Att göra det obegripliga begripligt
Projektet har fått medel från Specialpedagogiska skolmyndigheten för
särskilda insatser i skolan, utvecklingsprojekt. På följande sidor kan du
läsa projektets slutrapport i sin helhet, som har författats av projektägarna.
Specialpedagogiska skolmyndighetens sammanfattning av projektet
Projektets syfte var att förbättra studiesituationen och lärmiljön för elever på
vuxenutbildningen och på Svenska för invandrare i Stenungsunds kommun genom
att utforma ett pedagogiskt rum i verksamheten.
Målgruppen för projektet var elever med har neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar och elever med dyslexi. Pedagogerna hade
uppmärksammat att de elevgrupperna inte gynnades av kommunens rådande
modell för hur vuxenutbildningen var upplagd. Utgångspunkten i projektet var att
i ett tidigt stadium ge stöd för att förbättra integrationen i det svenska samhället.
Projektets mål var att utveckla en studieverkstad som senare kallades för
pedagogiska rummet där de erbjöd stöd till eleverna och lärarna.
De började med att göra ett studiebesök i en liknande verksamhet för att bli
inspirerade. I projektet var det viktigt att man hade en fysisk plats mitt i
verksamheten där eleverna kunde få det stöd som de behövde. En speciallärare
arbetade med att utforma det pedagogiska rummet och vara ett stöd för lärare och
elever. Specialläraren var bollplank och diskuterade anpassning av utbildningarna
med lärarna. De fyllde det pedagogiska rummet med olika stödprogram, kurser.
Kurserna bestod av olika inriktningar utifrån målgruppens behov.
Exempel på kurser i det pedagogiska rummet var stöd till grundutbildningen i
svenska för elever med funktionsvariationer, lästeknik, studieteknik, strukturstöd,
funktionsanalys och lästester. De hade även en lärgrupp som arbetade med IT-stöd
och startade ett samarbete med kommunens Skoldatatek. Kurserna i det
pedagogiska rummet utarbetades med tydliga metodanvisningar. Det gjordes för
att alla lärarna efter projektets slut kan använda dem för att erbjuda de stöd som
eleverna behöver.
Totalt omfattades 90 elever av projektet och insatserna i det pedagogiska rummet.
Utvärderingen av projektet visar att lärarna har fått en kunskapshöjning om
målgrupperna. De har kunnat bolla idéer med specialläraren kring olika elevers
behov, hittat samarbeten och nya verktyg för att stödja eleverna. De uppger att de
i större utsträckning kan utforma utbildningen så att elever i behov av stöd får rätt
stöd tidigt. Lärarna menar att det har varit ett effektivt stöd som lett till ökad
måluppfyllelse och en ökad självkänsla hos målgruppen.
Att göra det obegripliga begripligt
Pedagogiska rummet - en lärmiljö som ger ökade möjligheter
att lyckas med studier inom
kommunal vuxenutbildning och Sfi
Vuxenutbildningen
Stenungsunds kommun
Projektledare: Susanna Aronsson
[email protected]
Projektet har finansierats via SIS-medel, SPSM, 2014
Sammanfattning
Under 2014 har Vuxenutbildningen i Stenungsund fått projektmedel från special- pedagogiska
myndigheten (SIS-medel) för att förbättra studiesituationen och lärmiljön för elever på Sfi,
grundläggande och gymnasial nivå som har neuropsykiatriska funktionshinder (t.ex. ADHD,
ADD, Aspberger) och/eller dyslexi. Projektets övergripande syfte har varit att utveckla en
studieverkstad både i faktisk form och i form av stöd, som ett komplement till den ordinarie
undervisningen, samt fungera som bollblank och metodhandledning/ kompetensutveckling för
övriga lärare inom verksamheten.
Vi har även, genom att lärare från olika skolformer har arbetat i en Lärgrupp, botaniserat och
kunna hitta undervisningsstrategier med hjälp av IT-stöd. En förväntad effekt och som även
har uppnåtts är ett ökat samarbete med kommunens Skoldatateket i kommunen gällande
vuxen- studerande. Detta har inneburit en IT-satsning för verksamheten. Ett av våra mål med
projektet som inte uppfylldes var att utprova och anpassa ett kartläggningsmaterial för läsoch skrivsvårigheter för elever med svenska som andraspråk. Anledningen till att inte målet
uppnåddes var svårigheter att hitta adekvat lärarkompetens, d.v.s. en specialpedagog med
svenska som andraspråk.
De förväntade effekterna var att skapa anpassade lärmiljöer för den här målgruppen, samt
höja kunskapsnivån hos våra pedagoger om elever i de specifika målgrupperna och på så vis
få eleverna att nå sina studiemål och få en ökad självkänsla. Utifrån elevintervjuer och en
enkätundersökning bland lärare och övrig personal är samtliga överens om att utformandet av
det Pedagogiska rummet med dess personal och möjlighet till stöd har gjort stor skillnad både
på individ-, grupp-, och organisationsnivå.
“Får man den hjälpen man behöver kan det gå hur bra som helst!”
Studerande i Pedagogiska rummet
Sökord
Neuropsykiatriska funktionshinder, Dyslexi, Lärmiljö, Sfi, Gruv, Gy, Kartläggning, IT-stöd,
Uttal, Svenska som andraspråk
Innehållsförteckning
1. Inledning
1.1 Mål och Syfte
1.2 Frågeställning
1
1
2
2. Bakgrund
3. Genomförande
3.1 Personalprocessen
3.2 Kartläggning av verksamheten, februari-juni
2
4
4
5
3.3 Uppbyggnaden av Pedagogiska rummet utifrån speciallärarens perspektiv
3.3.1 Pedagogiska rummets stödfunktioner
3.3.2 Processfall - dyslexi
3.3.3 Processfall - strukturstöd
6
9
10
11
3.4 Resultat/Utvärdering
3.4.1 Statistik
3.4.2 Enkätutvärdering till lärare/övrig personal
3.4.3 Elevintervjuer
12
13
13
20
3.5 Aktiviteter inom projektet
24
3.6 Inköp av material
25
4. Analys och tolkning
26
5. Lärdomar och rekommendationer
28
6. Litteratur
29
Bilagor
Bilaga 1 - Personalenkät
Bilaga 2 - Elevintervjuer
1. Inledning
Under 2014 har Vuxenutbildningen i Stenungsund fått projektmedel från specialpedagogiska
myndigheten (SIS-medel) för att förbättra studiesituationen och lärmiljön för elever på Sfi,
grundläggande och gymnasial nivå som har neuropsykiatriska funktionshinder (t.ex. ADHD,
ADD, Aspberger) och/eller dyslexi.
Vi har lagt upp projektarbetet genom att följa Skolverkets process för det systematiska
årshjulet. De grundfrågor som vi har ställt oss och även arbetat med utifrån i projektet är “Var
är vi?”, “Vart skall vi?”, “Hur gör vi?”, samt “Hur blev det”? Följande rapport är upplagd
utifrån samma systematik med en beskrivning av nuläget, november 2013 under rubriken
bakgrund. Vårt mål och syfte med projektet, d.v.s. färdriktningen, “Vart skall vi?”,
formulerade vi i vår projektansökan. Själva metodutvecklingen under projektets gång blev
svaret på frågeställningen “Hur gör vi?” och utvärderingen som beskrivs i den här rapporten
kommer att ge svar på “Hur blev det?”. Rubriken Lärdomar och rekommendationer blir på
sätt och vis en ny nulägesanalys i december 2014, utifrån frågan “Var är vi?” och cirkeln är
sluten.
1.1 Mål och Syfte
Vårt mål med projektet är att förbättra studiesituationen och lärmiljön för elever på Sfi,
grundläggande nivå och gymnasial nivå inom Vuxenutbildninge n som har neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar och/eller dyslexi.
Projektets övergripande syfte har varit att utveckla en studieverkstad både i faktisk form och i
form av stöd, som ett komplement till den ordinarie undervisningen. Inom utvecklandet av
Studieverkstaden/det Pedagogiska rummet har vi även haft som ambition att arbeta med
följande syften:
Att kompetensutveckla berörd personal inom undervisningsmetoder specifikt för den
här målgruppen.
Att utveckla nya metoder för att bättra kunna hitta undervisningsstrategier med hjälp
av IT-stöd. En förväntad effekt är ett ökat samarbete med och kännedom om
Skoldatateket i kommunen gällande vuxenstuderande. Det mesta inom deras
verksamhet är inriktad mot barn och ungdomar.
Att anställa en specialpedagog med kompetens inom svenska som andraspråk, dels
som en drivkraft inom utvecklandet av en studieverkstad, dels för att ge handledning
till andra lärare inom ordinarie undervisning.
Att utforma en för målgruppen anpassad konkret lokal, där eleverna skall kunna ha
tillgång till specialpedagog och adekvata hjälpmedel, som mjukvaruprogram till
datorer, läsplattor etc. Detta har inneburit en IT-satsning för verksamheten.
Att utforma en läs- och skrivkurs för dyslektiker, dels för elever med svenska som
modersmål, dels för elever med svenska som andraspråk.
Att utprova och eventuellt anpassa kartläggningsmaterial för läs- och skrivsvårigheter
för flerspråkiga elever mot vuxna invandrare.
De förväntade effekterna var att skapa anpassade lärmiljöer för den här målgruppen, samt
höja kunskapsnivån hos våra pedagoger om elever i de specifika målgrupperna och på så vis
få eleverna att nå sina studiemål och få en ökad självkänsla.
1.2 Frågeställning
Då projektansökan innehöll många utvecklingsområden, så är huvudfrågeställningarna
följande:
1. Har projektmedlen bidragit till att utveckla lärmiljön för elever med neuropsykiatriska
funktionshinder och/eller dyslexi inom kommunal vuxenutbildning och Sfi?
