Andliga steg
Om att gå framåt i det andliga livet
Pater Joseph Maria Nilsson OFMConv
Sankt Franciskus Kloster
Gråbröderna
Jönköping
1
”Kan inte Pater ge råd så att jag kan komma vidare…” Den
frågan är inte ovanlig under bikter eller under andliga
samtal. Det är en fråga som påminner om den rike
ynglingens fråga: ”Gode Mästare, vad ska jag göra för att vinna
evigt liv?” (Mark 10: 17-30). Det handlar om samma sak: hur
gör jag för att försäkra mig om det eviga livet som Gud lovar
dem som tror på Honom, hoppas på Honom och älskar
Honom av hela sitt hjärta, av all sin själ, all sin kraft och allt
sitt förstånd och sin nästa som sig själv.
De råd jag ger vidare är råd som jag har fått ta emot
personligen och genom andlig läsning av andliga mästare
som, S:t Franciskus, S:ta Teresa av Avila, S:ta Thérèse av
Lisieux, Ökenfäderna, min novismästare, en av mina kustoder
i Assisi… Min egen erfarenhet av livet och av andras liv har
naturligtvis satt sin prägel på mig och på det jag anser
viktigt i det andliga livet.
Jag lämnar dessa råd vidare. Kanske ska den Helige Ande
hjälpa någon att gå vidare genom dessa råd. Allt till Guds ära
och själarna till frälsning.
Att upptäcka Gud
Början på vandringen måste vara att upptäcka Gud och Hans
gränslösa kärlek. Erkänner jag mig inte älskad av Gud, då är
det svårt, ja, kanske helt omöjligt att gå en andlig väg.
I den katolska katekesen har man alltid fått lära sig att
människan är skapad för att: Lära känna, älska och tjäna Gud
och att vilja uppnå det eviga livet.
Om du inte lär känna Gud, då älskar du Honom troligen inte
och då kan du inte tjäna Honom som Han vill att du ska tjäna
Honom. Ditt tjänande kan sammanfattas med den sista delen:
Att vilja uppnå det eviga livet. Jesus uttrycker det på följande
sätt: ”Sök först Guds Rike…” (Matt 6:33).
För dig som har svårt att älska och uppskatta ditt eget liv
(och kanske andras också) tänk på följande sanning: Inget
2
mänskligt liv på denna jord finns till om inte Gud ville det.
Därför finns inga s.k. ’oönskade’ barn! Gud önskade att du
skulle finnas och därtill att du ska uppnå det eviga livet.
Inre och yttre tystnad
Tystnaden är ett måste för den som vill leva ett andligt liv,
både yttre och inre. Bedöva dig inte med radio, TV mm. hela
tiden för att kompensera för ensamhet. Allt oljud inom dig
(dagdrömmar, oroliga tankar och planering…) måste stävjas.
Det yttre skvalet kan stängas av genom att trycka på en
knapp eller dra ut sladden ur kontakten.
Den inre tystnaden erövrar du genom att genast motarbeta
alla onödiga och till och med syndiga tankar med s.k.
skottböner. En av de mest älskade skottbönerna är
Jesusbönen. Den version jag själv ber är: Herre Jesus Kristus,
Guds och Marias Son, förbarma Dig över oss syndare.
De som är vana att hela tiden fylla sitt inre med denna bön,
som både är en trosbekännelse, hyllning och vädjan, kan inte
vara utan den. Men du kan naturligtvis be med vilka ord du
vill (exempelvis: Gud jag älskar Dig! Det finns väl inga
vackrare ord som någon kan uttala än en kärleksförklaring?).
Det viktiga är att du erövrar tystnadens ande, inte för
tystnadens egen skull, utan för att kunna lyssna på Gud och
bli en sann tillbedjare som Gud vill ha (jfr Joh 4:23).
Sköt dig själv!
När grundaren av EWTN, Moder Angelica, blev tillfrågad av
sina medsystrar varför hon inte kunde ge dem ett särskilt
gott råd, när hon nu gav miljoner TV-tittare råd nästan varje
dag, svarade nunnan: ”Jo, kära medsystrar, det viktigaste rådet
jag kan ge er i sann andlighet är följande: Mind your own business
(sköt er själva)!”
