EUROPEISKA
KOMMISSIONEN
Bryssel den 30.6.2016
COM(2016) 435 final
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET
Sammanfattning av de årliga genomföranderapporterna för 2014 för de operativa
program som medfinansieras av fonden för europeiskt bistånd till dem som har det
sämst ställt
SV
SV
Sammanfattning av de årliga genomföranderapporterna för 2014 för de operativa program som
medfinansieras av fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt
I. Inledning
Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (nedan kallad Fead) inrättades genom
förordning (EU) nr 223/20141 i syfte att lindra de värsta formerna av fattigdom i EU, som hemlöshet,
barnfattigdom och livsmedelsbrist. Enligt villkoren i förordningen kan Fead användas för att stödja de
grupper som har det sämst ställt i samhället genom att tillhandahålla livsmedel och grundläggande varor
som kläder, skodon och hygienartiklar eller genom åtgärder för social delaktighet. Fead kan också
användas för att finansiera insamling och distribution av livsmedelsgåvor i syfte att motverka slöseri
med livsmedel.
De tillgängliga medlen i Fead uppgår till sammanlagt 3 813 miljoner euro i löpande priser och
anslagen till medlemsstaterna anges i bilaga III till förordning (EU) nr 223/2014.
Fead genomförs i samtliga EU-medlemsstater under programperioden 2014–2020 via operativa
program som godkänns av kommissionen. Medlemsstaterna kan bestämma hur de bäst ska använda
medlen genom att välja att utveckla ett operativt program för livsmedelsbistånd och/eller grundläggande
materiellt bistånd (operativt program av typ I) och/eller ett operativt program för social delaktighet för
dem som har det sämst ställt (operativt program av typ II). Medlemsstaterna har också frihet att
bestämma målgrupp, vilken typ av stöd som ska tillhandahållas och den geografiska täckningen för
programmen.
Social delaktighet för dem som har det sämst ställt är det centrala i de operativa programmen av typ
II, men viktigt även i program av typ I. Tillhandahållandet av materiellt bistånd måste kompletteras med
åtgärder för att främja social delaktighet för slutmottagarna2 (t.ex. genom att de skickas vidare till
lämpliga tjänster, får vägledning om hälsosam mat eller budgetrådgivning). De operativa programmen av
typ I svarar alltså mot de grundläggande materiella behoven hos de mest utsatta personerna och hjälper
dem också att åter bli delaktiga i samhället.
Medlemsstaterna samarbetar med partnerorganisationer för att genomföra Feadprogrammen. Dessa
organisationer, som kan vara offentliga organ eller icke-vinstdrivande organisationer, tillhandahåller det
materiella biståndet (operativa program av typ I) eller startar och driver åtgärder för social delaktighet
(operativa program av typ II) enligt programbeskrivningarna. Detta samarbete innebär att fonden också
kan stödja kapacitetsuppbyggnad hos partnerorganisationerna på det socialpolitiska området.
Enligt bestämmelserna om övervakning av fonden måste medlemsstaterna varje år lämna in en rapport
till kommissionen om genomförandet av sina program, senast den 30 juni efterföljande kalenderår3.
Kommissionen bedömer genomföranderapporterna och uppmanar vid behov medlemsstaterna att göra
1
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 223/2014 av den 11 mars 2014 om fonden för europeiskt bistånd till dem
som har det sämst ställt (EUT L 72, 12.3.2014, s. 1).
2
Enligt artikel 7.4 i förordning (EU) nr 223/2014 ska det dock inte vara obligatoriskt med sådana kompletterande åtgärder i
de fall där livsmedelsbiståndet och/eller det grundläggande materiella biståndet uteslutande ges till de barn som har det sämst
ställt och som är omhändertagna inom olika typer av barnomsorg.
3
Artikel 13.1 i förordning (EU) nr 223/2014.
2
nödvändiga ändringar4. Kommissionen måste också i vederbörlig ordning lägga fram en
sammanfattning av medlemsstaternas rapporter för Europaparlamentet och rådet5.
