattas inte av producentansvaret. En kampanj för insamling av lantbruksskrot påbörjades
2004 av Stiftelsen ”Håll Sverige Rent”.
Till och med första halvåret 2006 hade
nästan 16 000 anmälningar om lantbruksskrot kommit in. En anmälan
omfattar ofta flera olika skrotföremål.
Lösvikt i stället för säckar
Ozonnedbrytande köldmedel
Till lantbruket levereras årligen ca
7 500 ton säckar av papper och ca
3 300 ton engångspallar av trä.
Träpallarna eldas oftast på gården
och anses lättare, billigare och
miljömässigt bättre än de s.k.
Uppskattningsvis avvecklas 750
mjölktankar per år. Huvuddelen av
dessa kan lämnas tillbaks till den
som levererat tanken. De rostfria tankarna kan säljas till ny användning
och en mindre del blir metallskrot.
Tabell 1. Konsumtion, insamling och återvinning av lantbruksplast
År
2003
2004
2005
Konsumtion
(ton)
12 604
13 266
15 855
Insamling
(ton)
9 640
9 459
11 083
Materialutnyttjande
(ton)
0
7 567
9 745
Energiutnyttjande
(ton)
9 640
1 862
1 338
Återvinning
(%)
0
57
62
Källa: Rapport 5599, Naturvårdsverket 2006.
Mål
Nationella miljökvalitetsmål:
Generationsperspektivet:
• God bebyggd miljö • Giftfri miljö.
◗ Den totala mängden avfall och avfallets
farlighet minskar.
Delmål:
◗ Den totala mängden genererat avfall
skall inte öka och den resurs som avfall
utgör skall tas till vara i så hög grad som
möjligt samtidigt som påverkan på och
risker för hälsa och miljö minimeras. 1.
◗ Utfasning av farliga ämnen.
◗ Avfall och restprodukter sorteras så att
de kan behandlas efter sina egenskaper
och återföras i kretsloppet i ett balanserat samspel mellan bebyggelsen och dess
omgivning. 2
◗ Halterna av naturfrämmande ämnen i
miljön är nära noll och deras påverkan på
ekosystemen försumbar.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Avfall
Fakta
Producentansvar gäller för förpackningar
av olika materialslag, returpapper, däck,
bilar, elektriska och elektroniska produkter. Målet är bl.a. att minska mängden
förpackningar och att öka återvinningen
av råvaror. Producenterna ska ordna
rikstäckande system för insamling och
konsumenterna ska lämna bl.a. förpackningarna till dessa insamlingssystem.
I Avfallsförordningen (SFS 2001:1063)
finns regler för avfall och dess hantering.
Köldmedierna R12, klorfluorkarbonater (CFC), och R22, klorerade
fluorkolväten (HCFC), är ozonnedbrytande ämnen. De har under de
senaste 10 åren ersatts med framförallt R134A och R407 C som är
fluorkolväten (HCF). Dessa bryter
inte ner ozonskiktet men är i stället
växthusgaser. I framtiden kommer
troligtvis även användningen av HCF
att begränsas.
Särskilda regler för farligt avfall
Användningen av ensilage inom lantbruket ger upphov till avfall i form av ensilageplast.
Spillolja, oljefilter och växtskyddsmedelsrester är exempel på avfall
som är klassade som farligt avfall. De
omfattas därmed av särskilda regler
för hur de ska omhändertas och
hanteras. Det är förbjudet att bränna
farligt avfall hemma på gården. Det
finns olika system för insamling av
dessa avfall, i vissa fall kan det farliga
avfallet återlämnas där det är köpt.
Spillolja och oljefilter insamlas av
olika företag men en stor del av oljan
byts även när maskinerna är på verkstad. Det har under senare år blivit
allt vanligare att producenterna av
olja tar med spilloljan i retur från gården. Det finns ingen skattning på hur
mycket som samlades in under 2005.
En stor del av den insamlade oljan
återvinns och renas och filterresterna
som består av metall behandlas som
skrot och går till metalltillverkning.
LRF genomförde tillsammans med
bl.a. Lantmännen en insamling av
utgångna växtskyddsmedel i sydvästra Skåne under december 2005.
Under två dagar lämnade 70 lantbrukare in 2,6 ton utgångna växtskyddsmedel. Detta visar att det antagligen
finns en stor mängd utgångna växtskyddsmedel ute på gårdarna.
Kadaver från djur ska omhändertas på ett säkert sätt så att risk för
spridning av smittsamma sjukdomar
minimeras. Den största mängden
samlas in via Lantbrukstjänst och
destrueras vid Konvex AB:s anläggningar (tabell 2). Vissa glesbygdsområden från Värmland och norrut är
undantagna från kravet på omhändertagandet och djuren får då grävas
ner enligt anvisningar från den myndighet som har tillsyn på området.
Vissa volymer har tidvis sänts
till Danmark, Finland, Norge och
Tyskland beroende på att branschen
i Sverige inte har haft tillräcklig
kapacitet att ta hand om animaliska
biprodukter (döda djur och slaktbiprodukter). En malningsstation
har uppförts av Konvex i Karlskoga
under hösten 2006. Denna ska ta
emot animaliska biprodukter från
mellersta och norra delarna av landet
för nermalning och senare förbränning i olika fjärrvärmeverk. Konvex
anläggning i Krutmöllan kommer
på motsvarande sätt att fungera som
malningsstation för material från de
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Tabell 2. Självdöda och sjuka djur,
omhändertagna av Lantbrukstjänst
AB, antal
Häst
Nöt
Svin
Får,lamm
Övrigt
Summa
2000
3 140
32 770
17 060
1 300
330
54 600
2004
4 840
42 310
29 160
4 990
250
81 550
2005
5 750
45 210
29 620
5 550
840
86 970
Källa: Konvex.
södra delarna av landet. Även det
materialet skickas till förbränning
i olika fjärrvärmeverk. I och med
detta minskar behovet för Sverige att
skicka animaliska biprodukter utomlands för omhändertagande.
Cirka 30–40 gårdar, huvudsakligen
kyckling- och äggproducenter, men
även ett fåtal svingårdar och några
pälsdjursuppfödare, har fått speciella
tillstånd. De får i sina stora halmpannor, vars viktigaste syfte är att
värma djurstallarna, även lägga i hela
djurkroppar av döda smågrisar eller
utslagshöns från den egna gården.
45
2 Jordbrukets miljöpåverkan och hållbara utveckling
Genteknik
Irene Linder, SCB
Genteknik används i flera länder i ökad omfattning för att ta fram livsmedelsoch foderprodukter. I dag används främst grödor som är tåliga mot ogräsmedel eller resistenta mot skadeinsekter. Detta är egenskaper som underlättar
odlingen. Med genteknik kan man även ändra t.ex. näringsinnehåll och andra
metaboliter (ämnesomsättningsprodukter) eller göra grödan resistent mot växtsjukdomar. Genteknik kan dock som alla tekniker få oavsedda konsekvenser.
Alla genetiskt modifierade växter genomgår därför en godkännandeprocedur
där riskerna bedöms innan växterna får odlas eller importeras till EU. Gentekniken kan även användas inom t.ex. veterinärmedicin (vaccin) men i detta
avsnitt tas endast gentekniken inom växtförädlingen upp.
inom EU finns ett fåtal genetiskt
modifierade grödor som är godkända
för odling. Endast majs odlas i större
omfattning och då främst i Spanien.
I Sverige finns fältförsök men ingen
kommersiell odling av genetiskt modifierade växter (GM-växter).
Försöksodlingar av GM-växter
I Sverige har 116 ansökningar om
fältförsök med genetiskt modifierade växter beviljats mellan 1989 och
2006. Det är framförallt stärkelsepotatis, sockerbetor och oljeväxter som
testats. Fältförsöken var mest omfattande i slutet av 1990-talet (tabell 1).
De bestod då mest av potatis med
förändrad stärkelsesammansättning
avsedd för användning inom industrin, t.ex. vid papperstillverkning.
Försöksodlingarna var stora för att
utvinna tillräckligt med stärkelse till
olika industriella tester.
GMO i djurfoder
De genetiskt modifierade växter
som används i djurfoder i Europa
är främst soja och majs. I många
storproducerande länder finns det
inga, eller lägre, krav på att skilja ut
GMO-foder från icke-GMO. Internationellt kan det därför vara svårt
att hitta foder som inte innehåller GMO. Svenska fodertillverkare
kan fortfarande leverera foder utan
46
GMO. I juni 2005 slopade Kött och
Charkföretagen (KCF) kravet på att
gris- och nötfoder inte får innehålla
genetiskt modifierad foderråvara.
Märkning av GMO-produkter
Fakta
Genetiskt modifierade organismer (GMO)
regleras inom EU av gemensam lagstiftning som alla medlemsstater ska följa.
Lagstiftningen på området är omfattande
och dess syfte är att skydda människors
och djurs hälsa och miljön samt säkerställa
konsumenternas valfrihet och att etiska
hänsyn tas när man använder GMO.
All användning av GMO kräver tillstånd av
en myndighet och olika effekter ska bedömas innan godkännande ges. Användning
ska följas upp och eventuella oväntade
effekter ska rapporteras och kan medföra
att tillståndet dras in. Användningen av
GMO i Sverige regleras av miljöbalken SFS
(1998:808) som kompletteras av ett antal
förordningar och föreskrifter t.ex. förordningarna SFS (2002:1086) om utsättning
av genetiskt modifierade organismer i
miljön och SFS (2000:271) om innesluten användning av genetiskt modifierade
organismer.
Livsmedel och foder som innehåller, består av eller är framställt av
GMO ska märkas som GMO och
kunna spåras både bakåt och framåt
i produktionsledet. Innehåll av GMO
ska framgå av förpackningen, t.ex.
med texten ”Framställd av genetiskt
modifierad soja”.
Samexistens
GM-grödor ska kunna odlas i samexistens med konventionella och
ekologiska grödor utan att någon odlare ska drabbas av ekonomisk skada.
Om det blir en inblandning i en
odling av GMO som överstiger 0,9 %
så måste hela den skörden märkas
som GMO. Förutom att märkningen
kostar kan även priset på skörden bli
lägre. Regler som syftar till att hindra
inblandning av GMO över tröskelvärdet i andra grödor ska tas fram.
En utredning är också tillsatt för att
analysera om det finns behov av
särskilda skadeståndsregler avseende
ekonomisk skada för annan odlare
som får inblandning i sin skörd.
Mål
Nationella miljökvalitetsmål:
Miljökvalitetsmål som kan påverkas av
odling av GMO är:
• Ett rikt odlingslandskap • Ett rikt växtoch djurliv • Giftfri miljö
I flera av miljömålen står följande om
GMO: Främmande arter och genetiskt
modifierade organismer som kan hota
den biologiska mångfalden ska inte introduceras.
En redovisning om påverkan av GMO på
vissa miljökvalitetsmål har gjorts i ett regeringsuppdrag 2006 (Naturvårdsverket
Dnr 305-381-06 NI).
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Genteknik
Försöksodlingar med genmodifierade grödor i Sverige har främst omfattat stärkelsepotatis och oljeväxter.
Tabell 1. Fältförsök av GM-grödor i Sverige, hektar
Gröda
Potatis
Raps
Sockerbetor
Övriga växter1
Totalt
1998
350
5,9
1,3
0,8
360
1999
390
7,4
4,6
–
400
2000
170
9,6
2,4
–
180
2001
2002
2003
2004
2005
4,3
9,6
9,1
4,9
16
8,5
5,5
7,3
8,8
9,6
0,2
0,08
0,2
0,05
0,5
0,01
0,04
0,04
0,04
0,3
13
15
17
14
27
2006
68
12
–
0,5
81
1) Övriga växter är backtrav, äppelgrundstam, rybs, hybridasp och lin.
Källa: Jordbruksverket.
Internationell jämfö relse
Figur 1. Odling av GM-grödor i världen
Miljoner hektar
100
Totalt
90
80
70
Industriländer
60
50
Utvecklingsländer
40
30
Källa: James, ISAAA 2005.
20
10
0
1996
Under år 2005 ökade odlingen av genetiskt
modifierade grödor i världen med 11 %
till 90 miljoner hektar (figur 1). Modifierad
soja står för den största andelen och odlas
på 60 % av arealen. USA har 55 % av världens totala arealer av GM-grödor. Inom EU
är det hittills (år 2006) fem länder som odlar GM-grödor, Spanien, Tyskland, Tjeckien,
Frankrike och Portugal.
Källa: C. James, ISAAA, 2005.
1998
2000
2002
2005
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
47
2 Jordbrukets miljöpåverkan och hållbara utveckling
Djuromsorg, djurhälsa och
läkemedel
Irene Linder, SCB
En god djurhälsa är en förutsättning för effektiv och uthållig djurhållning.
Friska och välmående djur ger den bästa tillväxten och livsmedel av god
kvalitet. Resultatet är ett samspel mellan många faktorer där avel, miljö
och skötsel spelar en avgörande roll. Sjuklighet, dödlighet och störd fruktsamhet medför kostnader. Läkemedel ska framför allt användas för att
lindra och bota sjukdomar.
Tabell 1. Den lokala tillsynen över
samtliga djurslag i Sverige
DJUROMSORG
EU:s mest ambitiösa djurskyddslag
Sverige har en detaljerad och omfattande djurskyddslagstiftning, kanske
världens strängaste. Det finns detaljerade föreskrifter gällande tillsyn
och skötsel av djuren, stallmiljö, hur
ofta djuren ska utfodras och utrymmeskrav för alla djur m.m. Efterlevnaden kontrolleras av kommunerna.
Genom fler inspektioner och en
tätare uppföljning av tidigare inspektioner har kommunernas tillsyn av
djurskyddet ökat sedan mitten av
Fakta
Det finns lagar och regler för att skydda
djur och människor. Ett flertal EU-direktiv
är införlivade i svensk lagstiftning vilken
dessutom i många fall är mer detaljerad
och omfattande än övriga EU-länders.
Några av de lagar som gäller i Sverige är:
Djurskyddslagen (1988:534) t.ex.
– 2§ Djur ska behandlas väl och skyddas
mot onödigt lidande och sjukdom
– 4§ Djur ska hållas och skötas i en god
djurmiljö och på ett sådant sätt att det
främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.
Epizootilagen (1999:657) omfattar allvarliga smittsamma djursjukdomar utom
salmonella.
Zoonoslagen (1999:658) omfattar enbart
salmonella (ej andra zoonoser).
1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003
2004
2005
Antal inspekterade
objekt
7 784
15 358
14 682
15 487
14 947
17 016
17 844
19 096
18 756
Andel anmälningar
till åtal (%)
0,58
0,46
0,72
0,67
1,08
0,92
1,06
0,89
0,95
Källa: Djurskyddsmyndighetens hemsida.
1990-talet (tabell 1). I tabellen ingår
dock även smådjur och andra djur
som inte hör till lantbruket.
Enligt djurskyddsförordningen ska
nötkreatur över sex månader hållas
på bete sommartid med undantag
för tjurar. I de övriga EU-länderna
saknas sådana regler. Av Sveriges ca
400 000 mjölkkor går ungefär 40 % i
någon form av lösdrift vilket innebär att korna inte hålls uppbundna
utan kan röra sig fritt inom en viss
yta. Grisar ska hållas lösgående i
boxen och fixeringsanordningar får
inte användas annat än tillfälligtvis.
För grisar i andra EU-länder tilllåts fixeringsanordningar generellt.
I Sverige får inte heller utrustningar
eller anordningar som ger djuren
en elektrisk stöt för att styra deras
beteende användas.
Livsmedelslagen (2006:804).
Transporter stressar djur
Djur är en handelsvara men också
levande varelser. Transport innebär
ofta ett stressmoment för djuren,
men för att de ska få en tillfredställande skyddsnivå finns det regler om
transporttider, minsta utrymme och
liknande. Stressen kan också minskas genom en skonsam lastning, bra
transportbilar (t.ex. optimal ventilation) och en lagom beläggning i
bilarna.
Besiktningsveterinärer vid slakterierna kontrollerar djurskyddet vid
urlastningen och i stallet. Grisar är
av naturen känsliga för stress och
förändringar i omgivningen. De är
dessutom mycket känsliga för värme
eftersom de saknar svettkörtlar.
Genom förbättrad miljö vid transporterna till slakteriet har andelen döda
grisar under transport nu sjunkit till
0,28 promille (figur 1).
Mål
Samhällsmål:
Läkemedelslagen (1992:859).
Få höns i traditionella burar
Dessutom finns förordningar och föreskrifter.
Höns för äggproduktion får fr.o.m.
1997 inte inhysas i oinredda (tra-
48
ditionella) burar. Omställningen
till godkända system är i stort sett
genomförd. Av Sveriges drygt 5
miljoner värphöns fanns år 2006 färre
än 2 % i oinredda burar. Jämfört med
att hålla hönsen i de traditionella
burarna har produktionskostnaden
ökat. Inom EU totalt hålls ca 80 % av
värphönsen i traditionella burar. Av
konsumtionsäggen som säljs i svenska butiker är ca 95 % svenska. Allt
mer ägg konsumeras dock i färdiga
rätter vilket minskar möjligheten att
informera om såväl ursprungsland
som produktionsform.
Ett gott djurskydd och ett gott hälsotillstånd bland djur i människans tjänst.
(prop 2005/06:1)
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Djuromsorg, djurhälsa och läkemedel
Figur 1. Andel döda grisar under
transport
Figur 2. Antal slaktade grisar totalt
samt grisar med sjukdomsanmärkning
Figur 3. Sjukdomsanmärkningar på
grisar vid slakt
Promille
0,5
Miljoner
4,0
Procent
12
BrösthinneÖvrigt (ledinfl.,
inflammation
10 bölder, spolmask)
Därav slaktade med anmärkning
3,5
0,4
3,0
8
2,5
0,3
6
2,0
0,2
1,5
4
Lunginflammation/
SEP
1,0
0,1
2
0,5
0
00
20
01
20
02
20
03
20
04
20
05
20
0,0
00
20
01
20
02
20
03
20
04
20
05
20
0
2000
Svansbitning
2001 2002
2003 2004
2005
Källa: Swedish Meats.
Källa: Svenska Djurhälsovården.
Källa: Svenska Djurhälsovården.
Djurfoder av god kvalitet
(t.ex. köttmjöl). Dessutom får sedan
2003, i princip, enbart material som
härrör från djur som passerat såväl
en levandedjursbesiktning som en
efterslaktsbesiktning ingå i foder till
djur.
märkningar för brösthinneinflammation har ökat under 2000-talet.
Djuren ska få tillräckligt med foder
och vatten som är av god kvalitet
och anpassat efter det djurslag som
utfodras. För inblandning av läkemedel i foder krävs dels att en veterinär
förskriver aktuellt läkemedel, dels
att den enskilde jordbrukaren eller
foderföretaget har tillstånd från
Jordbruksverket att blanda läkemedel i foder. Koccidiostatika och
histomonostatika, två antibiotikaliknande substanser som är avsedda
för bekämpning av encelliga djur, är
emellertid tillåtna som fodertillsatser.
Läs mer om Läkemedel på sid. 52.
I Sverige infördes, delvis på etiska
grunder, redan 1986 det s.k. kadaverförbudet. Det innebar att avlivade
eller självdöda djur, eller sjukligt förändrade delar av slaktade djur, inte
fick användas som foder. 1987 fattade
Sveriges animalieproducenter, på
frivillig väg, beslut om förbud mot att
använda kött- och fiskmjöl till mjölkkor. År 1991 infördes i Sverige förbud
mot att utfodra idisslare med foder
innehållande kött- och benprodukter
från andra idisslare som en åtgärd för
att förebygga BSE (galna ko-sjukan).
Detta förstärktes i och med EU-inträdet till att omfatta förbud mot att
använda protein från däggdjur i foder
till idisslare.
Sedan den 1 januari 2001 är det
förbjudet att utfodra idisslare, med
animaliska proteiner (vissa undantag
finns). Lantbrukets övriga djur får,
med vissa undantag, inte utfodras
med bearbetat animaliskt protein
DJURHÄLSA
Friska djur
Förebyggande djurhälsovård och utrotning av vissa sjukdomar minskar
risken att djur drabbas av sjukdom.
Ett gott djurhälsoläge minskar också
risken för lidande hos djuren samt
risken för att människor drabbas av
zoonoser, t.ex. salmonella. Salmonella hos livsmedelsproducerande djur
är mycket ovanligt i Sverige. Läs mer
i avsnitt Säkra livsmedel.
Alla djur besiktigas vid slakt
Veterinärer kontrollerar kroppar och
inre organ hos samtliga slaktade djur.
En anmärkning behöver dock inte betyda att djuren varit sjuka vid slakttillfället. Det kan t.ex. visa att djuren varit
utsatta för infektioner eller skador
någon gång under uppfödningsperioden. Registreringen av svansbitning kan t.ex. vara en nekros (lokal
vävnadsdöd) från spädgristiden.
Svenska Djurhälsovården sammanställer sjukdomsanmärkningar,
som registreras vid grisslakten. År
2005 fick drygt 22 % av de slaktade
grisarna någon anmärkning (figur 2).
Av figur 3 framgår att andelen an-
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Danmark konkurrerar
Svenska grisproducenter jämför sig
med danska producenter eftersom
de är de största konkurrenterna
på den svenska marknaden. Produktionskostnaden för en gris i
Danmark är cirka 15 procent lägre
än i Sverige vilket bl.a. beror på att
Sverige har hårdare djurskyddsregler
och miljökrav. (Stiftelsen Svenska
Lantbruksveckan 2006). Ett sätt att
öka konkurrenskraften är att strukturrationalisera. Antalet slaktgrisar
per gård har ökat snabbt i Sverige
från 157 i medeltal år 1995 till 470 år
2005. Utvecklingen i smågrisuppfödningen följer samma mönster.
Totala antalet uppfödare har minskat från ca 8 000 till 2 000 mellan
1995 och 2005. Antalet suggor hos
smågrisuppfödare har under samma
tid ökat från i medeltal drygt 30 till
100. Trenden går mot färre men större besättningar och effektiviteten har
under senare år ökat i den svenska
produktionen. Varje sugga producerar
i genomsnitt nästan 23 smågrisar per
år (tabell 2). Figur 4 visar att antalet
levande födda smågrisar har ökat i de
jämförda nordiska länderna.
Kor – god hälsa och hög produktion
Svenska mjölkkor hör till de som
producerar mest i världen samtidigt
som djurhälsan är bra. Antalet mjölkkor i Sverige har sedan början av
1960-talet sjunkit från ca 1 200 000
49
2 Jordbrukets miljöpåverkan och hållbara utveckling
Figur 4. Levande födda grisar per kull
Antal
Figur 5. Sjukdomstillfällen hos mjölkkor
Antal/100 avslutade laktationer
20
14
Mastit
Danmark
13
12
15
Övrigt
10
Norge
Sverige
11
5
Finland
1990
1995
2000
2005
0
2000
2001
2002
2003
2004
Kalvningsförlamning
Kvarbliven efterbörd
Acetonomi
Klövspaltflegmon
2005
Obs! Bruten skala.
Anm. 1 september – 31 augusti varje år (anslutna till kokontrollen).
Källa: LRF Konsult.
Källa: Svensk Mjölk.
Tabell 2. Produktionsresultat hos
suggbesättningar år 2005
Sverige
Produktion av smågrisar
per sugga och år
22,7
Kull per sugga och år
2,21
Levande födda per kull 12,2
Avvänjningsålder, dagar 34
Döda före avvänjningstidens slut, %
14,9
Foderåtgång (kg)
per 30 kg smågris
101
Danmark
24,3
2,24
13,2
31
14,0
109
Källa: LRF Konsult.
till nuvarande nivå på ca 400 000.
Den enskilda kons produktion har
under motsvarande period mer än
fördubblats och hennes värde har
därigenom ökat. För kor som var registrerade i Svensk Mjölks kokontroll
2005 var medelavkastningen 9 040 kg
per år och omräknat till standardiserad fett- och proteinhalt, s.k. EMC,
9 253 kg. Produktionsökningen beror
till största delen på ett effektivt avelsoch utfordringsarbete. Kraven på
mjölkråvaran har också höjts, varför
kraven på besättningens hygien och
juverhälsoläge ökat.
Förutom vid slakterier insamlas
uppgifter om djursjukdomar bl.a. via
veterinärer och kokontrollen. I figur 5
visas olika sjukdomstillfällen per 100
avslutade laktationer. Sjukdomsfrekvensen för mjölkkor anslutna till
kokontrollen har varit ganska konstant under 2000-talet samtidigt som
produktionen har ökat per ko.
50
Juverhälsan kontrolleras
Drygt 85 % av Sveriges mjölkkor
är med i kokontrollen. Mjölkprov
tas ut för analys av fett, protein och
celltal. Celltal mäts vid kontroll av
juverhälsa och är ett mått på antal
vita blodkroppar i mjölken. Även
mjölk från friska djur innehåller vita
blodkroppar, men antalet stiger vid
juverinflammation (mastit). Vanligen
används prissystem som premierar
mjölkproducenter med låga celltal,
medan det blir avdrag på mjölkpriset
om talen är höga. Enligt EU:s mjölkdirektiv infördes 1994 en celltalsgräns
för leverantörsmjölk på 400 000 celler/ml mjölk vilket har ökat motivationen för djurägarna att bekämpa
och förebygga juverinflammation.
Ingen av de nordiska länderna har
celltal över denna gräns (figur 6).
Juverinflammation är den vanligast förekommande och den mest
förlustbringande sjukdomen hos
svenska mjölkkor. Vid jämförelse
med övriga nordiska länder har
Sverige, Finland och Norge liknande
juverhälsa medan Danmark har fler
juverinflammationer per ko (figur 7).
Det finns en tydlig genetisk koppling mellan juverinflammation och
mjölkavkastning. Trots den ökade
mjölkproduktionen per ko i Sverige
har frekvensen av juverinflammationer inte ökat under samma period.
En god djuromsorg minskar riskerna för sjukdomsutbrott och minskar behovet av läkemedel.
Grisar ska hållas lösgående i boxen.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Djuromsorg, djurhälsa och läkemedel
Figur 6. Celltal i mjölk, geometriskt
medelvärde
1000-tal celler/ml
Antal i genomsnitt
1,0
400
Island
350
300
Figur 7. Veterinärbehandlade fall av
juverinflammation per ko och år
0,8
Danmark
250
0,6
Sverige
200
Finland
Norge
0,2
50
0
1987 1990 1993 1996 1999 2002
Anm. 1 september – 31 augusti varje år.
Finland
Sverige
0,0
1993
1995
1997 1999
2001
Epizooti är benämningen på en allvarlig
smittsam djursjukdom. De motsvaras av
epidemi hos människa. De kan spridas
mellan djur eller från djur till människa.
Sverige har ett gott smittläge och drabbas
sällan av epizootier. Bekämpningen av
epizootier regleras i särskild lagstiftning.
Ambitionen är att förhindra epizootier att
komma till Sverige.
Zoonoser kallas de smittsamma djursjukdomar där smittämnen på naturlig väg
kan överföras mellan djur eller från djur
till människa. Vissa av epizootierna är
även zoonoser, t.ex. rabies och fågelinfluensa. Se även avsnittet Säkra livsmedel.
0,4
150
100
Danmark
Norge
Fakta
2003
Källa: Svensk Mjölk.
Källa: Svensk Mjölk.
Klövhälsan viktig
Klövproblem påverkar hela kons beteende och rörelseförmåga och kan
därför bland annat påverka fruktsamhet, avkastning och tillväxt på ett
negativt sätt. Klövskador är en prioriterad fråga för forskare och djurhållare då de är smärtsamma för djuren
och ofta resulterar i inkomstbortfall.
Orsakerna till klövproblemen kan
vara flera. God klövvård är ett krav i
svensk djurskyddslagstiftning. Faktorer som har betydelse för klövhälsan
är bl.a. kalvnings-, utfodrings- och
klövverkningsrutiner samt stallmiljö
och avelsurval.
Omfattande bekämpningsprogram
Sverige har under lång tid bekämpat
djursjukdomar i landsomfattande
bekämpningsprogram med målsättningen att utrota dem. Bland
dessa kan nämnas programmen för
bekämpning av BVD (Bovin virusdiarré) och Leukos hos nötkreatur
samt senare MV (Maedi/Visna) hos
får. Bekämpning sker genom provtagning och identifiering av smittade djur. Besättningar saneras från
smittade djur och ibland kan det
innebära att hela djurgrupper får
slaktas. Friförklarade besättningar får
endast ha utbyte av djur eller annan
kontakt med andra besättningar med
samma status. Även andra restriktioner förekommer. Djur som dött eller
avlivats p.g.a. sjukdom obduceras.
Livdjurshandeln och livdjursauk-
tioner kontrolleras för att undvika
smittspridning. Livdjursauktioner
med nötkreatur förekommer numera
i liten utsträckning i Sverige.
Figur 8. Andel nötkreatursbesättningar anslutna till BVD-bekämpning
Procent
Därav friförklarade besättningar
100
Få BVD-smittade besättningar
BVD (Bovin virusdiarré) är en virussjukdom hos nötkreatur som kan ge
allvarliga konsekvenser för ekonomi
och djurhälsa i form av sänkt avkastning och försämrad dräktighet samt
ökad mottaglighet för andra sjukdomar. Svensk Mjölk har sedan 1993 ett
frivilligt program för att få landet fritt
från BVD. Nästan 100 % av mjölkbesättningarna var med i programmet
redan 1997. Bland köttbesättningarna
ökade andelen från 28 % år 1997 till
100 % i januari 2006. Sedan 1999
finns det krav från slakterinäringen
att leverantörer av moderdjur ska
vara anslutna till programmet.
År 2002 antog Jordbruksverket en
föreskrift om obligatorisk bekämpning av BVD. Andelen friförklarade
nötkreatursbesättningar har ökat
markant och få nysmittade besättningar har hittats (figur 8). I januari
2006 var 98,6 % av mjölkkorna och
97,6 % av köttkorna friförklarade
från BVD. Intresset för sjukdomen
ökar internationellt med insikten om
de problem och produktionsförluster
sjukdomen medför.
Friförklarat från leukos
Leukos (Enzootisk bovin leukos, EBL)
är en virusorsakad smittsam nöt-
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
80
60
40
20
0
2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006
Anm. Januari varje år.
Källa: Svensk Mjölk.
kreaturssjukdom som bl.a. leder till
avmagring, nedsatt mjölkproduktion och ökad känslighet för andra
infektioner.
Leukos bekämpas sedan 1989 i
form av ett frivilligt bekämpningsprogram som startade på näringens
initiativ. Vid bekämpningens början var leukos en av de mycket få
smittsamma djursjukdomar som var
vanligare förekommande i Sverige än
i de övriga EU-länderna.
Sedan hösten 1995 är leukosbekämpningen obligatorisk för alla
nötkreatursbesättningar med någon
form av egen rekrytering. Det är
även förbjudet att sälja nötkreatur
från icke-leukosfria besättningar till
annat ändamål än slakt. I december
2000 beslutade EU att Sverige skulle
51
2 Jordbrukets miljöpåverkan och hållbara utveckling
Figur 9 Antalet fårbesättningar anslutna till Maedi/Visna-programmet
Antal
1 800
1 600
1 400
Därav friförklarade besättningar
1 200
1 000
800
600
400
200
0
2000 2001 2002 2003 2004 2005
Källa: Svenska Djurhälsovården.
förklaras officiellt leukosfritt vilket
innebär att minst 99,8 % av alla besättningar är fria från leukos.
Fler friförklarade från Maedi/Visna
Antalet får och lamm har ökat från ca
390 000 år 1980 till nära 480 000 år
2005. Antalet besättningar har under
samma tid minskat från drygt 10 000
till drygt 8 000. För närvarande är ca
20 % av samtliga fårbesättningar
anslutna till MV-programmet.
Antalet anslutna och friförklarade
besättningar ökar (figur 9) trots att
antalet fårbesättningar minskar.
Förslag om obligatorisk anslutning
har diskuterats.
Det är inte lätt att upptäcka Maedi/
Visna (MV)-sjukdomen hos fåren då
förloppet är smygande och symtom
inte alltid utvecklas. Ett smittat djur
blir mer mottagligt för andra infektioner. Sjukdomen går inte att bota
och ett får som har symtom på MV
dör inom några veckor eller månader.
Frivillig salmonellakontroll
Med avsikt att förebygga salmonella
finns det frivilliga salmonellaprogram
för nöt och svin. För närvarande är
1 975 nötbesättningar (varav 1 500
mjölkbesättningar) och 1 345 svinbesättningar anslutna. För fjäderfäbesättningar finns både frivilliga
och obligatoriska kontrollprogram.
Se även Zoonoser i avsnittet Säkra
livsmedel.
Anmälningsplikt för PMWS
Vissa djursjukdomar är anmälningspliktiga dvs. djurägare och/eller
veterinärer är skyldiga att anmäla
52
sjukdomsfall till länsstyrelse och/eller
Jordbruksverket. Anmälningspliktiga
sjukdomar anges i Jordbruksverkets
föreskrifter. Till de anmälningspliktiga sjukdomarna hör PMWS
(Postweaning Multisystemic Wasting
Syndrome), som är ett relativt nyupptäckt sjukdomskomplex. Sjukdomen beskrevs första gången 1991 i
Kanada. Sjukdomen är i dag utbredd
i Europa, USA och även delar av
Asien. PMWS drabbar växande grisar
som är 6–16 veckor gamla. Lymfknutorna blir kraftigt förstorade och den
sjuka grisen kan också få andningsproblem och diarré. De första fallen
av PMWS hos grisar i Sverige inträffade 2003. Under senare tid har allt
fler besättningar i Sverige drabbats
av PMWS.
Internationellt sett är djurhälsosituationen i många länder fortfarande ogynnsam vad gäller allvarliga
smittsamma sjukdomar. Många av
de sjukdomar som har bekämpats i
Sverige förekommer allmänt i både
Europa och resten av världen. EUkommissionen ska år 2007 lägga
fram en handlingsplan på djurhälsoområdet för 2007–2013.
