Strategisk retoriker eller bara bitter och arg?

Uppsala Universitet
Institutionen för Informationsvetenskap
Medie- och Kommunikationsvetenskap D
Strategisk retoriker eller bara bitter och arg?
- en retorisk analys av krönikören Linda Skugge
D-uppsats i Medie- och
Kommunikationsvetenskap
Framlagd Vt 2005
Författare: Magdalena Casteryd
Handledare: Amelie Hössjer
Abstract
Title:
“Strategical rhetor or just bitter and angry? – a study of the columnist
Linda Skugge”
Author:
Magdalena Casteryd
Aim:
The aim of the study is to analyze ten different columns written by
Linda Skugge, in order to see what kind of rhetorical means she uses
to get her message across. It is also to examine if, and to what extent,
these means are of female nature, and to see what kind of persona
Skugge uses in order to be trustworthy.
Method:
Rhetorical analysis of ten columns written by Linda Skugge
Main results:
The study has shown that Skugge´s rhetorical strategies differ from
the ones recommended in theories about female speech. Skugge
writes with a lot of character and emotionally based arguments,
which, according to the theories, is more of a male way of speaking.
Skugge gives an impression of being strong, competitive and offensive in her character, but also reveals that her role is consciously chosen in order to receive respect and to gain power.
Number of pages:
42
Course:
Media- and Communication studies D
University:
Department of Information science, University of Uppsala
Period:
Spring 2005
Tutor:
Amelie Hössjer
Keywords:
rhetoric, rhetorical analysis, feminist studies, persona, Linda Skugge
2
SAMMANFATTNING ......................................................................................................................... 5
1 INTRODUKTION ............................................................................................................................. 6
1.1 PROBLEMBAKGRUND ........................................................................................................................ 6
1.2 SYFTE................................................................................................................................................. 7
1.3 FRÅGESTÄLLNINGAR ........................................................................................................................ 7
1.4 AVGRÄNSNINGAR .............................................................................................................................. 7
1.5 BEGREPPSAPPARAT ........................................................................................................................... 8
1.5.1 GENUS ............................................................................................................................................. 8
1.5.2 TAL OCH TEXT ................................................................................................................................. 8
1.6 DISPOSITION ..................................................................................................................................... 8
2 BAKGRUND..................................................................................................................................... 10
2.1 RETORIK IDAG................................................................................................................................. 10
2.2 TIDIGARE FORSKNING ................................................................................................................... 11
2.3 LINDA SKUGGE ............................................................................................................................... 12
3 TEORI ............................................................................................................................................... 14
3.1 RETORIK I TEORIN ......................................................................................................................... 14
3.1.1 KONTEXT ...................................................................................................................................... 14
3.1.2 GRUNDLÄGGANDE MEDEL FÖR ATT ÖVERTYGA .......................................................................... 15
3.1.2.1 ETHOS......................................................................................................................................... 15
3.1.2.2 LOGOS ........................................................................................................................................ 16
3.1.2.3 PATHOS ....................................................................................................................................... 16
3.1.3 STIL................................................................................................................................................ 16
3.2 KVINNORS RETORIK ....................................................................................................................... 18
3.2.1 KVINNLIGA STRATEGIER ............................................................................................................... 19
3.2.2 ATT VÄLJA RÄTT MASK ................................................................................................................... 20
4 METOD ............................................................................................................................................ 22
4.1 KVALITATIV METOD ....................................................................................................................... 22
4.2 RETORISK ANALYS .......................................................................................................................... 22
4.3 URVAL ............................................................................................................................................. 23
4.4 METODREFLEKTION ...................................................................................................................... 24
5 MATERIALREDOVISNING OCH ANALYS .............................................................................. 25
5.1 KRÖNIKORNA .................................................................................................................................. 25
5.2 KONTEXT ........................................................................................................................................ 28
5.3 ETHOS ............................................................................................................................................. 29
5.4 LOGOS ............................................................................................................................................. 31
5.5 PATHOS ........................................................................................................................................... 33
5.6 STIL ................................................................................................................................................. 35
5.7 KVINNLIG RETORIK? ...................................................................................................................... 37
5.8 SKUGGES PERSONA ......................................................................................................................... 38
3
6 AVSLUTANDE DISKUSSION....................................................................................................... 40
7 LITTERATUR.................................................................................................................................. 42
4
Sammanfattning
Syftet med detta arbete är att analysera Linda Skugges krönikor ur ett retoriskt perspektiv, för att
se vilka retoriska strategier hon använder sig av för att nå fram med sitt budskap. Det är också att
undersöka huruvida Skugge tillämpar specifikt kvinnliga strategier i sina texter eller ej, samt att ge
en bild av hennes roll som krönikör, det vill säga vilken mask eller vilken persona hon tar på sig för
att bli stark i sin trovärdighet.
För att nå kunskap om detta har en retorisk analys genomförts på tio utvalda krönikor.
Denna har visat att Skugge i hög grad använder sig av känslomässig och karaktärsskapande argumentation, och att hon i många avseenden utelämnar en logiskt resonerande sådan. Analysen har
även tydliggjort Skugges språkliga stil, som visat sig vara ovanlig sett ur ett kvinnligt retoriskt perspektiv. Hennes självsäkra och hårda texter stämmer helt enkelt inte överens med de retoriska
strategier som kvinnor rekommenderas att använda för att bli framgångsrika. Vid en närmare
analys av Skugges persona kan man dock se att dessa val troligtvis är ett medvetet drag från författaren, då hon uppenbarligen vill provocera, synas och uppröra i så stor utsträckning som möjligt.
5
1 Introduktion
Är det okej att strunta i vems tår man trampar på för att göra sin röst hörd? Är det okej att
strunta i alla konventioner för att så effektivt som möjligt få fram sina åsikter? Är det kanske till
och med okej att gå till personangrepp bara för att själv framstå som lite bättre? Men framförallt,
är det verkligen okej att göra det i egenskap av kvinna? Strider inte det mot gängse normer för
hur kvinnor bör och till och med skall tala för att bli framgångsrika?
En kvinna som har lyckats etablera sig som ”tyckare” i media utan att anpassa sig nämnvärt
mycket efter normer och regler är Linda Skugge, krönikör i kvällstidningen Expressen. Hennes
vassa texter och bitska attacker mot allt och alla har kommit att få stor genomslagskraft, och varit
upphov till ett par bittra konflikter inom kultureliten. Hennes språk och sätt att skriva på är kontroversiellt, och hon har utan tvekan kommit att skapa en egen karaktäristisk stil som krönikör. I
egenskap av kvinna borde det rent logiskt dessutom vara omöjligt att nå en status av hennes
kaliber, då det finns en hel del teorier om hur kvinnor bör tala och skriva för att överhuvudtaget
nå fram i media. Faktum kvarstår dock att hon är mycket framgångsrik i sin ambition att göra sin
röst hörd, och att anhängarna till henne och hennes texter är många. Frågan är bara hur hon
lyckas med konceptet, vad för typ av retorik hon använder sig av för att övertyga sina läsare, och
vad det är i hennes stil som gör att hon är framgångsrik utan att anpassa sig efter samhällets förväntningar på hur saker och ting skall se ut?
1.1 Problembakgrund
En av retorikens gyllene regler är att man för att vara framgångsrik och för att lyckas väl med sitt
framförande bör anpassa sig till den retoriska situationen. Särskilda situationer påkallar särskilda
strategier, likväl som särskilda roller kräver särskilda taktiker. Det gäller helt enkelt att se till publiken och dess förväntningar, för att på så sätt bli så effektiv som möjligt i sin strävan att nå fram
med ett budskap.
Enkelt kan tyckas i teorin, men kanske inte lika självklart i praktiken. Den klassiska retoriken
och dess riktlinjer utformades nämligen i antikens Grekland, där männen var de enda som hade
tillgång till talarstolen och där kvinnornas röster ekade i det tysta. Rollen som talare var tillägnad
mannen, vilket också färgade hur den retoriska vetenskapen tog sin form. Det klassiska regelverket, som lever kvar än idag, utgår ifrån att talaren är naturlig i sin roll som just talare, och bortser
från det faktum att många kvinnor än idag inte har en självklar plats i offentligheten. Faktorer
som kön, status och plats i den sociala kontexten problematiseras helt enkelt inte – istället förut-
6
sätts att vissa retoriska strategier är lyckosamma oavsett hur personens individuella och samhälleliga status ser ut.
Genom tiderna har därför kvinnliga talare, sedan de överhuvudtaget fick en plats i den offentliga debatten, i hög grad rekommenderats att anpassa sig till den normsättande retorik som
just kommit att betecknas som manlig. I många fall talar man om vilka retoriska strategier kvinnor bör ta till för att bli så effektiva som möjligt, men ofta handlar det just som sagt om att anpassa sig efter männen, efter på vilket sätt de hörs och syns. Frågan är bara om anpassningens
melodi även är den bästa lösningen idag, tusentals år efter retorikens födelse?
1.2 Syfte
Syftet med arbetet är att analysera Linda Skugges krönikor ur ett retoriskt perspektiv, för att se
vilka retoriska strategier hon använder sig av för att nå fram med sitt budskap. Syftet är också att
undersöka huruvida Skugge tillämpar specifikt kvinnliga strategier i sina krönikor eller ej, samt att
ge en bild av hennes roll som krönikör, det vill säga vilken mask, eller med andra ord vilken persona, hon tar på sig för att bli stark i sin trovärdighet.
1.3 Frågeställningar
Vilka retoriska medel använder sig Linda Skugge av för att föra fram sitt budskap? Utmanar
Linda Skugge traditionellt ”kvinnliga” retoriska strategier för att föra fram sitt budskap? Vilken
persona använder hon sig av i sina texter?
1.4 Avgränsningar
Mitt intresse för Linda Skugges retorik har väckts av flera orsaker. Till att börja med har Skugge
redan från början av sin offentliga karriär väckt starka reaktioner och fått stor uppmärksamhet
genom sina uttalanden och åsikter. Hon har följaktligen också fått stor betydelse för hur debatten
kring många aktuella ämnen har förts i media. Dessutom verkar Skugges skrifter i stor utsträckning skilja sig från vad som traditionellt förknippas med ”kvinnligt” språk (något som kommer
diskuteras i större utsträckning senare), vilket gör att man kan se hennes alternativa språkstrategier som ett nyskapande sätt att skaffa sig makt på.
Man kan tänka sig att både andra och fler kvinnor än just Linda Skugge skulle kunna vara
objekt för en undersökning med ett liknande syfte. Mitt mål är dock inte att ge en övergripande
bild över kvinnlig retorik som fenomen, utan att ge ett exempel på en stark kvinnas retoriska val i
ett par konkreta situationer.
Jag kommer därför heller inte att inta ett jämförande perspektiv på så sätt att jag kommer att
jämföra Linda Skugges krönikor med någon annan, varken kvinnlig eller manlig, mediepersonlig7
hets verk. Visserligen skulle ett jämförande synsätt kunna ge ett bredare perspektiv åt undersökningen, men då jag inte ser att det finns någon självklar jämlike eller motbild till Skugge undviker
jag att göra en sådan undersökningsdesign. Fokus ligger helt enkelt inte på att se hur Skugges
retorik skiljer sig från andra idag framgångsrika och mäktiga kvinnors språk, utan snarare att få en
bild av vad det är i hennes retorik som ger henne en stark röst i media. Upplägget kommer dock i
viss mån att vara av jämförande art på så sätt att de utvalda krönikorna kommer att ställas mot
teorier om kvinnlig retorik. Detta gör att en komparativ aspekt ändå kommer med i bilden.
1.5 Begreppsapparat
Nedan förklaras och förtydligas några av de begrepp som förekommer i arbetet. Dessa utvalda
begrepp är inte helt oproblematiska att använda, varför en definition av deras betydelse i denna
uppsats är nödvändig.
