Inledning

Sven-Åke Selander
Helsingfors 2011-11-17
1
2017-07-14
FRAMTIDA PSALMARBETE
Inledning
Arbete med psalmer, musik och andlig sång handlar om kommunikation, att skapa förståelse
för det kristna budskapet.
För Martin Luther stod budskapet, proklamationen, Ordet, i centrum. De bibliska berättelserna
och det bibliska budskapet behövde framställas så att människor kunde identifiera sig med det.
Människor behövde hjälp för att förstå. Det förutsatte kommunikation.
Sådan hjälp kunde människor få genom att själva bekanta sig med budskapet, läsa Ordet från
Gud, lyssna till Ordet utlagt och på så sätt skapa sig ett språk för att kunna uttrycka vad den
kristna tron kunde innebära i människors liv. Att sjunga Ordet kunde ge människan en
upplevelse som hjälpte henne att identifiera sig med det budskap som Ordet bar fram. Alltså
blev inte bara Ordet utan också musiken ett viktigt kommunikationsmedel för Luther när det
gällde att föra fram den evangelisk- lutherska trostolkningen.
Musikalisk uttrycksförmåga var för Luther en gåva som människan försetts med av Gud i
Skapelsen. Luther uttryckte i ett brev att man behövde psalmer på modersmålet ”för att Guds
ord också i sång kan bevaras bland folket”. Ordet och musiken stod för Luther i ett nära
samspel med varandra. Både Ordet och musiken hjälpte människor att fördjupa förståelsen för
den evangelisk-lutherska trostolkningen. Inte så att musiken tog över Ordet, men den
medverkade till att fördjupa förståelsen för det kristna budskapet. ”För att människor skall
förstå” var hans ledord när det gällde att formulera Ordets och musikens uppgift.
Hur kan kyrkan svara mot den uppgiften idag?
Man kan påstå att framtida psalmarbete förutsätter minst följande:
1 reflektion över sångens och musikens roll i gudstjänst- och övrigt församlingsarbete
Tyngdpunkten i psalmboksarbetet har under senare år legat på att psalmboken skall vara en
gudstjänstbok. Det har lett till utvecklingen av en bok som inte bara innehåller att stort antal
psalmer utan även kompletterande material, som gudstjänstritual m.m. Det gör boken mindre
ändamålsenlig att använda i verksamheter utanför det strikta gudstjänstsammanhanget. Följden
blir lätt två traditioner: en innanför gudstjänsten och en utanför, dit t.ex. ungdomarnas sång och
musik hänvisas. Man behöver alltså ifrågasätta psalmbokens roll, innehåll och form i
framtiden.
Psalmbokens roll som gudstjänstbok är viktig. Psalmen spelar en central roll i gudstjänsten.
Den skapar en inledande upplevelse av gudstjänsten. Psalmerna skall vidare understryka vad de
lästa texterna innebär och hjälpa den som sjunger till fördjupad reflektion över vilket det
bibliska budskapet i texterna är. Det skall jämföras med den utläggning som predikanten gör av
söndagens texter. Gradualpsalmen och psalmen före predikan skall understödja den egna
reflektionen över och analysen av förhållandet mellan lästa texter och predikantens utläggning
å ena sidan och den egna tolkningen å den andra. Psalmen efter predikan befäster och fördjupar
det utlagda budskapet. I Mässan är offertoriepsalmens uppgift att fördjupa den egna
Sven-Åke Selander
Helsingfors 2011-11-17
2
2017-07-14
upplevelsen. I slutpsalmen sammanfattas upplevelse, budskap och reflektion till en helhet som
kan leda till behov av fortsatt fördjupning av den egna livstydningen.
Denna process mot ökad fördjupning som psalmsången är en del av rör sig dock inom en
inomkyrklig och inomliturgisk process. Upplevelse, texter, ritual, böner och utläggningar
kommer till inom en central liturgisk kontext.
