Rädåns avrinningsområde
Rädåns avrinningsområde (678024 - 143236)
Översiktlig beskrivning
Rädån är ett mindre vattendrag som tillrinner Orsasjön nordost om Bäckaviken. Ån rinner till
stora delar genom ett naturskönt landskap med många intressanta och skyddsvärda
skogsbiotoper. Åns källor återfinns delvis i Orsa kommun men huvudflödet färdas nästan
uteslutande i Mora kommun tillika Mora/Våmhus fvof.. Systemet är relativt sjörikt i
källområdena, vilket innebär att ån inte fluktuerar så kraftigt och har en god vattenhållande
förmåga. De största sjöarna i systemet utgörs av Västra respektive Östra Rädsjön, varav den
sistnämnda sjön är intressant eftersom den utgör vattendelare och avvattnas dels till Rädån
och dels till Unnån. Västra Rädsjön utgörs av två sjöar, Fyriberg – Rädsjön samt Rädbjörka –
Rädsjön.
Två större vattendrag tillrinner Rädån, dels Sickbäcken som börjar strax söder om Fyriberg
och ansluter Rädån drygt 1 km uppströms Orsasjön, och dels den intressanta Bolsbäcken,
vilken uteslutande rinner i Orsa kommun, som startar väster om Fryksås och tillrinner Rädån i
den nedre dammen i Bäcka.
Rädån har en kraftig topografisk brutenhet i de övre delarna, vilket bland annat innebär att det
förekommer ett flertal vattenfall, vilka också utgör naturliga spridningsbarriärer för vandrande
fisk. Det vattenfall som utgör den första definitiva naturliga spridningsbarriären för
fiskvandring från Siljanssystemet återfinns vid Bälterklitten (Green & Thenander 1995).
Den fysiska påverkan på Rädån begränsar sig i huvudsak till dammbyggnationer, något som
har en lång tradition i Rädån, med bland annat skvaltkvarnar (Bruks et al. 2000). I dagsläget
finns endast ett fåtal av dessa äldre dammkonstruktioner kvar i systemet. Två av dammarna
återfinns i åns nedre delar vid i Bäcka, vilka effektivt förhindrar vandring av fisk från
Orsasjön och Siljan.
Fiskbestånden i Rädån domineras av strömstationär öring och stensimpa. I de
uppströmsliggande sjöarna förekommer rikligt med abborre och till viss del gädda.
Rädån bör högprioriteras i fiskevårdsområdets framtida fiskevårdsarbete p g a dess framtida
potential att bidraga med en naturlig reproduktion av vandrande öring till Siljanssystemet.
Några större turistiska sportfiskevärden har avrinningsområdet egentligen inte, men däremot
kan det i dagsläget vara av betydelse för ortsbefolkningen, vilket då främst avser fiske i
källsjöarna. Ett stort sportfiskevärde, såväl turistiskt som lokalt, har ån dock om det kan
skapas en naturlig reproduktion av vandringsöring – denna fisk bör dock fångas i de stora
sjöarna och inte i Rädåns vattensystem.
Genomförda undersökningar
Tre elfisken är utförda i huvudflödet enligt elfiskeregistret, två ovanför dammarna i Bäcka
samt ett nedanför. 1992 var tätheterna 11.5 individer per 100 m2 på en lokal söder om
Rädbjörka, vilket är normala tätheter, dock var andelen årsyngel underrepresenterade i
fångsten. 2000 utförde Fiskeresursgruppen två kvalitativa lokaler i vattendraget, en uppströms
dammarna söder om Rädmyren samt en nedströms dammarna på den korta sträckan ut mot
Orsasjön. På den övre lokalen konstaterades en täthet av årsyngel på 23.3 0+-individer per
100 m2, och totalt var öringtätheterna, baserat på en 60 % fångsteffektivitet, 28.5 individer per
1
Rädåns avrinningsområde
100 m2, vilket är betydligt högre än medelvärdena i regionen. Lokalen nedanför dammarna
uppvisade sämre tätheter av öring – 4.5 individer per 100 m2. Årsyngel saknades på den nedre
lokalen, men förekomsten av öring är intressant med tanke på fiskens möjligheter att söka sig
ut i Orsasjön för tillväxt.
