Tredje söndagen efter påsk
Jubilate
Guds folks hemlängtan
Namnet Jubilate (Gläd er!) kommer från söndagens antifon (Ps. 66:1) och betonar påsktidens
lovsångskaraktär. Församlingen firar med glädje Herrens uppståndelse och hans seger över
döden. Vi riktar blicken mot det nya livet i himlen, dit Kristus gått för att bereda plats för oss.
De kristna längtar efter den kommande staden.
Genom Kristi uppståndelse har de redan gjorts
till en ny skapelse. När Kristus återvänder kommer de att bli lika hans förhärligade kropp.
Låt oss glädjas över honom.
Han härskar för evigt i sin makt.
Hans ögon vakar över folken –
inga upprorsmän skall resa sig.
Prisa vår Gud, alla folk,
låt lovsången ljuda!
Han bevarar oss vid liv,
han låter inte våra fötter slinta.
Ps. 66:3–9
LITURGISK FÄRG: vit
Ära vare Fadern och Sonen
och den heliga Anden,
nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen.
PSALMFÖRSLAG
I
583 Min Frälsare lever
570 Eja, mitt hjärta
Dps 566
584
575
555
Hur mäktig är den sabbat
Jag har ett hem
Hur suckar du, min själ, i banden
Jag vandringsman är
eller
Bibeltexterna
Psaltarpsalm
Antifon
Hylla Gud, hela världen,
spela och ära hans namn,
ära honom med lovsång!
Ps. 66:1–2
Psalm
Säg till Gud: Väldiga är dina verk!
För din makt kryper dina fiender,
hela världen tillber dig,
spelar till din ära,
lovsjunger ditt namn.
Kom och se Guds gärningar,
hans väldiga verk bland människor.
Han förvandlade havet till torr mark,
de gick till fots genom floden.
222
PÅSKTIDEN
När Herren vände Sions öde,
då var allt som om vi drömde:
vi skrattade, vi sjöng av glädje,
och jublet steg från våra läppar.
Då sade man bland folken:
Herren har gjort stora ting med dem!
Ja, Herren gjorde stora ting med oss,
och därför var vi glada.
Herre, vänd vårt öde,
liksom du ger liv åt bäckarna i Negev.
De som sår under tårar
skall skörda med jubel.
Gråtande går de
och sår sin säd.
Jublande kommer de
och bär sina kärvar.
Ps. 126
Ära vare Fadern och Sonen
och den heliga Anden,
nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen.
Antifonen upprepas.
Hallelujavers
Andra läsningen
Jag skall se er igen, och då skall
ni glädjas,
och ingen skall ta er glädje ifrån er.
Joh. 16:22
Första årgången
Första läsningen
Jes. 40:26–31
Lyft blicken mot skyn och se:
Vem har skapat allt detta?
Han som mönstrar stjärnornas här
och låter dem tåga fram,
han som ropar upp dem alla.
Så väldig är hans makt och hans styrka
att ingen av dem uteblir.
Jakob, hur kan du tala så,
Israel, hur kan du säga:
”Jag vandrar osedd av Herren,
min Gud tar sig inte an min sak.”
Har du inte förstått, inte hört?
Herren är en evig Gud,
han har skapat hela jorden.
Han blir inte trött, han mattas inte.
Ingen pejlar djupet av hans vishet.
Han ger den trötte kraft,
den svage får ny styrka.
Unga män kan bli trötta och mattas,
ynglingar snava och falla,
men de som litar till Herren får ny kraft,
de får vingar som örnar.
De springer utan att bli trötta,
vandrar utan att mattas.
Hebr. 13:12–16
Därför led också Jesus utanför stadsporten
för att med sitt blod rena folket. Låt oss då
gå ut till honom utanför lägret och dela
hans smälek. Ty här på jorden har vi ingen
stad som består, men vi söker den stad som
skall komma. Så vill vi genom honom ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud,
en frukt från läppar som prisar hans namn.
Men glöm inte att göra gott och att dela
med er; sådana offer behagar Gud.
Evangelium
Joh. 16:16–23
Jesus sade till sina lärjungar:
”En kort tid och ni ser mig inte längre,
ännu en kort tid och ni skall se mig igen.”
Då sade några av lärjungarna till varandra:
”Vad menar han när han säger: ’En kort
tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort
tid och ni skall se mig igen’, och när han
säger: ’Jag går till Fadern’?” De sade: ”Vad
menar han med ’en kort tid’? Vi förstår inte
vad han säger.” Jesus märkte att de ville
fråga honom och sade till dem: ”Ni undrar
varför jag sade: ’En kort tid och ni ser mig
inte längre, ännu en kort tid och ni skall
se mig igen’? Sannerligen, jag säger er: ni
kommer att gråta och klaga, men världen
skall glädja sig. Ni kommer att sörja, men
er sorg skall vändas i glädje. När en kvinna
skall föda har hon det svårt, för hennes
stund har kommit. Men när hon har fött
sitt barn minns hon inte längre sina plågor
i glädjen över att en människa har fötts till
världen. Nu har också ni det svårt. Men
jag skall se er igen, och då skall ni glädjas,
och ingen skall ta er glädje ifrån er. Den
dagen kommer ni inte att fråga mig om
någonting.”
TREDJE SÖNDAGEN EFTER PÅSK (JUBILATE)
223
Andra årgången
la i outsäglig, himmelsk glädje då ni nu står
nära målet för er tro: era själars räddning.
Första läsningen
eller
Jes. 54:7–10
2 Kor. 4:16–18
Ett kort ögonblick övergav jag dig,
men i stor kärlek tar jag dig åter.
Jag dolde mitt ansikte för dig
i häftig vrede ett ögonblick,
men evigt trofast visar jag dig nu
min kärlek,
säger din befriare, Herren.