Epizootier – sällsynta i Sverige
Epizootier är allvarliga smittsamma
djursjukdomar som sprids snabbt över
stora områden och får svåra konsekvenser för ekonomi och djurhälsa.
Hanteringen av vissa epizootier t.ex.
BSE, fågelinfluensa och mul- och
klövsjuka är likvärdig inom hela EU,
där förordningar och bekämpningsdirektiv är införlivade i samtliga medlemsstaters nationella lagstiftning.
På grund av sitt relativt isolerade
geografiska läge, gynnsamma klimat
och effektiva kontroll- och bekämpningsprogram är Sverige fritt från ett
flertal smittsamma sjukdomar som
förekommer mer eller mindre frekvent på den Europeiska kontinenten.
Under 2005 upptäcktes tre nötkreatur med paratuberkulos, en tacka
med Nor98 samt två hönsbesättningar med newcastlesjuka. Förutom
regionala restriktioner innebär ett
newcastle-utbrott även restriktioner
för export till andra länder men ett
större utbrott kunde dock förhindras.
Den aggressiva formen av fågelinfluensa (subtyp H5N1), spreds
under 2005 från Asien till flera länder
i Europa och till Afrika. Sjukdomen
är mycket smittsam mellan fåglar och
ibland kan även människor infekteras. Mildare varianter av viruset
finns naturligt bland sjöfågel. Viruset
kan spridas genom flyttande fåglar
och här har flyttfåglarnas vägar stor
betydelse för bedömningen av möjlig
smittspridning. Jordbruksverket
införde restriktioner för att försöka
förhindra fågelinfluensan att nå
svenska tamfjäderfäbesättningar.
Zoonoser tas upp i avsnitt Säkra
livsmedel. Exempel på zoonoser är
salmonella, campylobacter och BSE
(bovin spongiform encefalopati eller
galna ko-sjukan). Efter att ha varit
det enda land i EU utan påvisad BSE
konstaterades det första fallet i Sverige i mars 2006. Trots det har Sverige
den bästa BSE-statusen inom EU.
LÄKEMEDEL
Låg svensk antibiotikaanvändning
I många länder med intensiv djuruppfödning har antibiotika i låg dos
använts kontinuerligt i djurfodret,
dvs. användning utan tecken på
sjukdom. Antibiotikaanvändning för
att öka tillväxten har varit förbjuden i
Sverige sedan 1986 och från 2006 är
den förbjuden i hela EU.
Antibiotika får endast användas för att förebygga, lindra och
bota sjukdomar och endast efter
ordination av veterinär. Den totala
förbrukningen av antibiotika till djur
i Sverige, dvs. inte bara lantbrukets djur, är idag ca en tredjedel av
förbrukningen i början av 1980-talet
(figur 10). Juverinflammation, är den
i särklass största orsaken till antibiotikabehandling av mjölkkor.
Antibiotika är ett viktigt läkemedel
för såväl människor som djur. Det
är viktigt att bakterier inte utvecklar
resistens mot antibiotika och därför
bör användningen begränsas och
baseras endast på en diagnos. Tack
vare en restriktiv antibiotikaanvändning är andelen antibiotikaresistenta bakterier mycket låg i Sverige.
Förekomsten av antibiotikaresistens
hos Salmonella Typhimurium från
livsmedelsproducerande djur, är lägre
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Djuromsorg, djurhälsa och läkemedel
Figur 10. Totalförbrukning av antibiotika till djur
i Sverige
Figur 12. Förbrukad mängd läkemedel och koccidiostatika,
lantbrukets djur och odlad fisk
Ton aktiv substans
40
Ton aktiv substans
70
35
60
30
50
25
Antibakteriella medel
Zinkoxid
Koccidiostatika
40
20
30
15
20
10
5
0
1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004
Källa: Apoteket.
0
1990
1992
1994
1996
1998
2000
2002
2004
Källa: Jordbruksverkets hemsida.
Figur 11. Resistens hos Salmonella Typhimurium
hos nötkreatur, gris och fågel
Procent
100
80
10
Figur 13. Förbrukad mängd narasin (en sorts koccidiostatikum) samt producerad mängd slaktkycklingkött
Använd mängd till
slaktkyckling, kg aktiv
substans
10 000
Producerad mängd
slaktkycklingkött, miljoner kg
100
Ampicillin
Klorafenikol
Tetracyklin
60
40
80
8 000
60
6 000
40
4 000
20
2 000
20
0
Sverige
Danmark
Storbrit.
Frankrike
Källa: Statens Veterinärmedicinska Anstalt.
i Sverige jämfört med Danmark,
Storbritannien, Frankrike och USA
(figur 11).
USA
0
1995
1997
Avvänjningsdiarré är ett stort problem i smågrisproduktionen. Före
1986 användes antibiotika i lågdos,
dvs. tillväxtantibiotika, till i stort sett
alla smågrisar. Efter förbudet mot tillväxtstimulerande antibiotika ökade
problemen med diarréer i samband
med avvänjningen. 1993 blev det tilllåtet att använda zink i högdos i fodret för att behandla avvänjningsdiarré hos smågrisar. Från och med 1998
klassas zink som läkemedel, vilket
resulterade i en drastisk sänkning av
zinkoxidförbrukningen (se figur 12).
De senaste åren har det dock skett
en ökning av användningen, vilket
troligen beror på att fler besättningar
har drabbats av PMWS (Postweaning
Multisystemic Wasting Syndrome). Det
2001
2003
2005
0
Källa: Jordbruksverkets hemsida.
gäller att hålla grisarna i de smittade
besättningarna så friska som möjligt.
Koccidiostatika – fodertillsats
Zink till smågrisar
1999
Koccidiostatika är ett antiparasitärt medel som blandas i foder och
används för att bekämpa koccidier,
encelliga mikroskopiska parasiter,
som förökar sig i celler i tarmens
slemhinna. Dessa tarmparasiter är ett
stort problem i kycklingproduktionen. I figur 13 visas användningen av
narasin som är ett koccidiostatikum.
Vissa antibiotikapreparat för behandling av koccidios klassas fr.o.m 1999
inte som läkemedel utan som fodertillsatser (koccidiostatika) och kräver
inget veterinärrecept.
Antiparasitära medel
Parasitförekomst kan vara besvärande för många djur. För att undvika parasitproblem hos betande
djur utan att behöva avmaska krävs
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
tillgång till beten som är rena från
parasiter. Olika medel mot parasiter
finns redovisade i rapporten Djurläkemedelsanvändning 2005 (Jordbruksverket 2006b).
Restriktiv användning av hormoner
Inom EU är det förbjudet att använda
hormoner i syfte att stimulera tillväxt
och produktivitet hos livsmedelsproducerande djur men kan mycket
restriktivt användas för behandling
av fruktsamhetsstörningar. Svenska
mejerier har dessutom en policy för
att minimera användandet av hormoner i mjölkproduktionen och tillåter
därför inte brunstsynkronisering av
kvigor. Livsmedelsverket mäter hormonhalter i blod hos slaktdjur för att
kontrollera att karenstiderna efterlevs
och eventuell illegal användning
av hormoner. Under många år har
inga fall av förhöjda halter påvisats i
Sverige.
53
2 Jordbrukets miljöpåverkan och hållbara utveckling
Den sociala situationen
i jordbruket
Helena Nordström Källström, SLU
Att beakta sociala aspekter av hållbar utveckling av jordbruket kan t.ex.
innebära att se till att lantbrukaren har goda arbetsförhållanden, socialt
umgänge, känner tillfredsställelse med sina arbetsuppgifter, har möjlighet att diskutera sitt arbete och kanske dela ansvar för beslut med någon, känner tillförsikt med framtiden, slipper stress och otrygghet m.m.
Men det kan också innefatta om lantbrukaren känner uppskattning och
erkännande från samhället för sin produktion och sin livsstil, hur familjesituationen ser ut och vilken social status lantbrukaren upplever att
han/hon har.
i lantbrukarens sociala verklighet
finns både nära relationer och relationer till olika samhällsinstitutioner
(figur 1). Men också en unik relation
till naturresurserna som förvaltas.
Lantbrukare kan uppleva olika problem i de två olika sociala sammanhangen, men de är båda lika viktiga
för välbefinnandet. Med nära sociala
relationer menas t.ex. sociala nätverk,
familj, släkt och kollegor. Och med
relationen till samhället avses t.ex.
politiska beslut som rör lantbruket,
kontakter med myndigheter, organisationer och marknaden. Samverkan kan vara ett sätt att få nya nära
sociala relationer. En känsla av delaktighet i politiska beslut kan bidra
till en bättre relation till samhället.
(Nordström Källström 2004)
Krångliga regler
Många lantbrukare upplever att byråkrati, regler och kontroller har ökat.
Lantbrukare som uttalat sig i olika
studier eftersträvar mer framförhållning, klarare politik och mer delaktighet i besluten. Att samhället och
konsumenterna uppskattar och litar
på sina lantbrukare upplevs av många
som en viktig motivation för att
fortsätta med lantbruk. (Nordström
Källström 2002; Salomonsson 1999;
Borgström och Ekman 1992)
Lantbrukare upplever en utsatthet
till myndigheter och andra representanter för samhället såsom politiska
beslut, företag och organisationer.
Det tas beslut som rör och påverkar
lantbrukaren, men som denne inte
upplever sig ha något inflytande
över, trots att dessa beslut har stor
effekt på produktionen och dess
framtida inriktning. Aktuella exempel
är den jordbrukspolitiska reformen
och införandet av obligatoriska kvalitetssäkringssystem. Man upplever
också både upprepningar och motstridiga budskap från de olika aktö-
Mål
Figur 1. Faktorer som bygger upp lantbrukarens sociala situation
Samhällsmål:
◗ Att främja ett demokratiskt, hälsosamt,
säkert och rättvist samhälle med social
integration och sammanhållning som respekterar de grundläggande rättigheterna
och den kulturella mångfalden (EU:s
strategi för hållbar utveckling).
◗ Att skapa samhälleliga förutsättningar
för en god hälsa på lika villkor för alla
människor (Skr: 2005/06:126).
◗ Att främja och utveckla den sociala ekonomi som har anknytning till lantbruket
samt att bevara kulturarvet (Miljö- och
landsbygdsprogram för Sverige år
2000–2006).
◗ Att bidra till kvinnors möjlighet till
Källa: Nordström Källström 2004, Illustration: Hasse Ljungdahl.
54
egenföretagande och ökad sysselsättning
för kvinnor på landsbygden (Miljöoch landsbygdsprogram för Sverige år
2000–2006).
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Den sociala situationen i jordbruket
Fakta
Figur 2. De högst rankade problemen för LRF:s medlemmar
1. Svenska politiker gör för lite för att underlätta för min bransch.
2. Våra politiker/samhället gör för lite för att uppmuntra till eget företagande.
3. Det är irriterande att så många olika myndigheter har synpunkter på och
skall kontrollera hur min verksamhet sköts.
4. Det är svårt att planera för framtiden eftersom förutsättningarna snabbt
kan ändras på grund av politiska beslut.
5. Jag upplever att min verksamhet styrs alltför mycket av politiskt fattade beslut.
6. Det är svårt att få lönsamhet i min verksamhet.
7. Det är svårt att ta ut rimlig lön varje månad.
8. Det är svårt att planera långsiktigt när besked om när utbetalningar av
EU-stöd kommer att ske ofta ändras.
9. Arbetsbelastningen är alltför stor under vissa delar av året.
10. Jag har svårt att ta längre sammanhängande semester.
Källa: Johansson och Sparre 2005 (internt material från LRF som bygger på en enkätstudie om vilka
problem LRF:s medlemmar upplever i sitt företagande. Totalt 144 alternativa problem. Studien bygger
på problembeskrivningar utformade efter 29 djupintervjuer och rangordning av dessa efter 512 besvarade enkäter. Lantbrukarna har graderat sina problem från 0–3, där 0 är inget problem alls och
3 är stort problem.)
rerna. Många känner sig frustrerade
och maktlösa. (Nordström Källström
2002; Nordström Källström 2004)
NUTEK har 2006 beräknat
regeladministrationens kostnader
för lantbruksnäringen (se avsnitt
Ekonomisk utveckling). Mest kostar
rapportering av förändrat djurinnehav och annan EU-relaterad administration. Många lantbrukare har
ofta flera olika verksamheter, vilket
leder till att administrationen ibland
mångdubblas. Rapporten beskriver
en rad förbättringsförslag som bland
annat innefattar färre antal ändringar i regelverket, information och
blanketter på ren svenska, minskat
antal myndighetskontakter kring en
och samma fråga, mer samordning
kring registrering och journalförning
och ökad flexibilitet när det gäller
kravkurser. (NUTEK 2006)
Problem med myndighetskontakter
Problem med myndighetskontakter
och politiska beslut rankas högst
bland LRF:s medlemmar (figur 2).
Problem med lönsamhet och arbetssituation kommer därefter. Resultatet
visar också att lantbrukare upplever
sig generellt ha större problem jämfört med vad andra yrkesgrupper har
rapporterat. Om detta beror på att
lantbrukare klagar mer eller om det
beror på att lantbrukare har större
problem än övriga yrkesgrupper
svarar inte studien på.
Samtidigt som det fysiska avståndet växer mellan producenter
och konsumenter, upplever många
lantbrukare att deras produkter inte
uppskattas av samhället. Sjunkande
avräkningspriser och negativa skriverier om lantbrukare i media m.m. kan
upplevas som tecken på bristande
uppskattning. Enligt Lantbruksbarometern 2006 (LRF m.fl. 2006) känner
dock 64 % av lantbrukarna att de
har konsumenternas stöd.
Sociala indikatorer; Med hjälp av mätbara
sociala faktorer kan man beskriva vissa
förutsättningar för socialt hållbar utveckling. Man kan t.ex. få veta medelinkomst,
antal sjukskrivningsdagar, brottsstatistik,
skilsmässofrekvens och utbildningsnivå hos
en grupp människor. Men man kan inte
alltid förutsäga hur människor kommer att
reagera på dessa förutsättningar. Det finns
förändringsprocesser, lärande och relationers kvalitet som inte låter sig mätas, bland
annat eftersom det ofta handlar om subjektiva upplevelser. Den praktiska fördelen
med sociala indikatorer är att de är lätta att
kombinera med andra simuleringar, t.ex.
av ekologiska och ekonomiska effekter. På
detta sätt kan man göra en samlad hållbarhetsanalys. När man räknar upp faktorer
som påverkar den sociala situationen är det
dock lätt att missa viktiga aspekter. Att helt
förlita sig på sociala indikatorer för att analysera socialt hållbar utveckling innebär att
man får en begränsad bild av verkligheten.
Generationsskifte är mycket viktigt i
lantbrukets planering. Det kan vara
problematiskt, men kan också ge
nya möjligheter för utvecklingen av
lantbruket. Om det inte finns någon
som vill eller kan ta över gården
försvinner ofta motivationen för
investeringar och utvecklingsplaner,
speciellt om lantbrukaren är lite
äldre. Enligt Lantbruksbarometern
tycker 56 % av lantbrukarna att de
kan rekommendera yrket till den
yngre generationen.
Kvinnans nya roll i lantbruket
Relationer viktiga
Alla är i behov av sociala relationer i
olika former. Vissa anser att familjen
är viktig, inte minst i lantbruket där
familj och kontinuitet över generationer är en stor del av identiteten.
Andra sociala nätverk kan vara
föreningsrörelsen, avbytarverksamheten eller någon form av samverkan
lantbrukare emellan.
Enligt undersökningen Nöjd
medlem (LRF 2005) är lantbrukare
mer nöjda med kärleken i sitt liv
än befolkningen i genomsnitt. Men
lantbrukare upplever också mer än
den genomsnittlige svensken att
de inte har någon nära vän, knappt
30 % jämfört med 20 % i genomsnitt
(SCB 2004).
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Kvinnans arbete syns inte så tydligt i jordbruksstatistiken, eftersom
hon ofta arbetar både utanför och i
lantbruket. I många familjer brukar
man mannens föräldragård eller en
gård på mannens födelseort. Detta
kan bli föremål för problem när fler
yngre kvinnor med en förändrad syn
på jämställdhet söker sig till lantbruket. Men det kan också bidra till en
dynamik för att utveckla lantbruksföretagandet. Yngre kvinnor ser hellre
att lantbruket och gården ingår i
deras lantbrukarroll istället för enbart
hushållet (Gunnarsdotter 1999).
Nästan 174 000 personer var
sysselsatta inom jordbruket år 2005,
se figur 4 avsnitt Jordbrukets betydelse
och utveckling. Av dessa var en
tredjedel kvinnor. Fler kvinnor än
55
2 Jordbrukets miljöpåverkan och hållbara utveckling
Figur 3. Antal driftsledare efter lantbruksutbildning
och ålder 2005
Figur 4. Andel män inom respektive sektor som var
medlem i politiskt parti 1988–2002
Ålder
35
Procent
Praktisk lantbrukserfarenhet
–34 år
35–44 år
45–54 år
Grundläggande lantbruksutbildning (minst en månad)
30
Lantbruks-/naturbruksgymnasium (minst 2 år)
25
Lantbruksutbildniing på
universitet/högskola (minst 2 år)
20
Jordbruk, skogsbruk
och fiske
Forskning, utbildning,
hälso- och sjukvård
15
55–64 år
10
65– år
5
0
2
4
6
8 10 12 14 16 Tusental personer
0
88/90
Källa: JO 30 SM 0601, Jordbruksverket.
män är gifta med eller sambo till en
egenföretagare och färre kvinnor än
män är egenföretagare. Kvinnor
arbetar i genomsnitt färre timmar i
lantbruket, ca en fjärdedel av antalet
årsverken (AWU), än männen.
En avgörande faktor för jämställdheten inom jordbruket är attityderna
till kvinnliga lantbrukare. Många
kvinnor upplever att de inte blir tagna
på allvar som lantbrukare. Det finns
fortfarande en upplevd maktasymmetri i familjejordbruket som ofta är
kopplad till ägandet av gården. Det
finns dock tendenser som pekar på att
den traditionella arbetsfördelningen
börjar luckras upp. Kvinnor har idag
lättare att göra traditionellt manliga
uppgifter, medan det fortfarande är få
män som gör traditionellt kvinnliga
uppgifter. (Jordbruksverket 2005)
Lägre utbildningsnivå
Den formella utbildningsnivån på
landsbygden är lägre än i tätorter och
skillnader mellan könen är också
större på landsbygden. Kvinnor har i
genomsnitt högre utbildningsnivå än
män. Dock höjs utbildningsnivån
jämförelsevis mer i dessa områden.
(Glesbygdsverket 2004)
Drygt en tredjedel av jordbruksföretagens driftsledare (den person
som ansvarar för den dagliga driften
på gården) har någon form av lantbruksutbildning utöver jordbrukserfarenhet och 18 % av driftsledarna
har lantbruksutbildning på gymnasie- eller högskolenivå. Som en jämförelse har över 70 % av befolkning56
Transport m.m.
91/93
94/96
97/99
Tillverkningsindustri
Mark, bygg, bygginstallation m.m.
Handel, hotell och
00/02 restaurang
Källa: SCB 2004.
en i stort (25–64 år) en utbildning på
gymnasienivå eller högre (SCB 2006).
Bland driftsledarna som var äldre
än 55 år hade 11 % utbildning på
gymnasie- eller högskolenivå medan
motsvarande andel för de som var
yngre än 35 år var 34 % (figur 3).
Aktiva i föreningar
Lantbrukare är och har varit flitiga
föreningsmänniskor. Många deltar i
studiecirklar, både i ämnen som berör
jordbruket och i annat. I mitten av
1980-talet var 80 % av lantbrukarna
medlemmar i LRF och 43 % medlemmar i något politiskt parti, vilket är
betydligt högre än hos genomsnittsbefolkningen. Dessa siffror har sjunkit, men fortfarande är engagemanget
högt (se figur 4). Lantbrukare är
också i hög grad engagerade i andra
ideella föreningar såsom Röda korset,
hembygdsföreningar och jakt- och
fiskevårdsföreningar. (Gunnarsdotter
1999, Djurfeldt 1998)
Lantbrukare skiljer sig inte nämnvärt från genomsnittet när det gäller
möjligheter att delta i politiska diskussioner, valdeltagande, möjligheter
att överklaga myndighetsbeslut eller
medlemskap i fackföreningar.
I takt med att lantbruksföretagen blir färre minskar grunden för
samarbete och umgänge med människor inom samma verksamhet. I
vissa delar av landet kan det vara så
att man är den enda med sin verksamhetsinriktning i bygden. Man
kan behöva människor att prata med
som har en liknande situation. Detta
kan vara en företagare med samma
produktionsinriktning, men även
andra småföretagare på landsbygden
kan vara viktiga.
Samverkansgraden varierar i landet. Det pågår samverkan kring jordbruksmaskiner, naturbeten, lokala
livsmedelsprojekt m.m. Man samverkar oftast för att uppnå ekonomiska
mål eller miljömål. Dessa processer
öppnar upp för nätverksbildning och
nya relationer med konsumenter
eller kollegor, dvs. skapar förutsättningar för nya sociala relationer
(Ljung 2001).
Få invandrare i lantbruket
Med undantag för torghandeln och
trädgårdsnäringen är få invandrare
verksamma inom den gröna sektorn.
0,4 % av de kvinnor med utländsk
bakgrund och 0,7 % av de män
med utländsk bakgrund som bor i
gles- och landsbygd är sysselsatta
inom jordbruks-, skogsbruks- och
fiskenäringen. Motsvarande siffror
för människor med svensk bakgrund
är 0,9 % för kvinnor och 2,9 % för
män (Glesbygdsverket 2005). I glesoch landsbygd arbetar kvinnor med
utländsk bakgrund huvudsakligen
med vård och omsorg (28 %) medan
män med utländsk bakgrund främst
arbetar inom tillverkning och återvinning (29 %). Det finns lite kunskap om hur man skall kunna locka
fler invandrare att arbeta inom den
gröna sektorn. Detta innefattar också
bosättning på landsbygden och eget
företagande inom lantbrukssektorn.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Den sociala situationen i jordbruket
Figur 5. Dödsfall i arbetsolyckor efter näringsgren 2005,
arbetstagare och egenföretagare
Figur 6. Antal arbetsolyckor för jordbruk, skogsbruk och fiske 1996–2005
Antal arbetsolyckor
20
Egenföretagare
Antal fall ( )
(16)
Jordbruk, skogsbruk och fiske
Transport och kommunikation
(12)
Byggverksamhet
(11)
15
10
Offentlig förvaltning och försvar
(5)
Företagskonsulter m.m., reklam,
bevakning och personaluthyrning
(7)
Tillverkningsindustri
(10)
0
Källa: Arbetsmiljöverket 2006.
Arbetstagare
5
0
5
10
15
20
25
Antal per 100 000 sysselsatta
Integration av nya svenskar i lantbruket har nyligen identifierats som en
viktig fråga av många aktörer inom
lantbruket. NUTEK har ett regeringsuppdrag att undersöka integration
och regional utveckling till augusti
2007. LRF:s länsförbund i Halland har
tillsammans med arbetsförmedlingen
drivit ett projekt som har gjort att fem
personer med invandrarbakgrund fått
arbete på gårdar i Halland (LRF 2004).
Ett annat exempel är LRF:s projekt
integrera grönt som har fått ekonomiskt stöd från Jordbruksverket och
som syftar till att utveckla affärsutbyten mellan invandrarföretag och den
gröna näringen.
Många olyckor
Lantbrukarens utsatta arbetssituation
finns beskriven i flera studier som ett
ensamt arbete med kraftfulla maskiner. Förutom den skaderisk som detta
innebär är förslitningsskador också
vanliga. På grund av ensamarbete ökar
både risken för olyckor och konsekvenserna av olyckorna. Arbetssituationen
kommer också högt upp på listan av
lantbrukets största problem (se figur 2, sid. 55).
När det gäller arbetsolycksfall
ligger bara hotell- och restaurangbranschen (16 % av antalet anställda)
högre än jordbruk, skogsbruk och
fiskerinäringen (15 % av antalet
anställda) (SCB 2004). En ny undersökning visar dessutom att arbetsolyckorna är mycket fler än vad som
redovisas i officiell statistik. I undersökningen av drygt 5 600 lantbrukare
1997
1999
2001
2003
2005
Källa: Arbetsmiljöverket 2006.
framkom att motsvarande 5 000
olyckor skedde i jordbruket år 2004.
Endast 400 arbetsolyckor finns med
i arbetsmiljöverkets statistik. På ca
7 % av alla jordbruksföretag inträffade minst ett olycksfall 2004 som
medförde sådan kroppsskada att det
utgjorde ett hinder för arbetet. (Pinzke och Lundkvist 2006)
Arbetsolyckor med dödlig utgång är
högre inom jordbruk, skogsbruk och
fiske än för alla andra yrkesgrupper.
Både i antal fall och om man jämför
med totala antalet anställda (figur 5).
Många av dödsolyckorna drabbar
äldre.
Av de totalt 67 omkomna personerna 2005 var 26 personer över 55 år.
11 av dessa arbetade inom jordbruk,
skogsbruk och fiske. Figur 6 visar
förändringen i arbetsolyckor för jordbruk, skogsbruk och fiske de senaste
10 åren.
Fler sjukskrivningsdagar
Lantbrukare upplever sig ha sämre
hälsa än vad den genomsnittlige
yrkesverksamme svensken upplever.
5,3 % av lantbrukarna upplever sin
hälsa som dålig jämfört med 4,5 % för
befolkningen som helhet. Men de har
mindre problem med övervikt och
rökning. Lantbrukare har inte heller
haft stora problem med nedsatt
arbetsförmåga på grund av sjukdom
jämfört med genomsnittet. Däremot
har man större problem med nedsatt
hörsel (SCB 2004). Förändringen över
tid 1988–2002 för dessa indikatorer
finns illustrerade i figur 7.
Figur 7. Upplevt hälsotillstånd för män som arbetar med
jordbruk, skogsbruk och fiske 1988–20021
Genomsnitt i % av de sysselsatta
25
Nedsatt hörsel
20
Svåra problem p.g.a. långvarig sjukdom
Röker varje dag
15
10
Fetma
Upplevd ohälsa
Minskad arbetskapacitet p.g.a. sjukdom
5
0
88/90
91/93
94/96
97/99
00/02
1) Figuren visar tillståndet för män som arbetar med jordbruk, skogsbruk och fiske.
Det finns inga tillförlitliga data om kvinnors upplevda hälsa. Variationer kan bero på
att antalet tillfrågade lantbrukare är litet.
Källa: Egen sammanställning av data från SCB 2004.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
57
2 Jordbrukets miljöpåverkan och hållbara utveckling
Lantbrukare hade 2002 fler sjukskrivningsdagar än genomsnittet för
alla yrkesverksamma. 11 % av de
tillfrågade kvinnorna inom lantbruket hade varit sjukskrivna mer än 5
veckor 2002 medan bara 5,1 % av de
tillfrågade männen hade lika många
sjukskrivningsdagar. Merparten av
sjukskrivningsdagarna berodde på
annan orsak än arbetsolycka för
både kvinnor och män. Bland övriga
yrkesverksamma har i genomsnitt
7,2 % av kvinnorna och 4 % av männen varit sjukskrivna mer än fem
vekor samma år. Lantbrukare ligger
också över genomsnittet när det
gäller besvär av buller och besvär till
följd av arbete med kemiska ämnen
(SCB 2003).
Många lantbrukare upplever att
de har för lite möjlighet att ta en
längre sammanhängande semester
(figur 2, sid. 55). De upplever också
sitt yrke som både bundet, stresssigt och ensamt. Man har också sett
att stressrelaterade problem ökar i
lantbruket oftast till följd av höga
krav och litet inflytande över arbetet
(figur 8). Jordbruk, skogsbruk och
fiskerinäringen ligger i topp när det
gäller tunga lyft och dåliga arbetsställningar (SCB 2004).
Bland växtodlare inom jordbruk
och trädgård upplevde 61 % bristande socialt stöd i sitt arbete (1997–
1999), vilket var den högsta andelen
jämfört med alla andra yrkeskategorier. 54 % av alla växtodlare upplevde
också sitt arbete som enformigt.
(Arbetsmiljöverket 2001)
Figur 8. Jobb med hög anspänning1
inom jordbruk, skogsbruk och fiske
1997–2001
% av de sysselsatta
14
12
10
8
6
4
2
0
1997
1999
2001
1) ”Hög anspänning” avser höga krav och litet
inflytande över jobbet.
Källa: SCB 2003.
58
En tredjedel av antalet sysselsatta i jordbruket är kvinnor, men de arbetar i genomsnitt färre
timmar än männen.
Lantbrukare stolta och nöjda
Alla människor behöver uppskattning och erkännande som individer, som medborgare och för sina
specifika kunskaper och erfarenheter som yrkesmänniskor. Dessa tre
nivåer av erkännande bygger upp
vår identitet och hör till grunderna
för vår existens. Lantbrukare kan
uppleva ensamhet, att inte ha samma
villkor som andra företag och att inte
få uppskattning för sina specifika
produkter eller för sin livsstil från
samhället. (Nordström Källström
2004; Nordström Källström och
Ljung 2005)
Enligt Lantbruksbarometern (LRF
m.fl. 2006) känner sig 74 % av LRF:s
medlemmar stolta över att vara lantbrukare; mjölkproducenter är stoltare
än andra jordbrukare och KRAV- el-
ler Sigill-odlare känner sig också
stoltare än genomsnittet. 96 % av
lantbrukarna i undersökningen trivs
med att vara lantbrukare.
På frågan om vad som ger livet
mening skiljer sig LRF:s medlemmar något från den genomsnittlige
svensken. Familjen och vännerna är
lika viktiga delar av ett meningsfullt
liv för lantbrukare som för vem som
helst. Men man värderar arbetet högre (75 % jämfört med 62 % för befolkningen i övrigt) och fritiden lägre
(77 % mot 85 %) (LRF 2005). Detta
kan betyda att en bra arbetssituation
är viktigare för en lantbrukares livskvalitet än för befolkningen i övrigt.
Det styrks av att lantbrukare ofta ser
sitt yrke som ett sätt att leva, dvs. att
arbete, familjeliv och fritid ofta är
svåra att skilja åt (Nitsch 1994).
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Ekonomisk utveckling
Ekonomisk utveckling
Jenny Westin, SCB
Den ekonomiska dimensionen av hållbar utveckling handlar om hur produktionen av varor och tjänster utvecklas. Den omfattar bl.a. strukturella
förändringar, produktivitetsförbättringar och även en ekonomisk tillväxt
inom de ekologiska och sociala ramarna. Konkurrenskraftiga och lönsamma
jordbruksföretag är en förutsättning för ett ekonomiskt hållbart jordbruk.
Lönsamma gårdar har ofta bättre förutsättningar att göra investeringar
som minskar belastningen på miljön. Om jordbruk läggs ner på grund av
bristande lönsamhet kan samhället gå miste om jordbrukets positiva miljöeffekter, som öppna landskap och biologisk mångfald, men också minska
dess negativa miljöpåverkan, som läckage av växtnäring.
Figur 1. Jordbrukssektorns produktionsvärde 2005
Övrigt
12 %
Spannmål
11 %
Övr. animal.
prod. 9 %
Foderväxter
12 %
Svin
9%
Övriga vegetabilier
15 %
Nöt
9%
det finns en mängd olika faktorer
som påverkar lönsamheten på ett
jordbruksföretag. Jordbrukspolitiken,
konjunkturen, de naturliga förutsättningarna samt lantbrukarens skuldsättning, familjesituation, kunskaper
och skicklighet är några. Även företagens storlek och struktur påverkar
lönsamheten och konkurrenskraften.
I avsnittet Jordbrukets betydelse och
utveckling beskrivs jordbrukets strukturutveckling närmare.
Lönsamhet och konkurrenskraft
Dagens lantbruk är en del i en internationell marknad. När man studerar
det svenska lantbrukets ekonomiska
utveckling och förutsättningar för
ekonomisk hållbarhet måste man
även jämföra med utvecklingen i
konkurrentländerna. Sverige har
både bättre och sämre produktionsförutsättningar jämfört med många
andra EU-länder, t.ex. tillräckligt med
nederbörd, kalla vintrar men även
kortare växtperiod, långa avstånd,
hårda miljöbestämmelser och stränga
djurskyddskrav. Detta påverkar
möjligheterna att konkurrera prismässigt på bulkmarknader. Å andra
sidan har Sverige förhållandevis låga
markpriser, jämfört med länder som
Danmark och Tyskland.
Enligt studier som Jordbruksverket gjort framstår det som att den
svenska jordbrukssektorn tappar eller
i bästa fall behåller sin konkurrenskraft jämfört med andra europeiska
länder. Många svenska jordbruks-
företag har en svag lönsamhet och
ersättningen till eget arbete och kapital har under de senaste åren försvagats. En svag utveckling är också vad
många lantbrukare förväntar sig inför
framtiden (Jordbruksverket 2005a).
Mjölk
23 %
Totalt 39 miljarder kr
Anm. Produktionsvärdet redovisas till baspriser,
vilket innebär att produktrelaterade direktersättningar ingår i värdet för respektive produkt.
Källa: JO 45 SM 0602, Jordbruksverket.
Gårdsstödet – nya förutsättningar
Den 1 januari 2005 infördes ett
gårdsstöd som innebär att de
produktionskopplade stöden, t.ex.
arealersättning och vissa djurbidrag1,
ersätts av stöd som frikopplas från
produktionen, se vidare i avsnittet
Jordbrukspolitik. Denna reform påverkar situationen för många lantbruksföretag. Reformen får större påverkan
på de produktionsgrenar som varit
starkt reglerade sedan tidigare, bl.a.
mjölk- och nötköttsproduktionen,
medan t.ex. grisproduktionen inte
påverkas lika mycket. Under år 2005
har spannmålsodlingen minskat med
9 %, medan slakten av storboskap
och gris minskat med 5 respektive
6 % (Jordbruksverket 2006).