Per Olof Nisser har i sin avhandling, Ett samband att beakta – psalm, psalmbok, samhälle,
Artos Skellefteå 2005, visat att psalmboken kan och bör ha en viktig roll att spela också utanför
det strikt liturgiska sammanhanget inom gudstjänstens ram, antingen det gäller den allmänna
församlingsgudstjänsten eller de gudstjänster som äger rum kring dop, konfirmation, vigsel och
begravning. Svenska kyrkan har i en s.k. kommunikationsplattform 2005 deklarerat att
”Svenska kyrkan vill ge rum för möten med Gud och med den som tydligast låter oss ana vem
Gud är, Jesus Kristus […] Svenska kyrkan vill vara nära glädjen och nära sorgen, nära livets
Gud […] Det är i Gud som vi lever, rör oss och är till”. I den Kyrkoordning som antogs i
samband med förändrade relationer mellan stat och kyrka skrev man: ”Svenska kyrkan är en
öppen folkkyrka med uppdrag att förmedla evangelium i ord och handling. Kyrkan har rum för
alla, för den sökande och tvivlande likaväl som för den trosvisse, för den som har hunnit
kortare likaväl som den som hunnit längre på trons väg” (s. 98).
Att erbjuda ”rum för möten”, att visa att Gud är nära i glädje och sorg förutsätter en
tvåvägskommunikation, där tolkningsföreträdet inte enbart tillägges institutionen utan också tar
hänsyn till de tolkningar de har som möter utanför det liturgiska och kyrkligt institutionella
sammanhanget, i andra rum än det traditionella kyrkorummet.
Det leder till ett behov av:
2 reflektion över den livstolkande sångens och musikens roll i och utanför kyrkan och vad
dessa kan tillföra varandra
Vad är då livstolkning? Det handlar om en process som innefattar sådant som att iaktta,
uppleva, formulera, utveckla, ompröva och revidera. Denna process brottas vi alla med. Den
kan uttryckas i ord och ton.
Livstolkningen möter trostolkningar, som rymmer budskap, bön, traditioner, andakt, symboler,
principer för gott och ont, rätt och orätt etc.
Mötet och utmaningen mellan livstolkning och trostolkning förutsätts leda fram till en
livstydning, till ett eget val på egna premisser och utifrån egna beslut.
Livstolkande musik, psalm och sång är den process där text och musik kommer människor till
hjälp när de upplever, reflekterar över, prövar och tar ställning till olika trostolkningar.
Kyrkans uppgift är att i sin psalm, sång och musik hjälpa människor att ta ställning till och
söka hjälp i den kristna trostolkningen.
I princip är detta inget nytt. Frågor om hur kyrkans livstolkande psalm och sång kan hjälpa till
en livstydning, till det egna valet, ägnade t.ex. Emil Liedgren uppmärksamhet i sina psalmer.
Den av hans texter som kanske mest tydligt visar på processen iaktta, uppleva, formulera,
utveckla ompröva och revidera när den möter den kristna trostolkningen är ”En dunkel
Sven-Åke Selander
Helsingfors 2011-11-17
3
2017-07-14
örtagård jag vet” (Sv. ps. 1986: 530). Här är livstolkningsprocessen tydlig: upplevelsen av att
örtagården lockar med sin enlighet, försök att finna en väg, som är visserligen kan vara smal
och aldrig utan fara, upplevelsen av att vara så nära den friska källan att ”jag kunde nå den med
min hand” och ändå inte, osäkerheten: ”jag vid porten dröjer än” och så omprövningen, tilliten:
”Du vet ock, att jag har dig kär”. Livstolkningen utmanar trostolkningen: det handlar om ”min
bäste vän”, vägen som ”lyfter, stärker, bär” och Liedgren finner sin livstydning: ”jag har dig
kär”.
Ett annat exempel är poeten Dan Andersson, vars texter ständigt på nytt aktualiseras, senast i
en inspelning av Sofia Karlsson. Jan Arvid Hellström har ägnat mycken forskning åt att söka
tydliggöra, vilken den livstolkningsprocess det är som Dan Andersson tillämpar och vilket
trosinnehåll det är han ville kommunicera.
Ett aktuellt exempel på hur man inom Svenska kyrkans konfirmandarbete har sökt kombinera
livstolkningsprocess och trostolkning är den konfirmandbibel, Bibeln, Verbum 2011, som
tillkommit bl.a. som ett resultat av ett konfirmandprojekt inom Lunds stift. Här är bibelordet
det grundläggande, men i olika sammanhang aktualiseras också livstolkande sång som har
andra rötter och andra trostolkningsperspektiv som ett sätt att berika och fördjupa
konfirmandernas livstolkningsprocess, hjälpa dem att reflektera över och kritiskt granska olika
trostolkningsalternativ som en förberedelse för den personliga livstydningen, det egna valet.