2. Har personalen inom Vuxenutbildningen fått ökad kompetensutveck ling inom
undervisningsstrategier/metoder för den här målgruppen?
2. Bakgrund
Bland de elevgrupper som under de senaste åren har söket sig till studier hos oss märker vi ett
ökat behov av stöd. Det är fler elever som redan har någon form av utredning av
neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och/ eller läs- och skrivsvårigheter med sig när de
kommer eller har en känsla från tidigare skolerfarenheter att de behöver extra stöd i sina
studier. Dessa elever bär ofta med sig många jobbiga känslor av misslyckande n. För dessa
elever är det, både på ett personligt och ett samhällsekonomiskt plan, oerhört viktigt att de inte
misslyckas igen. Vi ser dessutom en kompetensbrist hos lärarna för elever med svenska som
andraspråk som har den här typen av funktionsnedsättningar. Inom svenska som andraspråk är
det dessutom många gånger svårt att utröna om svårigheterna beror på posttraumatisk stress,
studieovana, dyslexi eller om det är något annat. Utan rätt stöd i ett tidigt stadium förlänger vi
dessa elevers integration i det svenska samhället. Till vår stora glädje har SPSM satsat på att
översätta det norska kartläggningsmaterialet om avkodning och läsning för flerspråkiga
elever, men vi behöver hitta rutiner och metoder för att upptäcka detta hos vuxna invandrare.
Under de senaste 2-3 åren har andra typer av elevgrupper sökt sig till studier inom
Vuxenutbildningen, än de tidigare typiska Kunskapslyftseleverna (”högmotiverade
medelålders kvinnor”), vilka har dominerat målgruppen sedan 1998. Detta beror delvis på en
arbetsmarknad, där ungdomar upp till 25 år (s.k. unga vuxna), samt invandrare klassas som de
grupper som har svårast att etablera sig, vilket i sin tur medför ett ökat utbildningsbehov.
Vuxenutbildningen i Stenungsund utarbetade under Kunskapslyftets dagar metoder för att
anpassa verksamheten till Skolverkets krav på kontinuerlig antagning, individanpassning etc.,
vilket resulterade i något som vi kallar för "Vår modell". Modellen baserar sig på följande
parametrar:
Fig. 1
Modellen rönte stor framgång och Vuxenutbildningar från hela landet kom på studiebesök.
Men bland personalen uttrycker många nu ett behov av förnyade arbetssätt och
kompetensutveckling riktad mot våra ”nya” elevgrupper. Lärarna upplever att eleverna har ett
mycket större behov av extra stöd, de har oftare med sig utredningar av olika slag, de kräver
fastare ramar, mer lärarledda lektioner och att de besitter ytterst ytliga förkunskaper. De har
även en tendens att bara ”försvinna” och inte höra av sig. I den nya skollagen så har inte
längre de som har autism rätt att studera på särskild utbildning för vuxna (Särvux), utan de
skall studera inom grundläggande och/eller gymnasial nivå (29 kap 8§ Skollag 2010:800),
vilket kräver en ökad kompetens hos lärarna för att kunna tillgodose de här elevernas behov.
Inom grundläggande utbildning så har i dagsläget ca 90 % av eleverna svenska som sitt andra
eller tredje språk.
Vi jobbar i dagsläget med olika typer av insatser; en lärargrupp arbetar med målgruppen
"Unga vuxna", ett mentorssystem har införts, vi har utarbetat handlingsplaner, förberedande
introduktionskurser före kursstart, samt kompetensutveckling av interkulturalitet av viss
personal, men det behövs ett utvecklingsarbete med ett mer riktat stöd till de elever som har
neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, läs- och skrivsvårigheter och ibland dessutom
svenska som andraspråk. Vi behöver dessutom skaffa oss kunskap om olika IT-baserade
hjälpmedel och utveckla undervisnings- metoder riktade mot målgruppen med hjälp av dessa.
Inom Vuxenutbildningen finns det inget krav i Skollagen (2010:800) att upprätta
åtgärdsprogram för elever i behov av särskilt stöd, men i likhet med förskolan så kan vi med
fördel arbeta med handlingsplaner. Vi har sett att antalet handlingsplaner har ökat det senaste
året.
Vuxenutbildningen i Stenungsunds organisation är uppbyggd utifrån en annan typ av elever
och detta faktum medför att det finns kompetensbrist i organisationen som hindrar de
nuvarande elevernas utveckling, därför vill vi skapa adekvata lärmiljöer och utveckla våra
metoder att arbeta med de här eleverna, så att de får en god grund att stå på inför fortsatta
utmaningar.
3. Genomförande
I november 2013 skickades projektansökan in till SPSM och väntan var lång och oviss innan
vi fick ett slutgiltigt besked om vi hade beviljats projektmedel eller inte. Så snart vi fått
klartecken att vi kunde lägga i den första växeln, gick vi ut med en tjänsteannons. Det vi sökte
var en specialpedagog med svenska som andraspråkskompetens.
3.1 Personalprocessen
Att finna en specialpedagog med kompetens inom svenska som andraspråk visade sig inte
vara det lättaste. Under föregående höst hade delar ur personalen varit på en föreläsning om
projektets elevmålgrupp och vi kontaktade föreläsaren för att undersöka om hon var
intresserad av att driva vårt projekt eller kände till någon annan specialpedagog som kunde
vara intresserad av att jobba inom projektet. Men eftersom vi bara kunde lova en
projektanställning och personen i fråga inte fick tjänstledigt, så var det inte aktuellt. Vi hade
då via kontakter fått tips om en oerhört duktig speciallärare som enligt källan hade gått i
pension. Vi kontaktade henne och till glädje för projektet kunde hon tänka sig att arbeta till 60
%. Under en kort tid fick vi även in ytterligare en speciallärare, som för tillfället arbetade med
Särvux-elever i en annan kommun, men det blev en ohållbar situation för verderbörande, så
hen valde att avsluta sin tjänst inom projektet.
Eftersom vi saknade specialpedagogkompetensen så var vi nödgade att gå ut med en annons
igen och fick några napp, dock var det oerhört svårt att finna personal som matchade vår
kravprofil; specialpedagog med svenska som andraspråkskompetens och med ett
vuxenperspektiv. Marknadens efterfrågan på specialpedagoger gav även sökande med
skyhöga löneanspråk och ett visst ointresse för en projektanställning. En av de sökande
började dock lite smått med projektet, parallellt med sitt nuvarande jobb i en annan kommun.
Hen påbörjade en kartläggning av vår verksamhet och personalens behov av stöd. Men då hen
blev erbjuden en fast tjänst i den andra kommunen, så var det ett självklart val och det kändes
som om vi var tillbaka på ruta ett.
Vi valde då att lösa vår personalbrist genom att lägga en viss del av vår specialpedagog som
är verksam inom Särvux i projektet och specialläraren gick upp i tjänst. Anledningen till att vi
har valt att beskriva personalprocessen så utförligt är att den tydligt visar vilken stor
kompetensbrist det finns inom ett oerhört viktigt läraryrke.
3.2 Kartläggning av verksamheten, februari-juni
På grund av att tjänstetillsättningen drog ut på tiden upplevde vi att vi inte kom igång som vi
ville med själva stödverksamheten, men eftersom målet under våren var att identifiera och
kartlägga verksamhetens utvecklingsbehov och eventuella yttre faktorer som behövde lösas.
Under kartläggningsfasen växte samtidigt den fysiska lokalen fram och arbetsnamnet
Studieverkstan bytte namn till det pedagogiska rummet för att få en vuxnare klang. Bland de
yttre faktorerna som behövde lösas var en stor fråga hur vi skulle dokumentera det
stödåtgärderna för elever som omfattas av aktiviteter inom det Pedagogiska rummet. Vi har då
valt att utveckla elevernas Individuella studieplan (ISP) till en individuell fördjupad
studieplan (IFS). Efter en botanisering inom sekretesslagen och personuppgiftslagen, så
utformade vi en samtyckesblankett för att digitalt kunna dokumentera stödåtgärder.
Arbetsprocesser/ utredningar etc. har dock inte sparats i elevens IFS utan har förvarats i ett
låst dokumentskåp hos specialläraren.
Remissförfarandet, d.v.s. vilka rutiner som behövs för hur en elev skall få tillgång till stöd
inom det Pedagogiska rummet har diskuterats under
projektmöten och arbetslagsmöten och en blankett har
utformats. Vid kartläggningen framkom det att
elevkonferenserna oftast fick en praktisktorienterad
utformning, vilket beaktades och ledde till handledning av
personal både individuellt och som stöd vid mentorskonferenser och elevkonferenser av specialläraren.
Elevernas ekonomiska förutsättningar vid deltagande i
Pedagogiska rummet har också varit en nöt att knäcka. För de elever som har uppburit
studiemedel från CSN, så har vi utformat orienteringskurser med möjlighet till intyg efter
genomförd stödperiod.
3.3 Uppbyggnaden av Pedagogiska rummet utifrån speciallärarens perspektiv
Efter drygt tjugo års arbete inom gymnasieskolan hade jag mottagit avgångsvederlag då den
aktuella kommunen saknade ekonomiska möjligheter att driva skolan vidare. Som
speciallärare hade jag arbetat och byggt upp läs- och skrivstöd för skolans elever (Gymnasiet,
Komvux och Individuella programmet), så när jag blev tillfrågad om arbete i projektet blev
jag omedelbart entusiastisk och glad. Visserligen hade jag tänkt göra något helt annat, men
det här uppdraget gick inte att motstå.
