Andliga steg Om att gå framåt i det andliga livet Pater Joseph Maria Nilsson OFMConv Sankt Franciskus Kloster Gråbröderna Jönköping 1 ”Kan inte Pater ge råd så att jag kan komma vidare…” Den frågan är inte ovanlig under bikter eller under andliga samtal. Det är en fråga som påminner om den rike ynglingens fråga: ”Gode Mästare, vad ska jag göra för att vinna evigt liv?” (Mark 10: 17-30). Det handlar om samma sak: hur gör jag för att försäkra mig om det eviga livet som Gud lovar dem som tror på Honom, hoppas på Honom och älskar Honom av hela sitt hjärta, av all sin själ, all sin kraft och allt sitt förstånd och sin nästa som sig själv. De råd jag ger vidare är råd som jag har fått ta emot personligen och genom andlig läsning av andliga mästare som, S:t Franciskus, S:ta Teresa av Avila, S:ta Thérèse av Lisieux, Ökenfäderna, min novismästare, en av mina kustoder i Assisi… Min egen erfarenhet av livet och av andras liv har naturligtvis satt sin prägel på mig och på det jag anser viktigt i det andliga livet. Jag lämnar dessa råd vidare. Kanske ska den Helige Ande hjälpa någon att gå vidare genom dessa råd. Allt till Guds ära och själarna till frälsning. Att upptäcka Gud Början på vandringen måste vara att upptäcka Gud och Hans gränslösa kärlek. Erkänner jag mig inte älskad av Gud, då är det svårt, ja, kanske helt omöjligt att gå en andlig väg. I den katolska katekesen har man alltid fått lära sig att människan är skapad för att: Lära känna, älska och tjäna Gud och att vilja uppnå det eviga livet. Om du inte lär känna Gud, då älskar du Honom troligen inte och då kan du inte tjäna Honom som Han vill att du ska tjäna Honom. Ditt tjänande kan sammanfattas med den sista delen: Att vilja uppnå det eviga livet. Jesus uttrycker det på följande sätt: ”Sök först Guds Rike…” (Matt 6:33). För dig som har svårt att älska och uppskatta ditt eget liv (och kanske andras också) tänk på följande sanning: Inget 2 mänskligt liv på denna jord finns till om inte Gud ville det. Därför finns inga s.k. ’oönskade’ barn! Gud önskade att du skulle finnas och därtill att du ska uppnå det eviga livet. Inre och yttre tystnad Tystnaden är ett måste för den som vill leva ett andligt liv, både yttre och inre. Bedöva dig inte med radio, TV mm. hela tiden för att kompensera för ensamhet. Allt oljud inom dig (dagdrömmar, oroliga tankar och planering…) måste stävjas. Det yttre skvalet kan stängas av genom att trycka på en knapp eller dra ut sladden ur kontakten. Den inre tystnaden erövrar du genom att genast motarbeta alla onödiga och till och med syndiga tankar med s.k. skottböner. En av de mest älskade skottbönerna är Jesusbönen. Den version jag själv ber är: Herre Jesus Kristus, Guds och Marias Son, förbarma Dig över oss syndare. De som är vana att hela tiden fylla sitt inre med denna bön, som både är en trosbekännelse, hyllning och vädjan, kan inte vara utan den. Men du kan naturligtvis be med vilka ord du vill (exempelvis: Gud jag älskar Dig! Det finns väl inga vackrare ord som någon kan uttala än en kärleksförklaring?). Det viktiga är att du erövrar tystnadens ande, inte för tystnadens egen skull, utan för att kunna lyssna på Gud och bli en sann tillbedjare som Gud vill ha (jfr Joh 4:23). Sköt dig själv! När grundaren av EWTN, Moder Angelica, blev tillfrågad av sina medsystrar varför hon inte kunde ge dem ett särskilt gott råd, när hon nu gav miljoner TV-tittare råd nästan varje dag, svarade nunnan: ”Jo, kära medsystrar, det viktigaste rådet jag kan ge er i sann andlighet är följande: Mind your own business (sköt er själva)!” Detta hör till det förra rådet om den inre tystnaden. Om jag hela tiden sysselsätter mig med vad andra gör eller inte gör, hur ska jag då få frid i mitt inre? Herren har aldrig uppmanat 3 oss att uppehålla oss med vad