Galna mördare och vansinniga handlingar. Diskursen om psykiskt

Kriminologiska institutionen
Galna mördare
och vansinniga handlingar
Diskursen om psykiskt sjuka lagöverträdare vid
tidningsrapportering om ”vansinnesdåd”
år 2005 till 2012
Examensarbete 15 hp
Kriminologi
Kriminologi, kandidatkurs (30 hp)
Vårterminen 2013
Pär Hellsten
Sammanfattning
Detta arbete behandlar diskursen kring psykiskt sjuka lagöverträdare och sker inom ramen för
hur begreppet vansinnesdåd användes vid tidningsrapportering mellan åren 2005 och 2012.
Studien riktar särskilt fokus mot syftet att belysa de förståelseprocesser som i detta
sammanhang möjliggör en betoning på riskbedömning, samhällsskydd och repressiva
åtgärder. För detta ändamål fungerar begreppet vansinnesdåd som ett verktyg. Begreppets
gemensamma kännetecken preciseras och särskiljande drag kring rapporteringen om psykiskt
sjuka analyseras. På detta sätt exemplifieras hur föreställningar om psykiskt sjuka
lagöverträdare konstrueras i texterna. Här framträder begreppet vansinnesdåd som en
beteckning för ett våld som antingen är uppseendeväckande i sin aggressivitet eller i sina
konsekvenser. Då det används är det som en språklig betoning av att en handling är moraliskt
oförsvarbar. Det moraliskt oförsvarbara uppstår dock först när våldet är okontrollerat på ett
sätt som utmanar samhällsordningen. Här kan det antingen röra sig om en gärningsperson
eller ett sammanhang som är utmärkande för händelsen. Det vansinniga i ett vansinnesdåd
framträder vara kopplat till makt och till föreställningar om normalitet. Av avgörande
betydelse är vem som begår handlingen och i vilket sammanhang som den begås. När någon
form av maktordning utmanas framställs den psykiskt sjuke lagöverträdaren som ett
individualiserat hot. Dessa är galna gärningspersoner medan övriga våldsverkare begår galna
handlingar. Att det i texterna framhävs att de sjukas våld är motivlöst har särskild betydelse
för denna förståelseprocess. På detta sätt blir sjukdomen den enda möjliga förklaringen till
individens handlingar. En problembild formuleras där alla lösningsmodeller riktas mot just
den psykiska sjukdomen. I övriga fall understryks betydelsen av att hitta förklaringsmodeller
som ligger bortom den aktuella gärningspersonen. Att de psykiskt sjukas abnorma beteende
betonas i texterna kan ses göra dem urskiljbara i ett hav av omoraliska våldsverkare. Det är en
stereotypisering och en problemformulering som kan betraktas göra de uppseendeväckande
våldsdåden politiskt hanterbara.
Nyckelord: Psykisk sjukdom, vansinnesdåd, särskilda skyddsåtgärder, samhällsskydd.
Innehållsförteckning
1. Inledning................................................................................................................................. 1
1.1 Syfte och frågeställningar ................................................................................................. 2
1.2 Begreppsdefinitioner ........................................................................................................ 2
1.2.1 Psykisk sjukdom ...................................................................................................... 2
1.2.2 Begreppet vansinnesdåd ........................................................................................... 4
2. Tidigare forskning och teori ................................................................................................... 4
2.1 Vad är en normavvikelse .................................................................................................. 5
2.2 Michael Foucault om förhållandet mellan normalitet och makt ....................................... 6
2.3 Rädsla och bedömning av risk .......................................................................................... 7
2.4 Media och bilden av ett meningslöst våld ........................................................................ 8
3. Metod ..................................................................................................................................... 9
3.1 Vetenskapsteoretiska utgångspunkter............................................................................... 9
3.2 Forskarroll och forskningskvalitet .................................................................................. 10
3.3 Förförståelse ................................................................................................................... 10
3.4 Etiska överväganden ....................................................................................................... 11
3.5 Kvalitativ innehållsanalys............................................................................................... 12
3.6 Diskursanalys.................................................................................................................. 12
3.7 Valet av tidningsmedia och urvalsförfarande ................................................................. 14
3.8 Tillvägagångssätt ............................................................................................................ 15
3.8.1 Avgränsningar ........................................................................................................ 17
4. Resultat och analys ............................................................................................................... 18
4.1 Vansinnesdådens situationer........................................................................................... 18
4.2 Vansinnesdådens relationer ............................................................................................ 19
4.3 Vansinnesdådens interaktion och motiv ......................................................................... 20
4.4 En moraliskt förkastlig handling .................................................................................... 22
4.5 Gärningspersonens subjektposition ................................................................................ 23
4.5.1 En gärningsperson eller ett sammanhang som utmanar samhällsordningen ............... 23
4.6 Samhällsproblem och lösning ......................................................................................... 26
4.6.1 Diskursiva formationer ........................................................................................... 26
5. Avslutande diskussion .......................................................................................................... 28
6. Förslag på framtida forskning .............................................................................................. 30
Referenser................................................................................................................................. 31
Bilaga 1. Kvantitativ beskrivning............................................................................................. 34
Bilaga 2. Analyserade artiklar .................................................................................................. 37
Bilaga 3. Slumpvalstabell ......................................................................................................... 38
1. Inledning
Under år 2003 skedde ett kluster av uppmärksammade och tillsynes oförklarliga våldsdåd
utförda av personer med allvarliga psykiska sjukdomar.1 Samtliga fall fick stor massmedial
uppmärksamhet.2 Parallellen mellan psykisk sjukdom och våldsbrott kom i blickfånget och då
begreppet ’vansinnesdåd’ användes riktade det uppmärksamheten mot den sjuka
lagöverträdaren som predestinerad till våld (Hultman, Rydén, 2007, s.30; Höijer och
Rasmussen, 2005a, s.7ff).3 Att
våldet
under
år
2003
presenterades
utan
någon
bakgrundsförklaring fyllde enligt Höijer och Rasmussen (2005a) även funktionen att det tillät
politiker att visa sig bryskt handlingskraftiga (s.15). Efter våldsdåden år 2003 och en tids
intensivt medialt fokus på psykiatrin följde även att politiker parallellt med journalister och
psykiatriker, propagerade för reformer av psykvården med fokus på nya tvångsåtgärder (ibid.,
s.10). Den statliga utredningen ”Psykiatrin och lagen- tvångsvård, straffansvar och
samhällsskydd” kan ses som en fortsatt utveckling i denna riktning (SOU 2012:17). Genom
föreslagna lagändringar skall psykiskt sjuka kunna dömas till fängelsestraff och härutöver
föreslås att en ”särskild skyddsåtgärd” skall införas. Denna skall göra det möjligt att hålla den
dömde inlåst på obestämd tid långt efter att denne avtjänat sitt i domstol tilldömda straff.4 För
lagöverträdare med en psykisk utvecklingsstörning skall särskilda skyddsboenden införas som
skall drivas i kriminalvårdens regi.5 Det är ett förslag som skulle innebära exceptionella
möjligheter att utöva tvång mot psykiskt sjuka lagöverträdare och ett tilltag som skulle sakna
motsvarighet då gärningspersonen bedöms vara psykiskt frisk. Det är även en
farlighetsbedömning som varken kan betraktas som en vårdinriktad åtgärd eller en påföljd för
brott (Anckarsäter et al., 2012, s.12). Samhället skulle genom dessa lagändringar få en
1
Det rörde sig om flera fall av oprovocerat dödligt våld på allmän plats där gärningspersonen led av en allvarlig
psykisk sjukdom. Vid flera händelser i Stockholm blev förbipasserande brutalt attackerade. I Gamla stan körde
exempelvis en man ihjäl två personer med en bil och i Åkeshov misshandlades flera personer av en man med ett
järnspett. I september år 2003 knivmördades även dåvarande utrikesministern Anna Lindh på varuhuset NK i
Stockholm och dagen efter knivskar en annan psykiskt sjuk man en femårig flicka till döds i Arvika (Rydén,
2007, s.7ff).
2
Med massmedia menas i detta arbete endast nyhetsförmedling genom tv, tidningar eller radio. Övriga former
av medier så som fiktionsmedier behandlas inte.
3
En begreppslig genomgång av vansinnesdåd, psykisk sjukdom, funktionsnedsättning och psykisk störning görs
i avsnittet 1.2 begreppsdefinitioner.
4
Enligt dagens lagstiftning i 30 kap 6§ Brottsbalken (BrB) så får rätten, ”inte döma till fängelse om den tilltalade
till följd av en allvarlig psykisk störning har saknat förmåga att inse gärningens innebörd”. Om
gärningspersonen i dessa fall är i behov av vård skall domstolen istället döma till rättspsykiatrisk vård. För den
som döms till denna påföljd gäller en särskild utskrivningsprövning som görs av domstol enligt 31 kap 3§ BrB.
Det är alltså även idag en domstol som bedömer när den intagne skall friges och inte behandlande läkare.
5
Enligt dagens lagstiftning i 30:6 BrB så skall varken fängelse eller psykiatrisk tvångsvård tillämpas om
patientens psykiska störning utgör enbart en psykisk utvecklingstörning som kan ge rätt till stöd enligt lag
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).
1
möjlighet till ett preventivt straffande som motiveras enbart med den ”extraordinära” fara som
psykiskt sjuka och funktionsnedsatta antas utgöra. Premissen som motiverar detta förslag är
alltså ett antagande att psykisk sjukdom påverkar individen till den grad att det är berättigat
med ett extra ordinärt samhälleligt skydd.
Beck (1999) menar att media har ett betydande inflytande över denna typ av
exceptionella tilltag för att hantera upplevda risker. Genom media formas människors
förståelse för hotbilder vilket ger de exceptionella tilltagen en social acceptans och en politisk
bärighet (s.72ff). Mot det lagförslag som presenteras ovan är det är därför angeläget att
studera hur problembilder formuleras och händelser beskrivs då psykiskt sjuka lagöverträdare
förekommer i media. Därför utgår detta arbete från en innehållsanalys av tidningstexter åren
mellan 2005 och 2012. I detta fungerar begreppet vansinnesdåd som ett verktyg för att
identifiera särskiljande drag kring rapporteringen om psykiskt sjuka lagöverträdare.
1.1 Syfte och frågeställningar
Sammantaget är syftet med denna studie att exemplifiera vilka förståelseprocesser som leder
diskursen om psykiskt sjuka lagöverträdare mot den typ av betoning på riskbedömning och
samhällsskydd som presenteras i lagförslaget ovan. De huvudsakliga frågeställningar som
kommer att utvecklas är:
- Vilka gemensamma kännetecken bär de handlingar som definieras som vansinnesdåd vid
tidningsrapportering åren 2005 till 2012?
- Vilka föreställningar om psykiskt sjuka gärningspersoner konstrueras i texterna?
- Vad beskrivs vara samhällsproblemet och vilka lösningar diskuteras i samband med att
begreppet vansinnesdåd används?
1.2 Begreppsdefinitioner
1.2.1 Psykisk sjukdom
Homosexualitet klassades som en psykisk sjukdom i Sverige fram till 1970-talet och onani
eller onanisten betraktades länge som en medicinsk abnormitet. Diagnostiska mätinstrument
inom psykiatrin bygger än idag på iakttagelser av sociala beteenden och värderas utifrån ett
socialt normalitetsbegrepp (Sundgren, 2005, s.2ff). Psykiska sjukdomar kan dessutom vara
svåra att avgränsa på det sätt som man gör med fysiska. Kulturella skillnader kan exempelvis
ha en betydande inverkan på vilka beteenden som betraktas som avvikande eller normala i
2
detta sammanhang (Gallagher, 2002, s.37). Bedömningen måste dessutom göras mot om
individen är sjuk, i en gråzon eller bara tillfälligt ur balans (Agerberg och Rydén, 2007, s.64f).
Magnus Hörnqvist (2007) visar hur det dessutom kan finnas kriminalpolitiska intressen i de
psykiatriska diagnoserna. Diagnosen psykopati är ett exempel som presenteras som en
vetenskaplig upptäckt trots att det enligt Hörnqvist är ett tankefoster som uppfunnits på slutna
institutioner (s.123). Hörnqvist menar vidare att mätningen av denna åkomma till stor del görs
mot sociala normer och att den i mångt och mycket är en ren sedlighetsbedömning. Den som
lever under ordnade former kan därför nästan omöjligt vara psykopat (ibid., s.125ff).
Från att ha varit misskrediterad på 1950- och 1960-talet har diagnosen psykopati blivit
allt mer populär idag (ibid., s.123). Detta för att den enligt Hörnqvist fungerar som ett
administrativt verktyg. Diagnosen motiverar byggandet av nya ’super fängelser’ och får stå
som förklaring till många av kriminalvårdens misslyckanden (ibid., s.136ff).
Även för andra psykiatriska diagnoser har samhällets förhållningssätt förändrats genom
historien. År 1994 trädde lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
(LSS) i kraft. Denna innebar en betydande förändring för de psykiskt funktionshindrade som
omfattades av lagen. LSS var ett fastställande av rättigheter vilket inte hade funnits preciserat
i lag tidigare. Nu betonades den psykiskt- sjuke eller funktionshindrades rätt att leva som
andra. En utveckling som delvis kan ses ha föregåtts av en kritik mot det inhumana i att hålla
människor inspärrade enkom för att de var sjuka (Lindqvist et al., 2010, s.440). En
konsekvens av denna utveckling är att många av de människor som tidigare titulerades som
vansinniga och levde inlåsta på mentalsjukhus idag kan vara aktiva deltagare i samhällslivet
(ibid., s.462). Även då en diagnos har fastställts följer alltså samhällets förhållningssätt ingen
given ram i ett historiskt perspektiv. Diagnosen kan innebära rätt till bidrag eller hjälpinsatser,
straffrihet i brottmålssammanhang eller vara en orsak till extra försiktighetsåtgärder inom
kriminalvården (Gallagher, 2002, s.29; Hörnqvist, 2007). Trots att många psykiatriska
benämningar så som störning, sjukdom, funktionsnedsättning och funktionshinder är
överlappande används de ofta parallellt i de studerade tidningstexterna.6 Jag kommer därför
6
Inom psykiatrin används ofta begreppet psykisk störning som ett samlingsnamn för alla psykiska tillstånd som
diagnostiserats medicinskt. En skiljelinje brukar dock dras mot psykisk utvecklingsstörning (utan annan samtidig
psykisk störning), övergående psykiska tillstånd eller psykiska tillstånd som uppstår till följd av missbruk.
Psykisk sjukdom kan i detta sammanhang beteckna ett övergående tillstånd medan störning signalerar ett mer
långvarigt och/eller mer allvarligt sjukdomstillstånd (Nationell psykiatrisamordning 2006:5, s.2ff).
Intresseföreningar förespråkar idag användandet av psykiskt funktionshinder framför psykisk störning som de
anser som en negativ och stigmatiserande benämning (Vetenskapsrådet, 2007, s.180). Begreppet funktionshinder
används för att beteckna en nedsättning av funktionell förmåga som är av fysisk, psykisk eller intellektuell
karaktär och som blir ett hinder i relation till övriga samhället. Begreppet har idag till stora delar ersatt det
3
att återge de benämningar som används i det studerade fallet. Ett bärande tema för detta arbete
är att mätningen av psykisk ohälsa inte är en precis vetenskap. Utöver detta kommer arbetet
inte att närmare behandla olika sjukdomars existens i en positivistisk bemärkelse.