1.5.1 Genus
När man talar om genusforskning kan man ha olika utgångspunkter, beroende på vilken uppfattning man har om kvinnors ställning i samhället idag. Jag kommer dock att utgå ifrån antagandet
att kvinnor fortfarande inte har en lika självklar plats i offentliga sammanhang som män, och att
den offentliga makten fortfarande i hög grad är tillägnad mannen. Detta antagande betyder dock,
precis som Mral uttrycker det, ”vare sig att det är bra, evigt eller att kvinnor ses som sämre varelser, men det är ett faktum som ger ramen för inte minst en bedömning av retorikens domäner
och utformning, som även den genomsyras av ett patriarkalt tänkande”1
1.5.2 Tal och text
Inom retorisk analys skiljer man inte nödvändigtvis på tal och text, utan analyserar objektet utifrån
andra premisser som kommer att redovisas mer i detalj nedan. I de avsnitt jag diskuterar generellt
kring teori och metod kommer jag därför inte att skilja mellan dessa begrepp, utan behandla dem
som om de vore likvärdiga. Detta innebär att begrepp nära sammankopplade till dessa två, så som
talare och författare, och publik och läsare, inte heller kommer att göras någon skillnad mellan.
1.6 Disposition
I följande kapitel ges en bakgrundsbeskrivning dels till retoriken som vetenskap, dels till Linda
Skugge som person och krönikör. I kapitel 3 beskrivs sedan de teorier som kommer att behandlas
i undersökningen, det vill säga retoriska begrepp och tankar kring kvinnlig retorik och persona.
1
Mral 2003 s. 39
8
Därefter följer i kapitel 4 en beskrivning av retorisk analys som metod, samt en diskussion kring
metodgenomförande och urval.
I kapitel 5 redovisas sedan analysen, där materialet från krönikorna får exemplifiera de analytiska resonemangen. Här diskuteras även materialet utifrån teorierna kring kvinnlig retorik. I kapitel 6 avslutas och sammanfattas resultaten, och återkopplas till syftet som beskrivits i det inledande avsnittet.
9
2 Bakgrund
I följande avsnitt redogörs kortfattat för retorikens historia och roll i dagens samhälle, samt vad
retoriken kan bidra med inom den vetenskapliga forskningen idag. Vidare ges en bakgrundsbeskrivning av Linda Skugge, vars krönikor står i fokus för detta arbete. Dels ges en bild av hennes
arbete genom åren, dels av hennes bakgrund och roll i media idag.
2.1 Retorik idag
Retorikens historia sträcker sig så långt tillbaka som till Aristoteles dagar, ca 350 år f. Kr. Där
utvecklades retoriken till att bli en framträdande vetenskap och ett färdighetsämne dels för de
lärde, dels för folk i allmänhet, då den offentliga debatten i stor utsträckning fördes i folkförsamlingarna. Retoriken har dock inte haft en lika stark ställning genom alla årtusenden sedan dess –
istället har den som vetenskap under många hundra år förkastats och betraktats som omoralisk,
oetisk och manipulerande.
Sedan andra världskriget har dock intresset återigen ökat för retoriken och dess ideal, till stor
del på grund av de konsekvenser man såg att ordets makt fick under krigstiden. Under slutet av
1900-talet har retoriken på nytt fått ett fäste i samhällets olika institutioner, och lyckats återetablera sitt goda rykte och status inom den vetenskapliga världen.
Idag har retorik kommit att bli något av ett modeord, ett begrepp som politiker, företagsledare och inte minst mediepersonligheter blivit tvungna att bekanta sig med. I allt det informationsöverflöd vi omges av har det blivit nödvändigt för den som vill höras och synas att hitta
enkla men effektiva sätt att nå fram, vilket retoriken, trots sin flertusenåriga historia, än idag kan
hjälpa till med.
Retorik, som helt enkelt betyder ”talandets konst”2, tillhandahåller enkla och metodiska regler
och tips för hur man som talare eller skribent bör göra för att bli framgångsrik. Regelverket innefattar allt från förberedelser och disposition till argumentation, stilnivå och fysiskt framträdande.
Det handlar om medel för att lyckas övertyga, vare sig det gäller på ett känslomässigt, logiskt eller
förtroendeingivande sätt. Retorikens två grundpelare kan sägas vara ”att tala väl och lyssna kritiskt”3. Genom att tala väl lyckas man förstås övertyga andra, men genom att lyssna väl förbereder man sig också på hur man själv kan bemöta eventuell kritik, men även genom andras goda
resultat lära sig hur man bäst gör för att själv bli framgångsrik i sitt tal.
Många kopplar samman retoriken med just det talade ordet, och hur man som talare skall
yttra sig för att verka så övertygande och förtroendeingivande som möjligt. Detta är dock bara en
2
3
Johannesson, 1998, s. 8
Ibid, s. 10
10
del av den retoriska vetenskapens intresseområden. Retoriker intresserar sig idag i lika stor utsträckning för det skrivna ordet och dess makt, och menar att man genom att analysera medietexter, reklam, böcker och musik med retoriska ögon, kan få en förståelse för hur och varför
människor påverkas så mycket av omgivningen som de gör.
Kort sagt kan man helt enkelt säga att varje text som är tänkt att vara övertygande är ett retoriskt budskap.4 Från att i antikens Grekland ha handlat om just talets makt och påverkan har
retorikens riktlinjer idag med andra ord kommit att utvecklas till att innefatta i princip allt som
omgärdar oss, och till och med bilder och byggnader kan analyseras retoriskt. Inom retorisk analys
tittar man således inte på hur man skall förbereda sig inför ett tal, utan koncentrerar sig istället på
exempelvis en färdig text eller bild, och ser vad för retoriska finesser den har och vad den skulle
kunna få för effekt och för betydelse om den framförs i ett visst sammanhang och inför en viss
publik.
Karlberg och Mral menar i sin bok ”Heder och påverkan – att analysera modern retorik” att
det finns tre huvudsakliga aspekter av retorik. Till att börja med är det en självklar del i vår
mänskliga kommunikation eftersom många av samtalen som förs mellan människor handlar just
om övertalning i någon mening. Det kan handla om att övertyga någon att tycka som en själv,
övertyga någon om att just han eller hon är bra, eller helt enkelt att övertyga någon om att han
eller hon skall ha roligt, vara glad eller arg. Dessutom är retoriken en konst och ett hantverk som
människor i olika positioner och olika situationer kan ha användning för, och lära ut och öva på.
Den är en hjälp för dem som i något sammanhang är beroende av att kunna formulera sig väl,
och övertyga på ett effektivt sätt. Till slut är retoriken även ett vetenskapligt ämne med metoder
för att analysera och tolka budskap, och med teorier som beskriver och förklarar olika fenomen.
2.2 Tidigare forskning
Retorik som modernt forskningsämne är relativt nytt, åtminstone med historiska mått mätt.
Forskning kring kvinnlig retorik är ännu nyare, och än idag sällsynt. En av dem som dock lagt ner
mycket tid på ämnet är Brigitte Mral, professor i retorik vid Örebro Universitet. Hennes studier
kring kvinnliga talare genom historien har gjort att förståelsen och acceptansen för att överhuvudtaget använda begrepp som ”kvinnlig” retorik har ökat. Hon har även försökt teoretisera
kring kvinnlig retorik, och kommit en bra bit på vägen med sina artiklar om ”Motståndets retorik”.
4
Karlberg & Mral, 1998, s. 10
11
Mral skriver själv i antologin ”Retoriska frågor” att studier kring kvinnliga talare i Sverige är
sällsynta,5 och att ökade studier kring kvinnors retorik kan hjälpa till att modernisera och ytterligare aktualisera retoriken. Mral anses idag vara en av de främsta forskarna kring detta ämne, varför hennes verk och artiklar kommer att hänvisas till i hög utsträckning i detta arbete.
Det finns dock en del studier inom lingvistiken kring kvinnors och mäns språk. Även om
dessa inte är direkt kopplade till retoriska teorier ger de en bild av, och ytterligare konstaterar, att
det finns tydliga skillnader mellan manligt och kvinnligt språk. Exempelvis har Deborah Tannen
gjort flera undersökningar på temat kvinnligt och manligt språkbruk, och kommit fram till resultat som ger ett kulturellt perspektiv på frågan om hur språkmässiga skillnader överhuvudtaget har
uppstått. Dessutom har hon gjort ett försök att göra en typologi över kvinnliga och manliga
språkegenskaper.6
Viveka Adelswärd, språkforskare vid Linköpings universitet, har gjort flera studier kring hur
kvinnor och män samtalar, och konstaterar i en av dessa ”Att män och kvinnor talar och kommunicerar på olika sätt är något som många av oss har en känsla av. Däremot kanske vi har svårare att komma överens om hur skillnaderna ska beskrivas och framförallt hur de ska värderas.”7
Även Cecilia Almlöv har bidragit till denna typ av forskning genom att undersöka hur språkbruket skiljer sig mellan kvinnor och män under forskarseminarier, och ger en vidare inblick i på
vilket sätt och under vilka förutsättningar kvinnor talar och tar plats i ett mansdominerat sammanhang.8
2.3 Linda Skugge
Linda Skugge skapade sig ett namn i media under början av nittiotalet, på den tiden som Linda
Norrman, då hon började skriva fredagskrönikor i Expressen. Hon var då bara tjugo år men redan en erfaren journalist med examen från Poppius journalistskola och med ett par år som frilansare på ungdomstidningen ”Ultra Magazine” på nacken.9 Redan från början skapade hon
bokstavligt talat stora rubriker med sina recensioner och krönikor, och med sina starka påhopp
och tankar om allt och alla skaffade hon sig snabbt många fiender inom den svenska kultureliten.
Heta diskussioner har blivit följden av hennes framfart – ”Fittstimsdebatten” har säkerligen ingen
kunnat undgå, liksom den senare ”Ranelid-fejden”, som utlöstes när Skugge recenserade den
svenske författaren Björn Ranelids bok ”Kvinnan är första könet”. Hennes åsikter har utan tvekan överlag fått stor genomslagskraft i kulturdebatten, och även om hon i sina krönikor inte säger
Åsberg, 1995, s. 102
Jfr Tannen, 1993, Du begriper ju ingenting – samtal mellan män och kvinnor
7 Adelswärd Viveka, citerad av Wennberg L, 1997, s. 178
8 Jfr Almlöv, 1995, Kvinnor och män i forskarseminarier – en studie av interaktionen på tre institutioner vid Uppsala universitet
9 www.svd.se 2005-04-26
5
6
12
sig vilja syssla med politik så ventilerar hon ofta och gärna sina synpunkter på hur politiken bör,
och till och med skall, skötas.
Linda Skugge har också kommit att bli en förebild för många unga tjejer, då hon på ett radikalt och nästintill rabiat sätt tagit ståndpunkt för dessa, på ett sätt som inte liknar mycket annat.
Hennes texter handlar ofta om hur tjejer måste stå upp för sin sak och ta plats i samhället, och
inte anpassa sig efter de manliga normer som Skugge anser styr hur saker och ting är organiserade. Skugge är feminist ut i fingerspetsarna och diskuterar ofta kvinnors lågstatusposition i samhället i sina krönikor.