andra har för sig. Han är dock tydlig med en sak: Att det är absolut förbjudet att döma andra! (Exempelvis Luk 6:37). Tyvärr stannar många upp här. De kan inte låta bli att snegla på andra. Det är som att stå i sin trädgård och bara speja på grannarna. Självklart blir det ingenting gjort i din trädgård. Du glömmer att ansa och plantera. Du har helt enkelt inte tid för din egen trädgård (som är din själ) för du är så sysselsatt med andras människors liv att ditt eget försummas. Det är en av de stora frestelserna som att fastna i sig själv eller i andra. Tänk på vilka andliga faror det är när vi sätter igång att kommentera andra människors liv… Kom ihåg att du har två stora fiender i ditt liv (och det är INTE dina medmänniskor!): Du själv och djävulen. Vem som är farligast kan variera från stund till stund. Ett ryskt helgon sa följande: ”Sök frid för din själ och omkring dig ska tusen själar bli frälsta.” (S:t Seraphim av Sarov, 1754/91833). Frid kommer av förtröstan Budskapen till S:ta Faustina under 1930-talet om Guds barmhärtighet kanske kan sammanfattas med en fras från Herren som Syster Faustina fick höra: ”Det som sårar mig mest är inte människors synder, utan att ni inte litar på mig!” I detta påstående utgjuter Jesus sitt Hjärta för oss och klagar över att vi egentligen inte har förtroende för Honom och då kan Han ingenting göra. Om vi inte har förtroende för någon och låter oss ledas, vart kommer vi då? Rädsla och oro får absolut inte ha någon plats i den kristnes liv. Herren uppmanar flera gånger att inte leva som hedningarna som oroar sig för än det ena, än det andra. Oro av allt slag är oförenligt med ett sant andligt liv. Börjar frestelsen att oroa dig och ängslas över något be då den bön som Syster Faustina fick lära sig av Jesus: ”Jesus, jag litar på Dig!” 4 Många människor – tyvärr även de som försöker leva ett andligt liv – är idag mycket ängsliga för allt möjligt. ”Vad ska hända?”, ”Hur ska jag klara detta?”… Det är nog inte underligt att Herren låter en 24-årig karmelitnunna från det då okända klostret i Lisieux bli utnämnd till kyrkolärare (S:ta Thérèse av Jesusbarnet och det Heliga Anletet) för sin lära om den ”Lilla vägen” som handlar just om förtröstan och tillit till Guds barmhärtiga kärlek för var och en av oss. Till förtröstan och tillit till Gud hör också förnöjsamhet, något som många kristna är mycket dåliga på. En verklig kristen kan aldrig vara missnöjd med livet eller det som händer, för det avslöjar att man inte accepterar och tar emot från Guds hand allt vad Han vill i mitt liv. En klagande och missnöjd kristen är ett av de största motvittnesbörden man kan ge omvärlden. Om detta är din svaghet, se då till att arbeta på den svagheten. Lär dig att be så fort missnöjet dyker upp: ”Ske Din Vilja, såsom i Himmelen, så ock på jorden”. Som Aposteln Paulus påpekar: Andens frukter är glädje och frid (Gal 5:22-23). Har jag dessa frukter? Andlig disciplin Många ryser nog när de läser eller hör ordet ”disciplin”. Men tyvärr kan jag inte ge några andliga råd utan att använda det ordet. Det skulle bli ofullständiga råd. Med andlig disciplin menas att jag verkligen föresätter mig att bli helig (av att vara hel, motsatsen är halv, sprucken) och fullkomlig enligt min kallelse. Om inte detta är målet – till Guds ära och för min själs frälsning – ja, vad är då målet? Att vara ljummen, halvdan? Sa inte Herren något om de ljumma? (Upp 3:15-16). Allt börjar på morgonen. Den som är frisk ska inte ligga och dra sig i sängen på morgonen, den uppmaningen får man hos de flesta andliga vägledare. Det förutsätter att du tar dig i kragen och lägger dig i tid. Sitt inte och dega framför TV, dator eller vad det nu kan vara. Se till att du får den sömn 5 som du behöver och gå upp på ett visst klockslag på