Klassisk Musik

Klassisk Musik
ANTIKEN
från ca 500 f Kr
Grekernas musik var så vitt vi vet monofon (enstämmig) – den framfördes i en enda
melodilinje utan harmonier. I en kör sjöng alla samma melodi, och instrumenten spelade
också bara melodistämman. Musik, dans, poesi ansågs i stor utsträckning såsom oskiljaktiga
aktiviteter hos grekerna. Körsången utövades både vid idrottstävlingar och i det grekiska
dramat.
RENÄSSANSEN
ca 1300-1600-talet
Ordet renässans betyder pånyttfödelse. Inom vetenskap och konst är det en pånyttfödelse av
de antika idealen. Man vill bryta med medeltidens auktoritetstro och kollektivism - och man
börjar använda vetenskapliga metoder för att finna tingens och naturens rätta ordning, man
strävar efter harmoni och jämvikt. En ny tid börjar bryta in.
Den flerstämmiga musiken - polyfoni - med självständiga stämmor utvecklas. G. P.
Palestrina skrev kyrkomusik för kör a capella, dvs. sång utan ackompanjemang av något
instrument. En annan känd tonsättare från 1500-talet är Orlando Di Lasso (omkring 153094). Han skrev över 2400 verk, (både världslig musik och kyrkomusik) fler än Bach och
Mozart tillsammans.
Instrument
Blockflöjten var denna epoks karaktärsinstrument. Andra typiska instrument från denna tid
var: luta, trummor, krumhorn, enkla stråkinstrument och cembalo.
Cembalon är ett klaverinstrument från mitten av 1500-t som är föregångare till pianot, som
började utvecklas på 1700-t. Tonstyrkan kunde inte varieras på cembalon.
Instrument byggs i flera storlekar - i instrumentfamiljer som t ex blockflöjter och violiner
spelades gärna tillsammans;
- sopranblockflöjt, altblockflöjt, tenorblockflöjt och basblockflöjt
- violin (fiol), altviolin, violoncell (cello), kontrabas (basfiol) - ett stort instrument klingade
mörkt (basblockflöjt och kontrabas), medan de små instrumenten klingade (sopranblockflöjt
och violin) ljust.
BAROCKEN
ca 1600-1750-talet
En ny epok, en ny stil är ofta en reaktion mot sin föregångare. ”Barock” - betyder ”onaturlig,
förvriden, befängd”. Renässansens strävan efter harmoni och klarhet avlöstes av
barockens dramatiska effekter och lite svulstiga former. Opera och konsert var nya
musikformer som skapades för de stora furstehoven i Europa. Under barocken övergavs
kyrkotonarterna framför Dur/mollsystemet.
Instrument
Genom skickliga instrumentmakare förbättrades instrumenten. Tvärflöjten med sin mera
sångbara ton började tränga ut blockflöjten – och vid övergången till 1700-talet kom
valthornet i bruk. Stradivarius byggde sina fulländade violiner.
Johann Sebastian Bach (1685-1750), den kanske störste polyfona tonsättaren, skapade
mästerverk på snart sagt alla musikaliska områden. Som organist var han överlägsen alla
andra. Vid 38 års ålder blev han kantor i Leipzig.
MUSIKEXEMPEL 1
BACH
Orkestersvit nr 3: Air 9:5
Concertino ”liten konsert”, ofta för stråkorkester
Utmärkande drag för musikexemplet ovan: Mindre stråkorkester; violin, altviolin,
violoncell, kontrabas, och cembalo.*
Vid 1700-talets inbrott nådde den instrumentala polyfonin (flerstämmigheten) en höjdpunkt,
framför allt i fugans gestalt. Fugan kan liknas vid ett musikaliskt samtal – en dialog, som
alltid slutar logiskt riktigt, harmoniskt. Fugans olika stämmor träder in successivt efter
varandra i olika stämmor och olika tonarter, vilket enkelt kan beskrivas som en kanon.
Vissa karakteristiska stildrag är viktiga att ha i minnet, både när man lyssnar till och själv
framför barockmusik. Ett av dessa drag är terassdynamiken, som i sin enklaste form kan
beskrivas som en ekoverkan. Musiken kliver liksom ett trappsteg upp eller ned i styrkegrad
utan övergångar av crescendo och diminuendo, som var omöjliga att utföra av rent tekniska
skäl på den tidens instrument. Ett bra exempel på terrassdynamik är Vivaldis ”Årstiderna”.
Antonio Vivaldi (ca1680-1743) kallades ”den röde prästen” därför att han var en rödhårig
präst. Han brukar kallas solokonsertens fader. Solokonsert innebär att en mindre grupp eller
en solist på ett kontrasterande sätt samspelar med en större ensemble – och här kan man då
höra den typiska terrassdynamiken. Vivaldi var violinist och komponerade 500 solokonserter,
den mest kända är Årstiderna, men han producerade även ett antal orkesterkonserter utan
solostämmor.