Skugge har även skrivit ett antal böcker, samt varit redaktör för ett par antologier. ”Fittstim”
(1999), ”Det här är inte en bok” (2001), ”Akta er killar här kommer Gud! Och hon är jävligt förbannad” (2003) och ”Men mest av allt vill jag hångla med någon” (2004) är troligtvis de mest
kända av dessa. Hon har dessutom varit programledare på ZTV och haft ett eget skivbolag under
ett par år.10
Som krönikör på Expressen är Linda Skugge idag en mediepersonlighet med betydligt större
makt än många av sina kollegor. Hennes provocerande sätt att synas och höras på har gjort henne
till en person man antingen älskar eller hatar, och åsikterna kring henne är verkligen delade. Exempelvis har hon blivit både hyllad och rejält sågad för att hon sommaren 2004 gjorde ett så kallat omvänt utvik, det vill säga lät sig fotograferas helt osminkad i bara underkläderna, och publicerade bilderna helt oretuscherade i magasinet ”Bon”. Lindas egen förklaring till utviket var att
hon helt enkelt ville skapa en seriös debatt kring hur vi i samhället ser på kvinnokroppen. Dessutom menar hon att bilderna fungerade som ett komplement till den själsliga blottning hon gör i
sin senaste bok ”Men mest av allt vill jag hångla med någon”, där alla hennes privata dagboksanteckningar mellan åren 1991 och 1993 publiceras. ”Jag gör det i samband med att min dagbok
kommer ut. I den blottar jag hela mitt inre. På bilderna blottar jag mitt yttre.”11
10
11
www.lindaskugge.se, 2005-04-26
www.expressen.se, 2005-04-26
13
3 Teori
Nedan redovisas de teoretiska begrepp som kommer att ligga till grund för analysarbetet. Till att
börja med introduceras relevanta retoriska termer enligt Maria Karlberg och Brigitte Mrals modell
för retorisk analys. Därefter riktas fokus mot kvinnlig retorik, där en diskussion förs kring såväl
forskning som talstrategier och -tekniker.
3.1 Retorik i teorin
Maria Karlberg och Brigitte Mral tillhandahåller i redan nämnda bok ”Heder och påverkan – att
analysera modern retorik” en uppställning av de grundläggande moment som ingår i en retorikanalys. Modellen är i retoriska sammanhang inte unik, men Karlberg och Mrals sammanfattningar
och modernisering av vissa klassiska begrepp gör att boken passar mycket bra som referensram i
detta sammanhang.
Som tidigare nämnts så betonar Karlberg och Mral vikten av att retorikanalys inte syftar till
att se hur man bäst disponerar eller lägger upp ett tal eller en text, utan att man snarare ställer
frågor om hur och varför en befintlig text är konstruerad som den är.12 Analysmodellen bygger på
den klassiska retorikens regelverk, men är något anpassad till dagens moderna samhälle. Karlberg
och Mral förbehåller sig rätten att laborera med och diskutera kring de klassiska begreppen utifrån ett nyskapande synsätt, och menar att de snarare än att uppmana till att analysera retorik på
ett bestämt sätt vill inspirera till att anpassa de retoriska verktygen efter varje nytt forskningsobjekt. Det är nämligen omöjligt att på förhand bestämma exakt vad det är man kommer att undersöka i ett tal eller en text, varför det är viktigt att ha förmågan att välja ut de delar som bäst lyfter
fram svaren på forskningsfrågan. Jag har därför koncentrerat mig på de delar av analysmodellen
som jag anser bäst lyfter fram mitt syfte och mina frågeställningar, vilket innebär att alla delar av
Karlberg och Mrals analysmodell inte kommer att presenteras här.
3.1.1 Kontext
Författarna menar till att börja med att all text måste tolkas som en del av ett större sammanhang,
och att det därför är viktigt att även analysera omgivande faktorer till själva talet eller texten, det
vill säga hela den retoriska situationen. Texterna måste förstås i förhållande till sin bakgrund och
aktualitet, men även analyseras utifrån de förutsättningar som de har att nå fram till en viss publik.
12
Karlberg & Mral, 1998, s. 19
14
Olika faktorer kan komma att bli aktuella då fokus ligger på den retoriska situationen. Sociala,
politiska och ekonomiska aspekter påverkar naturligtvis presentationen i viss mån, vilket gör att
varje text också styrs av uttalade eller outtalade regler och normer för hur en text skall framläggas.
Förutom att vara anpassad efter formella och informella regler bör texten också vara anpassad efter sin målgrupp, vilket innebär att det kan vara givande att se i vilket sammanhang och i
vilket forum den förekommer. Här talar man med retoriska termer om aptum eller decorum, som
Kurt Johannesson beskriver som ”det ’passande’ eller de allmänt accepterade normer, konventioner och ideal som en talare måste anpassa sig efter i sitt eget tal och uppträdande för att inte
väcka åhörarnas ovilja och anstöt och förlora sitt medborgerliga anseende”13. Analyseras detta
kan man även få en bild av hur texten kan mottas av den avsedda publiken.
3.1.2 Grundläggande medel för att övertyga
Inom retorik talar man om tre grundläggande medel för att övertyga. Dessa tre, ethos, logos och
pathos, är alla olika sätt att argumentera på, och utgör så att säga textens huvudsakliga byggstenar.
En text består oftast av alla dessa delar, men domineras i vissa fall av det ena eller andra.
3.1.2.1 Ethos
Ethos hänger ihop med talarens person och karaktär, och visar i vilken utsträckning texten bygger
på argumentation utifrån talarens personlighet. Karlberg och Mral skriver att ”studera ethos
handlar om att ta reda på hur talaren, författaren, företaget – den som står bakom texten – framställer sin identitet både i texten och i framförandet”14
Ytterst syftar ethosargumentation till att skapa förtroende hos läsaren eller publiken, vilket
naturligtvis kan göras på en rad olika sätt. Främst handlar det som nämnts om att framhäva sin
karaktär, för att på så vis skapa ett igenkännande hos läsaren och få denne att lita på författaren.
Använder sig författaren av referenser till sin egen person, bakgrund eller sitt förhållande till ämnet,15 skapar han eller hon en känsla av ärlighet och pålitlighet, vilket hjälper till i ambitionen att
framstå som en hedervärd individ.
Att hänvisa till sin auktoritet är också ett sätt att skapa ethos hos publiken, liksom att sträva
efter att skapa en ”vi-känsla” i texten. Genom att exempelvis referera till gemensamma värderingar och intressen kan man uppnå en form av samhörighet med publiken, som gör att den blir
välvilligt inställd och litar på författarens ord.
Johannesson, 1998, s. 279
Karlberg & Mral, 1998, s. 31
15 Ibid, s. 32
13
14
15
3.1.2.2 Logos
Logosargumentation utgår ifrån logiska och förnuftiga argument, och riktas således till publikens
omdöme och kritiska tänkande. Argumentationen baseras ofta på ren fakta och sakliga slutledningar, och syftar till att så konkret som möjligt föra fram bevis i en eller annan fråga. Karlberg
och Mral skriver att ”i textens logos undervisar, upplyser och informerar talaren sin publik”16.
Logos utgör därför i många sammanhang den grundläggande argumentationen i en text, och vid
en retorisk analys frågar man sig ofta om argumenten är relevanta eller ovidkommande, samt i
vilken utsträckning de räcker till för att ge en rättvis bild av den aktuella frågan. Man vill helt enkelt ta reda på huruvida de fakta som presenteras är tillräckliga eller ej för att ge publiken tillräcklig kunskap eller för att ta ställning.
3.1.2.3 Pathos
Pathosargumentation handlar istället om känslor, och på vilket sätt både författaren och läsaren
påverkas av den retoriska situationen. För att författaren skall lyckas nå fram med sitt budskap
måste han eller hon nämligen väcka någon form av känslor hos publiken, för om denna skall bli
övertygad måste den också vara berörd. Kanske är pathosanvändningen författarens viktigaste
uppgift, för även om den logiska argumentationen står som grundpelare för framställningen
kommer han eller hon inte att lyckas om läsaren inte blir engagerad och entusiasmerad.
Fokus ligger således på vilka känslor textförfattaren kan tänkas vilja väcka hos läsaren, och i
vilket syfte. Karlberg och Mral nämner upprördhet, engagemang, medlidande, hopp, förtvivlan
och längtan som några av de vanligaste känslorna en text kan frambringa,17 och menar att det
finns en rad sätt olika tillvägagångssätt för att uppnå detta. Att som författare själv visa starka
känslor inför en fråga kan vara lyckosamt, liksom att försöka måla upp en så klar och engagerande bild som möjligt av problemet, för att läsaren verkligen ska få en känsla för hur saker och
ting ligger till. Påpekas skall dock att frånvaro av känslor i en text kan framkalla precis lika starka
känslor som en känslomässig utläggning. I dessa fall blir dock effekten snarare att författaren
framstår som känslokall, nonchalant och med brist på engagemang, vilket inte desto mindre kan
få läsaren känslomässigt påverkad.
3.1.3 Stil
Det som inom retoriken kallas elocutio, eller den språkliga stilen, är nästa steg i Karlberg och Mrals
analysmodell. När de talar om stil syftar de dels på språkets stilnivå, men också på konkreta ordval, och hur författaren gått tillväga för att smycka texten med välvalda formuleringar.
16
17
Karlberg & Mral, 1998, s. 34
Ibid
16
Stilnivån till att börja med, kan generellt sägas ligga på tre nivåer, nämligen hög-, mellan-, och
lågstil.18 Definitionen av hur stilarna tar sig uttryck säger i mångt och mycket sig självt – medan
högstil förekommer inom exempelvis rättsväsendet och politiken ser man mellanstil inom exempelvis nyhetsförmedling och lågstil där det handlar om talspråk med mycket jargong och svordomar.
Karlberg och Mral skriver att ”för att bedöma en texts stilnivå är det viktigt att ha klart för sig
vilken kontext den förekommer i, stilnivå och kontext är [nämligen] oftast beroende av varandra”19. Detta gör att man även kan se om en text är passande i sitt sammanhang eller ej, det vill
säga om den följer gängse normer för hur språket i en viss text i ett visst sammanhang skall se ut.
Om det finns stilbrott bör man fundera över vilken effekt detta kan tänkas ha, och dessutom
försöka se om det är ett avsiktligt drag från författaren eller ej. Stilbrott kan i vissa fall nämligen
väcka uppmärksamhet på ett sätt som gör att läsaren blir mer aktiv. Det kan dock lika gärna
minska trovärdigheten för författaren, och göra att han eller hon framstår som inställsam, löjeväckande, eller tvärtom alldeles för högtravande.
Den andra delen av stilanalysen koncentrerar sig som sagt på den språkliga utformningen,
ordval och formuleringar. Dessa formuleringar kallas inom retoriken för stilfigurer, och beskrivs av
Karlberg och Mral som ”estetik med retoriskt syfte”20. Dessa används för att skapa variation och
dynamik i texten, men är även medel för att förklara, förtydliga och framhäva.21
Stilfigurerna kan delas upp i troper, det vill säga språkliga omskrivningar för eller associationer
till ett fenomen, och ornament, som bygger på olika typer av mönster, strukturer och scheman som
ger texten variation och rytm.22 Exempel på troper är bildliga beskrivningar så som metaforer,
liknelser, ironier, fabler och visdomsord eller ordspråk. Ornament som förekommer frekvent i olika
typer av texter är allitteration (bokstavsrim), antites (motsats) och hopning (upprepning med eller
utan variation).23 En fullständig förteckning över alla troper och ornament är omöjlig att ge i detta
sammanhang, variationen och mängden av dem är nämligen för stor. De stilfigurer som blir aktuella i analysen kommer istället att förklaras kortfattat i sitt sammanhang, och diskuteras utifrån
vilken effekt de kan tänkas ha på texten och på publiken.
Karlberg & Mral, 1998, s. 34
Ibid, s. 45
20 Ibid, s. 46
21 Ibid
22 Ibid, s. 47
23 Ibid
18
19
17
3.2 Kvinnors retorik
När man talar om kvinnlig retorik är det en del som omedelbart sätter sig på tvären och på en
gång förnekar att det ens skulle finnas något som kallas för kvinnligt, och med det också manligt,
språk. Det tycks finnas en allmän uppfattning om att det inte finns några betydande skillnader att
tala om vad det gäller de olika könens språkbruk, eller åtminstone att det inte borde finnas några
skillnader.24 Intressant är att se att man ofta finner motståndet kring detta resonemang just hos
kvinnor, vilket i och för sig har sina naturliga skäl. Genom att som kvinna acceptera att det finns
skillnader mellan mäns och kvinnors sätt att tala tror man sig nämligen i samma stund erkänna att
det ena språket skulle vara underlägset det andra, det vill säga i de flesta fall att det manliga språket skulle vara normen och det kvinnliga avvikelsen.25
Forskare idag är dock i hög utsträckning överens om att det finns tydliga skillnader mellan
hur kvinnor och män faktiskt talar, men försöker för den skull inte värdera vilket av dessa sätt
som i grunden skulle vara mest effektivt eller mest framgångsrikt.26 Vad skillnaderna beror på
finns det däremot en rad skilda teorier kring, och här är forskarna inte lika överens. Vissa menar
att biologiska skillnader ger upphov till särskilda sätt att tala, men vanligast är ändå uppfattningen
att sociala och kulturella mönster har skapat olika förutsättningar för män och kvinnor att föra
fram och uttrycka sin åsikt.