Mjölkproduktion störst
Förhållandet mellan kostnader och
intäkter påverkar lönsamheten inom
jordbrukssektorn. Sektorns totala intäkter2 var knappt 47,8 miljarder kr år
2005, medan kostnaderna uppgick till
ca 43,5 miljarder kr (Jordbruksverket
2006b). Det ger en företagsinkomst på
ca 4,3 miljarder kr. Sedan 1995 har
1) 75 % av handjursbidraget är kopplat till djurinnehav längst t.o.m. 2009.
2) Inkl. direktersättningar, bl.a. gårdsstödet och
miljöersättningar.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
denna varierat mellan 4,2 och 6,7
miljarder kr.
Efter ökningar mellan 2000 och
2004, sjönk jordbrukssektorns produktionsvärde i löpande baspriser3
med 11 % mellan 2004 och 2005
till 39 miljarder kr (Jordbruksverket
2006b). Orsaken är främst införandet
av gårdsstödet som flyttar stöd från
produkter till produktionsrelaterade
direktersättningar. Den totala jordbruksproduktionen mätt i produ3) I baspris ingår direktersättningar, dvs. subventioner.
Mål
Samhällsmål:
◗
Hållbar ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft samt goda grundläggande förutsättningar för näringsverksamhet och
ett enkelt regelverk för företagande.
(En svensk strategi för hållbar utveckling, Skr.
2003/04:129)
◗ ”tillförsäkra jordbruksbefolkningen en
skälig levnadsstandard, speciellt genom
ökningen av individuella inkomster till
personer som är sysselsatta i jordbruket”
(Mål från CAP – ordalydelse i Romfördraget)
59
2 Jordbrukets miljöpåverkan och hållbara utveckling
Figur 2. Jordbrukets prisindex
Index 1995 = 100
130
120
110
Produktionsmedel
(PM-index)
KPI jordbruksreglerade livsmedel
100
Miljarder kronor
12
10
8
6
90
80
Figur 3. Direktersättningar till jordbruket
4
Avräkningspriser
(A-index)
70
1995 1997 1999 2001 2003 2005
2
0
1990
1995
2000
2005
Källa: JO 46 SM-serien, Jordbruksverket.
Källa: JO 45 SM-serien, Jordbruksverket.
centpriser4 sjönk med knappt 2 %
mellan 2004 och 2005.
Mjölk är den värdemässigt största
produkten inom jordbruket (figur 1).
Den står för nästan hälften av all
animalieproduktion och en knapp
fjärdedel av det totala produktionsvärdet. På vegetabiliesidan dominerar spannmål och foderväxter. Jordbrukstjänster och andra aktiviteter
som inte räknas direkt till jordbruket
utgör 12 % av produktionsvärdet.
Dessa verksamheter har ökat under
senare år. Kostnaderna för insatsvaror och tjänster utgör ca 70 % av de
totala kostnaderna.
avräkningspriserna sjönk. Efter det
har priserna på jordbruksreglerade
livsmedel ökat, medan avräkningspriserna sjunkit ytterligare.
Direktersättningar har införts för
att kompensera de sänkta produktpriserna. I samband med EU-inträdet
1995 ökade direktersättningarna
kraftigt (figur 3). År 2005 uppgick
direktersättningarna till totalt 9,7
miljarder kr. Utbetalningarna inom
ramen för gårdsstödssystemet var
omkring 5,4 miljarder kr.
4) Producentpriser är exkl. direktersättningar.
60
Lägre disponibel inkomst
Jordbrukarhushållens sammanlagda
inkomst av tjänst och näringsverksamhet, där även skogen ingår, var
i genomsnitt 318 500 kr år 2004
(figur 5). Den övervägande delen
utgörs av inkomst av tjänst. Inkomsterna varierar med gårdens storlek.
Högst inkomster har hushåll med
arealer över 200 hektar.
Jordbrukarhushållens disponibla
inkomst5 var 238 000 kr i genomsnitt
år 2004, en ökning med 16 % sedan
5) Avser inkomsten efter positiva och negativa
transfereringar, dvs. inkomsten efter tillägg av t.ex.
bostads-, barn- och socialbidrag och avdrag av
framförallt skatter.
Figur 4. Sveriges import och export av jordbruksvaror och livsmedel
Miljoner kronor
50 000
40 000
30 000
10 000
0
-10 000
Export
20 000
Balans
Det s.k. bytesförhållandet mellan priserna på producerade varor i jordbruket och priserna på produktionsmedel har i Sverige utvecklats negativt
sedan 1995. Enligt jämförelser som
gjorts verkar Sverige ha tappat konkurrenskraft i produktionen jämfört
med viktiga konkurrentländer (Jordbruksverket 2006).
Jordbrukets kostnader för inköpta
produktionsmedel (PM-index) har
ökat med omkring 25 % sedan 1995
(figur 2). Samtidigt har priserna för
försålda produkter, avräkningspriserna (A-index), minskat med drygt
10 %. Den största prisutvecklingen
kan man se på insatsvaror som
energi och smörjmedel, men även på
gödselmedel (Jordbruksverket 2005b).
Produktionskostnaderna har ökat
mer i Sverige än i genomsnittet för
EU15. Momsen på livsmedel sänktes
den 1 januari 1996, då såväl priserna
på jordbruksreglerade livsmedel som
Livsmedelsindustrins förmåga att
marknadsföra och sälja svenskproducerade jordbruksvaror och livsmedel
utomlands påverkar jordbrukssektorns konkurrenskraft. Det gör
även förmågan att konkurrera med
importvaror. Många livsmedelsexportörer anser att det är svårt att ta
betalt för de svenska mervärdena på
Import
Lantbrukarnas kostnader ökar
Exporten ökar
exportmarknaden (Jordbruksverket
2004). Förutsättningarna för export
och import påverkas också av kronans värde, framför allt i förhållande
till euro och dollar.
Sveriges export och import av
jordbruksvaror och livsmedel (exkl.
fisk) framgår av figur 4. Det negativa handelsnettot, som ökat under
senare år, uppgick 2005 till ca 23
miljarder kr.
Den gränsöverskridande handeln
har ökat kraftigt sedan EU-inträdet.
Exporten har relativt sett ökat mer
än importen. Exporten till EU-länder
utgör ca 60 % av den totala exporten.
Importen är betydligt mer koncentrerad till EU-länderna. Spannmål (och
varor därav) är en av de viktigaste exportvarorna för svensk del och utgör
knappt 20 % av exportvärdet. Frukt
och grönsaker står för nästan 30 % av
importvärdet.
-20 000
-30 000
1998
1999
2000
2001
2002
2003
2004
2005
Anm. Fisk, kräft- och blötdjur (SNI 03) samt tobak och tobaksvaror (SNI 12) ingår inte i uppgifterna ovan.
Källa: Utrikeshandelsstatistiken, SCB.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Ekonomisk utveckling
Figur 5. Jordbrukarhushållens inkomster av näringsverksamhet1 och tjänst 2004
Tusentals kronor
400
Figur 7. Investeringar för olika driftsinriktningar
Tusentals kronor per företag
1 000
300
Näringsverksamhet
200
Mjölk1
800
600
100
Svin2
Tjänst
400
0
2,1–
5,1–
10,1– 20,1–
30,1– 50,1– 100,1– 200,1– Samt- Areal (ha)
5,0
10,0
20,0
30,0
50,0
100,0 200,0
liga
1) I inkomst av näringsverksamhet ingår även inkomst från skog, kompletterande
verksamhet och annan rörelse.
Källa: JO 42 SM 0601, Jordbruksverket och SCB.
år 2000. Den disponibla inkomsten
för samtliga svenska hushåll (18– år)
har ökat med 11 % sedan 2000 och
uppgick till 259 000 kr år 2004 (Statistikdatabasen, SCB)
och 40 % anger att de ska öka samarbetet med andra lantbrukare.
Köttdjur3
200
0
1996
Mjölk4
1998
2000
2002
2004
Anm. Investeringarna omfattar maskiner, byggnader och byggnadsinventarier. De visas för olika
driftsinriktningar och standardtimmar:
1) Mjölk 5 600–
2) Svin 1 600–5 599
3) Köttdjur 800–3 199
4) Mjölk 1 600–3 199.
Källa: JO 40 SM-serien, Jordbruksverket och SCB.
Stora mjölkgårdar investerar mest
Investeringarna i maskiner och byggnader har mer än fördubblats på de
stora mjölkföretagen mellan 1996 och
2004 (figur 7). Allra mest har byggnadsinvesteringarna ökat. De stora
mjölkföretagen väljer alltså att satsa
vidare och utvecklas, medan mindre
mjölkföretag väljer att avvakta för att
senare kanske avveckla verksamheten när investeringarna är utslitna.
Investeringarna i svinbyggnader har
efter ett kraftigt ras år 2000 åter ökat.
Lantbrukare med djur står, av naturliga skäl, för de flesta byggnadsinvesteringarna. Jämfört med Danmark och
Finland har Sverige högre kostnader
på byggnader, vilket bl.a. beror på
strängare lagstiftning, men också på
andra planlösningar (Jordbruksverket
2005c).
Sämre resultat för mjölkföretag
Samtliga grupper av mjölkföretag har
ett sämre nettoresultat 2004 jämfört med åren 2001–2003 (figur 6).
En förklaring är att intäkterna från
försäljning av djur och djurprodukter
har sjunkit. Nettoresultatet ska täcka
jordbrukarens ersättning till eget
arbete och kapital.
Enligt Lantbruksbarometern (LRF
m.fl. 2006) ansåg ca 70 % av lantbrukarna att lönsamheten var dålig eller
mycket dålig, en minskning med 5
procentenheter jämfört med året före.
Sämst lönsamhet upplever växtodlarna. Mest nöjda med lönsamheten
är grisproducenterna. För att öka lönsamheten anger hälften av brukarna
att de ska effektivisera sin produktion
Jordbrukets skulder ökar
Investeringar görs ofta för att effektivisera produktionen, men även för
att tillgodose olika djurskydds- och
miljökrav. För att kunna göra de investeringar som krävs måste många
lantbrukare låna pengar. Lantbruksbarometern skattar jord- och skogsbrukets sammanlagda skuldsättning
till 127 miljarder kr år 2005. Banksystemet står för 109 miljarder av dessa,
resten utgörs av bl.a. leverantörskrediter och släktlån.
Mellan 2004 och 2005 ökade bankernas utlåning till jord- och skogsbruket med nästan 10 miljarder kr,
motsvarande 10 %. Det är en större
genomsnittlig ökning än de fem
senaste åren. Hushållen ökade sina
lån med 11 % 2005.
Markpriserna ökar kraftigt
Figur 6. Nettoresultat för olika driftsinriktningar
Tusentals kronor
I figur 6 visas nettoresultat för några
driftsinriktningar och olika standardarbetstimmar. ”Växtodling” omfattar
slättbygderna i södra och mellersta
Sverige, övriga omfattar hela riket.
400
300
VÄXTODLING
MJÖLK
KÖTTDJUR
SVIN
200
1600–
5599
100
0
-100
-200
800–
1600–
1599
3199
Standardtimmar
2001
2002
1600–
3199
2003
3200–
5599
5600–
800–
3199
2004
Källa: JO 40 SM-serien, Jordbruksverket och SCB.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
En stor del av jordbrukets upplåning
sker som ett led i strukturrationaliseringen, bl.a. för finansiering av
mark hos företag som expanderar
sin areal. Intresset för mark har i
kombination med mycket låga räntor
gjort att priserna på jordbruksfastigheter och mark stigit kraftigt.
Mellan 2004 och 2005 har ökningen
varit betydligt större än tidigare år,
i genomsnitt minst 23 % (figur 8).
Ökningen det senaste året har varit
störst i de nordligare regionerna,
främst Nedre Norrland, där priserna i
genomsnitt är lägre. Före år 2004 var
det i områden med höga priser som
61
2 Jordbrukets miljöpåverkan och hållbara utveckling
Figur 8. Pris på jordbruksmark (åker och bete)
Figur 9. Totala administrativa kostnader med koppling till jordbrukslagstiftningen 2004
Tusentals kronor per hektar
70
Växtskydd, växtodling, utsäde,
biodling 6 %
Götalands södra slättbygder
60
50
Götalands mellanb.
Anm. Modellen för att beräkna markpriser har underskattat priserna åren
1999–2004, vilket medför att förändringen mellan 2004 och 2005 också
innehåller ackumulerade förändringar.
Ett brott i serien finns därför mellan år
2004 och 2005.
Stöd inom
jordbruket
37 %
Källa: JO 38 SM-serien, Jordbruksverket.
40
Götalands norra slättbygder
Hela riket
30
Övrigt 3 %
Djurlagstiftningen 54 %
Svealands slättbygder
Götalands skogsbygder
20
Mellersta Sveriges skogsbygder
10
0
1990
Totalt 616 miljoner kronor
Nedre Norrland
Övre Norrland
1995
2000
Källa: Rapport R 2006:2, NUTEK.
2005
Höga administrativa kostnader
prisökningen var störst mellan åren.
Det genomsnittliga priset per hektar
2005 i riket var 31 000 kr.
En viktig förklaring till ökningen
är 2005 års jordbruksreform, som
medfört att mark som inte tidigare fått
stöd blivit stödberättigad. Detta har
främst gynnat skogsbygderna och de
norra delarna av Sverige. En annan
förklaring är metoden för att beräkna
markpriserna har ändrats (se anm.,
figur 8). Sedan 1995 har priserna på
jordbruksmark i genomsnitt nästan
tredubblats. Arrendekostnaderna har
också ökat, men inte lika mycket.
Investeringsstöd hjälper företag
Förutom direktersättningarna, som
nämnts tidigare, görs en del andra
åtgärder för att kompensera fallande
priser och öka lönsamheten och
konkurrenskraften för lantbruksföretag, bl.a. ges investeringsstöd och
startstöd till unga jordbrukare.
Under perioden 2000–2005 har
startstöd beviljats för drygt 200
miljoner kr fördelat på 1 400 företag
och investeringsstöd för sammanlagt
936 miljoner kr fördelat på drygt
4 700 företag. Majoriteten av stöden
gäller investeringar i djurstallar för
nötkreatur, främst mjölkproduktion,
samt gödselvårdsanläggningar.
62
I en studie genomförd av NUTEK
(2006) har svenska företags administrativa kostnad med anledning av
svensk jordbrukslagstiftning beräknats till 616 miljoner kronor per år
(figur 9). Djurlagstiftningen står för
mer än hälften av de totala kostnaderna. Mest kostsamt är rapportering av förändrat djurinnehav till det
centrala nötkreatursregistret (100
miljoner kr) och dokumentation av
produktionsplatser av jordbrukets djur
(80 miljoner kr). En förklaring är att
populationerna är stora och att rapportering, märkning och journalföring
sker löpande under året.
Kostnader för alla informationskrav
m.m. som hör samman med såväl
direkta jordbrukarstöd som regionala
stöd och landbygdsstöd uppskattas till
228 miljoner kr om året.
NUTEK har fått i uppgift att ge
förslag på åtgärder som kan förbättra
regelverket och förenkla administrationen utan att förändra lagstiftningens målsättning och skyddseffekter.
Internationell jämfö relse
EU:s statistikbyrå Eurostat, mäter och jämför inkomstutvecklingen i alla medlemsländer. Jämförelserna görs med hjälp av real
faktorsinkomst, dvs. intäkter minus kostnader, uttryckt per heltidsarbetande. I Sverige
har inkomstindikatorn utvecklats positivt
mellan 1995 och 2005 (figur 10).
En bidragande orsak är att arbetsinsatsen i
det svenska jordbruket har minskat kraftigt,
från 90 000 till 71 000 årsarbeten. Flera
viktiga konkurrentländer, förutom Tyskland,
har haft en fallande trend sedan 1995.
Figur 10. Inkomstindikator för jordbruket, förändring 1995–2005
Tyskland
Spanien
Sverige
Italien
Finland
Franrike
Danmark
Nederländerna
Storbritannien
EU15
-30 -20 -10 0
Procentuell förändring
10
20
30
40
50
60
70
Anm. Indikator A visar jordbrukssektorns reala faktorinkomst, dvs. intäkter minus
kostnader, per årsverke. Uppgifter för 2005 har uppskattats av Eurostat.
Källa: Eurostat.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
3. Jordbrukets
bidrag till ett
hållbart samhälle
I ett hållbart samhälle är stor biologisk mångfald, god livskvalitet, slutna kretslopp och säkra livsmedel viktiga
faktorer. Följande kapitel visar hur svenskt jordbruk genom landskapsbevarande åtgärder, återanvändning av
samhällets restprodukter och produktion av förnybar energi kan bidra till en levande landsbygd och framtidens
uthålliga samhälle.
3 Jordbrukets bidrag till ett hållbart samhälle
Kulturlandskap och biologisk
mångfald
Heléne Wikström, SCB
Det traditionella, småskaliga odlingslandskapet med omväxlande skog,
betesmark och insprängd åker har formats av jordbruket under århundraden. Detta landskap är idag en viktig del i många människors fritid och
rekreation. Odlingslandskapet med dess ängs- och betesmarker, dikesrenar,
småvatten och åkerholmar är dessutom livsmiljöer för en stor mängd djur
och växter. Förändringar inom jordbruket under senare decennier har dock
satt spår i landskap och livsmiljöer. Åker- och betesmarker har lagts ned.
Landskapet har blivit mer enformigt genom att småbiotoper tagits bort.
Även gamla växtsorter och husdjursraser tillhör den biologiska mångfalden
i kulturlandskapet. Med hjälp av insatser från samhället, t.ex. miljöersättningar, kan jordbruket bidra till att livsmiljöer och spridningsvägar för
odlingslandskapets vilda växt- och djurarter säkerställs.
markanvändningen. På sikt kan dock
gårdsstödet komma att leda till att
en större åkerareal faktiskt bibehålls
jämfört med om trenden före 2004
hade fortsatt.
Mål
Nationella miljökvalitetsmål:
• Ett rikt odlingslandskap • Ett rikt växtoch djurliv • Hav i balans samt levande
kust och skärgård • Myllrande våtmarker
Delmål (basår 2000):
◗ Senast år 2010 ska samtliga ängs- och
att vistas i sköna natur- och kultur-
miljöer är en självklarhet för många
svenskar och är viktigt för folkhälsan
och människans välbefinnande. Enligt
generationsperspektivet för Ett rikt
växt- och djurliv ska människor ha tillgång till natur- och kulturmiljöer med
ett rikt växt- och djurliv. Kulturmiljöer
är viktiga för det historiska perspektivet på samhället samtidigt som de
är livsnödvändiga för många arters
överlevnad.
Nya stödregler påverkar arealen
Jordbruket har historiskt sett både
skapat och bidragit till att öka den
biologiska mångfalden i Sverige
genom att hålla landskapet öppet
och varierat. Åkerarealen har särskilt
minskat i skogbygderna sedan 1950talet. Totalt minskade åkerarealen med
en fjärdedel under 1900-talet. Mellan
2004 och 2005 har trenden brutits
och en ökning ses i statistiken. Träda
och vall har ökat mest (se avsnitt
Jordbrukets betydelse och utveckling).
Förmodligen beror den observerade
ökningen av åkerarealen snarare på
det faktum att befintlig åkermark i
större utsträckning införlivats i det
nya gårdsstödet (se avsnitt Jordbrukspolitik) än på faktiska förändringar av
betesmarker bevaras och skötas på ett sätt
som bevarar deras värden. Arealen hävdad
ängsmark skall utökas med minst 5 000 ha
och arealen hävdad betesmark av de mest
hotade typerna skall utökas med minst
13 000 ha till år 2010. 1
◗ Mängden småbiotoper i odlingslandskapet ska bevaras i minst dagens omfattning
i hela landet. 2
◗ Mängden kulturbärande landskapselement som vårdas ska öka till år 2010 med
ca 70 %. 3
◗ Senast år 2010 ska det nationella programmet för växtgenetiska resurser vara
utbyggt och det skall finnas ett tillräckligt
antal individer för att långsiktigt säkerställa
bevarandet av inhemska husdjursraser i
Sverige.
◗ Senast år 2010 ska förlusten av biologisk
mångfald inom Sverige vara hejdad.
Tabell 1. Miljöersättningar med betydelse för biologisk mångfald och kulturlandskapet
Öppet och varierat odlingslandskap, ha
Bevarande av betesmarker och slåtterängar, ha
Natur- och kulturmiljöer, antal jordbrukare
Åtgärder för minskat kväveläckage, ha
Bevarande av utrotningshotade husdjursraser, de2
Skyddszoner, ha
Våtmarker och småvatten (skötsel), ha
Punktelement, st
Linjeelement, km
2001
573 000
386 000
12 740
153 000
3 300
1 750
114
365 0003
47 0003
2003
611 000
426 000
14 094
193 700
4 500
6 100
1 394
501 600
74 000
1) Preliminära siffror. 2) De = djurenhet, se avsnitt Växtnäring – övergödning. 3) Avser år 2000.
Källa: Jordbruksverket 2006b.
64
20051
633 000
490 000
14 849
194 000
5 100
9 100
2 234
535 000
79 000
◗ År 2015 ska bevarandestatusen för
hotade arter i landet ha förbättrats så att
andelen bedömda arter som klassificeras
som hotade har minskat med minst 30 %
jämfört med år 2000, och utan att andelen
försvunna arter har ökat. 4
◗ Senast år 2010 ska biologisk mångfald
och biologiska resurser såväl på land som
i vatten nyttjas på ett hållbart sätt så att
biologisk mångfald upprätthålls på landskapsnivå.
◗ I odlingslandskapet ska minst 12 000 ha
våtmarker och småvatten anläggas eller
återställas fram till 2010. 5
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Kulturlandskap och biologisk mångfald
Figur 1. Areal ängsmark med miljöersättning 2000–2005
Figur 2. Areal betesmark 1989–2005
Tusental hektar
Mål 2010 1
10
Areal enl. ängs- och
9 betesmarksinventeringen
8 2002–2004
Tusental hektar
600
7
500
Utnyttjad betesmark1
Total areal med
miljöersättning2
400
6
300
5
4
3
2
Areal med
miljöersättning
Areal med tilläggsersättning
Areal med
tilläggsersättning
200
100
0
2000 2001 2002 2003 2004 2005
Källa: Jordbruksverket och Miljömålsportalen.
1990
1995
2000
Ängs- och betesmark är fodermark som
ligger utanför åkermarken och är olämplig att plöja. Kultiverad betesmark är
påverkad av gödsling eller andra jordbruksmetoder. Är marken övervägande
opåverkad av jordbruksmetoder kallas
den naturbetesmark. Ängsmark utnyttjas
för vinterfoder genom slåtter medan betesmarker utnyttjas till betande djur.
Betesvall är åkermark som huvudsakligen
används till bete.
1
0
Fakta
2005
1) Gäller företag med mer än 2 ha åker.
2) Här ingår utnyttjad betesmark samt alvar-,fäbodsoch skogsbete.
Källa: Jordbruksverket, SCB och Miljömålsportalen.
Landets värdefulla ängs- och betesmarker har inventerats mellan åren
2002 och 2004 i regi av Jordbruksverket
tillsammans med länsstyrelserna. Ungefär
300 000 hektar inventerades i fält. Naturtyper och även värdefulla växter, djur, vatten- och kulturvärden har dokumenterats.
Information finns på www.sjv.se/tuva
Ersättning för miljötjänster
Utvecklingen inom jordbruket har
gjort att utan miljöersättningar har
lönsamheten för att utnyttja exempelvis betesmarker minskat kontinuerligt.
Idag är dessa ersättningar det främsta
redskapet för att bevara den biologiska mångfalden och kulturmiljövärden
och för att på så sätt kunna bidra till
att uppnå miljökvalitetsmålet Ett rikt
odlingslandskap. Miljötjänsterna som
jordbrukarna utför, och som har betydelse för den biologiska mångfalden
och kulturlandskapet visas i tabell 1.
Genom KULM erbjuds jordbrukarna
också information och kunskap om
skötsel av natur- och kulturmiljöer
genom bl.a. rådgivning och kurser (se
avsnitt Åtgärder och styrmedel).
ÄNGS- OCH BETESMARKER
En stor del av den biologiska mångfalden återfinns i ängs- och betesmarkerna, som om de slås eller betas på
traditionellt sätt gynnar olika örter och
gräs. Upphörd hävd men även kvävenedfall tillhör de främsta hoten.
De vanligaste hävdgynnade naturtyperna är låglandsgräsmarker, fuktängar och trädklädda betesmarker
(naturtyper 6270, 6410 & 9070 naturtypsklassning enligt Natura 2000).
Hävdade marker med låg näringsstatus, som sandstäpp, stagg- och
ljunghedar, är bland de mest hotade
livsmiljöerna. Särskilt allvarligt är
tillståndet i Skåne där arealen sand-
stäpp har minskat med 50 % under
de senaste tio åren. Arter knutna till
dessa hotas nu att slås ut, som vissa
vaxskivlingar och sandlevande insekter (Gärdenfors 2005).
Potentiella ängsmarker
Målet för ängsmarker innebär att det
ska finnas minst 10 000 hektar hävdad
ängsmark år 2010. Arealen ängsmark
med miljöersättning ökar stadigt och
2005 var arealen 8 100 ha (figur 1).
Målet innebär att ängsmarken ska
vara hävdad och skötas på ett sätt som
bevarar dess värden. Detta är svårt att
utvärdera. På grund av dessa svårigheter kan anslutningen till stödet med
tilläggsersättningen (som betalas ut
till marker med höga värden och ställer högre krav på hävden) användas
för att utvärdera miljömålet istället för
anslutningen till grundstödet. År 2005
fanns det 5 600 ha ängsmark ansluten med den högre ersättningsnivån.
Förmodligen ingår inte all ängsmark i
den areal som får miljöersättningar.
Enligt Äng- och betesmarksinventeringen 2002–2004 fanns det knappt
6 700 hektar värdefulla ängar. I inventeringen framkom att knappt 20 000
hektar av den identifierade betesmarken hade den flora och fauna som gör
dessa till möjliga ängsmarker om man
lägger om hävden (Jordbruksverket
2005a). Delar av denna areal skulle
alltså kunna bidra till att uppnå ängsmarksmålet.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Betesmarkerna ökar
Under 1900-talet minskade arealen
betesmarker då antalet betesdjur blev
färre. Dessutom flyttades en stor del
av betesgången över till betesvallar
på åker. På 1990-talet, och framförallt
vid EU-inträdet, började betesmarksarealen istället öka, se figur 2. Enligt
jordbruksstatistiken fanns det år 2005
på företag med mer än 2 ha åker, totalt
ca 440 000 ha utnyttjad betesmark,
24 000 ha alvarbete och 22 000 ha
fäbodbete (Jordbruksverket 2006c).
Därutöver finns det utnyttjad betesmark på företag med mindre än 2 ha
åker samt ca 15 000 ha skogsbete som
kan få miljöersättning. År 2005 var ca
505 000 hektar betesmark ansluten till
miljöersättning (Miljömålsportalen).
En tredjedel har tilläggsersättning för
högre skötselkrav på marker med höga
biologiska eller kulturhistoriska värden.
I och med EU:s jordbruksstöd blev
betesmarken mer ekonomiskt värdefull för lantbrukarna. Stora arealer
med värdefulla betesmarker finns
i sydöstra Sverige. De mest hotade
betesmarkstyperna är enligt miljömålet alvarbete, skogsbete, ljunghed,
fäbodbete samt betesmark i Norrland.
Dessa ska utökas med minst 13 000
hektar till år 2010 och enligt Jordbruksverket (2006b), har målet redan
uppnåtts för alvarbeten, skogsbeten
och betesmarker i Norrland 1 . Antalet fäbodar ökar tillfredsställande.
Data för arealen ljunghedar saknas.
Huvuddelen av ljunghedarna finns i
65
3 Jordbrukets bidrag till ett hållbart samhälle
Figur 3. Beräknad möjlig betesförmåga per areal betesmark, 2005
2,7
3,8
3,5
0,8
2,1
0,9
0,8
2,3
0,9
1,4
0,7
1,0
0,8
1,3
1,0
1,5
1,6
0,6
0,8
1,1
1,1
Anm. Det totala antalet djurs betesförmåga dividerat
med betesmarksarealen. I beräkningen ingår amoch dikor, ungnöt och får. För betesförmågan har
koefficienten 1,4 använts för am- och dikor, 0,5 för
ungnöt och 0,2 för får. Olika markers betesbehov
vägs inte in.
Källa: JO 10 SM 0601 och JO 20 SM 0601, Jordbruksverket.
sköta eftersom de kräver färre djur
för samma gårdsstöd. Vallstöd gynnar
generellt produktion av betande djur,
men det finns en risk att djuren betar
på betesvall på åker istället för de
naturliga betesmarkerna.
Även om alla betesdjur som fanns
2005 skulle gå på betesmarker skulle
det kunna finnas risk för dålig avbetning i delar av Sverige, som framgår
av figur 3, där tal under 1 indikerar
risk för dålig avbetning. Samtidigt
finns det en stor potential för ökat
betesmarksutnyttjande i andra
områden. Alvarbeten på Öland och
Gotland samt fäbodbeten främst i
Dalarna och Jämtland kräver få djur
per hektar för tillräcklig avbetning. I
beräkningarna har man inte tagit
hänsyn till detta, vilket ger relativt låg
betesförmåga i dessa områden. Hästar
ingår inte i figurunderlaget, p.g.a.
bristfälligt underlag. I hästtäta områden (sannolikt ofta storstadsnära) kan
hästar ha stor betydelse som betesdjur
på betesmarkerna.
För att bevara betesmarkerna krävs
alltså olika betestryck beroende på
typ av mark och region. Betesmarker
i östra Sverige avkastar t.ex. sannolikt mindre p.g.a. mindre nederbörd.
En viktig slutsats är att det finns en
stor inneboende förändringspotential beroende på hur man utnyttjar
djurslagens beteskapacitet. Djurtäthet,
betestider, olika djurs födoval och hur
mycket de verkligen går och betar på
betesmark respektive betesvall (åker)
har avgörande betydelse.
Halland, västra Götaland och nordvästra Skåne.
Betesdjur viktiga miljövårdare
SMÅBIOTOPER OCH
KULTURSPÅR
Liksom för ängsmarkerna är det
svårt att utifrån arealen ansluten till
miljöersättningar avgöra om betesmarkerna är tillräcklig hävdade. En
förutsättning för att betesmarkerna
ska kunna hållas i sådan hävd att artsammansättningen inte utarmas är att
det finns tillräckligt med betesdjur.
Sedan det nya gårdsstödet beslutades (2003–2004) har arealen betesmark ökat. De tidigare djurstöden
har tagits bort, samtidigt som ett
nytt vallstöd har införts. Gårdsstödet
medför att lågavkastande betesmarker blir relativt sett attraktivare att
Borttagning och igenväxning av
småbiotoper har inneburit att livsmiljöerna för många arter reducerats.
Småbiotoper och s.k. kulturspår kan
vara dikesrenar, åkerholmar, vägkanter, småvatten, fornlämningar, alléer,
fägator, odlingsrösen, märgelgravar
eller hamlade träd. En halv procent
av dessa försvinner per år, framförallt
p.g.a. att jordbruksarealen minskat
fram till 2004 (Jordbruksverket 2006a).
Öppna diken, stenmurar, brukningsvägar och odlingsrösen är de vanligaste elementen på åkermarken.
66
Figur 4. Förändring av omfattningen
av landskapselement anslutna till miljöersättning
Förändring (%)
180
Mål 2010 3
160
Linjeelement
140
Punktelement
120
100
2000 2001 2002 2003 2004 2005
Anm. Utgångspunkt är 2000 = 100.
Källa: Miljömålsportalen.
Småbiotoper viktiga i slättbygderna
Särskilt i slättbygderna, där småbiotoperna ofta är de enda kvarvarande
miljöerna för växter och djur, har omvandlingen haft stora konsekvenser.
Biotopskyddet och Miljöbalkens hänsynsparagraf innebär att åkerholmar,
stenmurar, odlingsrösen och andra för
växter och djur viktiga småbiotoper
inte får tas bort.
För att de kulturella och biologiska
värdena i kulturspåren eller småbiotoperna ska bevaras måste de hävdas
eller skötas. Hävden av dessa bör ske
på ett sätt som ger samma effekt som
de äldre hävdformerna. Det innebär
slåtter eller betning, ingen gödsling
eller besprutning, borttagning av träd
och buskar som skadar biotopens
värde eller hamling och föryngring av
träd etc. I den mån de biologiska och
kulturhistoriska värdena sammanfaller
kan skötseln täckas in av miljöstödet
till natur- och kulturvärden i odlingslandskapet.
Kulturspåren varierar i landet
2005 fanns det sammanlagt knappt
76 000 km stenmurar, öppna diken,
m.m. (linjeelement) med miljöersättning. Mängden linjeelement med
miljöersättning har ökat med 67 %
och antar man att dessa vårdas enligt
miljöersättningsreglerna kommer
målet om en ökning med 70 % år
2010 sannolikt att nås 3 (se figur 4).
Däremot ökar inte anslutningen till
miljöersättningen för punktelement
som odlingsrösen eller hamlade träd
tillfredsställande och ökningen är
endast 46 %.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Kulturlandskap och biologisk mångfald
De bevarade kulturspårens sammansättning varierar i olika delar av
landet. I Götalands södra slättbygder
finns t.ex. stenkammargravar från
stenåldern och stora högar från bronsåldern på åkerholmar (Jordbruksverket 2006a). Träd och stenmurar är
viktiga kulturinslag i det skånska slättlandskapet. Stenmurar dominerar i
Götalands mellanbygder. Den steniga
marken i det småländska höglandet
har givit upphov till ett stort inslag av
odlingsrösen och stenmurar. På Öland
och delar av Blekinge har gamla fägator bevarats.
