Caenis macrura
NE
NA
LC
Sländor, Dagsländor
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Nära hotad (NT)
B2a
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Ephemeroptera (dagsländor), Familj: Caenidae (slamdagsländor),
Släkte: Caenis, Art: Caenis macrura Stephens, 1835 Synonymer:
Kännetecken
I likhet med de flesta dagsländor har både larv och vuxen slända av släktet Caenis tre långa bakre spröt. C. macrura
är en av de mindre Caenis-arterna, kroppslängd för larv är 4-6 mm och för vingad 3-4 mm. Larver av Caenis
kännetecknas av att det första gälparet omvandlats till ett par plattor som ligger över ryggen och täcker de övriga
gälarna. Larverna artbestäms främst utifrån hur den bakre kanten av sista segmentet på bakkroppens undersida ser
ut, och huruvida halssköldens sidor är konvexa eller konkava samt hur de är vinklade. C. macrura särskiljs från C.
luctuosa på att borsten i en tvärgående rad på första benparets lår är långa istället för korta. Larverna kläcks till
subimago vid vattenytan. Det för dagsländor unika subimagostadiet, som normalt pågår i timmar eller dagar, är för
släktet Caenis nästan momentant övergående. Processen är så snabb att hanens könsdelar på kläckfärdiga larver är
fullt utvecklade under larvskinnet. Sådana larver, med svarta vingsäckar, kan därför artbestämmas via könsdelarnas
utseende precis som på vingade djur. De vuxna sländorna av C. macrura särskiljs genom formen på antennbasen, som
är smalare än för C. luctuosa. För hanar gäller könsdelarna samt proportioner mellan segmenten på första benets
fotled. Förväxlingsart i Sverige är den tämligen vanliga C. luctuosa som är något större och slankare både som larv
och vingad. En stor del av vad som skrivits om ”C. macrura” i europeisk litteratur före 1980-talet gäller egentligen
andra arter. Äldre fynd av C. macrura i Norge har visat sig vara C. luctuosa (Burmeister 1839). I Danmark har
förväxling skett med C. pseudorivulorum Keffermüller 1960, en art som kanske kan invandra därifrån till södra
Sverige. Ytterligare en möjlig framtida invandrare och förväxlingsart är C. beskidensis Sowa 1973 som närmast lever i
Polen.
Utbredning och status
I norden är arten endast påträffad i Sverige. C. macrura finns dock i flertalet av Europas länder, som närmast i
Litauen. I Sverige är den idag känd från två närliggande lokaler på norra Gotland (ett kalkbrott och en liten grund
sjö), samt från en lokal i Hjälmaren. Därtill finns ett gammalt fynd från Ivösjön i Skåne. På grund av
bestämningssvårigheter kan arten vara något förbisedd i Sverige, den borde kunna finnas i sjöar i t.ex. Östergötland,
Västergötland och Skåne.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Ekologi
I Europa uppges arten leva i större vattendrag, även förorenade, tillsammans med C. luctuosa, C. beskidensis och C.
rivulorum, eller i sjöar tillsammans med C. luctuosa och C. horaria. Den uppges ha påträffats på mer exponerade
stränder än andra Caenis-arter. Bottnen ska vara sandig eller stenig med ett tunt slamlager och med måttlig
förekomst av högre vegetation. Släktet tillhör den funktionella gruppen skrapare och födan består av detritus och
mikroskopisk påväxt. Svenska larver har i akvarium livnärt sig på grönalger och svamppåväxt. Svenska fynd har
enbart gjorts i stillastående vatten. Individantalen har varit sparsamma. Dominerande dagsländsarter i lokaler med C.
macrura har varit C. luctuosa och C. horaria. De gotländska fynden har gjorts i kransalgrika biotoper. Larverna har
påträffats på kalksten och kalkslam med alger. I Hjälmaren har arten inte påträffats i bottenfaunaprover, utan enbart
som vingad vid Vinön. Här kan man misstänka att larverna lever på djupare vatten. Arten har i Europa två
generationer, men i Sverige troligtvis en generation per år. Övervintring sker möjligen som larver liksom hos den
närstående arten C. luctuosa. Svärmning sker nattetid eller tidig morgon, i maj på Gotland och i juli i Närke.
Dagsländor vilar normalt med vingarna vertikalt uppfällda över kroppen, men Caenis påträffas sällan i vilande läge. Så
fort vingarna bär sker svärmningen. Svärmarna kan bilda moln med tusentals individer. Efter parning dör djuren och
hittas då flytande med utbredda vingar på vattenytan. Mängden av tomma ljusa larv- och subimagoskinn och
drunknade imagos i vattenytan kan vara så stor att den på avstånd ser ut som en heltäckande skumliknande
förorening.
Hot
Förändringar i de habitat där arten nu finns.
Åtgärder
Att de gotländska småvatten som hyser eller har förutsättningar att hysa arten bevaras i nuvarande skick.
Litteratur
Bengtsson, S. 1917. Weitere Beiträge zur Kenntnis der nordischen Eintagsfliegen. Entomologisk Tidskrift 38: 174-194.
[Bästa beskrivningen i text av vingade].
Elliott, J.M., U.H. Humpesch & T.M. Macan. 1988. Larvae of the British Ephemeroptera. A key with ecological notes.
Freshwater Biological Association, Ambleside. Scientific Publication No. 49. [Ej användbar nyckel, bortsett från
borstraderna på låren fig. 40 a-b].
Engblom, E. 1996. Ephemeroptera, Mayflies. In Anders Nilsson (ed.): The Aquatic Insects of North Europe: 13-53.
Apollo Books Stenstrup. [Fungerande nyckel för larver och vingade].
Jensen, C.F. 1986. De danske Caenis-arter (Ephemeroptera, Caenidae). Flora og Fauna 92: 53-57. [Revidering av
danska Caenis].
Johansen, G-O. & V. Lunde. 1993. Sjekkliste for norske døgnfluer (Ephemeroptera) med forslag til norske artsnavn.
Insekt-nytt. 18(3-4): 19-22. [Revidering av norska Caenis].
Mackey, A.P. 1978. Emergence patterns of three species of Caenis Stephens (Ephemeroptera: Caenidae).
Hydrobiologia 58(3): 277-280. [Livscykel i England].
Malzacher, P. 1984. Die europäischen Arten der Gattung Caenis Stephens (Insecta, Ephemeroptera). Stuttgarter
Beiträge zur Naturkunde (A) 373: 1-48. [Utmärkta nycklar och beskrivningar av larver och vingade].
Malzacher, P. 1986. Diagnostik, Verbreitung und Biologie der europäischen Caenis-Arten (Ephemeroptera: Caenidae).
Stuttgarter Beiträge zur Naturkunde (A) 387: 1-41 [Ekologi m.m.].
Studemann, D., P. Landolf, M. Sartori, D. Hefti & I. Tomka. 1992. Ephemeroptera. Insecta Helvetica, Fauna 9.
174 pp. [Nyckel för larver och vingade].
Svensson, B. 1986. Sveriges dagsländor (Ephemeroptera), bestämning av larver. Entomologisk Tidskrift. 107: 91-106.
[Fig. 6 a-g ”macrura” är pseudorivulorum].
Författare
Eva Engblom & Pär_Erik Lingdell 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