Detta hör till det förra rådet om den inre tystnaden. Om jag
hela tiden sysselsätter mig med vad andra gör eller inte gör,
hur ska jag då få frid i mitt inre? Herren har aldrig uppmanat
3
oss att uppehålla oss med vad andra har för sig. Han är dock
tydlig med en sak: Att det är absolut förbjudet att döma
andra! (Exempelvis Luk 6:37).
Tyvärr stannar många upp här. De kan inte låta bli att snegla
på andra. Det är som att stå i sin trädgård och bara speja på
grannarna. Självklart blir det ingenting gjort i din trädgård.
Du glömmer att ansa och plantera. Du har helt enkelt inte tid
för din egen trädgård (som är din själ) för du är så sysselsatt
med andras människors liv att ditt eget försummas.
Det är en av de stora frestelserna som att fastna i sig själv
eller i andra. Tänk på vilka andliga faror det är när vi sätter
igång att kommentera andra människors liv…
Kom ihåg att du har två stora fiender i ditt liv (och det är
INTE dina medmänniskor!): Du själv och djävulen. Vem som
är farligast kan variera från stund till stund.
Ett ryskt helgon sa följande: ”Sök frid för din själ och omkring
dig ska tusen själar bli frälsta.” (S:t Seraphim av Sarov, 1754/91833).
Frid kommer av förtröstan
Budskapen till S:ta Faustina under 1930-talet om Guds
barmhärtighet kanske kan sammanfattas med en fras från
Herren som Syster Faustina fick höra: ”Det som sårar mig mest
är inte människors synder, utan att ni inte litar på mig!” I detta
påstående utgjuter Jesus sitt Hjärta för oss och klagar över
att vi egentligen inte har förtroende för Honom och då kan
Han ingenting göra. Om vi inte har förtroende för någon och
låter oss ledas, vart kommer vi då?
Rädsla och oro får absolut inte ha någon plats i den kristnes
liv. Herren uppmanar flera gånger att inte leva som
hedningarna som oroar sig för än det ena, än det andra. Oro
av allt slag är oförenligt med ett sant andligt liv. Börjar
frestelsen att oroa dig och ängslas över något be då den bön
som Syster Faustina fick lära sig av Jesus: ”Jesus, jag litar på
Dig!”
4
Många människor – tyvärr även de som försöker leva ett
andligt liv – är idag mycket ängsliga för allt möjligt. ”Vad
ska hända?”, ”Hur ska jag klara detta?”…
Det är nog inte underligt att Herren låter en 24-årig
karmelitnunna från det då okända klostret i Lisieux bli
utnämnd till kyrkolärare (S:ta Thérèse av Jesusbarnet och det
Heliga Anletet) för sin lära om den ”Lilla vägen” som handlar
just om förtröstan och tillit till Guds barmhärtiga kärlek för
var och en av oss.
Till förtröstan och tillit till Gud hör också förnöjsamhet,
något som många kristna är mycket dåliga på. En verklig
kristen kan aldrig vara missnöjd med livet eller det som
händer, för det avslöjar att man inte accepterar och tar emot
från Guds hand allt vad Han vill i mitt liv. En klagande och
missnöjd kristen är ett av de största motvittnesbörden man
kan ge omvärlden. Om detta är din svaghet, se då till att
arbeta på den svagheten. Lär dig att be så fort missnöjet
dyker upp: ”Ske Din Vilja, såsom i Himmelen, så ock på
jorden”. Som Aposteln Paulus påpekar: Andens frukter är
glädje och frid (Gal 5:22-23). Har jag dessa frukter?
Andlig disciplin
Många ryser nog när de läser eller hör ordet ”disciplin”. Men
tyvärr kan jag inte ge några andliga råd utan att använda det
ordet. Det skulle bli ofullständiga råd. Med andlig disciplin
menas att jag verkligen föresätter mig att bli helig (av att
vara hel, motsatsen är halv, sprucken) och fullkomlig enligt
min kallelse. Om inte detta är målet – till Guds ära och för
min själs frälsning – ja, vad är då målet? Att vara ljummen,
halvdan? Sa inte Herren något om de ljumma? (Upp 3:15-16).
Allt börjar på morgonen. Den som är frisk ska inte ligga och
dra sig i sängen på morgonen, den uppmaningen får man hos
de flesta andliga vägledare. Det förutsätter att du tar dig i
kragen och lägger dig i tid. Sitt inte och dega framför TV,
dator eller vad det nu kan vara. Se till att du får den sömn
5
som du behöver och gå upp på ett visst klockslag på
morgonen. Finns det morgonmässa i din katolska kyrka så se
till att du börjar dagen med Herren i ditt hjärta. Någon
bättre start än så finns inte.