1.2.2 Begreppet vansinnesdåd
I Rydén (2007) preciserar kriminologen Mikael Rying begreppet vansinnesdåd som;
brott med dödlig utgång där gärningsman och offer är okända för varandra, där offret
drabbas på offentlig plats utan föregående provokation och där en psykiskt sjuk
gärningsman har motiv som är irrationella och kopplade till paranoida
vanföreställningar eller liknande (s.8).
Enligt Rying karaktäriserades även de uppmärksammade våldsdåden under år 2003 som
nämns i inledningen av någon typ av hämnd för upplevda kränkningar. Hämnden drabbade
dock inte de som var inblandade i de ursprungliga situationerna (Brottsförebyggande rådet
2007:6, s.18). Höijer och Rasmussen (2005a) beskriver vad de menar är huvuddragen i den
mediala användningen av begreppet;
beteckningen signalerar att det inte finns någon klar relation mellan offret och
förövaren, att offret drabbades genom att råka befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt.
Ett så kallat vansinnesdåd kan ha politiska motiv, som när det handlar om terrordåd.
Men när det betonas att förövaren lider av en allvarlig psykisk störning framhålls
snarare avsaknaden av motiv (s.10).
Gemensamt för dessa beskrivningar är att offret är oskyldigt till händelsen och att de
inbegriper dödligt våld. Utöver detta är det svårt att göra en gemensam precisering av dem.
Särskilt då det medialt används för att beteckna terrorattacker. Ryman (2008) preciserar en
terrorattack som både politisk i motiv och i målsättning och utöver detta att terroristen är del
av en organisation eller ett större organisatoriskt sammanhang (s.32). Det verkar alltså råda en
viss begreppsförvirring på området. Rying ger en förklaring med relativt precisa gränser.
Gränserna framstår dock vara grumliga då de förekommer i media. Fokus för detta arbete är
hur användningen av begreppet vansinnesdåd riktar diskursen om psykiskt sjuka
lagöverträdare mot nya repressiva myndighetsåtgärder likt de som beskrivs i inledningen.
Alltså hur användningen av begreppet i tidningsmedia kan tänkas påverka denna diskurs.
2. Tidigare forskning och teori
Föreställningar om psykisk sjukdom är på flera sätt sammanlänkat med uppfattningar om
tidigare vanligt använda begreppet handikapp som mer fungerade som en beteckning för en egenskap hos en
individ (funktionshinder i socialstyrelsens termbank, 2013-04-14).
4
normalitet.7 Den teoretiska genomgång som följer nedan behandlar därför till stora delar just
förhållandet mellan normalitet och avvikelse. En översiktlig beskrivning av relevant
forskning för ämnet görs löpande genom kapitlet.
2.1 Vad är en normavvikelse
Howard S. Becker (2006) menar att en förklaring till varför vissa grupper avviker från ett
önskat beteende innefattar en faktisk acceptans för att det finns kvalitativt avvikande
handlingar (s.18).
Regler tillkommer inte automatiskt. Även om praktiken i objektiv mening må vara
skadlig för den grupp där den inträffar, måste skadan upptäckas och utpekas.
Människor måste känna att något behöver göras åt saken. Någon måste uppmärksamma
allmänheten på det hela, (…) Utan den företagsamhet som krävs för att regler ska
skapas kan den avvikelse som består i att bryta mot regeln inte finnas (ibid., s.135).
Det finns alltså inga kvalitativt avvikande handlingar enligt Becker. Istället menar han att en
avvikelse uppstår i kategoriserandet av avvikaren. En handling får olika innebörd beroende på
vem som begår den samt i vilket sammanhang och i vilken tid den begås. Därför är
avvikarkategorin brottsling inte främst baserad på handlingens värde utan på utpekandet av
personen eller gruppen. Här finns alltså en graderingsskillnad som bestäms i en interaktion
mellan den som begår en handling och de som reagerar på den (ibid., s.22ff). Att exempelvis
definiera något som våld kan ses innefatta en kvalitativ kategorisering av den som utför
handlingen. I själva processen att identifiera en handling som våldsam ligger enligt Åkerström
(2002) en exkludering av personen från det normala. Våldsamma gärningspersoner bör vara
inlåsta och straffas och kan inte vara vård eller omsorgstagare (ibid., s.533).
I detta
sammanhang kan preciserandet av en handling som ett vansinnesdåd ses som ett ytterligare
graderingssteg från det normala. Gärningspersonen till ett vansinnesdåd är inte längre bara en
våldsverkare utan något ytterligare allvarligt.
Detta begreppsliggörande sker dock inte i ett vakuum enligt Becker. Möjligheten att
bestämma regler och tillämpa dem är en fråga om ekonomisk och politisk makt (s.28f). Nils
Christie (2001) behandlar på ett liknande sätt vem som har makten att definierar situationen
där handlingen sker. Han menar exempelvis att män som kategori inte tjänar på att en
”hårdhänt behandling av en samboende” definieras som en misshandel. Däremot ligger det i
7
Resonemanget utvecklas i avsnitt 1.2.1.
5
alla parters intresse att skydda kvinnor och barn mot ”avvikande monster som lurar på gatorna
eller i parkerna” (s.49).
2.2 Michael Foucault om förhållandet mellan normalitet och makt
Michael Foucault ger en förståelseram kring hur olika maktformationer blir till och överlever
trots motsättningar. Här menar Foucault att vissa grupper stigmatiseras för att en samhällelig
konsensus om vad som är rätt, möjligt och eller naturligt har gjorts hegemonisk. Denna
konsensus har inte uppstått av en moralisk enighet utan är en produkt av maktutövning. En
maktutövning som sker genom en subtil disciplinering inom alla samhälleliga institutioner
såsom familjer, skolor, sjukhus och fängelser. Genom ständig övervakning, korrigering och
tillrättavisning normaliseras alla människor utan att makten är definitivt synlig. Maktens
första effekt är istället att den får människor att tala, klä sig och uppträda på speciella sätt. Att
följa normen är således ingen medveten eller kognitivt styrd handling (Foucault, 2009,
s.207ff; 2008, s.42f). Människan är istället ett verktyg som reflexartat och självständigt
reproducerar maktförhållanden genom att upprätthålla en viss förståelse av vad som är
normalt. Att kroppar, gester och diskurser formas efter ett hegemoniskt regelsystem gör att det
inte finns en maktnivå från vilket all makt strömmar utan en mängd maktrelationer. Alla både
vill och försöker upprätthålla ordningen vilket gör att man med enkla medel kan identifiera,
sortera och stigmatisera avvikare (Foucault, 2008, s.38f). Makten är således inte främst
förtryckande utan produktiv. Det är en kraft som skapar vissa förhållningssätt till tingen och
frambringar en viss kunskap och en viss diskurs (Foucault, 1980, s.119). Produktionen av ett
vetande är på detta sätt tätt sammanslutet med hur en viss tids maktregimer producerar
sanningar. En sanning existerar aldrig utanför makten och det finns inte något
maktförhållande utan ett sammanhängande vetande. Att utöva makt bygger således på att dess
sanningar reproduceras. Vetande, sanning och diskurs står härmed enligt Foucault inte i något
motsatsförhållande till makten utan är några av dess effekter (Foucault, 2008, s.38f).
För att maktens mekanik skall fungera behövs alltså avvikarna. Så länge avvikelsen rör
mindre maktbemedlade grupper gör det däremot ingen skillnad vad i avvikelsen ligger.
Avvikaren kan vara galen, kriminell, sexuellt abnorm, missbrukare och så vidare.
Uteslutandets främsta drivkraft är själva användandet av uteslutandemekanismen. Då
vansinniga började spärras in på institutioner var det inte uteslutandet av dem som icke
fungerande samhällsmedborgare som var det primära målet. Borgerskapet hade istället en
ekonomisk och politisk vinning i att använda uteslutningsmekanismen (ibid., s.45ff). Att
institutionalisera användandet av disciplineringen som maktteknik på exempelvis fängelser
6
och sjukhus effektiviserade straffandet, gjorde det mindre synligt och mindre sårbart för revolt
(Foucault, 2009, s.62ff). Binära par av normalt och onormalt gjorde att alla samhällets
medborgare kunde organiseras och hierarkiseras i sin helhet (Foucault, 2009, s.283). De los
Reyes och Mulinari (2005) framhåller dock att Foucault inte skall förstås som att underordnad
är samma som att vara avvikare. Kvinnor, ’invandrare’ och funktionsnedsatta är exempel på
traditionellt diskriminerade och underordnade grupper. Så länge de anpassar sig till
hegemoniska föreställningar om normalitet är de dock inte avvikare så som Foucault
definierar avvikelse. Avvikelsen uppstår och avvikaren stigmatiseras först då dennes
individuella handlingar bryter mot eller utmanar den samhälleliga ordningen (s.42ff).
En vanligt förekommande kritik mot Foucaults maktanalys är att den lämnar lite
utrymme för motstånd (t.ex. Poulantzas, 1970). Att makten finns överallt och konstruerar de
som undertrycks så att de omedvetet reproducerar den kan upplevas som en dystopisk
beskrivning. En sammanfattning av en så omfattande maktanalys som Foucaults blir
skissartad på ett så begränsat utrymme som här. Jag kommer därför inte att närmare utveckla
kritiken mot Foucault eller diskutera eventuella svar på den. Detta arbete har en tematisk
relation till Foucaults maktanalys där för ämnet relevanta delar har plockats ut och använts
(jfr Nilsson, 2008, s.182). Foucaults analys av makten fungerar därför närmast som en
begreppsram för att organisera tänkandet i den senare analysen (jfr Sohlberg och Sohlberg,
2009, s.206). Avsikten är med andra ord inte att tydliggöra vad för typ av makt som styr
diskursen kring psykiskt sjuka lagöverträdare genom en systematisk användning av Foucault.
För detta arbete är centrala delar snarare hur olika maktkonstellationer med tillhörande
vetanden och olika uppfattningar om normalitet kan tänkas påverkar diskursen.
2.3 Rädsla och bedömning av risk
Att även rädsla för brott kan relateras till det onormala eller avvikande framhålls av Anita
Heber (2007) som menar att denna rädsla bottnar främst i det okontrollerbara. Platser och
människor som är okända eller oförutsägbara utgör mer av basen för rädsla än vad ett faktiskt
risktänkande gör (s.234f). I Hebers studie är två idealtyper för den hotande gärningspersonen,
den narkotikapåverkade eller psykiskt sjuka människan. Detta för att de är just oberäkneliga
och okontrollerbara (ibid., s.107). Rädsla för brottslighet är alltså baserat utanför vardagen,
det normala eller bekanta. Då brott på något sätt ändå kommer in i denna miljö blir det särskilt
skrämmande (ibid., s.237). I vardagslivet kan därför människors upplevelse av risker bli en
fråga om normalitet. Då den psyksjuke mördaren oftast inte bär yttre kännetecken som
avslöjar denne framträder alla avvikande människor i det allmänna rummet som potentiella
7
förövare. Helt ofarliga psykiatripatienter med normbrytande rörelsemönster eller utseende
likställs med potentiella våldsverkare (Hultman och Rydén, 2007, s.27f).
Rydén (2007) uttrycker att det inte var ”undra på att det blev panik” när så brutala
våldsdåd hände så tätt sammanhängande som under år 2003. Speciellt då det enligt Rydén
rörde sig om flera allvarliga våldshändelser som drabbade oskyldigt förbipasserande
människor av gärningspersoner med den enda gemensamma nämnaren att de hade en psykisk
sjukdom. Rydén menar att det självklart väcktes frågor om denna grupp utgjorde ett hot mot
den allmänna tryggheten på gator och torg. Att en av dessa händelser drabbade utrikesministern gav ökad tyngd åt att något måste göras åt saken (s.11).
Att hoten är svårgripbara och svåra att skydda sig emot utgör enligt Beck (1999) en
grogrund för denna typ av förenklade problembeskrivningar där vissa grupper stereotypiseras.
De som faller inom ramen för en sådan stereotyp kan ibland komma att stå som symboler för
en allmän känsla av oro som är mycket svårare att påverka direkt (s.75). I Höijer och
Rasmussens (2005a) studie framträder just att ”vansinnesdåden” sammantaget med andra
våldsdåd tolkas som en allmän tilltagande våldstendens i samhället (s.37).
Ericson (2011) beskriver hur vi lever i en tid där vi blivit besatta av säkerhet och
riskminimeringstänkande. I populärkulturella sammanhang demoniseras passande fiender
vilket får verkliga effekter i samhällslivet. De som uppvisar minsta tecken på att vara
avvikande exkluderas och straffas enkom för att de väcker känslor av osäkerhet (s.1, s.206207). Nilsson och Flyghed (2007) kopplar en tilltagande marginalisering och ett tilltagande
utanförskap till just en minskad tolerans mot avvikare i allmänhet. Det avvikande beteendet
är i sig en förklaring som normaliserar och rättfärdigar marginalisering. Avvikarna ska inte
längre integreras utan är något som samhället måste skydda sig ifrån (s.291, s.303). Detta får
särskild betydelse då svensk kriminalpolitik allt mer skiftar fokus från brottslighetens sociala
orsaker till att betona brottslingens individuella egenskaper. Offret är sårbart och
gärningsmannen betraktas som rationell och ibland till och med ond (Estrada och Nilsson,
2007, s.60ff).
2.4 Media och bilden av ett meningslöst våld
Då medier skildrar brott spelar de enligt Garland (2001) på vad de vet är verkligt upplevda
händelser. Media lyfter på detta sätt fram och ”institutionaliserar” redan upplevda känslor av
otrygghet och frambringar en upplevelse av att det som skrämmer är sådant som händer hela
tiden (s.158). Då fokus läggs på att våldet är slumpmässigt tillåter det även att man politiskt
bortser från mer obekväma och mer svårlösta samhällsproblem. Enligt Best (1999) är bilden
8
av det motivlösa våldet så stark att den överskuggar alla andra tänkbara förklaringsmodeller
(s.23ff). Beskrivningen av våldet som slumpmässigt är dock både vanligt och generöst
förmedlad. I sammanhanget framställs förhållandet dessutom ofta som ett växande
samhällsproblem. Best menar att ett våld av denna sort som dessutom upplevs vara ett
växande problem ger en känsla av ett samhälle i kaos (ibid., s.10, s.17ff). Informanterna i
Höijer och Rasmussens (2005b) studie om människors reaktioner på våldsdåden år 2003
uppgav att våldet kändes extra påträngande just på grund av sin motivlöshet. Att ett barn hade
mördats motivlöst på ett dagis gav dessutom en upplevelse av att ingen kunde känna sig helt
säker (s.53ff). Att återge en handling som motivlös är dock en missvisande bild enligt Best
(1999) som menar att värderandet av motiv alltid är en fråga om vem som betraktar. Även om
de är felaktiga och moraliskt avskyvärda så har människor som begår våldshandlingar alltid
en orsak enligt Best. En våldsgärning kan exempelvis vara motiverad av hämnd, av en vilja att
hävda sin rätt eller av att utöva makt i allmänhet (s.14ff).
3. Metod
3.1 Vetenskapsteoretiska utgångspunkter
Denna studie utgår från ett socialkonstruktivistiskt vetenskapsparadigm.8 Enligt en sådan
ansats är de sätt vi förstår vardagen skapade av historiska och kulturella föreställningar om
världen. Denna förståelse blir till och upprätthålls i ett samspel mellan människor och sociala
fenomen får mening först genom en diskurs (Winther Jørgensen och Phillips, 2011, s.104).