Även i biflödet Bolsbäcken (Orsa fvof.) har elfiske utförts år 2000. Lokalen som fiskades
kvalitativt återfinns alldeles uppströms påflödet i Rädån. Tätheterna av öring >0+ var 1.44
individer per 100 m2 – inga årsyngel konstaterades.
I Rädån har, förutom öring, även stensimpa och bäcknejonöga, samt lake nedströms dammen,
konstaterats förekomma vid elfiskeundersökningarna. I biflödet Bolsbäcken fanns även
bäckröding.
Fyriberg – Rädsjön, liksom Rädbjörka – Rädsjön, har provfiskats av Mora/Våmhus fvof. vid
ett tillfälle – 1995. Enligt protokollen är endast provfisket i Fyriberg – Rädsjön utfört enligt
standardiserad metodik. I Fyriberg – Rädsjön fångades 17.87 abborre per ansträngning samt
0.12 gädda per ansträngning. I Rädbjörka – Rädsjön (inventeringsfiske) var fångsten per
ansträngning lägre beträffande abborre, 6.25, medan den var 0.25 för gädda.
Vid samma tidpunkt som provfisket utfördes lodades även Fyriberg – Rädsjön samt att
siktdjup mättes, vilket var så pass högt som 4 meter.
Rädån har under ledning av Mora/Våmhus fvof. fältinventerats under sommaren 1999.
Inventeringen visar inga större problembilder avseende vattendraget, förutom de två
vandringshinder som återfinns 200 meter från Orsasjön, de s.k. övre och nedre
Bäckadammarna.
Enligt de vattenanalyser som utförts avseende försurningssituationen i systemet finns det inga
prover som antyder att det föreligger några försurningsproblem. Detta gäller även beträffande
de två större tillflödena Sickbäcken respektive Bolsbäcken.
I systemet har även en bottenfaunaanalys utförts i biflödet Bolsbäcken där förekomst av
försurningskänsliga arter konstaterades.
Hydropower (Larsson & Eurén) undersökte 1993 möjligheterna att etablera vandring förbi
den nedre dammen i Rädån. De presenterade också ett översiktligt förslag med en
bassängtrappa i natursten, men föreslog att fvof., innan vidare projektering skedde, att en
inventering av vattendraget borde utföras.
Genomförda fiskevårdsåtgärder
Inga egentliga fiskevårdsåtgärder har utförts inom avrinningsområdet.
Påverkan i dagsläget
De två dammarna i åns nedre delar vid Bäcka utgör i dagsläget definitiva vandringshinder
från Orsasjön och uppströms. Detta har även påpekats av Green & Thenander (1995).
Dessa två migrationshinder motverkar alla försök, såväl från fisk som människa, att
återetablera en vandrande öring från Siljanssystemet. I över 400 år, eventuellt ännu längre,
har dammbyggnationer i de nedre delarna av Rädån förhindrat eventuell vandringsfisk
från Orsasjön och Siljan. Green & Thenander (1995) nämner två äldre dammar vid
Bälterklitten, vilka skall utgöra vandringshinder. Dessa omnämns dock ej i den
inventering som utfördes 1999.
2
Rädåns avrinningsområde
Vägtrumman i Rädån, på vägen mellan Våmhus och Hansjö, utgör i dagsläget ett
definitivt vandringshinder (Fig. 1). Vägtrumman i Bolsbäcken på vägen upp mot Grönklitt
utgör också ett i det närmaste definitivt vandringshinder (Orsa fvof.).
Avrinningsområdet är, och kommer så att vara, påverkat av skogsbruk.
I Östra Rädsjön, i avrinningsområdets nordvästra delar, bedrivs ett put-and-take-fiske med
regnbåge (Orsa fvof.). Sjön skall vara rymningssäker för att förhindra spridning nedströms
i systemet (Hansson pers. komm.). Andra främmande arter i systemet är bäckröding och
gädda, vars förekomst i källsjöarna har ett antropogent ursprung (öring fanns förr i
sjöarna).