Jordbrukets mekanisering i mitten
av 1900-talet innebar stora förändringar särskilt i slättbygderna. Lerjordarna
blev lättare att bruka. Stora sammanhängande åkerarealer eftersträvades
vilket satte fart på täckdikningen.
Svealands slättbygder har en naturlig
variation vilket har gynnat ett varierat
landskap och även jordbruk. Därför har
inte rationaliseringen varit lika tydlig
Figur 5. Hamlade, grova och andra
värdefulla hagmarksträd, antal/1000
hektar ängs- och betesmark
här, vilket syns i form av fler åkerholmar, odlingsrösen och diken än i Götalands slättbygder. Även i utkanterna av
Götalands norra slättbygder finns
fortfarande öppna diken och åkerholmar. Mellersta Sveriges skogsbygder
har inte samma förutsättningar för att
skapa stora sammanhängande fält.
8
Mål 2006
6
Träd på betesmarker gynnar insekter,
fåglar, fladdermöss, mossor och lavar.
Idag råder ett glapp mellan gamla
och unga träd vilket kan leda till att
vissa arter inte överlever på sikt (en
betydande utdöendeskuld) i vissa
områden (Gärdenfors 2005). Träd i
beteshagen fyller även en funktion för
betesdjuren då de ger skydd mot regn,
sol och vind. För att få lövfoder hamlades träd förr i tiden. Detta var vanligt
där fårhållningen var utbredd och det
var ont om ängshö. Gotland utmärker
sig med många hamlade träd vilket
beror på att det finns lämpliga arter
som alm och lind. I figur 5 visas hamlade, grova (över en meter i diameter)
och andra värdefulla hagmarksträd
per hektar ängs- och betesmark.
Våtmarker och småvatten i odlingslandskapet är viktiga livsmiljöer för
djur och växter. Ungefär en fjärdedel
av Sveriges våtmarker har försvunnit genom dikning och uppodling
(Miljömålsportalen). Anslutning till
miljöersättningarna för våtmarker och
småvatten, har inte bara betydelse
för den biologiska mångfalden utan
Figur 6. Areal anlagda och restuarerade våtmarker
Tusental hektar
14
Mål 2010 5
12
10
8
6
4
2
0
2000 2001 2002 2003 2004 2005
Källa: Jordbruksverket 2005a.
Tusental hektar
10
Träd viktig refug för djurlivet
Myllrande våtmarker
750–
500–750
250–500
0–250
Figur 7. Anslutning till miljöersättning
för anläggning av skyddszoner vid
vattendrag
Källa: Miljömålsrådet 2006.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
4
2
0
2000
2001
2002
2003
2004
2005
Källa: Miljömålsportalen.
också för att minska kväveläckaget/
övergödningen. Totalt har ca 4 600 ha
våtmarker anlagts eller restaurerats i
odlingslandskapet, med EU:s jordbrukarstöd eller annan finansiering,
under perioden 2000–2005 (figur 6).
Det är långt kvar till målet för
Myllrande våtmarker som innebär att
12 000 ha ska anläggas eller återställas mellan 2000 och 2010 5 . Målet för
åtgärdsprogrammet för näringsrening
är 8 000 ha våtmarker till år 2010 och
6 000 ha till 2006.
Skyddszoner utmed vattendrag
gynnar växt- och djurlivet då den kan
utgöra avbrott i ett ensidigt landskap
och begränsar växtnäringsämnen och
växtskyddsmedel att komma ut i vattnet. Målet att 5 500 ha skyddszoner
ska vara anslutna till miljöersättningen 2006 har redan uppnåtts (figur 7).
Dalarna rik på ängslador
Många gårdar och därmed byggnader har övergivits eller byggts om.
Detta har särskilt drabbat överblivna
ekonomibyggnader och i synnerhet
ladugårdar. Många äldre byggnader,
som ängslador och smedjor, har inte
någon funktion i dagens jordbruk
men är viktiga ur en kulturhistorik
synvinkel. Byggnaderna kallas överloppsbyggnader. Enligt generationsperspektivet för Ett rikt odlingslandskap
ska odlingslandskapets byggnader
och bebyggelsemiljöer med särskilda
värden bevaras och utvecklas. Istället för att bygga nytt uppmuntras till
67
3 Jordbrukets bidrag till ett hållbart samhälle
Figur 8. Byggnader, antal/1000 hektar
ängs- och betesmark
500–
100–500
50–100
0–50
Tabell 2. Antal arter1 i Sverige och andelen hotade i jordbrukslandskapet
Antal arter
Totalt
Bedömda
Hotade
Därav i jordbrukslandskapet %
Kärlväxter
Alger
Mossor
Storsvampar
Lavar
1 638
598
1 085
4 800
2 408
1 628
219
989
4 000
1 021
261
20
92
301
136
66
20
22
32
46
Däggdjur
Fåglar
Grod- och kräldjur
Fiskar
Steklar
62
251
19
141
7 720
62
251
19
141
702
11
43
6
18
87
45
30
67
0
78
Fjärilar
Tvåvingar
Skalbaggar
Övriga insekter
Spindeldjur
2 737
6 667
4 363
2 192
1 790
2 596
944
4 355
1 485
740
179
75
290
58
16
70
43
62
47
31
Övriga ryggradslösa
11 340
715
71
Totalt
47 811
19 867
1 664
49
1) Totalt, bedömda samt hotade av olika växt- och djurslag.
Källa: Gärdenfors 2005; Artdatabanken; Samuelsson, pers. medd.
Källa: Jordbruksverket 2005a.
att ta vara på och anpassa de äldre
byggnaderna till nya behov och även
behålla exteriören.
Det är framförallt norra Sverige
som har stora kvaliteter i form av
byggnader, men det gäller även i
Svealand och Götalands skogsbygder
(Jordbruksverket 2005a). Dalarna har
ca 1 600 byggnader per 1000 hektar
ängs- och betesmark följt av Norrbottens län med 700 byggnader (se
figur 8). I Skåne finns däremot bara
13 byggnader på 1000 hektar. De vanligaste byggnaderna är ängslador följt
av ladugårdar.
MÅNGA ARTER HOTAS
Knappt hälften av alla arter och även
av antalet hotade arter i Sverige finns
i odlingslandskapet, se tabell 2. Mellan hälften och tre fjärdedelar av de
hotade arterna av kärlväxter, grod- och
kräldjur, steklar, fjärilar och skalbaggar
68
återfinns i odlingslandskapet. Arterna
i odlingslandskapet har i viss mån fått
försämrad status under perioden 2000
till 2005. Sedan 2000 har fler arter utvecklats negativt (6,5 %) än positivt
(3,6 %). Förändringar mellan 2000 och
2005 beror främst kunskapsförbättringar (Gärdensfors 2005). Efter sötvatten
är jordbrukslandskapet den naturtyp
som har högst andel försvunna arter
sedan 1800, 7,4–8,6 %. Den främsta orsaken är jordbrukets strukturomvandling de senaste hundra åren.
Antalet rödlistade arter är högre i
södra Sverige, där såväl artrikedomen
som markanvändningstrycket är högre. Enligt miljömålen ska andelen bedömda hotade arter minska med 30 %
mellan 2000 och 2015 4 . Underlaget
är idag för osäkert för att delmålet ska
kunna utvärderas.
Förekomst av fåglar kan vara en
indikator på tillståndet i odlingslandskapet. Många jordbruksfåglar
minskade dramatiskt under 1970–80talen då jordbruket intensifierades och
har under 2005 nått det lägsta värdet
hittills, se figur 9. Jordbruksfåglar
är knutna till åker- eller betesmark.
Förändrade jordbruksmetoder och
minskade arealer av naturliga gräsmarker kan vara en förklaring till den
kraftiga nedgången. Fåglar med mer
generella biotopkrav, dvs. knutna både
till jordbruksmark och till skog, har
Fakta
Rödlistning av en art innebär att den
långsiktiga överlevnaden är hotad inom
ett visst område. De rödlistade arterna
klassificeras som försvunna, hotade i olika
grad eller missgynnade.
Källa: Gärdenfors 2005.
klarat sig bättre (finns inom gruppen
Övriga fåglar i figuren).
Sånglärkan rödlistad
Knappt en tredjedel av de hotade
fågelarterna återfinns i jordbrukslandskapet, se tabell 2. Sånglärka och
hämpling finns nu på rödlistan (Gärdenfors 2005). Sånglärkan har minskat
Figur 9. Indikatorer för vanliga jordbruksfåglar, skogsfåglar och övriga
fåglar
1,4
Övriga
1,2
1,0
0,8
0,6
0,4
Skogsfåglar
Jordbruksfåglar
0,2
0,0
1974 1978 1982 1986 1990 1994 1998 2002
2005
Anm. Till vanliga jordbruksfåglar hör tofsvipa, ringduva, sånglärka, ladusvala, buskskvätta, törnsångare,
gulärla, törnskata, stare, gulsparv och pilfink.
Källa: Lindström och Svensson (2006).
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Kulturlandskap och biologisk mångfald
Tabell 3. Utrotningshotade husdjursraser 2004/2005
Totalt
antal djur
Antal djur med
miljöersättning1
Nötkreatur
Bohuskulla
Fjällko
Ringamålako
Rödkulla
Väneko
27
4 808
81
1 946
200
26
3 082
72
1 405
180
Får
Dala Pälsfår
Gutefår
Roslagsfår
Ryafår
Skogsfår
Svenska Finullsfår
122
1 3922
570
6142
6272
1 9112
92
4 277
304
1 214
1 504
3 172
Getter
Göingeget
Jämtget
Lappget
Lantrasget
Grisar
Linderödssvin
Bin
Nordiskt bi, samhällen
73
152
38
ca 2 500
2483
29
41
1 451
2893
Tabell 4. Antal fjäderfä i genbanken
vid utgången av 2005
Antal
Höns
Bohus Dals Svarthöna
Gammelsvensk dvärghöna
Gotlandshöna
Hedemorahöna
436
159
497
1360
Kindahöna
Orusthöna
Skånsk blommehöna
Åsbohöna
390
316
969
1654
Ölandshöna
Öländsk dvärghöna
324
194
Gäss
Skånegås
Ölandsgås
126
96
Ankor
Blekingeanka
Svensk blå anka
Svensk gul anka
Svensk myskanka
56
142
136
126
Källa: Svenska Lanthönsklubben 2006.
ca 1200
1) Avser stödåret 2005.
2) Endast tackor ingår.
3) Trolig förklaring till skillnaden är att totala antal djur avser 2004/2005,
medan djur med miljöersättning avser 2005.
Källa: Lannek, pers. medd. 2006; Jordbruksverket 2006b.
med två tredjedelar sedan mitten av
1970-talet. Ortolansparv är ytterligare
en fågel som har minskat kraftigt.
Förändringar i jordbruksmetoder
ligger troligen bakom nedgången
även för tofsvipa, kornknarr, hämpling, rapphöna, gulsparv och kornsparv. Färre småbiotoper som diken,
stenrösen, småvatten och åkerrenar
minskar möjligheten till häckning,
födosök, skydd och övervintring för
fåglarna. Ökad användning av ogräsmedel och effektivare skördetröskor
med mindre spill ger sämre tillgång
till föda. Häckningsmöjligheterna blir
sämre för exempelvis sånglärka vid
ökad gödsling som ger tätare grödor.
På säsongen tidigarelagda skötselåtgärder, exempelvis vallskörd påverkar
de arter som häckar på åkermark som
t.ex. tofsvipor, sånglärka, kornknarr,
storspov och kornsparv.
Variation i landskapet viktigt
Variation på både landskaps- och
gårdsnivå är viktigt för jordbruksfåglarna, men även för andra djur som
vildbin och fjärilar. Specialisering mot
spannmåls- respektive vallodlingsbygder begränsar fåglarnas födo- och
boplatser då variationen av grödor på
gårdsnivå minskar. I slättbygderna är
intensifiering av jordbruket med färre
småbiotoper som följd ett hot mot
fåglarna. Det största hotet i skogsbygderna är däremot nedläggning av
jordbruk vilket leder till fullständig
förlust av lämplig småbiotop och en
minskad variation i landskapet.
Fågelbon är ofta placerade i kantzoner och småbiotoper medan fälten används för att söka mat. Träda innehåller
mer tillgänglig föda, som ogräsfrön,
maskar och insekter än spannmålsfält.
HUSDJUR OCH ODLADE VÄXTER
Äldre husdjursraser hotade
Den genetiska variationen hos husdjur
och odlade växter ska bevaras, enligt
generationsperspektivet för Ett rikt
odlingslandskap. De gamla husdjursraserna är liksom äldre växtsorter i regel
lågproducerande och kan därför inte
konkurrera med förädlade sorter när
det gäller hög produktion på kort tid.
Skälet till att bevara dem är bl.a. kulturhistoriska eller att de kan vara bärare av
gener som i framtiden kan användas i
avelsarbetet respektive växtförädlingen.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Sperma från nötkreatur, får och getter
av hotade raser har samlats in de senaste tio åren (Miljömålsrådet 2005).
En del djurraser kan vara viktiga för
vissa biotoper t.ex. gutefåret för Lilla
Karlsö eller fjällkon för fäbodvallen.
Några av de inhemska husdjursraserna framgår av tabell 3. Bohuskulla,
Ringamålako, Göingeget, Lappget och
Jämtget kan anses särskilt hotade. Det
finns 16 nationella fjäderfäraser, se
tabell 4, varav två är akut utrotningshotade (Blekingeanka och Svensk blå
anka) och tolv är utrotningshotade.
Hotade odlade växter
Den genetiska variationen hos odlade
växter ska bevaras och nyttjas på ett
sådant sätt att de bidrar till ökad livsmedelssäkerhet, ett uthålligt jordbruk
och att den biologiska mångfalden
i landet bibehålls. Det biologiska
kulturarvet ska också levandegöras.
Genom POM (programmet för odlad
mångfald) främjas information, utbildning forskning och bevarande. Nordiska genbanken, museer, botaniska
trädgårdar, universitet och frivilligorganisationer är här viktiga aktörer.
I syfte att rädda hotade ogräsarter
i olika delar av landet ges genom utbildning, information och demonstrationsprojekt stöd till s.k. allmogeåkrar.
Det sker inom ramen för KULM
(Kompetensutveckling för lantbrukare
inom miljöområdet).
69
3 Jordbrukets bidrag till ett hållbart samhälle
Förnybar energi från
jordbruksmark
Jenny Westin, SCB
Ett långsiktigt uthålligt samhälle förutsätter att beroendet av energi
minskar och framförallt förbrukningen av fossila bränslen. Jordbruket har
en potential att bidra till ett mer uthålligt samhälle genom att producera
energigrödor. Om man ersätter fossil energi med bioenergi minskar nettoutsläppet av växthusgasen koldioxid. Hotande klimatförändringar och
höga priser på fossila bränslen, som beror på en förväntad knapphet, är
den viktigaste drivkraften för EU och Sverige att öka användningen av
förnybar energi.
Figur 1. Energitillförsel från biobränslen 2004
Torv
4%
Agrara bränslen
1%
Avfall
7%
Avlutar och
tallolja
45 %
i strävan efter hållbar utveckling
har under senare år bioenergins
miljöfördelar aktualiserats. Eftersom
växter binder koldioxid motsvarande
de mängder som frigörs vid förbränning ger bioenergi, i motsats till fossila bränslen, inte några nettoutsläpp
av koldioxid. Däremot kräver odling
och förädling av biomassa olika
mängd insatsvaror, ofta i form av fossila bränslen och råvaror. Räknat över
hela produktionscykeln ger metanol
och etanol ur energiskog, t.ex. salix
och viss biogas lägre koldioxidutsläpp än drivmedel från raps, potatis
och spannmål (Jordbruksverket
2006).
Effekterna på miljön i övrigt beror
på vad som odlas samt var och hur
odlingen sker. Odling av bioenergigrödor kan bidra till den biologiska
mångfalden och ge ett rikare eller
åtminstone bibehållet odlingslandskap (Jordbruksverket 2006). Å andra
sidan kan odling av energiskog
(salix) vara negativ för den biologiska
mångfalden som gynnas av öppna
habitat, främst betesmarker.
Elcertifikat ger mer förnybar el
Den 1 maj 2003 infördes i Sverige ett
system med elcertifikat som ska öka
de förnybara energikällornas möjlighet att konkurrera med icke förnybara
energikällor. Producenter av förnybar el får elcertifikat av staten. Varje
producerad MWh ger ett certifikat.
70
Producenterna kan sälja både el och
certifikat till eldistributörerna. Denna
inkomst ersätter tidigare investeringsbidrag och driftsstöd.
Den förnybara elproduktionen
inom elcertifikatsystemet uppgick
2005 till 11,3 TWh. Sedan basåret
2002 har ökningen av förnybar el
från de energikällor som ingår i systemet varit ca 4,8 TWh (Östberg pers.
medd.). Det innebär att man nått
en knapp tredjedel till målet om en
ökning med 17 TWh till 2016 1 .
Trädbränsle
43 %
Totalt 109 TWh
Källa: Energistatistiken, SCB och Energimyndigheten.
Blygsam jordbruksproduktion
Av Sveriges totala energitillförsel på
508 TWh1 år 2004 stod de förnybara
energislagen, bioenergi, vatten- och
vindkraft, för ca en tredjedel. Bioen1) Exklusive omvandlingsförluster från kärnkraften.
Mål
Nationella miljökvalitetsmål:
• Begränsad klimatpåverkan • Ett rikt odlingslandskap
Delmål:
◗ De svenska utsläppen av växthusgaser ska som ett medelvärde för perioden
2008–2012 vara minst 4 % lägre än utsläppen år 1990, se avsnittet Växthusgaser.
Andra samhällsmål:
◗ Produktionen av förnybar el ska öka
med 17 TWh från år 2002 till år 2016. 1
(prop. 2005/06:154)
◗ Användningen av biodrivmedel och
från och med 2005 utgöra 3 % av den totala användningen av bensin och diesel för
transportändamål. 2 (prop. 2004/05:1).
◗ Andelen förnybara fordonsbränslen ska
vara 5,75 % år 2010. 3 (EU:s biodrivmedelsdirektiv 2003/03/EG samt prop.
2005/06:16)
◗ Planeringsmålet för vindkraften är en
produktion om 10 TWh årligen år 2015. 4
(prop. 2001/02:143).
andra förnybara drivmedel i Sverige ska
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Förnybar energi från jordbruksmark
Fakta
Med förnybar energi menas energi som
återskapas i samma takt som de utnyttjas.
Hit hör vattenkraft, vindkraft, solenergi,
geotermisk energi, vågkraft samt biobränslen (inkl. avfall).
Med bioenergi avses energi från biobränslen, t.ex. ved, skogsflis, bark, spån
och energiskog. Bioenergi används för
uppvärmning, elproduktion och som
drivmedel. Biobränslen är befriade från
energi- och koldioxidskatt.
Fossila bränslen, som olja och kol, belastas med energiskatter som ofta är högre
än produktionskostnaden. I elcertifikatssystemet behandlas torv som förnybara
bränslen, medan det i andra sammanhang klassas som fossilt.
ergin består främst av trädbränslen
och avlutar2 (figur 1). Energitillförseln
från bioenergin uppgick år 2004 till
knappt 109 TWh. Bioenergin har ökat
med ca 65 % sedan 1990.
Produktionen från jordbruket ligger på blygsamma 1,1 TWh (figur 2)
eller 1 % av Sveriges totala bioenergiproduktion. Etanol har ökat kraftigt
de senaste åren till drygt en fjärdedel
av produktionen från jordbrukssektorn. Totalt används ca 2 % av
den svenska åkerarealen för energiproduktion (Jordbruksverket 2006).
Som exempel kan nämnas att för att
ersätta 20 % av den energi Sverige
använder för transporter, skulle en
2) Avlutar är en flytande restprodukt från tillverkning av pappersmassa.
Figur 2. Bioenergi från svenska jordbruksprodukter 2002
Biogas från samrötning och lantbruk
7%
RME 2 %
Halm
46 %
Etanol
27 %
Totalt ca 1,1 TWh
Källa: Energistatistiken, SCB och Energimyndigheten.
Tusentals hektar
30
Salix och RME ger bäst lönsamhet
Jordbruket har möjlighet att bidra till
ett uthålligt energisystem genom att
leverera biprodukter från den traditionella produktionen, odla direkt för
energimarknaden samt genom att
förädla råvarorna till värme, el eller
drivmedel. För att det ska bli ekonomiskt intressant för en jordbrukare
att använda marken för odling av
energigrödor krävs att lönsamheten
är minst lika bra som vid odling av
alternativa grödor. Kalkyler som
Jordbruksverket gjort visar att av
energigrödorna har odling av raps
för RME3-produktion och salix den
bästa lönsamheten (Jordbruksverket
2006). De agrara bränslena möter
hård priskonkurrens från biobränslen
från bl.a. skogen. Produktionen av
energigrödor är i dag beroende av
bidrag och skattebefrielse.
Energiskog – viss minskning
Odlingen av energiskog, främst salix,
omfattade knappt 14 000 ha år 2005
(figur 3). Det är en minskning med
15 % sedan toppåret 1996. Branschen
har satt som mål att salixarealen ska
vara 25 000 ha år 2010. Odlingen
förekommer i de södra och mellersta
delarna av landet, främst i Mälardalen. Salix började odlas i Sverige runt
1990 i samband med beslutet om
omställningen av det svenska jordbruket. I början på 1990-talet ökade
25
Branschmål 2010
20
Total odling
15
10
5
Skördade arealer
0
1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004
Källa: JO 10 SM-serien, Jordbruksverket; Statistikdatabasen, SCB; Agrobränsle.
arealen kraftigt. Nyplanteringen har
varit låg under senare år, bl.a. på
grund av dålig lönsamhet, oklarheter
om den framtida jordbruks- och energipolitiken samt dåliga erfarenheter hos de första odlarna. Plantering
på marginella marker, dålig skötsel
och frostskador på några av de tidigare använda sorterna har gett sämre
skördar än förväntat.
Salix är en flerårig gröda som skördas med intervall om 3–5 år. Odlingen
kan stå i minst 25 år. De tidigare
odlingarna ger en årlig avkastning på
4–5 ton ts/ha, medan nyare odlingar
med bättre sorter ger en avkastning
på 7–11 ton ts/ha. I genomsnitt skördas ca 2 000 ha per år. Det motsvarar
ungefär 0,2 TWh. Flis från salix eldas
främst i stora och medelstora värmeverk för att ge värme och el. Dessutom kan salix bli råvara för framställning av biodrivmedel.
3) Rapsmetylester som kan användas för att helt
eller delvis ersätta diesel.
Tabell 1. Odling och produktion av biobränslen från jordbruket samt uppskattad arealutveckling1
Nuläge,
ha
Energiskog
18 %
Figur 3. Energiskog på jordbruksmark
och skördade arealer 1992–2005
tredjedel av åkerarealen behöva användas till odling av energigrödor.
Energiproduktion,
kvantitet
Uppskattad arealutveckling, ha
Spannmål, etanol
25 000
50 000 m3
25–100 000
Spannmål, eldning
5 000
20–30 000 ton
10– 20 000
(30 000)2
100 000 ton
Halm, eldning
Oljeväxter, RME
Salix
2 000
25– 50 000
14 000
15– 30 000
Rörflen
200
500– 1 000
Hampa
100
200– 1 000
Vall, biogas
300
500– 1 000
1) Uppgifterna grundas på marknadsbedömningar som görs av olika företag i branschen.
2) Biprodukter från spannmålsodling.
Källa: Jordbruksverket 2006.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
71
3 Jordbrukets bidrag till ett hållbart samhälle
Halmeldning ger energi
Halm, som är en biprodukt vid odling av spannmål och oljeväxter, kan
utnyttjas som energikälla. Lantmännen bedömer att ca 100 000 ton halm
utnyttjas för eldning. Det motsvarar
halmen från ca 30 000 ha (tabell 1),
dvs. endast några procent av den
totala spannmålsarealen. Årligen
produceras omkring 0,5 TWh. Det
är främst lantbrukarna själva som
eldar halmen i egna anläggningar
på gårdarna. I Skåne finns ca 25
anläggningar med en kapacitet över
1 MW. Det finns också två fjärrvärmeanläggningar som eldas med
halm. Den totala energimängden i
de halmmängder som produceras i
Sverige uppskattas till 30 TWh. Halm
motsvarande 7 TWh bedöms kunna
utnyttjas för energiändamål utan att
markens mullhalt påverkas negativt.
Spannmålseldning ett alternativ
Rörflen är ett gräs som odlas i vallar
med en liggtid på ungefär 10 år. I
norra Sverige där salix har svårt att
klara sig är rörflen ett alternativ. En
fördel med rörflen är att den kan
odlas på sämre marker och att man
i stor utsträckning kan använda
samma typ av maskiner som inom
konventionell vallodling. Omkring
3 500 ha rörflen odlas i nuläget, men
endast några hundra hektar skördas
som biobränsle. Upp till 7 ton ts per
ha och år kan skördas under goda
förhållanden. Marknaden för rörflen
är inte tillräckligt utvecklad och det
är dyrt att producera i förhållande till
marknadspriset.
Eldning av spannmål, främst havre,
är ett intressant alternativ, både i
mindre panncentraler och i större
kraftvärmeanläggningar. Spannmål
av låg kvalitet som inte uppfyller
kraven för livsmedel och foder kan
också användas för eldning. Under
senare år har det främst varit enskilda jordbrukare som eldat med
spannmål. Den största anläggningen,
som årligen eldar ca 7 000 ton havre,
finns i Hallsta pappersbruk (Jordbruksverket 2006).
Biodrivmedel på frammarsch
Jordbruksprodukter kan användas
för framställning av drivmedel främst
etanol från spannmål, men även från
72
Figur 4. Andel biodrivmedel1 i förhållande till total mängd bensin och
diesel
Intresset för RME ökar
Procent
7
Mål 2010 3
6
5
4
Mål 2005 2
3
2
1
0
1998
brasiliansk sockeretanol och svensk
spannmålsetanol.
2000
2002
2005
1) Import och svensk produktion.
Källa: Energimyndigheten 2006.
sockerbetor och potatis, samt rapsmetylester (RME) från raps. Etanol
kan helt eller i blandningar ersätta
bensin som fordonsbränsle och RME
helt eller delvis ersätta diesel. Den
totala mängden biodrivmedel som
ersatt bensin och diesel för transporter har ökat med nästan 80 % mellan
2003 och 2004. Ökningen beror
främst på den ökade försäljningen
av etanol, men även RME och biogas
ökar. År 2005 var andelen biodrivmedel 2,2 %, vilket gör att det svenska
målet på 3 % inte uppnåddes 2
(figur 4).
Etanol i nästan all bensin
Ungefär tre procent av spannmålsproduktionen, främst vete, används
för framställning av etanol. Det
motsvarar en areal på 25–30 000 ha.
Den största mängden bränsleetanol
används till låginblandning (5 %) i
bensin. Etanol ingår numer i nästan all 95-oktanig bensin i Sverige.
Användningen av E85 (85 % etanol
och 15 % bensin), som kan driva s.k.
flexifuelbilar, ökar.
Agroetanol, en av Sveriges två
etanoltillverkare, har en fabrik i
Norrköping som framställer ungefär 50 miljoner liter etanol om året
av spannmål och bygger nu ut för
ytterligare 150 miljoner liter. Sverige
importerade totalt 340 miljoner liter
etanol, varav knappt 60 % från Brasilien, under de första elva månaderna
2005 (Jordbruksverket 2006a). Den
1 januari 2006 höjdes den svenska
tullen för importerad etanol, vilket
jämnade ut prisskillnaderna mellan
Inblandningen i diesel är genom
skatteregler begränsad till 5 %. Den
svenska oljeväxtarealen har efter en
nedgång efter EU-inträdet åter stigit
och uppgick 2005 till drygt 82 000
ha. Arealen raps för RME-framställningen var ca 2 000 ha. År 1996 var
den dubbelt så stor.
I dagsläget är det få företag som
producerar RME i Sverige. Två
stora anläggningar är på gång, en i
Karlshamn och en i Stenungsund.
Kapaciteten beräknas till vardera
100 000 m3 per år. Det motsvarar en
oljeväxtareal på omkring 140 000 ha.
Dessutom finns det några mindre
anläggningar som producerar upp
till 5 000 m3 per år. Omkring hälften av det rapsfrö som används för
framställning av vegetabilisk olja
importeras, främst från Tyskland och
Danmark (Jordbruksverket 2006).
Biogas från avfall och vall
Gödsel, vall och avfall från vegetabilieproduktionen kan rötas till biogas.
Organiskt material bryts ner av mikroorganismer i en syrefri behållare
som kallas rötkammare. Rågasen,
som till 50–70 % består av metan
kan användas för uppvärmning. Efter
rening och kompression kan den användas som fordonsbränsle. Innehållet av växtnäring kan med rötresten
återföras till jordbruket (se avsnitt
Samhällets organiska restprodukter).
I Sverige finns totalt omkring 230
biogasanläggningar i drift, varav 139
utnyttjar slam från avloppsreningsverk (tabell 2). Några större anläggningar baseras på samrötning av
stallgödsel samt mat- och slakteriavfall. På gårdsnivå används biogas
främst för att täcka värmebehovet på
Tabell 2. Biogasanläggningar och
producerad biogas 2005
Produktionstyp
Antal
Avloppsreningsverk
139
Deponier
70
Industriella avlopp
4
Samrötningsanläggningar 13
Lantbruk
7
Summa
230
TWh/år
0,56
0,46
0,09
0,16
0,01
1,29
Källa: Energimyndigheten och Svenska Biogasföreningen 2007.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Förnybar energi från jordbruksmark
gården. Jordbruksverket gör, utifrån
statistik över areal med energistöd
och där odling skett på uttagen areal,
bedömningen att ca 300 ha vall används i biogasproduktion. En vallodling på 100 000 ha kan ge 2 TWh
biogas (Svenska bioenergiföreningen).
Flera svenska städer har satsat på
biogas som drivmedel för lokalbussar. Under 2004 fanns det biogasbussar i trafik i nio städer och fler
tillkommer. I samband med dessa
etableringar har även tankställen för
personbilar tillkommit, vilket gör att
även dessa fordon ökar. Den sålda
mängden biogas till transportsektorn
ökade med ca 14 % under 2004, men
utgör dock mindre än 0,2 % av totala
mängden bensin och diesel. (Energimyndigheten 2005)
Vindkraft – långt till målet
Vindkraft förutsätter hav eller öppna
landskap och därför kan jordbruksmark komma till användning. I
Sverige fanns vid årsskiftet 2005/2006
totalt 760 vindkraftverk. Produktionen av el uppgick 2005 till ungefär
0,87 TWh (figur 5). Det är långt kvar
till målet på 10 TWh till år 2015 4 .
I genomsnitt har drygt 50 verk om
året tagits i drift sedan 1997. 710 av
verken är landbaserade, med en total
produktion på 0,8 TWh (Carlstedt,
pers. medd.). Ungefär en fjärdedel av
verken ligger i Skåne och en dryg
femtedel på Gotland. Enligt en
undersökning som genomförts av
SCB omfattade vindkraftsproduktionen på lantbruksföretag år 2002
omkring 0,1 TWh (SCB 2003). Det motsvarade ungefär en sjättedel av den
totala vindkraftsproduktionen i Sverige
detta år.
Figur 5. Producerad energi från
vindkraft
TWh
12
Mål 2015
Figur 6. Antal mil man kan köra med
en personbil på det drivmedel som
kan produceras årligen på ett hektar
åkermark
4
El, salix
10
Metanol, salix
8
Biogas, lusern
6
Etanol, salix
4
Etanol, vete
2
RME, raps
0
1997
1999
2001
2003
2005
0
4 000
6 000
8 000
Källa: Elforsk 2006.
Källa: Jordbruksverket 2006.
Produktion av etanol och metanol
från salix medför att åkermarken kan
utnyttjas 3–5 gånger mer effektivt än
när vete och raps odlas för framställning av etanol respektive RME (se
figur 6).
fördubbling jämfört med året innan.
Även arealen har fördubblats till
drygt 30 000 ha. Den totala odlingen
inom EU omfattar knappt 570 000 ha
år 2005.
Sedan EU införde krav på att
lägga mark i träda 1993 har det varit
möjligt att använda denna mark för
odling av industri- och energigrödor. Förutsättningen är att grödorna
används till godkända industri- och
energiändamål. Dessutom ges stöd
med 5 000 kr/ha för nyetablering av
energiskog.
Stöd för energiodling
Ett stöd till odling av energigrödor
tillkom som en del av den jordbrukspolitiska reformen 2003. Jordbrukare
som odlar grödor för energiändamål
får stöd med 45 euro per ha. Stödet
är lika stort i hela EU och oberoende
av vad som odlas. Antalet ansökningar 2005 uppgick till 1 750, en
Internationell jämfö relse
Sverige har tillsammans med Österrike
och Finland den högsta andelen förnybar
energi inom EU, vilket bl.a. beror på stor
tillgång på vattenkraft och skogsråvara
(figur 7). Genomsnittet för EU15 är knappt
6 %. EU har satt upp som mål att andelen
ska öka till 12 % till år 2010. I Danmark har
andelen förnybar energi ökat med nästan
70 % mellan 1992 och 2002. Knappt 20 %
av den förnybara energin kommer från
jordbrukssektorn.
I Danmark utnyttjas halm som bränsle
i stor skala. Det finns omkring 60 mindre
värmeverk om 1–15 MW och ett stort antal
anläggningar på upp till 1 MW. Tyskland
har gjort stora satsningar på att gynna
biogasproduktionen, dels för att gynna
alternativa energikällor, men även för att
minska negativ miljöpåverkan från gödsel.
Det finns för närvarande ca 1 800 biogasanläggningar i Tyskland (Jordbruksverket
2006).
Figur 7. Andel förnybar energi i EU
Världsproduktionen av etanol har ökat
från drygt 30 till nästan 46 miljarder liter
mellan 2001 och 2005. Brasilien och USA
svarar tillsammans för drygt 70 % av produktionen. (Jordbruksverket 2006a)
Energibalanser
Beräkningar av energibalanser, dvs.
mängden skördad energi i förhållande till energiinsats visar att
energiskog har högst utfall, medan
spannmål och raps har sämre värden.