Den ontologiska utgångspunkten är fenomenologisk vilket innebär en syn på människan som
en meningskapande varelse. Ingenting kommer därför att betraktas som objektivt existerande
utanför den meningskapande processen. Mänskligt beteende måste tolkas utifrån den
studerade individens perspektiv för att vi skall kunna förstå sociala entiteter (Sohlberg och
Sohlberg, 2009, s.254f). I detta arbetes sammanhang handlar det om att försöka fånga vad
som är konkret och påtagligt då mångtydiga begrepp så som våld, vansinnesdåd och psykisk
sjukdom används i tidningstexter (ibid., s.57). Dessa betraktas därmed som nominella begrepp
och kommer med detta endast att ses som benämningar på företeelser som kan ha många
betydelser. Målet är inte att fånga begreppens sanna väsen utan att fånga de meningsbärande
element som de kan tänkas samla för tidningsläsare (ibid., s.117).
8
Ett paradigm är en sammansättning av en forskningstraditions olika delar. Dels dess ontologi, vad som finns
eller hur världen är beskaffad. Dels dess epistemologi, hur vi når kunskap om världen och dels dess
metodologiska position, praktiska metoder för att studera världen (Sohlberg, 2009, s.22, s.238).
9
3.2 Forskarroll och forskningskvalitet
Då verkligheten formas tillsammans med dem som studerar den är den betraktande individens
sociala och historiska förförståelse betydande för vilka svar som denne finner. Den tolkning
som jag gör av en text är därmed min tolkning och ingenting som här redovisas behöver därför
stämma med en objektiv verklighet. Jag gör alltså inga anspråk på att göra absoluta beskrivningar
i denna text. Att ur denna synvinkel arbeta för att betraktandet av samma material skall
resultera i exakt samma tolkning av en annan individ vid en annan tidpunkt är svårt om inte
omöjligt. Istället för att lägga vikt vid studiens replikerbarhet kommer fokus snarare att ligga
på resultatens pålitlighet. Pålitlighet hänvisar i detta sammanhang till att det skall vara möjligt
att följa att olika faser i forskningsprocessen har utförts på rätt sätt (Bryman, 2002, s.258ff).
För att säkra pålitligheten i denna studie är ambitionen att det skall gå att följa
argumentationen hela vägen genom arbetet. Att ha en transparens i studien handlar i detta fall
om en detaljerad metodgenomgång, en tydlig redogörelse av förförståelse och en tydlig
redovisning av källor (Bergström och Boréus, 2012, s.42f). Samma förfarande gäller för
studiens validitet. Läsaren skall kunna följa att de slutsatser som genererats hänger samman.
Vid den diskursiva analysen handlar det exempelvis om att en tolkning motiveras för läsaren
och att det analyserade materialet återges på ett sådant sätt att läsaren själv kan följa och
värdera tolkningsprocessen (Bergström och Boréus, 2012, s.406; Bryman, 2002, s.260).
3.3 Förförståelse
Att alla människor bär med sig vissa antaganden om världen som påverkar hur de upplever
och tolkar sin omgivning får extra betydelse vid en diskursanalys. Den som analyserar en
diskursiv framställning av verkligheten är alltid själv del av ett socialt sammanhang. Då
diskursanalysen siktar mot att synliggöra sådant som tas för självklart är det av extra vikt att
den analyserande individen är tydlig med vilken betraktningsvinkel som denne intar
(Jørgensen och Phillips, 2000, s.28). Min ingång till denna studie kom ur en mångårig
bakgrund som vårdare och mentalskötare. I den yrkesrollen har jag arbetat med både gravt
funktionshindrade och individer som ligger i ett gränsland mellan vad psykiatrin värderar som
normalt och sjukt. Trots att jag i denna roll många gånger mött ilskna, ledsna och förvirrade
människor har jag hittills aldrig mött ett utåtagerande beteende som jag upplevt som grundat i
individuella egenskaper. Vare sig sinnesstämningen kom av sjukdom eller av andra yttre
omständigheter har jag alltså aldrig mött en psykiskt sjuk eller funktionshindrad människa
som jag upplevt farlig på något annat sätt än vad andra människor kan vara farliga på. I en
kombination med redovisad tidigare forskning och teori har detta på ett mer eller mindre
10
undermedvetet sätt lagt ramen kring analysen nedan. Ambitionen har dock varit att vara så
öppen som möjligt inför materialet. Det är dock återigen värt att poängtera att denna studie
inte bör ses som en objektiv redogörelse utan som en diskursiv konstruktion bland andra.
Studien är en förmedlad version av världen och det är upp till läsaren att bedöma rimligheten i
resonemanget.
3.4 Etiska överväganden
I all forskning skall det finnas en samverkan mellan individskyddskravet och forskningskravet
(Vetenskapsrådet, 2002, s.5).9 Ett möjligt förfarande för att uppfylla dessa krav vid en
undersökning som behandlar information som redan är del av offentligheten är att så långt
som möjligt undvika detaljer om enskilda individer. Vid studier av tidningsrapportering som
behandlar verkliga händelser är det dock inte lätt att strikt utesluta sådan information. Även
om jag gör en etisk bedömning att offrets namn bör hållas konfidentiellt är det svårt när fallet
har blivit vida känt just genom att namnet har spridits i media. Här har jag bedömt att både
studiens pålitlighet och läsbarhet skulle påverkas om jag inte använder den mediala
benämningen. Jag är medveten om att det finns en risk för att jag reproducerar en kränkning
genom att återge historien på detta sätt. Min avvägning har i detta fall gjorts mot
forskningskravet och min ambition har varit att ge en alternativ tolkning och fördjupad
kunskap kring det som redan sagts. Sammantaget har jag genomgående försökt att så långt
som möjligt undvika breda beskrivningar och detaljer kring de verkliga händelser som
förekommer i denna text. Beskrivningar har bara gjorts där jag upplevt det som nödvändigt
för den övergripande förståelsen. Då studien även omfattar flera känsloladdade händelser ser
jag dock att arbetet kan gränsa till ett ytterligare etikproblem. Detta särskilt om den
övergripande argumentationen upplevs reducera händelsernas tyngd. Diskussioner om
brottslighet som tar gärningspersonens perspektiv kan upplevas som en ren kränkning mot
offren (Garland, 2001, s.143). Likväl kan en stereotyperad bild av gärningspersonen ge
legitimitet åt offrets lidande (Christie, 2001). Att frånta ’vansinnesdåd’ dess värde eller att
frånta en upplevd ’ondska’ från gärningspersonerna kan därför upplevas som ett förminskande
av offren. Ambitionen har dock snarare varit att ge begreppet ’vansinnesdåd’ ett nytt ljus och
därigenom öppna dörren för alternativa förståelseprocesser. Med detta följer potential för nya
9
Individskyddskravet innebär att ingen skall utsättas för psykisk eller fysisk skada, förödmjukelse eller
kränkning till följd av forskningen. Forskningskravet behandlar att kunskap fördjupas, utvecklas och eller att
metoder förbättras. Då all forskning till viss del alltid påverkar alla som deltar i den handlar det om ett samspel
mellan dessa två krav. Värdet av forskningen måste alltid vara i proportion med den åverkan som den gör på
undersökta personer.
11
kognitiva vägar att hantera händelserna likväl som en potentiellt allmän minskad rädsla för
brott och brottslingen (jfr Heber, 2007). Om något, så skrivs alltså detta arbete med
förhoppningen att lindra lidandet för alla parter.
3.5 Kvalitativ innehållsanalys
En innehållsanalys kan i vid mening användas som en benämning för en metodisk analysering
av en text. Då det görs skillnad mellan en kvalitativ och kvantitativ analys syftar det
kvalitativa i vanliga fall på en analys där inget räknas eller mäts. Som sådan kan den innefatta
en rad olika tekniker och förhållningssätt så som exempelvis diskursanalys, narrativanalys,
argumentationsanalys och så vidare (Bergström och Boréus, 2012, s.50; Jørgensen och
Phillips, 2000). Ett ofta poängterat gemensamhetsdrag för kvalitativa tillvägagångssätt är att
de betraktas som synonyma med tolkande arbeten där fokus ligger på ord snarare än siffror
(Bryman, 2002, s.35). Hsieh och Shannon (2005) definierar dock den kvalitativa
innehållsanalysen som en metod för tolkning av text där fokus ligger på att identifiera teman
och mönster genom systematisk klassifikation samt kodning (s.1278). Här finns alltså även
inslag av rent kvantitativ mätning. Syftet med en sådan ren kvantifiering och kategorisering är
att nå en förståelse för det kontextuella sammanhanget, alltså en större överblick av ett
förhållande (Hsieh och Shannon, 2005, s.1283; Bergström och Boréus, 2012, s.87).
Förekomst och utbredning av olika förståelseprocesser skall i detta sammanhang inte ses som
statistiska sammanställningar utan som verktyg för att göra materialet hanterbart och
överskådligt.
För detta arbete kommer en sådan mindre kvantitativ genomgång att ligga som en
arbetsram för den kvalitativa tolkningen. En nackdel med detta tillvägagångssätt är att det kan
missa ett djupare och bredare meningsbyggande som faller utanför de kategorier som skapas
(Hsieh och Shannon, 2005, s.1285f). Tillvägagångssättet valdes dock med hänsyn till arbetets
syfte och frågeställningar och för det ändamålet såg jag vikt i att få en större överblick i
materialet. Metoden ger även läsaren en möjlighet att följa om ett påstående är rimligt utifrån
den frekvens som en händelse eller ett uttryck förekommer i texterna (Bryman, 2011, s.552).
3.6 Diskursanalys
Kortfattat kan en diskursanalys beskrivas som en analys av hur mönster av meningsbärande
representationer konstruerar en viss förståelse av verkligheten (Jørgensen och Phillips, 2000,
s.15; Bergström och Boréus, 2012, s.354). Ett vansinnesdåd kan ur detta perspektiv ses
representera en social händelse som är ett materiellt faktum men som får sin betydelse först i
12
en diskurs. I detta kan det diskursanalytiska perspektivet bidra till att precisera vilka processer
som styr att en viss betydelse blir etablerad som en sanning (Jørgensen och Phillips, 2000,
s.32). Att välja diskursanalys som metod för tolkning gjordes med avvägning mot studiens
syfte. Diskursanalysen kan i detta sammanhang lyfta vilka diskursiva förutsättningar som en
förståelseprocess har byggts av. En av arbetets övergripande teoretiska ramar är att
begreppsliggöranden av sociala händelser sker inom vissa maktförhållanden. Valet av metod
styrdes därför även av en ambition att tydliggöra de sammanhang som diskursen är verksam
inom. För detta ändamål kan diskursanalysen vara en effektiv metod för att synliggöra olika
maktordningar (Bergström och Boréus, 2012, s.410).
Diskursanalysen har alltid sin grund i vissa filosofiska antaganden om världen och teori
är alltid sammanlänkat med metod (Jørgensen och Phillips, 2000, s.10).10 För detta arbete
finns en lös förankring i Michel Foucaults tänkande kring relationen mellan makt, vetande
och normalitet. Av särskild vikt för analysen blir därför de regelsystem inom vilket vissa
kunskaper ges legitimitet framför andra (Bergström och Boréus, 2012, s.358). Foucault
använde delvis begreppet diskurs som ett samlingsnamn för ”hela den praktik som
frambringar vissa yttranden” (Rosengren i Foucault, 1993, s.57). Diskurs är med detta inte
bara den utsaga som ger ett materiellt faktum mening utan en regelstyrd framställning av
utsagor, begrepp och teorier som sammantaget formar ett uttalande. Med beaktande av dem
”särskilda skyddsåtgärderna” (SOU 2012:17) som beskrivs i inledningen är diskursen kring
psykiskt sjuka lagöverträdare hela den praktik som gjort att denna hotbild har kunnat
konstrueras. Ett vansinnesdåd kan ur detta perspektiv betraktas som ett sådant begrepp som
tillsammans med psykiatrisk teori och praktik formar diskursen om psykiskt sjuka
lagöverträdare. För att förstå diskursen måste analysen alltså betrakta mer än bara de åsikter
som faktiskt framförs.
Enligt Foucault (1993) är diskursanalysen en metod för att i detta sammanhang
”synliggöra de yttre villkoren för diskursens möjligheter” (s.38). Det är med andra ord en
metod för att synliggöra hur en diskurs kan bli möjlig i en viss tid och i ett visst sammanhang.
Genom att studera hur ord och begrepp delas, sprids och bildar regelbundenheter kan man på
detta sätt finna det som Foucault betecknar som ”diskursiva formationer” (Foucault, 1972,
s.45ff). Psykiatrin kan betraktas som ett exempel på en sådan diskursiv formation. Denna
styrs dock inte bara av begrepp och ord utan även av en fysisk praktik. Det finns exempelvis
metoder för diagnostisering som är bundna till sjukvårdsinstitutioner. Denna diskursiva
10
En beskrivning av studiens vetenskapsteoretiska grund görs i avsnitt 3.1.
13
formation kan därmed inte skiljas från psykiatriska sjukvårdsinrättningar och från de experter
som är verksamma inom dessa. Det är alltså läkarna inom denna praktik som bestämmer
ramarna för diskursen (ibid., s.59ff). Här finns regler för vad som kan eller får sägas och det
råder enligt Foucault alltid en strid om vad som skall inkluderas och exkluderas inom varje
formation (ibid., s.53).
Begreppet ’subjektposition’ preciserar att det inom en diskurs även finns vissa regler för
hur man skall förhålla sig vid olika sociala sammanhang. Olika aktörers positionering har
alltså betydelse för hur de får tala och agera. En individ intar ofta flera subjektpositioner
samtidigt och kan därmed ha ett visst utrymme för variation. Men antalet positioner och
handlingsutrymmen är begränsade och gränserna sätts av den diskursiva formation som
individen är verksam inom (Bergström och Boréus, 2012, s.358ff). Fokus kommer i detta
sammanhang att läggas vid vem som agerar mot vem och i vilken miljö som interaktionen
sker. Exempelvis om gärningspersonen presenteras som avvikande i ett sammanhang och om
detta har betydelse för hur situationen definieras.
3.7 Valet av tidningsmedia och urvalsförfarande
Sverige är en av de världsledande nationerna då det kommer till tidningsläsning. En majoritet
av Sveriges vuxna befolkning läser någon gång i veckan en papperstidning och förhållandet är
relativt oberoende av läsarens kön eller utbildningsnivå. Tidningsjournalistiken har med detta
ett betydande inflytande över hur människor förstår olika sociala händelser (Hadenius &
Weibull, 2011, s.138; s.366ff). Då ambitionen har varit att granska en rapportering som är
typisk för den information som har förmedlats till allmänheten utgår studien därför från
tidningsmedia. För detta ändamål samlades material från Sveriges fyra traditionellt mest lästa
tidningar; Expressen (EX), Aftonbladet (AB), Dagens Nyheter (DN) och Göteborgs-Posten
(GP) (Hadenius och Weibull, 2011, s.140f).