Figur 1. Vandringshinder i Rädåns nedre partier.
Åtgärdsförslag/skötselanvisningar
Eliminering av vandringshinder
Den övre dammen vid Bäcka är i det närmaste raserad, men fungerar ändock som ett definitivt
vandringshinder för fisk (Fig. 2). En vattenspegel skapas genom en dammkropp av sten och
ett utskov av tvärlagd stock, vilkens utformning är uppdelad i tre, på varandra följande och
fallande sektioner.
Det bästa alternativet beträffande denna damm är att riva ut den, men om inte detta är möjligt
får man försöka att modifiera den en aning genom att avlägsna två – tre stockar i det övre
dämmet och en – två stockar i det mellersta dämmet och på så sätt möjliggöra fiskvandring
(Bruks & Boberg 2000). Fvof. rekommenderas dock att arbeta för en total utrivning av
dammen.
3
Rädåns avrinningsområde
Figur 2. Den övre dammen.
Den nedre dammen är ett mer svårlöst problem. Denna består av en 25 meter lång
dammkropp, bestående av jord, sten och trä. Utskovets fria bredd är 4.0 meter med skibord
och fallhöjden är ca 3.3 meter. Dammen är en klass C damm utan legalt tillstånd, men är dock
enligt vissa bedömare av kulturellt värde (Fig. 3). Det bästa alternativet för att återskapa
möjligheter för fiskvandring i Rädån vore givetvis att avlägsna dammen, men detta kanske
inte är tillrådligt då det kulturella värdena enligt somliga bedöms vara höga och eventuellt
skyddsvärda enligt kulturminneslagen. Mot bakgrund av detta har ett förslag på omlöp
presenterats av Fiskeresursgruppen (Bruks & Boberg 2000).
Figur 3. Den nedre dammen.
4
Rädåns avrinningsområde
Detta förslag innebär att man konstruerar ett omlöp, dvs. en naturlig bäckfåra som
sammanbinder vatten från uppströmssidan till nerströmssidan och samtidigt ger möjlighet till
fiskvandring.
Omlöpets utlopp kommer, enligt förslaget, att förläggas i direkt anslutning till överfallet från
dammen, detta för att en så stor mängd vatten som möjligt skall koncentreras till utloppet av
omlöpet. Inloppet till omlöpet måste gjutas och utformas på så sätt att man kan erhålla två
eftersträvade vattennivåer i omlöpet.
Inloppet konstrueras så att det alltid rinner en minimimängd vatten i omlöpet. Dessutom skall
flödet i omlöpet säsongsregleras; under vandringstid för öring skall flödet ”klunkas”, dvs. att
det skall gå så mycket vatten som möjligt i omlöpet, medan vårflöde och andra högflöden
skall minimeras i omlöpet och istället gå över det gamla utskovet – på detta sätt beräknas
slitage och erosionsrisker minimeras i det konstgjorda omlöpet.
Inloppet till omlöpet måste regleras med någon form av sättare. Tillika behöver utskovet över
nuvarande damm förbättras så att vattennivån kan regleras säkrare.
Omlöpet beräknas enligt förslaget att bli 70 meter långt och ha en fallhöjd på 3.37 %, vilket
bör garantera vandringsmöjligheter för målarten som i det här fallet är öring. Att fallhöjden
enbart blir 3.37 % på 70 meter beror på att vattennivån nedströms dammen avses att
successivt höjas mot densamma genom att etablera trösklar i ån, något som underlättar såväl
fiskvandring som sänker totalkostnaden för arbetet. Den successiva höjningen av vattennivån
i själva ån innebär samtidigt att man även avlägsnar det potentiella vandringshindret vid
vägtrumman (Fig. 1) eftersom den successiva höjningen av vattennivån beräkna starta
nedströms vägen.
Ett eventuellt problem med detta kan vara att Vägverket kan ha invändningar mot arbetet,
men detta kan eventuellt lösas genom samråd mellan fvof., Vägverket och Länsstyrelsen.
