Jill Matus, professor i engelska vid University of Toronto, ger sig på

Innehållsförteckning
Inledning
Syfte & frågeställning
Material & avgränsningar
Queerteori – en användbar teori?
Diskursanalys & queera läsningar – en metod
2
3
5
9
18
Från gatan till finrummet
Aktivism, akademi & kultur
21
21
Härligt androgyna och förhatliga monster
Ursprung
Gästabudet - mankvinnan
Ovidius – Hermafroditus & Salmacis
Nyckelfiguren i förståelsen av det inre
Klassificering, blick och nya ideal
Läkarvetenskap och sociala positioners betydelse
Samhällets bryderier
Betydelsen av att vara ”rätt”
Den omöjlige hermafroditen
Sexualiteters uppfinnande & enorma betydelse
24
24
24
25
26
30
35
36
39
42
44
Resultat & slutsatser
48
Käll- & litteraturförteckning
Källor
Litteratur
Internet
52
52
52
53
Inledning
”There I was at the age of thirteen or so, sitting in my eight-grade health class,
squirming nervously with the rest of my classmates. We were starting the unit on
sex education, and we were all scared stiff of what the (by all accounts) completely
uninhibited teacher was going to make us discuss. For a moment he said nothing,
only adding to the tension. Finally he spoke. ”How do you know if you’re a boy or
a girl?” We cringed and giggled. Surely he was not going to make us say it. He
rephrased his question slightly: ”How can you tell if you’re a boy or a girl?”
Awkward pauses and sideways glances. Eventually one student, the nerdy fellow
in the front of the class, broke the tense silance: ”By the genes!” We all sighed in
relief at this lovely, safe, boring answer. ”Right!” the teacher responded without a
moment’s hesitation. ”You pull ’em down! You pull those jeanse down!” We burst
out laughing, our faces all bright red.”1 (min kursivering)
På detta sätt beskriver Alice Dreger början på sin fascination för könens historiska skapande.
Vad gjorde henne till en flicka? Att hela tiden bli tillsagd att man kan bli och göra precis vad
man ville visste ju även denna trettonåring inte var sant. Hon kunde inte gå in på vilken toalett
som helst, hon förväntades uppföra sig på vissa sätt osv. Det verkade helt enkelt som om den
unga Alice fann sig inramad i en social roll och den snarare än hennes kroppsliga fysik
dikterade stora delar av hennes vardag.
Att se på kön som en skapad verklighet istället för en faktiskt sådan kan öppna våra ögon för
grunderna till de ojämlikheter som finns i vårt samhälle idag. En så enkel sak som mitt namn
på försättsbladet till denna uppsats har antagligen redan skapat bilder i huvudet på Dig som
läsare, om än de är omedvetna. Faktum är att Du som läsare inte har en aning om hur jag
varken ser ut eller uppför mig, men det finns en förväntan någonstans ändå, jag har ju trotsallt
ett traditionellt manligt namn. Hermafroditen är en figur, antingen som fysiskt fenomen mitt
framför näsan på en eller som tankestruktur för att förstå världen runtomkring oss, som kan
avslöja hur dessa förväntningar skapar vad de endast utger sig för att reflektera.
Hermafroditens historia är ett fascinerande fält som säger oss mycket om oss själva men
också mycket om vårt samhälle och varifrån de uppdelningar som dikterar så mycket av både
Din och Min vardag kommer ifrån. Genom hermafroditen synliggörs de skapande strukturer
som ligger bakom den verklighet som de flesta människor skulle skriva under på, och som de
flesta skulle ta för givet som naturliga ”sanningar”.
1
Dreger, Alice, Hermaphrodites and the Medical Invention of Sex, Cambridge Mass., 1998, s. 3 f.
2
Syfte & frågeställning
1990 utkom boken Gender Trouble2 av Judith Butler. Dess innehåll slog ned som en bomb
inom stora delar av den humanistiska akademin. I den argumenterar Butler för könens ickebefintliga verklighet. Att kön inte är någonting man föds som och är utan någonting man gör
och presenterar inom ett system som upprätthåller könsskillnaderna via ett heterosexualiserat
begärstvång. Efter bokens utkomst har många blivit inspirerade, utan tvekan har också första
bandet av Michel Foucaults tre band långa studie i Sexualitetens Historia3 varit en inspiration
för många, att skriva om könens uppkomst, konstruktion och normalisering i ett historiskt
perspektiv. Foucault argumenterar kraftigt för att sexualitet aldrig går att förstå utan att förstå
sig på den medicinska diskursen och den makten som denna diskurs utövar, någonting som
många forskare har snappat upp. Men frågan jag ställer mig är: tas Judith Butler på allvar när
man ger sig ut för att skriva könens historia som historiskt konstruerade kategorier? Ges
hennes radikala idéer den plats som de borde ges och som de förtjänar om man ger sig ut för
att studera hur kön som konstruktion har uppkommit och använts? Queerteori
uppmärksammar och fokuserar det normativa i samhället. Istället för att ställa homosexualitet
mot heterosexualitet försöker de queert intresserade forskarna att se bortom en sådan
uppdelning. Att vända upp och ner på vad vi som människor tar för givet och ofta inte ställer
oss kritiska emot är en viktig del av en studie med ett queert fokus. Queerteori blir därför en
viktig injektion i all form av humanistisk forskning, en injektion som får oss att tänka om och
ifrågasätta de förgivet tagna sanningarna i samhället, att ifrågasätta normalitet vilken den än
kan vara.4 Samma år som Gender Trouble kom, kom Thomas Laqueur ut med boken Making
Sex 5 där han följer synen på kön över historiens gång och presenterar en teori om en