morgonen. Finns det morgonmässa i din katolska kyrka så se till att du börjar dagen med Herren i ditt hjärta. Någon bättre start än så finns inte. Har man inte viljan att uppnå något, ja, då gör man det inte heller. Du måste bestämma dig att du ska uppfylla din dag med Herrens närvaro – på alla sätt. Och detta ska börja på morgonen. Rise and shine, som amerikanerna säger. Börja inte dagen med att sätta på radio och TV. Varken TV eller radio kommer att frälsa sin själ! Upplyft ditt hjärta och din själ till Gud det första du gör. Börja med att lovprisa och tacka Gud för att Han har skapat dig och bevarat dig till denna dag. Att Han har gett dig dopets nåd… Och be om Guds välsignelse och barmhärtighet för dig själv, dina nära och kära, Kristi Kyrka, alla du ska möta denna dag, ja, för hela mänskligheten. Be för levande och döda om frälsningens nåd, det högsta man kan be om. Se till att du har ett husaltare/böneplats i ditt hem som påminner om Guds närvaro. Använd vigvatten i ditt hem (jfr. stora kontemplativa helgon som S:ta Teresa av Avila, som ett flertal gånger skriver om vigvattnets betydelse). Finns inte vigvatten i din församlingskyrka, så fråga efter det. Ta med dig en stor flaska och få vatten välsignat av den katolske prästen eller diakonen. Heliga vanor Många frågar sig varför de inte blivit helgon ännu? De har gått i kyrkan år ut och år in. Bett och försökt vara så fromma de någonsin kunde… Svaret är att de inte haft heliga vanor! Heliga vanor kan verkligen förändra ditt liv och är till för att du ska uppnå den helighet och fullkomlighet du är skapad till. Många har invändningar och säger att de inte har tid för dessa ’fromhetsövningar’. Men då kanske man ska se över vad man har tid för och vad man använder tiden till. En sak är 6 säker: Gud på något sätt förökar tiden när den används i Hans tjänst. Ingen kan nog påstå att exempelvis Salig Teresa av Calcutta inte uträttade något för att hon slösade tid med daglig Mässa, Tideböner, Rosenkransen, inre bön… Vi ska heller inte inbilla oss att vi uppnår något i det andliga livet utan övning. Vem tror sig kunna spela Mozart efter att ha tagit två pianolektioner? Här är några heliga vanor som ”producerat” många helgon: Morgonoffringen – 1 minut Hur hälsar du på morgonen? Vissa bara grymtar på morgonen… Offra din dag till Guds ära och för själarnas frälsning med egna ord, med en inlärd bön eller läs bönen vid din bönevrå. Exempel på en morgonoffring är Böneapostolatets bön: Daglig Offerbön Jesu Gudomliga Hjärta, genom Marie Obefläckade Hjärta offrar jag Dig mina böner, mitt arbete och mitt lidande denna dag som gottgörelse för våra synder och i förening med de intentioner med vilka Du själv offrar Dig ständigt i Altarets Allraheligaste Sakrament. Särskilt gör jag detta offer enligt den Helige Faderns böneintentioner för denna månad. Amen. Eller (annan version) Kärleksfulle Fader, jag offrar åt Dig denna dags böner, arbete, glädjeämnen och lidande i förening med Din Sons Jesus Kristi, världens Frälsares, offer. Må den Helige Ande ge mig styrka att vittna om Din kärlek. Med Maria, vår Herres och Kyrkans Moder, ber jag särskilt för denna månads intentioner. Inre bön - 15 minuter Åtminstone 15 minuter bör användas för inre bön varje dag inför tabernaklet i kyrkan eller hemma på en lugn plats. Ingen plats kan dock jämföras med att be i kyrkan inför Altarets Allraheligaste Sakrament. Kyrkan ger dig till och 7 med fullkomlig avlat om du ber inför Sakramentet (i tabernaklet eller utställt i monstrans) minst en halvtimma (naturligtvis enligt de sedvanliga villkoren). Daglig Kommunion – 30 minuter tar ungefär en Mässa på vardagar Detta kommer på första plats! Det kanske inte är möjligt för dig att varje dag gå i Mässan, men någon gång mer än på söndagar och