Till det fria ordets försvar

Kulturdepartementet
Till det fria ordets försvar
– åtgärder mot utsatthet för hot och hat bland journalister,
förtroendevalda och konstnärer
Bilaga
till beslutsärende I:4
2017-07-13
Kulturdepartementet
Till det fria ordets försvar – åtgärder mot utsatthet för hot och hat
bland journalister, förtroendevalda och konstnärer
Förord
Friheten att yttra sig är lagstadgad i Sverige. Vårt offentliga samtal vilar på
yttrandefrihet som utgör grundvalen i en levande demokrati.
Men vilka faktiska omständigheter råder för att det fria ordet ska kunna
användas? Risken att utsättas för hat och hot har ökat i takt med att vårt
samhälle polariseras. Förutsättningarna för att synas, höras och
kommunicera har förändrats. Den digitala omställningen innebär stora
möjligheter, men också utmaningar. Fler kan ge uttryck för tankar och idéer,
men det är samtidigt inte självklart att alla som vill uttrycka en åsikt väljer att
delta i samhällsdebatten. Alltför många upplever att deras möjligheter att fritt
uttrycka sig i det offentliga rummet begränsas. Inte minst vittnar journalister,
förtroendevalda och konstnärer om ett hårdare samtals- och debattklimat
samt om att utsattheten för hot och hat leder till anpassning och självcensur.
Fri och öppen åsiktsbildning är en avgörande faktor för att demokratin ska
fungera. Ett öppet samtal, där många olika röster och perspektiv ges plats
och möts, bygger tillit mellan människor. När röster i det offentliga rummet
tystas och tystnar kan det bidra till att undergräva demokratin. I brist på en
mångfald av röster som fritt uttrycker åsikter och debatterar samhällets
utveckling, riskerar vi sakta men säkert att urholka vår demokratis legitimitet.
Vi riskerar att lägga en grogrund för sämre förankrade beslut om hur vårt
samhälle ska utvecklas.
Telefonväxel: 08-405 10 00
Webb: www.regeringen.se
Postadress: 103 33 Stockholm
Besöksadress: Drottninggatan 16
E-post: [email protected]
Regeringen menar att alla har ansvar för att respektera sina
meningsmotståndare. Vårt offentliga samtal är allas samtal. Därför
kraftsamlar vi till det fria ordets försvar.
Det krävs mer kunskap och mer samarbete, men också nya åtgärder för att
minska utsattheten hos centrala aktörer i det demokratiska samtalet –
journalister, förtroendevalda och konstnärer – aktörer i det fria ordets tjänst
som vi alla är beroende av för ett öppet och levande demokratiskt samtal.
Alice Bah Kuhnke
Kultur- och demokratiminister
2 (32)
Innehållsförteckning
Sammanfattning – värna det demokratiska samtalet .......................... 4
1. Det demokratiska samtalet.............................................................. 5
1.1 Polarisering skapar spänningar ........................................................................ 6
1.2 Ett medielandskap i förändring ....................................................................... 7
1.3 Sexism och rasism i det offentliga rummet.................................................... 8
1.4 Arbetet för att värna det demokratiska samtalet ........................................... 8
1.4.1 Motverka sexism, rasism och våldsbejakande extremism ................. 10
1.4.2 Stärkt källkritik......................................................................................... 11
1.4.3 Stöd till det civila samhället ................................................................... 12
1.4.4 Dialog med de globala internetföretagen............................................. 12
2. Ett hårdare samtals- och debattklimat och dess konsekvenser .... 14
2.1 Värna centrala aktörer i det demokratiska samtalet .................................... 14
2.1.1 Förtroendevalda ...................................................................................... 15
2.1.2 Journalister ............................................................................................... 16
2.1.3 Konstnärer ............................................................................................... 17
2.1.4 Opinionsbildare ....................................................................................... 19
3. Rättsväsendets arbete för att värna det demokratiska samtalet ... 20
3.1 Regeringen stärker det brottsförebyggande arbetet .................................... 20
3.2 Polismyndigheten skyddar de grundläggande fri- och rättigheterna ........ 21
Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten förbättrar förutsättningarna
för utredning och lagföring .................................................................................. 22
Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens insatser mot it-brottslighet
.................................................................................................................................. 23
Regeringen stärker det straffrättsliga skyddet .............................................. 24
4. Regeringen stärker det förebyggande arbetet mot utsatthet för hot
och hat .............................................................................................. 26
4.1 Fördjupad kunskap om hot och hat ............................................................. 27
4.2 Ett grundläggande stöd för alla som utsätts ................................................ 28
4.3 Stärkt stöd till förtroendevalda ...................................................................... 28
4.4 Stärkt stöd till journalister och redaktioner ................................................. 29
4.5 Stärkt stöd till konstnärer ............................................................................... 30
4.6 Internationellt samarbete för skydd av journalister och konstnärer ........ 31
3 (32)
Sammanfattning – värna det demokratiska samtalet
För att trygga demokratin är det avgörande att samhället skapar
förutsättningar för att ett öppet och inkluderande offentligt samtal kan äga
rum.
Regeringen inleder därför ett mer systematiskt arbete för att värna – och på
så vis stärka – det demokratiska samtalet mot hot och hat. Det arbete som
bedrivs inom rättsväsendets myndigheter är av vikt, men inte tillräckligt för
att skydda det demokratiska samtalet. Samhället behöver både ett brett
demokratistärkande arbete och ett riktat arbete för att förebygga hot och hat
mot det demokratiska samtalets centrala aktörer. Regeringen vill med denna
handlingsplan särskilt värna politiskt förtroendevalda, journalister och
konstnärer som en del av det demokratiska samtalets infrastruktur. Dessa
aktörer är särskilt utsatta utifrån funktionerna de har i samhället.
Med utgångspunkt i samlad kunskap presenterar regeringen pågående och
nya insatser på området, med målet att lägga grunden för ett mer
systematiskt arbete i framtiden. Ambitionen är att stärka det förebyggande
arbetet genom ökad kunskap och riktade åtgärder som kan minska
utsattheten för hot och hat hos förtroendevalda, journalister och konstnärer.
I handlingsplanens första avsnitt ges en lägesbild över de utmaningar som
bl.a. polarisering och ett förändrat medielandskap medför och de möjligheter
som den digitala utvecklingen innebär för det demokratiska samtalet.
Regeringen genomför redan ett antal förebyggande åtgärder som bidrar till
att värna det demokratiska samtalet och motverka utsatthet för hot och hat i
det offentliga rummet. Dessa beskrivs i avsnitt 1.4.
I handlingsplanens andra avsnitt om det hårdnade samtals- och
debattklimatet beskrivs utsattheten för hot och hat hos förtroendevalda,
journalister, konstnärer och opinionsbildare. I det tredje avsnittet redovisas
rättsväsendets insatser för att stärka arbetet mot brott som hotar de
grundläggande fri- och rättigheterna. I det fjärde och sista avsnittet redogörs
för regeringens åtgärder för att förebygga hot och hat mot de identifierade
nyckelaktörerna.
4 (32)
1. Det demokratiska samtalet
Rätten till det fria ordet och respekten för yttrandefriheten är grundläggande
i ett demokratiskt samhälle. Yttrandefriheten regleras i våra grundlagar
regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Yttrandefriheten finns också inskriven i Europakonventionen om mänskliga
rättigheter, EU:s stadga om grundläggande rättigheter och FN-konventionen
om medborgerliga och politiska rättigheter. Yttrandefriheten, den fria
åsiktsbildningen och respekten för de mänskliga rättigheterna är
förutsättningar för att alla – kvinnor, män, flickor, pojkar och personer med
annan könsidentitet – ska ha möjlighet att uttrycka åsikter, påverka samhället
och delta i det demokratiska samtalet.
Regeringens utgångspunkt för demokratipolitiken är att det ska finnas goda
förutsättningar för alla människor att framföra sina åsikter. Målet är en
levande demokrati där individens möjligheter till inflytande förstärks. Utöver
de allmänna valen som är grunden i den representativa demokratin, måste
det finnas jämlika möjligheter att påverka mellan valen. Det kan t.ex. handla
om att delta i aktioner och manifestationer, påverka genom det civila
samhällets organisationer och folkbilda, medverka i media, eller genom
direkta kontakter med beslutsfattare. Det kan också handla om att delta i
folkomröstningar, medborgardialog eller att lägga medborgarförslag. Det
civila samhället spelar en nyckelroll i vår demokrati eftersom demokratin är
beroende av människors delaktighet i samhället och engagemang i
samhällsfrågor. Därför behövs en främjande demokratipolitik och en politik
för ett fritt och självständigt civilt samhälle.