Har man inte viljan att uppnå något, ja, då gör man det inte
heller. Du måste bestämma dig att du ska uppfylla din dag
med Herrens närvaro – på alla sätt. Och detta ska börja på
morgonen. Rise and shine, som amerikanerna säger.
Börja inte dagen med att sätta på radio och TV. Varken TV
eller radio kommer att frälsa sin själ! Upplyft ditt hjärta och
din själ till Gud det första du gör. Börja med att lovprisa och
tacka Gud för att Han har skapat dig och bevarat dig till
denna dag. Att Han har gett dig dopets nåd… Och be om
Guds välsignelse och barmhärtighet för dig själv, dina nära
och kära, Kristi Kyrka, alla du ska möta denna dag, ja, för
hela mänskligheten. Be för levande och döda om frälsningens
nåd, det högsta man kan be om.
Se till att du har ett husaltare/böneplats i ditt hem som
påminner om Guds närvaro. Använd vigvatten i ditt hem (jfr.
stora kontemplativa helgon som S:ta Teresa av Avila, som ett
flertal gånger skriver om vigvattnets betydelse). Finns inte
vigvatten i din församlingskyrka, så fråga efter det. Ta med
dig en stor flaska och få vatten välsignat av den katolske
prästen eller diakonen.
Heliga vanor
Många frågar sig varför de inte blivit helgon ännu? De har
gått i kyrkan år ut och år in. Bett och försökt vara så fromma
de någonsin kunde…
Svaret är att de inte haft heliga vanor!
Heliga vanor kan verkligen förändra ditt liv och är till för att
du ska uppnå den helighet och fullkomlighet du är skapad till.
Många har invändningar och säger att de inte har tid för
dessa ’fromhetsövningar’. Men då kanske man ska se över vad
man har tid för och vad man använder tiden till. En sak är
6
säker: Gud på något sätt förökar tiden när den används i
Hans tjänst. Ingen kan nog påstå att exempelvis Salig Teresa
av Calcutta inte uträttade något för att hon slösade tid med
daglig Mässa, Tideböner, Rosenkransen, inre bön…
Vi ska heller inte inbilla oss att vi uppnår något i det andliga
livet utan övning. Vem tror sig kunna spela Mozart efter att
ha tagit två pianolektioner?
Här är några heliga vanor som ”producerat” många helgon:
Morgonoffringen – 1 minut
Hur hälsar du på morgonen?
Vissa bara grymtar på morgonen…
Offra din dag till Guds ära och för själarnas frälsning med
egna ord, med en inlärd bön eller läs bönen vid din bönevrå.
Exempel på en morgonoffring är Böneapostolatets bön:
Daglig Offerbön
Jesu Gudomliga Hjärta, genom Marie Obefläckade Hjärta
offrar jag Dig mina böner, mitt arbete och mitt lidande denna
dag som gottgörelse för våra synder och i förening med de
intentioner med vilka Du själv offrar Dig ständigt i Altarets
Allraheligaste Sakrament. Särskilt gör jag detta offer enligt
den Helige Faderns böneintentioner för denna månad. Amen.
Eller (annan version)
Kärleksfulle Fader, jag offrar åt Dig denna dags böner, arbete,
glädjeämnen och lidande i förening med Din Sons Jesus
Kristi, världens Frälsares, offer. Må den Helige Ande ge mig
styrka att vittna om Din kärlek. Med Maria, vår Herres och
Kyrkans Moder, ber jag särskilt för denna månads intentioner.
Inre bön - 15 minuter
Åtminstone 15 minuter bör användas för inre bön varje dag
inför tabernaklet i kyrkan eller hemma på en lugn plats.
Ingen plats kan dock jämföras med att be i kyrkan inför
Altarets Allraheligaste Sakrament. Kyrkan ger dig till och
7
med fullkomlig avlat om du ber inför Sakramentet (i
tabernaklet eller utställt i monstrans) minst en halvtimma
(naturligtvis enligt de sedvanliga villkoren).
Daglig Kommunion – 30 minuter tar ungefär en Mässa på
vardagar
Detta kommer på första plats! Det kanske inte är möjligt för
dig att varje dag gå i Mässan, men någon gång mer än på
söndagar och särskilda högtider borde du försöka komma till
Herrens altare. Mässan är Kyrkans ”Källa och höjdpunkt”!