MUSIKEXEMPEL 2
VIVALDI De fyra årstiderna: Våren 9:6
Concerto grosso - “stor konsert”, senbarockens vanligaste kompositionsform för orkester.
Den kännetecknas av växelverkan mellan en solist/solistgrupp - och orkestern i sin helhet.
Utmärkande drag för musikexemplet ovan: Större stråkorkester; violin, altviolin,
violoncell, kontrabas, och cembalo
Trots att Georg Friedrich Händel (1685-1759) föddes samma år som Bach och i samma del
av Tyskland, inte så långt ifrån varandra, träffades de aldrig. För sin samtid blev Händel mest
känd som operakompositör. I våra dagar förbinder vi hans namn med en rad stora oratorier.
Oratoriet Messias komponerade han på tre veckor, ungefär den tid det tar för en mycket
snabb notskrivare att kopiera partituret. Alla stämmor finns nedskrivna i partituret orkesterns och/eller körens alla stämmor/noter – de är nerskrivna under varandra – och är
dirigentens noter – ofta en bok i stort format. Varje instrument i en orkester har endast noter
på det instrument som de spelar. Händels utomhuskompositioner skrevs ofta till kungens
festliga evenemang som t.ex. Watermusic, och Firework och blev mycket omtyckta.
MUSIKEXEMPEL 3
HÄNDEL Messias: Hallelujakören 9:7
Oratorium – är ett kyrkligt verk för kör, solister och orkester – med text hämtad från Bibeln.
Utmärkande drag för musikexemplet ovan: Stråkorkester med blåsinstrument och slagverk,
trumpeter och pukor
Blandad kör;
Sopran - ljust kvinnligt röstläge,
Tenor - ljust manligt röstläge,
Alt - mörkt kvinnligt röstläge
Bas - mörkt manligt röstläge
WIENKLASSICISMEN
ca: 1750-1800-talet
Wienklassicismen är framförallt instrumentalmusikens epok. Man strävade efter mer galanta,
behagfulla uttryck än barockens pompa.
Instrument
Musiken blev friare, enklare, man tillät sig arbeta med nyanser och varierad dynamik. Det
möjliggjordes också av nya instrument, kanske framförallt pianot som nu gjorde sitt intåg i
musikens värld. Konstruktionen var unik, den som spelade kunde variera tonstyrkan. Man
kunde nu plocka fram fina nyanser i dynamiken, crescendo, diminuendo, piano, forte osv.
Pianot blev musikernas favoritinstrument, och de komponerades oerhört mycket pianomusik,
kanske framförallt under de efterföljande klassiska och romantiska perioderna. Pianots
föregångare under barocken var cembalon.
De första trumpeterna var signalinstrument, man kunde endast använda naturtonerna –
alltså ett begränsat antal toner.
Under slutet av 1700-talet och början utvecklades en klafftrumpet. Efterhand konstruerades
trumpeten med tre ventiler under 1800-talet. Detta innebar att trumpeten även kunde spela
kromatiska tonföljder och hela melodier.
Joseph Haydn (1732-1809) föddes i Österrike och kallas ibland ”symfonins fader” och
skrev över 100 symfonier. Symfoni - är ett stort orkesterverk i 3-4 delar – som är skrivit för
symfoniorkester. Till en början var symfonin tresatsig med satsföljden snabb-långsam-snabb.
Haydn var länge kapellmästare hos den ungerska furstefamiljen Esterhazy.
MUSIKEXEMPEL 4 HAYDN Trumpetkonsert i Ess-dur sats III Allegro 9:8
Rondo - innebär att ett tema återkommer kontinuerligt i hela stycket - lyssna efter detta !
Musikstycket är skrivet för soloinstrument och orkester.
Wolfgang Amadeus Mozart (1756-91) föddes i Salzburg, Österrike. Hans far Leopold
Mozart var framstående tonsättare och violinist. Unge Wolfgang började komponera innan
han fyllt fem. Han tog med honom och hans syster på, där resor till olika städer i Europa de
gav konserter. Dessa resor kunde vara ganska strapatsfulla på ganska dåliga vägar, resande
med häst och vagn. Wolfgang gjorde succé vid hoven och blev känd som underbarn. I
Wien skriver han de kända operorna: ”Figaros bröllop”, ”Don Juan” och ”Trollflöjten”.
Hans sista symfonier är underbara exempel på den klassiska känslan för skönhet och balans.