enkönsmodell och en tvåkönsmodell som utgångspunkt för hur man har konstruerarat kön och
könslig identitet. Laqueurs teorier har efter det problematiserats och kritiserats i text efter text,
men det stora värdet i Laqueurs gärning ligger kanske inte i hans teorier utan i hans
uppluckring av vår syn på kön som en konstant sanning, någonting som också Butlers idéer
minst sagt har bidragit till.
Det går att dra vissa paralleller mellan könskategorierna och klasskategorin vill jag påstå.
Ulrika Holgersson undersöker i boken Klass klasskategorins så kallade död och dess återtåg
Butler, Judith, Gender Trouble – feminism and the subversion of identity, New York, 1990.
Foucault, Michel, Sexualitetens Historia band 1: Viljan att veta, översättning av Britta Gröndahl, Göteborg,
2002.
4
Ambjörnsson, Fanny, Vad är Queer?, Stockholm, 2006, s. 9.
5
Laqueur, Thomas, Making Sex – body and gender from greeks to Freud, London, 1990.
2
3
3
inom akademin. Under 90-talet var det fler och fler som hävdade att klass var en företeelse
som inte passade in i den postmoderna världsordningen. Globalisering, privatisering osv. hade
lett till att den världsordning där klasskategorin fungerade som ett analytiskt redskap hade
försvunnit och ersatts av en värld där arbetet inte längre band en vid olika sociala markörer.
Holgersson hamnar i en slutsats om att klasskategorin är mycket användbart än idag, om än
lite omdefinierat. Klass måste, menar Holgersson, ses utifrån sitt historiska sammanhang. Hon
knyter an till idén om att klass i grund och botten är ett analytiskt redskap för att förstå hur
människor ordnas i hierarkier, hur de klassificeras, och hur dessa hierarkier fungerar.6 Klass
har alltså enligt Holgersson sin klara roll i analysen av samhället och människorna i det
samma. Hur deras identiteter skapas och hur dessa förhåller sig till varandra inom klart
avgränsade regelsystem. Här finns en tydligt parallell till hur sociologen Beverly Skeggs
använder sig av klasskategorin i sin analys av en rad kvinnors strategier för att skapa sig
själva som respektabla objekt i samhällets ögon i boken Formations of Class and Gender:
Becoming Respectable7 där hon följer ett antal kvinnor under flera år. Det blir klart under
studiens gång att klass handlar om mycket mer än bara arbete. Det handlar inte minst om stil,
uppförande osv. Att förhålla sig kritisk till ett vedertaget klassbegrepp, problematisera det,
omformulera det och på så sätt använda klass som analytiskt redskap i sin forskning ter sig för
både Holgersson och Skeggs som en självklarhet för att skapa sig en så korrekt bild som man
kan av människor och samhällen.
På detta sätt är det inte med könskategorierna anser jag. Kön är en social kategori som har
problematiserats ut och in, många teorier har skapats om hur kön fungerar i samhället och
genus har blivit det analytiska redskapet för att problematisera kön kopplat till kultur och
hierarkier. På senare år har dock även genusbegreppet kommit under attack, dessutom inifrån
en feministisk diskurs. Queerteori har vänt upp och ner på vår syn av hur kön och genus
fungerar. När utgångspunkten tidigare har varit att genus följer på kön menar queerteoretiker
att fallet snarare är tvärt om, att genus stipulerar kön. Vad kommer först är den stora frågan,
och hur ska man beskriva detta fenomen som queerteoretiker har skapat teorier om? Och har
historiker, eller författare intresserade av den historiska konstruktionen av kön, snappat upp
dessa nya trender? Poängen är att vi måste vara kritiska till de kategorier som vi studerar för
att på något sätt driva kunskapsproduktionen framåt. Utan kritiska frågor uppstår heller inga
intressanta svar.
6
7
Holgersson, Ulrika, Klass – feministiska och kulturanalytiska utgångspunkter, Lund, 2011, s. 22 ff., 160-165.
Skeggs, Beverly, Formations of Class and Gender: becoming respectable, London, 1997.
4
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur några historiker, och andra författare, som
skrivit om samma tema (uttolkning av könens ”väsen”, i längden handlar det i de flesta fall
om hermafroditism), i ett historiskt perspektiv förhåller sig till könen och dess konstruktion i
sina studier och hur queerteori kan fördjupa en sådan studie. Frågor kring tolkning av könen
står i centrum i alla studier och den artikel som ligger till grund för denna undersökning. Men
frågan är hur författarna själva behandlar könskategorierna i sina studier, vad är deras syfte
och hur tar de sig an problemet att skriva könens historia? Fokus ligger alltså på hur
författarna går fram för att presentera innehållet i konstruktionen av de båda könen, vad är vad
och hur ska man behandla den komplexa väv av beståndsdelar som könen består av? De rent
könsligt ambivalenta individerna i samhället, de som tidigare har kallats hermafroditer men
som idag oftast kallas för intersexuella8, står i en position att avslöja mycket av de strukturer
som produktionen av den ena könskategorin eller den andra består av. Därför har de också en
särställning i forskningen som studeras i denna studie. Men detta är inte endast en studie av
tolkningen av hermafroditen, även om hen9 avslöjar mycket av strukturerna som utgör könen,
studien syftar till, att som jag skrev ovan, klargöra hur en rad författare tar sig an projektet av
att skriva konstruktionen av könen i ett historiskt sammanhang och hur queerteori kan
fördjupa våra kunskaper inom detta ämne. Uppsatsen struktureras utifrån följande frågor:

