Slaget vid Halmstad 1676 blev på flera vis en vändpunkt i det som kallas Skånska kriget 1675-79. Belägringen av Halmstad bröts och de danska planerna på att återta Halland begravdes brutalt på Fylleåns stränder framför dig. Efter ett år av ständiga motgångar vände krigslyckan för Karl XI och den svenska armén – segern vid Fyllebro fyllde den unge kungen och nationen med tillförsikt. Skånska kriget utlöstes av en storkonflikt där de allierade Frankrike och Sverige stod mot en koalition av Nederländerna, Spanien, den tysk-romerska kejsaren och Danmark. Sverige var illa förberett och drogs motvilligt in i kriget. Danmark fick en hett eftertraktad möjlighet att ta tillbaka skånelandskapen och förklarade Sverige krig 1675. Slaget vid Halmstad den 17 augusti 1676 Heldragna linjer: kavalleri. Streckade linjer: infanteri Svenska truppen (blåmarkerade) 1 Kunglig Maj. drabanter (2 skvadroner) 2 Livregementet (2 skvadroner) 3 Livregementet (3 skvadroner) 4 Livregementet (4 skvadroner) 5 Smålands regemente (2 skvadroner) 6 Kungliga gardet (3 bataljoner) 7 Älvsborgs regemente (1 bataljon) 8 Dalkarlar (1 bataljon) 9 Kalmar regemente (1 bataljon) 10 Skåne-bohusläns dragonregemente (1 skvadron) 11 Västgöta regemente (4 skvadroner) 12 Smålands kavalleriregemente (2 skvadroner) 13 Änkedrottningens livregemente (1 skvadron) 14 Änkedrottningens livregemente (2 skvadroner) Karl XI var en skicklig ryttare och skytt som inte sparade sig själv när han var i fält. Freden efter Skånska kriget befästes genom äktenskapet med prinsessan Ulrika Eleonora, dotter till Fredrik III av Danmark. Giftermålet skedde på Skottorps slott. 6 Fyllebro 17 augusti 2 Laholm 4 till att dessa människor var i stånd att utföra en så brutal slakt: hårt socialt tryck, sträng ortodox kristendom, lång vana vid grovt våld, hård disciplin, kamratpåverkan, utsikter till plundring och inte minst ett utbrett supande. Genom att övervinna sina naturliga instinkter att fly – vilket krävde stort mod och viljestyrka – förmådde soldaterna att delta i slaget. Danska truppen (rödmarkerade) 15 Walters dragonregemente (4 skvadroner) 16 Sönderjyske infanteriregemente (1 bataljon) 17 Walters dragonregemente (3 skvadroner) 18 Rosenkrantz värvade regemente (2 bataljoner) 19 1 Fyenske fodregemente (2 bataljoner) 20 Münchhausens ryttarregemente (2 skvadroner) 21 2 Fyenska fodregemente (1 bataljon) 22 Münchhausens ryttarregemente (4 skvadroner) I slutet av juli passerar Duncams arméavdelning Hallandsås på väg norrut (1). I början av augusti intas Laholm utan stort motstånd (2). Belägringen av Halmstad inleds och pågår i cirka tre dagar innan danskarna i gryningen den 17 augusti slår till reträtt (3). Den 16 augusti når den svenska armén österifrån Knäred – efter ett kort uppehåll för vila fortsätter man under natten snabbt mot Halmstad (4). En mindre styrka avdelas att rasera bron över Lagan vid Laholm för att skära av Duncams förväntade återtåg (5). På morgonen den 16 augusti drabbar trupperna samman vid Fyllebro (6). Illustration: Willy Lindström, Tecknargården/Halmstad De svenska soldaterna var till större delen tvångsinkallade unga män från samhällets breda lager, medan officerarna var adliga. En lång rad faktorer samverkade Action och treffen den 17 augusti 1676 då den stoormechtigste furste och herze, herr Carl den ellfte, Swerriges, Giötes och Wändes konung etc, wehd Fyllebroo icke långt ifrån Halmstad, antreffade danska general majoren Dunnkam medh 4 000 mann till häst och foot, hwilken hade belägrat staden Halmstadh, hvarest dee danske igenom Gudhs nåde aldeles blefwe slagne ruinerade och af fältett jagade, lemnandes ID metall stycken, 30 fahnor och standarder, sambt bagage, och gen: Dunnkam med öfwersten Tropp lefwandes i hans Maij:ts händer hwarigenom staden Halmstadh blef secunderat och befrijat. Stycken är kanoner och ID betyder 1 Dussin. Alla döda och lemlästade måste snabbt i