19
IV:2
Järnvägsbebyggelsen
Själva järnvägsbebyggelsen har genom
årens lopp genomgått åtskilliga förändringar. En del hus har rivits, nya har
uppförts. Det som finns kvar av den äldre bebyggelsen har oftast genomgått flera om- och tillbyggnader.
Stationshuset var, då det byggdes 1875 ,
en relativt enkel envånings timmerbyggnad. Det påbyggdes 1890 med en våning
för att även inrymma bostad för stationsföreståndaren.
Järnvägsrestaurangen, omedelbart väster
om stationshuset, byggdes troligen strax
efter 1875 (äldsta utarrenderingskontrakt
från 1890). Den har fått behålla sin envån ingsskala, men har byggts till vid flera tillfällen. 1898 tillkom en matsalspaviljong, 1900 två rum och 1921 en
första klassens kafelokal. Restaurangen
var efter tidens sed uppdelad i första,
andra och tredj e klas s . Den goda maten
var vida berömd. Vid sekelskiftet for man
till Tillberga enbart för att smörja kråset vid den förnämliga restaurangen. I och
med att direkttåg infördes, stat ionsuppehållen blev kortare och allt fler tåg gick
Tillberga förbi, fick järnvägsrestaurangen
allt svårare att hävda s i g. 1959 upphörde
rörelsen, och byggnaden omändrades till
verkstads- och expeditionslokaler.
Såsom den betydelsefullaste knutpunkten
på SWB-banan blev Tillberga den första
station, som försågs med mekaniska ställverk. Aret var 1906 och två ställverk
uppfördes. Det östra är numera rivet, men
det västra står kvar, i stort sett oförändrat till såväl exteriör som int eriör.
Byggnaden användes dock inte, underhållet
är eftersatt, fönstren utslagna och ersatta med i sin tur trasiga masonitskivor .
Samtliga dessa uppräknade byggnader är,
liksom det lilla förrådshuset, som använts av posten, uppförda i en för SWBbanan typisk träarkitektur. De har alla
ljusmålade, omväxlande stående och liggande paneler och snickarglädje i detaljer
som takfot och fönsteromfattningar.
Övriga byggnader inom området är ett
l okstall i tegel från 191Ö-talet samt
signalverkstäder, godsmagas in, transformatorer osv av senare datum. Den
gamla stinsvillan från 1875 har, lik-
20
som betjäningsbostaden från 1886 , nyligen rivits. Av banvaktsstugorna
återstår idag en. Den flyttades dock
i samband med spårutv idgning 1 916 och
ä r idag belägen vid Verkstadsgatans
öst ra ände.
IV :3
Egnahems- och arbetarebostäder,
i huvudsak från tiden före 1920
("stationssamhället" )
Järnvägsgatan
Som samhällets huvudgata har Järnvägsgatan spelat ut sin roll. Här finns
idag en server ing med kiosk och en
sanitetsaffär, men i övrigt är det
en ren bostadsgata.
Bebyggelsen har behållit en hel del
av sin ursprungliga karaktär. på
sträckan fram till och med stat ionen
ligger de stora trähusen kvar. Träpanel och rappning dominerar fortfarande som fasadmaterial, men
exempel på ombyggnader finns. Såväl
tegel som kalksandsten och aluminiumplåt finns representerat. Mitt emot
stat ione n har två trettiotalshus
trängt sig in, och i parken bakom
den plats där den gamla stinsvillan
en gång l åg , byggdes på 1960-talet
två flerfamiljshus. Träpanel
dominerar ännu, men i samband med
fasadrenoveringar förses alltfler
med för byggnaderna främmande
fasadmaterial.
De äldsta husen längs Järnvägsgatan
har i allmänhet raka sadeltak, de
något yngre, från tiden kring 1915
oftast brutna tak, s k mansardtak.
En solitär är det merA. stadsmässiga,
rappade huset med valmat tak på
Sörby 1:28. Här fanns tidigare
postkontor.
21
En annan solitär är det f d hotellet,
byggt vid sekelskiftet i ett slags
schweizerstil med balkonger och utsmyckning i form av snickarglädje.
Det är numera. enfamiljshus och har
genomgått en viss förändring. Nya
fönster har satts in och en del av
snickarglädjen har tagits bort.
Karaktäristiskt för bebyggelsen här är
även de många uthusen, oftast med faluröd liggande panel och tegeltak. Här
fanns ända in på 40-talet både höns och
grisar. Idag har uthusen mest funktion
av förråd och skräpkammare, och ett
visst förfall har satt in.
