RAPPORT UTLANDSPRAKTIK NORGE 2 VECKOR
Helena Bengtsson, A10
Sen apotekskedjorna ”tog över” apoteksmarknaden i Norge har antal apotek ökat
drastiskt. I Molde med cirka 20 000 invånare finns fem apotek, plus flera
apoteksombud utanför stan. På apoteket där jag har varit jobbar fem farmacevter och
sex tekniker. Den absolut största skillnaden mellan praktikapoteket i Sverige och här
är köerna. Här finns i princip inga köer alls. Som mest har jag sett tre väntande och då
upplevdes situationen stressig av personalen. Man kan undra hur verksamheten går
runt med så lite kunder, men det är egenvårdsförsäljningen som har kommit mycket
längre än i Sverige. Här utgår man inte från att kunden har lite pengar. Frågar kunden
efter en hudkräm så visar man de två dyraste som finns och de allra flesta kunder
köper då det som föreslås.
Norska författningar är lika de svenska med subventioner, generikautbyte med mera,
men rabattsystemet är långt ifrån lika generöst. Det finns två typer av recept, varav
ena sorten är en traditionell receptblankett med läkemedel som är subventionerade.
För övriga läkemedel betalar man fullt pris och det receptet kan se ut i princip hur
som helst. En vanlig papperslapp är helt godkänt. Det är bara läkemedel kopplade till
en specifik sjukdom som är rabatterade. Saker som smärtstillande, antibiotika,
psykofarmaka, östrogenpreparat med flera får man betala fullt pris för. Frikortet ligger
på ungefär samma nivå som i Sverige, men perioden startar alltid vid årsskiftet vilket
gör att kundflödet blir väldigt ojämnt fördelat över året. Apotekets egna
regelavvikelser känns mycket inkonsekventa. På receptdelen kan man tänja gränserna
mycket. Både vad gäller för gamla recept, inget recept alls, byte till andra
beredningsformer och ge ut fler tabletter än utskrivet. Däremot är det inte tillåtet att
köpa mer än en ask av smärtstillande preparat som är receptfria. Jag får intrycket av
att det är strängare här med vad som är receptbelagt och hur det är klassificerat.
Exempelvis räknas Cocillana som särskilt preparat. Den i Sverige viktiga
farmacevtiska dialogen finns inte alls här. Få kunder frågar något om sitt läkemedel
och jag har inte hört någon stå och föreläsa om omskakning, kylskåp och antal ml vid
mixturförsäljning. Däremot klistrar man på små märken på preparaten om kylskåp,
hållbarhet och matintag med mera.
Datasystemet som används är lika för alla kedjorna och känns ganska omodernt. En
kund som har flera recept med subventionerade läkemedel från samma läkare och
datum, behöver aldrig betala mer än 500 kronor totalt per kvartal. Detta är inget
datorn känner av utan man måste själv räkna på hur mycket som betalats tidigare per
recept och ändra i betalningsrutan. Man kan inte heller lägga in flera recept i taget
utan måste avsluta och gå tillbaka för varje nytt recept. Det finns ingen MOD-bild
man kan fuska med här och ingen direktlänk till motsvarande FASS. Däremot är alla
D-interaktioner inlagda i systemet och varning kommer upp automatiskt, även för
läkemedel som kunden har hämtat flera år tidigare.
Egenvårdssortimentet skiljer sig mycket från i Sverige även om rekommendationerna
är lika. Det är vissa saker man inte håller lika hårt på vad gäller åldersgränser och
läkarkontakt, exempelvis vårtmedel, järnpreparat, förstoppning och framför allt
naturläkemedel där inga hinder verkar finnas. När inget monopol finns behöver man
inte vara företagsneutral vilket känns konstigt. Köper kunden en ask Paracet kommer
en bild upp i kassan att man ska be kunden byta till billigare Pinex, som apoteket
också tjänar mycket mer pengar på.
Hierarkin i Norge är mer tydlig än i Sverige. Oftast är det teknikerna som sköter all
kundkontakt, medan farmacevten jobbar med tillverkning, läkarsamtal och dylikt.
Som tekniker får man nästan jaga för en påskrift. En farmacevt skulle heller aldrig
plocka och beställa varor eller sitta och registrera recept till sjukhemmen.
Det norska apotek jag har varit på känns modernt, positivt och raka motsatsen till mitt
hemapotek med en bra arbetsmiljö då tillgängligheten har tagit bort stressen med
köer. Det finns mycket fördomar om de norska apotekskedjorna och om hur säljandet
tagit över rådgivningen, men det lär nog bli så inom Apoteket AB också. Och frågan
är om man måste upplysa samma kund år ut och år in om hur Simvastatin och
Trombyl ska tas. Kanske är det dags för svenska apotek att våga utvecklas och inte
vara så rädda för att sälja. Det i sig lär inte hota en farmacevtisk kompetens.
Jag har arbetat som tekniker under mina veckor här men även fått vara med
farmacevterna i deras arbete. Jag har lärt mig grunderna i expeditionsdelen och kan
arbeta självständigt med de vanliga recepttyperna. Det har varit väldigt skönt att få
byta ut ett hetsigt stockholmsapotek mot detta lugna men också roliga arbetssätt.