Deborah Tannen utgår just ifrån denna uppfattning, att kvinnligt och manligt språk skapas
vid interkulturell kommunikation och framkallas genom uppfostran och social interaktion.27 Hennes kartläggning av kvinnligt och manligt språk har resulterat i en kategorisering av på vilket sätt
och med vilka medel könsskillnaderna tar sig uttryck genom talet. Män, menar hon, ger intryck av
att vara oberoende, beslutsamma, maktlystna och med en vilja att lösa problem, medan kvinnor i
högre utsträckning vill diskutera, skapa samförstånd, närhet och förstå problem.28 Tannen försöker
dock istället för att undervärdera dessa ”typiskt kvinnliga” drag i språkbruket upphöja desamma,
och framställa de kvinnliga strategierna som minst lika effektiva som männens.
Det är dock ett faktum att kvinnor än idag har helt andra villkor för sina framträdanden än
män29. Retoriken har som vetenskap genom tiderna varit tillägnad männen, varför också den retoriska analysen i mångt och mycket utgår ifrån ett manligt sätt att tala. Kvinnor har således fått
utveckla ibland avancerade tekniker för att lyckas med att göra sina röster hörda, vilket har gjort
Mral, 1999, s. 11
Ibid
26 Ibid
27 Ibid, s. 12
28 Ibid, s. 13
29 Ibid, s. 10
24
25
18
att man idag i viss mån kan se att specifikt kvinnliga retoriska strategier finns att identifiera. Frågan
är dock bara om man i och med detta även kan se mönster som skulle kunna föras samman till
teorier om hur kvinnor i allmänhet talar? Brigitte Mral menar att svaret inte är självklart: ”Går det
att urskilja en specifik kvinnlig retorik eller bör allt kvinnligt tal tolkas som ett resultat av och en
reaktion på komplicerade mönster av eftersträvad makt och faktisk samhällelig underlägsenhet?”30
Enda sättet att komma närmare svaret är att undersöka hur och varför kvinnor talar som de gör.
Genom att studera kvinnliga talare kan man nämligen, med Mrals ord, ”vidga retorikens teoretiska horisont”31.
3.2.1 Kvinnliga strategier
”För att kunna förstå det specifika med kvinnors argument bör man ta hänsyn till det som ligger
före och runt talet, det som är själva förutsättningen för att överhuvudtaget kunna yttra sig med
viss förhoppning om att bli hörd, kort sagt kvinnors status.”32
Retoriken utgår i mångt och mycket från att alla talare har samma förutsättningar, det vill säga
samma primära ethos, inför talsituationen. Men eftersom det genom tiderna inte har varit acceptabelt för kvinnor att hävda sin rätt och ta sin plats i samhället på samma sätt som för männen,
har det för kvinnorna varit nödvändigt att utveckla en form av ”motståndets retorik”33, som rent
generellt kan sägas bestå av strategier och rekommenderade medel för att anpassa sig till den
manliga retoriska traditionen. Det har blivit nödvändigt för kvinnor, som fortfarande i stor utsträckning har en lågstatusposition i samhället, att ta till särskilda metoder för att framgångsrikt få
fram sitt budskap.
Kvinnor hamnar ofta i positioner där det är tryggast att följa den kvinnliga normen, det vill
säga att vara lågmäld, medlande och diskret.34 Ibland måste dock kvinnor bryta detta mönster för
att göra sig hörda, och då finns olika vägar att gå. Mral menar att man som kvinna antingen kan
rätta sig efter de manliga normerna, vilket som tidigare konstaterats i hög utsträckning innebär att
tillämpa konkurrensmässigt, hierarkiskt och självhävdande språk. Hon menar dock att det i och
med detta finns en stor risk att kvinnan förlorar sin kvinnliga identitet, och att hon, snarare än
stark, betraktas som hårdnackad och okänslig. Det andra alternativet, som Mral ser det, är att som
Åsberg, 1995, s. 105
Mral, 2003, s. 40
32 Ibid, s. 40 f
33 Ibid, s. 34
34 Mral, 1999, s. 15
30
31
19
kvinna vägra acceptera de manliga normerna, vilket dock innefattar en omedelbar risk att inte bli
förstådd eller ens tagen på allvar.35
Mral har dock kunnat konstatera att anpassning genom tiderna har varit, och än idag är, den
klart dominerande strategin för kvinnliga talare. Hon har kommit fram till slutsatsen att ”det dialogiska, det indirekta, lågmälda, icke-aggressiva alltid har varit en lämplig ’kvinnlig’ lågstatusstrategi. Eller enkelt uttryckt: befinner man sig i underläge bör man göra annat än att sticka upp.”36
3.2.2 Att välja rätt mask
Mral skriver att ”för att kunna ge orden genomslag i en situation av maktlöshet måste kvinnor
välja roller, identiteter och attityder, som är acceptabla för kvinnor, eller åtminstone begripliga för
respektive publik”37. Detta innebär att kvinnor ibland kanske måste frångå sina principer i syftet
att lyckas nå fram till publiken. Det handlar helt enkelt om att ta på sig en mask som främjar
själva framförandet, och som gör att argumentationen blir så tydlig som möjligt.
Denna mask kallas i retoriska, såväl som psykologiska, sammanhang för persona, och kan definieras som ”en yttre karaktär som, i en komplicerad process, å ena sidan i viss mån påtvingats
individen av omgivningen men som å andra sidan lika mycket beror på dennes eget val”38. Denna
persona utgår ifrån kvinnans egen person, men skapas således i mötet mellan denna och vilka
samhälleliga förväntningar kvinnan har på sig. Mral menar att vissa kvinnor har klarat att skapa
sig en plats i offentligheten genom att ”mer eller mindre konsekvent tala bakom masker, genom
att ta på sig tillfälliga förklädnader för att skapa sig ett handlingsutrymme”39. Argumentationen
måste helt enkelt utgå från talarens position, men sammanföras med en roll som förutsätts vara
mest framgångsrik i sammanhanget.
Detta ger också en ny dimension till den retoriska analysen. Med teorin om persona följer
nämligen tanken om att man utifrån en text egentligen inte kan säga något om aktören bakom
verket, åtminstone inte i psykologiska termer. Visst kan man få en bild av, och i viss mån analysera, personen bakom texten, men det är viktigt att vara medveten om att det inte nödvändigtvis
är den sanna personligheten som visas för läsaren, utan att det likväl kan vara en roll som talaren
eller skribenten tagit på sig. Hart skriver att ”the good critic never presumes that a text faithfully
reflects the unique mind and personality of the author”40. Som forskare måste man helt enkelt
vara mycket medveten om detta, och inte tro att man kan dra för långtgående slutsatser om tala-
Mral, 1999, s. 15
Mral, 2003, s. 47
37 Åsberg, 1995, s. 106
38 Mral, 1999, s. 16
39 Ibid, s. 17 f
40 Hart, 1997, s. 212
35
36
20
ren. Istället skall fokus ligga på att analysera dennes persona, det vill säga den person publiken blir
inbjuden att se.41
Hart menar också att en väl utvecklad persona kan ge ett starkt ethos åt talaren, genom att
skapa en karaktär och identitet åt denna.42 Man kan nämligen tänka sig att en specifik stil eller
metod kan hjälpa till att skapa ett igenkännande hos publiken, och på så sätt förankra talarens roll
eller persona. Genom att ta på sig en viss roll kan man också ”låna” ethos från någon annan
auktoritet. Utger man sig exempelvis för att representera en viss grupp av människor i samhället
kan karaktären få större trovärdighet, förutsatt förstås att gruppens trovärdighet är relevant i
sammanhanget. Effekten kan förstås annars bli den rakt motsatta.
41
42
Hart, 1997, s. 212
Ibid, s. 213
21
4 Metod
I följande avsnitt redovisas de metodologiska aspekterna av arbetet. Dels diskuteras kvalitativ
metod i övergripande termer, dels diskuteras den retoriska analysen utifrån ett metodologiskt
perspektiv. Därefter görs en beskrivning av urval och material, varefter en reflektion kring den
retoriska analysen och dess för- och nackdelar tar vid.
4.1 Kvalitativ metod
Valet av metod är naturligtvis beroende av vilket resultat man som forskare vill få fram. Kvalitativa metoder syftar i första hand till att beskriva ett fenomen och dess egenskaper så grundligt
som möjligt, till skillnad från kvantitativa metoder som först och främst syftar till att beskriva
fenomenets utbredning.43 Vill man belysa vissa aspekter av ett utvalt objekt eller ämne är det därför mera fördelaktigt att använda sig av en kvalitativ metod, som i större utsträckning söker visa
förståelse för ett specifikt fall eller händelse, och ge information av mer djupgående karaktär.
Kvalitativa metoder väljs med fördel också då det handlar om att exemplifiera istället för att
generalisera eller statistiskt beräkna och kalkylera. Inom samhällsvetenskapliga ämnen använder
man sig därför oftast av kvalitativa metoder, även om kvantitativa undersökningar kan vara till
stor hjälp i en förberedande fas av arbetet, inför en mer specificerad och djuplodande analys.
4.2 Retorisk analys
Retorisk analys är som framkommit en form av textanalys, som syftar till att se hur texter eller tal
är uppbyggda och utformade för att verka på ett övertygande sätt. Utgångspunkten för den retoriska analysen ligger i att allt språk är påverkan, att den som talar eller skriver alltid, på ett eller
annat sätt, vill styra och forma andras tankar och känslor.44 Kurt Johannesson menar att ”vi måste
vara kritiska och medvetna om den makt man kan utöva genom språket, så att vi kan värja oss
som individer och välja det liv vi själva vill leva”45. Det gäller helt enkelt att inte underskatta språkets makt eller möjligheter när det gäller att få fram ett budskap, och att inse att man genom retorisk analys kan komma närmare svaret om hur och varför vissa lyckas nå fram igenom det informationsbrus som vi individer ständigt omges av.
Den retoriska analysen försöker i så stor utsträckning som möjligt att inte värdera på vilket
sätt informationen förs fram, om den så att säga följer vissa etiska normer för hur saker och ting
bör presenteras. Istället vill man då man jobbar med retorisk analys undersöka vad det är för
Kjaer Jensen, 1995, s 6
Johannesson, 1998, s 8
45 Ibid
43
44
22
strategier eller metoder som verkar framgångsrika, oavsett vilken moralisk ståndpunkt man som
forskare har. Däremot görs en värdering om huruvida texten fyller sin funktion eller inte, det vill
säga hur väl eller dåligt den faktiskt fungerar.46
Man kan dock inte säga att den retoriska analysen är en renodlad form av textanalys, då den
även som tidigare nämnts lyfter blicken från själva texten, och försöker kontextualisera den på ett
sätt som gör att man får en ökad förståelse genom att se i vilket sammanhang och under vilka
omständigheter den är presenterad. Karlberg och Mral menar att man inom retorisk analys intar
ett helhetsperspektiv, vilket innebär att det inte enbart är isolerade delar av kommunikationsprocessen som analyseras.47
4.3 Urval
Urvalsprocessen kan naturligtvis gå till på en mängd olika sätt, beroende på vilket syftet med arbetet har, och vilka frågor man ställer sig i undersökningen. Varför Linda Skugge valts ut som
undersökningsobjekt i detta arbete har redan diskuterats, men ytterligare kommentarer kring
hennes krönikor som analysobjekt kan göras.