Byggnaderna är i allmänhet väl underhållna. Undantag är smedjan och det
gamla bostadshuset närmast Västeråsvägen (numera lagerlokaler), samt en
del av uthusen inne på tomterna.
Verkstadsgatan
Bebyggelsen längs Verkstadsgatan,
söder om järnvägen, domineras ännu
av relativt stora trähus från tiden
kring första världskriget. De är i
allmänhet byggda i två våningar och
försedda med raka sadeltak. Flera
har uppförts av byggmästaren Nils
Andersson, bl a SWB:s betjäningsbostäder. Den södra av dessa har brunnit
och ersatts av ny villabebyggelse. Den
norra står kvar och är idag privatägd.
på 1920-talet kompletterades bebyggelsen
med något mindre, enklare hus ofta med
brutna tak, s k mansardtak. En solitär
från 1923 är det chokladbruna kubformade
huset med högt, valmat tak på Sörby 3:30.
Den äldsta byggnaden längs gatan torde
dock vara järnvägens gamla trädgårdsmästarstuga, som lär vara byggd i samband med järnvägen kring 1875. Också
den lilla banvaktsstugan längst i
öster, vid viaduktens södra fäste,
byggdes då. Den var då belägen ett
femtiotal meter åt norr, mitt i nuvarande spårområdet. Den flyttades
till sin nuvarande plats i samband
med utvidgning av bangården 1916.
22
vid gatan ligger också de tre fina
tegelhus, som uppfördes omkring 1910;
Sörbyskolan, det lilla bostadshuset
mittemot samt det lit e större vid
korsningen med Eldarevägen.
Även här l ängs Verkstadsgatan är uthusen en betydelsefull del av miljön,
dock inte lika påtagligt som vid Järnvägsgatan.
Bebyggelsen vid Verkstadsgatan
kompletterades under 1950-talet, och
under de sista åren har, som sagt,
villor byggts på platsen för den brunna
betjäningsbostaden.
Området kring f d gjuteriet vid Kvistbergavägen
Kring gjuter iet, som låg där radhusen
intill Kvistbergavägen idag ligger,
uppfördes från 1908 och fram till 1920
ett tiotal byggnader. Det var dels bostäder för gj uteriarbetare, vid Gamla
vägen och Lokföraregatan, dels direktörens egna stora jugendvilla i korsningen Kvistbergavägen - Gamla vägen
samt dessutom små egnahem längs Kvistbergavägen.
23
Iv:4
Egnahem från 1920-talet
Egnahemsområdet Böseberg är ännu idag
en klart urskiljbar del i det växande
samhället, ett samlat enhetligt område,
som minner om det expansiva 20-talet.
Stadsplanen uppgjordes 1919 av arkitekten Nils A Blanck. Han utnyttjade,
i sann national-romantisk anda, den
vackra, kuperade terrängens möjligheter. Svagt böjda gator med intressanta,
omväxlande perspektiv lades ut kring en
central rymlig naturpark.
Byggnadsstilen var till en början tydligt
national-romantisk. Här byggdes små
faluröda stugor med rakt sadeltak eller
brutet tak och rikt utsirade förstukvistar, gärna med årtal på. Senare på
20-talet blev inslag av klassicism allt
märkbarare, speciellt i färg:;ättningen.
Husen blev nu ofta oljemålade i ljust
beige, grå eller gula toner. I början
innehöll stugorna oftast två lägenheter, en på vardera planet, men
senare under 20-talet blev enfamiljshus med två eller tre rum och kök
vanliga.
Idag har en hel del om- och tillbyggnader
skett. Tegel, kalksandsten, plåt och
eternit är nya, främmande beklädnader
på de gamla trähusen. Flera av husen
har fortfarande kvar sitt ursprungliga
utseende, men förändringen sker snabbt.
Lägenheter slås samman, och de flesta
husen bebos idag aven enda familj.
24
IV : 5
Egnahemsområden med blandad
bebysgelse, i huvudsak från
1920 - och 30-talen
Stora delar av dagens Tillberga upptas
av egnahemsområden, som börjat bebyggas
under 1920- och 30- talen. Speciellt
gäller detta västra delen av samhället .