Jag började med att, i diskussioner med lärarna, försöka bena ut vilket stöd de frågade efter
och hur jag skulle kunna matcha detta. Lärarna var öppna och nyfikna. De delade gärna med
sig av svårigheter och tillkortakommanden som de brottats med. Detta gjorde att jag snabbt
kände mig som “en i gänget” och bidrog till att jag snart kom igång med arbetet. Många lärare
hade elever som de inte hade kunnat hjälpa p.g.a. att de inte kunnat spåra den bakomliggande
svårigheten, eller saknade kunskapen om hur man hjälper elever med olika
funktionsnedsättningar. Till min hjälp hade jag från början skolans specialpedagog som redan
startat Gruvutbildning i svenska för ett litet antal elever med funktionsvariationer. Hon
fortsatte att ha största ansvaret för denna grupp, medan vi delade på det pedagogiska arbetet
och utvecklingsarbetet för dessa elever. I mina samtal med skolans övriga lärare fann jag
många konkreta uppgifter att börja arbeta med. Lärarna i svenska och samhällskunskap ville
diskutera möjligheten att testa sina elever för att utröna elevers läshastighet och läsförståelse
vid kursstart och andra ville ha stöd för elever som inte kunde göra prov i stor grupp eller som
enbart ville göra muntliga förhör. Några ville veta om deras elever var normalbegåvade, eller
vad som låg bakom skolsvårigheterna i allmänhet. Sakta, men säkert, växte en stödverksamhet
fram. Jag arbetade på olika nivåer, dels med stöd till olika elever, dels med handledning,
tester, kartläggning, studieteknik, dokumentation, experimentell verksamhet för att hitta
“bästa sättet”, samt att iordningställa kursdokument för att så småningom kunna föra över
kunskap till de lärare som skall ta över efter mig.
Eftersom jag arbetat med elever med dyslexi och olika
funktionsvariationer på alla möjliga nivåer och skolformer
under drygt trettio års tid, kunde jag efter en tids arbete hitta
elever med dessa problem även bland de nyanlända. Vi
köpte in SPSM:s testmaterial på bl a spanska, men jag har
ännu inte testat den aktuella eleven eftersom testet riktar sig
till små barn och den vuxnes svårigheter var så uppenbara.
Meningen var att vi skulle utföra testningen eftersom det
skulle ge praktisk viktig kunskap inför utmaningen att så
småningom hitta fram till ett riktigt bra test. Den utvalda
eleven har samtidigt även deltagit i ett annat projekt, varför vi lade arbetet på is.
Jag väntade på min kollega som skulle komma för att ta itu med uppgifter som jag själv inte
skulle hålla på med, eftersom vi i början delat upp arbetet. Men när det visade sig att det inte
fanns någon ny specialpedagog med erforderlig utbildning att tillgå började jag också
trevande att ta mig an Sfi-eleverna, eftersom lärarna verkligen ville ha i gång ett samarbete.
Under sommaren fick jag möjlighet att prova mig fram med olika elevgrupper inom Sfi och så
småningom var arbetet med “Vokalkursen” klar. Efter kartläggning och samtal hade vi kokat
ner svårigheterna så pass att vi förstod att den förvirring vi hade sett hos eleverna när det
gällde läsa, stava och uttala grundade sig, i många fall, på samman- blandning av vokalernas
grafiska form och vokalljud. Problemet låg också i att dessa viktiga kunskaper inte hade
automatiserats och artikulerats rätt på ett tidigt stadie.
När hösten kom hade Pedagogiska rummet vuxit så att vi behövde mer lärarresurser. Även om
jag hade gått upp i tid, så räckte timmarna inte till för allt som hade startats upp. Det
bestämdes att husets “egen” specialpedagog skulle ta hand om elever i Pedagogiska rummet
som behövde strukturstöd och stöd i engelska, förutom att vi fortsatte samarbetade kring
elever med särskilda inlärningssvårigheter på gruvnivå. Det kändes mycket bra. Under hösten
fortsatte arbetet och utökades i ett samarbete med Omvårdnadsutbildningen.
Omvårdnadsutbildningen har ofta sökande med utländsk bakgrund och det skriftliga språket
blir en stötesten. Ibland får eleverna avslag på sin ansökan eftersom lärarna bedömer att
språket inte räcker och de har därmed inte förutsättningar att klara kurserna. Jag initierade
därför ett “prova-på studieförsök”, under mitt ansvar för en elev med stor social kompetens
och en intuitiv förmåga till omvårdnad. Elevens tidigare oupptäckta dyslexi och påvra
studiebakgrund i ett annat land hade gjort det omöjligt för hen att ta sig vidare mot
Omvårdnadsutbildningen. I “prova-på studieförsöket” fick eleven själv en chans att förstå vad
studierna skulle komma att innebära, och jag fick möjlighet att bedöma vilket stöd som skulle
komma att behövas. I skrivande stund är “prova-på försöket” slut och eleven har sökt
omvårdnadsutbildningen till våren. Tanken var att jag skulle undersöka om yrkesutbildningen
kunde utformas så att det blev mer studievänligt för denna typ av elever, utan att kvaliteten
försämrades. Möjligheten att elever med långsam läshastighet skulle få hjälp med inläst
litteratur hade redan tidigt kommit till stånd, till stor lättnad bl.a. för en elev som studerade på
sin andra period av tre.
Jag har också diskuterat tillsammans med andra elever med svenska som andraspråk på
omvårdnad och funderat över hur lärarna skulle kunna konstruera prov på ett sätt som avlastar
ett nedsatt arbetsminne och samtidigt stöttar studierna för alla elever med
funktionsvariationer. Det är ett trevande arbete som nu har startat tillsammans med
omvårdnadslärarna. Branschen påtalar invandrarelevernas bristande svenska som en
anledning till att de inte får jobb. Mina tankar är att fundera över om det går att göra
specialpedagogiska förändringar så att t.ex. själva utbildningen blir mindre beroende av
elevernas läsning för att lära, samtidigt som man fokuserar mer på praktiska övningar i att
dokumentera. Jag har uppfattat det som att lärarna anser att kursinnehållet är så stort att det är
näst intill omöjligt att ändra undervisningsformerna så att utbildningen går att genomföra för
elever som har en begränsad färdighet i läsning och skrivning. Alternativet är att läsa på fyra
terminer, men även då behöver man fokusera mindre på elevernas förmåga att läsa. Det är ju
inte förmågan att läsa som skall bedömas utan kunskapen. Jag vill poängtera att detta skulle
vara en undervisning som är bra för alla elever, också med tanke på våra svenska elever som
inte alltid har en väl fungerande skolbakgrund med sig i bagaget och kurserna ska läsas med
blixtens hastighet (p.g.a. CSN:s studietaktskrav). Det ställer större krav på lärarnas
specialpedagogiska skicklighet och kompetensbredd, och tid att justera mot ett mer
specialpedagogiskt arbetssätt, men jag tror också att detta kommer att bli nödvändigt i
framtiden.
När det gäller undervisningen på Sfi har jag, tillsammans med lärarna, funderingar på att göra
undervisningen mer stationsbaserad. För att utröna elevernas synpunkter på detta har jag gjort
en djupintervju med en av eleverna som har bidragit med oerhört viktig kunskap om vad som
kan förbättras (se avsnittet elevutvärdering). Att få bygga från grunden, både med lärare och
elever känns så värdefullt. Jag kommer att skriva ner de viktigaste punkterna för att låta detta
bli en start på ett fortsatt arbete. Till detta hade det behövts ytterligare projektpengar.
Under den sista delen av projektet har jag naturligtvis också arbetat med frågan hur man
överför kunskap till de som ska ta över efter mig. Jag har försökt omsätta mina erfarenheter i
olika kurser med pedagogiskt innehåll och metodanvisningar. Tanken är att arbeta fram detta
för samtliga sju områden som nu finns inom Pedagogiska rummet, samt bygga vidare på steg
två inom Läs- och skrivkursen.
En svårighet med att överföra kunskap är hur man gör med den professionellt intuitiva
kunskap som jag har förvärvat under ett helt arbetsliv, men som inte finns dokumenterad i
ord. Detta är i sig ett område där man skulle behöva projektpengar för att arbeta vidare. Men
jag håller på att arbeta fram kurser, innehåll och metoder för verksamheten i Pedagogiska
rummet. Tanken är att lärarna ska “skugga” min verksamhet och på så sätt kunna fortsätta det
som jag har startat. När vi började med detta insåg jag på ett mycket tydligt sätt att den “tysta
kunskapen” saknade ord, men det får kanske ses som ett allmänt problem som får
konsekvenser för alla verksamheter där gamla “uvar” lämnar sina tjänster.
3.3.1 Pedagogiska rummets stödfunktioner
Pedagogiska Rummets fysiska tillblivelse föregicks av ett besök hos specialpedagog Malin
Holmberg i Kungälv, som drivit en liknande verksamhet under lång tid tillbaka. På mötet
fanns också en annan specialpedagog, Britt-Liz Hansson, som arbetat länge på ett liknande
sätt i Mölndal. Besöket var otroligt givande och slutade med att vi hade startat ett nätverk
tillsammans. Tack vare kloka råd och en autentisk miljö återvände specialläraren med skissen
klar i huvudet. Skolan hade redan valt ut en plats mitt i verksamheten där Pedagogiska
rummet skulle byggas. Frivilligt arbete på kvällar och helger från skickliga händer bidrog till
att Pedagogiska rummet ganska snart kunde invigas. Specialläraren har till största del haft
frihet att inreda efter eget förslag.
Så småningom fylldes Pedagogiska rummet med olika “kurser”. För att kunna presentera
arbetet gick det inte bara att räkna upp vad vi gjorde utan specialläraren ville göra arbetet
distinkt, både för sig själv och för lärarna så att de skulle förstå vilket stöd de kunde vänta sig.