Om bioenergigrödor förädlas till
flytande drivmedel ökar energiförlusterna. För etanol och RME får man ut
ungefär 50 % mer än den energi man
sätter in. Det är bättre att i första
hand utnyttja biobränslen för kraftoch värmeproduktion och i andra
hand för tillverkning av drivmedel.
2 000
Antal mil
Procent
30
1992
2002
25
20
15
EU-mål 2010
10
5
0
e
d
k
rig
e
Sv
ar
D
m
an
lan
Fin
e
rik
Fr
k
an
l
l.
er
ed
N
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
ga
P
tu
or
it.
br
S
r
to
d
lan
sk
Ty
Ö
ke
rri
ste
15
EU
Källa: Eurostat 2005.
73
3 Jordbrukets bidrag till ett hållbart samhälle
Samhällets organiska
restprodukter
Heléne Wikström, SCB
I ett långsiktigt hållbart jordbruk och samhälle krävs en kretsloppsanpassad hantering av avfallet. Genom att ta hand om samhällets
toalett- och matavfall kan jordbruket bidra till att sluta kretsloppet
mellan stad och land. De organiska restprodukter från samhället som
kan återgå till jordbruket är främst avloppsslam från reningsverken
och rester från livsmedelsindustri, storkök och hushåll. Det mesta har
sitt ursprung i de stora flöden av mjölk, kött och grödor som lämnar
jordbruket (se avsnittet om Växtnäring – övergödning).
den växtnäring som tas bort från
marken med skörden måste ersättas
för att bevara jordbrukets produktionsförmåga. Det kan göras antingen genom nya insatsmedel eller
genom att återföra restprodukterna
eller växtnäringen i dem. Vid användning av organiska restprodukter
som växtnäring på åkermark eller
som djurfoder återförs delar av den
växtnäring som lämnar jordbruket via
livsmedlen. Som ett steg mot kretsloppssamhället är det sedan 2005 inte
tillåtet att deponera organiskt avfall,
vilket ger ytterligare motiv att återföra restprodukterna. Framställning
av fosfatgödselmedel medför att man
tär på världens begränsade brytvärda
fosfatfyndigheter och tillverkningen av
kvävegödsel kräver energi. Genom att
ersätta mineralgödsel med växtnäring
från samhällets organiska restprodukter kan man bidra till en bättre
resurshushållning.
Värdefulla restprodukter
Organiska restprodukter, som avloppsslam och livsmedelsrester, innehåller
växtnäring och mullbildande material
som kan återföras till jordbruket som
gödselmedel. Andra restprodukter,
som betmassa, kan användas som
djurfoder. Om restprodukter från
livsmedelskedjan blandas med andra
flöden kan restprodukterna dock
innehålla höga halter av miljöstörande
74
ämnen som tungmetaller, oönskade
organiska ämnen och sjukdomsframkallande mikroorganismer.
Fosfor är det ämne som oftast
uppmärksammas för återföring. Men
organiska restprodukter innehåller
även andra värdefulla ämnen som
kväve, svavel och kalium, samt humusämnen (Naturvårdsverket 2002).
Organiskt material har också betydelse för aggregatbildning och porvolym
i marken.
Det saknas i dag en heltäckande
bild över flödena av organiska restprodukter i samhället. Avloppsreningsverkens slam stod för 60 % av fosforn
i det organiska avfallet under 1990-talet (Naturvårdsverket 1996).
Långt till målet för fosfor
Det produceras cirka 220 000 ton ts
kommunalt avloppsslam per år och
detta innehåller ungefär 6 300 ton
fosfor. 95 % av fosforn i avloppsvattnet
återfinns i slammet. 2003 återfördes
19 000 ton ts avloppsslam till jordbruket, se figur 1, vilket motsvarar 540 ton
fosfor. Knappt 10 % av fosforn i
inkommande avloppsvatten till reningsverken gick tillbaka till jordbruket. Det är långt ifrån det uppsatta
målet på minst 60 % till produktiv
mark år 2015, varav minst hälften till
åkermark 1 . Användning på grönytor,
t.ex. för deponitäckning, ökar och
utgör drygt hälften av användningen.
Minst 30 % av slammet (ts) gick till
mellanlagring eller deponi (SCB och
Naturvårdsverket 2004).
1987 återfördes ungefär 45 % av
avloppsslammet till åkermarken men
Mål
Nationella miljökvalitetsmål:
• God bebyggd miljö • Ett rikt odlingslandskap • Giftfri miljö • Ingen övergödning
Delmål:
◗ Senast år 2015 skall minst 60 % av
Figur 1. Slam som återförs till jordbruket 1987, 1995 samt 1998–2003
fosforföreningarna i avlopp återföras till
produktiv mark, varav minst hälften bör
återföras till åkermark. 1
Tusen ton ts
90
80
◗ Senast år 2010 skall matavfall och därmed jämförligt avfall från livsmedelsindustrier m.m. återvinnas genom biologisk
behandling. Målet avser sådant avfall som
förekommer utan att vara blandat med
annat avfall och är av en sådan kvalitet att
det är lämpligt att efter behandling återföra till växtodling.
70
60
50
40
30
20
10
0
1987
◗ Senast år 2010 skall minst 35 % av mat-
-95 -98 -00 -02-03
Källa: MI 22 SM-serien, SCB och Naturvårdsverket
samt Sveriges rapportering till EU:s slamdirektiv.
avfallet från hushåll, restauranger storkök
och butiker återvinnas genom biologisk
behandling. Målet avser källsorterat matavfall till såväl hemkompostering som
central behandling. 2
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Samhällets organiska restprodukter
Tabell 1. Gräns- och riktvärden för slam som används i jordbruket
Gränsvärden
EGdirektiv
Tungmetaller (mg/kg TS)
Bly
750–1200
Kadmium
20–40
Koppar
1000–1750
Krom
–
Kvicksilver
16–25
Nickel
300–400
Zink
2 500–4 000
Organiska indikatorer
Nonylfenol
PAH
PCB
Svensk förordning
Historik
Riktvärden
1995: Förbud att utfodra idisslare med
protein från däggdjur.
2001: Förbud att använda bearbetat animaliskt protein i foder till alla livsmedelsproducerande djur i hela EU.
50
3
0,4
gränsvärden för bl.a. silver och tenn
(Naturvårdsverket 2002). Åtgärder för
att bättre utreda riskerna med organiska kemikalier t.ex. läkemedel finns
också i förslaget
Slammets genomsnittliga halter av
tungmetaller och organiska miljögifter
underskrider de gräns- och riktvärden som finns i lagstiftningen och
överenskommelsen, se ovan (SCB
och Naturvårdsverket 2004). Halten
av nonylfenyl har t.ex. minskat med
40 % mellan 1995 och 2002, på grund
av utfasning av produkter i samhället.
Likaså har halterna av tungmetaller
sjunkit kraftigt.
Kvalitetssäkring av slam
Förslag på skärpta gränsvärden
I slutet av 1990-talet analyserades
ett bredare spektrum av metaller och
man fann i några fall höga halter av
bl.a. silver. Detta, tillsammans med
massmedialarm om bromerade flamskyddsmedel, salmonella och organiska kemikalier, innebar att livsmedelsindustrierna slutade ta emot grödor
som gödslats med avloppsslam. I
oktober 1999 rekommenderade LRF
jordbrukarna att inte använda slam
från reningsverken (Naturvårdsverket
2003). Efter en rapport år 2000, som
tagits fram på uppdrag av Naturvårdsverket, Svenskt Vatten och LRF, ansågs
dock inte bromerade flamskyddsmedel utgöra ett hot vid slamgödsling.
Naturvårdsverket har utarbetat förslag till en ny förordning för att reglera
användningen av avloppsfraktioner,
t.ex. avloppsslam. I förordningen
skärps gränsvärdet för kadmium och
kvicksilver och man inför samtidigt
1987: En branschöverenskommelse stoppar
utfodring av kött- och fiskmjöl till mjölkkor.
1991: Förbud att utfodra idisslare med kött
och benprodukter från idisslare.
100
2
600
100
2,5
50
800
Källor: EG-direktiv 86/278/EEG; SFS 1998:944; Naturvårdsverket et al. 1995.
sedan dess har andelen successivt
minskat till dagens nivå (SCB och Naturvårdsverket 2001). Anledningen är
en debatt kring riskerna med slammets
innehåll av t.ex. tungmetaller, organiska ämnen och patogener. Slammets
innehåll av tungmetaller, hygienfrågor
samt regler om spridning och användning regleras genom lagstiftning, se
tabell 1. Sverige tillämpar betydligt
lägre gränsvärden för tungmetaller än
EU:s direktiv. Innehållet av organiska
ämnen påverkas via riktvärden genom
en överenskommelse från 1994 mellan
reningsverken, Naturvårdsverket och
jordbruksnäringen (Naturvårdsverket
et al.1995).
Fakta
Slammet kvalitetssäkras genom
slamsamråd eller andra projektgrupper som gör revisioner av slamkvalitén
och bedriver samråd mellan intressenterna kring slamanvändning enligt
regelverket och överenskommelsen
(Naturvårdsverket 2005). Samråden,
bestående av lokala och regionala
representanter från miljömyndigheter,
LRF, Svenska Naturskyddsföreningen
(SNF), slamproducenter och konsumenter, godkände cirka 53 000 ton
ts slam i sammanlagt 53 kommuner
år 2005 (Augustinsson pers. medd.
2006). Livsmedelsföretagen, LRF, SNF
och ett antal kommuner driver RevaQ
(Ren växtnäring från avlopp). Det
är ett certifieringsprojekt med syfte
att undersöka hur kommunerna kan
arbeta för att höja slamkvaliteten och
därmed öka acceptansen och förtroendet för slamanvändningen. Inom
RevaQ har cirka 8 000 ton ts godkänts
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Förbuden är ett led i att bryta smittspridningen av BSE till idisslare. Däremot kan
kött och benrester användas som råvara
till gödningsmedel om den är bearbetad
i en anläggning godkänd i enlighet med
gällande EG-lagstiftning (förordningen
(EG) nr 1774/2002).
varav en del även granskas genom
slamsamråden.
Hygienisering innebär avdödning
av smittämnen som kan orsaka sjukdom hos växter, djur eller människor.
Det finns idag lagkrav på att slam som
sprids på åkermark ska vara behandlat. Undantag får förekomma om
slammet myllas direkt. I Naturvårdsverkets föreslagna förordning finns
förslag på hygieniseringskrav.
Matavfall blir gödsel
Drygt 15 % av matavfallet1 återförs
genom biologisk behandling 2 , enligt
Svenska Renhållningsverksföreningen
(RVF 2006). Organiskt avfall kan behandlas biologiskt genom kompostering eller rötning i biogasanläggningar.
Av enbart hushållsavfall behandlades ungefär 10 %, eller 455 000 ton,
biologiskt år 2005. Ungefär 85 % av
hushållsavfallet behandlades genom
förbränning eller materialåtervinning.
Av det biologiskt behandlade hushållsavfallet var knappt 45 % källsorterat
eller hemkomposterat matavfall. Ingen
kompost fördes under 2005 ut till lantbruket. Istället användes komposten
främst till att framställa jordförbättringsmedel (Hellström pers. medd.).
Utöver detta finns det även gårdsbaserad kompostering som tar hand om
organiska rester från livsmedelsbutiker
och livsmedelindustrin. 2005 tog lant1) Enligt RVF består matavfall av livsmedelsavfall
från hushåll, restauranger, storkök, butiker och
livsmedelsindustrin. Enligt Europeiska kommissionen
är matavfall avfall från anläggningar där livsmedel
framställs för direkt konsumtion. Detta inbegriper
restauranger, storkök och kök.
75
3 Jordbrukets bidrag till ett hållbart samhälle
Figur 2. Producerad gödsel från kommunala samrötningsanläggningar
Figur 3. Ingående material till kommunala biogasanläggningar 2005
Övrigt 5 %
Tusen ton
300
Källsorterat
biologiskt
hushållsavfall
10 %
250
200
Förtroendefrågan viktigt
150
Livsmedelsrester
17 %
100
Slakterirester
40 %
50
0
2000
2001 2002
2003 2004
Källa: Svenska Renhållningsverksföreningen (RVF).
brukarna hand om 6 000 ton organiskt avfall (Gustavsson pers. medd.).
Lantbrukarna hämtar restprodukterna
och komposterar det på gården och
använder det slutligen i lantbruket.
Det finns 15 storskaliga biogasanläggningar i Sverige som tar emot
restprodukter. Vid produktionen bildas
två produkter, biogas samt rötrester
(biogödsel), som kan användas som
växtnäring i jordbruket. 2005 producerades totalt knappt 250 000 ton biogödsel, se figur 2. Av detta gick 98 %
till jordbruket. Hela volymen som
används i jordbruket är källsorterad,
kvalitetssäkrad och certifierad. Den
största andelen av ingående mängder
var slakterirester och sedan stallgödsel, se figur 3.
Slakterirester viktig fosforkälla
En stor fosforkälla är slakterirester
och framför allt skelett och tänder
där 60–80 % (svin respektive nöt) av
fosforn återfinns (Naturvårdsverket
2002). Fosforn i skelett och tänder
motsvarar, i grova drag, en tredjedel
av mängden som återfinns i avloppsslam och skulle alltså kunna vara en
viktig post i fosforflödet. Av detta går
i dagsläget en stor del till förbränning
och försvinner därmed ur kretsloppet.
Det beror på att gällande regelverk
anger att s.k. specificerat riskmaterial
(t.ex. huvuden och ryggkotpelare från
vissa nöt, får och getter) ska gå till
destruktion.
Två tredjedelar av hästarna, dvs.
knappt 190 000 finns utanför lantbruksföretag (Jordbruksverket 2005),
vilket innebär att man saknar egen
åker för spridning av gödseln. Dessa
76
Stallgödsel
28 %
2005
Jordbruksverket 2004). Biprodukterna
är kvarnprodukter, betmassa, melass,
betfor och biprodukter från sprit- och
stärkelseindustrin.
Källa: Hellström, RVF, Pers. medd.
hästar beräknas producera motsvarande 470 000 ton stallgödsel under
stallperioden eller 850 ton fosfor.
Hästgödseln används t.ex. i jordförbättringsmedel, för energiutvinning
eller som gödselmedel. Hur stor del av
gödseln som går till lantbruket är inte
känt (Gusén pers. medd.).
Vid brännerier, bryggerier och
viss livsmedelsindustri återvinns
restprodukter till djurfoder eller till
biogasproduktion. Uppskattningsvis
15 % av foderråvaran till livsmedelsproducerande djur är biprodukter
från livsmedelsindustrin (baserat på
Livsmedelsindustrin arbetar för att
stärka konsumenternas förtroende för
sina varumärken. I den mån användningen av organiska avfallsprodukter
bidrar till ökat förtroende kan de
användas som gödningsmedel. Både
föroreningshalterna i slammet och trovärdigheten i reningsverkens förbättringsarbete är betydelsefulla. I de flesta
fall krävs en kvalitetssäkring av slam
och andra restprodukter för att skapa
det förtroende som krävs för användning som gödselmedel.
Restproduktens kvalitet är främst
beroende av det ursprungliga materialet. Därför är det lättare att få en
accept på restprodukter från källsorterande varor där insamlingssystemen
är överblickbara. Ett effektivt arbete för
att begränsa inflödet av föroreningar
upplevs också som positivt av hela
livsmedelskedjan. Framtiden för slamanvändning på åkermark beror bl.a.
på konsumentens och livsmedelsföretagens förtroende.
Internationell jämfö relse
Användningen av avloppsslam i EU regleras genom direktivet 86/278/EEC där marken
skyddas mot tungmetaller och vissa patogener. Enskilda länder kan ha hårdare krav. Det
är bara en liten andel av EU:s åkerareal som tillförs avloppsslam och arealen varierar från
0,1 % i Spanien till 3 % i Danmark (EEA 2005). I figur 4 ses användning av avloppsslam på
åkermark i förhållande till landets befolkning.
Figur 4. Avloppsslam till jordbruket relaterat till befolkningsmängd
Kg slam / invånare
25
1995
2000
20
15
10
5
0
l
k ge b. en nd br. ike ike ge
l. d
en nd nd ga ien er n
ar
i
m Nor xem ani skla tor nkr terr ver Itali Irla inla rtu elg ed ekla
n
S
a
s
p
o
r
N
S
F P
B
Fr Ö
Lu S Ty
G
Da
15
EU
Källa: Eurostat.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Levande landsbygd
Levande landsbygd
Jenny Westin, SCB
Jordbruket har stor betydelse för landsbygdens utveckling och ger därmed bidrag till hållbar samhällsutveckling utanför den egna näringen.
Förutom livsmedelsproduktion kan det innebära en kombination av nya
och traditionella verksamheter med jord och skog som bas. Genom ett
ökat intresse för rekreation och turism med anknytning till naturen och
landsbygden kan nya förutsättningar för utveckling och tillväxt skapas.
Jordbruket skapar attraktiva livsmiljöer. Många människor flyttar från
staden till landet för att komma nära naturen eller för att lättare kunna
ha häst. Det skapar underlag för bättre service, t.ex. skolor och affärer,
och bidrar till en levande landsbygd.
Figur 1. Andel förvärvsarbetande
inom jordbruket 2004
1,2 %
1,4 %
arbetet med en hållbar utveckling av
landsbygden bedrivs inom ramarna
för fastställda miljökvalitetsmål,
regionala mål och målen för Miljöoch landsbygdsprogrammet (LBU).
För landsbygden handlar ekonomisk
hållbarhet om förmågan att lokalt
generera inkomster och sysselsättning. Jordbruket bidrar till att skapa
arbets- och försörjningsmöjligheter
för befolkningen på landsbygden.
Störst andel på Gotland
Antalet sysselsatta inom jordbruket
har minskat kraftigt sedan 1950-talet och uppgick till knappt 174 000
personer år 2005 (se vidare i avsnitt
Jordbrukets betydelse och utveckling).
Det är dock en ökning med 3 %
jämfört med 2003. En tredjedel av det
totala antalet sysselsatta är kvinnor.
Inom jordbruket arbetar en stor del
av arbetskraften deltid. Om man räknar om antalet sysselsatta till heltidsarbeten, vilket här motsvarar 1 800
timmar per år, blir siffran ca 72 000
(53 000 män, 19 000 kvinnor).
Enligt den registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken var drygt 56 000
personer sysselsatta inom jordbruket
20041. En förklaring till det låga värdet
1) Fördelningen på näringsgren bygger på det s.k.
mest-kriteriet, vilket är en förklaring till att antalet
är lägre än i Lantbruksregistret. I lantbruksregistret
kommer i princip alla personer med som under
året varit sysselsatta på jordbruksföretag.
är att många som arbetar deltid i lantbruket redovisas på andra näringsgrenar. Jordbrukets andel av de förvärvsarbetande i Sverige uppgår till 1,4 %.
Den största andelen finns i Gotlands
län med 5,5 % (figur 1). Många lantbrukare i skogsregionerna har sin
huvudsysselsättning inom skogen.
Jordbrukssektorn skapar också sysselsättning i andra näringsgrenar som
på ett eller annat sätt är beroende av
jordbruket, t.ex. inom livsmedelsindustrin.
Mindre tätorter och glesbygd tappar befolkning, medan befolkningen
i större tätorter och tätortsnära
landsbygd ökar. I den tätortsnära
landsbygden har den årliga befolkningsökningen varit i genomsnitt
0,9 % för kvinnor och 0,7 % för män
under perioden 2000–2004 (Jordbruksverket 2006). I norra Sverige
minskar befolkningen för alla områdestyper.
2,0 %
1,5 %
1,1 %
1,7 %
1,6 %
1,5 %
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
0,4 %
1,4 %
1,9 %
1,9 %
1,2 %
1,5 %
2,8 %
5,5 %
2,8 %
1,6 %
1,7 %
2,1 %
Källa: Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik, SCB.
Många deltidsjordbruk
Arbete utanför den egentliga jordoch skogsbruksverksamheten får en
allt större betydelse för jordbrukarhushållens inkomster (jmf avsnittet
Ekonomisk utveckling). I Sverige fanns
år 2005 knappt 76 000 jordbruksföretag med en areal över 2 ha åker,
vilket är en ökning med 12 % sedan
2003. Ökningen beror främst på att
1,2 %
Mål
Samhällsmål:
◗
Främja fortsatt sysselsättning, tillväxt
och bosättning på landsbygden.
◗
Andelen lantbruksföretag med kompletterande verksamheter ska fördubblas
mellan år 2000 och 2006. 1
Källa: Miljö- och landsbygdsprogram för Sverige 2000–2006, Jordbruksdepartementet.
77
3 Jordbrukets bidrag till ett hållbart samhälle
Figur 2. Hel- och deltidsjordbruk
Tusental
80
Heltidsjordbruk
(1 600– tim)
60
40
Deltidsjordbruk
(800–1 599 tim)
20
Deltidsjordbruk
(–799 tim)
0
2000
2003
2005
Källa: JO 35 SM 0601, Jordbruksverket.
jordbruksreformen medförde att fler
företag sökte stöd. De företag som
tillkommit är främst små deltidssjordbruk (figur 2). Drygt en fjärdedel av
företagen är heltidsjordbruk. Många
företag kompletterar sin försörjning
genom anställning/företagande utanför gården eller genom annan verksamhet i den egna gården, dvs. genom
att diversifiera företagets produktion.
En stor del av den förvärvsarbetande
befolkningen på landsbygden har sin
utkomst från närbelägen tätort och
pendlar till och från sin arbetsplats.
Detta pendlingsboende har under
senare år fått en växande betydelse för
den tätortsnära landsbygdens utveckling. I södra och mellersta Sverige
finns större förutsättningar att kombi-
Figur 4. Småskaliga livsmedelsförädlare och slakterier på landsbygden 2004
nera deltidsjordbruk och boende med
pendling till annat arbete än i områden med längre avstånd, som t.ex. i
Norrlands glesbygder.
Styckning 2 %
Mejerier 4 %
Sprit, vin, öl
och cider 2 %
Slakterier 8 %
Jordbrukarna är mångsysslare
Nästan 10 000 jordbruksföretag, eller
13 %, hade någon annan inkomstbringande verksamhet med anknytning till jordbruket år 2005 (figur 3).
Det är en ökning med 75 % sedan
1999. Målet är att antalet företag ska
fördubblas mellan 2000 och 2006 1 .
Många av dessa företag har fler än en
verksamhet. Produktion av förnybar
energi är den verksamhet som ökat
mest jämfört med 1999, mer än 300 %.
Den vanligaste kombinationsverksamheten är arbete på entreprenad, bl.a.
snöröjning och anläggningsverksamhet. Omsättningen för Farmartjänster,
Maskinringar och Svensk Markservice
var över 1 miljard kr år 2004 (LRF). En
stor del av omsättningen kommer från
kunder utanför lantbruket, t.ex. kommuner och landsting.
Skogen viktig inkomstkälla
Ungefär 52 000 av jordbruksföretagen,
motsvarande 68 %, har skogsmark
(Jordbruksverket 2006b). En sjättedel
av Sveriges totala skogsmark finns på
jordbruksföretag. I Sverige finns totalt
ca 350 000 privata skogsägare som
tillsammans äger 51 % av skogsmarken och 60 % av virkesförrådet i
Fisk
10 %
Bröd 32 %
Chark
10 %
Annat 32 %
Källa: Rapport 2005:10, Jordbruksverket.
landet. Det privata skogsbruket bidrar
med ca 16 500 heltidssysselsatta, men
över 200 000 av skogsägarna gallrar och planterar själva sina marker.
Ekonomiskt bidrar skogen med ca 9
miljarder kr till landsbygdens ekonomi
(LRF).
Lokal förädling och försäljning
Förädling och försäljning av gårdsprodukter är en verksamhet som
ökar. Enligt en undersökning gjord
på uppdrag av SLU m.fl. är många
konsumenter positiva till regional mat
som ses som miljö- och djurvänlig,
viktig för den lokala sysselsättningen
och som dessutom främjar en levande
landsbygd (Ipsos-Eureka). Merparten
av de intervjuade vill kunna handla
Figur 3. Jordbrukets kombinationsverksamheter, antal företag
Tusental
12
10
Mål 2006 1
-05
1999
-03
2003
8
2005
-99
6
4
2
0
Turism,
uthyrning
och andra
fritidsakt.
Hantverk
Förädling Förädling
och försäljn.
av trä
av gårdsprodukter
Vattenbruk
Övrigt
Totalt antal
företag
Källa: JO 30 SM 0601, Jordbruksverket.
Målet för 2006 har beräknats utifrån en dubblering av antalet
år 1999. Med kombinationsverksamheter i figur 3 avses annan
inkomstbringande verksamhet med direkt anknytning till jordbruket.
Skogsbruk och trädgårdsodling ingår i jordbruksföretagen och är
78
Produktion Arbete på
av förny- entreprenad
bar energi
således ingen kompletterande verksamhet. Av en annan studie framgår att ca 20 000 jordbruksföretag hade någon form av kombinationsverksamhet år 2002 (SCB 2003). Denna undersökning är dock
något vidare, bl.a. ingår skogen som kompletterande verksamhet.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Levande landsbygd
sin regionala mat i livsmedelsbutiken.
Flera regionala marknadsplatser växer
fram, bl.a. Bondens egen marknad,
som samordnar marknadsförsäljning
av lokalt producerad mat i 13 städer.
Omkring en tredjedel (ca 1 100) av
Sveriges småskaliga2 livsmedelsföretag, inklusive slakterier, finns på
landsbygden. Många av dessa företag
är mycket små, drygt 60 % saknar
anställda och 30 % har färre än 10 anställda. En fjärdedel av de småskaliga
företagen finns i norra Sverige.
Den vanligaste livsmedelsverksamheten på landbygden är framställning
av bröd och bakverk m.m. (figur 4).
Även hantering av kött på slakterier,
styckerier och charkuterier är vanligt förekommande. Enklare regler
och sänkta avgifter kan leda till att
fler småskaliga verksamheter startar.
Under 2006 börjar nya EG-regler tilllämpas som bl.a. innebär att kraven
på livsmedelshygien och livsmedelskontroll blir mer flexibla beroende på
företagens olika förutsättningar (Jordbruksdepartementet 2005). Det blir
också tillåtet med mobila slakterier.
För att stödja investeringar, främja
diversifiering och stimulera förädling
och saluföring av jordbruksprodukter
lämnas ett förädlingsstöd. Det riktar
sig bl.a. till småskaliga livsmedelsproducenter på landsbygden. Under
perioden 2000–2005 har stöd för totalt
drygt 320 miljoner kr beviljats (Jordbruksverket 2006).
Landsbygdsturismen ökar
En del företag kombinerar förädling/
försäljning av livsmedel med turism,
t.ex. boende och aktiviteter. Efterfrågan på ”upplevelser på landet” ökar.
Exempel på det är jakt- och fisketurismen som erbjuder arbetsmöjligheter i
de glest befolkade områdena i Sverige.
Enligt uppgifter från LRF:s medlemsoch marknadsregister bedriver ca 6 500
företagare någon form av turismverksamhet. Den vanligaste verksamheten
är uthyrning av fritidshus eller annan
form av boende (figur 5), t.ex. Bed &
Breakfast och Bo på Lantgård. Antalet
övernattningar inom Bo på Lantgård
har ökat från 68 000 år 1997 till 204 000
år 2004. LRF bedömer att landsbygds-
2) Med småskalig menas att företagen har mindre
än 50 anställda.
Figur 5. Turism på landsbygden 2006
Turism, hästar 2 %
Andra turismaktiviteter
11 %
Gårdsbutik,
mat- och
dryckturism
14 %
Jakt, fiske,
vilthägn
m.m. 29 %
Turism,
boende
21 %
Uthyrning av
fritidshus
23 %
Källa: LRF:s Medlems- och Marknadsregister,
mars 2006.
turismen totalt omsätter 815 miljoner
kr årligen.
Hästar betydelsefulla
Hästturism är en gren inom upplevelseturismen på landsbygden som växer.
Det gäller särskilt företag med turridning på programmet. Den svenska
hästsektorn är med sin folkrörelsekaraktär unik. Var tredje svensk kommer
i någon form i kontakt med hästar.
Hästar och hästsport är en viktig
fritidsaktivitet i det svenska samhället. Hästarna bidrar också till att hålla
betesmarker öppna, vilket är särskilt
betydelsefullt när antalet kor minskar (se avsnitt Jordbrukets betydelse
och utveckling). Cirka 210 000 hektar
används till produktion av foder eller
betas av hästar (Jordbruksverket).
I Sverige finns uppskattningvis
283 000 hästar (Jordbruksverket och
SCB 2005). En tredjedel av dessa
finns på jordbruk. Det genomsnittliga
antalet hästar per 1 000 invånare är
31. Gotlands län ligger högst med
drygt 100 hästar per 1 000 invånare.
Hästarna har blivit en betydelsefull
inkomstkälla och skapar utvecklingsmöjligheter för många jordbruksföretag på landsbygden.
Genom foderproduktion, uthyrning av stallplatser, hästturism och
avelsverksamhet tillförs jordbruket
ca 3,2 miljarder kr om året från den
svenska hästnäringen. Hästsektorn
sysselsätter omkring 10 000 betalda
helårstjänster direkt och genom spridningseffekter ytterligare mellan 9 000
och 18 000 helårstjänster i övriga
samhället. (SLU 2004)
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Jordbruksmark läggs ned
I mindre gynnade områden med
sämre naturliga förutsättningar för
produktion finns regionala stöd för att
behålla jordbruksmarken i produktion
och därmed få en levande, livskraftig
landsbygd. De regionala stöden (kompensationsbidrag, LFA, och nationellt
stöd till norra Sverige), som ges till
personer i aktiv ålder, uppgick till ca
900 miljoner kr år 2005.
Dessa stödåtgärder är inte tillräckliga för att hindra nedläggning. Särskilt
i glesbygden i Norrland och i mellersta Sveriges skogsbygder minskar
både jordbrukarna och jordbruksmarken (Jordbruksverket 2005b). Landskapets attraktion för boende och
företagande riskeras därmed. Nedläggning av jordbruk i områden med
svaga produktionsförutsättningar kan
på sikt också försvåra möjligheterna
att uppnå olika samhällsmål som är
uppsatta för jordbruket (Jordbruksverket 2006). Drivkrafterna för nedläggning är flera, bl.a. bristande lönsamhet,
ensamhet, utsatthet och icke-jämställdhet (Nordström Källström 2002).
Ersättning för miljötjänster
Förutom den traditionella rollen
som livsmedelsproducent, fungerar
jordbrukaren även som förvaltare och
utvecklare av landsbygdens natur- och
kulturmiljövärden. Många svenskar
vill ha ett öppet landskap och bevarad
biologisk mångfald. Flera av miljöersättningarna fungerar som betalning
för dessa tjänster, medan en del utgår
för att minska jordbrukets negativa
miljöpåverkan, som t.ex. minskat
kväveläckage (se avsnitt Växtnäring – övergödning). Inom ramen för
Miljö- och landsbygdsprogrammet
2000–2006 fanns elva olika ersättningsformer med syfte att bidra till
uppfyllelsen av de svenska miljömålen
i den del som berör jordbruket. Totalt
betalades ca 2,3 miljarder kr ut i miljöersättningar under 2005 (se figur 1 i
avsnittet Åtgärder och styrmedel).
I det nya landsbygdsprogrammet,
som löper mellan 2007–2013, finns
fortsatta insatser för ökad livskvalitet
på landsbygden och diversifiering av
landsbygdens ekonomi samt åtgärder
som främjar tillväxt och sysselsättning
på landsbygden.
79
3 Jordbrukets bidrag till ett hållbart samhälle
Säkra livsmedel
Irene Linder, SCB
Ett uthålligt jordbruk förutsätter att de livsmedel som produceras har ett
högt förtroende hos konsumenter och myndigheter. De ska vara fria från
miljögifter, andra föroreningar och skadliga smittämnen samt i övrigt inte
hota människors hälsa. Behovsanpassad användning av växtskyddsmedel,
god djurhälsa och karenstider som anpassats till varje enskilt läkemedel,
gör att livsmedel uppfyller högt ställda kvalitetskrav. Det finns dessutom en
omfattande livsmedelskontroll.
Figur 1. Andel överskridanden i frukt
och grönsaker
Procent
14
Tredje land
12
10
8
EU (exkl. Sverige)
6
från och med 2006 ses jordbrukspro-
dukter som livsmedel redan på gården.
Tidigare klassades vissa produkter
som livsmedel först efter förädling.
Spannmål räknas som livsmedel
direkt efter skörd om den inte ska
användas som till exempel foder eller
bränsle. Mjölk räknas som livsmedel
så fort mjölkning skett. Det innebär
att de flesta jordbrukare nu också är
livsmedelsföretagare och ska uppfylla
kraven om livsmedelssäkerhet.
Produktion av livsmedel enbart för
egen konsumtion omfattas inte av
dessa krav.
OÖNSKADE ÄMNEN
Svensk frukt oftast under gränsvärdet
Rester av växtskyddsmedel kan förekomma i potatis, frukt, grönsaker och
spannmålsprodukter. Livsmedelsverket undersöker regelbundet rester i
svenska och importerade produkter.
Svenska livsmedel innehåller rester av
växtskyddsmedel i mindre utsträckning än livsmedel från övriga EU
och utomeuropeiska länder (figur 1).
Strikta restriktioner gäller i Sverige för
när och var lantbrukaren får använda
växtskyddsmedel (se vidare i avsnitt
Växtskyddsmedel). Det är t.ex. förbjudet
att behandla grödor strax före skörd,
vilket får förekomma i övriga Europa
och på andra håll i världen.
80
Om ett stickprov innehåller halt över
gränsvärdet kan Livsmedelsverket besluta om villkor för hanteringen från
odlaren/leverantören. Nästkommande
partier kvarhålls i avvaktan på analys
och enbart partier som uppfyller bestämmelserna får därefter saluhållas.