Områdena kring Sörby och Mälby gårdar ,
liksom bebyggelsen l ängs Kvarnbacksvägen längst i väster, tillkom till
stor del under perioden 1 920-talets
mitt till 1930-talet s mitt. Bebyggelsen
från den här perioden domineras av egnahem i ett och ett halvt pl an . Raka sadeltak och brutna mansardtak förekomme r
blandat. De ljusa 20-talsfärgerna
dominerar.
på flera ställen har villabebyggelse
från 50- 60- och TO-tal trängt sig in,
samtidigt som de ursprungliga husen
till stor del byggts om och förändrats.
Områdena har därför idag en ganska
splittrad karaktär.
25
V" Sammanfattning och
rekommendationer
Förteckning och karta
Utvärderade byggnader
och miljöer
se bil 4 och 5
Platsen där Tillberga är beläget, var
före 1875 en utpräglad jordbruksbygd.
Då SWB-järnvägen byggdes utbildades här
en viktig knutpunkt, och det blivande
stationssamhället Tillberga började ta
form. Någon riktig fart på byggnationen
blev det dock inte förrän i början av
det nya seklet. västerås låg för nära,
och några nyetableringar till följd av
j'ärnvägen blev inte av förrän SWB, i
två etapper kring 1920, byggde sina
vagn- och lokverkstäder här. 20-talet
blev härigenom det mest expansiva i
Tillbergas relativt korta historia,
och bebyggelsen mer än fördubblades
under decenniet. De senare årtionde~a
har återigen präglats aven lugn utveckling. Villabyggandet har fortsatt
och fortsätter ännu, huvudsakligen i
riktning söderut. Ett ökat antal västeråsare hs.r b8satt sig i Tillberga
och pendlar dagligen in till centralorten.
Samhället har idag kvar en hel de~ av
sin sekelskifteskaraktär. Faktorer som
den lugna utvecklingstakten och centrumverksamheternas förflyttning söderut har
säkert bidragit till att förhållandevis
få hus har rivits. Vad som däremot idag
hotar det gamla stationssamhällets egenart är en allt mer utökad om- och tillbyggnadsverksamhet. Sekelskiftets panelhus förändras inte sällan till oigenkännlighet, en utveckling underblåst av
det statliga energisparstödet och med
moderna villakataloger som ideal.
Tillberga har förutom järnvägsbebyggelsen,
från riks- eller länssynpunkt, inte några
helt omistliga byggnader och miljöer.
Däremot finns områden med relativt oförändrad bebyggelse, som representerar
olika stadier i ortens utveckling från
jordbruksbygd till järnvägsknut, och
som verksamt bidrar till upplevelsen av
stationssamhällets speciella karaktär.
För förståelsen av samhället, dess
egenart och utveckling, vore det värdefullt om en del av dessa miljöer kunde
bevaras för framtiden. I annat fall
riskerar stationssamhället Tillberga
att till stor del förlora sin särprägel.
Den ursprungliga jordbruksbebyggelsen,
stationssamhället och senare tids
egnahemsbyggande borde finnas represen-
26
terade även i framtiden, inte bara för
att ge orten kontinuitet bakåt i tiden,
utan även på grund av de stora miljövärden som den äldre bebyggelsen
representerar.
Av jordbruksbebyggelsen återstår idag
Mälby gård som ett fungerande jordbruk
inkapslad i senare tids bebyggelse. Det
tidiga stationssamhället representeras
i första hand av Järnvägsgatan , med både
bostads- och stationsbebyggelse, men
även delar av Verkstadsgatan och Kvistbergavägen intill Sörby gård har en
hel del av sin ursprungliga karaktär
kvar. Av senare tiders egnahemsbebyggelse är bara den snabbt uppvuxna 20talsbebyggelsen på Böseberg av något
större intresse. Samhället i övrigt har
en betydligt mera blandad bebyggelse,
och den är också till stor del förändrad.
V:l
Mäl by
Mälby gård ä r än idag en brukad gård,
belägen längst ut i västra kanten av
samhället och avskild från detta av
riklig trädvegetation.
Sitt största värde har gårdsbildningen
som helhet. Den har stor betydelse för
milj ön i den här delen av samhället.
Parken med sin resliga blad- och barrträdsve getation är viktig, och det
fungerande jordbruket, med s itt öppna
åker- och ängs landskap över slätten
mot Badelundaåsen, har stora miljövärden, som man bör slå vakt om.
I kommande stadsplaneändring i området
bör därför byggnadsrätten väster om
Mälbyvägen tas bort. Raden av villor
längs Mälbyvägen kan möjligen kompletteras med två hus längst i söder. ytterligare bebyggelse så nära inpå gårdsmiljön som REMA:s kontorsbyggnad l
norr bör undvikas.
