Länsdokument Riskbruk - Missbruk - Beroende för hälso- och sjukvården och socialtjänsten Antagen av Länssamordningsgruppen 2012-02-10 1 Inledning ................................................................................................................................................................. 3 Gemensamma riktlinjer i länet .............................................................................................................................. 3 Länssamordningsgruppen i Västerbottens uppgift är att: ...................................................................................... 3 Lokala samverkansavtal och genomförandeplaner .............................................................................................. 4 Kommunens ansvar ................................................................................................................................................ 5 Exempel på insatser som kommunerna ansvarar för inom området: ............................................................ 5 Landstingets ansvar ................................................................................................................................................ 5 Exempel på insatser som landstinget ansvarar för: ........................................................................................ 6 Samordnad vårdplanering...................................................................................................................................... 6 Begrepp och definitioner ....................................................................................................................................... 7 Abstinensbehandling....................................................................................................................................... 7 Riskbruk ........................................................................................................................................................... 7 Skadligt bruk (enl ICD-10) ................................................................................................................................ 7 Missbruk och beroende (enl DSM-IV) ............................................................................................................. 7 Samsjuklighet ..................................................................................................................................................... 7 Brukarperspektiv .................................................................................................................................................... 8 Kontakt, vård och behandling ska präglas av och innehålla: .......................................................................... 8 Brukarinflytande ska finnas på: ....................................................................................................................... 8 Samverkan .............................................................................................................................................................. 8 Hållbar och fungerande samverkan och samarbete kräver ............................................................................... 8 Statistik - Västerbotten .......................................................................................................................................... 9 Bilaga 1. Schematisk ansvarsfördelning mellan kommun och landsting .......................................................... 10 Lagar, propositioner och offentliga utredningar inom området......................................................................... 11 Ordlista ................................................................................................................................................................. 