Följande innehåll var klart att presenteras på ett arbetslagsmöte i oktober 2014:
Sv Gruv för elever med funktionsvariationer
Läs- och skrivinlärning med lästeknik
Kursstöd i olika ämnen med studieteknik
Strukturstöd
Funktionsanalys
Lästest; screening
Provrum i lugn miljö med uppmuntran
Lärgruppsarbete - IT-stöd, iPads och appar med lärare
från Sfi, Gruv, Särvux och Gy.
Till varje “kurs” håller specialläraren på att arbeta fram innehåll
och metodanvisningar. Tanken är att detta skall finnas klart,
dels som information till alla intresserade, och dels till de lärare
som ska överta hennes uppgifter.
3.3.2 Processfall - dyslexi
I början av maj 2014 remitterade biträdande rektor en elev i mycket speciella omständigheter.
Eleven hade vistats i Sverige under närmare 20 år och hade anställning inom hemtjänsten. Där
hade hen arbetat utan problem i tio år, men p.g.a. allt tydligare krav på dokumentation och
nya arbetsuppgifter hade nu hens liv vänts upp och ner. Eleven hade framför allt inte knäckt
skrivkoden, trots sina tidigare språkkurser och hens chef menade att det var nödvändigt att
kunna skriva eftersom dokumentation var en obligatorisk uppgift, annars kunde hen inte
arbeta kvar. Eleven testades och fanns ha stora svårigheter. Hen delgav en hemsk beskrivning
av hur eleven behandlats i sitt hemland p.g.a. språkstörning/dyslexi. Eleven berättade också
senare att hen var på väg att ta sitt liv, eftersom hen i alla år hade hemlighållit sin oförmåga för alla, och nu var hen på väg att avslöjas. Mötet med Pedagogiska rummet gav eleven en
chans att orka fortsätta. Hen beskrev känslan som att “äntligen hade hen kommit hem”.
Det bestämdes att eleven enbart skulle studera i Pedagogiska rummet. Vi startade utifrån
testen med grundläggande läs- och skrivinlärning som byggdes på fonemträning och
ljudbindning. Eleven hade sin egen strategi att lära sig utantill, utan hänsyn till ljuden, men
den strategin är ju inte så bra. Att börja jobba ljudenligt var till att börja med mycket svårt.
Eleven hade stora svårigheter att höra de enskilda ljuden och relatera till deras grafem., för att
inte tala om lång och kort vokal. Hen arbetade hela sommaren (förutom 4 veckors semester)
för att tillägna sig alla de olika ljuden. Vi bearbetade ljuden bl.a. med hjälp av; inspelning,
läppställning, luftström och handalfabetet, förutom arbetet med att skriva och uttala i oändliga
variationer. Vi promenerade långa vokaler och hoppade korta. Här hade vi stor nytta av
Fonemarkivets material som hjälpte oss att gå metodiskt fram. Sedan fortsatte arbetet med
utbyggnad, morfologi och experimenterande med orden. Specialläraren skrev också ett
kursinnehåll och håller på med en metodanvisning. Eleven har haft nytta av vissa appar och
hjälp på datorn av stavningskontrollen. Även datorprogrammet Skolstil har använts i
undervisningen. Eftersom eleven från början inte kunde skriva på datorn var detta också
någon hen måste lära sig för att nå sitt mål.
Eleven förtestades vid start och har testats igen mot samma test för att se om hen har blivit
bättre och eleven visar stora förbättringar på sluttestet. Likaledes använder hen datorn med en
klart förbättrad teknik och snabbhet. Dock återstår mycket arbete för att hen själv skall klara
att dokumentera sin verksamhet på arbetsplatsen.
3.3.3
Processfall - strukturstöd
I början av september kontaktades Pedagogiska rummet av studie- och yrkes- vägledaren med
en förfrågan om struktur och kursstöd till en elev. Eleven hade lämnat gymnasiet med ett
ofullständigt betyg och ville komplettera med två kurser. Eftersom vi inte ger just dessa kurser
vid Vuxenutbildningen i Stenungsund fick hen ansöka om att läsa in kurserna via Hermods
(ett företag som ger kurser via distans) med stöd från Pedagogiska rummets verksamhet. Av
olika anledningar hade studierna i gymnasiet fungerat mindre väl. Vi startade med ett samtal
där eleven fick beskriva vad hen ville ha hjälp med. Vi bestämde också när och hur vi skulle
hålla en regelbunden kontakt och uppföljning. Kontakten oss emellan har bestått i fysiska
träffar, tät mejlkontakt, telefonsamtal och sms. Vi började med att tillsammans bekanta oss
med Hermods hemsida för att få en översikt över hur kursen var upplagd. Efter detta gjorde
vi ett schema över de närmaste fyra veckorna och om hur inläsning av text, uppgifter och
inlämningar skulle fördelas för att stoffet inte skulle kännas övermäktigt. Eleven ville till en
början inte träffas så mycket i skolan, men då vi alltid träffades enskilt under lugna
omständigheter blev det fler fysiska träffar. Vi arbetade med strukturer, samtal om
betydelsebärande ord, olika begrepp och diskuterade frågors egentliga innebörd. Eleven hade
från början satt upp ett mål, ett visst betyg som hen ville nå upp till. Efter cirka sju veckor
hade hen gjort klart den inledande kursen och också fått det betyg hen hade strävat mot. Vi
träffades för att planera inför den andra kursen. Här var eleven mer förberedd eftersom hen
läst del 1 av denna kurs under gymnasietiden. Vi hade ett samtal och strukturerade upp stoffet,
efter detta hade vi kontakt via mejl. I början av december fick jag ett mejl från en mycket glad
och nöjd elev som nu har ett fullständigt gymnasiebetyg. I mejlet skriver hen:” Tänk om det
gått så här bra under hela gymnasietiden...”
3.4 Resultat/Utvärdering
För att kunna ge en så objektiv bild som möjligt av projektet har vi valt att göra olika röster
hörda med skilda utgångspunkter. Vi har valt att använda oss av både kvantitativa och
kvalitativa metoder. Inom den kvantitativa utvärderingen har all personal under
november/december fått möjlighet att fylla i en enkät med öppna frågor (se bilaga 1). Vi har
utformat frågorna utifrån ett individ-, grupp- och organisationsperspektiv. Den kvalitativa
utvärderingsmetoden utgörs av ca en timmes elevintervjuer, där genus har varit en
urvalsprincip. I övrigt har vi valt informanterna utifrån vilken verksamhet de även studerar
inom för att sprida informanternas olika ingångar och stödbehov i Pedagogiska rummet.
Steinar Kvale konstaterar i sin bok ”Den kvalitativa forskningsintervjun” att: ”Den kvalitativa
forskningsintervjun söker förstå världen ur de intervjuades synvinkel, utveckla innebörden av
människors erfarenheter, frilägga deras livsvärld före de vetenskapliga förklaringarna”
(Kvale, 1997:9). Eftersom syftet med studien var att fånga informantens upplevelse finner vi
den kvalitativa intervjun bäst lämpad för detta ändamål, vilket inte hade varit möjligt med en
kvantitativ metod.
3.4.1 Statistik
Antal elever som har omfattats av insatsen/projektet totalt
90
Antal elever inom olika stödinsatser
44
Antal elever - Sv Gruv för elever med funktionsvariationer
7
Antal elever - Vokaler och uttal
32
Antal elever - Läs- och skrivinlärning med lästeknik
5
Antal elever - Kursstöd i olika ämnen med studieteknik
10
Antal elever - Strukturstöd
10
Antal elever - Funktionsanalys
6
Antal elever - Lästtest; screening
40
Fig. 2
3.4.2 Enkätutvärdering till lärare/övrig personal
Enkätundersökningen besvarades av 15 personal av 28 utskick.
1. Vilken befattning har du?
3. Vilken betydelse har Pedagogiska rummet/projektet haft för…
..dig som lärare/personal?.
Vet inte riktigt vad gäller matten men allmän hjälp med inlärning för några elever som läser
flera Gy-kurser.
Det har varit till mycket stor hjälp att äntligen ha en instans att kunna remittera elever till, där
de får adekvat hjälp av utbildad personal.
Mycket stor betydelse eftersom jag känner att jag kan få hjälp och stöd med de elever som jag
inte har tillräcklig kunskap själv för att hjälpa. Fantastiskt som bollplank!
Pedagogiska rummet har möjliggjort för mig att få bekräftat att vissa elever har problem och
också gett problemen en orsak. Pedagogiska rummet har frigjort tid för mig genom att har
sluppit försöka leta efter orsaker. Jag kan fokusera på mitt ämne med eleven och även om jag
behöver anpassa vissa delar till eleven känns det för mig som om jag får jobba med mitt ämne
och inte kvacka som speciallärare.
Har inte tagit del av projektet i så stor utsträckning. Ej riktigt blivit klar över hur vi kan
utnyttja möjligheten. Bra att kunna få stöd när man behöver det för att utveckla och förtydliga
undervisning och uppgifter.
Bra bollplank men också givit bra former för samarbete kring studerandes studier.
Exempelvis kartlägga var svårigheter ligger för att på sikt kunna ta sig förbi dem. Detta gäller
då generellt för elevens studier. För elever med specifika matematiksvårigheter har jag inte
varit involverad i något samarbete med Pedagogiska rummet men det kan komma i framtiden.
Vi har haft lärgrupper där vilket har varit intressant.
Det har gett mig bra råd och stöd i min undervisning i hur man kan tänka och arbeta kring
elever med specifika behov. Det har även underlättat mitt arbete då Pedagogiska rummet har
kunnat ge riktad undervisning till specifika elever som man vanligtvis inte har tid till eller
förutsättningar att hjälpa.