Det är som på Noas tid,
då jag svor att Noas flod
aldrig mer skulle dränka jorden.
Så svär jag nu att inte mer vredgas
och inte mer rasa mot dig.
Om än bergen rubbas
och höjderna vacklar,
skall min trohet mot dig inte rubbas
och mitt fredsförbund inte vackla,
säger han som älskar dig, Herren.
Därför ger jag inte upp. Även om min yttre
människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag. Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt
mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Det synliga är
förgängligt, men det osynliga är evigt.
Evangelium
Joh. 17:11–17
Andra läsningen
1 Petr. 1:3–9
Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och
fader. I sin stora barmhärtighet har han fött
oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu
Kristi uppståndelse från de döda, till ett arv
som inte kan förstöras, fläckas eller vissna
och som väntar på er i himlen. Ty Guds
makt beskyddar er genom tron fram till den
frälsning som finns beredd att uppenbaras
i den sista tiden.
Därför kan ni jubla, även om ni just nu
en kort tid skulle få utstå prövningar av
olika slag, för att det som är äkta i er tro –
och detta är långt dyrbarare än det förgängliga guldet, som dock måste prövas i eld –
skall ge pris, härlighet och ära när Jesus
Kristus uppenbaras. Ni har inte sett honom
men älskar honom ändå; ni ser honom
ännu inte men tror på honom och kan jub-
224
Jesus sade i sin bön:
”Jag är inte längre kvar i världen, men
de är kvar i världen och jag kommer till
dig. Helige fader, bevara dem i ditt namn,
det som du har gett mig, så att de blir ett,
liksom vi är ett. Medan jag var hos dem
bevarade jag dem i ditt namn, som du har
gett mig. Och jag skyddade dem, och ingen
av dem gick under utom undergångens
man, ty skriften skulle uppfyllas. Nu kommer jag till dig, men detta säger jag medan
jag är i världen, för att de skall få min glädje
helt och fullt.
Jag har gett dem ditt ord, och världen
har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen.
Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det
onda. De tillhör inte världen, liksom inte
heller jag tillhör världen. Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning.”
PÅSKTIDEN
Tredje årgången
Evangelium
Joh. 14:1–7
Första läsningen
5 Mos. 30:19–20
Mose sade till Israel:
Jag tar i dag himmel och jord till vittnen på att jag har ställt dig inför liv och
död, välsignelse och förbannelse. Du skall
välja livet, så att du och dina efterkommande får leva. Du skall älska Herren, din
Gud, lyssna till honom och hålla dig till
honom, ty detta ger dig liv, och du får leva
länge i det land som Herren med ed har
lovat att ge dina fäder Abraham, Isak och
Jakob.
Andra läsningen
Jesus sade till lärjungarna:
”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro
på mig. I min faders hus finns många rum.
Skulle jag annars säga att jag går bort för
att bereda plats för er? Och om jag nu går
bort och bereder plats för er, så skall jag
komma tillbaka och hämta er till mig, för
att också ni skall vara där jag är. Och vägen dit jag går, den känner ni.” Tomas sade:
”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi
då känna vägen?” Jesus svarade: ”Jag är
vägen, sanningen och livet. Ingen kommer
till Fadern utom genom mig. Om ni har
lärt känna mig skall ni också lära känna
min fader. Ni känner honom redan nu och
ni har sett honom.”
Hebr. 11:2, 13–19
För sin tro fick fäderna Guds vittnesbörd.
I tro dog alla dessa utan att ha fått vad
de hade blivit lovade. De hade bara sett
det i fjärran och hälsat det och bekänt sig
vara gäster och främlingar på jorden. De
som talar så visar att de söker ett hemland.
Och om de hade tänkt på det land som de
lämnat kunde de ha återvänt dit. Men nu
längtade de till ett bättre land, ett i himlen. Därför skäms inte Gud för dem, utan
de får kalla honom sin Gud; han har ju
grundat en stad åt dem.
I tro bar Abraham fram Isak som offer
när han sattes på prov. Sin ende son var
han beredd att offra, han som hade tagit
emot löftena och till vilken Gud hade sagt:
Genom Isak skall du få dina efterkommande. Han sade sig att Gud hade makt
att till och med uppväcka döda. Från de
döda fick han också, bildligt talat, sonen
tillbaka.
TREDJE SÖNDAGEN EFTER PÅSK (JUBILATE)
225
Dagens bön
1.
Himmelske Fader,
du lät din egen Son gå genom ångest
och död,
och beredde honom på tredje dagen
den stora segern.
Vi prisar och lovar dig
för att inget mörker kan övervinna
hans ljus,
och för att inget nederlag
kan beröva oss hans seger.
Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre.
2.
Gud, du skapar allt synligt och osynligt.
Varje vår väcker du naturen till nytt liv.
Också oss vill du förnya
när vi känner oss frusna och döda
och när tröttheten blir för stor.
Gud, vi gläds över att du ger liv åt allt.
Vi tackar dig för att du är livets sanna källa
som dag för dag förnyar oss.
Hjälp oss att bli kvar i din kärlek, Herre,
och att rätt förvalta din skapelse.
Hör vår bön för Jesu Kristi skull.
3.
Jesus Kristus, vår Herre,
du är vägen, sanningen och livet.
Du kallar oss att följa dig
genom motstånd och prövningar
in i din glädje.
Gör oss förtröstansfulla.
Gör oss trygga.
Du har själv lovat
att vår sorg skall vara endast en kort tid
för att sedan vändas i evig glädje.
Tack för att ingen kan ta den glädjen
ifrån oss.
Vi prisar dig med Fadern och
den heliga Anden.
226
PÅSKTIDEN