Konfirmandbibeln är ett exempel på en tredje viktig förutsättning för utveckling av kristen
livstolkande psalm:
3
4
3 lyhördhet mot de kommande brukarna
Jag tänker ibland på Paulus och hans framträdande på Areopagen i Aten. Paulus startade inte
sin förkunnelse med en proklamation, den fick vänta ett tag. Han startade som bekant med att
peka på ett altare ”åt en okänd Gud”. Så kom proklamationen: ’om denne Gud är det som jag
har kommit att förkunna för er’. Lyhördhet mot dem man vill komma i dialog med skapar
hellre förtroende och förväntan än motstånd och förnekelse.
Det finns mycken lyhördhet utanför kyrkan. Mycken livstolkningsprocess sker mer eller
mindre medvetet och kanske där man minst anar det. En framträdande TV-personlighet som
man kanske inte utan vidare förknippar med mera fördjupad reflektion över tid och evighet
svarade på en journalists fråga för inte länge sedan om sin tro på Gud. ”Ja, det är något mycket
trösterikt i tanken att det finns något som är långt större än dig själv och så stort att det inte
låter sig förstås.” (Leif GW. Persson).
I en nyligen publicerad undersökning vid Göteborgs universitet inom SOM-institutet, som står
för ”Samhälle, Opinion och Medier” konstaterades att ”medan nära hälften av de svarande
säger att de tror på Gud är det bara hälften av dem som ber. Var tionde går regelbundet i
gudstjänst. – 16 procent av dem som tror på Gud svarar att de går på gudstjänst en gång i
månaden”. Enligt forskarna ”är det intressanta i resultatet […] snarare […] att över 40 procent
av dem som uppger att de tror på Gud inte har varit på gudstjänst eller möte någon gång under
det senaste året.” Motsvarande siffra för dem som inte tror och heller inte besöker gudstjänst är
80 procent. – Troende kvinnor och äldre besöker gudstjänster oftare än troende män och yngre
personer. – Det finns alltså en stor grupp svenskar som både säger att de tror på Gud, men
varken ber eller deltar i gudstjänster”. ”Det finns alltså en stor grupp svenskar som både säger
Sven-Åke Selander
Helsingfors 2011-11-17
4
2017-07-14
att de tror på Gud, men varken ber eller deltar i gudstjänster” (ref. i Kyrkans Tidning nr 33,
augusti 2011).
Lyhördhet handlar om möten. Hur skapar man då en livs- och trostolkande kristen sång och
musik som möter människor i en process som går ut på att med den livs- och trostolkande
psalmen och sången som redskap hjälpa människor till trostolkning och livstydning.
Anders Frostenson har präglat begreppet identifikationspsalmer. Här möter en analys med två
brännpunkter, dogmat och dikten. Dogmat står för trostolkningen, dikten kan stå för den
process som hjälper till klarhet om trostolkningen, dvs. livstolkningen. Den avgörande frågan
är: vilken är utgångspunkten? Är det dogmat eller dikten, trostolkningen eller livstolkningen.
En förutsättning för att någon skall kunna identifiera sig med en psalm eller sång är att man
kan relatera sig till, känna igen sig i och fångas av att något av värde för en själv syns bli sagt i
texten eller ha funnit musikaliskt uttryck i melodin. Av mottagandet att döma tycks
Frostensons psalm ”Guds kärlek är som stranden och som gräset” vara en psalm som
människor i skilda sammanhang kunnat identifiera sig med. Psalmen rymmer
identifikationspunkter, som relaterar till skilda livssituationer: ”vi frihet fick att bo där, gå och
komma, att säga ’ja’ till Gud och säga nej”. ”vi vill den frihet där vi är oss själva, den frihet vi
kan göra något av, som ej är tomhet men en rymd för drömmar”, ”ändå är det murar oss
emellan […] vår fångdräkt är vårt eget knutna jag”. Dogmat, trosbudskapet formuleras öppet
och i den personliga identifikationens förlängning: Guds kärlek, Gud förlåtelse, frisägelsen i
domen. Egentligen är psalmens anslag dogmat: ”Guds kärlek är som …” men det är rimligt att
tolka psalmen så att dess genomslagskraft ligger i identifikationsmöjligheterna mer än i det
dogmatiska budskapet.