Argumentation och ett demokratiskt samtal har varit viktigt sedan
demokratins födelse. Regeringen ser det demokratiska samtalet som ett
öppet, gemensamt och ständigt pågående menings- och kunskapsutbyte
mellan människor i det offentliga rummet. Det består i att människor
engagerar sig i samhällsfrågor, söker, tar emot och sprider kunskap, utbyter
åsikter, anlägger perspektiv och bildar opinion riktade mot den offentliga
arenan. Det demokratiska samtalets deltagare kan vara individer som deltar
enskilt eller tillsammans med andra i t.ex. nätverk, organisationer och partier.
Det demokratiska samtalet kan pågå i digitala miljöer såväl som i fysiska rum,
utspela sig på flera nivåer och i olika typer av frågor. Samtalet kan t.ex. äga
rum på möten, seminarier och konferenser, inom kulturinstitutioner, i
nyhetsmedier och sociala medier, i kommentarsfält eller i andra
5 (32)
diskussionsforum. Det kan utspela sig lokalt, nationellt eller internationellt.
Samtalet kan handla om en avgränsad frågeställning, t.ex. ett lokalt
byggprojekt, eller en internationell framtidsfråga som klimatförändringar.
Det demokratiska samtalet syresätter det demokratiska styrelseskicket och
vår representativa demokrati genom att tillföra åsikter, perspektiv och
kunskaper som förtroendevalda i politiska församlingar och andra
makthavare har att förhålla sig till. Detta åsikts- och kunskapsflöde vitaliserar
och berikar beslutsfattandet. Det är därför av stor betydelse att det
demokratiska samtalet är öppet för en mångfald av röster och att olika
uppfattningar kommer till tals. Det levande demokratiska samtalet är nära
sammankopplat med yttrandefrihetens villkor. Som utgångspunkt har alla
frihet att yttra vad de vill, men ingen har rätt att stå oemotsagd. Kritik och
ifrågasättande är en del av samtalet. Att säga emot och tycka annorlunda
måste vara tillåtet och åsikter måste kunna brytas mot varandra. Var och en
bör dock bidra till en respektfull samtalston, fri från det hot och hat som får
till följd att människor tystnar. Respekt för sin meningsmotståndare är
centralt i en demokrati.
Om människors möjligheter att delta i det demokratiska samtalet begränsas
på grund av t.ex. hot och hat, påverkar det opinionsbildningen i samhället.
Åsikter, perspektiv och kunskaper riskerar att bli osynliggjorda och
utelämnade från beslutsprocesser. Politiska processer och beslut får sämre
förankring, minskad legitimitet och håller lägre kvalitet. Ett begränsat
demokratiskt samtal leder i förlängningen till en sämre fungerande
demokrati.
1.1 Polarisering skapar spänningar
I en internationell jämförelse är Sverige ett öppet och jämlikt land. Sverige
har under en längre tid haft en positiv utveckling mot en befolkning med en
alltmer accepterande inställning till olikheter och mångfald. Det stora
flertalet är positiva till och respekterar andra människors livsval och
uppfattningar. Samtidigt finns i Sverige liksom i många andra länder idag,
oroande tecken på polarisering. Vi ser ökade motsättningar mellan grupper i
samhället och människor verkar glida ifrån varandra när det gäller
grundläggande värderingar. Andelen i befolkningen som är positiva till
mångfald har minskat med 10 procentenheter mellan 2014 och 2016 enligt
Mångfaldsbarometern (2016) som Högskolan i Gävle har genomfört.
6 (32)
Polariseringen kan också ses som ett uttryck för att gemensamma
kontaktytor mellan människor har minskat. Det finns tecken på en ökad
segregation i städerna och växande klyftor mellan olika delar av landet.
Segregationen på t.ex. bostadsmarknaden (Andersson & Kährik, 2016) och
på skolområdet (IFAU, 2015) skapar åtskillnad och gör att kontaktytorna
som ger förutsättningar för människor med olika bakgrund och erfarenheter
att mötas och interagera med varandra minskar. De ojämlika möjligheterna
att få ett arbete, en bra skola för sina barn, en välfungerande sjukvård och en
bra bostad är bidragande orsaker till polariseringen.
Polariseringen förstärks av organisationer och rörelser, både i och utanför
Europa, som har som strategi att skapa ökade motsättningar mellan
människor genom att ställa ”vi mot dem” och som vill missbruka de
möjligheter den digitala utvecklingen för med sig. Populistiska,
nationalistiska och reaktionära rörelser vinner inflytande genom att utmana
grundläggande demokratiska värderingar och undergräva den öppna
pluralistiska demokratin grundad i rättsstaten, de fria medierna och de
mänskliga fri- och rättigheterna.
1.2 Ett medielandskap i förändring
I vårt nya medielandskap kan fler uttrycka sig och göra sin röst hörd. Från
att tidigare varit ett medium för spridning och inhämtning av information, är
internet och sociala medier idag en interaktiv mötesplats som i grunden har
förändrat hur människor kommunicerar med varandra. Den digitala
utvecklingen har på så vis skapat förutsättningar för ett mer öppet och
inkluderande demokratiskt samtal som kan bidra till ökad delaktighet. Fler än
någonsin har möjlighet att uttrycka, sprida och ta del av olika åsikter, idéer
och information, men också kommentera, debattera och bilda opinion. Det
egna skapandet av en text eller en film är bara några knapptryck bort. Det är
positivt, men samtidigt för utvecklingen med sig utmaningar.
En förutsättning för en fungerande demokrati är att det finns oberoende
medier som fritt kan förmedla samhällsinformation, allsidiga nyheter och
samhällsgranskande journalistik. I betänkandet En gränsöverskridande
mediepolitik (SOU 2016:80) beskriver utredaren en mediebransch under hårt
tryck. Nationella och lokala nyhetsmedier har idag svårt att finansiera sin
verksamhet. Särskilt dagspressens ekonomiska utmaningar har lett till
nedskärningar. Allt fler områden i Sverige står utan kvalitativ journalistisk
bevakning. De publicistiskt drivna nyhetsmedierna möter nya utmaningar i
7 (32)
och med att stora globala företag och sociala medieplattformar får allt större
inflytande. De globala företagen påverkar spridningen av nyheter, journalistik
och samhällsinformation genom algoritmer som styr innehållet i sociala
medieplattformar.
Människors medievanor har gått mot en mer fragmenterad nyhets- och
medieanvändning. Sociala medier har möjliggjort nyhetsflöden som är
anpassade efter individuella preferenser baserade på vad användaren tidigare
har läst eller tittat på. När många får anpassade flöden och skräddarsydda
nyheter kan det innebära att människor får allt mer ensidig information som
bekräftar de egna åsikterna. Dessa så kallade filterbubblor kan bidra till ökad
polarisering i samhället. Denna utveckling riskerar att motverka de ökade
möjligheter som den digitala utvecklingen ger för den fria åsiktsbildningen.
1.3 Sexism och rasism i det offentliga rummet
Det hot och hat som förekommer i det offentliga rummet och de digitala
miljöerna förstärks av könsrelaterat hot och hat, sexism, rasism och liknande
former av fientlighet. Hot och hat som drabbar kvinnor, flickor och hbtqpersoner är ofta kopplat till kön, makt och sexualitet. Till exempel är
integritetskränkande brott i högre grad av sexualiserad natur när det gäller
brott mot flickor och kvinnor jämfört med brott riktade mot pojkar och
män. Kränkningar såsom olaga hot och ofredande har många gånger
rasistiska eller homofobiska syften. Likaså utsätts ofta personer som
debatterar ämnen såsom feminism, genus, jämställdhet och rasism för hot
och hat. Denna utsatthet gör att vissa röster riskerar att tystas och det
offentliga samtalet riskerar att begränsas.
Den digitala utvecklingen kan missbrukas av de med andra intressen än ett
öppet och demokratiskt samhälle. Vissa forum på internet domineras av
sexistiska och rasistiska förhållningssätt eller våldsbejakande extremistiska
budskap. Dessa budskap som tidigare har förts fram i slutna sammanhang,
sprids idag via kommentarsfält och sociala medier och får därmed genomslag
i högre grad idag än tidigare.