jorden för att inte förvandlas till en hälsofara av sommarvärmen. Halmstads kyrkogård räckte inte till, ty staden hade bara cirka 600 invånare, och de stupade var tre gånger fler. Troligen begravdes de flesta, efter sedvanlig noggrann plundring, i massgravar på och kring slagfältet. I slaget deltog också dragonförband, alltså ridande infanteri, som förflyttade sig till häst men stred till fots. Ryttarna var utrustade med pistoler och värja. På danska sidan utövades fortfarande ”karakoll”, det vill säga ledvis avfyrning av pistoler. Svenskarna introducerade i slaget vid Fyllebro något som senare kom att kallas ”karolinsk chocktaktik”. Det innebär anfall i hög hastighet i täta formationer och dragna värjor; effekten var huvudsakligen psykologisk. Kriget avgjordes inte på slagfältet utan vid förhandlingsbordet. Sedan Frankrike triumferat på kontinenten 1678 tvingades ett isolerat Danmark att sluta fred 1679 utan några landvinster. Priset för ingenting betalades av tiotusentals soldater och civila som stupat eller dödats. Skåne låg förött men Halland kom förhållandevis lindrigt undan. Krig skapar legender och behov av hjältar. Johan Friedrich Lützow var en tysk överstelöjtnant i dansk tjänst som enligt legenden ensam fällde sjutton svenska soldater när han försvarade en bro över Fylleån. Han ansågs så tapper att svenskarna senare reste en minnessten med inskriptionen ”Stympad men Kämpande Föll här den tappre Lützow i Fältslaget den 17 aug 1676”. En mer odiskutabel hjälteroll på den svenska sidan spelade generalen Rutger von Ascheberg. Ett monument till hans ära restes 1828 ovanpå en bronsåldersgrav i närheten. (Kör ca 1 km söderut från den närliggande rondellen på Laholmsvägen och sväng sedan till höger. Lützowstenen finner du ca 300 m söder om det stora monumentet). Infanteriet var utrustat med luntlåsmusköter, värja och i mindre utsträckning pikar. Luntlåsmusköten var ett mynningsladdat gevär som sköt runda blykulor med en kaliber på cirka 20 mm. Piken var en 5 à 6 meter lång Halmstads slott byggdes cirka 1590-1620 under den danska tiden på order av Christian 4. Slottet inrymmer den före detta slottskyrkan där de segrande svenskarna efter slaget höll en tacksägelsegudstjänst. Efter slaget dinerade danska och svenska officerare tillsammans i Halmstad slott, däribland generalmajor Duncam och överste Tropp som tillfångatagits. Följder av slaget Den förkrossande svenska segern fick följder på flera plan. Belägringen av Halmstad bröts och svenskarna kunde upprätta en spärr tvärs genom Halland som hindrade danskarna från att marschera norrut för att inta Göteborg tillsammans med sina norska allierade. En förlust av Göteborg hade sannolikt inneburit att Sverige förlorat kriget. Tack vare utgången av slaget uppstod en viss jämvikt i styrkeförhållandet mellan Sverige och Danmark. Slaget öppnade vägen för den svenska segern vid Lund i december 1776, varefter Sverige fick visst övertag i Skånska kriget. The Battle of Halmstad 1676 The Scanian War of 1675-79 was triggered by a large-scale conflict in which France and Sweden opposed a coalition of the Netherlands, Spain, the German Empire, and Denmark. Sweden was ill prepared and was reluctantly drawn into the war. Denmark saw a much desired opportunity to regain the lost provinces of Halland, Scania, and Blekinge and therefore declared war on Sweden in 1675. The Battle of Halmstad in 1676 was a turning point. The Danish siege of Halmstad was broken and Denmark’s plans to recapture Halland were brutally buried on the banks of the Fylleån, the river before you. Nearly half of the 3,500 Danish soldiers were killed, and the remaining 2,000 were taken prisoner. The Swedish side had about 6,000 soldiers, of whom some 200 were killed in the battle. The Scanian War was not settled on the battlefield, however, but at the negotiation table. After France had triumphed on the continent in 1678, an