Frostensons psalm om krukmakarn har Gud som central aktör (1986: 343). Den initierande
bilden av krukmakarskivan bygger på att Gud är den aktive. Bibeltexten fyller en dogmatisk
funktion. Blir det en vacker skål: ”Krukmakarn glädes då”. ”Får han inte som han tänkt, han
börjar en gång till”. Människan blir något formbart i Guds hand, Gud ställer villkoren: ”Forma
oss, o Gud, till det som du bestämt och tänkt”. Här är dogmat centralt och
identifikationsmöjligheten problematisk, inte bara för att inte särskilt många människor kan
identifiera sig med situationen i krukmakeriet utan mer för att tanken på att det att vara ett ler i
Guds hand som Gud bestämmer formen för är främmande för många människor.
Lyhördheten mot kommande brukare av psalmer och andlig sång kräver att detta
problematiseras och reflekteras över. En medveten och ofta kritisk inställning till
myndighetssamhället gör sig gällande bland ”yngre vuxna”. Det har bl.a. Teija Mikkola, Kati
Niemelä och Juha Petterson visat i rapporten The Questioning Mind, Faith and Values of the
New Generation, från 2007. I Sverige kan man belägga att unga vuxna kräver att få välja fritt
eller i varje fall i dialog med kyrkans representanter den sång och musik som man vill lyssna
till och bruka. Det gäller inte minst de kyrkliga handlingarna, särskilt vid dop-, vigsel- och
begravningsgudstjänster. På nätet kan man finna dialoger t.ex. mellan unga föräldrar som tar
initiativ och föreslår vad som skall sjungas och spelas vid dop av deras barn.
Detta hör i sin tur samman med den ökande individualisering i samhället som man från olika
håll i forskningen pekar på. Kravet på tolkningsföreträde är utbrett. Från ett individuellt
perspektiv ställs individuella krav på hur man vill utveckla sin relation med kyrkan. Eller
behålla sin egen individualitet när det gäller institutionen kyrkan och dogmat även om man tills
vidare förlitar sig på att de traditionella kyrkliga handlingarna blir uttryck för hur man känner
Sven-Åke Selander
Helsingfors 2011-11-17
5
2017-07-14
och tolkar livets gränssituationer under förutsättning att man själv kan påverka uppläggningen
av dem.
Den pågående teknikutvecklingen innebär att den kommande generationen växer upp i ett
mediesamhälle som mindre präglas av böcker och mera av nät och mobiler. Det skapar större
möjligheter för individuella sökningar och upptäckter som både kan betecknas som
livstolkande och som uttryck för olika trostolkningar och som kan stödja, förändra eller
fördjupa den privata livstydningen, det egna valet. Då behöver dessa ”sökare” också finna
uttryck för kristen livstolkande psalm och sång och för kristen trostolkning som alternativ till
vad som annars kan hämtas från nätet.
Till individualiseringen hör också den fram till nu enorma produktionen av CD-skivor. När
man läser recensioner av nyutkomna skivor så är mönstret påfallande ofta att de upplevelser
musiken aktualiserar kommenteras först, ofta i mera obestämda termer som skönt att lyssna till,
avslappnande, inte sällan något om vad man sett framför sig, hört inom sig etc. Detta upptar
ofta en god del av recensionen, men förr eller senare kommer recensenten in på vilket eller
vilka spår på plattan som i sin text bär fram ett budskap. Något som åtminstone i vissa
recensioner blir föremål för någon form av analys och utgångspunkt för dialog med
texten/textförfattaren. De flesta recensioner avslutas med en sammanfattning kring det
meningsfulla i att ha lyssnat till skivan. Man har fått en fördjupad förståelse.
Lyssnar man däremot till och läser intervjuer med dem som medverkar på CDskivorna så är det
inte sällan att de som framför text och musik påpekar att man vill ha fram ett budskap. Ofta
handlar det budskapet om vad man upplevt och hur man tolkat sin situation och betonar att
man vill ha fram sitt budskap till andra som kan vara i samma situation. Individualiseringen
lyser igenom samtidigt som sådana intervjuer visar på en medveten vilja att använda sina texter
och sin musik för att andra skall förstå och kanske bli hjälpta.
Detta visar på vikten av att de som sysslar med kyrklig livstolkande sång och den trostolkning,
som skall förmedlas, lyssnar och lär av författare och musiker utanför sin egen kontext.