Vid Livsmedelsverkets stickprovskontroller av frukt och grönt under
2005 analyserades sammanlagt 1 580
prov av svenska och importerade
frukter och grönsaker. Resthalter av
växtskyddsmedel påträffades i 63 % av
proven och 5,6 % överskred gränsvärdet. I de svenska proverna påträffades
resthalter i 33 % varav ett prov låg
över gränsvärdet.
För spannmål visar Livsmedelsverkets analyser att flertalet av partierna,
ca 80 %, var fria från rester av växtskyddsmedel. Analyserna för 2005
visar inga avgörande skillnader mellan
svenska och importerade spannmålsprodukter. Inget prov låg över gränsvärdet.
Få restsubstanser i svenskt kött
Livsmedelsverket gör stickprovskontroller för bl.a. läkemedelsrester, tillväxtbefrämjande medel samt mögeloch miljögifter i animaliska livsmedel.
För att undvika att rester av läkemedel
ska hamna i kött, mjölk eller ägg, är
djur som behandlats med läkemedel
belagda med karens. Karenstiden,
som varierar mellan olika läkemedel,
är den tid som måste gå mellan sista
4
2
0
1995
Sverige
1997
1999
2001
2003
2005
Källa: Livsmedelsverket 2006b.
läkemedelsbehandling och slakt respektive leverans av mjölk eller ägg.
Miljögifter kan förekomma i
animaliska livsmedel om djuren ätit
foder som innehållit sådana gifter.
Vid några enstaka fall har gifterna
hamnat där p.g.a. slarv. Ett exempel är
den s.k. Belgien-skandalen i slutet av
1990-talet, där dioxiner och PCB hade
dumpats bland fetter för återvinning
och sedan blandats in i djurfoder.
Mål
Nationella miljökvalitetsmål:
• Giftfri miljö
Delmål:
◗ År 2015 skall exponeringen av kadmium
till befolkningen via föda och arbete vara
på en sådan nivå att den är säker ur ett
långsiktigt folkhälsoperspektiv. 1
Andra mål:
◗ Alla livsmedel ska vara säkra och konsumenterna ska ha tillräcklig kunskap om mat
och matvanors betydelse för att kunna göra
medvetna val. (Livsmedelsverket)
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Säkra livsmedel
intag via kosten. Väldigt få svenska
livsmedel innehåller kadmiumhalter
över gränsvärdet, vilket ligger i linje
med delmålet 1 . Gemensamma EUgränsvärden för kadmium i livsmedel
började gälla i april 2002.
Kadmium och även bly förekommer främst i livsmedel från växtriket. I
animaliska livsmedel finns de högsta
halterna i lever och njure främst från
vuxna djur. Mjölkproducerande kor
som exponeras för bly utsöndrar bly
i mjölken. Därför finns ett särskilt
gränsvärde för bly i mjölk. Spridningen i miljön har under senare år
minskat betydligt som en följd av
bland annat utfasningen av bly i bensin. Blyexponeringen i Sverige är låg i
ett internationellt perspektiv.
Under 2005 undersökte Livsmedelsverket knappt 15 000 svenska prover
med avseende på restsubstanser i animaliska livsmedel (Livsmedelsverket
2006a). Totalt innehöll 0,05 % av dessa
prov halter över gällande gränsvärden.
Inga prov innehöll tillväxtbefrämjande
substanser (t.ex. hormoner). Antibiotika över gällande gränsvärden hittades
i njure från fyra nötkreatur och en gris.
Halterna av mögelgifter och organiska
klorföreningar i de undersökta proven
låg långt under gränsvärdet.
Endast ett av de svenska äggen
innehöll narasin (ett koccidiostatikum)
men i en mycket låg halt. Koccidiostatika är godkänt för att bekämpa
parasitangrepp hos kyckling, men är
inte tillåtet för användning till höns.
Kontrollen visar att förekomst av otilllåtna halter av restsubstanser är mycket
liten i svensk animalieproduktion.
Låga cesiumhalter
Mätning av cesiumhalten i mjölk
används nationellt för övervakning av
radioaktivt nedfall. De högsta halterna
av cesium-137 uppmättes efter nedfallet från de atmosfäriska kärnvapenproven under 1950- och 1960-talen
och kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986
(figur 2). Halterna i mjölk ligger nu
långt under Livsmedelsverkets gränsvärden som är 300 Bq (becquerel) per
kg för baslivsmedel. Livsmedelsverkets undersökningar visar att de flesta
livsmedel som säljs i affärerna har
mycket låga halter av cesium-137.
Låga halter av kadmium och bly
Kadmium är ett metalliskt grundämne
som finns naturligt i alla jordar och
som inte kan brytas ner. Kadmium
tillförs numera åkermarken framför
allt genom luftföroreningar (se även
avsnitten Samhällets miljöpåverkan
och Markbördighet). Kadmium kan tas
upp av växternas rotsystem. Upptaget
varierar med olika grödor och sorter.
Den största exponeringskällan av
kadmium för icke-rökare är kosten.
Rökare har dock normalt dubbelt så
hög halt kadmium i njurbarken som
icke-rökare. Kadmium stannar kvar i
kroppen under lång tid och ansamlas i
njurarna som kan skadas vid långvarig
förhöjd exponering. Spannmålsprodukter, potatis och rotfrukter ger det
största bidraget till vårt kadmium-
Varningssystem inom EU
EU har ett varningssystem, ”Rapid
Alert for Food and Feed” som når alla
medlemsländer när något land inom
unionen har hittat någon substans
med otillåten halt. Som exempel kan
nämnas att flera rapporter om fynd
Figur 2. Cesiumhalter i svensk mjölk under femtio år
Bq/l
8
Medelhalten för andra
halvåret 1986
✖
6
4
2
0
1960
1970
1980
1990
2000
Källa: Statens Strålskyddsinstitut 2006.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
2005
av kloramfenikol (antibiotikum som
inte är tillåtet inom EU) i mjölkersättningsprodukter producerade i Östeuropa förekommit. Via detta varningssystem får Sverige veta vad som kan
vara riskprodukter och själva stoppa
partier eller initiera en egen kontroll
av varor.
ZOONOSER
Salmonella ovanligt i Sverige
Salmonella är en av de vanligaste och
mest kända zoonoserna (se faktaruta
sid. 82) och förekommer över hela
världen. Vanliga smittvägar är förorenade livsmedel som köttprodukter,
ägg och opastöriserad mjölk, direktkontakt med smittbärande människor eller djur samt förorenat vatten.
Klassiska salmonellasymtom är diarré,
feber och illamående, men symtomen
varierar beroende på typ av salmonella (det finns över 2 500 olika typer).
Både människor och djur kan vara
symtomlösa smittbärare.
Sverige har en unikt låg förekomst
av salmonella, vilket i huvudsak beror
på ett omfattande kontrollprogram
som funnits sedan 1960-talet samt
lagstiftning. I kontrollprogrammen ingår omfattande provtagning i samtliga
produktionsled. Sedan EU-inträdet
1995 har Sverige ett av EU-kommissionen godkänt kontrollprogram
som ligger till grund för de särskilda
salmonellagarantierna som Sverige
har gentemot medlemsländer med
sämre salmonellasituation. Därutöver
finns frivilliga förebyggande salmonellaprogram. Jordbruksverket har ett
regeringsuppdrag att ta fram ett nytt
salmonellakontrollprogram.
Då smitta påvisas spärras gården
av och vid utbrott i en fjäderfäflock
slaktas dessutom hela flocken. Innan
spärren hävs måste salmonellan på
gården utrotas genom framförallt
noggrann rengöring och desinfektion.
I Sverige har antalet djurbesättningar
med salmonellasmitta minskat sedan
1970-talet (figur 3) och ligger idag på
mindre än 1 %. Antalet besättningar
har blivit färre men större. I modern
djurhållning är man mycket observant
på smittrisker och har stor vaksamhet när det gäller t.ex. kontakter med
81
3 Jordbrukets bidrag till ett hållbart samhälle
Figur 3. Antal besättningar med
påvisad salmonellasmitta
Antal
Figur 4. Rapporterade fall av salmonellainfektioner hos svenskar
Antal
10 000
Antal
6 000
250
Nöt
200
Därav smittade i Sverige
Slaktfjäderfä
Svin
Värphöns
5 000
Därav smittade i Sverige
7 000
6 000
150
5 000
3 000
4 000
100
2 000
50
3 000
2 000
1 000
-90 -95 -00 -05
Källa: Jordbruksverket.
andra djur samt lagring och inköp av
foder.
Antalet fall av salmonella hos
människor i Sverige har sjunkit sedan
slutet av 1990-talet (figur 4). Av de
omkring 4 000 årligt rapporterade
fallen i Sverige smittas drygt 80 %
utomlands. För de som smittats i
Sverige finns inga uppgifter om de ätit
livsmedel som är importerade eller av
svenskt ursprung.
Salmonellagarantier – ett kryphål
Salmonellagarantier innebär att
färskt, kylt eller fryst kött, som förs
in till Sverige från övriga EU-länder,
måste vara kontrollerat och åtföljas
av ett intyg att salmonellatestningen
varit negativ. Vid import av köttvaror
direkt från tredje land (land utanför
EU) gäller inga salmonellagarantier. Partierna undersöks i stället vid
gränskontrollen, så vida inget särskilt
avtal träffats med respektive land om
kontroller som motsvarar de svenska
salmonellagarantierna gentemot EU.
Köttberedningar omfattas dock inte av
salmonellagarantierna, vilket innebär
att det finns ett kryphål för importen. Genom att t.ex. tillsätta saltlake i
kycklingfilé, behöver den inte salmonellakontrolleras vid import.
Ingen salmonella i svenska ägg
Den europeiska myndigheten för
livsmedelssäkerhet EFSA presenterade
sommaren 2006 en rapport angående
salmonella i värphönsbesättningar
82
9 000
8 000
4 000
0
1970 -75 -80 -85
Figur 5. Rapporterade fall av campylobacterinfektioner hos svenskar
0
1997 -98 -99 -00 -01 -02 -03 -04 -05
1 000
0
1997-98 -99 -00 -01 -02 -03 -04 -05
Källa: Smittskyddsinstitutets hemsida.
Källa: Smittskyddsinstitutets hemsida.
(EFSA 2006). Enligt rapporten var
hönsen från Sverige och Luxemburg
de enda inom EU som var helt fria från
sjukdomen, liksom hönsen i Norge.
I Danmark och Finland var 2,4 respektive 0,4 % drabbade. Högst andel
smittade besättningar återfanns i Polen
och Portugal, 77 respektive 80 %.
Den goda svenska situationen är unik
ur ett europeiskt perspektiv. Svenska
myndigheter och näringen arbetar
vidare med att bekämpa campylobacter genom att bl.a. närmare undersöka
förekomsten hos får, gris och nötkreatur.
EHEC – relativt ny sjukdom
Campylobacter minskar bland fjäderfä
Campylobacter är en vanlig bakterie
som kan orsaka mag-/tarm symtom
hos människa. Årligen insjuknar
omkring 7 000 personer, varav mellan
30–40 % smittas i Sverige (figur 5).
Bakterien utsöndras med avföringen
hos djur och människa, och sprids
framförallt via förorenade livsmedel
och vatten. Fjäderfä spelar en stor
roll som bärare av bakterien och som
smittkälla för människa, men är själva
symtomlösa av infektionen. Campylobacter förebyggs effektivt genom att
livsmedlen upphettas till minst 70 °C.
Under mitten av 1980-talet upptäcktes att hälften av alla slaktade
kycklingar i Sverige var smittade
med campylobacter. Slaktkycklingbranschen har sedan dess förbättrat
hygienen i hela produktionskedjan
och antalet infekterade slaktkycklingbesättningar har minskat kraftigt. Campylobactinfektion är inte
anmälningspliktigt hos djur. Genom
ett kontrollprogram som bedrevs
2001–2005 minskade andelen positiva
slaktkycklingsflockar från 20 till 14 %
(Smittskyddsinstitutet).
EHEC (infektion med enterohemorragisk Escherichia coli) är en relativt
nyupptäckt zoonos som fått spridning
över stora delar av världen. Bakterien upptäcktes första gången i USA
Fakta
Zoonoser – smitta
mellan djur och människa
Infektioner med virus, bakterier, parasiter
och prioner (som orsakar BSE/vCJD) som
på naturlig väg kan överföras från djur till
människa eller mellan djur kallas zoonoser.
Den vanligaste smittvägen är genom smittade livsmedel. En viktig uppgift för lantbrukaren och livsmedelsindustrin är därför
att minimera kontamination av livsmedlen
genom hela livsmedelskedjan. De i Sverige
vanligast förekommande zoonoserna är
salmonellos, campylobacterios, EHEC och
yersinos. Mer information finns på Statens
Veterinärmedicinska Anstalt:s hemsida
(www.sva.se).
Epizooti är benämningen på en allvarlig
smittsam djursjukdom (se avsnitt Djuromsorg, djurhälsa och läkemedel).
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Säkra livsmedel
Figur 6. Rapporterade fall1 av EHEC
hos svenskar
Antal
400
350
Figur 7. Rapporterade fall av listerios
hos svenskar
Antal
80
Därav smittade i Sverige
Därav smittade i Sverige
70
300
60
250
50
200
40
150
30
100
20
50
10
0
1997-98 -99 -00 -01 -02 -03 -04 -05
1) Från 1 juli 2004 är samtliga serotyper av EHEC,
inte enbart O-157, anmälningspliktiga. Det medför
att 2004 och 2005 års siffror är högre och inte
jämförbara med tidigare år.
0
1997-98 -99 -00 -01 -02 -03 -04 -05
Källa: Smittskyddsinstitutets hemsida.
Källa: Smittskyddsinstitutets hemsida.
1982. I Sverige påträffades EHEC
första gången 1988. E. coli-bakterier
förekommer normalt i tarmen hos
alla människor och djur men en del
är toxinproducerande och kan orsaka
allvarlig sjukdom hos människa. Alla
smittade blir dock inte sjuka. Smittan sprids huvudsaklig via idisslare
med flest positiva fall under sommar
och höst. Infekterade djur blir inte
sjuka. I dag är EHEC en högt prioriterad zoonos i Sverige, tillsammans
med salmonella och campylobacter.
Under 2007 redovisar Livsmedelsverket, Jordbruksverket och SVA ett
regeringsuppdrag om EHEC som bl.a.
ger förslag på åtgärder för att minska
förekomsten av EHEC hos människa.
Genom att hålla djur som sänds till
slakt rena från träck och genom en
hygienisk slakt minimeras risken för
att eventuella EHEC-bakterier kontaminerar slaktkroppen. På samma sätt
är det viktigt med noggrann hygien
vid mjölkningen för att undvika att
bakterier hamnar i mjölken. Om så
ändå skulle ske avdödas bakterierna
genom pastörisering på mejeriet. Att
dricka opastöriserad mjölk direkt från
en gård kan därför vara olämpligt. En
annan smittväg är spridning av gödsel
på växande grönsaker, rotfrukter och
bär eller bevattning av grönsaker med
förorenat vatten.
EHEC är en sjukdom med låg
infektionsdos där endast 10 bakterier
i vissa fall kan räcka för att orsaka
sjukdom. Detta till skillnad från t.ex.
salmonella där infektionsdosen
normalt är minst 100 000 bakterier.
Under år 2005 ökade antalet EHECanmälningar (figur 6). Till viss del
beror ökningen på att samtliga typer
av E. coli-bakterier som ger upphov till
EHEC har blivit anmälningspliktiga.
Den viktigaste orsaken var dock ett
stort utbrott hos personer på västkusten, som ätit sallad som bevattnats
med förorenat vatten. Totalt rapporterades 135 insjuknade personer som
ätit salladen.
Få fall av yersiniainfektion
Bakterien Yersinia enterocolitica finns
över hela världen och hittas ofta i
munhålan och avföringen hos gris.
Bakterien smittar främst via livsmedel.
Yersiniainfektion orsakar vanligtvis
inga sjukdomssymtom hos djur, men
människor kan drabbas av magtarmsjukdomar. I Sverige rapporterades
i början av 1990-talet över tusen fall
per år hos människa. Antalet rapporterade fall har därefter minskat till ca
600–800 fall per år. Av dessa smittas
omkring 70 % i Sverige.
Opastöriserad mjölk kan ge listerios
Hos människor kan infektion med
bakterien Listeria monocytogenes ge
bl.a. hjärninflammation, framförallt
hos patienter med dåligt immunförsvar. Hos gravida kan infektionen
orsaka aborter. I Sverige är antalet fall
av listerios hos människor lågt, men
symtombilden kan vara allvarlig. Den
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Salmonella är ovanlig i Sverige, vilket framför allt
beror på ett omfattande kontrollprogram sedan
1960-talet.
vanligaste spridningsvägen är via konsumtion av smittförande livsmedel,
som ost gjord av opastöriserad mjölk
och vakuumförpackade fisk- och
köttprodukter. Eftersom listeria kan
växa till vid kylskåpstemperatur kan
livsmedel som förvarats en längre tid i
kylskåp utgöra en risk om de äts utan
tillräcklig uppvärmning. De senaste
åren har mellan 40 och 50 fall av
listerios rapporterats per år (figur 7).
Då Livsmedelsverket år 2001 undersökte förekomsten av listeriabakterier
i färdiglagad mat dominerade fiskprodukter bland de positiva proverna.
Sveriges första BSE-fall
BSE (Bovin Spongiform Encefalopati
eller galna ko-sjukan) diagnostiserades
första gången i England 1986. Smittämnet som orsakar BSE är ett protein
som är mycket motståndskraftigt
mot yttre påverkan. BSE angriper det
centrala nervsystemet och ger bl.a.
beteendeförändringar och rörelsestörningar. Det finns en stark koppling
mellan BSE och en variant av Creutzfeldt- Jakobs sjukdom (vCJD). Det är
numera allmänt accepterat att BSE
kan överföras till människor. Sjukdomen har lång inkubationstid och leder
alltid till döden. Hittills har omkring
83
3 Jordbrukets bidrag till ett hållbart samhälle
Noggrann hygien vid mjölkning och rengöring av mjölkningsaggregat är viktig för att undvika att bakterier hamnar i mjölken.
160 personer avlidit i vCJD, varav de
flesta i Storbritannien. Inga fall av
vCJD har diagnostiserats i Sverige.
Storbritannien är det land som har
drabbats värst av BSE, men sjukdomen finns även i andra länder
Tabell 1. BSE-fall av nötkreatur i olika länder
Land
Belgien
Danmark
Finland
Frankrike
Grekland
Irland
Israel
Italien
Japan
Kanada
Liechtenstein
Luxemburg
Nederländ.
Polen
Portugal
1990
1995
2000
2001
2002
2003
2004
2005
0
0
0
0
0
0
0
0
3
0
9
1
0
161
0
46
6
1
274
1
38
3
0
239
0
15
2
0
137
0
11
1
0
54
0
2
1
0
31
0
14
0
0
0
0
16
0
0
0
0
149
0
0
0
0
246
0
48
3
0
333
1
38
2
0
183
0
29
4
2
126
0
7
5
1
69
0
8
7
1
2 (-98) 0
0
0
0
2
0
0
15
149
0
0
20
0
110
0
1
24
4
86
0
0
19
5
133
0
0
6
11
92
0
1
3
19
46
3
3
1
98
225
0
0
0
0
1
Schweiz
Slovakien
Slovenien
Spanien
Storbrit.
2
0
0
0
14 407
68
0
0
0
14 562
33
0
0
2
1 443
42
5
1
82
1 202
24
6
1
127
1 144
21
2
1
167
611
3
7
2
137
343
Sverige
Tjeckien
Tyskland
USA
Österrike
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
7
0
0
0
2
125
0
1
0
2
106
0
0
0
4
54
0
0
0
7
65
0
0
1 (-06)
8
32
1
2
(tabell 1). En bidragande orsak till
att smittan kunde spridas i så stor
omfattning i Storbritannien var att
den brittiska köttmjölstillverkningen
förändrades så att smittämnen som
orsakar BSE överlevde tillverkningsprocessen. I Sverige påträffades det
hittills enda kända fallet av BSE i mars
2006. Att Sverige länge var förskonat
från BSE beror antagligen på att kadavermjöl förbjöds i foder redan 1986.
På så sätt stoppades den viktigaste
smittvägen för BSE.
Trikininfektion – ovanligt i Sverige
Trikiner är parasitära maskar som
framför allt kan spridas till människor genom förtäring av otillräckligt
upphettat kött från djur som är bärare
av trikinlarver. Krav på trikinkontroll
finns därför på kött från tamgris,
vildsvin, häst, björn m.fl. som säljs för
konsumtion. Trikinfynd på svenska
grisar är ovanligt, det senaste fallet
rapporterades 1994. Under senare år
har enstaka fall på vildsvin påvisats.
Källa: World organisation for animal health (OIE).
84
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
4. Insatser
från samhälle
och jordbruk
Myndigheter, organisationer och jordbruksnäringen bedriver en omfattande verksamhet för att uppnå de olika
miljö- och samhällsmålen och föra svenskt jordbruk i en hållbar riktning. Mycket av arbetet är inriktat på utbildning och rådgivning för att höja kompetensen hos lantbrukarna. I detta kapitel beskrivs olika åtgärder, styrmedel
och ledningssystem som används i jordbrukets hållbarhetsarbete. Vidare redovisas mål och resultat inom Ekologisk produktion.
4 Insatser från samhälle och jordbruk
Åtgärder och styrmedel
Heléne Wikström, SCB
Svenskt jordbruk lever med högt ställda krav när det gäller miljö, matkvalitet
och djurskydd. Det finns många olika åtgärder och styrmedel för att minska
jordbrukets negativa miljöpåverkan och leda det i mer hållbar riktning. Även
konsumenterna påverkar produktionen genom sina val av produkter
inom jordbrukets miljöarbete an-
vänds en kombination av åtgärder
och styrmedel som lagstiftning,
miljöersättningar och skatter, försöks- och utvecklingsverksamhet
samt rådgivning och information.
Branschorganisationer arbetar med
lednings- och kvalitetssystem, certifiering, kampanjer och rådgivning
(se vidare i avsnittet Ledningssystem).
Jordbrukets hållbarhet är även beroende av konsumenternas handlande.
Det kan röra sig om konsumenternas
vilja att bevara en vacker boendemiljö, att köra på biobränslen eller
att köpa svenska produkter, gärna
producerade i närområdet. Djurhälsa,
djurmiljö och säkra livsmedel är viktiga begrepp för att få en etisk hållbar
produktion. Dessa områden tas upp
i avsnitten Djuromsorg, djurhälsa och
läkemedel och Säkra livsmedel.
Jordbrukspolitiken ger ramarna
för utvecklingen av jordbruket och
därmed påverkan på miljön, se
vidare i Jordbrukspolitik. Miljöarbetet
inom jordbruket utgår från miljökvalitetsmålen och bedrivs främst inom
olika handlingsprogram. Det finns
särskilda program för att bevara och
förstärka den biologiska mångfalden, minska växtnäringsförlusterna,
minska riskerna med växtskyddsmedel och att utveckla den ekologiska produktionen. Dessa program
har tagits fram av Jordbruksverket i
samarbete med olika myndigheter,
näringen och andra organisationer.
86
LAGSTIFTNING OCH
EKONOMISKA STYRMEDEL
Lagstiftning som rör miljöpåverkan
regleras genom Miljöbalken och
kompletteras med förordningar och
föreskrifter. De svenska miljökvalitetsmålen är vägledande för tillämpningen av bestämmelserna i miljöbalken. Verksamhetsutövaren, dvs.
jordbrukaren, är skyldig att känna
till gällande lagar, hur verksamheten
påverkar miljön samt att förebygga
skadlig inverkan på miljön. Det finns
regler om t.ex. lagring och spridning
av gödsel, godkännande och användning av växtskyddsmedel, skydd av
biotoper, skötsel av jordbruksmark
m.m. För en mer detaljerad redogörelse av gällande lagstiftning se
Miljöhusesynen, via www.lrf.se.
Länsstyrelser och framför allt kommuner bedriver tillsyn för att kontrollera efterlevnaden av lagarna.
Lantbruksföretagarna betalar årligen
en tillsynsavgift till kommunen och/
eller länsstyrelsen. Kommunernas
nettokostnader för myndighetsutövning inom miljö- och hälsoområdet
uppgick 2002 till 1 260 miljoner kr1,
en ökning med nästan 40 % sedan
1999 (Svenska Kommunförbundet
2004). Den lokala tillsynen av djur
framgår av tabell 1 i Djuromsorg, djurhälsa och läkemedel.
År 2005 utfördes kontroller hos
totalt 7 580 olika jordbrukare för att
se uppfyllelsen av tvärvillkoren2 (Jord
bruksverket 2006-09-16). Det motsvarar 9 % av antalet bidragssökande.
Flest kontroller gjordes av länsstyrelserna. Drygt 2 400 jordbrukare hade
någon form av försummelse. Av dessa
blev 845 utan någon påföljd.
1) I denna summa ingår all tillsyn inom miljö- och
hälsoområdet, alltså inte bara tillsyn av jordbruket.
2) Tillsynen är kopplad till stöden och inte specifikt
till Miljöbalken. Kontroll har gjorts på jordbruksföretag som sökte minst ett direktstöd. Uppgifterna
gäller minst en kontroll avseende något tvärvillkor.
Tvärvillkor förklaras i avsnittet Jordbrukspolitik.
Mål
Nationella miljökvalitetsmål:
• Bara naturlig försurning • Giftfri miljö • Ingen övergödning • Levande sjöar och
vattendrag • Grundvatten av god kvalitet • Hav i balans samt levande kust och skärgård
• Ett rikt odlingslandskap • Ett rikt växt- och djurliv
Andra mål:
◗ Kompetensutvecklingsåtgärder med
miljöinriktning ska genomföras inom
jordbruket med målet att nå 60 000 deltagare årligen 1 (Miljö- och landsbygdsprogram för Sverige år 2000–2006).
◗ Det finns flera mål om att öka den
ekologiska arealen och animalieproduktionen. (se Ekologisk produktion)
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Åtgärder och styrmedel
Figur 1. Utbetalade miljöersättningar
2005
Värdefulla naturoch kulturmiljöer
7%
Vallodling
4%
Övrigt 2 %
Minskat
kväveläckage
8%
Öppet och
varierat odlingslandskap 22 %
Betesmarker
och slåtterängar
32 %
Figur 2. Totalt utnyttjade KULM-medel per kompetensområde 2005
1. Biologisk mångfald
och kulturmiljövärden
2. Miljökänsliga områden
växtnäring
2. Miljökänsliga områden
växtskyddsmedel
3. Ekolgisk produktion
4. Ökad djurvälfärd
Ekologiska
produktionsformer
25 %
5. Energihushållning
i växthus
( 241 000 kr)
6. Tvärvillkorsutbildning
0
Totalt: 2 333 miljoner kr
Källa: Jordbruksverket.
Ersättningar och skatter
Miljöersättningar för utförda miljötjänster är exempel på ekonomiska
styrmedel där deltagandet är frivilligt. Enligt Miljö- och landsbygdsprogrammet (LBU) för perioden
2000–2006 utgick elva olika miljöersättningar. Av figur 1 framgår fördelningen av utbetalade ersättningar
2005. Miljöersättningarna följs upp
i andra avsnitt beroende på ämnesområde.
Skatter och avgifter har till syfte
att minska användningen av ämnen
som kan orsaka negativ miljöpåverkan. De kan också möjliggöra
finansiering av olika miljöåtgärder.
Det finns skatt på kvävegödselmedel,
kadmium i fosforgödsel, växtskyddsmedel men även på energianvändning och koldioxidutsläpp. Skatter
på mineralgödsel och växtskyddsmedel återförs till verksamheter
som främjar en hållbar utveckling av
jordbruket, t.ex. forskning, information, utbildning, rådgivning och
utvecklingsarbete (prop. 2006/07:1).
373 miljoner kronor återfördes under
2006. Mineralgödselskatten medfinansierar Landsbygdsprogrammet
2007–2013.
Forskning, försök och utveckling
Jordbruksverket disponerar medel till
försöks- och utvecklingsverksamhet
som syftar till minskat växtnärings-
10
20
30
40
50 Miljoner kr
Källa: Rapport 2006:25, Jordbruksverket.
Anm. Medel för Mål 1-området ingår inte i figuren. Mål 1-området har egna programdokument
som godkänts av EU. Mål 1-området består av hela Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och
Västernorrlands län samt delar av Gävleborgs, Värmlands och Dalarnas län.
läckage, minskad ammoniakavgång,
säkrare och minskad användning
av växtskyddsmedel, bevarande av
biologisk mångfald samt för ökad
ekologisk produktion. 2006 beslutades om projekt för totalt 18,6 miljoner kronor, varav 12,8 miljoner kr till
ekologisk produktion (Jordbruksverket 2006). Den framtagna kunskapen
utnyttjas bland annat inom KULMverksamheten (se sid. 88) och har
legat till grund för utformningen av
miljöersättningar, lagstiftning och
handlings-/åtgärdsprogram.
Olika universitet och högskolor,
särskilt Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), bedriver forskning kring
jordbruksfrågor. Finansieringen sker
via direkta statsanslag, men också via
statliga myndigheter (främst Formas,
Forskningsrådet för miljö, areella
näringar och samhällsbyggnad) samt
via medel från offentliga forskningsstiftelser (t.ex. Mistra, Stiftelsen för
miljöstrategisk forskning). Även
ideella forskningsstiftelser som SLF
(Stiftelsen Lantbruksforskning) samt
olika företag bidrar.
År 2005 betalade Formas ut 151
miljoner kr till forskningsområdet
Jordbruk, trädgård, fiske och rennäring, vilket motsvarar 27 % av forskningsbudgeten (Formas 2006). Vissa
medel är öronmärkta för forskning
om ekologisk produktion. Mistra
finansierar bl.a. HagmarksMistra
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
(skötsel av ängs- och hagmarker)
med 47 miljoner kronor perioden
2001–2008 och finansierade MAT
21 (uthållig livsmedelsproduktion)
med 120 miljoner kr under perioden
1997–2005 (Mistra 2006). Lantbrukskooperationen och SLF bidrog 2004
med ca 420 respektive 80 miljoner
kr (KSLA 2005). SLF finansieras i sin
tur genom återförda miljöskatter och
av lantbrukarna genom avdrag på avräkningspriset för mjölk, spannmål,
oljeväxter och kött.
RÅDGIVNING OCH
INFORMATION
I syfte att t.ex. bevara och utveckla
den biologiska mångfalden, minska
belastningen på miljön och utveckla
den ekologiska produktionen bedrivs
en omfattande rådgivnings- och
informationsverksamhet. Storleken
och arbetssättet varierar. I vissa fall
rör det sig om specifika kampanjer.
Arbetet sker i samarbete mellan stat
och jordbruksnäring. Nedan beskrivs
några av de största insatserna. Ytterligare några exempel beskrivs i avsnitt
Avfall.
Huvuddelen av den rådgivningsoch informationsverksamhet som
beskrivs nedan finansierades av
KULM (Kompetensutveckling av
87
4 Insatser från samhälle och jordbruk
Figur 3. Deltagare i KULM
främst på intresset för tvärvillkorsutbildningen (Jordbruksverket 2006).
Tusental
70
Årligt mål t.o.m.
2006 1
60
50
40
30
20
10
0
2002
2003
2004
2005
Källa: Rapport 2006:25 och 2005:16, Jordbruksverket.
lantbrukare inom miljöområdet)
inom Miljö- och landsbygdsprogrammet för 2000–2006.
Kompetensutveckling (KULM)
Syftet med KULM var att genom
kompetensutveckling av jordbrukare
främja miljömässigt hållbara produktionsmetoder inom lantbruket, medverka till att miljökvalitetsmålen och
målen för djurens välfärd uppfylls
samt underlätta för jordbrukarna att
utföra miljöåtaganden inom miljöersättningarna.
KULM var indelat i sex kompetensområden (se figur 2). År 2005
utnyttjades totalt 154,5 miljoner kr för
KULM-verksamheten exklusive mål
1-området (se anm. figur 2). Av dessa
utnyttjades 105,1 miljoner kr inom
länsprogrammen, 42,9 miljoner kr till
Jordbruksverkets regionala och
centrala verksamhet och 6,5 miljoner
kr till olika organisationers aktiviteter.
Ett nytt landsbygdsprogram har
tagits fram för perioden 2007–2013.
Kompetensutveckling inom miljö
och landskap är fortsatt viktig inom
det nya programmet, men det innehåller även företagsutveckling som
berör normer för bl.a. miljö, se vidare
i avsnitt Jordbrukspolitik.
Målet att nå 60 000 deltagare
årligen med kompetensutvecklingsåtgärder har nästan nåtts för 2005 1 , se
figur 3. Antalet deltagare har varierat
något mellan åren. Tidigare nedgång
har bl.a. berott på en utveckling från
mer kurser till individuell rådgivning.
Uppgången under senare år beror
88
Länsprogram
Enligt LBU-programmet skulle
kompetensutvecklingen inom de
olika områdena planeras och genomföras på regional och lokal nivå
(Jordbruksverket 2006). Varje länsstyrelse skulle årligen upprätta ett
länsprogram med mål för verksamheten. Utifrån detta genomfördes
kurser, gårdsvandringar, studiecirklar,
enskild rådgivning och utgivning
av informationsmaterial. Som ett
komplement till länsprogrammen
kunde organisationer med anknytning till lantbruket söka KULMpengar direkt från Jordbruksverket
för informationsverksamhet.
Levande Landskap
Inom KULM:s kompetensområde 1
har kampanjen Levande Landskap
bedrivits av Jordbruksverket tillsammans med länsstyrelser och
organisationer. Kampanjen, som
genomfördes 2000–2006, syftade till
att bidra till att nå miljökvalitetsmålet
Ett rikt odlingslandskap genom att
öka jordbrukarnas intresse för och
kunskap om biologisk mångfald och
kulturvärden. Det skedde genom
t.ex. genom rådgivning, studiecirklar,
fältvandringar och publicering av
informationsmaterial.