Ambitionen har även varit att frångå tillfälliga trender och att inte enbart fokusera på
rapportering kring vissa uppmärksammade händelser. Enligt Höijer och Rasmussen (2005b)
var den mediala användningen av begreppet vansinnesdåd frekvent återkommande åren kring
våldsdåden år 2003 (s.10). För att inte fånga ett eventuellt ”uppsving” under denna period
sattes därför urvalsramen från 2005-01-01 till 2012-12-31. För kodningen drogs ett
slumpmässigt urval ur denna tidsram där de artiklar som skulle ingå i undersökningen togs
fram med hjälp av en slumptalstabell (bilaga 3). Artiklarna numrerades från äldst till yngst
och stickprovet utgjorde 30 artiklar från varje tidning. Att välja denna typ av urval gjordes
återigen för att få spridning i materialet. För att undvika en överrapportering från enskilda
14
händelser men även för att inte få en överrepresentation av artiklar från vissa tidningar (de
artiklar som ingår i studien redovisas i bilaga 2). För diskursanalysen styrdes urvalet mer
målinriktat. Material samlades inom samma urval men med ambitionen att svara mot
frågeställningarna och de diskursbegrepp som redovisas ovan (jfr Bryman, 2011, s.392).
Materialet från de fyra tidningarna samlades från det interaktiva mediearkivet
”Newsline”. En trunkerad sökning på begreppet vansinnesdåd gav 374 träffar med en mindre
övervikt av artiklar från kvällspressen (sökningen gjordes i Newslines arkiv 2013-05-02).11
Inom den angivna perioden inkluderades all tryckt press för de fyra tidningarna. I studien
ingår därför inget internetbaserat material. En begränsning med detta förfarande är att
näteditionerna av framförallt kvällstidningarna i större utsträckning når en yngre publik än
pappersutgåvan (Hadenius och Weibull, 2011, s s.368). Avgränsningen gjordes dock med
hänsyn till studiens transparens. Många av internetkällorna saknar en namngiven författare
och det är svårt att garantera att materialet finns kvar i samma form i ett större tidsperspektiv
(Bryman, 2011, s.584). Ambitionen var alltså att alla artiklar skulle gå att spåra även i andra
databaser eller på annat vis i pappersform.
En viss gallring har efter draget urval dels skett målinriktat och dels med hänsyn till
samma transparensskäl som anges ovan. Alla artiklar utan angiven författare utsorterades och
vissa valdes bort på grund av irrelevans för studien. Utsorterade artiklar var sådana som
varken gick att koda eller analysera. Sammantaget var det 14 artiklar som inte gick att koda
men som användes i den senare diskursanalysen, 84 artiklar kodades kvantitativt och
sammanlagt 98 artiklar fungerade som underlag för den diskursiva analysen.
3.8 Tillvägagångssätt
Studien innehåller både induktiva och deduktiva inslag.12 De kodningsenheter som valdes
byggdes delvis deduktivt, baserade på ovan redovisade begreppsförklaringar och forskning.
Ambitionen har dock varit ett mer induktivt förhållningssätt med en så detaljerad självständig
analys av ämnet som möjligt. Ett förhållningssätt som bland annat styrde att kodningsschemat
delvis förändrades under arbetets gång (jfr Hsieh och Shannon, 2005, s.1286; Bryman, 2002,
s.401). Ett kodningsschema skapades alltså delvis under en första genomläsning av materialet
där även det huvudsakliga temat i varje artikel ströks under. Efter detta kodades materialet
baserat på de understrykningar som gjorts. I ett tredje steg lästes materialet igenom ytterligare
en gång där för studien intressanta delar markerades. I marginalen antecknades de ord som
11
Trunkerad sökning innebär en sökning där en asteriks (*) sätt i någon kombination med sökordet. Trunkering
kan exempelvis användas för att hitta olika böjningsformer av ett ord (Backman, 2008, s.174).
15
kunde ses sammanfatta vad artikeln rörde. Exempelvis ’psykisk sjukdom’, ’terrorism’, ’detta
är inte ett vansinnesdåd’ och så vidare. Materialet grupperades sedan efter den kategori som
skulle analyseras. Våld på offentlig plats sorterades exempelvis ut och analyserades separat.
Detta gjordes för att bärande teman inom varje kategori skulle gå att urskilja mer precist. På
detta sätt kunde även särskiljande drag för psykiskt sjuka synliggöras i de olika
sammanhangen. I ett sista skede sorterades alla artiklar ut som diskuterade ett formulerat
samhällsproblem i sammanhanget vansinnesdåd. Dessa närlästes ytterligare en gång och
grupperades efter bärande teman. På detta sätt kunde problembeskrivningar i sammanhanget
psykisk sjukdom särskiljas från övriga artiklar.
Särskilt fokus har legat vid att den egna analysen skulle vara stringent. Målet var med
andra ord att hela materialet skulle kodas likadant för att på detta sätt kunna presentera
pålitliga kategorier för den egna analysen. Som tidigare diskuterats har replikerbarheten i
kodningen inte varit av avgörande betydelse. I flera fall har ord eller uttryck tolkats och
kodningen har inte alltid varit baserad på vad som uttryckligen anges i texterna. Vid några
tillfällen var det en svår avvägning om uttryck likt, ’detta är inte ett vansinnesdåd’ skulle
kodas. I dessa fall utgick jag från om det framgick vad individen definierade som ett
vansinnesdåd. Exempelvis då det skett en skottlossning; ”jag tänkte direkt på vansinnesdåd
på skolor i USA” (AB 2012-10-03). I detta fall kodades vansinnesdåd som beväpnat våld på
skola. Det är återigen värt att poängtera att fokus för studien ligger på tolkning och att de
kategorier som arbetats fram inte skall ses som statistiska mätningar. Gärningspersonens
uttryckta psykiska hälsa är exempelvis en bedömning och tolkning som jag har gjort. Till
större del har tolkningen gjorts mot sådan som jag ansett vara indikationer på sjukdom.
Exempelvis tidigare kontakt med psykiatrisk vård, ska genomgå sinnesundersökning, dömd
till psykiatrisk vård och så vidare. De fall där det kan antas vara underförstått att
gärningspersonen är sjuk eller frisk framgår därför inte i de redovisade tabellerna. Detta har
därför särskilt beaktats vid den diskursiva analysen.
I en första utformning ville jag undersöka om handlingarna uttrycktes vara oplanerade
och eller motivlösa. De visade sig dock vara svåra att både förklara i kodningsinstruktionerna
och att koda vid en provgenomläsning. Dels fann jag de vara överlappande och dels fann jag
det svårt att utan djupare analys avgöra vad som konsekvent skulle kodas som uttryck för
dessa kategorier. (jfr Bryman, 2011, s.294). De ströks därför helt från kodningsschemat men
har beaktats vid diskursanalysen. Enligt de ovanstående begreppsbeskrivningarna av ett
12
Antaganden är både grundade i hypoteser och teoretiska överväganden (Bryman, 2011, s.26)
16
vansinnesdåd så rör det sig om våld mot en individ som gärningspersonen inte känner sedan
tidigare. För att belysa betydande teman i nyhetsrapporteringen förhöll jag mig därför till det
interpersonella våldet preciserat i tre undergrupper. Relation mellan offer och gärningsperson
har kategoriserats som våld mot främling, bekant och närstående.13 Våldet kommer även att
kategoriseras efter presenterad uppgift om dödligt eller icke dödligt våld. Uppdelningen
kommer härmed inte att särskilja mellan sådant som juridisk skulle definieras som försök till
mord eller ringa misshandel. Jag gör denna avgränsning för att bedömningen av
brottsrubriceringen skulle behöva göras av mig i de allra flesta fall vilket skulle göra det svårt
att vara konsekvent i kodningen. För att få en ytterligare fingervisning om allvarsgraden i
våldet preciserades därför även om handlingen begicks med eller utan vapen. Där uttryck som
exempelvis ”skolskjutning” används har det kodats som våld med vapen där skada ej framgår.
3.8.1 Avgränsningar
För att kunna få en överblick av hur begreppet vansinnesdåd används och förstås fann jag det
relevant att inkludera sådant som inte täcker ren brottsrapportering. Det har alltså inte gjorts
någon urskiljning av var i tidningen artikeln påträffats eller i vilket sammanhang begreppet
förekommer. Ledarsidor, debattartiklar, notiser, kultur och sportsidor finns alltså
representerade i stickprovet. Jag har inte heller gjort någon åtskillnad mellan om
rapporteringen berör händelser i Sverige eller utlandet. Ett möjligt urvalsfel kan i detta
sammanhang vara att delar av tidningarna läses mer frekvent än andra. Lokala nyheter är
traditionellt den mest lästa delen av tidningen samtidigt som ledarmaterial, ekonomi- och
kulturartiklar är de som ges minst uppmärksamhet (Hadenius och Weibull, 2011, s.370). I
denna studies sammanhang fann jag det dock svårt att endast utgå från en sådan statistisk
mätning av läsares genomsnittliga preferenser. Uppmärksammade terrordåd i utlandet likväl
som betydande samhällsdebattsinlägg skulle i dessa fall helt försvinna från materialet. Med
andra ord utgår jag från att all rapportering kan har en potentiellt lika stor inverkan på en
samhällelig förståelse av en företeelse.
Här uppstod i några enstaka fall en överlappning där rapportering från samma händelse,
13
I World Health Organizations (2002) begreppsprecisering av våld görs en uppdelning av det interpersonella
våldet i två undergrupper. Våld mot närstående så som inom familj och våld som sker mellan människor utanför
en nära relation. Till den första gruppen hör allt typ av våld i hemmet, mot exempelvis barn eller en
kärlekspartner. Den senare inkluderar ungdomsvåld, spontant uppkommet våld, sexuellt våld mot främlingar och
våld på institutioner så som arbetsplatser, fängelser och vårdinrättningar. Det behöver alltså inte röra sig om våld
mellan främlingar men relationerna har lösare band än våldet i intima relationer (s.5). Jag kommer att förhålla
mig till samma precisering men kommer alltså att klassificera relationsförhållandet mellan gärningsperson och
offer i ytterligare en kategori.
17
samma reporter och dag fanns med som både notis och artikel i stickprovet. I dessa fall
plockades en av texterna bort. I flera av de analyserade artiklarna användes även temarutor
eller faktarutor med beskrivningar av andra händelser än det som var huvudtemat i artikeln.
Återkommande var även att olika händelser jämfördes i den löpande texten. Jag valde att inte
behandla dessa beskrivningar som separata observationer vid varken kodning eller analys.
Detta för att en artikelförfattare eller en tolkning inte skulle få övervikt. Istället fokuserades på
det sammanfattande huvudsakliga temat i varje enskild text.
4. Resultat och analys
Nedan görs först en framställning av diskursen kring psykiskt sjuka lagöverträdare inom
ramen för vansinnesdådens gemensamma kännetecken. Under rubriken ’gärningspersonens
subjektposition’ presenteras och analyseras konstruerade föreställningar om psykiskt sjuka
lagöverträdare. Avslutningsvis analyseras de ’diskursiva formationer’ som framträder då
begreppet vansinnesdåd används i tidningstexterna. Särskilt fokus läggs vid de
problemformuleringar och lösningsmodeller som behandlas i detta sammanhang.
4.1 Vansinnesdådens situationer
I det studerade materialet sker vansinnesdåden vanligen i offentliga miljöer som är svåra eller
omöjliga att undvika i ett normalt samhällsliv (bilaga 1, tabell 1). Det kan exempelvis röra sig
om ”stadens största torg”, i kollektivtrafiken en måndagskväll eller i väntan på ”skolskjutsen”
en måndagsmorgon (EX 2011-12-16; DN 2012-03-20; DN 2005-05-25). Mer framträdande är
dock en förmedling av de i normala fall trygga sammanhangen. Det handlar alltså främst om
en kriminalitet som sker i miljöer där det inte brukar begås brott. Detta oberoende av om
gärningspersonen anges vara psykiskt sjuk eller inte.
Det blomsterplockande paret fick syn på en röd jacka i gräset. När de kom närmare
upptäckte de kvinnan – som låg död bland liljekonvaljerna (…) Kvinnan misstänks ha
blivit överfallen och mördad när hon cyklade” genom ett ”idylliskt skogsområde utanför
staden” (Ex 2010-05-30).
Miljön är alltså, blomsterplockare, liljekonvaljer och ett ”idylliskt” skogsområde. I en annan
småstad blir en äldre man attackerar med en yxa då han är ute och rastar sin hund;
”Grova våldsbrott är en ovanlighet i” staden. Staden ”är ju ett litet ställe där nästan
alla känner alla eller åtminstone någon bekant till familjen. (…) Det känns säkert att bo
här men det är ju inte något Bullerbyn längre” (AB 2012-11-30).
18
Vansinnesdådet har förändrat ”Bullerbyn” som inte längre upplevs vara den trygga plats det
en gång var. En liknande miljöbeskrivning är framträdande då ett barn har blivit mördat på
väg hem från skolan i en småstad. Händelsens ofattbarhet beskrivs just i termer av vilken
trygg miljö gärningsplatsen brukar eller bör vara;
en by i chock (…) ännu ett litet samhälle som plötsligt fått sorg. (…) - Det är
fullständigt ofattbart. Och jag som alltid varit så glad åt att mina egna barn får växa
upp i en så lugn och trygg miljö (GP 2007-01-26).
Utifrån Hebers (2007) resonemang om rädsla för brott kan förmedlingen av att händelserna
sker i normala fall trygga sammanhang ses göra dem extra skrämmande (s.237). Samtidigt är
bilden inte entydig. Undantagen är både många och betydande. Begreppet vansinnesdåd kan
användas för att beteckna händelser som sker i sammanhang där varken det offentliga eller
den trygga miljön kan ses vara utmärkande. Det kan exempelvis röra sig om en skottlossning
utanför en nattklubb men även mer institutionellt otrygga sammanhang så som häkten eller
rättspsykiatriska kliniker (EX 2008-10-04; EX 2011-11-02; GP 2006-01-16). I det följande
citatet används exempelvis begreppet vansinnesdåd för att beteckna ett mord som sker i
samband med vad som insinueras vara en uppgörelse om droger;
Orsaken till att de träffas var att 18-åringen skulle delbetala en skuld på 10000 kronor.
Den uppfattningen hade inte den skadade som uppgett att han skulle köpa knark av den
yngre mannen. Träffen urartade och gick över i handgemäng (GP 2008-10-10).
4.2 Vansinnesdådens relationer
Ett dominerande tema är att ’vansinnesdåden’ drabbar personer med vilket gärningspersonen
inte har haft en tidigare relation. Särskilt då gärningspersonens psykiska ohälsa beskrivs rör
sig fallen nära på uteslutande om gärningar riktade mot främlingar (bilaga 1, tabell, 2). Temat
är dock betydande i samtliga studerade fall. Att handlingen är riktad mot en ’främling’ kan
ibland till och med behandlas som en avgörande markör för om en gärning ska definieras som
ett vansinnesdåd eller inte;
”Enligt polisen finns inget som tyder på att” gärningspersonen och offret ”kände
varandra. Och både hustrun (…) och de grannar Aftonbladet pratat med uppger att”
offret ”saknade fiender. Mycket pekar på att det handlar om ett vansinnesdåd” (AB
2012-11-30).
I ett annat sammanhang vill inte polisen definiera situationen som ett vansinnesdåd just på
grund av en tidigare relation mellan gärningsperson och offer;
19
”Om polisen uppfattat dramat som ett vansinnesdåd kunde” de ”inte svara på under
måndagen. Den misstänkte mannen kände eller har enligt LKC, varit bekant med vissa
av de överlevande” (GP 2007-04-10).
Även här finns dock en viss variation i rapporteringen. Flera fall berör exempelvis
våldsdåd riktade mot närstående. I det följande har gärningspersonen dessutom haft en
psykisk problematik i flera år innan gärningen;
I maj knivskar en 38-årig man (…) sin hustru och sin mamma. Båda fördes skadade till
sjukhus. Mannen – som tog sitt liv efter överfallet – hade under flera år haft kontakt
med en distriktsläkare (…) för sina psykiska besvär (EX 2006-06-21).