Andlig läsning – 15 minuter
Åtminstone 15 minuter. Läs dagligen lite i Bibeln och gärna
helgonens skrifter. De är experter på andligt liv, det har
Kyrkan bekräftat genom deras helgonförklaring.
Be Angelus – 1 minut
Följande bön till ära för Guds Sons människoblivande ber
man sedan medeltiden tre gånger per dag: morgon, middag
och kväll.
Avlatsbön (Part. avl. Ench. Ind. nr. 17)
F. Herrens Ängel kom med bud till Maria
Alla och hon blev havande av den Helige Ande.
Var hälsad, Maria…
F. Se, jag är Herrens tjänarinna.
Alla Må det ske med mig som du har sagt.
Var hälsad Maria…
F. Och Ordet blev kött
Alla Och tog sin boning ibland oss.
Var hälsad, Maria…
F. Be för oss, Heliga Guds Moder
Alla att vi blir värdiga Kristi löften.
F. Låt oss be. Herre, ingjut Din nåd i våra hjärtan så att vi
som genom Ängelns budskap fått veta att Din Son blivit
8
människa, genom Hans lidande och Kors når fram till
uppståndelsens härlighet. Genom samme Kristus, vår Herre.
Alla Amen.
Man brukar avsluta med att be tre gånger Ära vare Fadern…
samt bönen till Skyddsängeln:
Angele Dei
Kyrkans officiella bön till Skyddsängeln. Avlatsbön (Part. avl.
Ench. Ind. nr. 18). En mycket god sed är att be Skyddsängeln
påminna dig om Gud under hela dagen. Var säker på att han
gör det!
Guds Ängel, min beskyddare, upplys, försvara, styr och
vägled mig, som av Guds Faders kärlek har blivit anförtrodd
åt dig. Amen.
Be Rosenkransen – 20 minuter
Den säkert störste aposteln för Rosenkransen är den Helige
Louis Grignion de Montfort som skrev bland annat följande:
”Om du ber Rosenkransen troget tills du dör kan jag lova dig att,
trots dina svåra synder ska du uppnå en ärekrans som aldrig
vissnar. Även om du vore på gränsen att bli fördömd, även om du
hade en fot i helvetet, även om du hade sålt din själ till djävulen,
och även om du vore en heretiker, envis som den Onde själv, förr
eller senare kommer du att få omvändelsens nåd och rädda din själ
– om, och märk väl vad jag säger – om du ber den Heliga
Rosenkransen innerligt varje dag intill din död med intentionen att
få hjärtats vishet enligt den uppenbarade sanningen och få
uppriktig ånger och förlåtelse för dina synder.”
Samvetsrannsakan – ett par minuter
Det är som att spegla sin själ enligt Guds Bud och Kyrkans
föreskrifter. Mitt tips: Skriv ner i en anteckningsbok vad du
kommer fram till måste slipas och tas bort i ditt liv. Dessa
anteckningar kan du sedan använda för din bikt. Bikta dig
regelbundet om du vill ha en ren och helgad själ. Med
9
regelbundet menar jag minst en gång i månaden, kanske inför
Jesu Hjärta fredagen och Marie Obefläckade Hjärtas lördag
(första fredag och lördag i månaden). Kan du inte göra det i
din församling så gör en ’pilgrimsfärd’ till någon annan
kloster- eller församlingskyrka där prästerna har större
möjlighet att höra bikt. Var inte lat! Det tjänar du inte på…
Jag har räknat ut att det skulle ta sammanlagt en och en halv
timma att varje dag utöva dessa ’heliga vanor’. Väl använd
tid!
”Detta är det enda nödvändiga: Att leva med Gud, ge Gud glädje,
överlåta sig åt Gud och att dö från allt som inte är Gud!”
Saliga Maria Magdalena Martinengo
(kapucinernunna, 1687-1737)
Vill du höra fler andliga råd och uppmaningar:
Besök församlingens hemsida:
http://franciskus-jonkoping.net/
Besök Gråbrödernas hemsida:
http://www.grabroderna.net/
Man kan även följa oss Gråbröder på YouTube
https://www.youtube.com/results?search_query=grabroderna
Vad kommer egentligen på första plats?
Artikel för Katolskt magasin, nr. 7-8, 2015-07-22
Efter frukost i vårt kloster brukar det bli lite tidningsläsning.