4 kommunikation med författare och musiker
I framtiden måste den kyrkliga sången och musiken stå i dialog med författare och musiker
som är beredda att föra en dialog kring hur man gör meningsfulla tolkningar av olika gruppers
reflektioner kring grundläggande existentiella frågor och producera text och musik som svarar
mot tidens behov. Utmaningen till kyrklig sång och musik är att på skilda villkor språkligt och
musikaliskt kommunicera en kristen värdegrund som bidrar till människors utveckling och
livstydning. Detta är naturligtvis inte okontroversiellt. Den tid torde emellertid vara förbi då
man kunde kräva av brukarna att de först måste skola in sig i ett nytt verbalt och musikaliskt
språk för att finna meningsfulla problemformuleringar och svar. Kristna trossanningar måste
kunna utryckas på sin tids språk.
Under arbetet med Psalmer i 2000-talet i Sverige utgick man från vilka frågor som kunde vara
viktiga för människor i nutid och framtid. Denna startpunkt var i och för sig otraditionell för
svenskt psalmboksarbete och hittillsvarande psalmdispositioner. Eftersom Psalmer i 2000-talet
inte var avsedd som en ny av Svenska kyrkan antagen psalmbok utan ett experimenthäfte som
särskilt skulle ta fasta på och tillföra sådant material som tidigare varit mindre representerat i
svenskt psalmboksarbete, så var det också motiverat att reflektera över startpunkt och
disposition. Inte minst i ett identifikationsperspektiv är startpunkt och disposition viktiga.
Sven-Åke Selander
Helsingfors 2011-11-17
6
2017-07-14
Särskilt om samlingen inte bara var tänkt för gudstjänstbruk utan också för enskild och
gruppvis meditation blir frågor om möjlighet till identifikation och fördjupning viktig.
Som grundläggande metafor användes begreppet ”vägen”, en metafor som inte är ovanlig i
livstolkande sammanhang. Den är heller inte okänd för Nya Testamentet. Paulus förföljde som
bekant till en början just människor som var ”på den vägen”. Metaforen antyder både en
process, ett innehåll och ett mål, eller med vår hitillsvarande terminologi: en
livstolkningsprocess, en trostolkning och en livstydning, i detta fall det egna valet av den
kristna tron. En psalmbok har som sin traditionella uppläggning en institutionell bakgrund, en
dogmatisk uppläggning eller t.ex. en disposition efter kyrkoåret.
Startar man med metaforen vägen, så kommer fokus inte bara att ligga på vägen i innehållslig
mening utan också på de människor som har att vandra vägen mot målet. Det gäller också i
psalmerna att hjälpa människor att komma vidare i sin kristna tro. Grundläggande blir då frågor
om existensen (vad är meningen med livet) som pekar fram mot hoppet, frågorna (vilka viktiga
frågor ställs jag inför under vandringen på ”den vägen”) och vilka är svaren samt vilket språk
talas (hur kan jag uttrycka och samtala kring den kristna tron) och vem lyssnar?.
Den grundläggande och viktigaste frågan människan ställer sig är nog frågan om meningen i
tillvaron. Trostolkningen talar då om ’tillvaron som Guds skapelse’. Det gäller för människan
att komma tillrätta med sin roll i tillvaron, sin existens. Trostolkningen talar då om ’människan
i Guds hand’. Kriser och katastrofer möter människan på den vägen. Trostolkningens talar då
om räddningen genom Jesus Kristus – Frälsaren. När krisen övervunnits behöver människan
hjälp att leva vidare. Trostolkningen talar då om Hjälparen – den heliga Ande. Allt detta kan
uttryckas i ord och ton, i text och musik.
Det är inte bara den kristna trostolkningen som söker besvara frågor om tillvaron, människan,
räddningen och hjälpen. Det gör också sekulära diktare. När arbetsgruppen för Psalmer i 2000talet undersökte hur diktare med andra tolkningstraditioner formulerade sig kring dessa frågor
så kunde man naturligt nog både upptäcka likheter och skillnader. I humanisternas psalmbok,
”Den svenska högtidsboken” kunde arbetsgruppen finna t.ex. gemensamma och alternativa
uttryck för både oro och trygghet.
Inom arbetsgruppens ram genomfördes en närmare analys av den svenska trubaduren Cornelis
Vreeswijks produktion för att söka likheter och skillnader i tolkningar av grundläggande
existensfrågor. Ångesten över existensens utmaningar möter t.ex. både hos Vreeswijk, som
finner sin trygghet i ångestdämpande medel och hos den isländske psalmdiktaren Kolbein
Tumason som finner trygghet i sin kristna tro (Ps 2000: 887).