Denna sammanfattning återspeglar de uppgifter som ingår i genomföranderapporterna för 2014, i den
form de godkändes av kommissionen6. Den ger en allmän överblick av utvecklingen rörande Fead på
EU-nivå, och presenterar uppgifterna från medlemsstaterna enligt strukturen i rapporterna. De värden
som rapporterats för de gemensamma indikatorerna finns i bilagan.
II. Allmän utveckling
Feadförordningen offentliggjordes i mars 2014. Förhandlingarna mellan medlemsstaterna och
kommissionen om innehållet i programmen varade större delen av året. Eftersom det första datumet för
stödberättigande var den 1 december 20137 hade verksamheten inletts redan innan en del av de operativa
programmen antagits.
De flesta av de operativa programmen lades fram för kommissionen i början av september 2014.
Sammanlagt 25 program hade antagits vid slutet av året, och de övriga tre (Tyskland, Sverige och
Storbritannien) antogs i början av 2015. När programmen hade antagits betalade kommissionen också ut
11 % av programbudgeten till medlemsstaterna som förfinansiering. Detta gjorde det möjligt att snabbt
tillhandahålla bistånd till de mest utsatta.
Resultatet av programplaneringen var att 24 medlemsstater valde att genomföra operativa program av
typ I och fyra valde typ II. Medlemsstaterna valde följande typer av bistånd:
Typ av
operativt
program
Typ av bistånd
Medlemsstat
typ I
Livsmedel
Bulgarien Estland, Spanien, Frankrike, Malta, Polen,
Slovenien, Finland, Storbritannien (9)
typ I
Grundläggande materiellt
bistånd8
Österrike, Cypern (2)
typ I
Livsmedel och grundläggande
materiellt bistånd
Belgien, Tjeckien, Irland, Grekland, Kroatien, Italien,
Lettland, Litauen, Luxemburg, Ungern, Portugal, Rumänien,
Slovakien (13)
typ II
Åtgärder för social delaktighet
Tyskland, Danmark, Nederländerna, Sverige (4)
III. De operativa programmens genomförandegrad
4
Kommissionen godkände den sista av medlemsstaternas rapporter för 2014 den 11 april 2016. Detta avgjorde när den här
kommissionsrapporten kunde antas.
5
Artikel 13.9 i förordning nr 223/2014.
6
När sammanfattningen utarbetades hade Storbritannien ännu inte lämnat in sin årliga genomföranderapport.
7
Artikel 22.2 i förordning (EU) nr 223/2014.
8
Enligt artikel 2.1 i förordning (EU) nr 223/2014 är grundläggande materiellt bistånd basvaror av begränsat värde och för
personligt bruk för de personer som har det sämst ställt, exempelvis kläder, skodon, hygienartiklar, skolmaterial och
sovsäckar.
3
I enlighet med den utveckling som beskrivs ovan angav majoriteten av medlemsstaterna i sina rapporter
att 2014 hade ägnats åt att förbereda programmen, att samråda med berörda parter och att förhandla med
kommissionen. I förberedelserna inför genomförandet av programmen ingick också att utse förvaltande
och attesterande myndigheter för programmen9. Dessutom började några medlemsstater arbeta med sina
informationssystem och höll inledande diskussioner med berörda parter om vilken typ av bistånd som
skulle tillhandahållas med hjälp av Feads finansiering.
Eftersom utgifterna är stödberättigande inom Fead från den 1 december 2013 visade rapporterna från
många av de medlemsstater som genomför operativa program av typ I att genomförandet av
programmen hade börjat under 2014, parallellt med det förberedande arbetet. Det fanns därför positiva
värden att rapportera för de gemensamma input-, utfalls- och resultatindikatorerna10.
Sammanlagt 13 medlemsstater (Belgien, Cypern, Spanien, Frankrike, Italien, Litauen, Luxemburg,
Lettland, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien och Slovenien) anslog utgifter för insatser. Vid
slutet av 2014 uppgick de belopp som anslagit för insatser till sammanlagt 330,7 miljoner. Åtta
medlemsstater (Belgien, Spanien, Frankrike, Litauen, Rumänien, Polen, Portugal och Slovenien) började
redan att ge stöd under 2014. Sammanlagt 95,9 miljoner euro betalades ut i fem medlemsstater (Belgien,
Spanien, Frankrike, Litauen och Rumänien) för insatser som gällde tillhandahållande av livsmedel. Även
i Italien gjordes inköp under 2014 men utdelningen började först 2015.
