2013-02-15
Dnr.nr
S2012/7587/FS
Vår referens
Maryanne Rönnersten
Socialdepartementet
Remissvar
”Pris, tillgång och service – fortsatt utveckling av
läkemedels- och apoteksmarknaden”, SOU 2012:75
Handikappförbunden
Handikappförbunden är ett partipolitiskt och religiöst obundet
samarbetsorgan för rikstäckande handikappförbund. Vår vision är
ett samhälle för alla, där alla människor är delaktiga på lika villkor.
Ett samhälle där människor möts med respekt oavsett
funktionsförmåga. Ett samhälle som tillvaratar människors olikheter
och rättigheter, och därför är ett rikt samhälle.
Handikappförbunden representerar 38 medlemsförbund med
sammanlagt knappt 400 000 enskilda medlemmar.
Sammanfattning
Det värdebaserade prissättningssystemets utvecklingsmöjligheter
måste utredas innan ett annat prissättningssystem kommer i fråga.
Förhandlingar som gäller nationellt subventionerade läkemedel
behöver skötas på nationell nivå och inte av landstingen.
Avregleringen av apoteksmarknaden har medfört att många
människor med funktionsnedsättning upplever att apotekens
tillhandahållande av läkemedel försämrats. Därför behövs fastställda
rutiner och överenskommelser som säkerställer att hela kedjan
fungerar från överenskommelse med TLV, beställning, tillverkning
och distribution till apotekens försäljning av periodens läkemedel.
Alla apotek ska antingen ha samtliga periodens varor i lager och på
så sätt kunna leverera direkt till kunden, eller – i undantagsfall –
inom 24 timmar. En förutsättning för detta är att det tillskapas ett
gemensamt datasystem som omfattar alla apotek.
Handikappförbunden, Box 1386, 172 27 Sundbyberg
Telefon 08 546 404 00 vx, Texttelefon 08 546 40450. Org nr 802006-2108
www.handikappforbunden.se
Principerna för utbyte av läkemedel behöver avgränsas till ett
maximalt antal byten, förslagsvis två per individ, läkemedel och år.
Apoteken måste öka informationen till sina kunder om hur
utbytessystemet fungerar, vad det fyller för funktion och vad det
innebär för kunden i fråga.
Det behövs löpande uppföljning och utvärdering av effekterna av
avregleringen av apoteksmarknaden liksom systemet med utbyte av
läkemedel ur ett brukarperspektiv. Det gäller också hur
läkemedelsförsörjningen fungerar i glesbygd.
Bakgrund
Jämlik hälso- och sjukvård är en förutsättning för att människor med
funktionsnedsättning ska kunna leva på lika villkor som andra.
Artikel 25 i FN:s konvention om rättigheter för personer med
funktionsnedsättning fastställer rätten till hälsa:
”Konventionsstaterna erkänner att personer med
funktionsnedsättning har rätt att åtnjuta bästa möjliga hälsa och utan
diskriminering på grund av funktionsnedsättning.
Konventionsstaterna ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att
säkerställa tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster för personer med
funktionsnedsättning med beaktande av jämställdhetsperspektivet,
däribland hälsorelaterad rehabilitering.”
Funktionsnedsättningar kan ta sig olika uttryck. Det kan till exempel
handla om fysiska, psykiska eller intellektuella funktioner, att leva
med kronisk sjukdom eller ha begränsad kommunikationsförmåga.
Gemensamt för alla är att god vård är en förutsättning för ett bra liv
och för väldigt många är tillgången till effektiva läkemedel en
absolut nödvändighet för att det dagliga livet ska fungera.
Avregleringen av apoteksmarknaden har gjort att det nu finns
betydligt fler apotek än tidigare. Trots detta upplever många
människor med funktionsnedsättning att det blivit svårare att få
tillgång till sin medicin. Begränsad lagerhållning kan göra att den
förskrivna varan inte finns på apoteket varför kunden antingen
måste återkomma eller söka sig till annat apotek. Avsaknaden av ett
gemensamt datasystem för apoteksbranschen gör att ett apotek inte
kan hänvisa till närmast belägna apotek som har varan.
Sammantaget medför detta olägenheter och orosmoment som kan
förvärra ett sjukdomstillstånd och i allra värsta fall innebära livsfara.
En annan komplicerande faktor för patienten är systemet med
generiskt utbyte av läkemedel, då en varas giltighetsperiod hittills
2
endast varit en månad. Denna korta giltighetsperiod gör att patienter
som kontinuerligt använder en eller flera mediciner råkar ut för
många byten vilket ytterligare kompliceras av att varje läkemedel har
ett eget namn trots att de bedömts ha samma effekt. Om
informationen kring utbytet dessutom är otillräcklig finns stor risk
för sammanblandningar och felmedicinering med allvarliga skador
som följd. Dessa risker uppmärksammas i ”Nationella
läkemedelsstrategi” (sid 11) där ett av målen är ”Medicinska resultat
och patienssäkerhet i världsklass”:
”Medicinska resultat och en patientsäkerhet i världsklass är ett
angeläget mål i läkemedelsstrategin. Läkemedel är en enorm tillgång
för att skapa hälsa och ökad livskvalitet. För detta krävs dock att
läkemedlen används patientsäkert och effektivt. En
grundförutsättning för detta är att i största möjliga mån förhindra
felaktig läkemedelsanvändning med skador och mänskligt lidande
som konsekvens.”