Ångesten har Tumason och Vreeswijk gemensam, lösningarna skiljer dem åt.
Livstolkningsprocessen pågår, trostolkningarna är till synes oförenliga men längtan efter en
livstydning som kan ge trygghet är målet för dem bägge.
Ångesten är något som de flesta människor någon gång måste brottas med. Hur kan/skall
kyrkan möta dessa människor med sitt budskap på ett språk och med ett innehåll som kan bli
förstått och utvecklas till en (kristen) livstydning? Tumasons trostolkning är knappast den som
kan bli förstådd av alla nutidens individualiserade människor.
Det finns också texter som kan fungera i olika trostolkningar. Ljuset, hoppet, tron på framtiden,
på en annan och ny värld, är gemensamt för olika trostolkningar och traditioner. Mikael Wiehe
Sven-Åke Selander
Helsingfors 2011-11-17
7
2017-07-14
har formulerat en sådan text: ”det finns nåt vitare nåt ljust nåt som är klarare / Efter det mörka
kommer nåt annat. Ett annat liv än det vi har / Det finns en gränslöshet en frihet något som
förlöser / Jag vet Jag tror Jag tror jag vet En annan värld än den vi har / Det skimrar Det
bländar mej Det lockar som bilder i drömmen / Det rena klara ljusa lätta Ett annat liv än det vi
har / Det finns ett ögonblick en chans kanske en möjlighet / Att skapa forma bygga föda en
annan värld än den vi har / Det skimrar det bländar mej Det lockar som glittrande vatten / Det
rena klara ljusa lätta Ett annat liv än det vi har”.
Arbetsgruppen för Psalmer i 2000-talet lät göra en undersökning bland ungdomar om hur stor
förståelsen kan vara för kristna begrepp och sammanhang. Resultatet kan inte oväntat tolkas
som att de ungdomar som den undersökningen omfattade, hade mycket små möjligheter att ta
till sig kristen (traditionell) trostolkning.
Det finns sedan länge en viss motsättning mellan ungdomars sätt att formulera sig kring kristen
trostolkning och den institutionaliserade kyrkans sätt att formulera sig. Det finns i princip två
vägar att lösa detta. En väg är att lära ungdomar de kristna grundbegreppen så att de blir
operationaliserbara och meningsbärande. En annan är att söka finna på vilket språk, med vilka
metaforer och utifrån vilka existentiella upplevelser det är som ungdomar använder för att söka
svar på livsfrågorna. På den första vägen riskerar man att kristna i framtiden kommer att vara
en minoritet, väl bevandrad i det traditionella kristna språket men med svårigheter att vinna
acceptans för det språket i vidare kretsar. Den andra vägen är att söka ett nytt språk som kan
öppna för nya tolkningshorisonter men samtidigt riskera att tappa sådana dimensioner i den
kristna trostolkningen som hittills varit grundläggande värdefulla för människor på deras väg
mot livstydning och egna val. Kanske är en väg att arbeta mera med det musikaliska språket
och dess uttrycksformer.
Grundläggande väsentligt är att man inte skapar en motsättning mellan ”traditionellt” och nytt
sätt att formulera sig kring den kristna trostolkningen eller att bara ett språk och en musikalisk
form kan användas i livstolkningsprocessen. Kyrkan skall ha många rum med skiftande
möjligheter! Men man skall också kunna vistas i samma rum. Ungdomsmusiken skall inte
behöva hänvisas till källarutrymmena medan traditionell psalm och sång behåller kyrkorummet
för sig.
Vad som gäller om språk och kristen trostolkning gäller också om de musikaliska uttrycken.