En resurs att ha någon att "bolla" elevers svårigheter med, vad det kan bero på, få förslag på
tips och "trix".
har fått en del tips hur jag ska hantera vissa elever med speciella behov och allmänna tips typ
"minneslappar" om vissa moment
Bra att tidigt få reda på vilka elever som i första hand har problem med läsförståelse. Skönt
att få bekräftat att det är bra med minnesramsor, minneslistor och stödord. Bra att ha ngn och
fråga. Har blivit mer uppmärksam på problem och specialläraren sprider så mkt positiv energi
som smittar.
Hjälper mig studievägledningen och i upprättandet av studieplaner, då jag kan erbjuda
konkret hjälp till elever som haft problem att studera tidigare p.g.a. av funktionshinder mm.
Ett efterlängtat "verktyg" som länge saknats, vilket gjort att jag kan leva upp till Läroplanens
(Vux 12) lydelse att "utbildningen utformas så att elever som är i behov av stöd får det".
Handledning och konkreta praktiska råd. Lästestning.
Det har varit underbart att kunna bolla funderingar runt enskilda elevers studieprestationer.
Mina uppfattningar har blivit stärkta och ibland har jag fått nya perspektiv och ny information
om elever, som har förändrat mitt förhållningssätt till eleven. Jag har lärt mig mycket av
specialläraren och hon har väckt en lust hos mig att delvis jobba som hon gör.
... dina elever?
Jag ser att eleverna klarar att lämna in fler arbeten eftersom de ibland har svårigheter att starta
genomföra och begränsa arbetet och därmed en högre måluppfyllelse.
För eleverna har det betytt extra stöd och riktad undervisning i specifika moment. Det har
även gett eleverna en varierad undervisningsform.
de elever som träffat specialläraren har varit nöjda
Eleverna känner sig sedda och att man tar deras problem på allvar.
Jag har uppfattningen om att de elever som fått hjälp av specialläraren är mycket nöjda och
känner att de kan komma vidare.
Det har betytt oerhört mycket att de har kunnat gå dit och få adekvat hjälp av utbildad
personal.
Eleven har fått förståelse om varför hen har problem och får hjälp och hjälpmedel för att klara
av dessa problem. Problemen är ibland mycket stora men det faktum att eleven får förståelse
för varför de inte tidigare har klarat studierna och får en tydlig hjälp med vad de behöver göra
för att klara kurser (att det finns möjlighet att klara studier) gör dem motiverade.
Jag vet att mång av våra elever inte skulle kunna fortsatt att studera om de inte fått den
speciella proffshjälpen. Jag veta att flera elever tidigare misslyckats men nu fått hjälp för
framtiden.
För några elever är Pedagogiska rummet en förutsättning för att de ska klara av studierna.
Många fler elever kanske inte behöver kontakt med pedagogiska rummet, men vetskapen om
att det finns hjälp att få om man behöver, är en trygghet och får dem att våga tro på sin egen
förmåga.
Allmän hjälp med inlärning för några elever som läser flera Gy-kurser
en elev har fått stöd, hoppas verkligen att han har uppskattat det
Kvalitén för elever med olika svårigheter har höjts när speciallärarens kompetens kunnat
erbjudas.
En trygg plats ...
Samma svar som ovan; den enskilde eleven får den hjälp han/hon har rätt till enligt
förordningen (SKOLFS 2012:101).
För de elever som har haft förmånen att få komma till pedagogiska rummet, har det betytt
jättemycket för deras förståelse av och kunskaper i det svenska språket. Utan den speciella
träning de får där, riskerar språkstudierna att dra ut på tiden och inte ge så goda resultat. Men
med den riktade och avpassade träning de får i pedagogiska rummet, har de möjlighet att
komma i kapp samt lättare komma vidare i sina studier och klara av dem fortare.
... hela verksamheten?
Det känns som om ett hål har fyllts i. Eleverna som kommer till Vux har ofta och av olika
anledningar inte lyckats i tidigare gymnasiestudier. Specialkompetens i huset för att handfast
hjälpa dessa har lyft hela utbildningen.
bra att veta att det går att få professionell hjälp
Positiva specialläraren sprider glädje i huset.
mycket positiv
Det har varit oerhört betydelsefullt, då behovet av just detta har funnits länge.
Hela verksamheten har fått svart på vitt vilka stora problem vissa av våra elever har. Problem
som är så stora att vi med "vanlig" lärarutbildning faktiskt inte klarar av dem. Vi måsta
strukturera om hela vår verksamhet för att kunna hjälpa dessa elever.
Elev, lärare och verksamhet går ju ihop med varandra så det är svårt att skilja på vad det har
betytt för var och en i allt. Jag förstår inte hur verksamheten kunde fungera innan utan det
pedagogiska rummet! Som lärare kände man sig maktlös, hjälplös med vissa elever och
många elever måste ha tappats förut. Det är ett fantastiskt lyft verkligen för HELA
verksamheten.
Vet ej?
Att hela verksamheten kan få hjälp/kunna erbjuda hjälp man tidigare inte kunnat erbjuda.
Se ovan, samt att vi vinner respekt och ett gott rykte hos andra verksamheter genom att ha en
beredskap att ta emot elever i behov an extra stöd. Det innebär ju också att vi kommer en bit
närmre verksamhetens uppnåendemål och får lättare att klara framtidens krav på allt mer
individualiserade undervisningslösningar.
Positivt att vi jobbar över ämnesgränser med en elev som har problem
Ett mer professionellt arbete kring elever med specifika behov, samt medvetenhet kring
specialpedagogiska metoder.
Specialläraren har stöttat, avlastat, stärkt och utbildat hela personalstyrkan. Hon har pekat på
problem som många inte kunnat eller velat se, kanske för att man förut inte sett någon lösning
på problemet. Hon har haft en inkluderande roll och skapat en "vi-känsla", då fler elever sett
sig sedda och hjälpta, och därmed känt sig som en del av vår verksamhet.
4. Vad ser du kan/måste utvecklas mer för den här målgruppen av elever, för att öka
deras måluppfyllelse?
Vi har inte haft tid som räcker till för alla elever som egentligen skulle behövt stöd - så mer
tid.
De måste få fler timmar genom att läsa kurser med poäng. De bör t.ex. i större utsträckning
skrivas in på kurser som de redan har läst (Gruv/högstadiet) då vi faktiskt kan visa att de inte
har dessa kunskaper/färdigheter. Genom att göra det kan vi fokusera på att få upp t.ex.
läsförståelser. Alla svaga elever har inte problem med läsförståelse. Andra kan ha problem
inom autismspektrat t.ex. Här måste vi fundera mer kring vad vårat uppdrag är.
Att de förstår att de behöver ta ansvar för sitt eget lärande
Ofta kanske läsa kurser på längre tid. Mer tid för handledning?
Hitta fler och individuella lösningar tidigt, eftersom vi nu blir uppmärksammade redan när
eleven startar. Testen som jag jobbar med svåra ord för invandrare kan användas även till
dessa elever. Vi måste absolut fortsätta med pedagogiska rummet och specialläraren får
naturligtvis inte sluta :)
Mer resurser till pedagogiska rummet förstås:)
Jag är lite osäker på frågan, men att de blir medvetna och får hjälpmedel av pedagogiska
rummet som de behöver så att de själva kan ansvara för sitt lärande och bli proffs på det.
Struktur och stöd. Kanske i form av en mentor som inte nödvändigtvis är lärare men som kan
ge stöd och struktur till en grupp elever. Dessutom vore fortsatt verksamhet i det Pedagogiska
rummet bra.
Att specialpedagogen och specialläraren får fortsätta och gärna med utökad tid. Dessutom är
det viktigt att deras kunskap kommer eleverna till godo i den ordinarie undervisningen. D.v.s.
att specialpedagogens och speciallärarens kunskaper även kommer den ordinarie läraren till
godo så att ALLA lärare blir kunniga inom området och kan ta det med in i den ordinarie
undervisningssituationen så att den anpassas efter den enskildes behov och förutsättningar.
mer tid för fler elever = mer lärarresurs i ped. rummet, kanske även med mer matteinriktning
Elever på Gruv behöver också stöd med uttalet
Mer tid, planering och uppföljning av arbetet i det Pedagogiska rummet.
Det är ett måste att det Pedagogiska rummet får resurser så det kan finnas kvar även i
fortsättningen.
Jag tror på att ge riktad och avpassad undervisning för en utvald grupp elever i en bit av
språket, och undervisa en annan, utvald grupp elever i en annan bit av språket, osv.
5. Vad behöver du, som personal för kompetensutveckling, för att öka den här
elevgruppens måluppfyllelse?
Specialpedagogik och "specialdidaktik" vad gäller matte
?
Mer spec.ped. (vilket jag delvis får nu).
Inom just neuropsykiatriska funktionshinder för elever med svenska som andraspråk för att
bättre kunna upptäcka eventuella "hinder" och kunna hjälpa på rätt sätt.
Mer utbyte av speciallärarens kompetens samt vidareutbildning inom ämnet.
Kunskap om läsprocessen, kunskap om metoder och hjälpmedel ...
Konkreta förslag på hur man ska lägga upp undervisning, utforma uppgifter och prov utan att
kunskapsnivån sänks.
Mer specialpedagogiska kunskaper, både generellt och specifikt.
Tid och gärna fler träffar med specialläraren där hon förklarar hur elevens problem yttrar sig
och hur hon jobbar med det.
Ytterligare hjälp för att förstå vad elever behöver för att förstå skriven text. Jag behöver också
mer tid för att ta fram extra hjälpmedel inom kursen.
Specialpedagogik inom mattematik??? Eller mer kunskap om hur dessa elever fungerar?