I en undersökning av detta slag, där kontroversiellt kvinnligt språk står i fokus, utgör Skugge
ett ”extremfall”48, det vill säga ett typexempel som tydligt exemplifierar, definierar och konkretiserar ett visst fenomen. Vid retorisk analys intresserar man sig ofta för ett specifikt analysobjekt, det
vill säga en viss talare eller författare, för att se vilka retoriska strategier han eller hon tar till, istället för att direkt jämföra objektet med ett annat. Ett jämförande perspektiv på ett sådant sätt anses nämligen inte vara nödvändigt för att uppnå syftet med en retorisk analys, vilket är att se vilka
mönster och vilket språk en viss person i ett visst sammanhang konkret använder sig av i syfte att
övertyga en publik.
Linda Skugges krönikor har publicerats under snart femton år i Expressen, och har dessutom
getts ut i bokform, i ”Akta er killar här kommer Gud! Och hon är jävligt förbannad”. Ur denna
digra mängd av krönikor har jag valt att koncentrera mig på de senaste åren av Skugges arbete,
över en period om ungefär ett och ett halvt år. Från denna period har ett tiotal krönikor valts ut,
vilka i min mening på ett bra sätt exemplifierar Skugges retoriska stil och argumentation. Dessutom har jag försökt att utgå ifrån krönikor som tydligt speglar hennes jag i texten, samt i viss
mån texter som blivit särskilt uppmärksammade och omdebatterade. Den första krönikan av de
utvalda är daterad den sjuttonde oktober 2003, och den sista den trettionde april 2005. En utförligare beskrivning av krönikorna görs senare i arbetet.
Karlberg & Mral, 1998, s 13
Ibid, s. 11
48 Kjaer Jensen, 1995, s. 51
46
47
23
4.4 Metodreflektion
Den retoriska analysen riktar som framkommit fokus på hur en text är uppbyggd, och vilka strategier en författare eller talare använder sig av för att verka övertygande. Detta gör att metoden
passar bra för att svara på denna undersöknings syfte, som kortfattat är att se vad för medel
Linda Skugge använder sig av för att bli så stark som möjligt i sin trovärdighet. Det finns dock
vissa brister i den retoriska analysen som kan vara värda att nämna och diskutera, för att på så sätt
eliminera att missförstånd kring dess användning uppstår.
Ofta vill man då man analyserar en text få en bild av vad den får för effekt i ett visst sammanhang och under vissa förutsättningar. Den retoriska analysen tillhandahåller visserligen medel
för att se vad för slags effekt som skulle kunna uppstå, men man bör vara noga med att påpeka
att man genom retorisk analys aldrig kan uttala sig om ett faktiskt resultat. En retorisk analys är
således inte en måttstock på hur framgångsrik en text är, utan en mall och metod för att utläsa
vilka strategier en författare använder sig av, för att se vilka avsikter denne skulle kunna tänkas ha
med texten, eller vilka effekter texten skulle kunna tänkas få hos en publik.
En analys av detta slag är naturligtvis också påverkad av forskarens förförståelse inför ämnet.
Detta kan ställa till problem redan i valet av ämne, men även under själva arbetets gång. Det är
därför viktigt att hela tiden reflektera över sin egen roll som forskare, och ständigt ifrågasätta sina
egna resonemang och analysresultat. När en känd person som Linda Skugge står i fokus för arbetet är det än viktigare att forskningsprocessen hela tiden är självreflekterande utifrån mitt perspektiv som forskare. Onekligen har jag nämligen haft en bild både av Skugge som person och
hennes texter innan analysen påbörjats, vilket är enormt viktigt att vara medveten om för att analysen inte skall bli för subjektiv och ensidig. Förhoppningsvis har min erfarenhet av Skugges texter varit till hjälp vid analysarbetet snarare än en belastning.
24
5 Materialredovisning och analys
Nedan presenteras till att börja med materialet som jag har valt att arbeta med i denna uppsats,
det vill säga de tio utvalda krönikor som Linda Skugge presenterat i Expressen under en tidsperiod från oktober 2003 till april 2005. En kort sammanfattning om texternas innehåll presenteras
tillsammans med titel och publiceringsdatum. Sedan tar analysen vid, till att börja med utifrån ett
retoriskt perspektiv, för att så småningom avslutas med en diskussion kring texterna utifrån teorier om kvinnlig retorik och persona. Utvalda citat från krönikorna kommer med jämna mellanrum att exemplifiera och underbygga analysen.
5.1 Krönikorna
Titel
Publiceringsdatum
Innehåll
”Ranerliderligt”
2003-10-17
Recension av Björn Ranelids
bok ”Kvinnan är första könet”. Skugge går till skarp attack mot boken, men mest av
allt mot författaren själv, som
hon anser vara vulgär, egocentrisk och utseendefixerad.
”Menlöst att vara snäll”
2003-11-08
Replik på den kritik som inkommit mot recensionen
”Ranerliderligt”. Skugge besvarar kritiken om att hon är
”taskig” genom att ta upp en
tidigare debatterad fråga mellan henne och Anita Goldman, där Goldman haft en,
enligt Skugge, ”taskig” syn på
småbarnsföräldrar och deras
chanser att klara av all press
som barnafödandet och föräldrarollen innebär.
25
”När man hatar tjejer så…”
2004-05-08
Kritisk krönika mot Susanna
Popovas bok ”Elitfeministerna”. Skugge diskuterar Popovas snedvridna syn på feminister, och menar att det är
bisarrt att man blir mer framgångsrik genom att kritisera
tjejer än att ifrågasätta killar.
Anklagar Popova för att vara
en feg författare som rättar sig
för mycket efter normer, och
menar att hon själv tvärtom
har insett hur betydelsefullt ett
feministiskt synsätt är.
”Fantastiskt med tuttdebatt”
2004-08-14
Diskussion kring de uttalanden ledarskribenten Maria
Abrahamsson gjort kring biologiska könsskillnader mellan
män och kvinnor. Attack mot
Abrahamssons åsikter och
förslag om reglerad lagstiftning utifrån dessa könsskillnader, men även mot Abrahamsson som person, hennes arbete och hela uppenbarelse.
”Öppet brev till Linda Rosing”
2004-10-16
Brev direkt riktat till den tidigare Big Brother-deltagaren
Linda Rosing. Skugge sågar
Rosings naivitet och dumhet
inför hur medierna fungerar,
och ifrågasätter djupt hennes
beteende, medverkanden och
uttalanden i kvällspressen.
”Jag är en Östermalmstant”
2004-11-13
En delvis mycket ironisk betraktelse över Skugges relation
till stadsdelen Östermalm och
de människor som bor och
lever där.
26
”Förlåt mig alla duktiga män!”
2004-12-18
En rakt igenom mycket ironisk
betraktelse över kvinnors
hjälplöshet och mäns färdigheter. En självrelaterande,
bitter och arg text om hur
svårt det är att vara kvinna
och samtidigt klara av allt
praktiskt i vardagen.
”Pengakåt?”
2005-01-15
Skugge diskuterar den, enligt
henne, krassa verkligheten
med sitt arbete, det vill säga
det faktum att hon helt enkelt
jobbar för pengarnas skull och
inte nödvändigtvis funderar
över sina utfall i media.
”Jag hatar nidbilden av den
tråkiga frun i förorten”
2005-02-12
Diskussion kring hemmafruns
roll i dagens samhälle, ur ett
stundom självförsvarande
perspektiv. Ilsken och upprörd text om samhällets nedvärderande syn på kvinnor
och familjer i förorten, och en
känga till alla ”fördomsfulla
citymänniskor”.
”Vecko-Revyn är småporr”
2005-04-30
Skugge ger en cynisk bild av
medias utnyttjande av unga
tjejer, och vilken tolkning av
verkligheten veckomagasinen
förmedlar till dessa. Ansvaret
ger hon dock inte till media i
stort, utan till hela den vuxna
världen, som Skugge menar
har misslyckats med att skapa
en trygghet för unga människor idag.
27
5.2 Kontext
För att få en uppfattning om hur en text kan tänkas mottas hos en avsedd målgrupp är det viktigt
att se i vilket sammanhang och under vilka förutsättningar den presenteras. Skugges krönikor
presenteras en gång i veckan både i pappersbilagan och nätbilagan av kvällstidningen Expressen. I
detta forum är Skugge en välkänd krönikor, som kan tänkas ha en fast läsekrets varje vecka.
Skugge skriver själv att hon kan få upp till åttahundra e-mail med klagomål efter en riktigt provocerande krönika, vilket tydligt visar vilken genomslagskraft hennes texter har.49
Vilken målgrupp texterna riktar sig till är dock inte lika enkelt att konstatera. I texterna adresserar Skugge ofta småbarnsmammor och unga tjejer, men lika ofta går hon till angrepp mot medelålders män och killar som utnyttjar sina tjejer. Skugge använder sig ofta av ett direkt tilltal även
mot dessa män, vilket gör att målgruppen för hennes krönikor kan tyckas vara något svårbestämd. Naturligtvis finns det möjlighet att variera sin avsedda målgrupp som krönikör, vilket
Skugge utnyttjar på så sätt att hon vänder sig till olika läsare i olika grad beroende på vilket ämne
hon ventilerar och diskuterar. Detta fungerar troligtvis mycket bra, eftersom Expressen som
kvällstidning troligtvis har en mycket varierad läsekrets, och köps av många olika typer av människor.
Nästa steg blir att se hur väl texterna passar in i sitt sammanhang i kvällstidningen, det vill
säga i den genre av media de publiceras i. Kvällstidningar har som regel en helt annan diskurs än
dagspress, vilket gör att språket och stilen på texterna som presenteras där inte nödvändigtvis
följer regler och normer för hur journalistik i allmänhet bör bedrivas. Journalistiken i kvällspressen är nämligen mycket mera kommersiellt styrd och sensationsinriktad, vilket gör att även nyhetstexterna får en speciell form och accepteras på ett sätt som i ett annat sammanhang skulle ha
varit omöjligt.
Som krönikör i kvällspressen har Skugge således ännu mindre krav på sig att följa etiska och
moraliska riktlinjer och regler för acceptabelt journalistiskt skrivande. Naturligtvis definieras hennes texter som journalistiskt arbete, men snarare utifrån ett underhållande än ett undersökande
perspektiv. Troligtvis är det tack vare att Skugges texter presenteras i detta sammanhang som de
anses vara okej, då hennes stil och argumentation, som kommer diskuteras mer ingående senare,
helt uppenbart kan väcka anstöt och reaktioner som en chefredaktör inte självklart skulle vilja ta
på sig ansvaret för.
Skugge själv skulle däremot kanske påstå att hennes krönikor oftast är allt annat än underhållning, vilket självklart stämmer om man ser till de allvarliga ämnen som emellanåt kommer upp
till diskussion. Däremot är hennes jag hela tiden närvarande i texterna, vilket gör att det blir en
49
Skugge, 2005, Pengakåt?
28
uppenbart subjektiv bild av verkligheten hon återger. Detta gör att texterna troligtvis inte skulle
passa i ett mer seriöst sammanhang än det redan givna.