Målet har varit att nå 15 000 deltagare varje år. År 2005 deltog drygt
11 500 personer (Jordbruksverket
2006). Kampanjen omfattade skötsel
av betesmarker och slåtterängar samt
skötsel av kulturspår, småbiotoper,
våtmarker och småvatten. Även
bevarande av värdefulla kulturhistoriska byggnader och bebyggelsemiljöer och av genetisk variation hos
husdjursraser och kulturväxter har
ingått.
Greppa Näringen
Greppa Näringen är en kunskapsoch rådgivningskampanj som har till
syfte att minimera förluster av näringsämnen och att minska riskerna
vid hantering av växtskyddsmedel.
Kampanjen lanserades 2001 i Skåne,
Blekinge och Halland och har senare
utökats med Kalmar, Gotland och
Västra Götaland (2003) samt Östergötland, Södermanland, Stockholms,
Uppsala, Västmanlands och Örebro
län (2005). Cirka 6 500 jordbruk är
anslutna till Greppa Näringen. De
flesta är djurgårdar och brukar i
medeltal 100 hektar. Greppa Näringen finansieras huvudsakligen via
KULM (ca 35 miljoner kronor per år),
men även genom återförda skatter på
kvävegödsel.
Övrig länsrådgivning
I länen bedrivs en omfattande rådgivningsverksamhet för att främja
ekologisk produktion dels för att
öka kunskapen hos de ekologiska
producenter som redan finns, dels för
att stimulera konventionella odlare
till omläggning. Vilka aktiviteter och
produktionsgrenar som prioriteras
varierar mycket mellan länen.
Rådgivning om växtnäring och
användning av växtskyddsmedel
bedrivs även utanför kampanjen
Greppa näringen. Rådgivning och
information om ökad djurvälfärd har
ökat i intresse och i stort uppnått
målet för verksamheten. Den nya
utbildningen om tvärvillkor berör
flera miljömål och handlar inte bara
om efterlevnaden av regler inom miljöområdet utan även om livsmedelssäkerhet, djurskydd och djurhälsa.
Jordbruksverkets verksamhet
Jordbruksverket har en central samordningsfunktion och även en regional organisation med experter inom
växtnäring, växtskydd och ekologisk
produktion. De regionala experterna
har ansvar för att utveckla rådgivningen och sprida informationen
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Åtgärder och styrmedel
Det finns särskilda program för att bevara och stärka den biologiska mångfalden. Kampanjen Levande
Landskap omfattade bland annat skötsel av betesmarker och kulturspår, exempelvis stenmurar.
inom respektive kompetensområde.
De skall också fungera som en länk
mellan Jordbruksverket, forskningsinstitutioner, rådgivare, lantbrukare
och trädgårdsodlare. Målgruppen
för verksamheten är framförallt
rådgivare som arbetar med kunskapsförmedling till jordbrukarna.
En del av detta är Jordbruksverkets
Växtskyddscentraler i Alnarp-Kalmar,
Skara och Linköping-Uppsala. Målet
är bl.a. att verka för behovsanpassat
kemiskt växtskydd mot ogräs och
skadegörare genom bl.a. prognosoch varningsverksamhet och för att
minska miljö- och hälsoriskerna vid
användning av kemiska växtskyddsmedel.
Säkert växtskydd
Det finns sedan 1986 krav på utbildning och certifikat för att få använda
växtskyddsmedel, se avsnitt Växtskyddsmedel. För att förbättra hanteringen av växtskyddsmedel bedrivs
sedan 1997 informations- och utbildningskampanjen Säkert växtskydd.
Kampanjen omfattar bl.a. råd om
påfyllning och rengöring av sprutan,
skyddsavstånd mot vindavdrift, lagring av preparat, särskild hänsyn vid
bekämpning nära brunnar och andra
skyddsvärda objekt samt skyddsutrustning. Säkert växtskydd ingår som
ett krav för anslutna till Svenskt Sigill
och Miljöledning Betodling.
Kampanjen är ett samarbete mellan
LRF, Naturvårdsverket, Lantmännen,
Svenskt växtskydd, GRO (Gröna näringens riksorganisation), Jordbruksverket och Kemikalieinspektionen.
Den finansierades med ca 1 miljon
kronor 2005 via KULM och är ett
exempel på en organisationsaktivitet.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
89
4 Insatser från samhälle och jordbruk
Ledningssystem
Heléne Wikström, SCB
Ledningssystem är ett verktyg för att organisera arbetet i ett företag, en
myndighet eller organisation. Det är en hjälp att prioritera, kommunicera,
följa upp och kontrollera insatserna för t.ex. bättre kvalitet och miljö.
Miljöeffekten och nyttan av olika miljölednings- och kvalitetssäkringssystem är ofta debatterad. I detta avsnitt beskrivs kort olika system utan att
rangordna eller värdera respektive systems miljönytta.
svensk lagstiftning ställer höga krav
på livsmedelssäkerhet, djuromsorg
och miljöhänsyn. Det är kommunernas miljökontor och i vissa fall
länsstyrelserna som har ansvaret
för tillsynen på gårdarna och att de
uppfyller lagarna. Med anledning av
tvärvillkoren som infördes 2005 har
länsstyrelserna utökat sina kontroller.
Läs mer om detta i avsnittet Åtgärder
och styrmedel. Kvalitetssäkring av
livsmedelsproduktionen är viktig för
att säkerställa att sjukdomsframkallande och andra oönskade ämnen
inte hamnar i miljön eller i den mat
vi äter (se avsnittet Säkra livsmedel).
Det finns även olika certifieringssystem vilka garanterar att produktionen sker efter vissa uppsatta regler
(se faktaruta). Störst trovärdighet har
certifieringen om garantin lämnas av
en oberoende, ackrediterad organisation t.ex. SMAK AB.
Miljöhusesyn
För att vara säker på att alla lagkrav är uppfyllda kan jordbrukare
välja att genomföra en egenkontroll
via Miljöhusesynens checklistor. I
Miljöhusesynen samlas den lagstiftning som gäller för lantbruket inom
miljö, djurskydd, livsmedelssäkerhet
och arbetsmiljö i en faktadel och i
en checklista. Den innehåller även i
vissa fall branschernas leveranskrav.
I Miljöhusesynen ingår också att
upprätta en åtgärds- och tidsplan
90
för nödvändiga förbättringar. Lantbrukaren går igenom checklistan på
upp till 300 frågor, beroende på hur
många produktionsgrenar jordbrukaren har.
Ungefär 80 % av de större djurhållarna (fler än 24 djurenheter) och 65 %
av växtodlingsföretagen med mer än
50 hektar genomförde Miljöhusesynen 2005 (Landja Marknadsanalys
AB 2005). Totalt 30 000 lantbruksföretag med omkring 70 % av åkerarealen har genomfört en Miljöhusesyn.
Genomförd Miljöhusesyn är ett krav
för att få leverera till de flesta livsmedelsindustrierna (t.ex. alla mejeriföretag, Sveriges Slakterier, Kronfågel
och Danisco Sugar) och är grunden i
kvalitetssäkringssystem som IP Sigill
och KRAV. Certifierade miljörevisorer
kan certifiera ett företag enligt Miljöhusesynen.
Egenkontrollpaket
Miljöhusesynen är inte heltäckande
för anmälnings- och tillståndspliktiga
verksamheter. Därför har LRF börjat
utforma ett egenkontrollpaket som
en påbyggnad av Miljöhusesynen.
Djurhållning, energiproduktion, bio-
logisk behandling av avfall, vattenverksamhet och kemiskt växtskydd
inom vattenskyddsområden är de
verksamheter som ingår i paketet.
ISO 14001
ISO 14001 är en internationell miljöledningsstandard som uppställer
ett antal krav för ett väl fungerande
miljöledningssystem. Alla företag kan
certifieras om deras miljöledningssystem uppfyller kraven, som bland
annat innebär ökat miljötänkande,
kretsloppsanpassade produkter,
effektivare råvaruanvändning och
färre miljöolyckor. Förutom att följa
gällande miljölagstiftning måste
företagen ha ett ständigt miljöförbättringsarbete inom företaget.
Företagen som certifieras enligt ISO
14001-standarden, kontrolleras av ett
oberoende certifieringsorgan.
Fakta
Certifiering
Certifiering innebär att någon garanterar att produktionen utförs enligt en viss
standard.
En tredjepartscertifiering innebär att en
oberoende organisation utför revisionen
enligt en angiven standard. Andrapartscertifiering innebär att ett företag kontrollerar sina leverantörer. Egenkontroll/
internrevision innebär att företaget utför
egen intern revision enligt en specificerad kravlista. Miljöhusesynen är en form
av egenkontroll.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Ledningssystem
I Sverige är få jordbruksföretag
certifierade enligt ISO 14001, endast
32 företag år 2004 (Almgren, pers.
medd.). De certifierade företagen är
stora lantbruk med sammanlagt cirka
16 000 hektar och 3 000 nötkreatur.
miljöhänsyn, arbetsmiljö och djuromsorg. Tolv företag var certifierade
i juli 2006 (SMAK). SMAK AB utför
certifieringar enligt standarder inom
EUREPGAP.
Ekologisk certifiering
IP Sigill
Integrerad Produktion Sigill (IP
Sigill) är en svensk standard som
omfattar spannmål, mjölk, nöt, gris
och kyckling. Syftet är att säkerställa
livsmedelssäkerhet, god djuromsorg,
miljö och öppna landskap. Grunden
för IP Sigill är svensk lagstiftning
(motsvarande Miljöhusesynen).
Ytterligare krav är exempelvis att
genetiskt modifierade organismer
inte är tillåtet i odling eller i foder till
djuren.
Råvaror som odlats enligt IP Sigill:s
regler och som kommer från svenska
kontrollerade gårdar kan märkas
med kvalitetsmärket Svenskt Sigill.
Varje företag ska årligen genomgå en
Miljöhusesyn. SMAK AB, SEMKO
Certification AB och Aranea Certifiering AB utför tredjepartscertifiering
enligt IP Sigillstandarden. Ungefär
1 100 gårdar var certifierade enligt IP
Sigill år 2005. 160 800 hektar var anslutna, vilket motsvarar 6 % av totala
åkerarealen.
Frukt, grönsaker, potatis, bär,
svamp och prydnadsväxter omfattas
av miljöledningssystemet IP frukt,
grönt, potatis & blommor. Produkter
från 1 200 odlare var certifierade och
knappt 60 000 hektar var anslutna
år 2005. IP-odlade trädgårdsprodukter och grönsaker tillämpar samma
system som IP Sigill och kan märkas
med kvalitetsmärket Svenskt Sigill.
Livsmedel kan benämnas ekologiska
om de produceras och certifieras
enligt EU:s regler för ekologisk
produktion (EEG 2092/91). SMAK
AB och Aranea Certifiering AB utför
certifieringen och produkterna kan
då märkas med EU:s logotyp.
Ekologisk produktion kan även
certifieras enligt KRAV:s regler, som
är något mer omfattande än EUreglerna. En majoritet av de certifierade ekologiska producenterna i
Sverige är KRAV-certifierade (Skr.
2005/06:88). Aranea Certifiering AB
utför certifieringen. Den primärproduktion som omfattas av KRAV:s
regler är växtodling, djurhållning,
fiskodling, vildväxande bär och
svamp samt vildfiske och biodling.
Ungefär 2 500 växtodlingsföretag
hade hela gården ansluten till KRAV
år 2005, medan knappt 500 företag
hade delar av arealen ansluten. Cirka
2 700 djurproducenter hade KRAVgodkända djur. Omkring 6 % av åkerarealen var certifierad enligt KRAV:s
regler (se figur 1 i Ekologisk produktion).
EUREPGAP
Branschvis certifiering
Inom jordbruks- och trädgårdsproduktion finns det möjlighet att certifiera sig mot fem olika EUREPGAPstandarder. Handeln har gemensamt
upprättat EUREPGAP. Standarden
bygger på ökad livsmedelssäkerhet,
Även livsmedelsföretagen har olika
certifieringssystem, nedan följer
några exempel. Mejeriföretagen har
kvalitetsprogram som innehåller
vissa miljökrav på produktionen utöver lagstiftningen. Gården gör risk-
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
bedömningar med syfte att optimera
växtnäringsutnyttjandet och minska
användningen av kemikalier. Exempelvis ska samtliga Arlamedlemmar,
ca 5 100, följa ett av Arla föreskrivet
miljöprogram och alla leverantörer
till Milko, ca 1 300, vara certifierade
enligt IP-Sigill.
Sedan år 2000 måste alla betodlare delta i Miljöledning Betodling
för att få leverera till Danisco Sugar.
43 700 hektar åker och ca 3 200 odlare omfattas 2006. Företagen måste
genomgå Miljöhusesynen och även
följa rekommendationerna i Säkert
Växtskydd, se avsnittet Åtgärder och
styrmedel. En växtodlingsplan måste
upprättas.
Findus LISA (Low Input Sustainable Agriculture) är ett kvalitetsprogram där målet är ett uthålligt lantbruk med liten mängd insatsmedel,
som växtnäring och växtskyddsmedel.
Man strävar även efter en uthållig vattenanvändning. Bevattningen
justeras efter väder och vattentillgång.
I Sverige odlas alla Findus grönsaker
enligt Findus LISA. Detta motsvarar
7 200 hektar år 2006.
Naturbeteskött
Svenskt naturbeteskött, dvs. kött från
djur som går på svenska naturbetesmarker, marknadsförs i flera livsmedelsaffärer. Det finns även naturbeteskött från exempelvis Brasilien som
marknadsförs under beteckningen
”naturbeteskött”. Naturbetesmarker
i Sverige är mark som inte gödslas,
dräneras, besprutas eller plöjs. Det
kan vara t.ex. strandängar eller hagmarker. Syftet med naturbeteskött är
att gynna marker som har högt biologiskt värde. Det finns landsomfattande märkningar, t.ex. ICA Naturbeteskött, samt olika lokala satsningar
som Kaprifolkött, Mälarhagskött,
Höglandskött och Vindelkött.
91
4 Insatser från samhälle och jordbruk
Ekologisk produktion
Heléne Wikström, SCB
Det ekologiska lantbruket omfattar både växtodling och djurhållning.
Inom växtodlingen sker produktionen utan kemiska växtskyddsmedel, lättlösligt mineralgödsel och genmodifierade organismer. All djurhållning, även
konventionell, ska utgå från djurens naturliga beteende. Inom ekologisk
djurhållning finns även krav på utevistelse inte bara för nötkreatur, utan
även för grisar och fjäderfä, samt någon form av vintermotion för uppbundna nötkreatur.
använder betydligt mindre fosfor än
konventionell produktion räknat per
kg producerad mjölk1 (Cederberg och
Flysjö 2004).
Det finns för närvarande två kontrollorgan, Aranea Certifiering AB
och SMAK AB, som kontrollerar att
reglerna för ekologisk produktion följs
(se vidare i avsnittet Ledningssystem).
definition av ekologiskt lantbruk
Åtgärder för ökad produktion
är enligt regeringens skrivelse
2005/06:88 en odling och djurhållning där man strävar efter en hög
självförsörjningsgrad. Både när det
gäller växtnäring och foder utnyttjas
främst lokala och förnybara resurser.
Ekologisk produktion har i samhällsdebatten ofta setts som lösningen
på många av jordbrukets miljöproblem. Bland forskare och andra
aktörer finns olika uppfattningar om
de miljömässiga fördelarna. Även
ekologisk produktion behöver utvecklas med kontinuerliga förbättringar för
att bli ekologiskt hållbart. Forskning
samt försöks- och utvecklingsverksamhet fyller här en viktig funktion.
Enligt förespråkare för ekologisk produktion kan denna fungera som en
spjutspets som även påverkar övrigt
lantbruk att bli mer miljöanpassat.
foderstaten för växtätare ska bestå
av minst 60 % grovfoder, räknat på
torrsubstansinnehållet.
I växtodlingen sker kväveförsörjningen främst genom odling av
baljväxter, som kan fixera kväve ur
luften, samt stallgödsel. Omkring
40–50 % av den fosfor som används
inom ekologisk odling kommer från
konventionell produktion (Jordbruksverket 2005). Fosforn tillförs
utifrån genom inköpta fodermedel,
inköpt stallgödsel samt övriga inköpta gödselmedel. Djurtätheten spelar
roll för tillförseln av fosfor (se figur 14
i avsnittet Växtnäring – övergödning).
Beräkningar med hjälp av livscykelanalys visar att ekologisk produktion
Inom Miljö- och landsbygdsprogrammet (2000–2006) fanns åtgärder
för att öka omfattningen av den ekologiska odlingen och djurhållningen.
Det gäller såväl miljöersättning för
ekologisk produktion som KULMverksamheter (Kompetensutveckling
av lantbrukare inom miljöområdet).
Läs mer i Åtgärder och styrmedel.
Det bedrivs en omfattande rådgivnings- och informationsverksamhet,
såväl centralt som regionalt och inom
olika organisationer.
1) Ekologisk produktion 0,8 gram fosfor/kg mjölk.
Konventionell produktion med hög intensitet resp.
medelintensitet 1,33 resp. 1,9 gram fosfor/kg
mjölk.
Mål
Nationella miljökvalitetsmål:
Regler för ekologisk produktion
Ekologisk produktion styrs av EU:s
förordning (EEG 2092/91) och reglerna är gemensamma för alla EU-länder. Enligt förordningen får endast de
växtskyddsmedel, odlingsmetoder och
gödselmedel användas som finns angivna i förordningens listor. Organisk
gödsel från konventionella nötkreatur
som inte går på spalt är tillåtet att
använda liksom gödsel från konventionella slaktkycklingar.
Husdjuren ska huvudsakligen äta
ekologiskt producerat foder, men
några undantag finns. Den dagliga
92
• Giftfri miljö • Ett rikt odlingslandskap • Ett rikt växt- och djurliv
Andra mål:
Till år 2005
◗ ska den ekologiskt odlade arealen vara
20 % av den totala åkerarealen. 1
◗ ska 10 % av antalet mjölkkor och slaktdjur av nöt och lamm finnas i ekologisk
produktion. 2
Källa: Skr. 1999/2000:14 En hållbar utveckling av landsbygden, m.m.
Till år 2010
◗ bör den certifierade ekologiskt odlade
jordbruksmarken minst uppgå till 20 % av
landets jordbruksmark. 3
◗ bör den certifierade ekologiska produktionen av mjölk, ägg och kött från idisslare
öka markant och den certifierade produktionen av griskött och matfågel öka
kraftigt. 4
◗ bör inriktningen vara att 25 % av den
offentliga konsumtionen av livsmedel skall
avse ekologiska livsmedel. 5
Källa: Skr. 2005/06:88 Ekologisk produktion och konsumtion – Mål och inriktning till
2010.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Ekologisk produktion
Figur 1. Andel åkermark med ekologisk odling 1996–2005
Figur 2. Andel ekologisk åkermark
(med miljöersättning) per län 2005
Andel ekologisk
areal (%)
Procent
25
Mål 2005 1
20
40 –
30–40
20–30
10–20
0–10
Figur 3. Ekologiskt producerade djur
2005
Procent
45
40
35
30
Ekologisk åkerareal med
15 miljöersättning
25
20
10
15
10
5
5
0
KRAV-godkänd åkerareal
0
1996
1998
2000
2002
Mål 2005 2
Mjölkkor
2004
Slakt Slaktdjur
nöt av lamm
Anm. Den KRAV-godkända arealen är exkl. mark i
karens.
Källa: Miljömålsportalen/RUS (Regionalt uppföljningssystem för nationella miljömål).
Anm. Underlaget för andelen ekologiskt producerad nöt är osäkert, med den beräknas vara högre
än 6 %.
Källa: Skr. 2005/06:88.
Ökad andel ekologisk areal
2 %. För lamm och slaktdjur av nöt
var andelen, som nämnts ovan, 8,5
respektive 6 %.
Målet att 20 % av åkermarken skulle
odlas ekologiskt till år 2005, dvs. få
miljöersättning för ekologisk odling,
uppfylldes nästan 1 (figur 1).
Samtidigt var andelen KRAV-godkänd (certifierad) ekologisk åkerareal
endast 6 % 2005. För att få miljöersättning har hittills inte krävts att
produktionen ska vara certifierad.
I det nya landsbygdsprogrammet
(2007–2013) ger certifierad produktion
högre ersättning. För att få den högre
ersättningen ska den ekologiska produktionen certifieras enligt EU:s regler.
Andelen ekologisk åkermark är högst
i norra Sverige och i skogsbygderna,
se figur 2. Det är framförallt vall och
spannmål som odlas ekologiskt.
Det nya målet är att vid utgången
av 2010 bör den certifierade ekologiskt odlade jordbruksmarken uppgå
till minst 20 % av landets jordbruksmark (åker och bete). 2005 var
6,9 % av jordbruksarealen certifierad
(KRAV-godkänd samt mark i karens)
för ekologisk produktion 3 . Den
certifierade andelen påverkas framför
allt av marknadens efterfrågan på
ekologiska produkter.
Mål för mjölkkor nåddes ej
Av de ekologiskt hållna djuren är ca
95 % nötkreatur (Jordbruksverket
2005). Enligt målet till 2005 bör 10 %
av alla mjölkkor och slaktdjur av nöt
och lamm finnas i ekologisk produk-
Marknaden viktig
Källa: RUS (Regionalt uppföljningssystem
för nationella miljömål).
tion. Totalt sett finns mer än 10 % av
dessa djurslag i ekologisk produktion
2 (Skr. 2005/06:88). Fördelat per djurslag är andelen mjölkkor dock lägre
än målet och beräknas till 6–7 % (se
figur 3). Det saknas tillförlitlig statistik för den totala andelen ekologiska
slaktdjur av nöt, men den beräknas
vara högre än den certifierade andelen som är ca 6 %. Andelen lamm
i ekologisk produktion beräknas till
40 %, vilket är betydligt högre än den
certifierade andelen på ca 8,5 %.
En förklaring till den förhållandevis höga andelen slaktdjur av nöt och
lamm i ekologisk produktion är att
det krävs relativt små förändringar
i produktionen vid en omläggning
från konventionell till ekologisk
produktion.
Enligt målen till 2010 ska den
certifierade ekologiska animalieproduktionen öka markant respektive
kraftigt 4 . Andelen KRAV-godkända
(inkl. djur i omläggning) mjölkkor
och grisar 2005 var ca 6 respektive
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Efterfrågan på ekologiska livsmedel
samt marknadsutveckling och distribution är en förutsättning för att de
av staten uppsatta produktionsmålen ska kunna nås. För att stimulera
en positiv utveckling av marknaden
finns mål om att 25 % av den offentliga konsumtionen av livsmedel
ska vara ekologiska 2010. Det saknas
tillförlitlig statistik över hur denna
konsumtion ser ut och därför kan
målet ännu inte följas upp 5 .
Studier visar att konsumenternas
attityder till ekologisk produktion
skiljer sig från faktiska köpvanor. Endast en liten andel konsumenter är
trogna köpare trots att en stor andel
har en positiv inställning till ekologiska produkter (Skr. 2005/06:88).
Men enligt en undersökning av
Konsumentverket uppger en av tio
att minst halva deras matkorg består
av ekologiskt märkta varor och en av
tre köper minst 10–20 % ekologiskt
(Konsumentverket 2006).
Jordbruksverket fördelar bidrag
för åtgärder som syftar till att främja
produktion av, handel med och
konsumtion av ekologiska produkter. År 2006 beviljades medel för ca
14 miljoner kronor fördelade på 47
projekt (Jordbruksverket 2006).
93
Referenser
Referenser
Jordbrukspolitik
Samhällets miljöpåverkan
EU:s hemsida, http://ec.europa.eu/agriculture.
Hasund, K. P., Hedvåg, L. & Pleijel, H. (1990). Ekonomiska konsekvenser av det marknära ozonets påverkan på jordbruksgrödor.
Naturvårdsverket. Rapport 3862.
Jordbruksverket (2006a). Miljöeffekter av träda och olika växtföljder – rapport från projektet CAP:s miljöeffekter. Rapport
2006:4.
Jordbruksverket (2006b). Årsredovisning för räkenskapsåret
2005.
Jordbruksverket (2006c). Jordbruksmarkens användning 2005.
Statistiska meddelanden JO 10 SM 0601.
Regeringskansliet (2000). Miljö- och landsbygdprogram för
Sverige år 2000-2006. Jordbruksdepartementet.
Regeringens proposition, prop. 2006/07:1, utgiftsområde 23.
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar.
Regeringens skrivelse, skr. 2003/04:137. Genomförande av EU:s
jordbrukspolitik i Sverige. Jordbruksdepartementet.
Regeringens skrivelse, skr. 2005/06:87. Den övergripande
strategiska inriktningen av kommande landsbygdsprogrammet.
Jordbruksdepartementet.
Trialogen mellan LRF, Svenska kyrkan och Svenska Naturskyddsföreningen. Jordbrukspolitik och internationell solidaritet,
bilaga 4.
Jordbrukets betydelse och utveckling
EEA, European Environment Agency, IRENA-indicators via
hemsidan, http://webpubs.eea.europa.eu/content/irena/index.htm
Eurostat (2004). Eurostat´s concepts and definitions database.
Glossary: Livestock unit (LU). http://forum. europa.eu.int/irc/
dsis/coded/info/data/code/eu/g1009931.htm.
Eurostats databas, http://epp.eurostat.cec.eu.int
Jordbruksverket. Animalieproduktion. Statistiska meddelanden
JO 48 SM-serien
Jordbruksverket (2003). Stordrift, specialisering och djurtäthet
-animalieproduktionens strukturutveckling 1980-1999. Rapport
2003:15.
Jordbruksverket (2005). Svenskt jordbruk i siffror 1800-2004.
Statistikrapport 2005:6.
Jordbruksverket (2006). Konsumtion av livsmedel och dess
näringsinnehåll. Statistikrapport 2006:2.
Jordbruksverket (2006a). Jordbruksmarkens användning 2005.
Statistiska meddelanden JO 10 SM 0601.
Jordbruksverket (2006b). Sysselsättning i jordbruket 2005.
Statistiska meddelanden JO 30 SM 0601.
SCB och Jordbruksverket (2006). Skörd av spannmål, trindsäd,
oljeväxter, potatis och slåttervall 2005. Statistiska meddelanden
JO 16 SM 0601.
SCB, Statistikdatabasen www.ssd.scb.se/databaser/makro/
start.asp
Svensk mjölk, www.svenskmjolk.se/
IVL Svenska miljöinstitutet AB, www.ivl.se
Länsstyrelsen i Skåne län (2006). Hushållning med åkermark?
Uppföljning av åkerexploatering i Skåne och Halland samt analys
av planerad exploatering i Skåne. Rapport 2006:8.
Naturvårdsverket (2003a). Bara naturlig försurning, Underlagsrapport till fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet. Rapport
5317.
Naturvårdsverket (2003b). Skyddande ozonskikt, Underlagsrapport till fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet. Rapport
5320.
Naturvårdsverket (2006). Sweden’s National Inventory Report
2006
Miljömålsportalen, www.miljomal.nu
Rosén K. (2006). Tjernobylolyckan och jordbruket. SSI Strålskyddsnytt Nr 1 2006.
SCB (2004). Markanvändningen i Sverige. Fjärde utgåvan. 2004
UNEP (2003). Twenty Questions and Answers About The Ozone
Layer
Westling Olle (2006), IVL Svenska miljöinstitutet AB, personligt
meddelande.
Växtnäring – övergödning
EEA (2005) European Environment Agency. Agriculture and
environment in EU-15 – the IRENA indicator report. Report no 6.
Ivarsson J. m.fl. (2001). Försök med konventionella och ekologiska odlingsformer 1987-1998. Meddelande från södra
jordbruksförsöksdistriktet, Nr 52, SLU Kristianstad.
Jordbruksverket och SCB. Jordbruksstatistisk årsbok.
Jordbruksverket (1999). Ammoniakförluster från jordbruket.
Rapport 1999:23.
Jordbruksverket (2000). Sektorsmål och åtgärdsprogram för reduktion av växtnäringsförluster från jordbruket. Rapport 2000:1.
Jordbruksverket (2005). Växtnäringsförsörjning inom ekologiska
produktionsformer. Rapport 2005:13.
Jordbruksverket (2005b). Årsredovisning för räkenskapsåret 2004
Jordbruksverket (2006). Miljöeffekter av träda i olika växtföljder.
Rapport 2006: 4.
Jordbruksverket (2006a). Översyn av känsliga områden enligt
nitratdirektivet. Rapport 2006:5.
Jordbruksverket (2006b). Jordbruksmarkens användning 2005.
Statistiska meddelanden JO 10 SM 0601.
Jordbruksverket (2006c). Husdjur i juni 2005. Statistiska meddelanden JO 20 SM 0601.
Jordbruksverket (2006d). Årsredovisning för räkenskapsåret 2005.
Naturvårdsverket (1997). Kväve från land till hav. Rapport 4735.
Naturvårdsverket (1998). Fosforupplagring i svensk jordbruksmark. Rapport 4919.
94
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Referenser
Naturvårdsverket (2002). TRK Transport – Retention – Källfördelning. Rapport 5247.
Naturvårdsverket (1992). Trace elements in agricultural soils
- fluxes, balances and background values. Rapport 4077.
Naturvårdsverket (2002 a). Kväveläckage från svensk åkermark.
Rapport 5248.
Naturvårdsverket (1997). Tillståndet i Svensk Åkermark. Rapport 4778.
Naturvårdsverket (2003). Ingen övergödning. Rapport 5319.
Naturvårdsverket (2002). Aktionsplan för återföring av fosfor ur
avlopp.
Naturvårdsverket (2004). Fosforutsläpp till vatten år 2010. Rapport 5364.
SMED och SLU. Beräkningsunderlag för ammoniakberäkningar.
Naturvårdsverket (2005). Fosforförluster från mark till vatten.
Rapport 5507.
SMED och SLU (2004). Uppskattning av utsläpp för Cd, Hg, Cu
och Zn på TRK-områden.
Miljömålsrådet (2004). Miljömålen – allas vårt ansvar. Miljömålsrådets utvärdering av Sveriges 15 miljömål. 91-620-1235-5.
SCB (1995). Gödselmedel i jordbruket 1994/95. Statistiska meddelanden Na 30 SM 9503.
Miljömålsrådet (2004b). Miljömålen – når vi dem, de Facto
2004. Miljömålsrådets utvärdering av Sveriges 15 miljömål. 91620-1237-1.
SCB och Naturvårdsverket (1999). Utsläpp till vatten och slamproduktion 1998. Statistiska meddelanden MI 22 SM 9901.
Regeringens proposition, prop. 2004/05:150. Svenska miljömål – ett gemensamt uppdrag.
SCB och Jordbruksverket (2004). Skörd av ekologisk och konventionell odling 2003. Statistiska meddelanden JO 16 SM 0402.
SCB. Gödselmedel i jordbruket. Statistiska meddelanden MI 30
SM-serien.
SCB. Försäljning av mineralgödsel för jord- och trädgårdsbruk.
Statistiska meddelanden MI 30 SM-serien.
SCB (2004). Utsläpp av ammoniak till luft i Sverige 2003. Statistiska meddelanden MI 37 SM 0401.
SCB (2005). Kväve- och fosforbalanser för jordbruket och jordbrukssektorn 2003. Statistiska meddelanden MI 40 SM 0501.
SGU (2003) Sveriges geologiska undersökning. Fördjupad
utvärdering 2003 - Grundvatten av god kvalitet. Rapporter och
meddelanden 114.
SLU och Jordbruksverket (2005). Beräkningar av förändringar
av kväveutlakningen mellan 1995 och 2003 och den förväntade
effekten av åtgärder som föreslagits för minskade utlakningsförluster. Holger Johnsson och Kristina Mårtensson, SLU 2005 på
uppdrag av Jordbruksverket.
SLU (2006). Beräkning av normalutlakning av kväve 2003 för
den ekologiska arealen.
SLU (2006a). Typområden på jordbruksmark, statistisk analys av
tidsserier i transporter av kväve och fosfor. Teknisk rapport 112,
SLU.
Swensson Christian, Svensk Mjölk, personligt meddelande.
Markbördighet
Berglund K. et al (2002). Markstrukturindex - ett sätt att bedöma jordarnas fysikaliska status och odlingssystemets inverkan
på markstrukturen. SLU.
Departementsskrivelse, ds 1989:49. Det försvunna landskapet
i ”Jordbruket och miljön” - en lägesrapport våren 1989. Rapport
från miljövårdsberedningen, Miljö- och energidepartementet.
Greger och Landberg (1999). International Journal of Phytoremediation Vol. 1, No. 2, pp 115–123.
Greppa näringen, www.greppa.nu
Jordbruksverket och SCB. Jordbruksstatistisk årsbok.
Jordbruksverket (1999). Ett rikt odlingslandskap. Rapport
1999:18.
Jordbruksverket (2006). Jordbruksmarkens användning 2005.
Statistiska meddelanden JO 10 SM 0601.
SCB (2004). Gödselmedel i jordbruket 2002/03. Handels- och
stallgödsel till olika grödor samt hantering och lagring av stallgödsel. Statistiska meddelanden MI 30 SM 0403.
SCB (2006). Försäljning av kalk för jord- och trädgårdsbruk,
sjöar, vattendrag och skog 2005. Statistiska meddelanden MI
30 SM 0602.
SLU (1995). Jordpackning och markstruktur. Fakta Mark-växter
nr 435.
SLU (1996). Alven minns all packning. Fakta Mark-växter nr 12.
Växtskyddsmedel
Eurostat. Europe in figures. Eurostat Yearbook 2005
Jordbruksverket (1999). Minskade hälso- och miljörisker vid
användning av bekämpningsmedel i Sverige. Jordbruksinformation 22-1999.