1.4 Arbetet för att värna det demokratiska samtalet
Regeringen genomför stora satsningar på vår gemensamma välfärd för att
komma tillrätta med problemen med polarisering, segregation och ojämlika
möjligheter till arbete, skola, sjukvård och bostad. Omfattande satsningar har
gjorts, t.ex. tillförs kommunsektorn fr.o.m. 2017 10 miljarder kronor årligen
8 (32)
som skapar möjlighet att bl.a. anställa fler och stärka vården, skolan och
omsorgen. Det görs skolsatsningar, inklusive samverkan för bästa skola och
ett nytt kunskapslyft för livslångt lärande och högre sysselsättning. Det rör
sig vidare om t.ex. mer resurser till polisen, brottsförebyggande insatser,
upprustning av miljonprogrammen, insatser för att minska
långtidsarbetslösheten, insatser för att stärka socialtjänstens sociala barn- och
ungdomsvård, tillsättandet av en kommission för jämlik hälsa, en nationell
samordnare respektive en överenskommelse mellan regeringen och Sveriges
Kommuner och Landsting för psykisk hälsa samt ”Äga rum” som är en
satsning på konst och kultur i socioekonomiskt utsatta områden.
Regeringen genomför också en rad åtgärder som övergripande syftar till att
värna det demokratiska samtalet och det öppna pluralistiska samhället.
Grunden för att hot och hat inte ska ges möjlighet att gro och få fäste finns i
det breda demokratistärkande arbetet och förebyggande arbetet för
mänskliga rättigheter och jämställdhet, samt i insatser mot sexism, rasism,
diskriminering, våldsbejakande extremism och terrorism. Idag omfattas flera
av dessa områden av handlingsplaner, strategier och skrivelser: Regeringens
strategi för det nationella arbetet med mänskliga rättigheter, Makt, mål och myndighet –
feministisk politik för en jämställd framtid, Samlat grepp mot rasism och hatbrott.
Nationell plan mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott, Åtgärder för att
göra samhället mer motståndskraftigt mot våldsbejakande extremism och Förebygga,
förhindra och försvåra – den svenska strategin mot terrorism. Centrala politikområden
är mediepolitiken som verkar för oberoende medier, liksom kulturpolitiken
som verkar för att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden
kraft. Frågorna är globala och regeringen arbetar på motsvarande sätt
internationellt inom t.ex. EU, Europarådet, Unesco och inom andra
relevanta FN-organ för att bl.a. stärka de mänskliga rättigheterna och främja
yttrandefrihet.
För att motverka utsatthet för hot och hat i det offentliga rummet, inte minst
på internet och i sociala medier, genomför regeringen en rad specifika
åtgärder. Nedan följer en kort redogörelse för fyra av de viktigaste
åtgärderna: förebyggande arbete mot rasism, sexism och våldsbejakande
extremism, stärkt källkritik, stöd till det civila samhället samt dialog med
internetföretag och -leverantörer.
9 (32)
1.4.1 Motverka sexism, rasism och våldsbejakande extremism
I det offentliga rummet är det viktigt att synliggöra, utmana och motverka
hot och hat som kommer till uttryck genom könsrelaterat hot och hat,
sexism, rasism, och liknande former av fientlighet mot människor som
uppfattas bryta mot samhällets normer.
Regeringen arbetar med att främja ett jämställdhetsperspektiv i allt
förebyggande arbete, inte minst vad gäller destruktiva maskulinitetsnormer i
fysiska och digitala miljöer, i syfte att motverka hat och hot som är sexistiskt
och könsrelaterat. I skrivelsen Makt, mål och myndighet – feministisk politik för en
jämställd framtid (2016) presenterar regeringen bl.a. en nationell strategi för att
förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor.
Regeringen arbetar också mot rasism och hatbrott. I regeringens nationella
plan Samlat grepp mot rasism och hatbrott. Nationell plan mot rasism, liknande former
av fientlighet och hatbrott (2016) identifierar regeringen fem strategiska områden
för att förbättra skyddet mot rasism, liknande former av fientlighet och
hatbrott. Ett av dessa strategiska områden är ett förstärkt förebyggande
arbete på internet. Regeringen har bl.a. gett Statens medieråd i uppdrag att
kartlägga skyddet av barn och unga på internet vad avser rasism, liknande
former av fientlighet, hatbrott och extremism. Statens medieråd har även fått
i uppdrag att genomföra kampanjen No Hate Speech Movement t.o.m. 2020.
Kampanjen syftar till att höja kunskapen bland barn och unga om rasism och
liknande former av fientlighet på internet. Liknande former av fientlighet kan
ta sig uttryck genom t.ex. sexism, homofobi, bifobi, transfobi och funkofobi.
Regeringen kommer under hösten 2017 att bjuda in till en dialog med
berörda aktörer för att diskutera hur rasism, liknande former av fientlighet
och hatbrott på bl.a. sociala medier kan förebyggas och motverkas. Forum
för levande historia har tagit fram kursen Motverka rasism och främlingsfientlighet
i förskola och skola och arbetar med att utveckla en digital undervisningsresurs
för källkritik och historiebruk till lärare.
Viktiga delar i det arbete som idag pågår för att värna demokratin mot
våldsbejakande extremism har regeringen redogjort för i skrivelsen Åtgärder
för att göra samhället mer motståndskraftigt mot våldsbejakande extremism (2015).
Den viktigaste förebyggande insatsen som pågår är regeringens uppdrag till
den nationella samordnaren för att värna demokratin mot våldsbejakande
extremism (dir. 2014:103 med tilläggsdirektiv). Under 2016 har flera nya
uppdrag tillkommit för att ytterligare stärka det förebyggande arbetet. Ett
10 (32)
exempel är att Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) har fått uppdraget att
genomföra kartläggningar och analyser av våldsbejakande extremistisk
propaganda på internet och i sociala medier. Två rapporter har hittills tagits
fram: Hatbudskap och våldsbejakande extremism i digitala miljöer (2017) och Det
digitala kalifatet – en studie av Islamiska statens propaganda (2017).
1.4.2 Stärkt källkritik
Kunskapssamhället kräver i allt större utsträckning att vi klarar av att tolka
information. Ett kritiskt och medvetet förhållningssätt till medier och
information är en viktig förutsättning för ett fungerande demokratiskt samtal
där människor har möjlighet att delta på lika villkor. Digitaliseringen, som
innebär att var och en kan producera innehåll och dela andras material,
ställer stora krav på medie- och informationskunnighet. Medie- och
informationskunnighet (MIK) handlar om de kunskaper och förmågor som
individer behöver för att kritiskt granska, värdera och producera information
digitalt. Utan goda kunskaper i källkritik kan det vara svårt att skilja fakta och
oberoende rapportering från falska nyheter och desinformation.
Skolans arbete med källkritik och digital kompetens är avgörande.
Regeringen beslutade därför tidigare i år om stärkt digital kompetens i såväl
läroplaner som i examensmål och enskilda kurs- och ämnesplaner. På
uppdrag av regeringen erbjuder också Statens skolverk stöd för lärare,
skolbibliotekarier och annan personal i skolan att arbeta med kritisk och
säker användning av internet. Statens medieråd har i uppdrag att stärka barn
och unga som medvetna medieanvändare och skydda dem från skadlig
mediepåverkan. Regeringen har förstärkt myndigheten med ökade medel.
Statens medieråd har bl.a. tagit fram och utvecklat det digitala
utbildningsmaterialet MIK för mig och ett utbildningsmaterial om propaganda
och bilders makt, som är för barn och unga.
En väl utvecklad läsförmåga är grundläggande för att människor fullt ut ska
kunna delta i det demokratiska samtalet. Regeringen har därför genomfört
flera läsfrämjande insatser och bl.a. tillsatt en Läsdelegation. I det offentliga
rummet är biblioteken en viktig mötesplats för människor. Biblioteken ska
verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till
kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning. Folkbiblioteken ska särskilt verka
för att öka kunskapen om hur informationsteknik kan användas för
kunskapsinhämtning, lärande och delaktighet för barn, unga och vuxna.
11 (32)
1.4.3 Stöd till det civila samhället
Det civila samhällets organisationer är centrala i vårt demokratiska samhälle
liksom i arbetet mot hot, hat och kränkningar. Inom det civila samhället
finns många etablerade verksamheter och nya initiativ som motverkar hot
och hat. Till de etablerade verksamheterna på området hör t.ex.
Internetstiftelsen i Sverige (IIS) som verkar för en positiv utveckling av
internet i Sverige och Institutet för Juridik och Internet som arbetar mot
internetrelaterade kränkningar. Bland etablerade initiativ med barn och unga
som målgrupp finns bl.a. Surfa Lugnt, som höjer skolans och vuxnas
kunskaper om barns och ungas vardag på internet och Friends, som arbetar
mot mobbning i skolor, förskolor och inom idrottsrörelsen. Bland de
nybildade initiativen som har fått genomslag i sociala medier finns t.ex.