Om Sverige ska kunna leva upp till ovanstående målsättning behövs
ett effektivt system för god och kontinuerlig tillsyn. Det är också
nödvändigt att löpande följa upp effekterna av avregleringen av
apoteksmarknaden liksom systemet med utbyte av läkemedel ur ett
brukarperspektiv. Det gäller också hur läkemedelsförsörjningen
fungerar i glesbygd, bland annat konsekvenserna om apotek läggs
ner.
Ny prissättningsmodell för originalläkemedel utan
generisk konkurrens (kap 10)
Värdebaserad prissättning
I Sverige tillämpas värdebaserad prissättning, VBP, för läkemedel.
Det innebär att priset sätts efter bedömning av den hälsoekonomiska
nyttan, det vill säga varans kostnadseffektivitet. Syftet med
värdebaserad prissättning är bland annat att även dyra läkemedel
ska kunna subventioneras, under förutsättning att priset motsvaras
av värde genom förbättrad hälsa.
Utredningen föreslår att läkemedel efter 5 år ska fasas in i den
internationella referensprissättnings modellen, IRP, med ytterligare
skärpning efter 10 år. IRP innebär att priser sätt i relation till priser i
jämförbara länder.
Handikappförbunden anser att VBP-systemet behöver behållas och
utvecklas för att på ett bättre sätt än idag ta hänsyn till aspekter som
medicinska behov, angelägenhetsgrad och innovationshöjd. VBPsystemet ligger i linje med den svenska hälso- och sjukvårdens
målsättningar och öppnar upp för möjligheterna att använda nya,
3
och kanske dyra läkemedel som kan vara riktade till små
patientgrupper och/eller grupper med allvarliga eller livshotande
sjukdomar. Handikappförbunden anser att VBP-systemets
utvecklingsmöjligheter måste utredas innan ett annat
prissättningssystem kommer i fråga. Utgångspunkten måste vara att
prissättningssystemet ska vara konstruerat så att enskilda individer
alltid ska kunna få tillgång till de mest effektiva läkemedlen oavsett
kostnad, och att kostnaden aldrig får drabba enskilda individer.
Förhandlingsrätt för läkemedel
I utredningen föreslås att ”Landstingen och industrin ingår
samarbetsavtal för uppföljning, utvärdering och rabatt för de
läkemedel som i andra länder hanteras som slutenvårdsläkemedel
och där behandlingskostnaden per patient eller produktkostnaden
per förpackning är hög samt där det finns flera terapeutiska
alternativ eller för nya innovativa läkemedel som identifierats inom
ramen för den nationella introduktionsprocess som är under
utformning inom ramen för den nationella läkemedelsindustrin.”
Detta förslag går emot intentionerna om jämlik hälso- och sjukvård,
det vill säga vård som är lika över landet oavsett landsting. Vi menar
att förslaget riskerar att förstärka de olikheter som redan finns
genom att leda till olika utbud och prissättning över landet, även om
flera landsting skulle gå samman om förhandlingar. Förhandlingar
som gäller nationellt subventionerade läkemedel behöver skötas på
nationell nivå, då främjas förutsättningarna för jämlikhet i vården.
Vidare föreslås att de besparingar som uppstår genom sänkta priser
kan nyttjas för att stimulera innovation och utvecklade samarbeten
mellan sjukvård och läkemedelsindustri etc. Vi menar att
besparingarna också måste användas för att stärka och förbättra
patientstöd och information till patienter.
Leverans- och tillhandahållsskyldigheten (kap 11-12)
Tillverkning, distribution och lagerhållning
En patient måste alltid kunna få sin medicin. Därför behövs
överenskommelser och rutiner som säkerställer hela processen från
beställning, tillverkning och distribution till försäljning av periodens
läkemedel. Planering och framförhållning måste vara sådan att hela
kedjan fungerar. Ansökan om att få tillhandahålla periodens vara
måste göras i god tid och TLV måste i sin tur lämna besked i så god
tid att tillverkning och distribution ligger i fas med apotekens inköp,
lagerhållning och försäljning till kund.
4
En leverantör måste alltid vara skyldig att kunna leverera periodens
vara. Denna skyldighet ska vara en självklar del i överenskommelsen
mellan TLV och leverantören av periodens vara. Den som
anmäler/ansöker om att en produkt ska bli periodens vara ska
kunna garantera lagerhållning och leverans.