Sonatform
Sonatformen en av de viktigaste kompositionsformerna som växte fram under 1700 – och har
utvecklats ur den tredelade visformen A-B-A. I sonatformen kallas delarna:
A. Exposition - här presenteras oftast två olika teman
B. Genomföring – här bearbetas och varieras de stoff som presenterats i expositionen
A. Repetition – de två temana återkommer, och stycket slutar i huvudtonarten
Efter A-delarna kan följa en särskild avslutning, Coda (svans)
MUSIKEXEMPEL 5 MOZART Eine kleine Nachtmusik sats 1; Allegro 9:9
Serenata - kvällsmusik (la sera = kvällen) Musikstycket är skrivet för en större
stråkorkester. Lyssna efter Sonatformen
Ludwig van Beethoven (1770-1827) föddes i Bonn. Hans far var en hård man som ville
utnyttja sin sons begåvning för att göra honom till en ny Mozart.
Beethoven skrev nio symfonier.
Huvudmotivet i den femte, ”Ödessymfonin” har blivit föremål för åtskilliga tolkningsförsök.
Beethoven lär själv ha sagt, att ”så här klappar ödet på porten”.
MUSIKEXEMPEL 6 BEETHOVEN Ödessymfonin nr 5, sats 1; Allegro
con brio 9:10
Symfoni - stort musikverk för symfoniorkester, ofta 3-4 satser
Symfoniorkester - stor orkester, där antalet instrument och musiker varierar.
1.Stråkinstrument; violin, viola, violoncell och kontrabas.
2. Träblåsinstrument; flöjt, oboe, klarinett och fagott.
3. Bleckblåsinstrument; valthorn, trumpet basun och tuba
4. Slagverksinstrument; puka, trumma xylofon, klockor, cymbal m.fl.
ROMANTIKEN
1800-talet
Under romantiken var det konstnärens egna upplevelser och känslor som styrde skapandet,
inte bestämda regler och tro på förnuftet, som under Wienklassicismen. Typiska drag för den
romantiska musiken var: - längtan till fjärran platser - längtan till svunna tider - längtan till
naturen - kärlek till det egna landet - Nationalromantik - intresse för sagor - och myter –
Wagner skriver operor vars handling bygger på gamla germanska sagor - genikulten växer
fram, inom musiken representeras dessa av virtuoserna, - vilka var musiker som var tekniskt
mycket skickliga på sina instrument: t ex Paganini(violin), Chopin(piano) och Liszt(piano).
Under Wienklassicismen var musiken absolut. Detta innebar att den är skapad utifrån rent
musikaliska principer och att den inte är skriven för att beskriva en text eller en bild. Absolut
musik är instrumental. Bach och Mozart skrev absolut musik.
Under romantiken kommer motsatsen till absolut musik – programmusik. Den vill skildra en
händelse, ett konstverk, en saga eller bara en stämning. Man får reda på vad tonsättaren vill att
musiken ska beskriva, antingen genom titeln eller genom en detaljerad beskrivning – ett
program. Olika typer av programmusik är symfoniska dikter, romanser och symfonier
som beskriver något, t ex Beethovens ”Pastoralsymfoni” och Richard Strauss; ”Also
sprach Zarathustra”
MUSIKEXEMPEL 7 R. STRAUSS
Also sprach Zarathustra 9:11
Programmusik
Utmärkande drag för musikexemplet ovan: trumpet, pukor och orgel.
Nationalromantik – innebar att tonsättarna lät sig inspireras av det egna landets historia och
dess folkmusik när de skrev sin musik. Polacken F. Chopin inspirerades mycket av landets
danser t ex mazurka, när han skrev sin pianomusik. I P.Tjajkovskijs musik kan man höra
influenser av rysk folkmusik och J. Sibelius ”Finlandia” inspirerades av hotet att tsarens
Rysslans skulle invadera Finland mot slutet av 1800-talet. E.Grieg inspirerades av den norska
naturen med dess fjordar när han skrev: ”Peer Gynt”.
MUSIKEXEMPEL 8 E. GRIEG
Peer Gynt: Morgonstämning
9:12
Nationalromantik
Utmärkande drag för musikexemplet ovan: flöjt, oboe och cello
Richard Wagner (1813-88) är kanske den mest kontroversielle av alla tonsättare under denna
tid. Han ansåg att det var hans öde att skapa ”framtidens konst”. Denna konst skulle vara en
blandning mellan konst, musik, teater och litteratur – att allkonstverk – operan. Wagner var
också nyskapande musikaliskt, han ”uppfann” ledmotivet. Det innebär att t ex en opera, har
varje enskild rollfigur en egen melodi (motiv) som spelas när den personen finns på scenen
eller ska komma in.
MUSIKEXEMPEL 9 R. WAGNER
Lohengrin: Förspel till tredje akten 9:13
Allkonstverk
Utmärkande drag för musikexemplet ovan: Stor orkester med bl.a. trumpeter, basuner,
fioler och cymbaler.
