En Despot
Del 1
Det är tidigt, det är kallt, han blir väckt av sin inre längtan, en längtan efter blod. Han är halvt vid
medvetande och tänker tillbaka på sin dröm, där han precis avnjutit förtielva skop med vin. Han ser
på sin bästa vän med fundersam blick, men böjer sig sakta ner för att sträcka ut sin tunga. Tungan
vidrör inrelåret för att sedan jobba sig emot dalen. Han sträcker upp sin hand och får en snabb
highfive av sin vän, som just lagt ner korven i det kokande vattnet.
Verkligheten kommer ifatt och han förstår att det börjar bli brottom, om han inte gör något är det
snart för sent. Tiden är hans värsta fiende, snart, väldigt snart är han silver, och på ett kick
guldmunk. Han undrar vad som väckt honom ur denna vackra sömn, han förstår snart att det är
dagen, just den dagen han är som starkast. Blod skall rinna, krigare ska bli slagna, dalar skall rinna,
det är matchdag.
Han joggar lätt ner mot arenan, genom den stora skogen, som skördat mer död än slaget vid lütsen.
Det hörs klappande och ljublande från skogen när denna kämpe kommer springande. Ljudet av
gråmande älgar och stönandet av alver får hans muskler att stärkas.
Han möter sin legion, han tittar kallblodigt i deras ögon och säger ”Jag hade en så jävla sjuk dröm”
han blir snart avbruten av Jonas som lagt en viskande smygare, som sakta spritt sin lukt genom
rummet.
Innan han går in på arenan, hälsar han Hatten farväl, Hatten tittar bort och får en tår i ögat.
Han drar upp sitt svärd ur fodralet, och slaget kan börja.
Svettig, utmattad, blodet rinner, ingen segrade ingen förlorade. Det hörs inget ljubel, inga höga
parningsrop bara ett lätt suckande. Slaget skall avgöras i duschen det avgörs snabbt av dubbla JJ:s
och ”rödhatten” vår drömmande despot suckar -Jag överlevde..
/”Hatten” ”The Tiger” ”Orions väpnare” Den allsmäktiga Fredrik.