Det är viktigt att följa med vad som händer våra
medmänniskor i världen. Händelserna blir till förbönslista.
Fredagen den 24 april hajade jag till, även om det inte borde
vara en överraskning för mig, när jag läste rubriken i
tidningen Dagen: ”Frälsning” inte viktigast för svensken.
Även om jag vet att religion är en privat angelägenhet för oss
svenskar, något som andra inte har med att göra. Ja, så är
även jag uppfostrad. Ändå var det så sorgligt att se det på
10
pränt i stora svarta bokstäver. Älskar vi oss själva så lite i
Sverige? Är min eviga framtid så oviktig? För på listan på det
viktigaste i livet räknades upp: hälsa, frihet, ärlighet,
familjetrygghet, en värld i fred, rättvisa, kärlek, sann
vänskap, landets säkerhet och inre harmoni. Nog så fina
saker, men bland de tio minst viktigaste värderingar för
svenskar (enligt denna undersökning) stod sorgligt nog
frälsning och visdom!
Genast tänkte jag på Herrens ord: ”Vad hjälper det en människa
om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?” (Matt 16:26).
Medellivslängden i vårt land blir högre och högre, tack vare
att det finns tillräckligt med mat till de allra flesta, bra
bostäder, bra vård etc. Men om man inte har något att leva
för, vad hjälper det?
Jag fick lära mig ganska tidigt att mitt liv här på jorden gick
ut på att förbereda mig så bra som möjligt för evigheten,
ingenting annat! Jag är fortfarande övertygad om att detta är
sant.
Vid frukosten brukade vi se en man i min ålder jogga morgon
efter morgon. Skämtsamt brukade vi bröder fråga varandra
om vi inte skulle börja jogga vi med? Nog har vi åtskilliga
kilon som behövde joggas bort. Ett långt utdraget nej blev
svaret. Plötsligt sprang han inte förbi vårt kloster mer. Av en
händelse fick jag veta att han tagit sin joggingrunda, plötsligt
ramlat ihop och dött. Då var alla planer på springande för vår
del som utsuddade.
Aposteln Paulus talar om löparen som försakar allt för en
krans som vissnar, men vi för en som aldrig vissnar (1 Kor
9:24-27).
Det gäller att ha visdom (den som i vårt land kommer på de
sista platserna!) att söka Gud och genom att söka Gud
komma fram till vad som ska sökas i livet.
11
Naturligtvis är vi alla olika, vissa planerar hela tiden för
framtiden, andra lever för stunden, men oavsett hur vi är,
borde evigheten spela en roll – den tar ju aldrig slut! Och jag
och alla andra är evighetsvarelser, för vi är skapade till Guds
avbild.
När jag läste listan om frälsningen som oviktig i vårt land
tänkte jag även omedelbart på att vi kristna har misslyckats
på något sätt. Är vårt vittnesbörd om vad som står på första
plats i livet så svagt? Är vi så dåliga vittnen om att Kristus är
Vägen, Sanningen och Livet? Är vi kristna bara intresserade
av hur det kommer att gå vid Herrens dom för oss själva och
dem vi älskar?
Sällan får vi förfrågan om att fira Mässor för dem som inte
tror på Gud, för de avlidna som ingen ber för etc. Nästan
alltid ber man endast för sina egna. Herren har ju sagt att
även syndare älskar sina egna. Det är inget märkvärdigt med
den kärleken, den är helt enkelt naturlig. Men att börja älska
(läs: ömma för alla människors frälsning), då har vi kommit
någonstans i vår kristna tro. Då först börjar frukterna
komma.
”Låt oss inte älska med tomma ord utan med handlig och sanning”,
skriver aposteln Johannes (1 Joh 3:18). Då är det bara att
kavla upp ärmarna, se hur vi ska ändra vår strategi i vårt
kristna liv så att det blir tydligt för alla att vi kristna är glada
över att Gud har uppenbarat för oss sin vilja om att alla
människor ska bli frälsta och anpassa vårt sätt att leva enligt
det motto som är ett måste för alla kristna: ”Sök först Guds
Rike” (Matt 6:33), då blir vi människofiskare, då kommer vi
att dra med oss vår nästa till Gud in i den lycka som aldrig
tar slut.
Pater Joseph Maria Nilsson OFMConv
S:t Franciskus Kloster – Gråbröderna
Klostergatan 70 B
553 35 Jönköping
12