Man behöver inte gå över ån efter vatten utan mycket kan läras ut av specialpedagogen och
specialläraren inom den egna organisationen. Inte minst hur man "upptäcker" eventuella
områden där den enskilde kan få hjälp så att vederbörande kan uppnå sina mål.
För mig personligen mer kunskap om kommunens olika verksamheter, samt om elevers
funktionshinder.
En lagom dos i kompetensutveckling inom olika funktionsnedsättningar för att upptäcka
elevernas problem ännu tidigare, men sedan är det viktigt att de professionella tar över. Men
bra dialog/samarbete behövs och finns ju nu mellan pedagogiska rummet och övriga, iaf
enligt mig. Det måste fortsätta.
Fortbildning i all ära, men utan extra tid att efter fortbildningsdagar fundera över hur de nya
idéerna kan tillämpas och omsättas i praktiken i den egna verksamheten, leder inte
fortbildningen till så mycket. Efter fortbildning behöver vi tid att i arbetslaget, och enskilt,
bearbeta input så att den kan bli "output".
6. Något annat som du tycker är viktigt att lyfta fram inom ramen för det här
projektet?
Det är ju inte rummet i sig som är det viktiga utan lärarna som jobbar där. Specialläraren och
specialpedagogen är helt fantastiska pedagoger!
Det har varit fantastiskt bra för skolan och ger oss möjlighetet att kommunicera med eleven
men också ledning och politiker kring vilka problem eleverna har. Jag skulle också vilja att vi
kommunicerar med skolor på gymnasiet och högstadiet kring våra resultat.
Pedagogiska rummet måste fortsätta och även få mer tid så att fler elever kan tas emot. Det är
många som står på tur. Även elever som går kvällskurs och yrkessfi/sas måste få stöd. På sfi
är det många som skulle behöva intensiv träning med uttal för att nå sina mål.
Ännu mer tid för lärarhandledning enskilt eller i smågrupper kring olika specifika svårigheter,
hade varit önskvärt.
Återigen hur viktigt det är att vår verksamhet har ett Pedagogiskt rum, så att våra elever med
ev. neuropsykiatriska funktionshinder kan få den hjälp de behöver på ett tidigt stadium, och
därmed kan klara/lyckas bättre med sina studier!
Jättebra, måste fortsätta! Men vi får inte glömma att alla inte har förmågan att läsa kurser över
Ma 1, det gäller därför hitta de elever som har förmågan men det är deras ‘handikapp’ som
hindrar dom att tillgodogöra sig kursen.
Vill bara understryka vikten av att detta projekt finns och att det skall få fortgå och kunna
vidareutvecklas.
Den enskilde elevens upplevelse och nytta av specialpedagogen och specialläraren insats.
Varför inte låta en gymnasieungdom (någon av de flitiga feriearbetarna från sommaren 2014)
göra sitt gymnasiearbete om Pedagogiska rummet!
En tanke: att specialläraren/specialpedagogen auskulterar hos oss för att se och höra hur vi
undervisar, och sedan ge oss feedback med förslag till förbättringar.
Jag tror att det är viktigt att vi, även i fortsättningen, fokuserar på att ta hand om de elever vi
redan har, snarare än att ragga fler elever.
3.4.3 Elevintervjuer
Kvinna, 35 år, studerande inom yrkesutbildning, läs- och skrivproblematik
Pedagogiska rummet har haft en avgörande betydelse för mitt självförtroende och för att
lyckas med mina studier. Jag upplevde att jag inte blev förstådd av yrkesläraren vid prov- och
inlämningsuppgifter. Jag hade tidigare läst gymnasieämnen här och visste att jag behövde
inlästa läromedel för att klara mina studier. Jag hade fått sitta i ett eget rum när jag skrev prov
och lärarna läste upp frågorna. När jag började mina yrkesstudier i januari 2014, så fick jag
till svar på min begäran om inläst material att jag skulle köpa in det själv, men jag är
ensamstående med två barn, så jag hade inte råd med det. Jag bestämde mig då för att försöka
ändå, men jag fick göra omprov hela tiden. I september fick jag av en annan lärare höra talas
om pedagogiska rummet och sökte upp specialläraren.
Jag har träffat specialläraren 3-4 gånger och jag har nu fått inläst material och genomgångarna
läggs nu upp på Fronter (vår webbplattform, reds. anm.). Jag hade även fått tips från
svenskläraren tidigare att spela in genomgångarna, eftersom jag lär mig bra genom att lyssna,
men en av yrkeslärarna sa att man inte fick det p.g.a. integriteten.
Av specialläraren har jag fått lära mig att anteckna med olikfärgade pennor, ställa frågor till
mig själv och att använda flashcard vid inlärning av svåra ord. Specialläraren sms:ar mig även
länkar när hon har hittat något om dyslexi, så nu har jag börjat läsa om hjärnan och förstår att
jag inte är dum i huvudet. När jag gick i grundskolan gick jag i OBS-klass och har kämpat för
att våga läsa igen. Jag förstår nu att det är dyslexin som gör att jag somnar lätt när jag läser,
eftersom det tar så mycket energi att förstå.
Eftersom jag kan jämföra skillnaden mot när jag läste i våras utan inlästa läromedel och nu
när jag får det och har träffat specialläraren, så ser jag tydligt vilken stor betydelse stödet har
haft. Nu har jag klarat proven bättre och skall bara komplettera en uppgift muntligt.
För mig hade det haft en jättestor betydelse om jag hade fått stödet från början. Det handlar
mycket om hur man bemöts som elev. Jag önskar att det var lite mer som på förskolan, där
man ser varje individ och vilka behov den har och inte hela klassen. Jag har lärt mig oerhört
mycket under praktiken och jag tror att jag skulle lyckas lika bra med mina studier om jag
gick lärling. Jag är en sådan som är bra på att arbeta. Det är ju det som jag har lärt mig under
praktiken som sitter och som jag verkligen har lärt mig. Det teoretiska i böcker glömmer man
lätt.
När jag efter ett tag berättade om min läs- och skrivproblematik, tyckte jag inte att jag blev
bemött på ett bra sätt. Jag har förståelse för att det är en svår teoretisk utbildning, men jag
tycker inte att lärarna skall påtala så ofta att om du inte gör framsteg, så skriver vi ut dig. För
mig innebär det att jag känner mig stressad och att jag har misslyckas redan innan jag har
börjat.
Jag tycker att det är en stor skillnad mellan olika lärare. Förståelsen för dyslexi och hur man
pedagogiskt tar emot den typen av elever är olika i huset. Det kanske beror på att vissa lärare
har en längre lärarutbildning och kanske får lära sig det där.
Specialläraren som person är helt fantastisk!
Kvinna, 22 år, studerande inom gymnasiegemensamma ämnen, läs- och skrivproblematik,
strukturstöd
Jag började läsa två Gy-ämnen i våras och fick hjälp av specialläraren nästan med en gång.
Det var en av mina lärare som sa att jag borde träffa henne när vi gick igenom studieplanen
och jag sa att: “Jag förstår ingenting. Jag har svårt för att ta in kunskap.” Jag jobbar samtidigt
på timmar inom barnomsorgen. Jag hade det tufft redan i grundskolan och kände mig alltid
dum i huvudet. På gymnasiet blev det värre. Jag bara satt där och fattade ingenting. Inte ens
lärarna märkte att jag inte förstod. De viftade undan det, även om jag sa det gång på gång. De
sa bara att: “Du fixar det här!”. Mina klasskamrater läste allting så snabbt och det finns saker
som händer på gymnasiet som inte de vuxna märker. Jag fick en stämpel på mig att jag var
dum. Jag förstod aldrig vad jag gjorde och när jag kom till Vux var det helt blankt. Nu har jag
fått grunden.
Jag har fått lära mig strategier och studieteknik av både specialläraren och min lärare. De tips
som jag har fått är att lyssna på inläst läromedel och samtidigt följa med i texten. Jag plockar
ut de viktigaste orden, t.ex. namn och markerar med färg. Nu har jag fått en struktur när jag
läser. Strukturen hjälper mig att ta in det jag läser och att jag inte blir så stressad. Jag delar
upp texten i stycken och ställer frågor till texten; “Vad behöver jag kunna här?”. Jag sätter
även små post it-lappar med olika färg i läroboken. Rosa lappar betyder att det är sidor som
jag skall läsa och gröna lappar betyder att det är frågor som jag skall jobba med. Nu har jag
fått självförtroende.
I period 1 träffade jag specialläraren mer intensivt, ca 1 gång/vecka, men nu har jag jobbat
mer, så att det har blivit längre hopp mellan träffarna, men jag har alltid haft möjlighet att
prata med och få stöd av min Gy-lärare. Mina andra Gy-lärare har alltid funnits tillgängliga,
eftersom det ämnet inte har några lektioner, så det har varit bra.
Jag har svårt med text och har alltid slagit ifrån mig och varit defensiv om att jag skulle kunna
ha dyslexi. Men jag har alltid läst tokigt; “bil” kunde bli “bli” när jag var mindre. Min
mamma har också haft svårt för att läsa och stava. Jag skulle gärna vilja ha ett intyg på att jag
har dyslexi. Det skulle kännas bra att få det på papper för det handlar ju inte om att jag är dum
i huvudet. Mina största drömmar handlar om att jag vill plugga och klara det. Detta har alltid
gjort att jag har pressat mig själv för jag vill ju lyckas. Jag har varit i Sverige sen jag var ett år,
men min familj har inte krävt/vetat om att jag skulle ha kunnat få stöd. Pedagogiska rummet
måste absolut vara kvar; “Får man den hjälpen man behöver kan det gå hur bra som helst!”.
Man, 28 år, studerande inom Sv-Gruv, läs- och skrivproblematik.