Jordbruksverket (2002). Förslag till handlingsprogram för användningen av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen till år 2006. Rapport 2002:7.
Jordbruksverket (2005). Årsredovisning för räkenskapsåret 2004.
Jordbruksverket (2006). Miljöeffekter av träda och olika växtföljder. Rapport 2006:4.
Kemikalieinspektionen (2006). Försålda mängder av bekämpningsmedel 2005.
Kreuger, J, SLU, personligt meddelande.
Livsmedelsverket. Dricksvattnet – en stor undersökning av bekämpningsmedel. www.slv.se
NUI (2004) Näringslivets undersökningsinstitut. Omnibusundersökning på uppdrag av kampanjen Säkert Växtskydd.
SCB. Bekämpningsmedel/Växtskyddsmedel i jordbruket. Statistiska meddelanden MI 31 SM-serien.
SCB (1999). Bekämpningsmedel i jordbruket 1997/98. Statistiska meddelanden MI 31 SM 9902.
SCB (2003). Minskad bekämpningsmedelsanvändning genom
övergång till ekologisk odling. Jordbruksrapport 030415.
SLU (2002). Förekomst av bekämpningsmedel i svenska vatten
1985-2001, sammanställning av en databas. Ekohydrologi 65,
Avdelningen för vattenvårdslära.
SLU (2004). Indikator baserad på riktvärden för bekämpningsmedel i ytvatten. Ekohydrologi 83, Avdelningen för vattenvårdslära.
SLU (2006). Bekämpningsmedel i vatten och sediment från
typområden och åar samt i nederbörd under 2005. Ekohydrologi
94, Avdelningen för vattenvårdslära.
Kemikalieinspektionen (1998). Cadmium exposure in the Swedish environment. Report 1/98.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
95
Referenser
Wivstad, M. (2005). Kemiska bekämpningsmedel i svenskt jordbruk – användning och risker för miljö och hälsa. SLU.
Energi – användning och utsläpp
Genteknik
James, C. (2005). Global Status of Commercialized Biotech/GM
Crops. International Service for the Acquisition of Agri-biotech
Applications (ISAAA), No 34-2005.
Börjesson, Pål (2007). Produktionsförbättringar för biobränslen
inom svenskt lantbruk. Rapport (Manuskript), Miljö- och energisystem, Lunds universitet.
Genvägen, Webbportal för genteknikmyndigheter, www.gmo.nu
Energimyndigheten (2005a). Energiindikatorer 2005 - Uppföljning av Sveriges energipolitiska mål. Rapport ET 20:2005.
Naturvårdsverket (2006). Redovisning av regeringsuppdrag.
Miljökvalitetsmålen och GMO. Missiv 2006-10-12. Dnr 305381-06 NI.
Energimyndigheten (2005b). Energiläget 2005. Rapport
ET2005:23.
EEA (2005) European Environment Agency. Agriculture and
environment in EU-15, the IRENA indicator report. Report no 6.
JTI (2005) Institutet för jordbruks- och miljöteknik. Jordbrukssektorns energianvändning. JTI-rapport Lantbruk & Industri
342.
Regeringens proposition, prop. 2001/02:143. Samverkan för
en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning. Näringsdepartementet.
Jordbruksdepartementet (2005). Vilka regler gäller för genetiskt
modifierade organismer (GMO)? Faktablad Jo 05.004.
Regeringskansliet. Cartagenaprotokollet om biosäkerhet till konventionen i Rio de Janeiro den 5 juni 1992 om biologisk mångfald. SÖ 2002:57, Sveriges internationella överenskommelser
(SÖ) 2002.
Djuromsorg, djurhälsa och
läkemedel
Apoteket. Kristina Odensvik, Djurapoteket, Uppsala, personligt
meddelande.
SCB, Miljöräkenskaperna.
Djurskyddsmyndighetens hemsida, www.djurskyddsmyndigheten.se, Tillsynsstatistik.
Växthusgaser
Djurskyddsmyndigheten (2006). Årsredovisning 2005.
EEA (2006) European Environment Agency. Integration of environment into EU agricultural policy, the IRENA-indicator based
assessment report. Report no 2.
Jordbruksverkets hemsida, www.sjv.se, Foderstatistik.
EEA (2005) European Environment Agency. Agriculture and
environment in EU-15, the IRENA indicator report. Report no 6
Jordbruksverket (2006a). Årsredovisning för räkenskapsåret
2005.
Jordbruksverket (2004). Förutsättningar för en minskning av
växthusgasutsläppen från jordbruket. Rapport 2004:1.
Jordbruksverket (2006b). Jordbruksverkets foderkontroll 2005.
Rapport 2006:15.
Naturvårdsverket (2006). Sweden´s National Inventory Report
2006 (NIR 2006). Sveriges rapportering till Klimatkonventionen.
Jordbruksverket (2006c). Djurläkemedelsanvändning 2005.
Rapport 2006:27.
Regeringens proposition, prop. 2001/02:55 Sveriges klimatstrategi.
Regeringens proposition, prop. 2005/06:172. Nationell klimatpolitik i global samverkan.
SCB, Miljöräkenskaperna.
Jordbruksverket (2005). Merkostnader och mervärden i svenskt
jordbruk. Rapport 2005:3.
Länsstyrelsen Örebro län (2005). Klövhälsa hos nötkreatur.
Publ.nr 2005:9.
Livsmedelsverket (2006). Kontroll av restsubstanser i animalier
och animaliska livsmedel – Resultat 2005. Rapport 5 – 2006.
LRF Konsult. Ingvar Eriksson, personligt meddelande.
Regeringens proposition, prop. 2005/06:1, utgiftsområde 23.
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar. Kapitel 5
Djurpolitik.
Avfall
Håll Sverige Rent, hemsida www.hsr.se
Jordbruksdepartementet (2003). Handlingsplan för omhändertagande av animaliska biprodukter. Arbetsgrupp.
Konvex. Kurt Larsson, personligt meddelande.
Naturvårdsverket (2005). Tillsyn över producentansvaret för
förpackningar och returpapper. Handbok 2005–10.
Stiftelsen Svenska Lantbruksveckan (2006). Gröna framtider
– Tillståndet i Sveriges Gröna Näringar 2006.
Svenska Djurhälsovården (2006). Svenska Djurhälsovårdens
Årsredogörelse 2005.
SCB och Jordbruksverket (2006). Jordbruksstatistisk årsbok 2006.
Svensk Mjölk. Eva Stormvall, personligt meddelande.
Naturvårdsverket (2005). Uppföljning av deponeringsförbuden.
Rapport 5493.
Swedish Meats. Karin Jonsson, personligt meddelande.
Naturvårdsverket (2006). Samla in återvinn. Rapport 5599.
Den sociala situationen
i jordbruket
Regeringens skrivelse, skr. 2003/04:129. En svensk strategi för
hållbar utveckling.
SMED (2004). For Eurostat - Pilot study on statistics on waste
and waste management in Agriculture, Forestry and Fishing.
Arbetsmiljöverket (2001). Negativ stress och ohälsa. Inverkan av
höga krav, låg egenkontroll och bristande socialt stöd i arbetet.
Arbetsmiljöstatistik IAM012.
Arbetsmiljöverket (2006). Arbetsskador 2005, preliminära uppgifter. Arbetsmiljöstatistik Rapport 2006:4.
Borgström, B.-E. och A.-K. Ekman (1992). Lantbrukares villkor
och värderingar. Uppsala, Sveriges lantbruksuniversitet. Arbetsgruppen lantbruk och samhälle. 74.
96
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Referenser
Djurfeldt, G. (1998). Familjejordbrukets sociologi. Porträtt av den
svenske bonden före EU-inträdet. Sociologisk forskning (1/98).
Ekonomisk utveckling
Glesbygdsverket (2004). Sveriges gles- och landsbygder 2004.
Jordbruksverket. Priser på jordbruksmark. Statistiska meddelanden JO 38 SM-serien.
Glesbygdsverket (2005). Integration och regional utveckling.
Om utrikes födda i gles- och landsbygd.
Jordbruksverket. Prisindex – långa tidsserier. Statistiska meddelanden JO 46 SM-serien.
Gunnarsdotter, Y. (1999). Svenska bondehushåll på 90-talet och
deras roll på landsbygden. Uppsala, SLU.
Jordbruksverket (2001). Inkomstmått och inkomstjämförelser
inom jordbrukssektorn. Jordbruksverket i samarbete med Livsmedelsekonomiska institutet. Rapport 2001:10.
Johansson, J. and M. Sparre (2005). Vilka problem upplever LRFs
medlemmar i sitt företagande (internt material LRF).
Jordbruksdepartementet. Miljö- och landsbygdsprogram för
Sverige år 2000-2006. Regeringskansliet.
Jordbruksverket (2005). Jämställdhet inom jordbruket och
landsbygden – indikatorer om jämställdhet för EU-stöd. Rapport
2005:17.
Jordbruksverket (2006). Sysselsättning i jordbruket 2005. Statistiska meddelanden JO 30 SM 0601.
Ljung, M. (2001). Collaborative learning for sustainable development of agri-food systems. Uppsala, Swedish University of
Agricultural Sciences.
LRF (2004). Slutrapport: Alla är med – invandrare en resurs för
Halländskt lantbruk. LRF Länsförbundet i Halland 2004-10-26.
Jordbruksverket (2003). Hur går det för svenskt jordbruk – en
jämförelse med några konkurrentländer. Rapport 2003:7.
Jordbruksverket (2004). Den svenska livsmedelsindustrins syn på
nutid och framtid. Rapport 2004:6.
Jordbruksverket (2005a). Konflikt eller samverkan mellan ekonomiska, sociala och miljömässiga mål på landsbygden. Jordbruksverket i samarbete med Livsmedelsekonomiska institutet.
Rapport 2005:4.
Jordbruksverket (2005b). Svenskt jordbruk under 10 år i EU.
Statistikrapport 2005:5.
Jordbruksverket (2005c). Merkostnader och mervärden i svenskt
jordbruk. Rapport 2005:3.
Jordbruksverket (2006). Årsredovisning för räkenskapsåret 2005.
LRF (2005). Nöjd medlem 2005. ”Serviceundersökning bland
LRFs medlemmar”. Stockholm, LRF.
Jordbruksverket (2006b). EAA – Ekonomisk kalkyl för jordbrukssektorn. Statistiska meddelanden JO 45 SM 0602.
LRF, LRF Konsult, FöreningsSparbanken och samverkande
sparbanker (2006) Lantbruksbarometern 2006.
Jordbruksverket och SCB. Jordbruksekonomiska undersökningen.
Statistiska meddelanden JO 40 SM-serien.
Nitsch, U. (1994). Bonderollen och samhället. Bondeliv i förändring. Uppsala, LRF: 10-14.
Jordbruksverket och SCB (2005). Jordbrukarhushållens inkomster 2003. Statistiska meddelanden JO 42 SM 0501.
Nordström Källström, H. (2002). Att vara lantbrukare eller inte:
En studie av förutsättningar för livskraftigt lantbruk i tre nedläggningsdrabbade områden i Sverige. Rapport 2002:10, Jordbruksverket.
LRF, LRF Konsult, FöreningsSparbanken och samverkande
sparbanker (2006). Lantbruksbarometern 2006.
Nordström Källström, H. (2004). Inget uthålligt lantbruk utan
bönder som trivs. Fakta Jordbruk 2003(15): 4.
Nordström Källström, H. (2004). Recognizing the farmer: Local
food systems can provide improved social conditions for farmers.
Sixth IFSA European Symposium, Vila Real, Portugal, IFSA.
LRF Konsult (2006). Lantbrukets lönsamhet 2005.
NUTEK (2006). Näringslivets administrativa kostnader på jordbruks-, skogsbruks- och fiskeområdet. Rapport R 2006:2.
Regeringens skrivelse, skr. 2003/04:129. En svensk strategi för
hållbar utveckling.
SCB, Utrikeshandelsstatistiken.
Nordström Källström, H. och M. Ljung (2005). Social sustainability and collaborative learning. Ambio 34(4-5): 376-382.
SCB, Statistikdatabasen.
NUTEK (2006). Näringslivets administrativa kostnader på jordbruks-, skogsbruks- och fiskeområdet. Rapport R 2006:2.
Kulturlandskap och biologisk
mångfald
Pinzke, S. och P. Lundkvist (2006). Arbetsolycksfall i jord- och
skogsbruk 2004 (Preliminär slutrapport). Alnarp, Temagruppen
Arbetsvetenskap. Institutionen för jordbrukets biosystem och
teknologi (JBT).
Artdatadanken, hemsida www.artdata.slu.se
Gärdenfors (2005). Rödlistade arter i Sverige 2005.
Lantrasforums hemsida, http://www.alternativ.nu/lantrasforum/
Regeringens skrivelse, skr. 2005/06:126. Strategiska utmaningar - En vidareutveckling av en svensk strategi för hållbar
utveckling.
Jordbruksverket (2003). Jordbrukspolitiken och miljön i går – i
dag – i morgon. Rapport från projektet CAP:s miljöeffekter.
Rapport 2003:2.
Salomonsson, A., Ed. (1999). Svenskt bondeliv. Livsform och
yrke. Lund, Studentlitteratur.
Jordbruksverket (2005a). Ängs- och betesmarksinventeringen
2002-2004. Rapport 2005:1.
SCB (2003). Indikatorer för hållbar utveckling baserad på miljöekonomisk och social statistik. Miljöräkenskaper.
Jordbruksverket (2005b). Genaktuellt om husdjur. Nr 1 2005.
SCB (2004). Social statistics by industry - introducing the social
dimension into environmental accounts. Miljöräkenskaper.
SCB (2006). Utbildningsstatistisk årsbok 2006.
Jordbruksverket (2006a). Kulturhistoriska bidrag och särdrag.
Rapport 2006:10.
Jordbruksverket (2006b). Årsredovisning för räkenskapsåret
2005.
Jordbruksverket (2006c). Jordbruksmarkens användning 2005.
Statistiska meddelanden JO 10 SM 0601.
Jordbruksverket (2006d). Husdjur i juni 2005. Statistiska meddelanden JO 20 SM 0601.
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
97
Referenser
Jordbruksverket och SCB (2006). Jordbruksstatistisk årsbok
2006.
Lannek, Jannis, Jordbruksverket, personligt meddelande.
environment in EU-15 – the IRENA indicator report. Report no 6.
Gusén, Lill. Hästnäringens Kvalitets- och Miljöråd. Personligt
meddelande.
Lindström och Svensson (2006) Övervakning av fåglarnas
populationsutveckling. Årsrapport för 2005.
Gustavsson, Erik. Reagro. Personligt meddelande.
Miljömålsportalen, www.miljomal.nu
Jordbruksverket (2004). Jordbruksverkets foderkontroll 2003.
Rapport 2004:8.
Miljömålsrådet (2005). Miljömålen - för barnens skull! – de
Facto 2005.
Miljömålsrådet (2006). Miljömålen – miljömålen på köpet, de
Facto 2006.
Samuelsson, Johan, Artdatabanken, personligt meddelande.
Svenska Lanthönsklubben (2006). Hanegället nr 3 2006
årgång 21.
Hellström, Hanna. RVF. Personligt meddelande.
Jordbruksverket (2005). Hästar och anläggningar med häst.
Statistiska meddelanden JO 24 SM 0501
LRF. Policy för organiskt avfall/slam. www.lrf.se, 2006-01-11
Naturvårdsverket, LRF och VAV (1995). Användning av avloppsslam i jordbruket. Rapport 4418.
Naturvårdsverket (1996). Flöden av organiskt avfall. Rapport
4611.
Förnybar energi från jordbruksmark
Carlstedt, Nils-Erik. SwedPower. Personligt meddelande.
Elforsk (2006). Driftuppföljning av Vindkraftverk – Årsrapport
2005.
Energimyndigheten (2005). Energiindikatorer 2005.
Naturvårdsverket (2002). Aktionsplan för återföring av fosfor ur
avlopp. Huvudrapport till Bra slam och fosfor i kretslopp. Rapport 5214.
Naturvårdsverket (2003). Växtnäring från avlopp - historik,
kvalitetssäkring och lagar. Rapport 5220.
ReAgro:s hemsida, www.reagro.se
Energimyndigheten (2006). Energiindikatorer 2006.
Energimyndigheten och SCB (2005). Årliga energibalanser
2003-2004. Statistiska meddelanden EN 20 SM 0506
Energimyndigheten och Svenska Biogasföreningen (2007).
Produktion och användning av biogas år 2005. Rapport ER
2007:05.
Eurostat (2005). Energy, Transport and Environment Indicators
2005.
Jordbruksverket. Jordbruksmarkens användning. Statistiska
meddelanden JO 10 SM-serien
Jordbruksverket (2006). Bioenergi – ny energi för jordbruket.
Rapport 2006:1.
Jordbruksverket (2006a). Marknadsöversikt, Etanol, en jordbruks- och industriprodukt. Rapport 2006:11.
Regeringens proposition, prop. 2001/02:143. Samverkan för
en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning.
Regeringens proposition, prop. 2004/05:1. Utgiftsområde 21
– Energi.
Regeringens proposition, prop. 2005/06:16. Skyldighet att
tillhandahålla förnybara drivmedel.
Regeringens proposition, prop. 2005/06:154. Förnybar el med
gröna certifikat.
SCB (2003). Energiundersökning för jordbruket avseende 2002.
Statens offentliga utredningar, SOU 2004:4. Förnybara fordonsbränslen – nationellt mål för 2005 och hur tillgängligheten för
dessa bränslen kan öka. Delbetänkande.
Statens offentliga utredningar (SOU 2004:133). Introduktion
av förnybara fordonsbränslen. Slutbetänkande.
Svenska bioenergiföreningen (Svebio). Fokus Bioenergi Åkerbränslen Nr 4 2004.
RVF:s hemsida, fr.o.m. 070101 Avfall Sverige, www.avfallsverige.se/m4n
RVF (2006). Svensk Avfallshantering 2006. Årsskrift.
SCB och Naturvårdsverket (2004). Utsläpp till vatten och slamproduktion 2002. Kommunala reningsverk samt viss kustindustri.
Statistiska meddelanden MI 22 SM 0401.
SCB och Naturvårdsverket (2001). Utsläpp till vatten och slamproduktion 2000. Kommunala reningsverk samt viss kustindustri.
Statistiska meddelanden MI 22 SM 0101
Statistisk sentralbyrå/ Statistics Norway (2004). Utslipp og
rensing i den kommunale avløpssektoren.
Levande landsbygd
Ipsos-Eureka (2004). Lokal- och Regional mat. En intervjuundersökning gjord av på uppdrag av bl.a. SLU, Hushållningssällskapet, LRF, Axfood och ICA. Rapport 10659.
Jordbruksdepartementet. Miljö- och landsbygdsprogram för
Sverige 2000-2006.
Jordbruksdepartementet (2005). Småskalig livsmedelsförädling.
departementsskrivelse, ds 2005:22.
Jordbruksverket (2005a). Kartläggning och analys av hästverksamheten i Sverige. Rapport 2005:5.
Jordbruksverket (2005b). Konflikt eller samverkan mellan ekonomiska, sociala och miljömässiga mål på landsbygden. Jordbruksverket i samarbete med Livsmedelsekonomiska institutet.
Rapport 2005:4.
Jordbruksverket (2005c). Åtgärder för att främja och underlätta
för småskalig livsmedelsförädling. Rapport 2005:10.
Jordbruksverket (2006). Årsredovisning för räkenskapsåret 2005.
Östberg, Roger. Energimyndigheten. Personligt meddelande.
Jordbruksverket (2006b). Jordbruksföretagens driftsinriktning
2005. Statistiska meddelanden JO 35 SM 0601.
Samhällets organiska restprodukter
Jordbruksverket (2006c). Jordbruksföretag och företagare 2005.
Statistiska meddelanden JO 34 SM 0601.
Agroetanols hemsida, www.agroetanol.se, 2006-02-28
Jordbruksverket och SCB (2005). Hästar och anläggningar med
Augustinsson. Hushållningssällskapet i Östergötland, personligt meddelande.
EEA (2005) European Environment Agency. Agriculture and
98
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Referenser
häst 2004. Statistiska meddelanden JO 24 SM 0501.
för hållbar utveckling.
Nordström Källström, H. (2002). Att vara lantbrukare eller inte:
En studie av förutsättningar för livskraftigt lantbruk i tre nedläggningsdrabbade områden i Sverige. Rapport 2002:10, Jordbruksverket.
Regeringens proposition, prop. 2006/07:1. Utgiftsområde 23.
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar.
SCB (2003). Jordbruksföretagens kombinationsverksamheter
2002. Studie på uppdrag av Jordbruksverket.
SLU (2004). Hästnäringens samhällsekonomiska betydelse i
Sverige.
Statens offentliga utredningar (SOU 2005:36). På väg mot …
En hållbar landsbygdsutveckling.
Säkra livsmedel
EFSA (2006). Preliminary Report on the Analysis of the Baseline
Study on the Prevalance of Salmonella in Laying Hen Flocks of
Gallus gallus. The EFSA Journal 2006. 81, 1-71
European commission - Health and Consumer protection
(2005). Report on the monitoring and testing of ruminants for
the presence of transmissible spongiform encephalopathy (TSE) in
the EU in 2004.
Svenska Kommunförbundet (2004). Jämförelser av kostnader
för miljö och hälsa. PM 2004-01-29.
Ledningssystem
Almgren, Richard, Green Business, 2006, personligt meddelande.
Landja Marknadsanalys AB (2005). Sveriges Lantbruk Hösten
2005. En undersökning bland lantbrukare.
Regeringens skrivelse, skr. 2005/06:88. Ekologisk produktion
och konsumtion - Mål och inriktning till 2010.
SMAK:s hemsida, www.smak.se
Ekologisk produktion
Cederberg och Flysjö (2004). Life Cycle Inventory of 23 Dairy
Farms in South–Western Sweden. SIK-rapport nr 728.
Jordbruksverket. Szántó Elöd, personligt meddelande
Jordbruksverket (2005). Växtnäringsförsörjning inom ekologiska
produktionsformer. Rapport 2005:13.
Livsmedelsverket (2006a). Kontroll av restsubstanser i levande
djur och animaliska livsmedel - Resultat 2005. Rapport 5/2006.
Jordbruksverket (2006). Årsredovisning för räkenskapsåret 2005.
Livsmedelsverket (2006b). Bekämpningsmedelsrester i vegetabilier 2005. Rapport nr 13/2006.
SCB och Jordbruksverket (2006). Jordbruksstatistisk årsbok
2006.
Smittskyddsinstitutets hemsida, www.smittskyddsinstitutet.
se/statistik/
Konsumentverket (2006). Konsumentverkets årsredovisning
2005.
Regeringens skrivelse, skr.1999/2000:14. En hållbar utveckling
av landsbygden, m.m.
Regeringens skrivelse, skr. 2005/06:88. Ekologisk produktion
och konsumtion – Mål och inriktning till 2010.
Smittskyddsinstitutet (2006). Epidemiologisk årsrapport 2005.
Statens strålskyddsinstitut (2006). Tema Tjernobyl 20 år. Strålskyddsnytt nr 1-2006, årgång 24.
Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA (2006). Trends and
sources of zoonoses and zoonotic agents in humans, foodstuffs,
animals and feedingstuffs in 2005. IN 2004. The Report referred to in Article 5 of Directive 92/117/EEC.
World organisation for animal health (OIE) hemsidan http://
www.oie.int/eng/info/
Åtgärder och styrmedel
Formas (2006). Årsredovisning 2005.
Jordbruksdepartementet. Miljö- och landsbygdsprogram för
Sverige år 2000-2006.
Jordbruksverket (2005). Kompetensutveckling av lantbrukare
inom miljöområdet – KULM – verksamhetsåret 2004. Rapport
2005:16.
Jordbruksverket (2006). Kompetensutveckling av lantbrukare
inom miljöområdet – KULM – verksamhetsåret 2005. Rapport
2006:25.
Jordbruksverket (2006-09-16). Tvärvillkorskontroller 2005 i Sverige på jordbruksföretag som sökte minst ett direktstöd det året.
Sammanställning av Per Folkesson, Jordbruksverket.
KSLA (2005). Forskning inom den gröna sektorn – ekonomisk
tillväxt, ekosystemhälsa och välbefinnande. Kungl. Skogs. och
Lantbruksakademiens tidskrift nummer 13 2005.
Mistra (2006). Årsrapport 2005 - Forskning med användarvärde
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
99
Referenser
Produktionsområden
Skogsbygder
Övre Norrland - Nö
Nedre Norrland - Nn
Mellersta Sveriges skogsbygder Ssk
Götalands skogsbygder Gsk
Slättbygder
Svealands slättbygder Ss
Götalands norra slättbygder Gns
Götalands mellanbygder Gmb
Götalands södra slättbygder Gss
Källa: SOU 1971:75.
100
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Sökregister
Sökregister
A
E
H
Administrativa kostnader 55, 62
Ammoniakavgång 28
Animaliska biprodukter 45
Antibiotikaanvändning 52
Antibiotikaresistens 52
Antiparasitära medel 53
Arbetsolyckor 57
Areal- och djurstöd 10
Avfall 44
Avloppsslam 72, 74
Avräkningspriser 60
Egenkontroll 90
EHEC 82
Ekologiska livsmedel 93
Ekologisk certifiering 91
Ekologisk odling 24
Ekologisk produktion 92
Ekonomisk utveckling 59
Elcertifikat 70
Energianvändning 40
Energibalanser 73
Energigrödor, stöd 73
Energiskog 71
Ensilageplast 44
Entreprenad 78
Epizootier 52
Etanol 72
EUREPGAP 91
Export, jordbruksvaror 60
Hagmarksträd 67
Halmeldning 72
Hektardoser 37
Hjälpenergi 40
Hormoner 53, 81
Hotade arter 68
Humushalt 33
Husdjur, antal 14
Husdjursraser, hotade 69
Hushållsavfall 75
Hygienisering 75
Hållbar utveckling 3, 5, 6, 7
Hälsotillstånd hos jordbrukare 57
Hästturism 79
Höstspridning, stallgödsel 25
B
Bearbetningstidpunkt 28
Behörighetsutbildning 37
Bekämpningsmedel 36
Betesdjur 66
Betesförmåga 66
Betesmarker 65
Biobränslen 70
Biodrivmedel 72
Bioenergi 40, 71
Biogas 72, 76
Biologisk mångfald 64
Bly 81
Bosättning på landsbygden 77
Bromerade flamskyddsmedel 75
Bruttonationalprodukt (BNP) 14
BSE (galna ko-sjukan) 52, 83
BVD (Bovin virusdiarré) 51
Byggnader på ängs- och betesmark
67
C
Campylobacter 82
CAP (Common Agriculture Policy)
10
Certifiering 90
Cesium 20, 81
D
Deltidsjordbruk 77
Deponi, slam 74
Dikväveoxid 43
Direktersättningar 60
Direktstöd 10, 11
Djuromsorg 48
Djurskyddslag 48
Djurstöd 10
Djurtäthet 16, 27
F
Farligt avfall 45
Flexibla mekanismer 42
Flyktiga organiska ämnen 17
Fodertillsats 49
Forskning 87
Fosfor, återföring 74
Fosfortillförsel 27
Fosforupplagring 27
Fossila bränslen 40
Frikoppling 12
Fånggrödor 25
Förnybar energi 70, 78
Försurning 19, 28, 41
Försöks- och utvecklingsverksamhet
87
G
Generationsperspektivet 6, 64, 67, 69
Genetisk variation 69
Genetiskt modifierade organismer
(GMO) 46
Genteknik 46
Glyfosatmedel 37
Greppa Näringen 88
Gräns- och riktvärden för slam 75
Gröd-fördelning 14
Gårdsstöd 11, 59, 66
Gödselhantering 28
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
I
Import, jordbruksvaror 60
Indikatorer 7
Information 87
Investeringar 61
Investeringsstöd 62
IP Sigill 91
ISO 14001 90
J
Jordbrukarhushållens inkomster 61
Jordbruksareal 13
Jordbruksföretag 14, 77
Jordbrukspolitik 10
Juverinflammation (mastit) 50
Jämställdhet 56
K
Kadmium 17, 33, 81
Kalkning 34
Klimatförändring 20
Klimatpåverkan 42
Klövhälsa 51
Koccidiostatika 49, 53, 81
Koldioxid 41, 42, 70
Kolsänka 42
Kolväten 18, 40
Kombinationsverksamheter 78
Kompostering 75
Konkurrenskraft 59
KRAV 91, 92
Kretslopp 22, 44, 74
KULM 65, 69, 88, 92
101
Sökregister
Kulturlandskap 64
Kulturspår 66
Kvalitetssäkring av slam 75
Kvävefixering 24, 92
Kväveläckage 22
Kväveoxider 19, 41
Kvävetillförsel 24
Köldmedel 44
Köttproduktion 16
O
L
pH-värden 34
PMWS (Postweaning Multisystemic
Wasting Syndrome) 52
Prisindex 60
Prisstöd 10
Producentansvar 45
Produktionsvärde 59
Lagstiftning 86
Landsbygd 77
Landskapselement 66
Lantbruksplast 44
Ledningssystem 90
Leukos 51
Levande Landskap 88
Listeria 83
Lokal förädling och försäljning 78
Lustgasutsläpp 43
Lågdosmedel 36
Läkemedel 52
Länsprogram 88
Lönsamhet 59
M
MacSharry-reformen 10, 11
Maedi/Visna (MV) 52
Markbördighet 32
Markförändringar 20
Marknära ozon 17
Markpackning 32
Markpriser 61
Mekanisk bekämpning 36
Metallhalt 33
Metanavgång 43
Miljö- och hälsorisker 36
Miljö- och landsbygdsprogrammet
11, 77, 79, 87, 92
Miljö- och landsbygdsstöd 10
Miljöbalken 86
Miljöersättningar 64, 79, 87
Miljögift 17, 75, 80
Miljöhusesynen 86, 90
Miljökvalitetsmål 6, 46
Miljöledningssystem 90
Miljötjänster 65, 79, 87
Mineralgödsel 25, 27
Mjölkproduktion 15
Mullhalt 32
N
Naturbeteskött 91
Nettoresultat 61
Nitrathalter i vatten 30
102
Omställning 90 10
Organiska restprodukter 74
Organiskt avfall 74
Ozonskikt 18
Ozon, marknära 17
P
Surt nedfall 19
Svaveldioxid 19, 41
Sysselsättning 14, 77
Säkert växtskydd 39, 89
Säkra livsmedel 80
T
Temperaturförändringar 19
Tillsyn 48, 86
Transporter, djur 48
Trikiner 84
Tungmetaller 33, 75
Turism på landsbygden 79
Tvärvillkor 11, 86
U
R
Utbildningsnivå, jordbrukare 56
Radioaktivt nedfall 20
Rapsmetylester (RME) 72
Regionala stöd 79
Rekreation 77
Restsubstanser i livsmedel 80
Resurshushållning 74
Retention 23
Riskindex, växtskyddsmedel 35
Rådgivning 87
Rödlistade arter 68
Rötning 75
Rötrester 76
V
S
Salix 34, 71
Salmonella 49, 52, 81
Samexistens 46
Sjukdomsanmärkningar, gris 49
Sjukdomstillfällen, mjölkkor 50
Sjukskrivning, jordbrukare 58
Självförsörjning, kött 16
Skatter och avgifter 87
Skogsbruk 78
Skuldsättnning 61
Skyddszoner 28, 67
Skörd 15
Slakterirester 76
Småbiotoper 66, 69
Småskaliga livsmedelsföretag 79
Sociala aspekter 54
Spannmålseldning 72
Spridningsteknik, stallgödsel 29
Spridningstidpunkt, stallgödsel 25
Stallgödsel 25
Stickprovskontroll 80
Strukturutveckling 14
Styrmedel 86
Vall, andel 24
Vallodling 33
Vindkraft 73
Vinterbevuxen mark 25, 27
Vårbearbetning 25
Våtmarker 26, 28, 67
Växthusgaser 19, 42
Växtnäring 22
Växtskyddscentraler 89
Växtskyddsmedel 35
Växtskyddsmedel, försäljning 36
Växtskyddsmedel, rester 80
Växtskyddsmedel, riktvärden 38
Växtskyddsrester i vatten 38
Y
Yersiniainfektion 83
Z
Zink, grisar 53
Zoonoser 49, 81
Å
Återvinning 44
Åtgärder 86
Ä
Ängsmarker 65
Ö
Övergödning 19, 22, 28, 41, 67
SCB, Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Publikationen har tagits fram av SCB tillsammans med Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Lantbrukarnas riksförbund, LRF.
ISBN 978-91-618-1368-1 (print)
1VCMJLBUJPOTUKÊOTUFO
&QPTUQVCM!TDCTFUGOGBY1PTUBESFTT½SFCSP
*OGPSNBUJPO&QPTUJOGPSNBUJPO!TDCTFUGOGBY
'ÚSTÊMKOJOHÚWFSEJTLCFTÚLTBESFTT#JCMJPUFLFU,BSMBWÊHFO4UPDLIPMN
1VCMJDBUJPOTFSWJDFT
&NBJMQVCM!TDCTFQIPOFGBY"EESFTT4&½SFCSP
*OGPSNBUJPO&NBJMJOGPSNBUJPO!TDCTFQIPOFGBY
0WFSUIFDPVOUFSTBMFT4UBUJTUJDT4XFEFO-JCSBSZ,BSMBWÊHFO4UPDLIPMN4XFEFO
www.scb.se
www.sjv.se
www.naturvardsverket.se
www.lrf.se
Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007
Hållbarhet i svenskt jordbruk 2007 ger en översiktlig bild av jordbrukets utveckling under senare år sett ur ett hållbarhetsperspektiv. Jordbrukets påverkan på miljön, både positiv och negativ, samt
ekonomiska och sociala faktorer redovisas. Miljömål och andra
samhällsmål följs upp och utvecklingen analyseras. Jordbrukets bidrag till hållbar utveckling i övriga samhället beskrivs också.
Hållbarhet
i svenskt
jordbruk
2007