särskilda högtider borde du försöka komma till Herrens altare. Mässan är Kyrkans ”Källa och höjdpunkt”! Andlig läsning – 15 minuter Åtminstone 15 minuter. Läs dagligen lite i Bibeln och gärna helgonens skrifter. De är experter på andligt liv, det har Kyrkan bekräftat genom deras helgonförklaring. Be Angelus – 1 minut Följande bön till ära för Guds Sons människoblivande ber man sedan medeltiden tre gånger per dag: morgon, middag och kväll. Avlatsbön (Part. avl. Ench. Ind. nr. 17) F. Herrens Ängel kom med bud till Maria Alla och hon blev havande av den Helige Ande. Var hälsad, Maria… F. Se, jag är Herrens tjänarinna. Alla Må det ske med mig som du har sagt. Var hälsad Maria… F. Och Ordet blev kött Alla Och tog sin boning ibland oss. Var hälsad, Maria… F. Be för oss, Heliga Guds Moder Alla att vi blir värdiga Kristi löften. F. Låt oss be. Herre, ingjut Din nåd i våra hjärtan så att vi som genom Ängelns budskap fått veta att Din Son blivit 8 människa, genom Hans lidande och Kors når fram till uppståndelsens härlighet. Genom samme Kristus, vår Herre. Alla Amen. Man brukar avsluta med att be tre gånger Ära vare Fadern… samt bönen till Skyddsängeln: Angele Dei Kyrkans officiella bön till Skyddsängeln. Avlatsbön (Part. avl. Ench. Ind. nr. 18). En mycket god sed är att be Skyddsängeln påminna dig om Gud under hela dagen. Var säker på att han gör det! Guds Ängel, min beskyddare, upplys, försvara, styr och vägled mig, som av Guds Faders kärlek har blivit anförtrodd åt dig. Amen. Be Rosenkransen – 20 minuter Den säkert störste aposteln för Rosenkransen är den Helige Louis Grignion de Montfort som skrev bland annat följande: ”Om du ber Rosenkransen troget tills du dör kan jag lova dig att, trots dina svåra synder ska du uppnå en ärekrans som aldrig vissnar. Även om du vore på gränsen att bli fördömd, även om du hade en fot i helvetet, även om du hade sålt din själ till djävulen, och även om du vore en heretiker, envis som den Onde själv, förr eller senare kommer du att få omvändelsens nåd och rädda din själ – om, och märk väl vad jag säger – om du ber den Heliga Rosenkransen innerligt varje dag intill din död med intentionen att få hjärtats vishet enligt den uppenbarade sanningen och få uppriktig ånger och förlåtelse för dina synder.” Samvetsrannsakan – ett par minuter Det är som att spegla sin själ enligt Guds Bud och Kyrkans föreskrifter. Mitt tips: Skriv ner i en anteckningsbok vad du kommer fram till måste slipas och tas bort i ditt liv. Dessa anteckningar kan du sedan använda för din bikt. Bikta dig regelbundet om du vill ha en ren och helgad själ. Med 9 regelbundet menar jag minst en gång i månaden, kanske inför Jesu Hjärta fredagen och Marie Obefläckade Hjärtas lördag (första fredag och lördag i månaden). Kan du inte göra det i din församling så gör en ’pilgrimsfärd’ till någon annan kloster- eller församlingskyrka där prästerna har större möjlighet att höra bikt. Var inte lat! Det tjänar du inte på… Jag har räknat ut att det skulle ta sammanlagt en och en halv timma att varje dag utöva dessa ’heliga vanor’. Väl använd tid! ”Detta är det enda nödvändiga: Att leva med Gud, ge Gud glädje, överlåta sig åt Gud och att dö från allt som inte är Gud!” Saliga Maria Magdalena Martinengo (kapucinernunna, 1687-1737) Vill du höra fler andliga råd och uppmaningar: Besök församlingens hemsida: http://franciskus-jonkoping.net/ Besök Gråbrödernas hemsida: http://www.grabroderna.net/ Man kan även följa oss Gråbröder på YouTube https://www.youtube.com/results?search_query=grabroderna Vad kommer egentligen på första plats? Artikel för Katolskt magasin, nr. 7-8, 2015-07-22 Efter frukost i vårt kloster brukar det bli lite tidningsläsning. Det är viktigt att följa med vad som händer våra medmänniskor i världen. Händelserna blir till