Pedagogiska rummet har varit jättebra för mig. Här har lärarna tagit mina svårigheter på allvar
och här har jag äntligen fått det stöd som jag skulle haft för femton år sedan. Här vet jag vad
jag ska, och behöver, göra och lärarna följer upp det jag gör så att jag lär mig. Jag har en
tråkig skolbakgrund. På högstadiet var lärarna inte seriösa. Det verkade inte spela någon roll
om jag inte klarade mig. De sa t.o.m. till mina föräldrar att de inte behövde komma på
kvartssamtal. Jag vet fortfarande inte varför. Jag har lärt mig att i skolan är det de starka som
överlever och de svaga “dör”. Men så känns det inte här. I Pedagogiska rummet tror lärarna
på oss, de tror att vi ska klara kursen och då känns det mycket bättre. Det är faktiskt första
gången jag känner att jag går i en riktig skola. Inga lärare ska ge upp och tro att man inte kan
lära sig. Lärarna måste ju kunna undervisa alla, de måste ju kunna undervisa på olika sätt, så
att alla kan förstå. De är ju utbildade.
I Pedagogiska rummet trivs jag väldigt bra, fast det hade varit roligt om man hade haft fler
kompisar på rasterna. Vi är inte så många i gruppen och vi har ett eget rum att vara i och här
är det trevlig stämning och alla studerar i sin egen takt. Det är lugnt och man blir inte störd.
Det är jättebra. Jag tror att det är därför som jag har kunnat bli mer seriös själv i mina studier.
Jag lär mig hela tiden och något som jag har förstått nu är t.ex. att jag måste läsa texter tre
gånger för att förstå dem. Jag önskar bara att jag hade fått den här hjälpen när jag var tolv år,
då kanske jag hade sluppit att traggla nu när jag är 28 år. Det hade betytt mycket för min
framtid. Mina mål ligger långt bort, men att få studera i Pedagogiska rummet är en bra
början.
Man, 30 år, studerande inom Sfi/SAS/yrkesutbildning. Deltar i vokalkursen i Pedagogiska
rummet
Jag tror mycket på hur man arbetar i Pedagogiska rummet. Här får man hjälp med det som
alla skulle ha allra först när de kommer till Sverige. Här har jag förstått varför svenskar ibland
inte förstår vad jag säger. Att det är så viktigt att man uttalar vokalerna rätt. Att orden blir helt
andra om man inte uttalar dem tydligt. Varför har vi inte lärt oss detta ordentligt? Jag har
aldrig haft en hel timme förut när man bara går igenom vokaler och deras uttal och jag får öva
tills det blir rätt. Det borde jag ju ha lärt mig för längesedan. Först när min lärare sa att jag
skulle gå till en specialist blev jag irriterad: “Varför just jag? Jag kan ju prata!”. Men nu inser
jag att detta behöver alla. Jag har varit kritisk till undervisningen i Sverige, men jag tror
lärarna bara har upplevt att jag var jobbig. Men allt handlade bara om att jag verkligen ville
lära mig. Pedagogiska rummet är jättebra, men alla ska ha denna undervisning från början.
När man blir utvald av lärare att få extra hjälp skäms man för så är det i vår kultur. Men om
detta är något som alla ska lära sig så behöver ingen känna sig utpekad. Man kan döpa om
kursen och ge den till alla som en kurs för nybörjare.
Jag tycker också att det har varit besvärligt att lära sig en och ett. Det finns inga regler. I
arabiskan har vi regler för allt. Vi lär oss med hjälp av regler och lärarna kan ge svar på alla
frågor om regler. Det är underligt att svenska lärare bara svarar att det inte vet för det finns
inga regler. Sedan handlar den fortsatta böjningen av ord om att man måste veta om det är
ett en-ord eller ett-ord för att det ska bli rätt. Men då skulle man ju lägga ner mycket arbete på
det i början. Jag tycker att man skulle öva en och ett med bilder på samma sätt som man lär
sig vokaler i Pedagogiska rummet. Det ska vara roligt och lärarna ska förstå att det är
jätteviktigt. När vi jobbar med vokaler försöker läraren göra det roligt och vi får inte bara göra
på ett sätt. Det är viktigt att man får arbeta på olika sätt i Sfi. Att man får använda penna och
papper för att lära sig nya ord. Man minns mycket bättre då. Det ska inte bara vara skrivläxor,
utan också läxor att lyssna och att läsa m.m. Lärarna måste lära oss studieteknik. Vi kommer
från olika länder med olika studiebakgrund och kulturella skillnader. Att veta hur man
planerar, vad som är lättast att börja med, vad “svenskarna” tycker är viktig kunskap o.s.v. De
flesta behöver mycket hjälp med detta. Också skriftspråket kan vara svårt att förstå elever
emellan även om de kommer från en arabisk språkgrupp. Arabiskan har ett enhetligt
skriftspråk, men dialekterna är många och vissa skriver den dialekt de talar. Då förstår bara
den gruppen.
Jag tycker att undervisningen i svenska skulle delas i två grupper. Den ena delen skulle
innehålla vokaler, en och ett samt att lära sig frågeorden, den skulle vara upplagd som i
Pedagogiska rummet. Den andra delen skulle handla om kultur. Hur är de som är födda i
Sverige? Vilka intressen, vilka rädslor, hur umgås man och alla nya ord som hör ihop med
det. Allt det här är ju nytt och kulturen och bakgrunden gör att vi måste lära oss mycket mer i
starten. Man kunde börja med att läsa mycket enkla böcker beroende på vad man klarar för
man måste börja mycket enkelt för att gå mot mer avancerat om alla ska hänga med.
Pedagogiska rummet skall naturligtvis också finnas för dem som har riktiga svårigheter med
uttal och språk, men för oss alla andra (som faktiskt bara behöver härma fast det kan ta lång
tid) borde det finnas samma upplägg, så som jag har beskrivit. Hade jag fått lära mig att uttala
vokalerna rätt från början så hade jag förmodligen sluppit många pinsamma situationer, och
dessutom hade jag inte lärt mig ett felaktigt uttal som jag måste lära om, helt i onödan.
3.5 Aktiviteter inom projektet (medfinansiering)
1. Föreläsning av Britt-Inger Olsson, “Så möter du vuxna med ADHD, autism och
psykisk ohälsa”, 140321
2. Lärgrupp – arbete med iPads och appar, 3 timmars träff en gång i månaden.
3.
Besök av kommunens Skoldatatek. Nytt besök på APT inplanerat i feb., 2015.
4.
Studiebesök på Vuxenutbildningen i Kungälv.
5. Studieteknikskurs för Gy-elever i samband med start.
6. Läsförståelsetest - utformning av rutiner/genomförande av läsförståelsetest av Gyelever i samband med start, efterföljande samtal, stödinsats.
7.
Ökat samarbete med kommunens bibliotek - inlästa läromedel.
8. Kursdag – “Vad kan dyslexi- och neuroforskningen tillföra undervisningen av
vuxna i svenska som andraspråk?” Nationellt centrum för svenska som andraspråk,
Specialläraren och Sfi-lärare, 141017.
9. Kursdagar för personal - ”Vuxenutbildning ur ett specialpedagogiskt perspektiv”,
SPSM, lärare inom matte, vård, Sfi, Särvux, 141114 och 141209.
10. Studiebesök från Sv2/spec.ped. från Lund, 141121.
11. Studiebesök/erfarenhetsutbyte i Skövde (SPSM-projekt), 141203.
12. SPSM-besök på Vuxenutbildningens APT, Christina Duvhammar, 141205.
13. Påbörjat ett samarbetsprojekt med Arbetsmarknadsenheten (AME) för att
under 2015, på plats i deras Jobbfokuslokal motivera och nivåtest presumtiva elever
att slutföra sina gruv- och/eller gymnasieutbildningar, dec., 2014.
3.6 Inköp av material (medfinansiering)
Artikel
Inköp av iPads
Inköp av laptops med extra stor bildskärm
Inköp av möbler till Pedagogiska rummet
Dataprogram Saida
Dataprogram, Fonemarkivet, Hargdata AB
Antal
7
2
avlångt bord, stolar, punktljus,
lampor, whiteboard, hyllor,
tavlor, samt soffa.
1 ex. av varje: spanska,
arabiska, polska och somaliska.
1
1
Dataprogram, Svenska med oss - Sigrid Madison
Läsförståelsetest - Sigrid Madison
Studiematerial - Sigrid Madison
Den läkande processen, Sigrid Madison
Lättläst litteratur LL-förlaget, Nypon förlag
Texter för läsförståelser i Svenska Gruv, Bonniers förlag
Bedömningsmaterial för åk. 6-9, Liber förlag
1 skollicens
1
10
1
20
2
1
Kartläggningsmaterial Sv 2 - dyslexi
4. Analys och tolkning
Då projektet har fått en så oerhört positiv genomslagskraft för både elever och personal, så är
vår intention att implementera projektet. Men vi inser att det krävs tid för att bygga upp en väl
fungerande verksamhet av det här slaget. P.g.a. svårigheterna att hitta personal med rätt
kompetens upplevde vi att det drog ut på tiden, men det speglar också den verklighet som
råder inom ett bristyrke. I vår iver att äntligen mer aktivt få arbeta med den här elevgruppen
spände vi över många utvecklingsområden i vår projektansökan. P.g.a. att vi saknade
kompetensen ”specialpedagog med svenska som andraspråk” valde vi att lägga målet med att
utveckla ett vuxenperspektiv på kartläggningsmaterialet för elever med svenska som
modersmål på is.