11 2 INLEDNING Både i Socialstyrelsens tillsynsrapport rörande missbruks- och beroendevården (2011), och i regeringens missbruksutrednings slutbetänkande Bättre insatser vid missbruk och beroende (SOU 2011:35), framkommer behov av att inom området tydliggöra ansvaret mellan vårdgivarna. Missbruksutredningens slutbetänkande belyser bland annat att vård som ges inte finns i en vårdkedja, utan ofta ges utan vetskap om vad annan vårdgivare gör. I tillsynsrapporten framkommer brister både i landstingens och kommunernas ledning, styrning och uppföljning av missbruksvården, liksom avsaknad av tydliga uppdrag och brister för uppföljning av insatser. Den visar också att missbruks- och beroendevården behöver utvecklas så att den blir mer likvärdig och i högre utsträckning utgår från den enskildes specifika behov. Detta länsdokument baseras på Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård (2007). Riktlinjerna är skrivna som en vägledning för både socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens verksamheter för personer med missbruks- och beroendeproblematik av alkohol och/eller narkotika. Det övergripande syftet är att förbättra och utveckla den svenska missbruks- och beroendevården. Förutom att bidra till att de metoder och insatser som används är de bästa för personen som är i behov av utredning, vård och behandling, belyser riktlinjerna behovet av tydlig ansvarsfördelning, samverkan, samarbete mellan huvudmännen samt nödvändigheten av gemensamma termer/begrepp och aktuell kunskap. Ett begrepp som är centralt i riktlinjerna är att arbetet inom området ska vara grundat i en evidensbaserad praktik. De tre delarna som tillsammans utgör en evidensbaserad praktik är professionens erfarenhet, bästa rådande evidens och brukarens erfarenhet och önskemål. Detta förutsätter att professionens kunskap samlas och dokumenteras, att det sker en kontinuerlig uppdatering av uppföljnings- och forskningsresultat inom området samt att brukaren ges ett tydligt inflytande till val av vård och behandling. Regeringen och SKL tecknade 2008 en överenskommelse om ett särskilt implementeringsstöd för dessa riktlinjer vilket har legat till grund för utvecklingsprojektet Kunskap till Praktik (www.kunskaptillpraktik/skl.se). Under perioden 2009-2011 har en processledare funnits som stöd i det övergripande arbetet i Västerbotten och från 2012 finansierar SKL en särskild föräldrastödssatsning inom området. En avstämning av länsdokumentet ska ske om ett år, dvs i februari 2013. GEMENSAMMA RIKTLINJER I LÄNET Länssamordningsgruppen i Västerbottens uppgift är att: • tydliggöra en övergripande ansvarsfördelning för tidig upptäckt, förebyggande verksamhet, vård och behandling utifrån aktuella riktlinjer, föreskrifter och lagstiftning samt visa på gemensamma begrepp och definitioner • följa upp att samverkansavtal skrivs och att genomförandeplanerna årligen utvärderas och revideras • verka för att identifierade problemområden på länsövergripande nivå mellan huvudmännen och även internt inom respektive organisation blir belysta och föremål för utredning och åtgärd • stötta kunskapsutvecklingen inom området • genom Fou enheten vid Region Västerbotten verka för införandet av lokalt anpassade uppföljningssystem • med utgångspunkt från Socialstyrelsens Öppna jämförelser följa utvecklingen i länet 3 LOKALA SAMVERKANSAVTAL OCH GENOMFÖRANDEPLANER Västerbottens femton kommuner har alla olika förutsättningar och utvecklingsbehov. Det är därför viktigt att varje enskild kommun, tillsammans med landstingets lokala verksamheter, formulerar skriftliga samverkansavtal. För att konkretisera aktiviteter, tydliggöra ansvar och fastställa tidsplaner ska gemensamma genomförandeplaner skrivas. Dessa genomförandeplaner ska fortlöpande och minst på årsbasis följas upp och revideras. För att säkerställa att den behandling som ges är den mest relevanta för den enskilde brukaren och leder till önskvärt resultat, krävs en systematisk uppföljning både på grupp- och individnivå. Val av metod för uppföljning styrs av syftet/målet med insatsen/behandlingen och SKL har beskrivit ett urval i skriften Uppföljning av resultat – som finns att ladda ner på www.SKL.se/kunskaptillpraktik . Tillsammans med berörda parter ska rutiner utarbetas som underlättar och strukturerar arbetet. Rutiner kan t ex konkretiseras för förstagångsbesök, hantering av anmälningar, utredningsförfarande, kontaktvägar. En lokal styrgrupp med företrädare för berörda verksamheter, ska finnas i varje kommun. Eventuellt kan det geografiska området utsträckas till att t