Viktig att värna om är också den täta,
fasanrika skogsdunge, som skiljer
Mälby gård från villabebyggelsen i
kvarteret Hästen. Den har stor betydelse för den klart markerade
gränsen mellan landsbygd och tätbygd
och har därför en viktig miljöskapande
funktion.
27
V:2
Järnvägsgatan
Sekelskiftets stationssamhälle representeras idag i första hand av
Järnvägsgatan, den gamla livaktiga
huvudgatan, som numera i stort sett
endast rymmer bostäder.
Detta är det gamla, genuina Tillberga.
Raden av hus längs Järnvägsgatan har
stor betydelse för upplevelsen av samhället, inte minst sett från järnvägen.
Det är framför allt delen fram till
och med det forna järnvägshotellet som
är viktig. Här finns de finaste husen
och här är läget centralt. Husen exponerar sig fritt mot vägar och järnvägar och har därför stor miljömässig
betydelse. Östra delen av gatan är
inte fullt så viktig. Här är husen
enklare och läget mera dolt.
Några hus har försetts med nya fasadmeterial, men flera har fått behålla
sitt ursprungliga utseende. Det vore
värdefullt för upplevelsen av
stationssamhället, om dessa hus även
i framtiden finge behålla sina exteriörer i oförändrat skick. Träpanel och rappning bör alltså bibehållas, spröjsade fönster och glaspartier likaså.
Uthusbyggnaderna är också av betydelse
för miljön, och bör helst stå kvar.
De kan dock bytas mot nya, ändamålsenligare, om hänsyn tas till befintlig
bebyggelse, då det gäller placering,
proportion och material.
Vid Järnvägsgatan ligger även själva
stationsområdet. De fyra ljust
panelade byggnaderna, stationen,
restaurangen, det lilla förrådet
och ställverket, har kvar mycket av
sin ursprungliga karaktär. Stationshuset störs dock av nya ospröjsade
fönsteröppningar, och restaurangen
har blivit något oformlig efter alla
tillbyggnader. Ställverket är välbevarat såväl till exteriör som interiör.
Här finns hela den gamla apparaturen
kvar, och förslag har därför kommit
om byggnadsminnesförklaring. Om detta,
SWB-banans första ställverk, ska
kunna räddas åt framtiden krävs dock
snabba åtg~rder, eftersom det idag,
med sina sönderslagna fönster, står
öppet för såväl välkomna som för
ovälkomna besökare. Hela stations-
28
området, med de tidigare nämnda
byggnaderna samt lokstall och
förrådslokaler, är föreslaget som
byggnadsminnesmärke.
Det stora plåtskjul, som idag stör
miljön vid Järnvägsgatan borde helst
avlägsnas. Den typen av bebyggelse
kan möjligen placeras längre österut, bortom stationen och godsmagasinet.
V:3
Verkstadsgatan
Också den centrala delen av Verkstadsgatan, speglar ännu på ett fint sätt
det gamla stationssamhället från
början av seklet. De dominerande trähusen har stor betydelse för miljön,
sedda både från själva gatan och från
stationsområdet. Ett hus har försetts
med Sidi-plattor, andra har klätts
om med plåtpanel, men några byggnader har ännu fått behålla sitt ursprungliga utseende.
Det vore värdefullt för upplevelsen
av stationssamhället Tillberga om
dessa hus även i framtiden finge behålla sina exteriörer i oförändrat
skick.
v:4
Kvistbergavägen vid Sörby
Även vid Kvistbergavägen, i anslutning
till Sörby gård, finns några välbevarade bitar av sekelskiftets stationssamhälle. Det gäller framför allt
Sörby-skolan och det lilla tegelhuset
norr därom samt den stora jugendvillan
i korsningen med Gamla vägen.
V:5
Banvaktsstugan
Den lilla banvaktsstugan, vid Verkstadsgatans östra ände, är den enda
som idag finns kvar inom Hubbo socken.
Den har därför ett visst kulturhistoriskt
intresse, och även miljömässigt är den
lilla stugan med uthus och lummig trädgård ett positivt inslag i samhällsbilden.
29
v:6
Böseberg
Järnvägsmännens egnahemsområde på Böseberg bl ev en fö l jd av SWB : s beslut att
l okalisera s ina verkstäder t ill Tillberga.