I andra fall riktas våldet mot bekanta så som tidigare klass- eller arbetskamrater (EX 2008-0821; EX 2009-04-17, DN 2008-09-23). Det tidigare nämnda fallet där en vårdare blir
attackerad av en patient på en rättspsykiatrisk vårdinrättning uttrycks exempelvis ha föregåtts
av en långvarig relation.
”Patienten och vårdaren kände varandra jättebra. (…) Attacken kom totalt
överraskande för vårdaren som väl kände” patienten ”efter att ha jobbat på sjukhuset
ett 30-tal år. Patienten har vårdats sedan 1998 på sjukhuset” (GP 2006-10-06).
Här finns även gärningar som föregås av en mer flyktig bekantskap men där handlingen inte
riktas mot någon helt okänd för gärningspersonen. I ett beskrivet fall skall en kvinna ha
umgåtts med en man på en nattklubb. Mannen skall senare samma kväll ha sökt upp kvinnan
på dennes hotellrum med avsikt att våldta henne. Händelsen skall efter detta ha eskalerat i ett
mycket grovt våld;
De ska ha träffat en 30-årig man och under samtalet visade det sig att han bodde på
samma hotell (…) Klockan 02.30 kommer svenskorna tillbaka till hotellet. Cirka 50
minuter senare kommer 30-åringen (…) Men han går inte till sitt eget rum 404 – utan
istället till rum 505 där svenskorna bor (AB 2011-06-19).
Trots att begreppet vansinnesdåd alltså ofta används för att beteckna ett våld riktat mot
främlingar finns det många talande exempel för motsatsen. Detta gäller både för händelser där
gärningspersonen uppges vara psykiskt sjuk och där psykisk hälsa inte är någon framträdande
del av rapporteringen.
4.3 Vansinnesdådens interaktion och motiv
Även kombinationen att handlingen uttrycks vara oprovocerad, omotiverad och spontant
uppkommen är återkommande och även i detta sammanhang är denna betoning särskilt
20
framträdande då gärningspersonen uttrycks vara sjuk. Följande två exempel är talande för hur
händelseförloppen ofta beskrivs;
I polisförhör har han berättat att han fick ett infall att hugga någon med kniv och att det
råkade bli den för honom okända flickan som passerade utanför hans port (DN 201205-09).
Polisen koncentrerade sig under dagen på att samla in vittnesmål om dramat på Söder
då den 35-årige knivmannen först hotade människor med kniv (…) och sedan
oprovocerat knivskar tre personer (DN 2005-05-25).
I de undantagsfall där en psykiskt sjuk människas motiv behandlas uttrycks dessa som
irrationella och kopplade till sjukdomen;
Det är precis som om kvinnan fått för sig att hon hade fått ett uppdrag som hon skulle
utföra och att det råkade bli just vår bror som kom i vägen för henne (EX 2010-04-07).
Då gärningspersonens psykiska hälsa inte diskuteras är det dock ingen ovanlighet att både
motiv och interaktion mellan gärningsperson och offer behandlas. Motiv förekommer
exempelvis då en man attackerar en språkskola efter en upplevd kränkning;
Vi har förstått att vissa gjorde narr av honom och han ansåg att andra sett ned på
honom på grund av hans bristfälliga engelska (…) Det kan ha varit motivet bakom valet
av en institution som undervisar immigranter i språk, spekulerar han (EX 2009-04-05).
Samma gäller för ett grannbråk som leder till flera dödsoffer. Här skall händelsen ha föregåtts
av både interaktion, motiv och planering;
I förrgår kväll störde sig en 49-årig skytteinstruktör på sina grannars festande. (…)
Mannen ska ha bett de att sänka volymen, men grannarna vägrade (…) - Jag kommer
att gå hem och jag kommer att komma tillbaka och mörda er, ska han då ha varnat de,
skriver AFP. Några timmar senare (…) kom han mycket riktigt tillbaka (AB 2012-1202).
I vissa fall är motiv och planering mer uttryckligt formulerat i texten. ”Sättet dådet
genomförts på visar också på planering och
förberedelser” (GP 2010-12-13).
Gärningspersonen, "tycks ha planerat sitt dåd. Motivet var politiskt.” (DN 2011-01-11).
”Minst tolv personer mördades i massakern – som tros ha utlösts av ett arvsbråk” (AB 201006-03).
Avsaknad av motiv och planering används alltså övervägande som betecknande för den
psykiskt sjuke gärningspersonen. I följande exempel används det till och med som en indirekt
indikator på att gärningspersonen är sjuk;
21
Om man ser brottet som sådant, så är det ingen normal människa som knivhugger en
ung flicka på det sättet. Gör man en gärningsmannaprofil på en sådan gärningsman, så
bör man hitta en person som har problem. Jag kan inte se att det ligger någon
brottsplanering bakom ett sådant här brott (GP 2012-02-17).
Förmedlandet av den psykiskt sjukes gärningar som motivlösa kan dock ses som det Becker
(2006) betecknar som en avvikelse som uppstår i kategoriserandet av avvikaren (s.22ff).
Särskilt mot Bests (1999) resonemang om att en bedömning av motiv alltid görs subjektivt
(s.14ff). I det följande exemplet är psykisk hälsa ingen bärande del av rapporteringen.
Händelsen rör en pappa som mördar sin egen dotter och dennes vän efter vad som anges ha
föregåtts av ett gräl. Här beskrivs alltså både interaktion och motiv;
”- Jag blev rasande när hon trotsade det utegångsförbud som fanns, berättade han i
polisförhör. Han började leta efter flickorna i söndags och hittade de snart i en
intilliggande park.” Flickan ”vägrade följa sin pappa hem” (EX 2005-05-12).
Då den psykisktsjuke gärningspersonen mördar ett barn är det alltså ”problem” hos individen
som är den enda rimliga förklaringen. Då psykisk ohälsa inte är någon bärande del av
rapporteringen flyttas dock fokus bort från gärningspersonen. I exemplet ovan får ett trotsat
utegångsförbud förklara att två barn blir brutalt mördade. Denna skillnad i rapportering är
utmärkande. I sammanhanget psykisk sjukdom är motivlöshet, spontan handling och
avsaknad av interaktion mellan offer och gärningsperson framträdande. Sammantaget kan det
ses förmedla en förståelse av att de psykiskt sjukas brottslighet kan inträffa när som helst och
mot vem som helst. Det är alltså oberäkneliga och okontrollerbara händelseförlopp och
gärningspersoner. Enligt Hebers (2007) resonemang om att det okontrollerbara utgör själva
basen till rädsla för brott kan de psykiskt sjuka gärningspersonerna därför ses porträtteras som
utmärkande skrämmande.
4.4 En moraliskt förkastlig handling
Det är dock inte någon av de ovanstående kategorierna som kan ses sammanfatta vad ett
vansinnesdåd används för att beteckna i det studerade materialet. Vad som karaktäriserar nära
på samtliga fall som ingår i denna studie är istället att de behandlar händelser av dödligt eller
potentiellt dödligt våld (bilaga 1, tabell 4). Ett samlande och enhetligt drag är även att det rör
sig om ett våld som är uppseendeväckande aggressivt. Här finns inte något som är
särskiljande våldsamt med de psykiskt sjuka gärningspersonernas handlingar. Uttryck så som
”löpte amok”, ”besinningslöst våld”, ”skoningslöst våld” ”ursinniga knivhugg”, ”massmord”,
”blodbad” och så vidare är återkommande oberoende av sammanhang (t.ex. EX 2012-03-14;
DN 2012-03-20; EX 2005-05-12; EX 2009-01-24; AB 2011-06-19).
22
Vid den tidigare nämnda skottlossningen utanför en nattklubb i Stockholm sköt
gärningspersonen ”besinningslöst in mot entrén till nattklubben Sturecompagniet (…) Fyra
unga människor miste livet (…) och många skadades” (EX 2008-10-04). Kvinnan som blev
mördad av en man som hon träffat på en nattklubb blev attackerad med ”en stor kökskniv”.
Det beskrivs även att hon blivit huggen flera gånger i halsen och magen och att ”det var blod
överallt” (AB 2011-06-19).
I en debattartikel förmedlas bakgrunden till vansinnesdåden delvis vara en samhällelig
upplösning av ”vett, moral och civiliserat leverne” (GP 2008-05-20). I delar av det studerade
materialet finns även en mer subtil förmedling av att något är allvarligt moraliskt fel med
våldet. ”Att ge sig på ett barn med ett vapen är helt ovettigt. Det finns ingen vettig förklaring,
det har gått alldeles, alldeles fel någonstans” (GP 2012-02-07); ”visst är det rimligt att kalla
det vansinnigt. Så många döda ungdomar går inte att greppa, går inte att ta in.” (GP 201107-27). Uttrycken kan även ta formen av ren avsky och vädjan om handlingskraftighet för att
stävja våldet. Vansinnesdådet är ”ett avsiktligt dödande av oskyldiga som inte kan förlåtas”
(AB 2012-03-12). ”När skall det här meningslösa våldet ta slut, kanske aldrig (…) Men det är
dags, det är dags för oss alla att ställa oss upp och säga: Nu får det vara nog!!” (AB 201107-13).
Det grova våldet kan alltså ske mot en främling, i en miljö som i vanliga fall är trygg,
vara motivlöst, oprovocerat och utan föregående interaktion. Det kan även röra sig om våld
mot svaga offer så som unga eller äldre eller om ett våld som drabbar många (bilaga 1, tabell
5, 6). Handlingen definieras dock inte av någon av dessa kategorier enskilt eller ens
samspelandes. Begreppet vansinnesdåd kan istället ses vara ett sammanfattande styrkeord som
betecknar ett våldsbrott som på något sätt är utmärkande omoraliskt.
4.5 Gärningspersonens subjektposition
Nedan
framträder
ytterligare
en
beståndsdel
som
tycks
vara
avgörande
för
begreppsliggörandet av ett vansinnesdåd. För att en handlings skall definieras vara moraliskt
oförsvarbar krävs en gärningsperson eller ett sammanhang som utmanar samhällsordningen.
Det är alltså av avgörande betydelse vem som begår en handling och i vilket sammanhang
som handlingen begås.
4.5.1 En gärningsperson eller ett sammanhang som utmanar samhällsordningen
I en studerad artikel beskrivs hur en docent i medicin skar upp sin frus ansikte med en skalpell
för att sedan äta upp hennes läppar. Docenten skall enligt artikeln vara helt utan ånger och
23
skall vara satt att genomgå en sinnesundersökning. Händelsen beskrivs ha motiverats av en
ogrundad misstanke om otrohet. Det skildrade våldet är brutalt;
”våldet som den ansedde docenten, (…) misstänks ha utövat var så grovt att åklagaren
först rubricerade brottet som försök till mord. (…) lägenheten var fullständigt
nedblodad, kvinnan var mycket illa däran”. Men ”det är uppenbart att det här inte är
ett vansinnesdåd (…) mannen har planerat dådet” (AB 2012-06-01).
Som framgår ovan behöver en rationell planering inte vara avgörande för om en handling ska
definieras som ett vansinnesdåd eller inte. Den beskrivna händelsen innefattar dock flera
andra av de kategorier som tidigare presenterats. Det finns en misstänkt psykisk sjukdom,
motivet kan ses vara kopplat till den psykiska sjukdomen och händelsen innefattar ett mycket
grovt våld. Ändå preciseras den alltså inte som ett vansinnesdåd i artikeln. Ett ytterligare
exempel som uttrycks vara något annat än ett vansinnesdåd är då en 16-årig pojke blir
knivskuren till döds av en 17-årig flicka. Polisen som blir intervjuad spekulerar om
händelsens sammanhang;
”Det finns ingenting som talar för att flickan och pojken hade någon relation och att
dådet skulle handla om svartsjuka. Inte heller tror” polisen ”att det rör sig om ett så
kallat vansinnesdåd. – Det tror jag inte, för den här kvinnan är inte känd för den typen
av beteende eller sjukdomsbild” (GP 2006-09-03).
Vad dessa sammanhang kan tolkas ha gemensamt är att de behandlar konforma
gärningspersoner och ett våld som trots sin brutalitet håller sig inom gränsen för vad som
är moraliskt acceptabelt. Den 17-åriga flickan och docenten är inte i övrigt avvikande. Det
finns ingen "sjukdomsbild" hos flickan, hon är inte tidigare straffad för brott och docenten
är väl "ansedd". Docenten begår dessutom gärningen i sitt eget hem mot sin fru. De
manifesterar sig därför inte som ett hot och begreppet vansinnesdåd som ett moraliskt
styrkeord behöver inte användas. Följande argumentation förs i en debattartikel efter att en
liten flicka blivit brutalt attackerad med en kniv på ett dagis;
…det är synd att hon inte kände igen förövaren. Det hade ju varit enklare då. Om det är
som det brukar: att det är föräldrar eller någon närstående som är gärningsmannen.
Då hade personen med sannolikhet varit gripen nu. I stället är gärningsmannen en ond
skugga som försvann någonstans mellan husen (GP 2012-02-07).
I detta fall kan den okända gärningspersonen tolkas störa ordningen. Utifrån Hebers (2007)
resonemang om rädsla för brott och Foucaults (2008; 2009) tänkande kring normalitet och
avvikelse kan det okontrollerbara, oberäkneliga, onormala ses vara det som är "en ond
skugga". Hade det dock rört sig om en närstående eller förälder hade det rört sig om ett
24
sammanhang inom ramarna för normalitet. Då hade det ”varit enklare” att hantera händelsen.
På en högstadieskola mördade ”en pojke en kamrat och skadade två” (EX 2008-08-21).
Ett annat fall beskriver hur en 22-årig kvinna mördar en ”småbarnspappa” (EX 2011-09-29).
I inget av dessa fall kan ojämna styrkeförhållanden mellan gärningsperson och offer ses vara
utmärkande. Inte heller proportionerna i mängden skadade eller miljön där händelsen sker. I
fallet med pojken rör det sig dessutom om en gärning riktat mot ”kamrater”. Alltså kan inte
heller främlingskap ses vara betecknande. Det finns fler exempel men dessa är talande. Båda
fallen betecknas nämligen som vansinnesdåd och i båda fallen rör det sig om
gärningspersoner som är signifikant avvikande. Den 22-åriga kvinnan publicerade
”vampyrinspirerade bilder” av sig själv på nätet och tituleras som ”vampyrkvinnan” i artikeln
(EX 2011-09-29). Högstadiepojken klädde sig i utmärkande hårdrocksinspirerade kläder,
imiterade monsterutklädda rockstjärnor och sa att ”satan instruerade honom att utföra dådet”
(EX 2008-08-21). Båda skildras även som psykiskt sjuka.
Vad som betonas vid beskrivningen av gärningspersonen kan alltså ses vara betydande
för denna förståelseprocess på flera sätt. Exemplet med docenten kan ses representera att
psykisk sjukdom inte alltid behöver vara avgörande för om individen skall upplevas som ett
hot. Av Foucaults (2008; 2009) skildring av produktiv makt och normerande praktiker följer
dock att fel människa som utför fel handling utmanar det hierarkiserade och organiserade
samhället som helhet. En psykiskt sjuk ”vampyrkvinna” som mördar en ”trebarnspappa” är
det som De los Reyes och Mulinari (2005) menar att Foucault avser med benämningen
avvikare. Hon är en mindre maktbemedlad människa som inte beter sig underordnat (s.42ff).
Genom de normaliserande praktikerna kan denna avvikelse registreras på flera nivåer.