#jagärhär, som använder positiva budskap mot hat, hot och kränkningar på
internet.
Regeringen är angelägen om att det civila samhället ges förutsättningar att
arbeta mot hot, hat och kränkningar. Medel fördelas enligt ett antal
förordningar, bl.a. för stöd för verksamhet som förebygger och motverkar
diskriminering, insatser mot rasism och liknande former av intolerans,
förebyggande insatser mot våldsbejakande extremism samt insatser mot
mäns våld mot kvinnor.
1.4.4 Dialog med de globala internetföretagen
Elektroniska anslagstavlor är idag en stor och viktig arena för
kommunikation mellan människor på internet och i sociala medier via t.ex.
sociala medieplattformar. Vilket ansvar den som tillhandahåller tjänsten som
gör kommunikationen möjlig har, regleras t.ex. i lagen (1998:112) om ansvar
för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen). Det finns en skyldighet att
informera om vem som driver en tjänst, en skyldighet att ha tillsyn över den
kommunikation som äger rum med hjälp av tjänsten, samt en skyldighet att
ta bort eller hindra spridning av meddelanden som uppenbart innebär vissa
uppräknade brott.
Det pågår en dialog med företrädare för globala internetföretag på
internationell nivå om möjligheter till självreglering, det vill säga system för
frivillig kontroll och moderering. EU-kommissionen presenterade förra året
en överenskommelse med Google, Facebook, Microsoft och Twitter som
innebär att företagen åtar sig att bygga ut sin verksamhet för att ta bort
olaglig hatpropaganda från sina plattformar. I maj i år gjordes en utvärdering
12 (32)
av det första årets verksamhet som visar på klara framsteg, bl.a. i företagens
hantering av borttagning av hatpropaganda. För närvarande förhandlas också
europeisk lagstiftning om en skyldighet att säkerställa att
videodelningsplattformar har regler för att skydda allmänheten mot
uppmaning till våld och hat inom ramen för det s.k. AV-direktivet
(audiovisuella medietjänster).
13 (32)
2. Ett hårdare samtals- och debattklimat och dess konsekvenser
Hot och hat mot deltagare i det demokratiska samtalet är inget nytt
fenomen. I det nya medielandskapet har dock den digitala utvecklingen gjort
det lättare att både framföra och sprida hot och hat. Mer synlighet och
nåbarhet ökar utsattheten. Idag kan många ha stora mängder hat riktat mot
sig, ständigt närvarande genom telefonen. Näthatet omfattar allt från
nedsättande kommentarer och trakasserier, till brott som ofredande och
olaga hot. Kränkningarna tenderar att vara både grövre och mer omfattande
jämfört med kränkningar utanför nätet. Hot och hat på internet och i sociala
medier kan uppstå plötsligt, i stor omfattning och riskera att följa oss under
en lång tid.
Alla människor är lika viktiga i det demokratiska samtalet. Hot och hat
drabbar personer som engagerar sig och debatterar olika samhällsfrågor. För
många är hot och hat något att förhålla sig till i vardagen. Vissa behöver
vidta omfattande säkerhetsåtgärder. Hatet kan få allvarliga konsekvenser för
enskilda personers liv, men också göra oss människor passiva i ord och
handling. Självcensur, anpassning och tendenser till en normalisering av hot
och hat är något som ett demokratiskt samhälle måste se allvarligt på.
I denna handlingsplan uppmärksammar regeringen särskilt politiskt
förtroendevaldas, journalisters och konstnärers utsatthet för hot och hat.
2.1 Värna centrala aktörer i det demokratiska samtalet
Det är allvarligt när aktörer som har centrala funktioner i det demokratiska
samtalet utsätts för hot och hat. Förtroendevalda, journalister och konstnärer
bidrar i sina roller till att bära upp det demokratiska samtalets infrastruktur.
Utöver att drabba den enskilda personen utgör hot och hat därför också ett
angrepp på rollen som förtroendevald, journalist eller konstnär, samt på
funktionen som viktig röstbärande aktör i det demokratiska samtalet.
Politiskt engagerade personer tar förtroendeuppdrag för att bidra till
upprätthållande och förnyelse av demokratin. Förtroendeuppdraget innebär
att genom de politiska partierna representera medborgarna i de politiska
församlingarna. Därför måste förtroendevalda kunna vara öppna, tillgängliga
och delta i samhällsdebatten, inte minst för sina väljare och för de
medborgare de representerar.
14 (32)
Journalister rapporterar och granskar, vilket möjliggör ansvarsutkrävande
och skyddar mot maktmissbruk. Journalister behöver fritt kunna rapportera
om alla ämnen och granska maktutövare eller offentliga institutioner så att
människor kan hålla sig välinformerade samt delta och utkräva ansvar i
samhällets demokratiska processer.
Konstnärer granskar, prövar, ifrågasätter och utmanar genom konsten. De
bidrar därmed till att upprätthålla ett demokratiskt, vitalt och öppet samhälle.
Sveriges professionellt yrkesverksamma konstnärer omfattar både
upphovspersoner och utövare, däribland författare och översättare, samt
konstnärer inom teater, dans, film, musik, bild och form. För att kulturen ska
vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som
grund måste den konstnärliga friheten säkras.
Även enskilda opinionsbildare och representanter för det civila samhällets
organisationer, t.ex. intresseorganisationer eller fackförbund, som på olika
sätt använder sin yttrandefrihet genom att kommentera samhället och
samtiden vittnar om hot, hat och kränkningar i olika omfattning. De ger röst
åt olika gruppers behov, värderingar och intressen och kan agera påtryckare
som kritiserar den offentliga maktutövningen.
För ett levande demokratiskt samtal måste dessa aktörer särskilt värnas.
2.1.1 Förtroendevalda
Brottsförebyggande rådet genomför Politikernas trygghetsundersökning (PTU)
som omfattar ledamöter i Sveriges riksdag och fullmäktigeförsamlingar. PTU
2015 (2015:23) visar att nästan tre av tio förtroendevalda har utsatts för
trakasserier, hot eller våld under valåret 2014. Hot och trakasserier är
vanligast, framförallt i form av hot och påhopp via sociala medier. Tre
grupper av förtroendevalda löper en ökad risk för att utsättas för hot, våld
eller trakasserier: unga förtroendevalda, de som är mer aktiva och
förtroendevalda inom storstadskommunerna. Särskilt utsatta är också
förtroendevalda som är ordförande i landstings- eller kommunstyrelse,
riksdagsledamöter och heltidspolitiker. Kvinnor som innehar en
ordförandepost, som är kända hos allmänheten, eller som är aktiva eller
exponerade på internet eller i sociala medier är mer utsatta än män i samma
positioner. Till exempel utsattes fler än sju av tio kvinnliga ordföranden i
landstings- eller kommunstyrelse för hot, våld eller trakasserier under 2014.
15 (32)
Bland de utsatta förtroendevalda uppfattade nästan en tredjedel att förövaren
kom från en politisk extremistgrupp. Skillnaden mellan andelen högerrespektive vänsterextremister var liten. Förtroendevalda upplevde i första
hand att förövaren var en förargad medborgare eller en rättshaverist och en
majoritet av förövarna upplevdes vara män. Det är inte heller ovanligt att
förövaren finns inom den egna yrkesgruppen. Bland förtroendevalda
tillskrivs en annan förtroendevald 15 procent av händelserna.
Av samtliga förtroendevalda har en av fem påverkats i sitt uppdrag av
utsatthet eller oro för att utsättas för hot, våld eller trakasserier. Av de
förtroendevalda som drabbats av hot och hat är andelen som påverkats det
dubbla, nästan två av fem. Påverkan har t.ex. lett till att förtroendevalda har
undvikit att uttala sig i en fråga, tvekat inför en åtgärd, övervägt att lämna
eller lämnat ett uppdrag, eller fattat ett annat beslut än vad som
ursprungligen var tänkt. Den vanligaste konsekvensen av utsatthet eller oro
för utsatthet är självcensur.
Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) rapport Hot och våld mot
förtroendevalda (2014) visar att självcensur är ett allvarligt problem och att
förtroendevalda på grund av rädsla förändrar sitt beteende i det vardagliga
livet. Enligt SKL ger de förtroendevalda uttryck för en normalisering av hot
och hat.