Bebyggel sen bildar än idag en samlad,
enhetlig och tidstypisk mil jö , med
vis st kulturhi storiskt intresse. En
hel del hus har genomgått ombyggnader. Den ursprungliga nationalromantiken med rödfär gad panel och
utsirade förstukvistar har i många
fall fått v ika för en nyare tids ideal.
Fl era av husen har dock f åt t behålla
sin ursprungliga karaktär , och som
helhet har området kvar mycket av sin
egenart . Stadspl a nemönstret, med s ina
svagt krökta gato r kring den kuperade
naturparken, och de fi na proportionerna
mellan gator och hus , gör Böseberg t ill
en god repres entant för sin tids ideal.
Det viktigaste partiet är själ va Bösebergsvägen, där den första, snabba byggnationen kom till. Dess kuperade,
svagt böjda sträckning , med ständigt
skiftande perspektiv, är väl vär d att
slå vakt om . Det vore också värdefull t
om de hus, som har kvar sitt ursprungliga utseende , fick behålla s ina exteriörer i oförändrat skick även i
framtid en.
30
m
VI:l
Litteratur och
källförteckning
Litteratur
Bert il Blornrne
Från SWB till Västerås
trafikområde
(komp i stadsarkivet)
Tillberga järnvägsmä ns egnahems förening
Böseberg 1920-1930
Böseberg 1920-1945
Stadsbyggnadskontoret
Tillberga - prel utredning av utbyggnads förutsättn dec 1974
"
Skultuna , Tillberga,
Dingtuna , Ullvi,
Barkaröby - utbyggnadsförutsättningen för
perioden 1976-1985
(rev nov 1975)
"
Västeråsbebyggelsen
1890-1975
del I-III (jan-aug 1 975)
VI:2
Källor
Lantmäterikontoret
Jordregister, kartor
Intervjuer med
ortsbefolkningen
Jordregister, kartor
31
Bi 1.1
m
Bilagor
RÅD OCH REKOMMENDATIONER I BYG~NADSV A..·:m
En byggnads värde ur kulturhistorisk SY:lpunkt grundas till stor del på att dess
tidstypiska karaktär bevarats exteric:-rt
och att den så fullständigt som möjli~t är
bevarad i sina det~ljer. Detaljerna är viktiga för byggnadens kulturhistoriska virde
och kan också höja byggnadens värde r ,:,:nt
ekonomiskt. En viktig grundprincip vid all
renovering är att göra s å få förL~iri~6ar
som ,möjligt. Avgörande f ör husets v&r,'::'e är
äktheten, modebetonade tillskott so~ anspelar på äldre tiders byggnadsskick enbart
minskar värdet.
Exteriör
Vid valet av fasadmaterial bör observeras
att några sk "underhållsfria" n:aterial i.nte
existerar och att de som ger sig ut för att
vara "underhållsfria" ofta måste bytas helt
när de slitits ned eller gått sönder. ~ng a
garantier finns heller för att de fir. .J1S kvar
i marknaden om delar behöver bytas ut efter
en tid. Kulturhistoriskt värdefulla byggr:ade:!:
bör om möjligt få bibehå lla sina fasader i
ursprungligt skick - såväl färg som material.
- för kulturhistoriskt v&rdefull bebyggelse är det väsentligt att k~­
raktär och utseende bevaras. Detta krav bör
vid bedömning av lämpliga värmebesparingsåtgärder vägas mot effekter hos de alternativa
möjligheter som står till buds.
~i!!~gg~i~~!~~i~g
De effektivaste åtgärderna, tätning a'l fönster och dörrar samt vindtätning av träväggar,
är alternativ som bör vara tillräckli ga.
Tilläggsisolering av väggar samt ändring av
fönster bör däremot undvikas eftersom ie~ta
innebär stora ingrepp och ofta ger förhållandevis liten utdelning ur besparingssynpunkt.
~~~E~~~~~~ har varit det traditionella fasadmaterialet under de senaste 200 åren. De vfu~­
ligast förekommande panel typerna är locklist
och lockpanel. Man bör undvika byte av hela
panelen och endast ersätta den del av panelen där skador uppkommit med nya brädor av
samma utseende som de gamla.
~~~g~~
- träfasaderna bör målas antill6en med
ren oljefärg eller med Falu rödfärg. Oljefärgen låter träet andas och är lätt att måla
om, detsamma gäller rödfärgen (?alurcd sl~­
färg utan tillsatser) som också impregnerar
träet. Färgen bör vara sa...mma som huse~ haft