5.3 Ethos
Skugges krönikor är rakt igenom mycket självutlämnande, med referenser både till hennes person
och till hennes liv och omgivning. Antalet ”jag” i texterna är oändligt, och inte i någon text låter
hon bli att relatera till sitt eget liv och sin egen situation:
”Jag är skribent, jag vill underhålla, jag är feminist, jag är mamma, jag är köttätare, jag är smal, jag är ofta
trött, jag är tidningsälskare…”50
Eftersom ethos ytterst handlar om att skapa förtroende hos läsarna, är det förstås viktigt för författaren att visa sin närvaro i texten, för att visa sin ståndpunkt och åsikt, men framförallt också
för att visa att han eller hon är pålitlig. Skugge låter utan tvekan läsarna känna av hennes medverkan, och låter så också läsarna direkt ta ställning till om de håller med henne eller inte. Skugge
löper dock stor risk att framstå som egocentrisk och alltför självupptagen, då hon utan undantag
relaterar allt till sin egen livssituation:
”Vem menar hon? Sen inser jag att det nog är mig hon menar. Jag brukar ha mössa på vintern…”51
Skugge framhäver dessutom ofta sin egen erfarenhet då hon diskuterar olika ämnen, vilket är ett
känt retoriskt medel i strävan att framstå som en trovärdig talare. I texterna ger Skugge en bild av
att hon vet vad hon talar om, att hon helt enkelt har upplevt saker och ting som hon därför har
belägg för att diskutera, debattera och överhuvudtaget ha en åsikt om:
”Du var en jättesöt och snäll tjej. Men så naiv att jag som luttrad kvällstidningstjej får moderskänslor för
dig. Jag har i stort sett växt upp på Expressen. Jag har skrivit krönikor i hela mitt vuxna liv. Du kan fråga
mig om allt du vill veta om hur tidningar fungerar.”52
Skugge påstår sig med andra ord veta vad hon pratar om, och ger således läsaren ett intryck av att
hon är pålitlig i frågan.
Ett annat retoriskt grepp Skugge frekvent använder sig av är den så kallade ”vi-skapande” argumentationen. Denna syftar till att skapa ett band mellan författaren och läsaren, för att på så
Skugge, 2005, Pengakåt?
Skugge, 2004, När man hatar tjejer så…
52 Skugge, 2004, Öppet brev till Linda Rosing
50
51
29
sätt ge ett intryck av att de värderingar som ventileras är gemensamma för dem båda. Skugge vill
helt enkelt att läsaren skall kunna identifiera sig med henne, för att denne på så sätt ska få en ökad
förståelse för argumentationen och resonemangen:
”… hur taskig är inte Anita själv när hon skriver att vi unga kvinnor med förlossningsrädsla inte vågar
föda våra barn? Hur mycket sätter hon sig inte över våran rädsla? Hur mycket förringar hon inte oss,
skiter i oss?”53
Genom att lägga upp argumentationen som att den gäller och berör både författaren och läsaren
själv ger Skugge således intryck av att åsikterna och värderingarna är gemensamma, och att hon
har ett genuint intresse och engagemang i läsarnas liv.
Inom retorisk analys tittar man inte bara på hur författaren gör för att skapa förtroende hos
sina läsare, utan även på hur denne gör för att framhäva sin egen person, vare sig det är på ett
positivt sätt eller ej. Skugge använder varierande medel för att framhäva sig själv i texterna, mest
uppenbart kanske genom den argumentation som används för att nedvärdera och trycka ner
andra människor, till största del kända människor som henne själv:
”Jag var på samma författarfest som Björn Ranelid en gång. Han satt där med sitt blonda lockiga hår,
helt orörlig i en stel pose. Han var brunbränd, renrakad på armarna, iklädd ett LINNE och läppglans.”54
”Och Maria Abrahamsson är ju oerhört manlig. Smal och kantig och med en jätteunderlig manlig frisyr
(heter din styling gel ultra hold? Den ska vara bra har jag hört) Enligt de senaste rönen så har hon små
bröst.”55
Att framhäva sig själv i en text kan nämligen likväl handla om att raljera kring andra, då det ger ett
intryck av att man själv står för något annat, och att man själv är bättre än personen man talar
om. Som nämnts är denna typ av argumentation karaktäristisk för Skugge, och fler exempel utöver dessa är inte svåra att finna. Snarare är det regel än undantag att Skugge tar till personangrepp för att få fart på sina krönikor, vilket också innebär att hon vinner uppmärksamhet på
andras bekostnad.
Samtidigt som hon attackerar andra är hon dock emellanåt mycket kritisk mot sig själv, och
ironiserar över sin egen okunskap i vissa frågor, även om det ofta är på ett ironiskt och skämtsamt sätt. Skugge är stundom mycket självkritiskt på ett allvarligt sätt, på ett nästintill självöm-
Skugge, 2003, Menlöst att vara snäll
Skugge, 2003, Ranerliderligt
55 Skugge, 2004, Fantastiskt med tuttdebatt
53
54
30
kande sätt. Detta kan tydas som ett tecken på en vilja att få ökade sympatier och medlidande,
vilket skulle kunna hjälpa till i strävan att få med sig läsarna på sin sida:
”Jag är 31 år och osjälvständig som en 5-åring. Det är ingen skillnad på mig och min snart 5-åriga dotter.
Jag är en usel usel usel förebild för mina barn. Mamma kan ingenting. Mamma kan jobba hårt och dra in
pengar. Men vad är det mamma skriver om: tja, de senaste veckorna har jag skrivit och pratat i teve om:
tuttar, bantning, utvik, rattar, Gwyneth, Agneta Sjödins bajsproblem. Härlig mamma. Jättebra mamma.
Fuck it. Hej då.”56
Skugge vill troligtvis framstå som mer mänsklig, även om det blir i en stark kontrast till de självsäkra uttalanden hon gör om andra, och de emellanåt kaxiga uppläxningar hon baserar på egen
erfarenhet. Rent generellt kan man säga att hon försöker framstå som att hon kan och vet bäst
om det mesta, men att hon för att verka mänsklig också ironiserar över sin egen person och
okunskap i vissa frågor. Detta visar att Skugge om inte annat har en distans till sig själv och sitt
eget liv.
Kanske mest karaktäristiskt för Skugge rent generellt är dock den självutlämnande stilen, den
blottande diskursen som gör att man som läsare verkligen får känslan att av man lär känna henne
inte bara som skribent utan också som person. Inget ämne verkar främmande för Skugge att debattera, och många läsare känner säkert igen sig i hennes problematik, vardagsliv och bekymmer.
Detta är ett radikalt men mycket effektivt grepp i strävan att skapa ett ethos hos läsarna, och gör
att Skugge skapar sig en stabil karaktär som är lätt för läsarna att känna igen, vilket också det är
ett viktigt mål med ethosargumentationen.
5.4 Logos
Skugges logosargumenation är inte alls lika utvecklad som exempelvis ethosargumentationen, och
ligger heller inte till grund för på vilket sätt hon framför sina åsikter. Istället lägger Skugge det
mesta av krutet på karaktärsfrämjande och känslomässiga argument, vilket således också färgar de
delar av texten som faktiskt kan analyseras som logos. Skugge viker nämligen inte heller i dessa
avsnitt undan för sitt tuffa språk och ibland hårda stil, vilket gör att det emellanåt är svårt, om ens
nödvändigt, att skilja logosargumenten från vad som skulle kunna tolkas som ethosargument och
framförallt pathosargument:
”Pengakåt? Ja det är jag. Alla gubbar är det och de får vara i fred. Självklart jobbar jag för pengarnas
skull. Sitter man i kundtjänst på banken är det ingen som frågar vad man vill förmedla till andra eller vad
det är för syfte man hade med valet av jobb. Om man skriver får man inte jobba för pengarna, för att
56
Skugge, 2004, Förlåt mig alla duktiga män
31
skriva anses som nåt slags konstnärligt blaha blaha. Särskilt om man är feminist får man inte jobba för
pengarna. En feminist får inte ta betalt, hon ska rädda världen, gratis. Annars är det fult och fel och man
är inte äkta. Sorry girls and boys, det här är mitt jobb och självklart ska jag ha jävligt bra betalt för det.”57
Skugge underbygger så att säga inte sina argument med annat än egna åsikter, men ställer upp
dessa efter ett mönster som gör att de ändå liknar ett slags logiskt resonemang. De gånger hon
verkligen försöker bevisa något utifrån fakta går hon inte in i någon djupare diskussion, utan försöker snarare att få bevisföringen överstökad så snabbt som möjligt:
”Att män recenserar kvinnors utseende är lögn. Det vet författaren Anita Goldman för hon har givit ut
elva böcker och inte en enda gång har hennes utseende recenserats. Bra, då är det bevisat. Då går vi
snabbt vidare.58
Uppenbarligen vill Skugge inte lägga någon mer energi på frågan, och har snarare inställningen att
de som inte tror och litar på henne från början ändå inte kan överbevisas. Resonemangen hon för
har nämligen en mycket självklar karaktär över sig, och det ges inte mycket utrymme för motsägande argument eller åsikter. I de fall motståndarens argument tas upp blir de dessutom rejält
förlöjligade, och förkastade på ett markant sätt:
”… Sen säger folk att de inte skulle klara av att bo så nära varann som i radhus. Men i lägenhet bor man
ju mycket närmre sina grannar. I min lägenhet i stan så delade vi tvättstuga, ursäkta men hur privat är
inte det? Och man var tvungen att prata med varenda granne dagligen i porten. Jag gissar att folk tycker
att svennes i radhus är inskränkta och fördomsfulla och bingolottoaktiga. Men då är det ju citymänniskor som är fördomsfulla! Alla är fullt normala här i förorten.”59
Som framkommit är det således svårt att se några riktigt logiska resonemang eller förklaringar
eller att se några konkreta bevis för varför Skugge tycker som hon tycker, logosargumentationen
göms snarare i språk som är känslomässigt underbyggt. Troligtvis bygger hela detta upplägg på att
Skugge inte bryr sig om att lägga någon mer energi på att leta argument i respektive frågor, utan
istället utgår från vad hon själv känner inför situationen, vilket leder till att det oftast bara är hennes egna åsikter som ventileras i texterna. Man skulle kunna påstå att hon heller inte verkar ha
tillräckligt med kunskap kring ämnena för att lägga fram konkreta argument eller tydligt bevismaterial, vilket dock även det är svårt att bevisa, eftersom Skugges argumentativa stil troligtvis är
genomtänkt och medvetet inriktad på att inte vara för faktaspäckad. Även de ämnen hon diskuteSkugge, 2005, Pengakåt?
Skugge, 2003, Menlöst att vara snäll
59 Skugge, 2005, Jag hatar nidbilden av den tråkiga frun i förorten
57
58
32
rar visar i viss mån vilken argumentation som kommer i fråga – eftersom ämnena ofta är relaterade till henne själv krävs oftast inga statistiska bevis för att läsaren skall få en känsla av att hon
vet vad hon talar om.
5.5 Pathos
Ett obestridligt faktum är att Linda Skugge väcker många känslor med sin framfart. Som redan
beskrivits så har ett par av hennes krönikor givit upphov till heta debatter och diskussioner om
vad man får eller inte får skriva om andra personer, och de personliga motangreppen har oftast
inte låtit vänta på sig. Recensionen av Ranelids bok ”Kvinnan är första könet” skapade en hätsk
debatt och ett bittert ordkrig i medierna, och många, inte minst Ranelid själv, ifrågasatte Skugges
motiv och avsikter med personangreppen. Skugge uttalade sig inte mycket övrigt än i sina krönikor, där hon dock snabbt försvarade sig med att ”det är menlöst att vara snäll”60:
”Klart att jag har varit taskig i mina texter ibland, men va fan, lite drag måste det ju vara. Hur menlösa
skulle texterna vara annars? Varför ska alla gå omkring och vara snälla mot varandra? Till vilken nytta
då?”61
Skugge ser det helt enkelt som sin uppgift att väcka reaktioner och skapa debatt, och menar att en
stor del av syftet med hennes arbete är att påverka, uppröra och engagera läsarna.