För att kunna genomföra detta arbete krävs omfattande maskinella insatser, dels med
bandgrävare och dels med dumpers för materialtransporter till och från området. Även
gjutningsarbeten och mindre snickeriarbeten krävs.
Med alla arbetsinsatser beräknas föreliggande företag kosta i storleksordningen 300 – 350 000
kronor. Denna kostnad kan eventuellt komma att täckas genom det tilltänkta EU-projektet,
eftersom detta är ett prioriterat arbete inom projektet (Bruks 2001).
En ytterligare och betydligt billigare och även mindre arbetskrävande lösning har uppenbarat
sig under sommaren 2001 – det är nämligen så att dammkroppen håller på att rasa vid den
östra sidan om utskovet (Fig.4).
Om så blir fallet att hela dammen rasar måste fvof. arbeta aktivt för att inte några kulturella
intressen beviljas tillstånd att återuppföra dammen eftersom detta vore vansinne ur ett
biologiskt perspektiv.
För att skydda själva dammkroppen är det lämpligt att fvof. föreslår en utrivning av skibordet,
detta dels som en fiskevårdande åtgärd, men även som ett bra alternativ till att skydda den
kulturellt intressanta dammkroppen.
5
Rädåns avrinningsområde
Figur 4. Nedre dammen delvis raserad (sommaren 2001).
Förutom redogjord dammproblematik i Rädån, förekommer det en kraftigt felanlagd
vägtrumma i biflödet Bolsbäcken (Orsa fvof.), där denne möter vägen upp mot Grönklitt.
Detta bör åtgärdas.
Förundersökning
De två dammar som Green & Thenander (1995) omnämner som vandringshinder vid
Bälterklitten bör undersökas vidare, innan ett konkret åtgärdsförslag presenteras för dessa.
Vidare bör Sickbäcken undersökas med åtminstone ett översiktligt elfiske. Även Bolsbäckens
fiskbestånd bör undersökas bättre, men detta berör främst Orsa fvof. Utökade
fältinventeringar bör ske i såväl huvudflödet som i de tillrinnande vattendragen som har ett
visst intresse.
Reglering av fisket
Se bilagt PM.
Introduktionsförsök
Det är lätt att utrota ett vandrande öringbestånd – det är bara att bygga en damm som
förhindrar fiskvandring, och med tanke på hur situationen är och har varit i Rädån de senaste
400 – 500 åren så är det lätt att förstå att det beteende som gjorde öringen till just
vandringsöring är utraderat. Det omvända är att det är svårt att få en naturlig etablering av ett
vandrande öringbestånd enbart genom att avlägsna ett vandringshinder. Mot bakgrund av
ovanstående kan det vara befogat med ett försök att återetablera ett vandrande öringbestånd i
Rädån. Detta trots att det stationära beståndet är livskraftigt, men man måste ta med i
beräkningen hur utsatt situationen är för den storvuxna vandringsöringen i Siljanssystemet
och därför bör fvof. fundera över möjligheterna att starta ett introduktionsförsök i Rädån. Det
skall i sammanhanget också påpekas att än så länge har en introduktion av vandringsöring till
ett vattendrag med stationär fisk inte konkurrerat bort den stationära fisken (Degerman et al.
1998).
6
Rädåns avrinningsområde
Ett introduktionsförsök rekommenderas att initieras relativt omgående eftersom det kommer
att ta ca 6 år innan de första återvandrarna beräknas komma tillbaka till Rädån och till dess
bör det finnas vandringsmöjligheter i någon form i Rädån. Introduktionen bör ske med
simfärdiga yngel av öring fångad i avelsfisket i Hansjö eller Säs (Fiskeresursgruppen har
genom genetiska analyser belagt att det inte finns någon signifikant genetisk skillnad på
öringen som går upp i Ore älv gentemot den som går Österdalälven – dessa skillnader har
försvunnit genom felaktig avel och rena hybridbesättningar (Bruks et al. 2000) och därmed
kvittar det vilken av de två ovan nämnda öringarna som används till introduktionsförsöket).