Eftersom det datum då utgifter blev stödberättigande inföll tidigt och den förfinansiering som föreskrivs
i Feadförordningen ligger på en hög nivå kunde dessa åtta medlemsstater uppnå resultat väldigt snabbt.
Medlemsstaternas tidigare erfarenheter från programmet för utdelning av livsmedel till dem som har det
sämst, som genomfördes fram till 2013, var också en bidragande faktor till att programmen kunde
inledas snabbt.
Sammanlagt 228 707 ton livsmedel delades ut 2014 av de ovannämnda åtta medlemsstaterna.
Rumänien, Frankrike och Spanien stod för 42,3 %, 28,8 % respektive 21,3 % av den utdelade mängden.
Utfallsindikatorerna visar att urvalet av de utdelade produkterna skiljde sig åt mellan medlemsstaterna.
Vissa koncentrerade sig på ett litet antal produktgrupper medan andra hade ett större urval av livsmedel.
Frankrike var den enda av medlemsstaterna som delade ut produkter från alla de sju kategorier som
omfattas av de gemensamma indikatorerna för Fead. Alla de åtta medlemsstaterna delade ut livsmedel i
paket, medan två (Belgien och Spanien) även tillhandahöll måltider till slutmottagarna.
Exempel på innehåll i ett livsmedelspaket:
Belgien: lättmjölk, lax på burk, makrillfiléer i tomatsås, nötkött, pasta, potatisflingor, skalade tomater,
ärter och morötter, svamp, frukt på burk, jordnötsolja, sylt, frukostflingor och vaniljpuddingspulver.
Spanien: mat för vuxna – 2 kg ris, 2 kg linser, 2 liter mjölk, 1 kg pasta, 800 gram kex, 780 gram gröna
bönor på burk och 500 g konserverade tomater, mat för barn – 4 burkar mjölkbaserad tillskottsnäring
(800 gram) och burkmat för barn (8 burkar om 250 gram).
9
Artikel 31 i förordning (EU) nr 223/2014.
Enligt vad som anges i bilagan till kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1255/2014 av den 17 juli 2014 om
komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 223/2014 av den 11 mars 2014 om fonden för europeiskt
bistånd till dem som har det sämst ställt genom fastställande av innehållet i de årliga och slutliga genomföranderapporterna,
inbegripet förteckningen över gemensamma indikatorer (EUT L 337, 25.11.2014, s. 48).
10
4
Rumänien: 3 kg mjöl, 3 kg majsmjöl, pasta, 2 liter olja, 2 kg socker och 12 bitar inlagt kött.
I de flesta medlemsstaterna organiserades inköpen centralt och varorna leverades och delades sedan ut av
partnerorganisationer. Eftersom inköpen måste göras enligt bestämmelserna om offentlig upphandling
kommer de nationella myndigheternas förmåga att snabbt och effektivt genomföra upphandlingar att
vara avgörande för om det ska vara möjligt att regelbundet dela ut stöd.
Sammanlagt 10 964 726 personer, varav 5 612 926 kvinnor, uppskattas ha fått stöd från Fead
under 2014. Det uppskattades att ungefär en fjärdedel av stödmottagarna (3 092 695 människor) var
barn (15 år och yngre) och att 1 220 615 personer var 65 år och äldre. Det uppskattades också att det
bland mottagarna fanns 621 979 personer med funktionsnedsättning, 719 708 migranter, personer med
utländsk bakgrund (inklusive flyktingar) och minoriteter samt 69 451 hemlösa personer.
Antalet människor som fick stöd från Fead under 2014 överstiger de ursprungliga uppskattningarna med
råge. I konsekvensbedömningen av förslaget till Feadförordning11 uppskattades det att fonden kunde ge
stöd till mellan 1,96 miljoner och 2,13 miljoner människor per år. I enlighet med kraven i
kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1255/2014 bygger värdena för de gemensamma
indikatorerna för antalet personer som får stöd från Fead på uppskattningar som gjorts av
partnerorganisationerna.