Teologiskt kan man med Luther uttrycka detta så att den förmåga att uttrycka sig i musik som
människan fått i skapelsen utgör ett av de viktigaste medlen människan har för att uttrycka
meningsfrågorna. I reflektionen kring dessa ingår ett moment av upplevelse, som kan fångas
och aktualiseras i musik. Denna musik kan utföras och tolkas olika beroende på person och
kontext. Det handlar om personliga resurser, kunskaper och erfarenheter samt det sammanhang
i vilket musiken fungerar. I en evangelisk-luthersk kontext bildar den bibliska berättelsen,
lovsången och upplevelsen av behov av mening den tolkningsram inom vilken musiken
fungerar och medverkar till tydning. Många olika musikstilar kan bidra till fördjupad
upplevelse av budskapet och stimulera till vidare analys och dialog. Att ta till vara olika
musikstilar ligger i linje med kyrkans identitet – dess ecklesiologi – att vara till för sökare och
tvivlare liksom för dem som kommit längre på trons väg och som är mer förtrogna med
budskapet, berättelserna. Den teologiska utmaningen blir att utifrån musiken och genom att
återvända till denna engagera till samtal, analys och dialog kring budskapet, berättelserna –
Ordet – utifrån de upplevelser musiken gett och bidra till fördjupad förståelse för den
evangelisk-lutherska trostolkningen.
Sven-Åke Selander
Helsingfors 2011-11-17
5
8
2017-07-14
Psalmarbete förutsätter kontinuerlig produktion och utvärdering inom kyrkorna
Utveckling av kristen psalm och sång görs inte bara för nutid utan också för framtid. Det
förutsätter kontinuerlig produktion och utvärdering. Den strategi som Svenska kyrkan för
närvarande följer kan beskrivas som kontinuerlig produktion och utvärdering av psalm och
sång. Denna strategi behöver utvecklas i riktning mot vad tidigare statements har gett uttryck
för. Förutsättningen är att resurser personligt och ekonomiskt finns att tillgå som kan garantera
ett långsiktigt skapande och kritisk utvärdering.
Från Sverige kan man hämta två exempel: Kajsa Ahlstrand har i en uppsats granskat texter i
Psalmer i 2000-talet. Granskningen genomförs som en jämförelse mellan det budskap som
texterna i samlingen kommunicerar och en undersökning av hur människor i en medelstor
svensk stad tänker om religion och livsåskådning. Resultatet av undersökningen visar att det
finns en god överensstämmelse mellan vad majoriteten av intervjupersonerna i den empiriska
undersökningen står för och samlingens texter, mellan en medelklass teologi och
livsåskådningsintresse och psalmernas budskap. Detta kan tolkas positivt: samlingen svarar
innehållsligt mot vad kyrkofolk i allmänhet tänker och kan förvänta sig av nya psalmer.
Ahlstrand efterlyser också områden som borde varit mera representerade i samlingen, inte
minst om man ser det i ett framtidsperspektiv, bl.a. dialogen mellan olika religioner och
livsåskådningar.
Vid Göteborgs universitet har Karin Karlsson lagt fram en licentiatuppsats i ett samarbete
mellan forskningsämnena musik och litteraturvetenskap. Hon behandlar särskilt Psalmer i 90talet, det s.k. Verbum-tillägget till nyutgåvan 2002 av Svenska kyrkans psalmbok 1986 samt
Psalmer i 2000-talet. Undersökningen är komparativ med jämförelsepunkter när det gäller
texter som genusaspekter, identifikation, bibeln som intertext och Gudsbilder och när det gäller
ämnesområden: mission och evangelisation, diakoni, ekumenik, arbetsliv, ungdom, fred och
samlevnad, miljö, svåra tillfällen i livet. Man kan ur den detaljerade undersökningen peka på
att författaren funnit att Psalmer i 90-talet på vissa punkter går längre än tidigare samlingar,
men att man på andra punkter inte nått fram till arbetsgruppens egna intentioner, t.ex. att införa
mera ungdomspsalmer och att öka möjligheterna för identifikation mellan psalm och brukare.
Positivt är att samlingen har uppmärksammat behovet av ett inkluderande språk. Positivt är
också försöken att musikaliskt anknyta till modern musik, nackdelen är att en del av denna
musik är mera individuell än kollektiv, vilket minskar den kollektiva sångbarheten.
Agneta Lejdhamre har i en nyutkommen avhandling om könsförståelse och kyrkosyn i Den
svenska psalmboken och i Svenska kyrkans kyrkomöte, Psalm Kön Kyrka, Uppsala 2011, menat
sig kunnat visa ”att psalmtexterna konsekvent medför språklig dissonans för kvinnor, det vill
säga medför ett översättningsarbete som kvinnor tidigt måste lära sig och sedan, oftast
omedvetet, måste utföra för att uppfatta sig vara inkluderade i texter där ’han’ konsekvent
synliggörs men endast sällan ’hon’ ”. I framtida psalmarbete behöver uppmärksamheten på
dessa problem skärpas.