ex omfatta två kommuner där det finns samordningsvinster med ett gemensamt samverkansavtal. Deltagare i den lokala styrgruppen bör ha mandat från sin verksamhet att fatta beslut. Den lokala styrgruppen ansvarar för att samverkansavtal och genomförandeplaner skrivs och efterlevs och att praktiknära arbetsgrupper och/eller samrådsgrupper blidas. Kontaktperson för samverkansavtal och genomförandeplan ska utses och meddelas Länssamordningsgruppens sekreterare. De skriftliga lokala samverkansavtalen ska innehålla: • ett klargörande av den lokala ansvarsfördelningen mellan kommunens och landstingets verksamheter för förebyggande verksamhet, tidiga insatser, vård och behandling • en genomgång av de behandlingsmetoder/insatser som förordas användas lokalt, med utgångspunkt från de nationella riktlinjerna • en struktur för införande av eventuella nya metoder/insatser • rutiner för utformandet av samordnade individuella planer • en struktur för systematiska uppföljningar på brukarnivå inom missbruks- och beroendeområdet • en plan för gemensam kunskapsutveckling inom området • rutiner för samverkan på både chefs- och handläggarnivå • rutiner för avvikelser och eventuella tvister kring ansvarsfrågor • uppgift om vem/vilka som ansvarar för att den lokala genomförandeplanen efterlevs och följs upp 4 KOMMUNENS ANSVAR Kommunens arbete rörande missbruksproblematik regleras i Socialtjänstlagen, SoL (2001:453). Hjälp och stöd erbjuds både i form av rådgivning och som biståndsbedömda insatser. Socialtjänsten ska aktivt sörja för att den enskilde personen med missbruk/beroende får den hjälp och vård som han/hon behöver för att komma ifrån sitt missbruk. Insatserna som erbjuds enligt socialtjänstlagen är frivilliga. Om det är nödvändigt att personer med missbruk får vård men inte samtycker till detta, kan vården under vissa förutsättningar ges mot den enskildes vilja. Detta är reglerat i Lagen om vård av missbrukare, LVM (1988:870). Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att barn och unga som far illa får stöd och skydd. För att socialtjänsten ska kunna ta detta ansvar finns en anmälnings- och uppgiftsskyldighet för offentligt anställda enligt SoL 14 kap. 1 § andra och fjärde stycket. Vidare har socialtjänsten en skyldighet att ha särskild uppmärksamhet på barn och ungdom som har visat tecken till en ogynnsam utveckling. Enligt lagstiftningen ska socialtjänsten utifrån ett helhetsperspektiv genomföra en kvalificerad utredning och bedömning av vårdbehov, samt planera och genomföra insatserna i samråd med den enskilde och dennes anhöriga. Det ska finnas en strukturerad och dokumenterad samverkan för de personer som har behov av insatser från flera aktörer. Socialtjänstens insatser ska utgå från den enskildes behov. Behoven kan variera från mycket stora till sporadiskt behov av stöd. Insatserna ska tillgodose behov av vård för missbruksproblemet liksom behov av annan social rehabilitering. Kommunernas utbud av behandlingsinsatser växlar och det är av vikt att det är individens behov som är det primära och att de insatser som görs är valda med en evidensbaserad praktik som grund. Boende är ett grundläggande livsvillkor och en viktig del i kommunens insatser. Socialtjänsten har ansvar för särskilt boende för vissa grupper, vilket är en biståndsbedömd insats. De insatser som genomförs ska tydligt och korrekt dokumenteras. EXEMPEL PÅ INSATSER SOM KOMMUNERNA ANSVARAR FÖR INOM OMRÅDET: • • • • • • • • • • • • • information och rådgivning uppsökande verksamhet motivationsarbete återfallsprevention utredning av behandlingsbehov vård och behandling av missbruk i form av öppenvård, familjevård och/eller institutionsvård i egen eller annans regi samordning av stödinsatser för den enskilde boende och boendestöd för personer med särskilda behov psykosocial behandling träning av psykosociala färdigheter kontaktpersoner anhörigstöd och nätverksarbete utredning och ansökan till förvaltningsrätten om tvångsvård enligt LVM. Landstingets ansvar Enligt Hälso- och sjukvårdslagen, HSL (1982:763), ska hälso- och sjukvården medicinskt utreda och behandla sjukdomar och skador. Arbetssättet ska utmärkas av delaktighet från den enskilde. Det ska finnas ändamålsenliga och skriftliga rutiner för informationsöverföring och gemensam vårdplanering inom och mellan primärvården, den specialiserade beroendevården, psykiatrin och socialtjänsten. 