Medlemsstaterna rapporterar att de har genomfört en rad kompletterande åtgärder vid sidan av
utdelningen av livsmedel. Hit hör bl.a.
─
rådgivning om tillagning och förvaring av livsmedel och råd om personlig hygien (Litauen),
─
hänvisning till lämpliga sociala tjänster (Belgien och Frankrike),
─
individuell rådgivning och workshoppar om tillgängliga program för slutmottagare, om en
hälsosam livsstil och stresshantering (Slovenien) samt
─
psykologiskt och terapeutiskt stöd, matlagningskurser, utbildning i näringslära, åtgärder mot
slöseri med livsmedel och hantering av en hushållsbudget (Polen).
De kompletterande åtgärderna är en integrerad del av genomförandet av de operativa programmen av
typ I, och kommissionen förväntar sig därför att alla medlemsstater ger detaljerad information om
genomförda åtgärder i rapporterna för 2015.
Rapporterna från de medlemsstater som valt att genomföra operativa program av typ II visar att inte
mycket verksamhet genomfördes under 2014. Det beror också på att programmen i Sverige och
Tyskland antogs relativt sent (först under 2015).
IV. Övergripande principer
11
12
Samordning med Europeiska socialfonden och annan relevant EU-politik12
SWD(2012) 350 final.
Artikel 5.6 i förordning (EU) nr 223/2014.
5
Frågan om samordning mellan stöd som ges genom Fead respektive genom ESF beaktades redan vid
utarbetandet av programmen. Varje medlemsstat måste i sitt program ange sina förslag för att säkra en
effektiv samordning. Vissa medlemsstater inriktade sig på att undvika dubbelfinansiering medan andra
gick ett steg längre och undersökte möjligheterna att genomföra kompletterande verksamhet. Detta
välkomnas varmt av kommissionen.
I allmänhet har man gjort en tydlig åtskillnad mellan verksamhet som är berättigad till finansiering från
de olika fonderna (Österrike och Litauen). Dessutom har medlemsstaterna utvecklat en rad olika
samordningsmekanismer, t.ex. system för delad förvaltning och kontroll för båda fonderna,
gemensamma urvalskommittéer för projekt (Luxemburg) och rådgivande grupper som ger förslag på hur
stödmottagarna kan samarbeta (Polen). I Spanien kommer slutmottagarna av Feadstöd att uppmuntras att
delta i ESF-åtgärder för social delaktighet.
Jämställdhet, integrering av ett jämställdhetsperspektiv och åtgärder för att förhindra
diskriminering13
De flesta medlemsstaterna rapporterar hur de har integrerat jämställdhetsperspektivet och ickediskriminering i programmens genomförandebestämmelser. I de flesta fallen identifieras de personer
som har det sämst ställt på grundval av ekonomiska kriterier, vilket förhindrar diskriminering på
grundval av kön, ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning eller sexuell läggning i
samband med tillgången till stöd. Vissa medlemsstater (Bulgarien och Malta) tillämpar även sociala
kriterier (t.ex. barnfamiljer och ensamstående föräldrar) vid tillhandahållandet av bistånd. Dessutom har
länderna utformat sitt bistånd så att de uppfyller behov hos olika grupper av utsatta människor (Österrike
kommer att erbjuda ett urval av olika modeller av skolväskor för både pojkar och flickor).
Urvalsprocessen för insatser i Tjeckien och Portugal är särskilt utformad för att säkerställa jämställdhet
mellan könen och icke-diskrimination. Slutligen spelar partnerorganisationerna en viktig roll när det
gäller att garantera jämställdhet och icke-diskriminering i samband med tillhandahållandet av stödet. I
Lettland kan partnerorganisationerna tillhandahålla livsmedel och grundläggande materiellt bistånd i
bostaden om mottagaren så önskar.
Klimat- och miljöaspekter, i syfte att minska slöseri med livsmedel14
De kriterier medlemsstaterna använder när de väljer ut livsmedel är bland annat att de ska vara hållbara,
lätta att förvara och kunna lagras länge, i syfte att minska slöseriet med livsmedel. Luxemburg
genomför också kampanjer bland livsmedelsbutiker för att främja donationer av livsmedel. I Polen
främjas inköp av livsmedel förpackade i miljövänligt papper, eftersom det är ett nedbrytbart och
återvinningsbart material. På ett liknande sätt uppmuntrar programmen för livsmedelsdistribution i
Rumänien till att minska pappersförbrukningen och till återanvändning av material.