isolated Denmark was forced to make peace in 1679 without any territorial gains. The price the Danes paid for nothing was the death of tens of thousands of soldiers and civilians. The province of Scania was devastated, but Halland escaped relatively leniently. Foto: Willy Lindström, Tecknargården/Halmstad Båda arméerna bestod av de traditionella vapenslagen infanteri (fotsoldater), kavalleri (ryttare) och artilleri (kanoner). Slaget inleddes med en kanonad av kompakta järnkulor som gav svåra skador i de täta truppleden: splitter från sönderslagna vapen, blodiga klädrester och kroppsdelar från människor och hästar spreds i kaskader över slagfältet. Sikten skymdes av krutrök, kanondånet blandades med de sårades skrik. Den stora bataljmålningen och teckningarna är utförda av den dåtida konstnären Johann Philip Lemke. Målningen hänger på Drottningholms slott och ingår i Statens konstsamlingar. I bakgrunden syns Halmstad med Galgberget, till höger byn Snöstorp. Som orienteringsobjekt är ett foto över köpcentrets höghus inkopierat i målningen. Tavlans plats trästång med metallspets. Infanteriet avlossade först sina gevär, som mest på 70 meters håll, i en eller flera salvor. Sedan vidtog närstrid med pik, värja och pistol. Mänskligt sett var slaget en katastrof. Förutom de som dog på slagfältet avled många kort efteråt av sina skador. Den primitiva sjukvård som då fanns kunde knappt behandla de enklaste sår och stod handfallen inför infektioner. Dålig hygien i förening med knapp och usel föda spred även epidemier som dysenteri och fläckfeber – den så kallade fältsjukan tog ofta lika många liv som själva slagen i äldre tiders arméer. Dansk infanterifana, tagen som krigstrofé vid slaget. Fanan ingår i Statens trofésamling. Danska truppen Befälhavare: Generalmajor Jacob Duncam Antal man totalt ca 3500 Stupade och saknade ca 1500 Krigsfångar ca 2000 1 skvadron = ca 100 ryttare 1 bataljon = ca 500 till 600 soldater 1 regemente (beridet) = ca 1000 ryttare 1 regemente (fotfolk) = ca 1200 fotsoldater Kavalleri = ryttare Infanteri = fotsoldater Dragon = tyngre beväpnad ryttare och tillika fotsoldat 1 Med ryggen och sidorna mot Fylleån ansåg sig danskarna ha en stark försvarsposition. Men svenskarna var betydligt fler och därtill starkare beväpnade. Den danska armén höll stånd en kort tid men upplöstes snart och flydde mot ån. Den stora skillnaden i antal stupade tyder på att flertalet danskar dödades efter den egentliga striden, på flykt undan svenska förföljare. Taktiken gick främst ut på att skrämma fienden på flykt – att handgripligen döda alla motståndare var inte möjligt. Ofta resulterade dock massflykt i skoningslöst förföljande. Svenska truppen Befälhavare: Kung Karl XI tillsammans med Simon-Grundel Helmfeldt och Rutger von Ascheberg Antal man totalt ca 6000 Stupade ca 200 Truppformationer vid slaget En del av den danska armén gick under generalmajor Jakob Duncam norrut och inledde en belägring av Halmstad. Svenska krigsledningen såg då en möjlighet att både bryta belägringen och slå den danska arméavdelningen. Duncam fick kännedom om de svenska planerna, avbröt belägringen och drog sig söderut. 5 Stridande parter Sverige och Danmark. Skånska kriget 1675 – 1679 Plats Fyllebro, 4 km sydost om Halmstad Tidpunkt Förmiddagen den 17 augusti 1676 I spetsen för 15 000 man landsteg Christian V vid Råå nära Helsingborg i juni 1676 för att återta Skåne, Halland och Blekinge som Danmark förlorat vid freden i Roskilde 1658. Hela Skåne utom det väl befästa Malmö föll snabbt i danska händer och snart var även Blekinge intaget. 3 Halmstad Fakta om slaget Skylten är producerad och finansierad av: Länsstyrelsen i Halland/kulturmiljöenheten, Halmstads kommun och Butterick´s/Leco AB. Faktainnehåll: Daniel Borgman och Bengt Olander. Textredigering: Hans Helander. Grafisk utformning: Tecknargården i Halmstad. Foto i bataljmålningen: Stina Johansson.