Detta syns inte minst i valet av ämnen hon tar upp i sina krönikor – alltifrån provocerande påhopp på Östermalmsmänniskor till cyniska berättelser om samhällets krassa verklighet diskuteras,
utan en massa förskönande omskrivningar:
”Ta allt ni ser, läser, hör med en nypa salt. Tro inte att politiker är särskilt fina människor. På Internet
kryllar det av pedofiler. Lita inte på nån. Life is hard. Media kommer ALLTID skita i de unga brudarna,
det ska jag lära mina tjejer. Det är JAG som ska ge mina tjejer självförtroende, inte en tidning. Alla föräldrar […] starta med er själva, sätt gränser, det är ni föräldrar som ska ge era barn självkänsla, mod och
bekräftelse.”62
Hennes raka sätt att skriva på skapar självklart reaktioner, vilket lika självklart är hennes främsta
avsikt. Detta är dessutom inte något hon hymlar med:
”Jag vill underhålla, roa, nå ut till många, vill retas lite, vill att folk ska ha en kul, trevlig stund när de läser
[…] Jag funderar ju inte så jävla mycket, jag skriver det jag känner för […] jag bara skriver det jag har
Skugge, 2003, Menlöst att vara snäll
Ibid
62 Skugge, 2005, Vecko-revyn är småporr
60
61
33
lust med för tillfället och jag är extremt läst. Pilutta er som skriver och inte blir lästa. Pilutta er som sitter
hemma och FUNDERAR över vad NI VILL MED ERA TEXTER ELLER och så blir det ingen debatt. Jag bara kör så det ryker och det går jävligt bra. Poor U som inte kan hantera det.”63
Även om ett första intryck är att Skugge visar mycket känslor, visar en närmare analys av hennes
texter att det kanske just är hennes frånvaro av känslor i vissa sammanhang och i vissa frågor som
gör att krönikorna skapar så starka reaktioner. Inte minst sticker alla personangrepp i ögonen,
och gör att inte bara föremålet för kritiken utan också övriga läsare kan känna ilska, besvikelse,
ledsamhet och medlidande när de läser texten:
”En sak förstår jag inte med Ranelid och det är det här med den växande läppen. ’De kallade mig neger’,
sa han i varenda intervju efter ’läpp-boken’ Till alla människor på jorden och himlen kom ut. Alltså, han
hade en stor mun och de andra kallade honom ’negern’. Ska vi tycka synd om honom för det? Det är så
sjukt.”64
Som diskuterats i ethoskapitlet kan påhopp av detta slag i och för sig verka på ett sätt som gör att
man blir stark i sitt eget ethos, men eftersom personangreppen i detta sammanhang är så starka
finns det en omedelbar risk för att Skugge motverkar sitt eget syfte. Gränsen mellan att själv
framstå som bra eller bara rent ondskefull är nämligen hårfin, vilket kanske också är anledningen
till att hennes läsare ofta delas upp i två läger, som antingen älskar eller hatar hennes texter.
Skugge vill även, som också berörts i ethoskapitlet, att läsarna skall tycka synd om henne i
vissa avseenden, kanske för att avväpna kritiken något, och för att som sagt verka mer mänsklig
och ödmjuk:
”Efter att jag spelat in ”Det goda samtalet” i SVT kände jag en jävligt obehaglig känsla i magen […] Gud
vad dålig jag var. Hatbreven började strömma in. Jag satt där som den nakne kejsaren. Jag blev helt avklädd. Jag hade ordtics. Jag framstod som en pengakåt kapitalist […] Det är ju inte så att jag har påstått
att jag är BRA i teve […] Mitt jobb är inte att vara bra i teve. Men jag övar på det.”65
Pathosargumentation kan som nämnts till slut också handla om att på ett så tydligt sätt som möjligt måla upp en bild av ett fenomen, för att läsaren på ett konkret sätt ska få en förståelse för hur
författaren tänker och varför han eller hon argumenterar som han eller hon gör. Detta grepp kan
naturligtvis användas i olika syfte beroende på vilka känslor författaren vill förmedla. Skugge drar
Skugge, 2005, Pengakåt?
Skugge, 2003, Raneliderligt
65 Skugge, 2005, Pengakåt?
63
64
34
sig inte för att så konkret som möjligt beskriva för läsaren hur hon känner, även om det inte alltid
är i positiva ordalag:
”Varje gång jag har varit på besök på Söder så har jag ont i huvudet när jag kommer hem. Det är såna
enorma folkmassor, alla är ute på gatorna och det är stoj och larm och alla ska vara så himla kreativa och
klä sig i skitfula kläder som några kreativa tjejer som inte kan sy men som ändå startat nån trendig klädbutik säljer. Alla människor luktar en blandning av hårbotten, oduschad människokropp och rökelse.
Alla ser utslagna och uppgivna ut.”66
5.6 Stil
När man skall bedöma stilen på en text bör man som Karlberg och Mral skriver först titta på
vilken stilnivå texten ligger inom. Skugges texter följer en form som man ofta kan se i krönikor,
det vill säga en rak, direkt adresserande form som är enkel, lättläst och relativt okomplicerad.
Skugge har dessutom tydliga inslag av talspråk i sina krönikor, vilket gör att stilen måste beskrivas
som lågstil, även om texterna stundom är av mer civilicerad art. Svordomarna och de direkta utropen gör dock att lågstilen dominerar, och i mångt och mycket färgar hela Skugges uttryckssätt:
”Varför bryr sig så många vuxna om huruvida andra kanske tycker att de är svenne? Jag har precis flyttat
till kedjehus och folks reaktioner är så himla intressanta. De kommer hit och får en speciell min (typ, lätt
överlägset, flinande) och de säger saker som: ’på midsommar kommer alla grannar bli fulla och hångla
med varann’. Eeeh, varför i jösse namn då?”67
Som redan diskuterats i kontextavsnittet fungerar denna raka talspråkliga stil i detta sammanhang,
eftersom kraven på hur en krönika i en kvällstidning skall se ut troligtvis inte är särskilt höga.
Skugge har i och med detta en stor frihet att själv välja språk och stil, vilket hon verkligen gör
med besked. Hon funderar helt enkelt inte särskilt mycket över om hon trampar någon på tårna
med sina utfall eller väcker anstöt med sitt språk – den friheten har hon som sagt, och använder
den också.
Skugges språkliga stil tar sig uttryck på en mängd olika sätt. Till att börja med använder hon
sig i mycket hög utsträckning av retoriska frågor i sina texter, det vill säga direkta frågor som egentligen inte kräver något svar, då författarens uppfattning i frågan redan är given:
”Ja men vad skulle Vecko-revyn lotta ut då? Vad förväntade ni er? En universitetsutbildning, lite goda
romaner, läsglasögon, en kurs i feministiskt självförsvar, pepparspray, foträta skor och tåspridare? […]
66
67
Skugge, 2004, Jag är en Östermalmstant
Skugge, 2005, Jag hatar nidbilden av den tråkiga frun i förorten
35
Vad är det som är så upprörande med att en genomkommersiell tidning lottar ut en läppförstoring? Det
är väl bara ungefär bara vad man kunde vänta sig?”68
De retoriska frågorna ger en självsäker karaktär åt texten, då de egentligen bara frågar efter något
som i läsarens ögon borde vara självklart. Detta gör också att det ibland blir svårt för läsaren att
tycka på något annat sätt, argumentationen blir helt enkelt så obestridlig att det är svårt att ha en
motsägande uppfattning i frågan.
Skugge använder sig även mycket av ironi, vilket är en så kallad trop som syftar till att göra
språket mer utsmyckat och beskrivande:
”När man hatar tjejer så garvar folk bara. Gud så poppis jag var! Gick jag på krogen slapp jag jämt kö
och allt var gratis! Mina polare (killar of course) älskade mig! Jag var the queen! Tjejer får man hata. Det
är bara kul.”69
Ironierna gör att texten blir mindre allvarlig, trots att budskapet fortfarande är seriöst. De ger en
bild av hur bisarr verkligheten kan vara, och driver med den aktuella situationen på ett ganska rått
sätt. Dessutom använder sig Skugge av hel del kraftfulla metaforer för att förstärka sitt budskap
och öka kraften i orden:
”Jag skrev att tjejer som var emot Fröken Sverige var dumma i huvudet och avundsjuka […] Och det
lustiga är att då fick jag inga arga brev. Det var ingen som spydde ut en hel bok om det då.”70
Rent generellt är Skugges språk mycket levande, och drivs hela tiden framåt av de provocerande
omskrivningarna och radikala uttryckssätten. Så som i frågan om unga kvinnor ska få göra planerade kejsarsnitt eller inte:
”Jag kan föda hur mycket vaginalt som helst, jag kan tänka mig att krysta utav bara helvete bara de
[landstingen] slutar att skita i våra ungar.”71
Dessutom använder sig Skugge av en hel del ornament, som ovan beskrivits som olika typer av
mönster, strukturer och scheman som ger texten variation och rytm. Tidigare har hennes upprepningar av ”jag” i texterna diskuterats ut ett ethosperspektiv, men även ur en stilmässig synvinkel är upprepningarna värda att nämna:
Skugge, 2005, Vecko-revyn är småporr
Skugge, 2004, När man hatar tjejer så
70 Ibid
71 Skugge, 2003, Menlöst att vara snäll
68
69
36
”Jag är ingen politiker, jag är ingen idealist, jag är en cynisk kapitalist.”72
”Och det absolut coolaste som finns är alla pålitliga fruar, de som ser till så att saker blir gjorda, som storhandlar, som byter heltäckningsmattor, som tar hand om barnen, som lagar maten och som ser till så att alla
barnen har det de behöver.”73
Denna upprepning av ord i början av satserna kallas för anafor, och dess funktion är att skapa ett
mönster i texten som gör att den får mer dynamik och fastnar hos läsaren. Skugge använder sig
relativt ofta av dessa ordmönster, vilket gör att det blir ett återkommande och karaktäristiskt drag
i hennes texter.
Skugge tar sig dessutom friheten att kalla saker och ting för lite vad hon vill, ungefär som om
definitionerna uppkom i ett samtal mellan läsaren och henne själv. Östermalm bli således ”Ömalm” och Vecko-revyn ”Veckis” i Skugges texter, vilket ytterligare förstärker hela intrycket av att
det är hon själv som talar, på ett extremt talspråkligt sätt.
5.7 Kvinnlig retorik?
Diskussionen ovan har om möjligt gett en bild av på vilket sätt och med vilka medel Skugge försöker framföra sitt budskap, men inte huruvida detta sätt ur ett retoriskt perspektiv kan sägas vara
kvinnligt eller ej.
Skugge signalerar ofta och i stor utsträckning sin egen närvaro i texten, och är inte blygsam
med att referera det mesta till sin egen livssituation. Utgår man från Mrals teorier om kvinnliga
strategier märker man att Skugge inte alls rättar sig efter några ”kvinnliga normer”, eller anpassar
sig efter hur man som kvinna bör tala för att skapa förtroende hos sin publik. Skugge är nämligen
varken lågmäld eller icke-aggressiv, snarare tvärtom, och på ett ganska uppenbart sätt. Ser man till
de olika strategierna för hur kvinnor ”bör” tala skiljer sig således Skugge markant åt från vad som
antas vara mest acceptabelt, och också mest effektivt.
Frågan är bara om detta stilbrott är ett medvetet drag från Skugge eller ej? Högst troligt är att
Skugge trycker på precis de knappar hon vet framkallar mest reaktioner, vilket kräver stort mod
och innebär en uppenbar risk för att inte lyckas. Mral menar att kvinnor antingen kan rätta sig
efter de manliga normerna vilket innebär att tillämpa konkurrensmässigt, hierarkiskt och självhävdande språk, eller tvärtom att strunta i de manliga retoriska normerna, men då utsätta sig för
72
73
Skugge, 2005, Pengakåt?
Skugge, 2005, Jag hatar nidbilden av den tråkiga frun i förorten
37
en risk att inte bli förstådd. Skugge följer på sitt alldeles eget sätt båda dessa linjer, även om det
kan låta något förvirrande.