Avvikaren uppmärksammas därför utan att ett auktoritärt samhällsorgan behöver peka ut
denne (Foucault, 2009, s.283; 2008, s.38f). Utifrån detta resonemang vet den som läser om
"vampyrkvinnan" att hon är ett individuellt hot utan att artikeln uttryckligen behöver säga det.
Genom att betona det abnorma beteendet skapas en förståelse för att fallet inte rör en vanlig
brottsling eller brottslighet. När den psykiska sjukdomen presenteras i sammanhanget är det
som ett ytterligare framhävande av att det rör sig om en farlig våldsverkare. Den sjuke
avvikaren blir på detta sätt identifierbar i ett hav av omoraliska våldsdåd. Övriga
lagöverträdare i denna studie är mer eller mindre välanpassade. I vissa fall börjar de mörda
urskiljningslöst helt utan förvarning. Gärningspersonen är en granne, en pappa, en tonårsson
och så vidare. Det finns med andra ord inget sätt varpå de ’farliga’ kan sorteras från de
’vanliga’. Utifrån Ericson (2011) kan detta ses vara ett svårsmält förhållande i en tid där vi
25
med alla medel vill skydda oss från hotande faror. Foucaults (2008; 2009) beskrivning av
normerande praktiker kan i detta sammanhang förklara hur den psykiskt sjuke våldsverkaren
görs till en hanterbar fiende. Benämningar som ”vampyrkvinnan” kan i detta sammanhang
betraktas som den typ av demoniserande av passande fiender som Ericson (2011) beskriver.
Våldsverkaren är därför inte sjuk i benämningen hjälpbehövande utan sjuk i
benämningen farlig (jfr Åkerström 2002). Den psykiskt sjuke lagöverträdaren beskrivs ofta i
liknande termer. Det är en multiavvikare, en återfallsförbrytare, missbrukare och är i övrigt
socialt abnorm. Dennes handlande är motivlöst och ofta även oplanerat. Benämningen
”galning” kan i detta sammanhang användas som en betoning på att individen handlar helt
utan urskiljning eller eftertanke. Exempelvis då; ”den okända galningen attackerade” (AB
2010-09-04). Barn och kvinnor behöver med Nils Christies (2001) ord skyddas mot denna typ
av ”avvikande monster som lurar på gatorna eller i parkerna” (s.49). Bilden konstrueras på
detta sätt där den psykiskt sjuke lagöverträdaren framträder som ett skrämmande, ondskefullt
hot mot oskuldsfulla och sårbara offer (jfr Estrada och Nilsson, 2007).
4.6 Samhällsproblem och lösning
Vem gärningspersonen är har även betydelse för hur problemformuleringen preciseras. I
sammanhanget psykiskt sjuka lagöverträdare är det nästintill uteslutande psykiatrisk expertis
som uttalar sig. För övriga lagöverträdare är expertisen både mindre enhetlig och mer sällan
förekommande.
4.6.1 Diskursiva formationer
Då gärningspersonens psykiska hälsa inte är en bärande del av rapporteringen rör sig
diskursen mellan olika områden beroende av vilka yttre påverkans faktorer som beskrivs ha
lett till situationen. Vid ”terrordåd” rör diskursen ofta demokrati, främlingsfientlighet eller
fundamentalistiska ideologier (t.ex. GP 2010-12-13; GP 2011-07-31; EX 2011-08-11). Då det
rör sig om dödsskjutningar på skolor diskuteras vapenlagar (t.ex. AB 2012-07-23). Betydande
för samtliga dessa fall är dock en vilja att förstå eller att hitta alternativa förklaringsmodeller
som ligger bortom den aktuella gärningspersonen;
Det individuella våldet är de maktlösas och ensammas metod, deras försök att i ett
storartat hugg förändra sin tid, omstöpa världen. (…) De är terrorister utan att vara
terrorister. Deras agerande är terroristens. De går in på en biograf (…) och skjuter
ihjäl människor som bevittnar premiären till den nya Batmanfilmen. De går in på en
skola i Finland, Tyskland eller USA och mördar kamrater (…) ”En ensam galning”.
För oss gäller det att förstå vad det är som skapar honom (AB 2012-07-21).
26
Det är ”pojkar och män som skjuter ihjäl klass- eller arbetskamrater” och det är sjukliga
mansideal och ett ”sjukligt idealiserande av fundamentalistiska ideologier” som ligger bakom
handlingarna (t.ex. GP 2011-07-27). De män som beskrivs ha skjutit mot en nattklubb i
Stockholm uttrycks inte vara socialt avvikande i mer än handling (EX 2008-10-04). Däremot
drabbade händelsen många oskyldiga främlingar på en offentlig plats. Det är i detta fall
handlingen som är abnorm i sin aggressivitet och skada och därför samhällsfarlig. I detta
sammanhang är det även handlingen som är galen eller vansinnig och inte individen;
Att beteckna våldsverkaren som en galning och dådet som vansinnigt fyller (…) bara
funktionen av tröst i första chockstadiet (…). Men som förklaringsmodell till varför det
kunde hända hjälper det oss inte. Om vi skall bygga ett tryggt samhälle fritt från
liknande händelser, måste vi finna förklaringar som det är möjligt att konstruera
rationella politiska beslut på. Och gör vi inte det riskerar vi att överlåta tolkningen till
de populistiska och reaktionära rörelserna (GP 2011-07-28).
Då gärningspersonen uttrycks vara psykiskt sjuk förändras dock förhållandet något. Här
framträder en psykiatrisk expertis som den främsta enhetliga bäraren av sanning. Oberoende
av lösningsmodell behandlar de just brister inom den psykiatriska vården som determinant för
våldsdåden. Antingen begår den sjuke våldsdåd på grund av sjukdomstillståndets karaktär
eller till följd av att sjukdomen inte blir behandlad i tid. Sammantaget är det dock sjukdomen
eller hur den bemöts i institutionella sammanhang som är grunden till problemet. Följande
exempel är talande för de två olika problemlösningsmodeller som presenteras i
sammanhanget. Den första är mer vårdinriktad medan den andra betonar en mer repressiv
modell med effektivare metoder för riskbedömning och utökade möjligheter att utöva tvång.
Professorn och överläkaren i psykiatri Henrik Anckarsäter betonar en förbättrad vård;
Inget av de senaste årens ”vansinnesdåd” har berott på för låga murar runt
vårdinrättningar eller otillräckliga möjligheter till tvång i den psykiatriska
öppenvården. I stället har förövarna till dessa omskrivna brott på en mängd olika sätt
försökt få psykiatrisk hjälp utan att lyckas. Resursbrister, läkarbrister, utmattning hos
personalen och brist på engagerat samarbete mellan vårdgivare är det viktigaste
bakgrundsfaktorerna (GP 2008-05-07).
Det lagförslag som presenteras i inledningen bygger till stor del på den Nationella
psykiatrisamordningens tidigare arbete (SOU 2012:17, s.292; SOU 2006:100). Anders Milton
som var samordnare för denna arbetsgrupp blir intervjuad i Dagens Nyheter och framhåller
vad man kan betrakta som en mer repressiv hållning;
När en person är självmordsbenägen anses det allvarligt och personen
tvångsomhändertas. Det borde anses lika allvarligt när vården misstänker att en patient
skulle kunna rikta aggression mot andra människor. För att vården skall kunna avgöra
27
om en patient kan bli farlig måste riskbedömningen bli bättre (…) Det är viktigt att
sätta sig ned tillsammans med kollegor och diskutera varningstecken och indikatorer på
att en patient kan bli våldsam. Sådana här vansinnesdåd skulle vi förhoppningsvis
slippa om den kunskapen fanns (DN 2005-05-24).
Det finns dock en motbild till detta resonemang. Psykiatrikern David Eberhard uttalar sig i en
debattartikel i Expressen;
när ytterligare ett meningslöst våldsdåd försatt nationen i sorg och vrede, så rör sig
dessa händelser statistiskt sett om ett så försvinnande litet fåtal att de i princip är
omöjliga att förutsäga. (…) Några vetenskapligt säkerställda metoder att mer
systematiskt förutsäga farlighet på kort sikt finns inte. Det gör att man med dagens (…)
krav att inte låsa in oskyldiga personer som bara kanske kommer att begå brott i
framtiden, inte skulle hitta många av de unikt livsfarliga människor som finns ute i
samhället. De är helt enkelt för få (EX 2007-01-26).
Betoningen på förbättrade tekniker för riskbedömning kan dock ses byggas av en mer direkt
förmedling av den psykiskt sjuke som en samhällsfara. Under rubriken ”Psykiskt sjuka kan bli
väldigt farliga” intervjuas psykiatrikern Ulf Åsgård; ”- De flesta psykiskt sjuka människor är
inte mer benägna att begå våldsbrott än du och jag utan alkohol eller droger i blodet. Men
det finns undantag och de kan bli väldigt farliga” (AB 2012-09-21). Det finns alltså två typer
av psykiskt sjuka. De sjuka som blir farliga då de nyttjar droger och de sjuka som är latent
farliga utan yttre stimuli. För diskursen om psykiskt sjuka lagöverträdare finns alltså både en
framträdande vetenskaplig expertis som presenterar sanning med auktoritet och en
tidningsrapportering med en förmedlad hotbild. Detta kan ses symbolisera det som Foucault
(1993) betecknar som de "yttre villkoren för diskursens möjligheter" (s.38). Trots att det
presenteras motargument blir bilden av den psykiskt sjuke lagöverträdaren som en hotande
fara både dominerande och övertygande. Förhållandet kan tolkas som det Foucault betecknar
som ett uteslutande med det primära syftet att använda uteslutningsmekanismen (Foucault,
2008, s.45ff). Samhället måste försvaras då omoraliska, brutala våldsdåd utförs helt
okontrollerat. Uteslutandet av de psykiskt sjuka lagöverträdarna kan härmed ses fylla en
funktion i en tid av oro.
5. Avslutande diskussion
Utifrån Foucault (2008; 2009) hotas inget maktförhållande av att samhället visar sympati för
den svage, sjuke eller avvikande människan. Snarare stärker särskiljandet mellan sjuk och
frisk maktens mekanik. Att psykiatrin har kunnat vårda och diagnostiserar har gjort att
kunskap om denna avvikelsekategori har byggts genom observation. Vi vet därför vad vi skall
28
leta efter då det gäller avvikelse i form av sjukdom. När den sjuke således inte längre är svag
eller följsam har vi parametrar att riskbedöma vår omgivning med. Det gäller bara att vara
vaksam mot avvikarna och vissa typer av avvikelser i synnerhet. Frågan är därför vad vi
menar när vi säger att en handling är vansinnig. I det studerade materialet framträder
begreppet vansinnesdåd som en beteckning för ett våld som är uppseendeväckande i sin
aggressivitet eller i sina konsekvenser. Ett samlande gemensamhetsdrag är dock främst att det
betonar ett våldsdåd som moraliskt förkastligt och det moraliskt förkastliga uppstår först då
våldet är okontrollerat på ett sätt som utmanar samhällsordningen. Det kan röra sig om
antingen en gärningsperson eller ett sammanhang som är utmärkande för händelsen.
Här framträder att det vansinniga i ett vansinnesdåd kan ses vara kopplat till makt och
till föreställningar om normalitet. En ansedd docent som misstänks vara psykiskt sjuk kan
utföra ett grovt våldsbrott utan att det betecknas som ett vansinnesdåd. Av avgörande
betydelse är vem som begår en handling och i vilket sammanhang som den begås. När någon
form av maktordning utmanas framställs den psykiskt sjuke lagöverträdaren som ett
individualiserat hot. I texterna konstrueras då föreställningar av den psykiskt sjuke som en
galen våldsverkare medan övriga gärningspersoner begår galna handlingar. Att våldet i dessa
fall dessutom presenteras som motivlöst, oprovocerat och meningslöst kan ses ha en
betydande inverkan på denna förståelseprocess. I Höijer och Rasmussens (2005a) studie var
betoningen av det motivlösa våldet en orsak till ökad rädsla och oro för våldsutvecklingen i
samhället. Best (1999) menar dessutom att ett motivlöst våld som upplevs vara ett tilltagande
samhällsproblem formar föreställningar om ett samhälle som är nära kollaps (s.17ff). Det är
en bild som är så skrämmande att rädslan i sig gör alla andra lösningsmodeller än
samhällsskydd omotiverade (ibid., s.23ff). Vad som tecknas i detta arbete är ett förhållande
som kan tolkas som att föreställningar om ett allvarligt och växande samhällsproblem
konstrueras. Samhällsproblemet är en svårdefinierad våldsbrottslighet där psykiskt sjuka
framträder som en stereotypiserad grupp varpå det är möjligt att visa sig politiskt
handlingskraftig (jfr Beck, 1999, s.75; Höijer och Rasmussen, 2005a, s.15). I sammanhanget
framträder även en psykiatrisk expertis som presenterar sanning med auktoritet. När en
psykiatriker uttalar att ”psykiskt sjuka kan bli väldigt farliga” (AB 2012-09-21) är
problembilden övertygande och alla lösningsmodeller riktas därför mot just den psykiska
sjukdomen.
För diskussionen är det relevant att fattiga och lågutbildade är starkt överrepresenterade
bland dem som idag får hjälp mot psykiska åkommor (Lindqvist et al., 2010, s.436). Frågan
29
om vem som är farlig för att denne är psykiskt sjuk, fattig eller missbrukare kan därför ses bli
en fråga om hur vi kategoriserar. Utifrån de parametrar som vi mäter psykisk sjukdom på idag
rör sig en stor del av de behandlade gärningspersonerna i detta arbete inte om sjuka individer.
Med de grumliga begreppsgränser som omgärdar psykiatrin är detta förhållande självklart
föränderligt. Då diskursen drar mot den typ av lagförslag som presenterar ”särskilda
skyddsåtgärder” mot psykiskt sjuka brottslingar (SOU 2012:17) blir det därför trängande att
definiera när en handling determineras av sjukdom och inte. Likväl vilka handlingar som
samhället behöver särskilda skyddsåtgärder för att värja sig ifrån. Vad detta arbete kan
exemplifiera är att det inte bara är den psykiska sjukdomen som är avgörande för denna
förståelseprocess. Det är inte den beskrivna docenten som samhället behöver skyddas ifrån.
Att tydliggöra gränserna är därför inte bara en fråga om att samhällets resurser skall fokuseras
mot ett relevant samhällsproblem. Förhållandet blir särskilt trängande med hänsyn till den
minskande tolerans mot avvikare som bland annat Nilsson och Flyghed (2007) påvisar. Av
rent etiska skäl blir det viktigare än någonsin att tydligt definiera när sjuk skall betyda
vårdbehövande och när sjuk skall betyda samhällsfarlig. När psykisk sjukdom betraktas mot
ett riskminimeringstänkande snarare än ett vårdperspektiv finns inte något egentligt hinder för
att allt moraliskt oförsvarbart, otäckt eller icke önskvärt ska preciseras som något patologiskt
farligt.
