Europaparlamentet
2014-2019
Fiskeriutskottet
2016/0077(NLE)
10.11.2016
***
FÖRSLAG TILL
REKOMMENDATION
om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av
partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och
Cooköarnas regering och av det genomförandeprotokoll som fogas till avtalet
(07592/2016 – C8-0431/2016 – 2016/0077(NLE))
Fiskeriutskottet
Föredragande: João Ferreira
PR\1093657SV.docx
SV
PE582.199v01-00
Förenade i mångfalden
SV
PR_NLE-AP_Agreement
Teckenförklaring
*
***
***I
***II
***III
Samrådsförfarande
Godkännandeförfarande
Ordinarie lagstiftningsförfarande (första behandlingen)
Ordinarie lagstiftningsförfarande (andra behandlingen)
Ordinarie lagstiftningsförfarande (tredje behandlingen)
(Det angivna förfarandet baseras på den rättsliga grund som angetts i
förslaget till akt.)
PE582.199v01-00
SV
2/8
PR\1093657SV.docx
INNEHÅLL
Sida
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION .............. 5
KORTFATTAD MOTIVERING ............................................................................................... 6
PR\1093657SV.docx
3/8
PE582.199v01-00
SV
PE582.199v01-00
SV
4/8
PR\1093657SV.docx
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av
partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och
Cooköarnas regering och av det genomförandeprotokoll som fogas till avtalet
(07592/2016 – C8-0431/2016 – 2016/0077(NLE))
(Godkännande)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
–
med beaktande av utkastet till rådets beslut (07592/2016),
–
med beaktande av partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och
Cooköarnas regering och det genomförandeprotokoll som fogas till avtalet
(07594/2016),
–
med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med
artikel 43.2 samt artikel 218.6 andra stycket a led v, och 218.7 i fördraget om
Europeiska unionens funktionssätt (C8-0431/2016),
–
med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2 samt artikel 108.7
i arbetsordningen,
–
med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den ...4 om förslaget till beslut,
–
med beaktande av rekommendationen från fiskeriutskottet och yttrandena från utskottet
för utveckling och budgetutskottet (A8-0000/2016).
1.
Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.
2.
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till
rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och
i Cooköarna.
PR\1093657SV.docx
5/8
PE582.199v01-00
SV
KORTFATTAD MOTIVERING
Cooköarna i Stilla havet är en arkipelag och består av 15 öar som indelas i två grupper, med
en befolkning om cirka 15 000 invånare (enligt uppgifter från 2011). Det bör understrykas att
Cooköarna har en privilegierad ställning i förhållande till Nya Zeeland i och med den
gemensamma valutan, samtidigt som samtliga invånare på Cooköarna garanteras
nyzeeländskt medborgarskap. Fiskesektorn motsvarar knappt 3 % av BNP, en siffra som har
befunnit sig på en stabil nivå 2007–2011, samtidigt som BNP har ökat med 34 %. (Fiskets
relativa betydelse har alltså minskat i den lokala ekonomin.) Fiskeprodukternas exportvärde
uppgick till 1,35 miljoner euro år 2011.
De inhemska fångsterna av tonfisk under perioden 2007–2010 uppgick till knappt 3 000 ton
och bestod huvudsakligen av gulfenad tonfisk (thunnus albacares). Det finns
19 långrevsfartyg med Cooköarnas flagg, och dessutom bedrivs småskaligt fiske. Fångsterna
ökade till 3 984 ton under 2011, med ökade fångster av gulfenad tonfisk och glosögd tonfisk.
Huvuddelen av de inhemska fångsterna av tonfisk landas utanför Cooköarna. Endast 250 ton
per år landas i hamnen Avatiu i Rarotonga för att säkerställa inhemsk konsumtion och export
till Nya Zeeland och Japan.
Cooköarnas exklusiva ekonomiska zon (EEZ) består av 1,98 miljoner km2 och gränsar till
Kiribati, Franska Polynesien, Amerikanska Samoa, Niue samt djuphavsområden i Stilla havet,
vilket ökar fiskesektorns ekonomiska potential. Samtidigt leder det till svårigheter att utföra
inspektioner och kontroll, där det olagliga, oreglerade och orapporterade fisket utgör ett
problem som är svårt att övervinna på grund av dessa vidsträckta territoriella områden.
Historiskt sett har Cooköarna tillåtit fartyg från andra länder att få tillträde till landets
exklusiva ekonomiska zon (EEZ). Avtalen har dock uteslutande varit av kommersiell karaktär
och utgått från privata initiativ, vilket har försvårat relationer som baseras på kriterier för ett
hållbart nyttjande av resurserna och som har lett till att vissa tonfiskarter och kustsamhällen
har utsatts för stark påverkan.