Bland förtroendevalda är anmälningsbenägenheten vid utsatthet låg. Endast
var femte händelse polisanmäldes enligt PTU 2015. De främsta skälen till
detta är att förtroendevalda inte tror att anmälan leder till någonting, eller att
händelsen har uppfattats som en del i uppdraget.
2.1.2 Journalister
Den kunskap som idag finns om journalisters utsatthet i Sverige kommer
från flera olika kartläggningar. Göteborgs universitet har vid två tillfällen
(2013 och 2016) använt Journalistpanelen för att undersöka journalisters
utsatthet för hot och trakasserier. Undersökningarna visar att nästan var
tredje journalist varit utsatt för hot det senaste året. För många journalister är
också förolämpande och nedsättande kommentarer en del av vardagen.
Journalister som syns, är profilerade och har framträdande roller är särskilt
utsatta. Det gäller exempelvis journalister som arbetar på kvällstidningar och
storstäders
morgontidningar,
ledarskribenter
och
kolumnister,
16 (32)
programledare och chefer med övergripande ansvar. Journalistpanelen visar
att ämnen som handlar om bl.a. feminism, genus, invandring, integration och
rasism ofta leder till att journalister utsätts för trakasserier.
Det är betydligt vanligare att journalister som är kvinnor utsätts för hot om
sexuellt våld och sexistiska kränkningar än journalister som är män. I
Tidningsutgivarnas och Klara K:s rapport Hot mot kvinnliga opinionsbildare
(2017) som bygger på intervjuer med kvinnor som verkar som
opinionsbildare, krönikörer eller analytiker framkommer att majoriteten,
över 70 procent av kvinnorna som arbetar med åsiktsjournalistik har utsatts
för hot eller trakasserier de senaste 12 månaderna.
Enligt Utgivarnas rapport Hot och hat – så påverkas medierna (2016:01) har
hoten mot redaktionerna ökat i omfattning. Nästan hälften av redaktionerna
hade hotats under det senaste året, jämfört med en av tre redaktioner året
innan. Nästan tre fjärdedelar av de redaktionellt ansvariga upplever att
hotbilden mot redaktionen har förstärkts de senaste fem åren. Tolv av de
allvarligaste hoten uppfattades komma från privatpersoner och nio från
högerextremistiska organisationer.
Enligt den senaste undersökningen som Journalistpanelen deltog i har drygt
tre av tio av de hotade journalisterna någon gång avstått från att bevaka vissa
ämnen eller vissa personer eller grupper på grund av risken att bli hotad. Av
de hotade journalisterna har en av sex funderat på att lämna yrket. Mindre
än en tredjedel av de hotade journalisterna har polisanmält händelserna.
Andra skyddande åtgärder som vidtagits handlar om olika sätt att minska sin
synlighet och sårbarhet i det offentliga rummet, t.ex. att dölja
personuppgifter och skaffa personskydd, att moderera eller stänga ner
kommentatorsfält, eller att vara mer restriktiv på sociala medier.
2.1.3 Konstnärer
I rapporten Hotad kultur? (2016:3) kartlägger Myndigheten för kulturanalys
utsattheten för hot, trakasserier, stöld, våld eller skadegörelse kopplad till
författares och bild- och formkonstnärers yrkesutövning. Var sjätte
författare och bildkonstnär har varit utsatt för hot, trakasserier, stöld, våld
eller skadegörelse det senaste året. Nästan var femte författare har utsatts för
hot eller trakasserier och ungefär hälften av alla hot kommer via internet.
Det som utmärker bildkonstnärerna är att nästan en tiondel har varit utsatta
17 (32)
för våld, stöld, eller skadegörelse av verk. Ofta handlar det om
egendomsbrott, t.ex. i fråga om offentlig konst.
Bland konstnärerna är de som är kända bland allmänheten eller de som har
samhällskritiska ambitioner särskilt utsatta. Det gäller också konstnärer
aktiva i digitala kanaler och de medialt exponerade. Skillnaden i andelen
drabbade män och kvinnor är liten. Konstnärer med utländsk bakgrund hör
till de särskilt utsatta. Förövaren upplevs vanligtvis vara en person som
motsätter sig konstnärens arbete eller en allmänt arg eller missnöjd person.
Var fjärde utsatt konstnär uppger att förövaren var en företrädare för en
politisk organisation eller en enskild person med politiska motiv, ofta i form
av en högerextrem eller rasistisk gruppering.
Bland de utsatta konstnärerna upplever många att deras konstnärliga frihet
har begränsats i någon mening. Till följd av utsatthet eller oro för utsatthet
har en tredjedel övervägt att antingen lämna ett uppdrag eller att inte arbeta
inom ett visst område och 14 procent har lämnat eller inte tagit sig an ett
visst uppdrag. Få konstnärer anmäler händelser till polisen. Var tredje
anmäler våld, skadegörelse och stöld, och var tionde av de drabbade har
anmält hot. Anledningen är att man inte tror att en polisanmälan leder till
något, att händelsen upplevs som en småsak eller bagatell eller att den utsatte
själv har hanterat incidenten.
Det finns flera rapporter som bidrar till en breddad och fördjupad förståelse
för utsattheten inom konstarterna. I Konstnärsnämndens rapport Konstnärers
arbetsmiljö (2017) undersöks situationen för konstnärer inom samtliga
konstområden: bild och form, dans, film, musik, ord och teater. Nästan var
tionde konstnär har utsatts för sexuella trakasserier, hot eller fysiskt våld
under det senaste året. Av de utsatta har över en tredjedel avstått från
konstnärlig verksamhet som till exempel framträdanden, publicering och
medverkan. I rapporten Värdar eller väktare? från Myndigheten för
kulturanalys (2016:4) framgår bl.a. att konstnärer eller verk som behandlar
rasism samt queera och feministiska verk tenderar att vara föremål för hot
och hat. I rapporten Utsatta museer? (2017:01) kartlägger Myndigheten för
kulturanalys förekomsten av skadegörelse, våld och hot riktade mot museer
och museimyndigheter. Den visar bl.a. att personalen på vart tredje museum
någon gång utsatts för våld och hot under 2015.
18 (32)
2.1.4 Opinionsbildare
I en bilaga till rapporten Svenska demokratitrender (2017) undersöker SOMinstitutet vid Göteborgs universitet deltagande i det demokratiska samtalet.
Undersökningen visar att 43 procent av den svenska befolkningen i åldern
16–85 år uttrycker en åsikt i en samhällsfråga minst någon gång i veckan i
offentliga sammanhang. Av dessa har 15 procent utsatts för hot, trakasserier
eller våld under det senaste året. Av dem som uttrycker åsikter i
samhällsfrågor minst en gång i veckan på internet och i sociala medier
uppger 24 procent att de utsatts för hot, trakasserier eller våld det senaste
året. Resultaten visar inte på några skillnader i andelen utsatta kvinnor
respektive män. Generellt är yngre personer mer utsatta än äldre och
personer som är uppväxta utanför Sverige mer utsatta än personer uppväxta
i Sverige.
SOM-undersökningen visar att 10 procent av de som uttryckt en åsikt minst
en gång i veckan i samband med ett engagemang i en ideell förening eller
organisation har utsatts för hot, trakasserier eller våld de senaste 12
månaderna. Resultatet speglar situationen för vanliga medlemmar aktiva i
hela föreningslivets bredd. I resultatet går även att se ett samband mellan hur
aktiva individer är när det gäller att uttrycka åsikter offentligt i samband med
ett föreningsengagemang och i vilken utsträckning de utsätts för hot och hat.
Bland de som är mer aktiva och uttrycker åsikter flera gånger i veckan i
samband med ett engagemang i en förening eller organisation har 20 procent
utsatts för hot, trakasserier eller våld.
19 (32)
3. Rättsväsendets arbete för att värna det demokratiska samtalet
Samhället måste vidta åtgärder för att värna människors möjligheter till
deltagande i det demokratiska samtalet. För att värna det demokratiska
samtalet är det regeringens övertygelse att det krävs ett stärkt förebyggande
arbete, ett utvecklat brottsbekämpande arbete och en moderniserad
lagstiftning.
Rättväsendets myndigheter behöver bidra till att motverka hot och hat i det
offentliga rummet. Myndigheterna måste hantera ärenden om hot och hat på
ett förtroendeingivande sätt. Rättsväsendets kontakter med personer som
utsätts för hot och hat i rollen som t.ex. förtroendevald eller journalist
behöver fungera väl. Eftersom det finns könsrelaterade skillnader i
utsattheten är det viktigt att ett jämställdhetsperspektiv beaktas i arbetet.