6. Förslag på framtida forskning
Mitt sammanfattade syfte med detta arbete har varit att exemplifiera de förståelseprocesser
som leder diskursen om psykiskt sjuka lagöverträdare mot en betoning på riskbedömning och
samhällsskydd. På detta begränsade utrymme saknas dock flera nyanser av bilden. Ovan
presenteras forskning om medborgares reaktioner på psykiskt sjukas våldsbrott (Höijer, B.
och Rasmussen, J, 2005b). Teori om en allmän rädsla för brott presenteras men även
forskning om rädsla för psykiskt sjuka brottslingar specifikt (Heber 2007; Vetenskapsrådet,
2007). Arbetet berör dock inte direkta erfarenheter och livshistorier bland dem som studien
talar om, psykiskt sjuka och funktionshindrade lagöverträdare. Hur förklaras exempelvis
gärningarna med gärningspersonernas egna ord, hur ställer de sig till sådant som motiv,
provokation och straffansvar? Upplever de själva att sjukdomen är det som determinerar deras
gärningar och hur ser de på rehabiliteringsvägar inom och utom kriminalvården?
30
Referenser
Agerberg, M. och Rydén, J. (2007). ”Psyke, droger och våldsbrott”. I: Sundbaum, K. (Red.).
Bakom vansinnet – forskare om psyke, våld och rädsla (s.61-93). Stockholm:
Vetenskapsrådet
Anckarsäter, H., Bennet, T., Munthe, C., Nilsson, T., Radovic, S., Munthe, C. (2012).
Remissvar psykiatriutredningen. Opublicerat manuskript, Göteborgs universitet,
Institutionen för neurovetenskap och fysiologi. Hämtad April 14, 2013, från
http://www.gu.se/digitalAssets /1391/1391605_remissvar-psykiatrin-och-lagen-sou-201217-1.pdf.
Backman, J. (2008). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur AB.
Beck, U. (1999). Risk society. Towards a new modernity. Bath: Sage Publications.
Becker, H.S. (2006). Utanför. Avvikandets sociologi. Lund: Arkiv förlag.
Bergström, G. och Boréus, K. (2012). Textens mening och makt. Metodbok i
samhällsvetenskaplig textanalys. Lund: Studentlitteratur.
Best, J. (1999). Random violence: How we talk about new crimes and new victims. Berkeley:
University of California Press.
Brottsförebyggande rådet 2007:6 . Utvecklingen av dödligt våld mot kvinnor i nära relationer.
Hämtad April 27, 2013, från http://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a
2f180009403/2007_6_utvecklingen_dodligt_vald_mot_kvinnor.pdf.
Bryman, A. (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB.
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB.
Christie, N. (2001). ”Det idealiska offret”. I: Åkerström, M. och Sahlin, I. (Red).
Det motspänstiga offret. Lund: Studentlitteratur.
De los Reyes, P. och Mulinari, D. (2005). Intersektionalitet. Kritiska reflektioner över
(o)jämlikhetens landskap. Malmö: Liber.
Ericson, R. (2011). Crime in an Insecure World. Cambridge: Polity Press.
Estrada, F. och Nilsson, A. (2007). Den ojämlika utsattheten. Ett bidrag till forskningen om
brottslighet och levnadsnivå. I: Hanns von Hofer och Anders Nilsson (Red.), Brott i
välfärden. Om brottslighet, utsatthet och kriminalpolitik. Festskrift till Henrik Tham (s.4966). Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.
Foucault, M. (1972). Vetandets arkeologi. Lund: Bo Cavefors Bokförlag.
Foucault, M. (1980). “Truth and power”. I: Colin Gordon. (Red). Power/Knowledge. Selected
Interviews & other writings 1972-1977. New York 1980.
31
Foucault, M. (1993). Diskursens ordning. Stockholm/Stenghag: Brutus Östlings Bokförlag
Symposion.
Foucault, M. (2008). "Samhället måste försvaras": Collège de France 1975-1976. Hägersten:
Tankekraft.
Foucault, M. (2009). Övervakning och straff. Lund: Arkiv.
Funktionshinder i socialstyrelsens termbank. Hämtat April 14, 2013 från
http://app.socalstyrelsen.se/termbank/.
Gallagher, B, J. (2002). The sociology of mental illness. New Jersey: Pearson Education, Inc
Garland, G. (2001). The Culture of Control: Crime and Social Order in Contemporary
Society. Oxford: Oxford University Press.
Hadenius, S. och Weibull, L. (2011). Massmedier – Press, Radio & TV i förvandling. Falun:
Albert Bonniers förlag.
Heber, A. (2007). Var rädd om dig! Rädsla för brott enligt forskning, intervjupersoner och
dagspress. Akademisk doktorsavhandling. Stockholm: Kriminologiska institutionen,
Stockholms universitet.
Hsieh, H-F. och Shannon, S. E. (2005). ”Three Approaches to Qualitative Content Analysis”.
I: Qualitative Health Research (s. 1277-1288).
Hultman, S. och Rydén, J. (2007). ”Rädslan för galningen på gatan”. I: Sundbaum, K. (Red.).
Bakom vansinnet – forskare om psyke, våld och rädsla (s.25-59). Stockholm:
Vetenskapsrådet.
Höijer, B. och Rasmussen, J. (2005a). Mediabilden av psykiskt sjukdom och psykiatri i
samband med våldsbrott – En studie av DN, Aftonbladet och rapport. Hämtad April 3,
2013, från http://www.rsmh.se/Mediarapport2.pdf.
Höijer, B. och Rasmussen, J. (2005b). Medborgare om våldsdåd – reaktioner efter mordet på
Anna Lindh och andra dåd. Västerås: Edita.
Hörnqvist, M. (2007). ”Psykopatfabriken - det olyckliga äktenskapet mellan kriminalvård och
psykopatforskning”. I: Von Hofer, H. och Nilsson, A. (Red.). Festskrift till Henrik Tham.
Stockholms universitet: Kriminologiska institutionen.
Jørgensen, W, M. och Phillips, L. (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund:
Studentlitteratur.
Nationell psykiatrisamordning 2006:5. Vad är psykiskt funktionshinder? Nationell
psykiatrisamordning ger sin definition av begreppet psykiskt funktionshinder. Hämtad
April 14, 2013, från http://www.socialstyrelsen.se/psykiskhalsa/psykiskfunktionsnedsatt
ning/inventeringsverktyg/Documents/Rapport%20definition%20psykiskt%20funktionshin
der.pdf.
Nilsson, A. och Flyghed, F. (2007). ”Samhällsutveckling och marginalisering. Exemplen
vräkta och fångar”. I: Hanns von Hofer och Anders Nilsson (Red.), Brott i välfärden. Om
brottslighet, utsatthet och kriminalpolitik. Festskrift till Henrik Tham (s.289-306).
Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.
32
Nilsson, R. (2008). Foucault - en introduktion. Malmö: Égalité.
Poulantzas, N. (1970). Politisk makt och sociala klasser. Mölndal: Partisanförlag AB.
Rydén, J. (2007). ”Inte undra på att det blev panik”. I: Sundbaum, K. (Red.). Bakom vansinnet
– forskare om psyke, våld och rädsla (s.7-24). Stockholm: Vetenskapsrådet.
Rydman, A. (2008). ”Den svenske brevbombaren”. I: Sundbaum, K . (Red). Hotbilder och
hjärnspöken - forskare om terrorism (s.7-32). Bromma: Vetenskapsrådet.
Sohlberg, P. och Sohlberg, B-M. (2009). Kunskapens former: Vetenskapsteori och
forskningsmetod. Stockholm: Liber.
SOU 2006:100. Ambition och ansvar - Nationell strategi för utveckling av samhällets
insatser till personer med psykiska sjukdomar och funktionshinder. Hämtad Maj 10, 2013,
från http://www.regeringen.se/content/1/c6/19/39/49/438e4a37.pdf.
SOU 2012:17. Psykiatrin och lagen - tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd. Hämtad
Februari 20, 2013 från http://www.regeringen.se/content/1/c6/18/96/60/646c4429.pdf
Sundgren, M. (2005). ”Sjukdom, handikapp, funktionshinder”. I: Sundgren, M och Topor, A.
(Red). Social psykiatri (s.2-15). Stockholm: Bonnier Utbildning AB.
Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Vetenskapsrådet. (2007). Bakom vansinnet – forskare om psyke, våld och rädsla. Stockholm:
Vetenskapsrådet
World Health Organization. (2002). World report on violence and health: summary. Geneva:
World Health Organization.
Åkerström, M. (2002). “Slaps, punches, pinches – but not violence. Boundary-Work in
nursing homes for the elderly”. Symbolic Interaction 25 (s.515-536).
33
Bilaga 1. Kvantitativ beskrivning
Tabell 1. Användningen av begreppet vansinnesdåd kategoriserat efter var händelsen beskrivs ha inträffat
Var sker vansinnesdåden
Offentlig plats
41
Skola eller dagis
12
Arbetsplats
6
Offrets hem
6
Totalt (84)
65
Tabell 2. Användningen av begreppet vansinnesdåd kategoriserat efter beskriven relation mellan gärningsperson och
offer samt gärningspersonen psykiska hälsa
GP sjuk
GP frisk
GP hälsa framgår
ej
Främlingar
22
2
Bekanta
23
48
8
8
Närstående
1
2
3
Främlingar och nära eller bekanta
1
1
1
2
2
19
19
Ingen mänsklig interaktion
Framgår ej
3
Totalt (84)
27
2
55
84
Här redovisas sjukdom som samtliga fall där gärningspersonen psykisk hälsa diskuteras. Fall där det uttryckligen anges
att det är oklart om gärningspersonen är sjuk eller frisk samt där både missbruk och sjukdom föreligger redovisas som
sjuk i denna tabell.
34
Tabell 3. Användningen av begreppet vansinnesdåd kategoriserat efter gärningspersonens beskrivna psykiska
hälsa vid gärningstillfället.
Gärningspersonens (GP) psykiska hälsa
Psykiskt sjuk
20
Inte psykiskt sjuk
2
Missbrukare och psykiskt sjuk
4
Oklart om GP är sjuk eller frisk
3
Totalt (84)
29
Tabellen visar fall där psykisk hälsa uttryckligen diskuteras
Tabell 4. Våldsdåd som definierats som vansinnesdåd kategoriserat efter skadans omfattning och
gärningspersonens beväpning
Beväpnat
Obeväpnat
Beväpning framgår ej
Dödsoffer
52
0
11
63
Inga dödsoffer
14
0
0
14
Skada framgår ej
3
0
1
4
Totalt (84)
69
0
12
81
Tabell 5. Användningen av begreppet vansinnesdåd kategoriserat efter beskrivet antal offer vid gärningstillfället
Antal offer
Ett offer
23
Två offer
5
Tre eller fler
40
Totalt (84)
68
35
Tabell 6. Användningen av begreppet vansinnesdåd kategoriserat efter gärningspersonens (GP) och offrets ålder
Offer 13år
Offer 14 -17år
Offer 18- 60år
Offer över 61år
Blandade åldrar
Framgår ej
GP under 13år
0
0
0
0
0
0
0
GP 14 till 17år
0
1
0
0
0
1
2
GP 18 till 60år
6
0
22
5
7
7
47
GP över 61år
0
0
0
0
0
0
Framgår ej
4
1
5
1
2
22
35
Totalt (84)
10
2
27
6
9
30
84
Tabell 7. Användningen av begreppet vansinnesdåd kategoriserat efter gärningspersonens (GP) och offrets kön
Offer kvinna Offer
man
Offer både kvinnor och Framgår ej
män
GP man
17
10
15
18
60
GP kvinna
1
2
0
3
6
Framgår ej
5
2
1
10
18
Total (84)
23
14
16
31
84
36
Bilaga 2. Analyserade artiklar
Dagens nyheter
DN 2005-03-15 "Medierna ger negativ bild av psyksjuka". Kari Molin
DN 2005-05-23 Knivdrama i tunnelbanan. Anders Hellberg
DN 2005-05-24 Tre skadade i knivdrama i tunnelbanan. Anders Hellberg
DN 2005-05-25 Knivmannen tidigare dömd för våldsdåd. Per Luthander
DN 2005-10-07 När rädslan styr. Johannes Åman
DN 2005-11-27 Genom lasermannens kikarsikte. Niklas Ekdal
DN 2006-05-28 Knivoffer får medicin mot Hiv. Hans-Henrik Rönnow
DN 2006-12-19 Tragisk protest. Tomma kyrkor behöver laddas med andlig kraft. Per Landin
DN 2006-12-20 Äntligen Lugn i Akademien. Cecilia Jacobsson
DN 2006-12-21 Lugnt intåg i sober krets. Cecilia Jacobsson
DN 2008-09-23 22-åring sköt ihjäl tio klasskamrater. Clas Svahn
DN 2009-03-13 Inte förvånande att vansinnesdåd begås. Hans Cagnell
DN 2009-07-10 Polisanställd man svårt knivskuren. Helene Almqvist
DN 2010-12-15 Måtte vi aldrig ge vika för terrorn. Leo Kramár
DN 2011-01-11 USA hedrade offren för vansinnesdådet. Linda Flood
DN 2011-01-13 "Tragedin får inte bli en kort lärdom". Linda Flood
DN 2011-07-24 Jämnt i hett Skånederby. Olof Peronius
DN 2011-08-02 "Anabola hjälpte honom att döda". Emma Löfgren
DN 2011-12-14 Belgien. Sex döda och minst 123 skadade i vansinnesdåd i Liège.
Attentatsman slog till mitt i julhandeln. Henrik Brors
DN 2012-03-20 Frankrike. Fyra personer dödade vid judisk skola. Seriemord förbryllar fransk
polis. Magnus Falkehed
DN 2012-05-09 Hjällbo. Flickan har svåra men efter knivdådet. Jens Littorin
DN 2012-07-27 Efter massakern har debatten om filmvåld tagit fart. Andreas Nordström
Expressen
EX 2005-02-09 Filmkanalerna. TISDAG 15 FEBRUARI. Bernt Eklund
EX 2005-05-12 Pappan högg ihjäl flickorna. Johan T Lindwall
EX 2005-09-06 ULF NILSON. USA gav arabvärlden en knuff. Ulf Nilson
EX 2006-06-07 Sprittande uppåttjack. Martin Carlsson
EX 2006-06-20 Han rasar mot psykvårdens brister. Magnus Hellberg, Amanda Taawo
EX 2006-06-21 Sabinas mamma: Jag känner mest ilska mot läkarna. Magnus Hellberg, Nils
Olauson
EX 2007-01-26 David Eberhard om ett ideologiskt dilemma: Mer pengar hindrar inte
vansinnesdåden. David Eberhard
EX 2008-08-21 Slipknot bakom svärdmord? Therese Hansson
EX 2008-10-04 Zethraeus släpps inte. Anna Norberg
EX 2009-01-24 Målad som ”Jokern”. 20-åring högg vilt på dagis – tre dog i vansinnesattack.
37
Anders Sandqvist
EX 2009-04-05 Massmördaren kände sig hånad. Jiverly Wong, 41, var rustad för strid. Henrik
Ek
EX 2009-04-17 Sköts ihjäl - på sjukhuset. Staffan Erfors
EX 2010-04-07 Bröderna: "Det är ett mysterium att hon gick hem till honom". Per-Ola
Ohlsson
EX 2010-05-30 Ovanligt med mord på äldre kvinnor. Åsa Asplid
EX 2010-07-09 "LÅS DÖRRAR OCH FÖNSTER". Nu varnar polisen allmänheten för
mördaren Moat. Åsa Josefsson
EX 2010-09-12 Det ekar ihåligt i Frankrike i dag. Mats Olsson
EX 2010-11-11 FRÅGA EXPRESSEN. Varför namn och bild på misstänkte lasermannen?