förbönslista. Fredagen den 24 april hajade jag till, även om det inte borde vara en överraskning för mig, när jag läste rubriken i tidningen Dagen: ”Frälsning” inte viktigast för svensken. Även om jag vet att religion är en privat angelägenhet för oss svenskar, något som andra inte har med att göra. Ja, så är även jag uppfostrad. Ändå var det så sorgligt att se det på 10 pränt i stora svarta bokstäver. Älskar vi oss själva så lite i Sverige? Är min eviga framtid så oviktig? För på listan på det viktigaste i livet räknades upp: hälsa, frihet, ärlighet, familjetrygghet, en värld i fred, rättvisa, kärlek, sann vänskap, landets säkerhet och inre harmoni. Nog så fina saker, men bland de tio minst viktigaste värderingar för svenskar (enligt denna undersökning) stod sorgligt nog frälsning och visdom! Genast tänkte jag på Herrens ord: ”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?” (Matt 16:26). Medellivslängden i vårt land blir högre och högre, tack vare att det finns tillräckligt med mat till de allra flesta, bra bostäder, bra vård etc. Men om man inte har något att leva för, vad hjälper det? Jag fick lära mig ganska tidigt att mitt liv här på jorden gick ut på att förbereda mig så bra som möjligt för evigheten, ingenting annat! Jag är fortfarande övertygad om att detta är sant. Vid frukosten brukade vi se en man i min ålder jogga morgon efter morgon. Skämtsamt brukade vi bröder fråga varandra om vi inte skulle börja jogga vi med? Nog har vi åtskilliga kilon som behövde joggas bort. Ett långt utdraget nej blev svaret. Plötsligt sprang han inte förbi vårt kloster mer. Av en händelse fick jag veta att han tagit sin joggingrunda, plötsligt ramlat ihop och dött. Då var alla planer på springande för vår del som utsuddade. Aposteln Paulus talar om löparen som försakar allt för en krans som vissnar, men vi för en som aldrig vissnar (1 Kor 9:24-27). Det gäller att ha visdom (den som i vårt land kommer på de sista platserna!) att söka Gud och genom att söka Gud komma fram till vad som ska sökas i livet. 11 Naturligtvis är vi alla olika, vissa planerar hela tiden för framtiden, andra lever för stunden, men oavsett hur vi är, borde evigheten spela en roll – den tar ju aldrig slut! Och jag och alla andra är evighetsvarelser, för vi är skapade till Guds avbild. När jag läste listan om frälsningen som oviktig i vårt land tänkte jag även omedelbart på att vi kristna har misslyckats på något sätt. Är vårt vittnesbörd om vad som står på första plats i livet så svagt? Är vi så dåliga vittnen om att Kristus är Vägen, Sanningen och Livet? Är vi kristna bara intresserade av hur det kommer att gå vid Herrens dom för oss själva och dem vi älskar? Sällan får vi förfrågan om att fira Mässor för dem som inte tror på Gud, för de avlidna som ingen ber för etc. Nästan alltid ber man endast för sina egna. Herren har ju sagt att även syndare älskar sina egna. Det är inget märkvärdigt med den kärleken, den är helt enkelt naturlig. Men att börja älska (läs: ömma för alla människors frälsning), då har vi kommit någonstans i vår kristna tro. Då först börjar frukterna komma. ”Låt oss inte älska med tomma ord utan med handlig och sanning”, skriver aposteln Johannes (1 Joh 3:18). Då är det bara att kavla upp ärmarna, se hur vi ska ändra vår strategi i vårt kristna liv så att det blir tydligt för alla att vi kristna är glada över att Gud har uppenbarat för oss sin vilja om att alla människor ska bli frälsta och anpassa vårt sätt att leva enligt det motto som är ett måste för alla kristna: ”Sök först Guds Rike” (Matt 6:33), då blir vi människofiskare, då kommer vi att dra med oss vår nästa till Gud in i den lycka som aldrig tar slut. Pater Joseph Maria Nilsson OFMConv S:t Franciskus Kloster – Gråbröderna Klostergatan 70 B 553 35 Jönköping 12