5 Västerbottens läns landsting ska genom att erbjuda kompetent och effektiv hälso- och sjukvård, bidra till att skapa förutsättningar för god hälsa. Arbetet med att förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador, samt minska och lindra lidande, ska ske på lika villkor för hela befolkningen i länet. I detta arbete ska den enskilde personen stå i centrum. Primärvården i länet står för första linjens hälso- och sjukvård. Som sådan är hälsocentralerna strategiskt placerade för screening och tidiga interventioner vid riskbruk av alkohol. För personer med en missbruks- eller beroendeproblematik kan primärvården erbjuda samtalsbehandling, abstinensbehandling i öppenvård, somatisk och psykiatrisk utredning och behandling, farmakologisk behandling, alkohol- och drogkontroller med mera. Utifrån behov kan patienter behöva slussas vidare till specialistsjukvården vid något av länets tre sjukhus. Särskilda tillnyktringsplatser finns på beroendeenheterna vid Skellefteå lasarett och Nus, och där finns även länets två LARO-mottagningar. Sjukhusens samtliga kliniker möter emellertid personer med missbruksoch beroendetillstånd och kunskap inom området och samverkan inom landstinget och med kommunen måste även inkludera dessa enheter. EXEMPEL PÅ INSATSER SOM LANDSTINGET ANSVARAR FÖR: • • • • • • • • • • • • förebyggande arbete och tidiga interventioner vid riskbruk screening, diagnostik och behandling i enlighet med befintliga vårdprogram tillnyktringsverksamhet abstinensbehandling i öppen- och slutenvård alkohol- och drogkontroller inom ramen för medicinsk behandling somatisk/ psykiatrisk utredning och behandling utredning och behandling vid samsjuklighet läkemedelsassisterad behandling vid beroendetillstånd behandling av läkemedelsberoende psykoterapeutisk behandling smittskyddsarbete LVM-läkarintyg SAMORDNAD VÅRDPLANERING Alla brukare som får vård och behandling från flera huvudmän ska enligt lag erbjudas att en skriftlig, samordnad individuell plan upprättas (SoL, 2 kap 7§ och HSL 3f§) . Planen ska tydliggöra ansvaret och vem som gör vad av de behov som finns. Båda huvudmännen har lika stort ansvar till att erbjuda och upprätta en plan. För personer med en psykisk sjukdom och som samtidigt missbrukar bör man utgå från att en plan behövs för att behoven ska tillgodoses. Socialtjänstlagen (SoL) 2 Kap 7§ och Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) 3f§ ”När den enskilde har behov av insatser både från socialtjänsten och från hälso- och sjukvården ska kommunen tillsammans med landstinget upprätta en individuell plan. Planen ska upprättas om kommunen eller landstinget bedömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda, och om den enskilde samtycker till att den upprättas. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål. Planen ska när det är möjligt upprättas tillsammans med den enskilde. Närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig det. Av planen ska det framgå 1. vilka insatser som behövs, 2. vilka insatser respektive huvudman ska svara för, 3. vilka åtgärder som vidtas av någon annan än kommunen eller landstinget, och 4. vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen. 6 BEGREPP OCH DEFINITIONER För att bättre förstå varandra och därmed också underlätta samarbete mellan huvudmännen är det viktigt att man använder samma begrepp och definitioner. ABSTINENSBEHANDLING Tillnyktring är den relativt korta period då alkoholen lämnar kroppen och med abstinensbehandling avses den behandling som krävs för att hantera de negativa fysiska effekterna på kroppen som alkoholen/drogen kan medföra (tidigare/ofta benämnt avgiftning). RISKBRUK Riskbruk är ett begrepp som huvudsakligen avser alkohol. Baserat på WHO´s definition är riskbruk ett bruk av alkohol som är eller kan bli skadligt, men där beroende inte föreligger. I mängd menas en konsumtion högre än 9 standardglas i veckan för kvinnor och mer än 14 glas/vecka för män. Intensivkonsumtion är alltid ett riskbruk och som sådant räknas enligt de nationella