Giuseppe Verdi (1813-1901) var en glödande patriot och hans namn blev en symbol för
Italiens enande – en italiensk nationalkompositör. Italien anses vara operans hemland – där
första operan framfördes 1597. Den italienska operan kulminerade med Verdis
temperamentfulla verk. Kända operor är: ”Falstaff”, ”La Traviata” och ”Rigoletto” - han
slog igenom med operan: ”Nabucco”
MUSIKEXEMPEL 10 G. VERDI Nabucci: Fångarnas kör 9:14
Opera – är ett drama där rollerna sjungs på en scen - till ackompanjemang av en orkester.
Utmärkande drag för musikexemplet ovan: Orkester med bl.a. stråkinstrument, trumpet
och flöjt.
Blandad kör;
Sopran - ljust kvinnligt röstläge,
Alt - mörkt kvinnligt röstläge
Tenor - ljust manligt röstläge,
Bas - mörkt manligt röstläge
Peter Tjajkovskij (1840-93) var ett skyggt barn, som tidigt sysslade med musik. Han började
studera juridik, men efter 23 års ålder sysslade han enbart med musik, och blev lärare vid
konservatoriet i Moskva. Hans musik är mycket känslosam, man kunde även återfinna gamla
ryska tongångar i nationalromantisk anda. Han blev mycket känd för bl. a sina baletter:
”Svansjön”, ”Törnrosa” och ”Nötknäpparen”.
MUSIKEXEMPEL 11 P. TJAJKOVSKIJ Nötknäpparen: Blommornas vals
9:15 Balettmusik - musikstycke som från början är skrivet till balett
Utmärkande drag för musikexemplet ovan: Symfoniorkester med bl.a. valthorn, klarinett
och violin
IMPRESSIONISMEN
kring 1900
Både konsten och musiken ville skildra ögonblickets stämningar – intryck. Musiken bygger
framförallt på klanger – stämningar – och melodin blir mindre viktig. Det tidigare dur och
moll-tänkandet var nu nästan borta. C. Debussy påverkades starkt av dessa konstnärer, och
hade ofta även ganska målande titlar på sina stycken som t ex ”Claire de lune” Månsken.
Genombrottet för den nya musikstilen var hans första stora orkesterverk; ”Prélude à l’aprésmidi d’un faune” (Förspel till en fauns eftermiddag):
MUSIKEXEMPEL 12 C. DEBUSSY Förspel till en fauns eftermiddag 9:16
Programmusik
EXPRESSIONISMEN
ca 1900-1930
Arnold Schönberg (1874-1951) skrev till en början i senromantisk stil, men experimenterade
efter hand med atonal musik – musiken som ren form – där alla toner behandlades med lika
värde – samtliga tolv toner inom oktaven – tolvtonsmusiken. Detta innebar dock en sträng
kompositionsprincip – där alla toner skulle återkomma lika ofta i ett speciellt mönster. Man
experimenterade också med punktmusik. Expressionistisk musiken präglas av dissonanser
(toner som skär varandra och inte klingar harmoniskt)
NEOKLASSICISMEN
ca 1910-1950
I det tidiga 1900-talets kulturliv vaknade intresset för de gamla klassiska formerna åter - som
en möjlighet att ge musiken nytt liv, men också som en reaktion mot de romantiska
känslosamma idealen - men också mot impressionismens konturlöshet och expressionismens
dogmatism och spegling av själslivets våldsamheter (dissonanser). Man ville återupprätta
äldre former, man sökte sina förebilder i wienklassicism och barockmusik, framför allt
Mozart, Haydn, Vivaldi och Bach. Musiken innehåller både konsonanser (välklingande
harmonier) och dissonanser (toner som skär varandra)
Igor Stravinskij (1882-1971) blev en av neoklassicismens förnämsta företrädare. Han är
kanske den mest kände kompositören under 1900-talet - och komponerade i flera olika former
och stilar. Han skrev bl. a. flera kända balletter som ”Eldfågeln”, ”Petrusjka” och
”Våroffer”. Den senare bygger på en rysk saga där man offrar till våren.:
MUSIKEXEMPEL 13 STRAVINSKIJ: Våroffer: Dance of the adolescents
9:17 Ballettmusik Stycke är skrivet för orkester.
Ralph Lundsten (1936-) är en svensk tonsättare och filmkonstnär som gör sina elektroniska
kompositioner i sin inspelningsstudio: Andromeda. Han har skrivit bl.a. Nordiska
Natursymfonier. Sista musikexemplet är från nr 4: ”Molndrömmar”
MUSIKEXEMPEL 14 R. LUNDSTEN: Nordisk natursymfoni: Molndrömmar
9:18 Elektronmusik Stycke är skrivet för olika former av syntar.
www.andromeda.se/ralph/index.shtml hämtat 2008-01-03