Resultat liknande dessa, vunna i systematisk vetenskaplig analys, är en viktig förutsättning för
att framtida psalmarbete skall vila på säkrare grund och ge psalm och sång en fastare position.
Den pågående teknikutvecklingen innebär nya möjligheter att göra kristen sång och musik
tillgänglig. Skall då framtida psalmböcker vara ”en psalmbok i handen eller textbild på
väggen” (Inger Selander 2006). Kommande generationer växer upp i ett mediesamhälle som
mindre präglas av böcker och mera av nät, läsplattor och mobiler. Vad innebär det för
Sven-Åke Selander
Helsingfors 2011-11-17
9
2017-07-14
psalmbokens fortlevnad i traditionell form när framtida kyrkomedlemmar vant sig vid att
lättare söka kristen sång och musik via nätet än i en vanlig psalmbok?
6
Vetenskaplig forskning kring innehåll och kommunikationsformer med relevans för
psalmarbetet lägger en fastare grund för framtida psalmarbete
Ett utvecklingsarbete hamnar lätt i ett tillämpande resonemang baserat mera på erfarenheter
och intuition och mindre på dokumenterad kunskap och analys utifrån teoretiska
förutsättningar. Kyrkorna behöver ett principiellt och pågående forskningsbaserat arbete som
studerar förutsättningar för kristen och livstolkande sång och musik och som kan arbeta i ett
längre perspektiv, helst som en kontinuerligt forskande grupp. Ett sådant projekt kan byggas
upp som ett samverkansprojekt mellan kyrkliga forskningsråd och intresserade
universitetsinstitutioner. Ett exempel på ett sådant initiativ är den finska kyrkan som med såvitt
bekant goda ekonomiska förutsättningar tillsatt projektgrupper som i samverkan med bl.a.
yngre forskare skall undersöka förutsättningarna för psalmens roll i framtiden.
7
Ett sammanfattande exempel
Vad jag har talat om kan man beskriva som en hymnologisk-didaktisk cirkel med följande
element:
Upplevelse
Mening
Budskap
Förståelse
Dialog
Analys
Illustrationen avser att visa att den process som leder fram till fördjupad förståelse ofta – men
inte alltid – tar sin utgångspunkt i upplevelsen. Det kan gälla en text eller ett musikstycke, en
psalm eller en visa som skapar engagemang. Musikaliskt torde elementen upplevelse och
mening ligga närmast den som utövar eller lyssnar till kyrkomusik i någon form Verbalt torde
elementen budskap, analys och dialog i cirkeln vara de mest aktuella. Men i ett
kyrkomusikaliskt teologiskt sammanhang är det viktigt att de står i ett nära förhållande till
varandra. I psalm och sång behöver text och musik stödja varandra.
Ingmar Johansson har skrivit text och musik till Mysteriemässa, enligt Per Harling ”präglad av
modern 1990-talsmystik och längtan till ett sant uttryck för denna” och samtidigt i kontakt med
”källan själv, den treenige Guden”. Musiken fungerar som en mjuk bakgrund, men utformad
utifrån ett nutida musikaliskt uttryckssätt. Gemensamt anknyter text och musik till momenten i
den hymnologisk-didaktiska cirkeln och understryker det livstolkande draget: upplevelsen ”i
detta benådade ögonblick, nu när tillvaron öppnar sig” (Postludium), budskapet, knutet till
nattvardsbordet, där ”vi anar den kosmiske Kristus” (Credo), analysen: ”Har du sett dig själv i
en spegel, sett hur gåtfull en människa är” (beredelseord), dialogen: ”Kom o Du tidlösa gåta,
kom och vidga, Du, rummets gräns” (Prefation och Sanctus), och det meningsskapande: ”Oh,
gode Gud, om du nu finns så kom och hjälp oss Du, för om vi nånsin har behövt Dig så
behöver vi Dig nu” (Kyrie). Texterna fördjupas under intryck av musiken; det ödesmättade
Sven-Åke Selander
Helsingfors 2011-11-17
10
2017-07-14
framträder musikaliskt, t.ex. i offertoriepsalmen. Utan musiken skulle texten och psalmen i sin
helhet ha svårt att nå fram, skapa upplevelse och mening. Musiken blir en viktig del i den
kommunikation som leder till fördjupad förståelse.