riktlinjerna 4 glas eller mer för kvinnor och 5 glas för män, vid ett och samma tillfälle, två gånger i månaden eller oftare. Gränserna avser vuxna, friska personer. Den individuella känsligheten för vad som är en riskabelt hög konsumtion varierar i stor utsträckning och alkoholmängderna ska därför bara ses som utgångspunkter för en diskussion om vad som i det enskilda fallet kan vara en ohälsosamt hög konsumtion. Observera att riskbruk inte är någon diagnos. SKADLIGT BRUK (ENL ICD-10) Skadligt bruk av någon substans, alkohol, tobak eller narkotika, kan sättas som diagnos då bruket medför skadliga fysiska eller psykiska konsekvenser. MISSBRUK OCH BEROENDE (ENL DSM-IV) Ett missbruk enligt DSM-IV kräver minst fyra uppfyllda kriterier under en och samma tolvmånadersperiod. För beroende krävs att tre av sammanlagt sju kriterier är uppfyllda under en och samma tolvmånadersperiod. Skadligt bruk (ICD-10) Missbruk (DSM-IV) Ett substansbruk som medför skadliga konsekvenser antingen fysiskt eller psykiskt 1. Upprepad användning av alkohol eller narkotika som leder till misslyckande att fullgöra sina skyldigheter på arbetet, i skolan eller i hemmet. (1 av 4) 2. Upprepad användning av alkohol eller narkotika i riskfyllda situationer, exempelvis vid bilkörning eller i arbetslivet. 3. Upprepade kontakter med rättsväsendet till följd av missbruket. 4. Fortsatt användning trots återkommande problem. Beroende (DSM-IV) (3 av 7) 1. Behov av allt större dos för att uppnå ruseffekt. 2. Abstinensbesvär när bruket upphör. 3. Intag av större mängd eller intag under längre tid än vad som avsågs. 4. Varaktig önskan, eller misslyckade försök, att minska intaget. 5. Betydande del av livet ägnas åt att skaffa, konsumera och hämta sig från bruket av alkohol eller narkotika. 6. Viktiga sociala, yrkesmässiga eller fritidsmässiga aktiviteter försummas. 7. Fortsatt användning trots kroppsliga eller psykiska skador. SAMSJUKLIGHET En särskilt sårbar grupp är personer som förutom sitt missbruk/beroende också har en komplicerande psykisk eller fysiskt sjukdom. Begreppet dubbeldiagnos som ofta används förslås i riktlinjerna att ersättas med ”psykiatrisk samsjuklighet”. Det psykiatriska tillståndet och beroende ska behandlas parallellt. 7 BRUKARPERSPEKTIV Att ha brukarperspektivet i fokus är viktigt. Det ska vara självklart att alla brukare får ett respektfullt bemötande och att vägen in till vård och behandling är lättillänglig. KONTAKT, VÅRD OCH BEHANDLING SKA PRÄGLAS AV OCH INNEHÅLLA: • • • • • • ett respektfullt bemötande en evidensbaserad praktik vara samordnad och kunna ges samtidigt vid behov särskild kunskap om kvinnor och mäns olika behov av insats särskilt uppmärksamhet om nödvändigheten att anlita tolk särskild uppmärksamhet rörande missbrukade kvinnors utsatthet för våld BRUKARINFLYTANDE SKA FINNAS PÅ: Länsnivå FoU Region Västerbotten ska vara mottagare för länets brukarorganisationer och framtida brukarråd och ska tillsammans med aktuella organisationer och brukarråd planera för hur arbetet ska fortgå. Lokal nivå De brukarorganisationer som finns på lokal nivå ska ges möjlighet att komma till tals och deras erfarenhet och kunskap ska tillvaratas. Lokala verksamheter för vård och behandling ska genomföra brukarenkäter där det är möjligt. Individuell nivå Brukarens erfarenhet, kunskap och önskemål ska finnas som en självklar del i utredning, bedömning och i val av insats och behandling. Uppföljning under pågående och efter avslutad insats ska ske då det är möjligt. SAMVERKAN Länsdokumentet berör både hälso- och sjukvården och socialtjänsten och det är ett gemensamt ansvar för att god och hållbar samverkan möjliggörs. Samverkan i form av avtal och överenskommelser gäller dels mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten, men bör också inkludera andra viktiga aktörer som kriminalvården, statens institutionsstyrelse, arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Det är lika viktigt med god och hållbar intern samverkan inom de egna organisationerna. Båda huvudmännen ska därför tydliggöra ansvarsfördelningen inom den egna organisationen då behov finns. Under våren 2012 förväntas beslut fattas som rör den interna ansvarsfördelningen mellan primärvården och den psykiatriska vården i länet (APP 111). HÅLLBAR OCH FUNGERANDE SAMVERKAN OCH SAMARBETE KRÄVER • Styrning Styrning krävs från alla håll, men framförallt från lednings- och chefsnivå. Chefer ska styra så att samverkan prioriteras och möjliggörs. Det ska vara en självklar del i missbruks- och beroendevården att personal från både hälso- och sjukvården och socialtjänsten samarbetar med andra professioner, då behov finns. 