Utifrån elevintervjuerna och personalenkäterna så är bilden tydlig att verksamheten inom
Pedagogiska rummet är en nödvändighet för att samtliga elever inom Vux skall kunna få en
likvärdig utbildning. Genom elevintervjuerna har vi fått tag i värdefulla förbättringsområden,
som vi aldrig hade fått insikt om utifrån våra ordinarie kursutvärderingar.
Att svarsfrekvensen av personalenkäten var relativt låg (50 %) kan inte förklaras på annat sätt
än tidsbrist. Detta medför att reliabiliteten blir något lidande, men utifrån de svar som har
inkommit kan man se följande resultat:
Individperspektiv:
För de elever som har intervjuats, så har de flesta fått ett stärkt självförtroende genom
Pedagogiska rummet och på så sätt fått bättre måluppfyllelse. Samtliga bär på negativa
erfarenheter från tidigare skolgång, vilket efter nuvarande stöd har gett dem insikten att det
har förspillts onödig tid för dem. 90 elever har på det ena eller andra sättet fått stöd via
Pedagogiska rummet. På årsbasis har vi ca 800 elever inskrivna. Detta innebär att ungefär 10
% av våra elever tidigare kanske inte har fått det stöd som de har varit i behov av och haft rätt
till. Ett antagande kan vara att vi här delvis har fått ett svar på orsaken till de s.k. negativa
avhoppen (ett positivt avhopp är ett avhopp där det finns en känd anledning som t.ex. flytt,
kursbyte, jobb, föräldraledighet eller sjukskrivning) inom Vux.
Lärarna upplever att specialläraren och specialpedagogen har fungerat som viktiga bollplank
och som en välbehövlig resursenhet i en ständig brist på tid. Flera av lärarna önskar mer
kompetensutveckling inom specialpedagogik och även inom matematikfältet.
Specialläraren har arbetat mycket med att omsätta sina erfarenheter i kurser med pedagogiskt
innehåll och metodanvisningar. Ämnesarbetslag som Sfi har fått genomgångar inom bl a
vokalträning. Metodanvisningarna syftar till att vidareföra kunskapen till bl a två lärare som
har visat ett intresse för att kompetensutveckla sig mer inom specialpedagogik och delvis ta
över verksamhet i Pedagogiska rummet.
Grupperspektiv:
Personalgruppen, både lärare och övrig personal inom Vuxenutbildningen har fått
kompetensutveckling både inom vad som är kännetecknade för de olika neuropsykiatriska
funktionshinder, psykisk ohälsa och hur man bemöter dessa elever. De flesta lärarna har fått
metodhandledning av specialläraren. Detta hade kunnat göras på ett mer systematiskt sätt, så
att lärarna inom alla skolformer hade kunnat få det stöd som de behöver. Nu blev
handledningen mer av en tillfällighet beroende på vilken elev som behövde stöd, men det kan
som lärare vara svårt att utveckla undervisningsstrategier förrän man sitter i en
behovssituation. Några lärare, samt specialläraren föreslår att “skuggning” skulle kunna vara
ett effektivt sätt att få syn på sin egen undervisning och efter feedback, kunna utveckla
undervisningsstrategier för den här målgruppen av elever. I och med att specialläraren har
medverkat vid elev- och mentorskonferenser, så har konferenserna ändrat karaktär från
praktiskorganisatoriska spörsmål till hur vi ämnesövergripande faktiskt kan stödja eleven att
nå sina studiemål.
Specialläraren har tillsammans med Vård och omsorgsutbildningen påbörjat ett samarbete för
att anpassa pedagogiken för elever med långsam läshastighet och provkonstruktion för att
avlasta ett nedsatt arbetsminne kontra ett omfattande centralt innehåll i kursplanerna och
CSN-krav. Specialläraren ser metodutvecklingen som en nödvändighet för att kunna motsvara
framtida krav.
Inom Sfi har den lyckade vokalkursen visat att s.k. stationsundervisning kan bidra till
snabbare progression. Detta är ett område som specialläraren och Sfi-lärarna vill utveckla
vidare.
Verksamhetsperspektiv:
Slutsatsen av utvärderingen är att projektmedlen i hög grad har bidragit till att utveckla
lärmiljön för elever med neuropsykiatriska funktionshinder och/eller dyslexi inom den
kommunala Vuxenutbildningen ifråga. För elever med svenska som andraspråk krävs det ett
mycket större arbete än vad som har rymts inom det här projektet för att utarbeta ett
kartläggningsmaterial för vuxna. Lärmiljön har dock förbättrats för den här elevgruppen i och
med att en vokalkurs har utformats och Sfi-lärarna har fått ökade metodkunskaper. En elev
med läs- och skrivproblematik, som har svenska som andraspråk, har dock fått stöd och
strategier i arbetet med sin dyslexi. Men då eleven har varit så pass länge i Sverige, så går inte
kartläggningen av hennes läs- och skrivproblematik att applicera på nyanlända elever.
Projektet har medfört en IT-satsning för Vuxenutbildningen. Denna har medfinansierats av
kommunala medel. En redan befintlig Lärgrupp som har arbetat med att undersöka och prova
olika appar till iPads, har kopplats till Pedagogiska rummet. Detta har även inneburit ett
kollegialt lärande, då de olika Lärgrupperna inom ramen för skolans systematiska
kvalitetsarbete har fått redovisa sina lärprocesser och vad de har kommit fram till. Vi ser
positivt på ett fortsatt utvecklingsarbete inom det här området eftersom IKT är ett gynnsamt
lärverktyg för projektets elevgrupp.
5. Lärdomar och rekommendationer
En stor fördel som vi har sett, som inte var tänkt från början, var att bemanna Pedagogiska
rummet med redan befintlig personal och även i förlängningen satsa på att “lära upp”
pedagoger med ett stort intresse för elevgruppen. Det medför att lärarna redan är bekanta med
verksamheten och på ett naturligare sätt kan handleda sina kollegor. Det pedagogiska rummet
kommer under 2015 att fortsätta att bemannas av vår speciallärare till juni, då hon väljer att
fortsätta pensionärslivet. För att vidareföra och behålla hennes kompetens kommer hon att
handleda en Sfi-lärare inom läs- och skrivsvårigheter och vår svensklärare med intentionen att
hon skall vidareutbilda sig till speciallärare inom Lärarlyftet, hösten 2015. Förhoppningsvis
kommer vi även att kunna ha kvar delar av specialpedagogens tjänst inom Pedagogiska
rummet.
Vuxenutbildningen har som tidigare nämnts inga lagkrav på åtgärdsprogram eller särskilt
stöd, men vi ser att när de tidigare insatserna under grundskolan och/eller gymnasiet inte har
nått sitt syfte, då resulterar det i onödigt lidande för individen och i ett större perspektiv även
samhällsekonomiska konsekvenser. Därför borde erfarenheter hos Vuxenutbildningens
personal i mycket större omfattning spridas till grundskolan och gymnasiets personal. Frågan
är om Vuxenutbildningar landet över har, som en lärare uttryckte det: “råd att inte ha tillgång
till speciallärare och specialpedagog?”. Projektet har tydliggjort de problem och hinder som
många av våra vuxna studerande har. Detta har gett oss möjligheten att visa hur viktigt det är
att det satsas på utbildning och tillgång på speciallärare och specialpedagoger, som har ett
vuxenperspektiv och kompetens inom svenska som andraspråk.
“Det är ju ingen idé att ha en utbildning om ingen klarar den!”
Sarah Korner, Gy-lärare
6. Litteratur
Kvale, Steinar, (1997), Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur: Lund
SFS 2010:800. Skollag. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Skolverket (2012). Läroplan för Vuxenutbildningen 2012. Stockholm: Skolverket
Bilagor
Bilaga 1 - Personalenkät
Personalenkät - Utvärdering av SPSMprojekt, dec 2014
Under 2014 har Vuxenutbildningen i Stenungsund fått projektmedel från
specialpedagogiska myndigheten (SPSM) för att förbättra studiesituationen och lärmiljön
för elever på Sfi, grundläggande och gymnasiala nivån som har neuropsykiatriska
funktionshinder (t.ex. ADHD, ADD, Aspberger) och/eller dyslexi.
1. Vilken befattning har du?
o Lärare Sfi
o Yrkeslärare Gy
o Lärare inom Grundläggande kurser
o Lärare inom Gymnasiegemensamma kurser
o Studie- och yrkesvägledare
o Biträdande rektor
o Rektor
o Övrigt:
2. Om du är lärare, vilken/vilka kurser undervisar du i?
3. Vilken betydelse har Pedagogiska rummet/projektet haft för...
...dig i din yrkesroll?
...dina elever?
...hela verksamheten?
4. Vad ser du kan/måste utvecklas mer för den här målgruppen av elever, för att öka
deras måluppfyllelse?
5. Vad behöver du, som personal för kompetensutveckling, för att öka den här
elevgruppens måluppfyllelse?
6. Något annat som du tycker är viktigt att lyfta fram inom ramen för det här
projektet?
Bilaga 2 - Elevintervjuer
Elevintervju - frågemall, SPSM-projekt, dec 2014
1. Vilken betydelse har Pedagogiska rummet haft för dig?
2.
Vad har du fått för stöd?
3.
Har stödet hjälpt dig att uppnå/komma närmare dina mål?
4.
Har du utvecklat någon strategi för att läsa vidare/lära dig på egen hand?
Om ja, vilken/vilka?
5.
Hade det haft någon betydelse för dig om du hade fått stödet från början?
6.
Har du reviderat/ändrat din individuella studieplan (ISP) i samband med
att du har fått stöd i Pedagogiska rummet?
7.
Vad tycker du att lärarna ytterligare behöver för kunskaper/kompetenser
för att du skall kunna nå dina studiemål?
8.
Något annat som du tycker är viktigt att lyfta fram när det gäller
Pedagogiska rummet?