Fartyg från länder som fiskar i Cooköarnas exklusiva ekonomiska zon (EZZ) gjorde följande
fångster 2011: 1 516 ton fisk landades av notfartyg från Förenta staterna (som är den enda
fartygsflottan med notfartyg i Cooköarna), men det uppskattas att fångsterna 2012 har ökat till
drygt 12 000 ton (uppgifter saknas vid dags dato), på grund av att biomassa av tonfisken bonit
förflyttats av havsströmmarna från El Niño. Dessutom har en konservfabrik öppnats på nytt i
Amerikanska Samoa, vilket gett regionen nya ekonomiska möjligheter. Fångsterna från
långrevsfartyg ökade till 6 696 ton år 2011. Fisketillstånden för långrevsfartyg (31) domineras
av fartyg från Kina (16) och Vanuatu (9). Avgifterna för fisketillstånd med långrevsfartyg per
år uppgick till knappt 5 000 euro 2012 för de två nationella fartyg som var lokalt förankrade.
Avgifterna varierar, från 25 718 euro för utländska fartyg med längd under 40 meter, till
48 222 euro för utländska fartyg med längd över 40 meter. Förenta staterna har tillgång till
39 fisketillstånd för långrevsfartyg i regionen, men endast 16 tillstånd utnyttjades i
Cooköarnas vatten under 2012. Förenta staternas ekonomiska bidrag (kostnader för tillträde
och utvecklingsstöd) uppgick till totalt 7 875 dollar/dag (6 406 euro).
För närvarande finns det inga EU-fartyg som fiskar i Cooköarnas vatten. Den europeiska
flottan i regionen består av notfartyg. Historiskt sett har långrevsfartyg från EU tagit upp
fångster i tempererade vatten söder om Cooköarna. Vad gäller kraven i förordningen om
hajarnas bevarande i Cooköarna finns det ingenting i förhandsrapporten som tyder på att
PE582.199v01-00
SV
6/8
PR\1093657SV.docx
notfiskfartyg från EU har intresse av att fiska i Cooköarnas exklusiva ekonomiska zon (EEZ)
i framtiden.
Ett partnerskapsavtal för hållbart fiske kommer att engagera EU och Cooköarna på ett
strategiskt plan, genom att erbjuda möjligheter till fiske från fartyg med flagg från
EU:s medlemsstater. Detta är ett avtal som teoretiskt baseras på de bästa vetenskapliga
rapporter som finns tillgängliga, som respekterar de åtgärder för bevarande och ledning som
utformats av Kommissionen för fiskbestånd i västra och mellersta Stilla havet (WCPFC) och
begränsningarna som gäller för tillgängliga överskott. Valet att ingå ett avtal i ett sådant
sammanhang underbyggs av den ovannämnda förhandsrapporten, som genomfördes i
juni 2013 av externa experter. Slutsatsen var att upprättandet av ett protokoll, framför direkta
förhandlingar mellan fartygens besättningar och Cooköarnas myndigheter, är den bästa
lösningen på lång sikt för hållbara fiskeresurser, respekten för arbetstagarnas rättigheter och
utvecklingen av fisket för bägge parter.
Protokollet fastställer fiskemöjligheter för fyra notfartyg för tonfisk. I förhållande till
föreskrifterna i de befintliga avtalen för västra och mellersta Stilla havet (Kiribati,
Salomonöarna) innebär protokollet att fartygsflottan från EU-länderna kan bibehållas samt
utvecklingen av ett nätverk med möjligheter för fiske som kan medföra positiva följder på
lång sikt.
Avtalets prognos är en årlig ekonomisk ersättning om 735 000 euro för det första och andra
året och 700 000 euro för det tredje och fjärde året. Ersättningen avser följande:
a)
En referensfångstmängd på 7 000 ton, för vilken ett belopp kopplat till tillträdet på
385 000 euro har fastställts för det första och andra året och på 350 000 euro för det
tredje och fjärde året.
b)
Stöd till utvecklingen av en sektoriell fiskeripolitik i Cooköarna, uppgående till
350 000 euro för det första, andra, tredje och fjärde året. Detta stöd bidrar till
uppnåendet av den nationella fiskeripolitikens mål och tillgodoser i synnerhet
Cooköarnas behov av stöd till vetenskaplig forskning och småskaligt fiske, till
övervakning, kontroll och tillsyn av fisket liksom till kampen mot olagligt fiske.