Till att börja med följer hon nämligen i viss grad de normer som kännetecknar manligt tal, det
vill säga, som redan nämnts, konkurrensmässigt och självhävdande språk. Detta gör att hon får en
stämpel på sig att tala hårt för att vara kvinna, då hon frångår vad som betecknas som effektivt
kvinnligt språk. Men Skugge struntar även till viss del i de manliga normerna. Hon tar nämligen
ett steg längre än vad som till och med anses vara effektivt manligt språk, och låter i vissa fall
retoriken gå överstyr, och inte följa några regler alls. Hennes retorik liknar inte ens vad som skulle
beskrivas som manlig – den provocerar, upprör, och chockerar mer än så. Det är så att säga svårt
att ens hitta en manlig motsvarighet som är så rak, hård och kritisk i sitt språk som Skugge är i
sina texter. Det är därför rimligt att tänka att upprördheten över Skugges språk ofta handlar om
att hon är just kvinna, men lika ofta om att hon använder sig av en retorik som i vilket fall som
helst hade varit på gränsen för acceptabelt medialt språk. Skulle en man gå fram med samma fart
skulle han kunna kritiseras ganska hårt, i synnerhet om hans egen kritik riktades mot kvinnor.
5.8 Skugges persona
Efter att ha läst ett antal krönikor av Linda Skugge är det lätt att få en bild av henne som självsäker, kaxig och modig. Hennes språk och uttryckssätt gör nämligen att man backar i sin stol –
svordomarna haglar och personangreppen duggar tätt, och inte minst ämnena hon tar upp till
debatt visar att det finns en styrka i henne som debattör. Visserligen är hon bitvis mycket självömkande och ironisk kring sin egen person, men den bilden dominerar inte hennes texter. Rent
generellt verkar det helt enkelt som att Skugge har ett starkt självförtroende, särskilt med tanke på
de kängor hon utdelar och de attacker hon genom för mot allt och alla som kommer i hennes
väg.
Som framgått i teorikapitlet finns det dock all anledning att vara kritisk mot denna bild, och
inte självfallet tro att denna självsäkra fasad representerar Skugge själv som person. Det finns
nämligen starka skäl för Skugge att ikläda sig denna roll just i detta sammanhang, vilket gör att det
snarare handlar om att analysera vilken mask Skugge väljer att visa för läsarna.
Mral skriver som redan nämnts att argumentationen måste utgå från talarens position, men
sammanföras med den roll som förutsätts vara mest framgångsrik i sammanhanget. Att utifrån
texterna avgöra vad Skugge från början har för personlighet är således omöjligt att utläsa, vilket
gör att en jämförelse mellan Skugges person och persona likaså blir ogenomförbar. Det enda man
kan utgå från är Skugges egna kommentarer om sin egen person, det vill säga de bekännelser hon
gör om att hon egentligen är blyg, och inte alls så rättfram som hennes språk signalerar:
38
”Om man läser mina krönikor tio år tillbaka så handlar en stor del av dem om att jag är blyg och socialt
obegåvad […] Kan man skriva hårda tuffa texter betyder det inte att man kan sitta och prata tufft i
teve.”74
Naturligtvis inte, men det kan man ju kanske tro. Faktum är att detta uttalande visar hur Skugge
medvetet gömmer sig bakom en fasad, sina texter, där på något sätt allt är tillåtet, oavsett vad det
får för konsekvenser för andra människor. I krönikorna vågar Skugge helt enkelt släppa taget och
sväva ut i sin retorik, samtidigt som hon skräms när hon är tvungen att visa upp sig själv och
prata om sin egen person i exempelvis en teveintervju.
Som redan nämnts finns en rad anledningar som skulle kunna motivera denna fasad eller,
med retoriska termer, persona. Först och främst har Skugge som kvinna ett underläge redan från
början. Det som nämligen, som tidigare konstaterats, än idag inte är lika självklart för en kvinna
att hävda sin åsikt på samma sätt som en man. Detta gör att Skugge, för att få fram sin mening,
inte kan gå på linjen att vara blyg och socialt obegåvad, utan för att höras istället måste utmärka
sig, och ge en bild av sig själv som kunnig, kaxig och krävande. Detta gör att hennes pondus ökar,
och även om hon inte lyckas lura sig själv är det nödvändigt för att ge läsaren intryck av att detta
är en reflektion av personen bakom texten. Det handlar med andra ord om att bli stark i sin trovärdighet, för att på så sätt skapa en relation med läsarna, och visa att de kan lita på vad man skriver.
Dessutom tjänar Skugge på att behålla sin rättframma stil, då det gör att hon skapar sig en karaktär och ett språk som läsarna känner igen och kan uppskatta. Precis som redan konstaterats
har vissa kvinnor klarat av att skapa sig en plats i offentligheten genom att ”mer eller mindre konsekvent tala bakom masker, genom att ta på sig tillfälliga förklädnader för att skapa sig ett handlingsutrymme”75. Skugge är utan tvekan en av dem.
74
75
Skugge, 2005, Pengakåt?
Mral 1999, s. 17f
39
6 Avslutande diskussion
Syftet med detta arbete har varit att analysera Linda Skugges krönikor ur ett retoriskt perspektiv,
för att se vilka retoriska strategier hon använder sig av för att nå fram med sitt budskap. Det har
också varit att undersöka huruvida Skugge tillämpar specifikt kvinnliga strategier i sina texter eller
ej, samt att ge en bild av hennes roll som krönikör, det vill säga vilken mask eller vilken persona
hon tar på sig för att bli stark i sin trovärdighet.
Det har visat sig att retoriken Skugge använder sig av till stor del är baserad på känslomässig
och karaktärsskapande argumentation, vilket i sig innebär att den logiska argumentationen med
faktaunderbyggda resonemang inte är så tydlig i hennes texter. Skugge väljer istället att fokusera
på att skapa starka känslor hos sina läsare, och gör det i stor utsträckning genom att blotta sig
själv, och hela tiden diskutera och debattera kring sin egen person.
Denna karaktär, eller den persona, som Skugge väljer att skildra, stämmer dock nödvändigtvis
inte överens med den person hon är i grunden, ett resonemang som baseras på tanken om att
kvinnor i vissa sammanhang tjänar på att ta på sig en roll eller en mask för att bli så effektiva som
möjligt i sina framträdanden. Undersökningen har visat att Skugge i sina krönikor, framförallt
genom sitt språk, ger ett intryck av att vara självsäker, modig och kaxig, men att hon samtidigt i
vissa avseenden undervärderar sig själv, och erkänner att den hårda ytan är en fasad hon gömmer
sig bakom i sitt skrivande.
Skugges argumentativa strategier och språkliga stil har dessutom visat sig gå emot de teorier
som finns om hur effektivt kvinnligt språk bör se ut. Skugge är nämligen både konkurrensmässig,
självhävdande och i viss mån hierarkisk i sitt sätt att skriva, vilket är karaktärsdrag som traditionellt sammankopplas med manlig retorik. Dessutom är hon mycket kritisk, med en rättfram och
direkt attackerande approach i sina krönikor, vilket inte stämmer överens med kvinnliga strategier
som exempelvis Brigitte Mral identifierat, det vill säga ett dialogiskt, indirekt, lågmält sätt att tala
på.
Skugge går helt enkelt emot de konventioner som kvinnor i många fall rekommenderas att
anpassa sig efter. Utifrån ett givet underläge väljer Skugge istället att sticka upp, vilket uppenbarligen och inte helt oväntat gör att konsekvensen av hennes framfart i många fall blir uppslitande.
De starka personangreppen och skarpa attackerna gör att hon i många fall får en stämpel på sig
som elak, arg och bitter, när benämningen kanske snarare skulle vara strategiskt retorisk. Skugge
har nämligen hittat en egen strategi för att nå fram. En kvinnlig strategi som faktiskt lyckas.
Hur är då detta möjligt? Som framkommit kretsar teorierna om kvinnlig retorik kring det
faktum att kvinnor redan från början har en underposition i samhället, och att denna underposi-
40
tion gör att kvinnors tal och retorik yttrar sig på ett specifikt sätt. Ofta är denna retorik kanske
inte ens medvetet vald, utan en följd av en inpräntad norm hos kvinnor att anpassa sig till de förhållanden som styr och präglar samhället. Vad Skugge gör är att uppenbara dessa ojämlika förhållanden, då hon går emot konventionerna för att pröva lyckan på ett annat sätt.
Skugge utsätter sig som sagt dock för en stor risk i och med detta förfarande, nämligen risken
för att faktiskt förlora hela sin trovärdighet, det vill säga sitt ethos inte bara som kvinna, utan som
talare överhuvudtaget. För man kan verkligen fundera om det är möjligt att använda sig av den
retorik Skugge gör och ändå behålla sin trovärdighet hos läsarna. Uppenbarligen har Skugge
många fiender på sin lista, vilket visar att hennes stil i många fall inte går hem. Listan över anhängarna till Skugge är dock troligtvis mycket längre, vilket samtidigt visar att hennes argumentation i många fall blir framgångsrik. Balansgången mellan att framstå som bitter och arg eller strategisk retoriker är med andra ord hårfin, och avgörs från tillfälle till tillfälle av hennes läsare.
Hennes orädsla för att skaffa sig fiender gör dock att hon får ett större spelutrymme för att ventilera sina kontroversiella åsikter, och de anhängare hon redan har på sin sida blir genom detta
troligtvis bara starkare i sitt stöd.
Kanske är Skugge dessutom ett exempel på att gränserna för vad som anses vara kvinnligt respektive manligt språk håller på att luckras upp. Kanske är det så att Skugge visar att kvinnor i
underposition visst skall sticka upp för att synas, och gå sin egen väg istället för att anpassa sig
efter de normer som traditionellt sett anses vara mest framgångsrika. Kanske, men bara kanske,
är det till och med så att Skugge statuerar exempel för hur en ”ny” kvinnlig retorik kan komma
att ta sin form, en retorik som inte räds manliga normer utan som generar makt genom att provocera, utmana och attackera. Kanske, men bara kanske, vi får väl se vad framtidens mäktiga
kvinnor har att utvisa.
41
7 Litteratur
Tryckta källor:
Hart Roderick P., Modern rhetorical critisism 2nd edition, Allyn & Bacon, Needham Heights,
1997
Johannesson Kurt, Retorik eller konsten att övertyga, Norstedts förlag, Centraltryckeriet AB,
Borås, 1998
Karlberg Maria & Mral Brigitte, Heder och påverkan – att analysera modern retorik, Natur och
Kultur, AiT Scandbook AB, Falun, 1998
Kjaer Jensen Mogens, Kvalitativa metoder för samhålls- och beteendevetare, i översättning av Sten
Andersson, Studentlitteratur, Lund, 1995
Mral Brigitte, Talande Kvinnor, Nya Doxa, AiT Falun AB, Falun, 1999
Wennberg Lena, Manligt och kvinnligt språk, publicerad i antologin Mera ordbruk, Sveriges
Radios förlag, Kristianstads boktryckeri, 1997
Åsberg Christer (red.), Retoriska frågor, Norstedts förlag AB, WSOY Finland, 1995
Tidskifter:
Mral Brigitte, Motståndets retorik – om kvinnors argumentativa strategier, Rhetorica Scandinavica, nr 27 s. 34-49, 2003
Elektroniska källor:
www.expressen.se, Lindhe Helen, Skugge visar (nästan) allt, 2005-04-26
www.lindaskugge.se, 2005-04-26
42
www.svd.se, Eriksson Karoline, ”Folk är så jävla jobbiga”, 2005-04-26
Krönikor:
publicerade på www.expressen.se:
”Kvinnan är första könet”, 2003-10-17
”Menlöst att vara snäll”, 2003-11-08
”När man hatar tjejer så…”, 2004-05-08
”Fantastiskt med tuttdebatt”, 2004-08-14
”Öppet brev till Linda Rosing”, 2004-10-16
”Jag är en Östermalmstant”, 2004-11-13
”Förlåt mig alla duktiga män”, 2004-12-18
”Pengakåt?”, 2005-01-15
”Jag hatar nidbilden av den tråkiga frun i förorten”, 2005-02-12
”Vecko-Revyn är småporr”, 2005-04-30
43