Bidrag till en balanserad kost för dem som har det sämst ställt15
Medlemsstaterna har tagit med hälso- och säkerhetskrav i specifikationerna för inköp av livsmedel. De
samråder med partnerorganisationerna, arbetsmarknadens parter, behöriga myndigheter och experter
13
Artikel 5.11 i förordning (EU) nr 223/2014.
Artikel 5.13 i förordning (EU) nr 223/2014.
15
Artikel 5.13 i förordning (EU) nr 223/2014.
14
6
om urvalet av de livsmedel som ska delas ut. Belgien har uppdaterat sin förteckningen över produkter
efter samråd med hälsovårdsexperter. I Luxemburg har man inrättat en plattform för diskussioner om
näringslära, livsmedelssäkerhet, jämställdhet och icke-diskriminering med partnerorganisationerna.
Italien har anpassat sin förteckning över livsmedelsprodukter efter regional kost, och i Spanien har man
tagit fram en förteckning för livsmedelsbistånd som beaktar den nationella strategin för kost, fysisk
aktivitet och förebyggande av fetma. I Frankrike ingår vid upphandlingen provsmakning av vissa
produkter, för att säkerställa att kvaliteten uppfyller kraven för de livsmedel som ska delas ut. I
Bulgarien är ett av kriterierna som används vid urvalet av de soppkök som kan delta i programmet att
de uppfyller kraven på livsmedelssäkerhet och att de bidrar till att slutmottagarna får en balanserad
kost.
Under programperioden kommer medlemsstaterna och kommissionen att behöva överväga möjligheten
att använda Fead för att finansiera tillhandahållandet av färskvaror till dem som har det sämst ställt och
att bedöma fondens kapacitet att genomföra detta.
V. Slutsatser
Feadprogrammen utvecklades för att uppfylla det särskilda målet att lindra de värsta formerna av
fattigdom i EU, inom gränserna för det bistånd som fonden kan ge. Programmens mål är att nå ut till de
personer som är svårast att nå och att ge dem omedelbart bistånd. Den del av programmen som är
inriktad på social delaktighet syftar till att integrera utsatta personer i samhället. Dessa aspekter av
Feadprogrammen visar på fondens specifika värde – den kan ge ett särskilt stöd till en grupp människor
som annars kanske inte hade kunnat få direkt tillgång och nytta av EU:s övriga finansieringsinstrument,
som de europeiska struktur- och investeringsfonderna.
Feads utfallsindikatorer visar att ett stort antal människor fick Feadstöd redan under 2014. Samtidigt
innebär Feads måttliga budget i jämförelse med det stora antalet människor som riskerar att drabbas av
fattigdom i EU (122,3 miljoner människor 201416) att bidraget till alla insatser för att minska
fattigdomen i EU är begränsad. Därför är komplementariteten med andra instrument och åtgärder på
både EU-nivå och nationell nivå helt avgörande.
Rapporterna för 2015 förväntas visa att fler Feadprogram kommer igång i fler medlemsstater. Det
kommer också att avspeglas i inlämningen av betalningsansökningar till kommissionen och
genomförandet av operativa program av typ II. Kommissionens mål är därför att se till att rapporterna
för 2015 innehåller fullständiga och lämpliga uppgifter som visar hur Feadprogrammen genomfördes i
samtliga medlemsstater. Det är nödvändigt för att man ska kunna få en korrekt överblick över
genomförandet av fonden på EU-nivå.
Fead har alltid betraktats som ett instrument med enkel förvaltning som kan hantera sociala
nödsituationer. Det är därför bestämmelserna för fonden har förenklats i jämförelse med dem för de
europeiska struktur- och investeringsfonderna. Om Feads insatser ska bli framgångsrika krävs det att
medlemsstaterna håller genomförandebestämmelserna enkla under hela programperioden, och att de
inte inför någon adminstrativ börda utöver de krav som finns i den rättsliga ramen för Fead.
16
Källa: Eurostat.
7