Vidare måste uppklaringsförmågan bli bättre för brott som rör hot och
kränkningar på internet. Rutiner för hantering av hot och hat mot deltagare i
det demokratiska samtalet behöver utvecklas och rättsväsendets kompetens
på området behöver förbättras.
Samtliga åtgärder som nu pågår inom rättsväsendet är högt prioriterade. Hela
rättsväsendet bör ha kunskap om dessa demokratiproblem och förmåga att
hantera dem, inte minst vid anmälningsupptagningen. Regeringen avser att
följa Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens arbete på området för att
säkerställa att detta fortlöper och utvecklas ytterligare och för att bedöma
eventuella behov av ytterligare åtgärder på området.
3.1 Regeringen stärker det brottsförebyggande arbetet
Regeringen skapar bättre förutsättningar för ett brottsförebyggande arbete
över hela landet. Det gäller såväl rättsväsendets myndigheter som
kommuner, företag och organisationer.
Regeringen har genomfört följande åtgärder:
• Regeringen har beslutat om det brottsförebyggande programmet
Tillsammans mot brott (skr. 2016/17:126) med målsättningar för det
brottsförebyggande arbetet för alla politikområden. Regeringens
målsättning med ett nytt brottsförebyggande program är att skapa
förutsättningar för ett strukturerat och långsiktigt brottsförebyggande
arbete i hela samhället.
20 (32)
• Regeringen har också förstärkt Brottsförebyggande rådets ansvar för
stöd och samordning på nationell nivå och inrättat regionala
samordnare vid länsstyrelserna.
3.2 Polismyndigheten skyddar de grundläggande fri- och
rättigheterna
Polismyndigheten spelar en viktig roll i arbetet mot brott som hotar de
grundläggande fri- och rättigheterna och den fria åsiktsbildningen. Under
2015 höjde rikspolischefen ambitionen inom myndigheten för att bättre
skydda de grundläggande fri- och rättigheterna.
Polismyndigheten har i sitt arbete bl.a. tydliggjort att det vid misstanke om
brott med uppsåt att påverka den fria åsiktsbildningen, ska vägas in om det
rör sig om allvarliga hot eller trakasserier som kan leda till att en
förtroendevald, en journalist eller annan åsiktsbildare avstår från att verka i
det offentliga rummet.
Polismyndigheten har förstärkt arbetet på flera områden:
• Brott som hotar de grundläggande fri- och rättigheterna och den fria
åsiktsbildningen ska utredas av Polismyndighetens demokrati- och
hatbrottsgrupper där sådana finns, eller i särskild ordning.
Demokrati- och hatbrottsgrupperna och andra avsatta resurser ska
stödja lokalpolisområdena i deras brottsförebyggande arbete,
genomföra utbildningar samt arbeta förtroendeskapande.
• Polismyndigheten satsar för närvarande på intern utbildning för att
öka sin förmåga och kunskap om brott som rör grundläggande frioch rättigheter. En webbaserad utbildning håller på att tas fram och
ska spridas till samtliga polisanställda som kan komma i kontakt med
dessa ärenden, t.ex. anmälningsmottagare och annan linjepersonal.
Syftet med utbildningen är att den ska fungera som ett stöd i såväl
den brottsutredande verksamheten som vid de förtroendeskapande
insatserna.
• Polismyndighetens brottsoffer- och personsäkerhetsverksamhet
(BOPS) finns i samtliga polisregioner och ansvarar för att ge stöd till
utsatta brottsoffer. BOPS har kontakt med säkerhetsansvariga för
mediehusen och för lokalpolitiker i respektive region. BOPS kan
21 (32)
erbjuda personskydd till den som är hotad och samverka med andra
delar av polisen när det behövs särskilda insatser rörande
brottsofferstöd eller personskydd.
• Inom Polismyndigheten finns ett Utvecklingscentrum (UC) för varje
polisregion som var och ett har utpekade nationella ansvarsområden.
UC Stockholm ansvarar bl.a. för brott som hotar grundläggande frioch rättigheter och har därigenom ett särskilt ansvar för nationella
kontakter med organisationer som företräder utsatta grupper. Hösten
2015 inrättades ett samrådsforum för ändamålet. Inom detta och
andra forum träffar myndigheten representanter från t.ex.
mediebranschen
och
partiorganisationer
för
regelbundet
erfarenhetsutbyte och förbättrad operativ samverkan. UC Stockholm
sammankallar även Polismyndighetens interna nätverk för de som
arbetar med demokrati- och hatbrott. Alla polisregioner har
kontaktpersoner som i sin tur står i kontakt med UC Stockholm.
• Regeringen avser att särskilt följa Polismyndighetens arbete på
området. I Polismyndighetens regleringsbrev för 2018 avser
regeringen att ge myndigheten ett krav att återrapportera vilka
åtgärder som vidtagits som ett resultat av ambitionsnivåhöjningen
och föra ett resonemang kring vilka effekter åtgärderna bedöms ha
lett till eller bedöms komma att leda till samt hur detta arbete ska
fortsätta utvecklas. Det är av särskild vikt att det finns en upprättad
kontakt mellan lokala medieaktörer och Polismyndigheten.
Polismyndigheten
och
Åklagarmyndigheten
förutsättningarna för utredning och lagföring
förbättrar
Utöver Polismyndighetens arbete för de grundläggande fri- och rättigheterna
pågår ytterligare arbete inom rättsväsendets myndigheter för att förbättra
förutsättningarna för utredning och lagföring. En målgrupp som
uppmärksammas i detta utvecklingsarbete är förtroendevalda. Chefsåklagare
Torsten Angervåg överlämnade i juni 2014 en kartläggning och analys av
domstolarnas bedömning av straffvärdet för brott mot förtroendevalda till
regeringen. Kartläggningen visade på behov av att utveckla arbetet för att
stärka Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens rutiner för bemötande
och anmälningsupptagning, i syfte att påskynda utredning och lagföring.
Utvecklingsarbetet kan ge effekter även vad gäller utredning och lagföring av
brott mot journalister och andra åsiktsbildare.
22 (32)
Även följande insatser ingår i utvecklingsarbetet hos Polismyndigheten och
Åklagarmyndigheten vad gäller utredning och lagföring:
• Inom Polismyndigheten pågår ett arbete för att utforma rutiner som
är avsedda att användas vid anmälningsupptagning om det finns
misstanke om en politisk koppling eller ett politiskt motiv till
incidenten. Den som anmäler ska tillfrågas om händelsen kan ha en
politisk koppling och vid behov åtkomstskyddas anmälan.
Polismyndighetens brottsoffer- och personsäkerhetsverksamhet har
samordnare i alla polisregioner. Dessa bedriver en uppsökande och
kontaktskapande
verksamhet
gentemot
förtroendevalda.
Samordnarna informerar bl.a. de förtroendevalda om vikten av att
påtala om man misstänker att incidenten skett på grund av det
politiska engagemanget.
• Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum i Malmö bedriver sedan
2016 ett utvecklingsprojekt med inriktning på brott som rör hot och
våld mot förtroendevalda. Detta i syfte att effektivisera
förundersökningar och därigenom skapa förutsättningar för större
enhetlighet och rättssäkerhet i brottsbekämpningen samt verka för att
brotten bestraffas på ett adekvat sätt.
Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens insatser mot itbrottslighet
Hot på internet och sociala medier liksom andra it-relaterade brott har ökat
kraftigt de senaste tio åren. Den digitala utvecklingen och den ökade
internetanvändningen har haft stor inverkan på de brottsutredande
myndigheternas arbete. För att möta denna utveckling ställs helt nya krav på
kompetens och kapacitet gällande it-brottslighet.
Flera åtgärder genomförs inom Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten:
• Den 1 oktober 2015 inrättades ett nationellt it-brottscentrum inom
Polismyndigheten. Syftet med it-brottscentrum är att stärka förmågan
att bekämpa it-relaterade brott. It-brottscentrum är en expertresurs
som bl.a. har ansvar för en ökad kunskapsspridning inom
Polismyndigheten som ska leda till att den generella kunskapsnivån
höjs inom myndigheten.
23 (32)
• Ett arbete pågår inom Polismyndigheten för att ta fram nationella
riktlinjer och metoder för bekämpningen av it-relaterade brott.
• Åklagarmyndigheten har tagit fram en ny rättspromeoria om hatbrott
som bl.a. ger vägledning om den praktiska hanteringen av hatbrott på
internet.