8 • Struktur Struktur behövs för att inte samverkan ska rinna ut i sanden och för att tidsbrist inte ska bli ett hinder. Struktur kräver planering om var och när samverkan ska ske. Risk finns annars att vård och behandling tar längre tid att nå brukaren. • Samsyn Samsyn om problematiken är viktigt, för att kunna ge så bra vård och behandling så snabbt som möjligt. Samsyn tydliggör också skillnaderna i de olika professionerna och hur och var ansvaret ligger. Samsyn kräver att vi får samma kunskap, förstår och använder samma begrepp och definitioner. STATISTIK - VÄSTERBOTTEN Den statistik som finns tillgänglig rörande andelen personer med riskbruk, missbruk eller beroende av alkohol eller andra droger är inte helt säker. Detta är något som inte bara rör Västerbotten utan är ett bekymmer även nationellt och som bland annat uppmärksammats i regeringens Missbruksutredning. Det genomförs ett antal studier som tillsammans bildar en uppfattning av aktuell alkohol- och drogsituation. På befolkningsnivå återfinns den Nationella folkhälsoenkäten, som regelbundet genomförs av Folkhälsoinstitutet. Med data från denna framgår att Västerbotten har en förhållandevis låg andel personer med riskabla alkoholvanor. År 2010 var andelen för kvinnor 7 procent och för männen 14 procent. Motsvarande siffror för landet var 10 respektive 17 procent. I samma nationella folkhälsoenkät uppgav 5 procent av kvinnorna och 10 procent av männen att de någon gång använt cannabis, vilket också är lägre än de nationella siffrorna på 8 och 14 procent. CAN (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning) genomför nationella drogvanestudier bland ungdom och SoRAD (Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning) följer alkoholvanorna i befolkningen i landet. Både dessa levererar också siffror på länsnivå. I länet genomförs också olika former av egna studier. Bland högstadie- och gymnasieelever återfinns Drogvaneundersökningen i Skellefteå och LEVAundersökningen i Umeå. Från dessa kan man bland annat se att det under senare år skett en minskning av ungdomars drickande såtillvida att fler niondeklassare uppger sig inte ha druckit alkohol, men också att narkotikaanvändningen i Umeå ligger på samma nivå som riksgenomsnittet. För att få ett grepp om antalet narkotikamissbrukare genomförs också regelbundet så kallade case-finding studier där flera myndigheter gemensamt ringar in personer som de har kontakt med. Alkoholens koppling till ohälsa medför också att det finns en större andel personer med riskbruk/missbruk i patientgrupper av olika slag. Enkätstudier som bekräftar detta har genomförts inom länets primärvård, psykiatriska öppenvård, ungdomsmottagningar/ungdomshälsa och vid ett antal sjukhuskliniker. Förekomsten av läkemedels- och dopingmissbruk i länet är inte känd. Vid en studie vid Ungdomshälsan i Umeå uppgav fyra procent av killarna att de testat anabola preparat men siffran är osäker. Lokala data ger lokalt engagemang och det är av vikt att det fortlöpande genomförs länsövergripande undersökningar i länet. 9 BILAGA 1. SCHEMATISK ANSVARSFÖRDELNING MELLAN KOMMUN OCH LANDSTING Tidig upptäckt och förebyggande arbete Graviditet Kommun Landsting Informationsarbete och uppsökande verksamhet riktat mot tonåringar Uppmärksamma alkohol/drogvanor där det bedöms lämpligt. Uppmärksamma alkohol/drogvanor där det inom verksamheten bedöms lämpligt Screening med stöd av levnadsvaneformulär, AUDIT/DUDIT vid besök i vården Använda screeningsinstrument AUDIT/DUDIT i kända riskgrupper. Identifiera riskbruk i enlighet med vårdprogram och riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder Rådgivning och motiverande samtal Genomföra rådgivande, motiverande samtal Aktiv uppföljning i samband med LOB Provtagning och