Thomas Mattsson
EX 2010-12-14 Ta det lugnt. Dilsa Deirbag-Sten
EX 2011-07-14 Vad gör man utav rädslan? Agnes Arpi
EX 2011-08-11 Skyll inte upploppen på David Cameron. Ligisternas våld är en konsekvens
av extremistiska ideologier, inte politiska nedskärningar, skriver Johan Lundberg. Johan
Lundberg
EX 2011-09-29 Vampyrkvinnan: "Jag vill ut". Magnus Hellberg
EX 2011-11-02 HÄR SLÅR HAN IHJÄL KAREN, 24- Mordmisstänkte Erik Ljungström
attackerade henne bakifrån- Han visade inga känslor när han fick se mordfilmen från häktet.
Roland Johansson
EX 2011-12-13 Ali höggs i ansiktet. 19-åring besökte sin gamla skola - blev attackerad i
entréhallen. Claes Carlson, Daniel Siksjö, Erik Högström
EX 2011-12-16 Dödssiffran stiger i Liège. 75-årig kvinna avled i går på sjukhusmyndigheterna befarar fler offer. Magnus Andersson
EX 2011-12-27 TOMTE MÖRDADE SEX PERSONER. Sköt ihjäl släktingarna - tog sedan
sitt eget liv. Henrik Ek
EX 2012-03-14 USA-SOLDATEN RISKERAR DÖDEN. Jens Werner
Göteborgs-Posten
GP 2006-08-01 "Tycks inte ha varit ute efter pengar". Carl Jönsson, Hanna Nyberg, Hans
Burell, Jan Höglund
GP 2006-09-03 Flicka anhållen för pojkmord i Örebro. Lisa Abrahamsson
GP 2006-10-06 Vårdare knivskars till döds av patient. Bertil Åkesson, Benny Öinert
GP 2006-11-28 Satsningar på psykvården kan stoppa våldsdåden. Christina Lucas Marit
Sundberg Thomas Eriksson
GP 2007-01-26 Norrahammar - en by i chock. Anne Johansson
GP 2007-04-10 21-åring anhållen för knivmord. Sara K Johansson
GP 2007-04-23 Behandlingshem frias. Sylvia Hopen
GP 2008-05-07 "psykisk störning"….. Henrik Anckarsäter
GP 2008-05-20 Kommentarer till debattartikeln 18 maj Våga se människan bakom grova
våldsbrott. Haqvin
GP 2008-10-10 18-åring häktad efter knivdrama. Anders Martinsson
GP 2009-08-15 Rapport från en brutal verklighet. Mattias Hagberg, Lars Hedlin
GP 2010-05-06 Hundrädda går före vård av psyksjuka. Jannika Wasatjerna, Cissi Welin
GP 2010-12-13 Bekämpa fanatismen. Rio Brancaglioni
GP 2011-03-19 Patrick valde att ge tillbaka. Anna Cederberg, Maja Kristin
GP 2011-07-23 Mördaren var klädd som polis. Jan Höglund
GP 2011-07-27 Skolan är vårt bästa vapen mot våldet. Tomas Oneborg, Emiliano
38
GP 2011-07-31 Dåden förändrade debatten. Maria Sköld, Thomas Winje
GP 2011-07-31 Mänskliga rättigheter måste värnas. Magnus Sundberg
GP 2011-09-13 Förenklad och vårdslös vapendebatt. Stefan Risenfors
GP 2012-02-07 Det finns ingen vettig förklaring. Sarah Britz
GP 2012-02-16 Polisen: Ett vansinnesdåd. Bertil Åkesson
GP 2012-12-18 Skolmassakern blir politik. Mattsson Britt-Marie
GP 2012-02-17 28-åringens profil körs mot mord i Linköping. Daniel Olsson, Per Sydvik
Aftonbladet
AB 2010-09-04 Okänd kvinna frätte sönder Bethany, 28. Torbjörn Ek
AB 2010-06-03 De hann inte fly. Jonas Sverin, Torbjörn Ek
AB 2010-10-12 Experten: Otroligt ovanligt. Esbjörn Sandin
AB 2011-01-11 SAMMA MOTIV - OLIKA STÄMPLAR. Peter Kadhammar
AB 2011-04-10. Massaker i galleria - sex döda. Vansinnesdåd i Holland - 24-åring sköt vilt
omkring sig med ett maskingevär. Carina Bergfeldt, Sofi Tagesson, Camilla Sundell
AB 2011-05-14. Halshöggs av galning. Sebastian Chaaban, Sofi Tagesson
AB 2011-05-15. Slog larm innan hon halshöggs. Sofi Tagesson
AB 2011-06-13. Hon visar sitt nya ansikte. USA-politikern fick en kula rakt genom hjärnan.
Magnus Sundholm
AB 2011-06-19 HON VAR SÅ BLODIG OCH SKREK. 18-årig svenska brutalt knivmördad
på spanska solkusten. Evalisa Wallin, Johanna Hellsten
AB 2011-07-13. Vännen: Han drömde om att bli doktor. Eric Tagesson, Mattias Carlsson
AB 2011-07-30. Ingrid drömde om att plugga. Nivette Dawod
AB 2011-07-13 "SPRING, HAN HAR EN KNIV". Mattias Carlsson, Eric Tagesson
AB 2012-02-04 Breivik: Ni är mina bröder. Eric Tagesson
AB 2012-02-07 Polisens spår: En cigarett. Kerstin Danielsson, Johanna, Hellsten Martin
Ekelund, Anders Johansson
AB 2012-03-12 USA-soldaten bröt ihop - sköt ihjäl 16. Vittne: Jag såg mina släktingar dö.
John Granlund
AB 2012-03-16 Skadad kvinna förd till Umeå. Erik Wiman, Niklas Eriksson
AB 2012-03-13 Här ber han om ursäkt till Karzai, Nivette Dawod
AB 2012-06-01 Åt upp fruns läppar - ångrar ingenting. Josefin Sköldanders Johansson
AB 2012-07-21 Döden hann ifatt henne. Tv-sportreportern Jessica Ghawi, 24, flydde ifrån
skottdrama i juni - i går sköts hon ihjäl på bion. Björn Barr
AB 2012-07-21 Batman-mördaren är typisk för vår tid. Peter Kadhammar om vansinnesdådet
på biografen i Denver. Peter Kadhammar
AB 2012-07-23 Lika lätt att få tag på vapen som mjölk. Anders Westgårdh
AB 2012-09-21 "Han liknar Anna Lindhs mördare". Psykiatern: Psykiskt sjuka kan bli väldigt
farliga. Niklas Eriksson, Nils Höglander
AB 2012-10-03 Ner! Ner! De skjuter. Polis sköt tio skott in i gymmet. Isabelle, 27: Jag var
inställd på att dö. Mira Micic
AB 2012-11-25 Skadades svårt - efter pumpaattack. Niklas Eriksson
AB 2012-11-30 Hans, 81, höggs ihjäl - med yxa. Var ute och gick med hunden när han
överfölls av 37-årig man: Är ofattbart. Martin Eklund, Ida Gustafsson, Victor Stenquist
AB 2012-12-01 Mördade med pilbåge – tog sitt liv. Niklas Eriksson
AB 2012-12-02 Tröttnade på grannarnas festande - då sköt han de. Niklas Eriksson
39
Bilaga 3. Slumpvalstabell
NR
102
90
83
68
34
86
23
45
99
67
5
29
18
8
48
28
14
27
58
11
6
98
95
69
63
54
74
78
20
81
10
73
26
92
70
16
19
31
64
3
DATUM
2012-07-27
2011-12-14
2011-07-24
2009-07-10
Utsorterad
2011-08-02
Utsorterad
Utsorterad
Utsorterad
2009-03-13
2005-03-15
2006-12-21
2005-11-27
2005-05-24
Utsorterad
2006-12-20
2005-10-07
2006-12-19
Utsorterad
2005-05-25
2005-05-23
2012-05-09
2012-03-20
Utsorterad
Utsorterad
2008-09-23
2010-12-15
2011-01-11
2006-05-28
2011-01-13
SLUMP
0,519807
0,859443
0,562171
0,475308
0,198224
0,042012
0,047096
0,787034
0,309915
0,320155
0,145177
0,436653
0,781057
0,098035
0,834931
0,038402
0,680666
0,135964
0,563914
0,171424
0,337856
0,429241
0,273974
0,494063
0,117084
0,759153
0,99072
0,966645
0,001946
0,673734
0,489087
0,878028
0,876863
0,347307
0,193052
0,62289
0,246897
0,619102
0,268936
0,581012
NR DATUM SLUMP NR DATUM SLUMP
88
0,747315 15
0,409307
36
0,741717 21
0,279356
87
0,761551 24
0,860771
93
0,813205 80
0,980969
55
0,499055 66
0,311739
59
0,747701 50
0,270625
2
0,104652 53
0,708215
41
0,787332 25
0,858194
71
0,503958 40
0,507245
39
0,373551 46
0,146161
42
0,903016
43
0,996489
72
0,351974
DAGENS NYHETER
7
0,770991
89
0,501305
35
0,241602
101
0,439943
38
0,666158
12
0,500908
32
0,936683
37
0,261006
77
0,655412
30
0,896197
96
0,623322
44
0,831303
9
0,771543
1
0,734889
85
0,522706
75
0,27997
49
0,766473
60
0,053841
62
0,795171
91
0,132301
52
0,150258
47
0,61068
13
0,310145
79
0,604251
84
0,75965
4
0,19978
33
0,586972
40
NR
140
65
18
82
111
51
86
94
87
17
99
22
10
106
141
8
19
104
81
1
110
102
116
74
145
88
136
138
131
40
21
6
36
134
98
77
65
54
58
114
76
37
51
68
62
64
30
72
DATUM
2011-12-16
2006-06-07
2010-12-14
Utsorterad
2009-04-05
2010-04-07
2005-09-06
2010-09-12
2011-12-27
Utsorterad
2006-06-20
2010-07-09
2009-01-24
2005-02-09
2010-11-11
2010-05-30
2011-07-14
2008-08-21
2012-03-14
2009-04-17
2011-11-02
2011-12-13
2011-08-11
Utsorterad
2006-06-21
2005-05-12
2007-01-26
2011-09-29
Utsorterad
2008-10-04
SLUMP
0,176541
0,753203
0,521348
0,689286
0,67847
0,245732
0,637615
0,805305
0,168479
0,883088
3,57E-05
0,516144
0,505015
0,345703
0,361056
0,201101
0,0302
0,887675
0,445911
0,74767
0,710346
0,768249
0,105129
0,161344
0,036185
0,395363
0,084613
0,071486
0,148885
0,173645
0,890571
0,329912
0,627939
0,215032
0,722926
0,657543
0,856743
0,069353
0,497961
0,749554
0,8779
0,532295
0,664719
0,773001
0,246148
0,651564
0,431378
0,27391
NR
113
103
26
79
150
4
127
89
61
13
115
147
125
149
56
31
96
124
55
137
121
52
63
105
122
130
45
28
93
48
47
139
44
3
32
53
24
60
35
120
119
109
DATUM SLUMP NR
0,0003136
76
0,582049
0,141944
61
0,640125
0,7357393
56
0,511503
0,8245022
97
0,640866
0,8962238
57
0,795875
0,7979899
100
0,477404
0,3804283
0,0716354
0,6557362
0,4357988
0,1269478
0,1147351
0,0119394
0,2445881
0,2181534
0,6930021
0,7858268
0,5817447
0,2599678
0,9037679
0,2652833
0,4706225
0,3926958
0,9295734
0,1080057
0,4269172
0,7340212
0,932629
0,1886012
0,997158
0,1629816
0,7471939
0,4442671
0,7886503
0,4101949
0,9262389
0,8015828
0,0028015
0,5999438
0,8435444
0,3314661
0,0885408
41
17
101
83
107
66
16
97
5
59
142
92
144
DATUM SLUMP
0,7117354
0,2207642
0,5598869
0,6165395
0,6075131
0,7728188
0,4773806
0,026001
0,852769
0,6395329
0,7709068
0,4742129
EXPRESSEN
85
82
73
78
NR
39
9
42
24
48
64
23
16
51
69
27
13
43
37
61
62
4
11
30
60
49
15
57
28
1
52
56
34
46
8
21
2
38
40
17
58
35
54
53
67
0,151314 132
0,19756
2
0,824713 23
0,977146 126
DATUM
2010-12-13
2006-11-28
2011-03-19
Utsorterad
2011-07-31
2012-02-17
Utsorterad
2007-04-23
Utsorterad
2012-12-18
2008-05-07
2007-01-26
2011-07-23
2010-05-06
Utsorterad
Utsorterad
2006-09-03
Utsorterad
2008-10-10
Utsorterad
2011-07-31
2007-04-10
2012-02-16
2008-05-20
2006-08-01
2011-09-13
2012-02-07
2009-08-15
2011-07-27
2006-10-06
0,8200341
0,4183741
0,086295
0,4075021
SLUMP
NR DATUM
SLUMP
0,8319213 66
0,54757527
0,0639549 12
0,65997729
0,0178157 25
0,62968967
0,520199
3
0,73473385
0,0894805 47
0,88019783
0,9495407 68
0,37198668
0,8014276 59
0,90770594
0,2434914 14
0,75243947
0,850258 65
0,79037086
0,7681964
5
0,9277699
0,2523689 29
0,12598251
0,3089884 45
0,86878425
0,6246833 20
0,26561218
0,6261911 19
0,80983605
0,7003248 36
0,23010485
0,5428572 55
0,89375416
0,289544 31
0,79915189
0,6796006 50
0,36413971
0,1187074 32
0,14192164
0,1020536 63
0,76541976
0,9550381 26
0,46616132
0,9921492 44
0,22814209
0,3980058
6
0,770057
0,8887547
GÖTEBORGS POSTEN
0,3015263
0,5235155
0,4863206
0,341055
0,7572979
0,0560852
0,6857189
0,266179
0,8000397
0,3549104
0,0917655
0,6308688
0,2230273
0,447192
0,0868019
0,6764336
42
33
18
7
22
41
10
NR
48
13
46
14
37
6
11
9
28
40
12
8
10
47
36
5
1
51
23
15
50
44
22
49
29
24
45
27
34
53
35
43
18
16
33
25
38
26
2
0,5091127
0,5279209
0,4677479
0,851028
0,3635735
0,139923
DATUM
2012-12-01
2011-06-19
2012-11-25
2011-07-13
2012-07-21
2010-10-12
2011-05-15
2011-04-10
2012-03-13
2012-07-23
2011-06-13
2011-01-11
2011-05-14
2012-11-30
2012-07-21
2010-09-04
2010-06-03
Utsorterad
2012-02-04
2011-07-13
Utsorterad
2012-09-21
2011-07-30
2012-12-02
2012-03-16
2012-02-07
2012-10-03
2012-03-12
2012-06-01
Utsorterad
SLUMP NR DATUM
SLUMP
0,8092496 32
0,77940328
0,1004253
7
0,87572618
0,8279833 20
0,42373073
0,0739103 31
0,16024904
0,5422689 19
0,60527613
0,0529635 42
0,63433313
0,680716 41
0,7258356
0,2773028
0,4639555
AFTONBLADET
0,7899757
0,6705747
0,8462562
0,3257845
0,8350442
0,7352298
0,1556414
0,5745568
0,6981084
0,0278631
0,7714838
0,4376097
0,7804339
0,9807477
0,3967924
0,8491794
0,9175825
0,0855932
0,3282291
0,9563539
0,7323362
0,2764774
0,4208078
0,4771926
0,7034926
0,4749388
0,878893
0,7301271
0,1992531
0,8048111
43
3
30
4
21
52
39
17
0,4637454
0,6871978
0,9623194
0,4938121
0,6948501
0,4080209
0,7744591
44