• En av Åklagarmyndighetens prioriterade prejudikatfrågor även för
2017 är straffvärdet för grovt förtal, särskilt ungdomars exponering
på internet och spridning av fotografier genom mobiltelefon.
• Åklagarmyndigheten har genom regleringsbrevet för 2017 fått i
uppdrag att redovisa vilka åtgärder som har vidtagits i syfte att stärka
myndighetens förmåga att ingripa mot hot och kränkningar på
internet.
Regeringen stärker det straffrättsliga skyddet
Regeringen har bedrivit ett arbete för att anpassa det straffrättsliga
regelverket bättre till den digitala utvecklingen. Denna utveckling har
medfört att hot och andra former av kränkningar av den personliga
integriteten har tagit nya former. För att bättre kunna motverka hot och
kränkningar, såväl på internet som i fysiska rum, krävs att det straffrättsliga
regelverket anpassas efter de problem som är aktuella idag. Regelverket
behöver omfatta nya sätt att kommunicera och företeelser som inte fanns vid
lagstiftningens tillkomst. Regeringen beslutade i maj 2014 att ge en särskild
utredare i uppdrag att göra en bred översyn av det straffrättsliga skyddet för
enskildas personliga integritet, särskilt när det gäller hot och andra
kränkningar (dir. 2014:74). I februari 2016 tog regeringen emot förslag på
hur lagstiftningen kan förändras och moderniseras i betänkandet Integritet och
straffskydd
(SOU
2016:7).
Lagstiftningsförslagen
omfattar
ärekränkningsbrotten förtal och förolämpning och brotten mot frihet och
frid, d.v.s. olaga hot och ofredande, samt ansvaret för elektroniska
anslagstavlor. Utredningen föreslår även att det införs en ny bestämmelse i
brottsbalken som innebär ett straffansvar för den som gör intrång i någon
annans privatliv genom att sprida integritetskänsliga bilder eller andra
uppgifter.
Regeringen har därefter i en lagrådsremiss den 8 juni 2017 föreslagit att det
straffrättsliga skyddet för den personliga integriteten stärks och
24 (32)
moderniseras. I lagrådsremissen föreslår regeringen bl.a. att det införs ett
nytt brott – olaga integritetsintrång – som gör det straffbart att göra intrång i
någon annans privatliv genom spridning av vissa slag av integritetskänsliga
bilder eller andra uppgifter. Regeringen föreslår också att
straffbestämmelserna om olaga hot, ofredande, grovt förtal och
förolämpning förtydligas och moderniseras. Bestämmelsen om olaga hot
utvidgas även så att det blir straffbart att hota med fler typer av brottsliga
gärningar, t.ex. hot att sprida nakenbilder. Även brott som rör ofredande
utvidgas. Straffansvaret enligt BBS-lagen föreslås utvidgas till att omfatta
även meddelanden som uppenbart innehåller olaga hot eller olaga
integritetsintrång. Merparten av lagändringarna föreslås träda i kraft den 1
januari 2018.
25 (32)
4. Regeringen stärker det förebyggande arbetet mot utsatthet för hot
och hat
Att värna det demokratiska samtalet är ett gemensamt ansvar. Alla deltagare i
samhällsdebatten behöver ta ansvar för att motverka utsatthet för hot och
hat. Det gäller regeringen, rättsväsendet och andra myndigheter, arbetsgivare,
det civila samhällets organisationer och enskilda individer.
Det pågår ett omfattande arbete för att skydda det demokratiska samhället,
dels genom ett brett demokratistärkande och förebyggande arbete (avsnitt
1.4), dels inom rättsväsendets myndigheter (avsnitt 3). Regeringen inleder nu
ett mer systematiskt arbete för att förebygga utsatthet för hot och hat hos
det demokratiska samtalets centrala aktörer – förtroendevalda, journalister
och konstnärer. Ambitionen är att minska utsattheten med riktade åtgärder
gentemot förtroendevalda, journalister och konstnärer, samt med ett
grundläggande stöd som avser alla deltagare i det demokratiska samtalet. Det
är viktigt att särskild utsatthet och ett jämställdhetsperspektiv beaktas för att
förbättra förståelsen för skillnader i utsatthet och för att bättre kunna
motverka utsattheten.
Regeringens målsättning med arbetet på området är att bidra till att öka
kunskapen om hot och hat mot det demokratiska samtalets deltagare,
förbättra tillgången till stöd för aktörer som är eller riskerar att bli utsatta,
samt att öka medvetenheten om frågan och det förebyggande arbetet.
Regeringens åtgärder sker inom sex områden:
•
•
•
•
•
•
Fördjupad kunskap om hot och hat
Ett grundläggande stöd för alla som utsätts
Stärkt stöd till förtroendevalda
Stärkt stöd till journalister och redaktioner
Stärkt stöd till konstnärer
Internationellt samarbete för skydd av journalister och konstnärer
Åtgärderna som regeringen genomför bygger på den kunskap som idag finns
om utsatthet hos aktörer i det demokratiska samtalet (avsnitt 2.1).
Regeringskansliet har också haft kontakter med berörda aktörer inför
framtagandet av denna handlingsplan. Under 2016 genomförde regeringen
ett antal rundabordssamtal – Samling mot hot och hat – för att samla in
26 (32)
erfarenheter om utsatthet för hot och hat och för att få en bild av behovet av
insatser. Denna dialog kommer att fortsätta.
4.1 Fördjupad kunskap om hot och hat
Kunskap om hur utsatthet för hot och hat tar sig uttryck, om vilka deltagare
i det demokratiska samtalet som är särskilt utsatta och om vilka
konsekvenser utsattheten får, är avgörande för ett effektivt arbete. Centrala
aktörers utsatthet behöver följas över tid och kunskapen på området
behöver utvecklas.
De rapporter som hittills har publicerats lägger en god grund för detta.
Brottsförebyggande rådet (Brå) har på uppdrag av regeringen kartlagt
förtroendevaldas utsatthet för hot, våld och trakasserier i Politikernas
trygghetsundersökning (PTU) vid tre tillfällen (2012:14, 2014:9 och 2015:23).
Med hjälp av Journalistpanelen har Göteborgs universitet genomfört två
undersökningar av hot och kränkningar mot journalister (2013 och 2016).
Myndigheten för kulturanalys (2016:3, 2016:4 och 2017:1) och
Konstnärsnämnden (2017) har publicerat flera rapporter om hot och hat
mot konstnärer.
Regeringen genomför följande åtgärder:
• Brottförebyggande rådet har fått i uppdrag av regeringen att
genomföra Politikernas trygghetsundersökning (PTU) för
mellanvalsåret 2016. Kartläggningen kommer även att genomföras
för valåret 2018.
• Göteborgs universitet har fått i uppdrag av regeringen att
vidareutveckla kartläggningen av hot och hat mot journalister.
• SOM-institutet vid Göteborgs universitet analyserar fr.o.m. 2017 det
demokratiska samtalets omfattning och i vilken utsträckning
deltagare i samtalet har utsatts för hot och hat.
• Brottsförebyggande rådets nationella trygghetsundersökning (NTU)
som genomförs årligen har under 2016–2017 utvecklats för att bättre
fånga in sådant som kan beskrivas som näthat.
27 (32)
4.2 Ett grundläggande stöd för alla som utsätts
Alla som använder sin yttrandefrihet ska ha tillgång till stöd vid utsatthet för
hot och hat. Idag finns stora variationer i vilket stöd som förtroendevalda,
journalister, konstnärer, enskilda opinionsbildare, det civila samhällets
organisationer och övriga deltagare i det demokratiska samtalet har tillgång
till. Stödet beror bl.a. på om den enskilde deltar i det demokratiska samtalet
inom ramen för sin anställning och vilka anställningsförhållanden som råder.
Därför är det viktigt att grundläggande insatser utvecklas som ökar
kännedomen om vilket stöd som finns att tillgå, som är tillgängliga för alla
och bidrar till att hjälpa den enskilde att hantera utsattheten. Utöver detta
grundläggande stöd för alla deltagare i det demokratiska samtalet, behövs
även riktade insatser mot specifika målgrupper (avsnitt 4.3–4.5).
Regeringen genomför följande åtgärder:
• Brottsoffermyndigheten får i uppdrag av regeringen att ta fram ett
utbildnings- och informationsmaterial om stöd till deltagare i det
demokratiska samtalet som utsätts för hot och hat. Materialet ska
kunna användas av myndigheter och organisationer som behöver
bättre verktyg för att stödja utsatta personer, men även av enskilda
personer som är utsatta för hot och hat i den offentliga debatten.