Vad gäller den frågan vill föredraganden understryka att stödet som avser bidrag till
utvecklingen av en sektoriell fiskepolitik i Cooköarna uppgår till mellan 47,6 % och 50 % av
det totala beloppet, vilket är en betydelsefull insats, mätt i procentandelar. Stödet till sektoriell
utveckling är ett verkligt bidrag till hållbar utveckling i ett partnerskapsland, som förstärker
landets förmåga att uppnå tekniskt oberoende, samtidigt som det bekräftar dess
utvecklingsstrategi och säkerställer dess suveränitet. Det är motsatsen till nykolonialismens
strategi som går ut på att ”betala och ta hem”, genom att exploatera resurser och samhällen till
bristningsgränsen, en strategi som ofta vägleder det faktiska partnerskapet i avtal med
tredjeländer.
Vid utvärderingen av protokollets tillämpning bör kommissionen alltid beakta att Cooköarna
har en definierad strategisk politik, som innebär följande: Ge ökad kapacitet till övervakning,
kontroll och inspektion av fiskresurserna i Cooköarna och fisket som pågår i landets vatten,
i synnerhet genom att starkt betona kampen mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.
Förbättra den tillgängliga vetenskapliga forskningen och kunskapen om tillståndet för de
lokala, marina ekosystemen och om fiskbeståndet som finns i Cooköarnas vatten.
PR\1093657SV.docx
7/8
PE582.199v01-00
SV
Utvecklingen av det lokala, småskaliga fisket och de mindre samhällen som är beroende av
fisket, genom att öka dess bidrag till den lokala ekonomin. Bidra till förbättrad säkerhet
ombord och till att fiskarna får ökade inkomster, samt ge stöd till lokal infrastruktur, förädling
och försäljning av fisk, såväl för den inre marknaden som för export.
Föredraganden rekommenderar att parlamentet godkänner ingåendet av det föreliggande
protokollet på grund av dess relevans såväl för Cooköarna som för EU:s fartygsflotta som
bedriver verksamhet i landets vatten.
Föredraganden anser dock att detta avtal, dess resultat och dess framtidsperspektiv måste
utvärderas och granskas mer i detalj. Med hänsyn till Europaparlamentets roll och
befogenheter på detta område anser föredraganden att det måste antas en resolution som inte
avser lagstiftning om detta avtal, med synpunkter och rekommendationer till kommissionen
för hela den period som protokollet är i kraft och för eventuella framtida omförhandlingar.
Föredraganden betonar några aspekter som inte har uppmärksammats tillräckligt:
–
Ingåendet av avtalet bör alltid betona dess ömsesidiga fördelar, vilka är lika viktiga som
värdet av att skapa fiskemöjligheter för EU-fartyg i Cooköarnas fiskezon. Det bör
främja samarbetet mellan EU och Cooköarna, som syftar till en politik för hållbart fiske
och ansvarsfullt nyttjande av fiskeresurserna i Cooköarnas fiskezon, liksom relaterade
industrier och verksamheter, med beaktande av dess politik för strategisk utveckling,
genom att öka mervärdet som stannar kvar i landet, vilket är ett resultat av nyttjandet av
landets naturresurser.
–
Synergier bör främjas mellan det sektoriella stödet inom ramen för fiskeavtalet och de
disponibla instrumenten för stöd till utveckling och samarbete som kan tillämpas i
regionen och som därmed stärker statens suveräna utveckling.
–
Det är nödvändigt att få fler och mer tillförlitliga uppgifter om fångster, om tillståndet
för fiskeresursernas bevarande i allmänhet, samt att stimulera tillsättandet av en
gemensam vetenskaplig kommitté, där sammanslutningar som är representativa för
sektorn ingår.
–
Under samtliga processer som gäller definition och utvärdering av politiken bör så
många intressenter som möjligt engageras och delta, även från kustsamhällena.
–
En eventuell höjning av priset på fisk och medföljande ökning av kostnaderna för att få
tillträde till regionen innebär att EU inte kommer att kunna förhandla om tillträde för
EU-fartyg för liknande avgifter som historiskt sett har tillämpats i regionen.
Föredraganden betonar att parlamentet omedelbart bör få ta del av all information, i alla
skeden, om de förfaranden som avser det nya protokollet och förnyandet av detsamma. Här
föreslås att en rapport årligen presenteras för Europaparlamentet och rådet om resultaten av
det fleråriga sektorsövergripande program som beskrivs i artikel 3 i protokollet.
PE582.199v01-00
SV
8/8
PR\1093657SV.docx