Eftersom Dallax AB ombesörjer för simfärdiga yngel till Vasslarängsbäcken, Fuån samt
Lädeån, är det lämpligt att så blir fallet även för Rädån. Det är dessutom bra om fvof. har ett
gott samarbete med den lokala sättfiskodlaren.
Effektuppföljning
Hur effektuppföljningen kommer att se ut i framtiden beror på vilka fiskevårdsåtgärder som
kommer att utföras. Om en introduktion av vandrande öring sker till Rädån bör man försöka
att följa deras utveckling med elfiske, även om detta är svårt med tanke på tätheten av den
stationära fisken, men som regel är det relativt enkelt att särskilja årsyngel av öring
utplanterad som simfärdiga yngel gentemot de stationära årsynglen eftersom de introducerade
fiskarna oftast är större (man kan alltså tolka ut skillnader genom längdfrekvensanalyser).
Denna kontroll bör vara årligen återkommande på en eller två lokaler och kommer att utgöra
ett bra utvärderingsunderlag av försöket.
När introduktionsförsöken pågått under en sexårsperiod, räknat från det år försöket startat, bör
fvof. överväga att etablera en fiskfälla i Rädåns nedre delar för att kunna belägga eventuell
lekvandring av öring från Siljanssystemet. Om ett omlöp så småningom konstrueras, dvs. om
dammen kvarstår, så är det av stor vikt att fällan återfinns i själva omlöpet eller uppströms
detta för att konstatera att fiskvägen fungerar. En fiskfälla i Rädån bör kunna skötas med
ideellt engagemang från de två inblandande fvof., och de data som bör insamlas är antal
stigande fiskar, längd och eventuellt kön varefter fiskarna släpps vidare upp i ån för
självreproduktion. Angående fiskfällor så kan dessa i vissa fall påverka fiskens
vandringsbeteende en aning på så sätt fisken ofta stannar till nedströms fällan och avvaktar
(Hebrand pers. komm.).
Övrigt
Även om Rädån i huvudsak rinner i Mora/Våmhus fvof., återfinns den stora problembilden i
Orsa fvof. eftersom det är där dammarna är belägna. Mot bakgrund av detta bör det ske ett
samarbete i det framtida arbetet när det gäller såväl vandringsproblemen som en eventuell
introduktion av vandringsöring och en framtida skötsel av en fiskfälla.
En smärre summa pengar, anslagna som fiskevårdsbidrag (C-4-medel) till fvof. avseende
fiskevårdsåtgärder i Rädån, fick lov att vara förbrukade till utgången av ett visst datum annars
återgick de till Länsstyrelsen. För att förhindra att dessa pengar gick fvof. förlorade har de
utbetalats i förskott till den entreprenör som är utvald för att konstruera eventuell fiskväg
alternativt sköta utrivning. Om dammen rasar av sig självt kan pengarna dras tillbaka från
entreprenören och istället användas till andra åtgärder i systemet.
7
Rädåns avrinningsområde
Referenser
Bruks, A. 2001. Fisketurism – en ny näring i Mora och Orsa kommuner. F.A.S.T.Fiskeresursgruppen. 72 sid.
Bruks, A. & Boberg, J. 2000. Projekt Rädån – ett försök att öka den naturliga reproduktionen
av storvuxen öring i Siljanssystemet. F.A.S.T.-Fiskeresursgruppen. 7 sid.
Bruks, A., Carlstein, M. & Olsén, H. 2000. Limnologisk förstudie för Siljan. Insamling av
historiskt material och förslag till naturresursbaserad regional utveckling. 105 sid.
Degerman, E., Nyberg, P., Näslund, I. & Jonasson, D. 1998. Ekologisk fiskevård. Sveriges
sportfiske- och fiskevårdsförbund. 335 sid. ISBN 91-86786-32-6.
Green, S. & Thenander, H. 1995. Fiskevårdsplan för Mora/Våmhus fvof.
Larsson, M. & Eurén, P. 1993. Restaurering av vattendrag inom Mora/Våmhus fvof.
Muntligen
Anders Hansson, Orsa fvof.
Mats Hebrand, Fiskevårdsteknik AB
8