• Regeringen beviljar Brottsofferjouren medel för att utveckla och
stärka verksamhetens stöd till enskilda individer som utsätts för hot
och hat i samband med att de deltar i det offentliga samtalet.
Brottsofferjouren ska utveckla det stöd som organisationen kan ge
till personer som utsätts för hot och hat. Arbetet ska ske dels genom
den nationella telefoncentralen, dels genom lokala brottsofferjourer.
• Regeringen stärker under 2018 möjligheterna att söka stöd för ickestatliga initiativ som bidrar till att förebygga hot och hat mot det
demokratiska samtalet, t.ex. i syfte att utveckla guider och riktlinjer,
handlingsprogram,
utbildningar
och
genomförande
av
erfarenhetsutbyten.
4.3 Stärkt stöd till förtroendevalda
Det arbete som pågår med att förebygga och hantera hot och hat mot
förtroendevalda behöver stärkas. Ansvaret för de förtroendevaldas
arbetsmiljö på lokal nivå delas idag mellan kommun eller landsting och de
28 (32)
politiska partierna. En stor andel förtroendevalda får inte det stöd som de
behöver och många har inte kännedom om huruvida det finns
handlingsplaner eller någon säkerhetsansvarig att vända sig till. Många
kommuner och landsting behöver därför utveckla arbetet med att förebygga
och hantera hot och hat mot förtroendevalda. I detta utvecklingsarbete är
det viktigt att kommuner och landsting i sin tur har tillgång till stöd.
Regeringen genomför följande åtgärder:
• Regeringen har tilldelat Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)
medel för att stödja och utveckla kommuners och landstings
systematiska arbete mot hot och hat mot förtroendevalda under
2017. SKL ska bl.a. utgöra ett mer operativt stöd till den lokala
nivån, anpassat med hänsyn till lokala förutsättningar.
• Regeringen
bjuder
under
2017
in
riksdagspartiernas
säkerhetsanvariga till dialog om hot och hat mot förtroendevalda.
Mötet blir ett avstamp inför valet 2018 och en uppföljning av 2016
års möte med partierna.
• Regeringen kommer att utreda möjligheten till ett förstärkt
straffrättsligt skydd för förtroendevalda. Denna utredning ska
komplettera beslutsunderlaget i betänkandet Jakten på makten (SOU
2006:46). Betänkandet innehåller förslag om ett förstärkt
straffrättsligt skydd för förtroendevalda. Den parlamentariska
kommitténs bedömning var då att brott mot förtroendevalda
förekommer i sådan omfattning att det får anses utgöra ett hot mot
det representativa demokratiska systemet.
4.4 Stärkt stöd till journalister och redaktioner
Stödet till journalister och redaktioner i att förebygga och hantera hot och
hat behöver förbättras. Journalister är en heterogen grupp när det gäller
arbetsvillkor och anställningsförhållanden. Många är egna företagare och tar
frilansuppdrag, tillfälliga uppdrag eller visstidsanställningar och har därmed
inget permanent stöd från en arbetsgivare. I kombination med att mindre
etablerade medieaktörer kan ha begränsade förutsättningar att arbeta med
trygghets- och säkerhetsfrågor, innebär detta att det stöd som idag erbjuds
journalister varierar i de enskilda fallen. För att minska journalisters och
redaktioners utsatthet är det viktigt att kompetens- och kapacitetshöjande
29 (32)
insatser är tillgängliga och når målgrupper som har behov av stöd, t.ex.
frilansare, små redaktioner och mindre produktionsbolag.
Regeringen genomför följande åtgärder:
• Linnéuniversitetet har fått i uppdrag att utveckla kompetens- och
kapacitetsutvecklande insatser som förebygger och hanterar hot och
hat inom ramen för universitetets fortbildning för journalister.
Insatserna ska nå journalister och redaktioner, inte minst frilansare,
små redaktioner och mindre produktionsbolag med begränsade
förutsättningar för att arbeta med trygghets- och säkerhetsfrågor. I
uppdraget ingår bl.a. att bygga upp en kunskapsbank och en tjänst
som erbjuder anpassat råd och stöd för målgruppen.
• Regeringen kommer att tillsammans med Polismyndigheten bjuda in
berörda aktörer till dialog om hur myndighetens arbete gentemot
journalister och redaktioner kan utvecklas. Detta mot bakgrund av att
många aktörer inom mediebranschen vittnat om att kontakterna med
polisen behöver förbättras.
4.5 Stärkt stöd till konstnärer
Stödet till konstnärer som utsätts för hot och hat behöver utvecklas. I och
med att de flesta konstnärer och författare är egenföretagare, saknar de ofta
det stöd och skydd som omfattar anställda. Stödet till utsatta konstnärer kan
försvåras av oklara ansvarsförhållanden mellan konstnär och uppdragsgivare.
Faktorer som personella och ekonomiska resurser samt tidigare erfarenheter
och kunskaper har betydelse för vilket stöd som uppdragsgivare och
arrangörer erbjuder. Det finns behov av ett lättillgängligt stöd till utsatta
konstnärer och författare, men även insatser för uppdraggivare och
arrangörer.
Regeringen genomför därför följande åtgärder:
• Konstnärsnämnden har sedan 2017 ett särskilt uppdrag att utveckla
former för att ge stöd till utsatta konstnärer. Som en del av uppdraget
arbetar myndigheten med att ta fram en webbaserad guide för att ge
stöd till konstnärer när det gäller hot, hat, våld, trakasserier och
diskriminering. Guiden samlar bl.a. information om arbetsmiljöfrågor
och vad man kan göra som utsatt konstnär vid hot och hat. För att
30 (32)
utveckla detta arbete tillförs Konstnärsnämnden extra medel för
2017.
• Regeringen tillsatte i november 2016 en utredning (dir. 2016:93) som
ska se över villkoren för konstnärer. Den särskilda utredaren ska göra
en bred översyn av de statliga insatserna och villkoren för
professionellt verksamma konstnärer.
4.6 Internationellt samarbete för skydd av journalister och konstnärer
Sverige ska vara en stark röst i världen och främja åsikts-, yttrande- och
mediefrihet, samt värna journalisters och konstnärers säkerhet. Viktiga
aktörer och arenor för arbetet är t.ex. FN, Unesco, EU och Europarådet.
Utvecklingssamarbetet bidrar bl.a. till att öka säkerheten för journalister och
förhindra att journalister och konstnärer utsätts för godtyckliga
frihetsberövanden. Europarådets arbete på detta område är inriktat på att
främja yttrandefriheten, enligt artikel 10 i Europakonventionen. Europarådet
beslutade 2016 om rekommendationer för skydd för journalister. Inom
Europarådet verkar Sverige i första hand genom styrkommittén för medier
och informationssamhället (CDMSI). Sverige kan genom sitt deltagande i
CDMSI påverka andra länder i frågor relevanta för bl.a. journalisters
säkerhet. Unesco är den FN-organisation som har mandat att driva frågor
om press- och yttrandefrihet, medieutveckling och journalisters säkerhet.
Inom Unesco är Sverige ett av de länder som mest aktivt lyfter frågan om
yttrandefrihet och journalisters säkerhet. Sverige stödjer organisationens
arbete policymässigt, påverkansmässigt och finansiellt. Sverige ska även
fortsättningsvis aktivt bidra till genomförandet av FN:s gemensamma
handlingsplan för journalisters säkerhet, UN Plan of Action för the Safety of
Journalists and the Issue of Inpunity som antogs av FN 2012.
Regeringen genomför följande åtgärder inom ramen för det internationella
samarbetet:
• Sverige ska i multilaterala fora såsom Unesco, fortsatt lyfta frågor om
yttrandefrihet och pressfrihet, samt journalisters och konstnärers
säkerhet. Sverige ska särskilt synliggöra frågor om hot mot kvinnliga
journalisters säkerhet, inklusive utsatthet för hot och hat.
• Sverige har genom Sida bidragit med finansiering till Unesco som
inkluderar ett stort stöd till Unescos arbete med pressfrihet och
31 (32)
yttrandefrihet. I stödet ingår jämställdhetsfrågor och stöd till
journalister och konstnärers rätt till yttrandefrihet.
• Regeringen kommer fortsatt att främja arbetet med att skapa fristäder
för förföljda journalister och konstnärer. Det svenska
fristadssystemet har utökats via Statens kulturråd. Genom detta har
Sverige flest fristäder i världen, till vilka konstnärer och journalister
bjuds in av en svensk kommun eller ett landsting p.g.a. förföljelse i
sitt hemland.
32 (32)