Alla apotek ska antingen ha samtliga periodens varor i lager och på
så sätt kunna leverera direkt till kunden, eller – i undantagsfall –
kunna leverera varan inom 24 timmar. Om detta inte är möjligt ska
apoteket kunna hänvisa kunden till närmast belägna öppna apotek
som har varan. Det är viktigt att ett gemensamt datasystem som
omfattar alla apotek snarast tillskapas då detta är en förutsättning för
att det bland annat går att hänvisa från ett apotek till ett annat.
I utredningen föreslås att ett krav på rimlig lagerhållning hos
apoteken ska införas avseende tillgången till varor som omfattas av
tillhandahållandeskyldigheten. Utöver detta är det också viktigt att
säkerställa att apoteken har ett brett sortiment.
Prissättning och utbyte av generiska läkemedel
(kap 13-14)
Farmaceutens roll
I utredningen föreslås att farmaceuten ska få möjlighet att vid
särskilda skäl byta ut det förskrivna läkemedlet mot ett läkemedel
som tidigare har lämnats ut enligt receptet.
Att ett förskrivet läkemedel byts ut på apoteket kan ge upphov till
oro hos kunden, till exempel om eventuella allergiska reaktioner från
andra substanser i det nya läkemedlet. För de som använder fler
läkemedel kan ytterligare en oroande faktor vara hur de olika
läkemedlen påverkar varandra. Det är därför ett bra förslag att
farmaceuten får möjlighet att frångå kravet om att byta till ett
preparat som är månadens vara och istället med hänsyn till
patientsäkerheten expediera det preparat som föreskrivits av läkaren
och tidigare expedierats.”
Om kunden använder samma apotek eller apotekskedja kan
farmaceuten ha tillgång till patientens hela läkemedelslista och
därmed avväga den ena medicinens effekt mot de andra. Förslaget
ställer dock stora krav på farmaceutens kompetens och på att
ansvarsområdet regleras tydligt.
Detsamma gäller om sanktionsavgift införs för apotek som inte följer
bestämmelser om utbyte. Farmaceuten riskerar här att få en
mellanroll. Om sanktionsavgift ska införas så behövs bestämmelser
5
som tydligt klargör var gränserna går så att farmaceuten inte hamnar
i valet mellan lojalitet mot samhället eller kunden.
Effekter av utbytesperiodens längd
Det saknas statistik för hur utbytessystemet påverkar
felmedicinering. Därför behövs en ordentlig utvärdering ur ett
patienssäkerhetsperspektiv av hur utbytessystemet påverkar
multiförskrivna och äldre patienter. Det är dock rimligt att anta att
särskilt de som kontinuerligt använder en eller flera läkemedel löper
risk att sammanblanda och därmed felmediciner läkemedel som byts
ut med jämna mellanrum. Särskilt med tanke på att förpackningarna
är märkta med läkemedelsnamn, så att varje byte ger en vara med
nytt namn.
Utredningen föreslår att perioden för månadens vara ska utökas från
en till två månader. Ur patientsäkerhetssynpunkt är det angeläget att
detta kompletteras med ett maximalt antal byten av ett läkemedel
per år, förslagsvis två per individ, läkemedel och år. Det skulle ge en
direkt effekt för dem som bäst behöver det, dvs alla med långsiktig
läkemedelsbehandling. Månganvändare drabbas då inte lika hårt
som sällananvändare – det blir sällananvändaren som får byta
medan månganvändaren efter två byten slipper.
Informationsinsatser och märkning av läkemedel
Det är uppenbart att många inte vet vad system med utbyte av
läkemedel fyller för funktion. Det är därför mycket angeläget att
apoteken ökar och förbättrar den direkta informationen till sina
kunder om hur systemet fungerar, vad det fyller för funktion och
vad det innebär för kunden i fråga. Det senare skulle till exempel
kunna göras med en enkel blankett som förklarar vad det föreskrivna
läkemedlet är i förhållande till det utbytta. Den verksamma
substansen behöver anges tydligt. Informationen på blanketten ska
överensstämma med informationen på läkemedlets etikett. All
information måste utformas för personer med nedsatt kognitiv
förmåga.
Det är angeläget att regeringen verkar för fortsatta förändringar av
europeiska regelverket så att den aktiva substansen tydligt kan anges
på läkemedelsförpackningar i stället för läkemedelsnamn.
Vissa övriga frågor (kap 15-18)
Reglering av centralt fullmaktsregister
Apotekens Service AB:s fullmaktsregister föreslås bli tillgängligt för
alla apotek och ska därför regleras i lagen om receptregister.
6
Även kreditprövning behöver hanteras centralt så att inte
kreditprövning behöver göras varje gång patienten vänder sig till ett
nytt apotek.
Med vänlig hälsning
Handikappförbunden
Ingrid Burman
Ordförande
7