läkarbedömning. Kontakt och i första hand samarbete med landstingets mödrahälsovård. Screening med AUDIT vid Mödravårdscentral Aktivt stöd inför föräldraskapet Missbruk och beroende av alkohol och narkotika Täta besök, särskild uppmärksamhet vid behov. Kontakt och samarbete med socialtjänsten, specialistmödravården Information, rådgivning och motiverande samtal Information, rådgivning och motiverande samtal Psykosocialt stöd Tillnyktring/abstinensbehandling Psykosocial behandling Provtagning och uppföljning Institutionsbehandling (insatser och metoder enligt riktlinjer) Farmakologisk behandling Ansökan om tvångsvård jml LVM samt LVU för unga vuxna Psykiatrisk, neuropsykiatrisk behandling Somatisk behandling LVM-intyg (på begäran av socialtjänst) Körkortsintyg Samsjuklighet av missbruk/ beroende och psykiatriskt tillstånd Erbjuda samordnad individuell plan för vård och behandling. Se särskilt avsnitt nedan. Erbjuda samordnad individuell plan för vård och behandling. Se särskilt avsnitt nedan. Vård och behandling enligt ovan Vård och behandling enligt ovan LARO I planering tillsammans med LARO- mottagningen och klienten planera och agera för adekvat socialt stöd. Planering, genomförande och uppföljning av LARO verksamhet enligt särskilda föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2009:27) Planering för stöd och behandling tillsammans med socialtjänsten ANMÄLNINGSSKYLDIGHET Anmälningsskyldighet vid misstanke om att barn far illa till socialtjänsten (SoL) Anmälningsskyldighet vid misstanke om att barn far illa till socialtjänsten (SoL) Anmälningsansvar vid kännedom om att någon kan antas vara i behov av vård enligt LVM Läkare ska genast anmäla då person kan antas vara i behov av omedelbar vård eller vård enligt LVM, och vården inte bedöms kunnas ges av läkares försorg eller i övrig inom hälso- och sjukvård Körkortsinnehav vid beroende ska av läkare anmälas till Transportstyrelsen Vapeninnehav vid beroende ska av läkare anmälas Polismyndigheten Dokumentation, utredning och uppföljning Dokumentation enligt SoL. Använda bedömningsinstrument, t ex ASI och ADAD, vid utredning, bedömning samt uppföljning efter avslutad insats. Systematisk uppföljning på individ – och gruppnivå med stöd av t ex LOKE (lokal evidens), UIV (uppföljning av insats för vuxna) eller ORS, SRS Diagnostik och journalanteckningar i enlighet med patientdatalagen. Somatiska, psykiatriska, neuropsykologiska utredningar vid behov Uppföljning på individ och verksamhetsnivå 10 LAGAR, PROPOSITIONER OCH OFFENTLIGA UTREDNINGAR INOM OMRÅDET SFS 1986:223 Förvaltningslagen. SFS 1982:763 Hälso- och sjukvårdslagen. SFS 1998:488 Körkortslagen. SFS 1998:531 Lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. SFS 1988:870 Lag om vård av missbrukare i vissa fall SFS 2009:400 Offentlighets- och sekretesslagen. SFS 1984:387 Polislagen. SFS 1985:1100 Skollagen. SFS 2001:453 Socialtjänstlagen. SFS 1996:67 Vapenlagen. Prop. 2001/02:14 Hälsa, lärande och utveckling. Prop. 1990/91:58 Om psykiatrisk tvångsvård m.m. Prop. 2004/05:123 Stärkt rättssäkerhet och vårdinnehåll i LVM-vården m.m. Prop. 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m. Prop. 2008/09:193 Vissa psykiatrifrågor m.m. SOU 2001:72 Barnmisshandel: Att förebygga och åtgärda. SOU 2011:35 Bättre insatser vid missbruk och beroende SOU 1998:31 Det gäller livet: Stöd och vård till barn och ungdomar med psykiska problem. SOSFS 2009:27 Läkemedelsassisterad behandling vid opiatberoende ORDLISTA ASI: Addiction Severity Index. Ett utrednings- och uppföljningsinstrument som täcker av sju livsområden i livet; fysisk hälsa, arbete och försörjning, alkoholanvändning, narkotikaanvändning, kriminalitet, familj och umgänge samt psykisk hälsa. AUDIT: Alcohol Use Disorders Identification Test. Ett screeningformulär med tio frågor som poängberäknas. DUDIT: Drug Use Disorders Identification Test. Ett screeningformulär med elva frågor som poängberäknas. DSM-IV: Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorder (APA). Diagnoskriterier för psykiska sjukdomstillstånd där även missbruk som diagnos ingår. ICD-10: International Classification of Diseases and Related Health Problems (WHO). Ett internationellt diagnossystem. 11