Hur förhåller sig författarna till genus respektive kön, hur används de båda
begreppen, var går gränsen dem emellan?

Vilken betydelse ges performativitet i analysen av könens konstruktion?

Vilken betydelse ges sexualiteten i konstruktionen av könen som skilda enheter
kompatibla med varandra?

Hur förhåller sig författarna till vetenskapens inflytande över könens historiska
skapande?
Material & avgränsningar
Det material som ligger till grund för undersökningen i denna uppsats består av en rad
internationella studier i hermafroditens (som antingen faktiskt tillstånd eller som tankestruktur
Vidare kommer termerna hermafrodit och hermafroditism att användas, istället för intersexuell och
intersexuella, då det är termer som används i materialet för denna studie. För vidare diskussion kring termerna
hermafrodit och intersexuell och deras särskiljning se Dreger, 1997, s. 39 ff.
9
”Hen” kommer i denna studie att användas för att markera könslöst, osäkert eller tvetydligt kön, oftast när det
gäller specifika fall av hermafroditism eller när hermafroditen används som tankefigur.
8
5
för att förklara fenomen runtomkring sig) problematiska historia, hur ska hen tolkas, användas
och vilken plats i vetenskapen och samhället hade hen? Det som för dessa studier samman är
en svensk idéhistoriker vid namn Maja Bondestam. Bondestam har spenderat sin ännu korta
akademiska karriär med att undersöka relationerna mellan kön, kropp och individualitet.
Vilken betydelse som har kopplats till könen och den kropp som dessa kön kopplas till står
alltså i fokus för Bondestams forskning. Specifikt så är det hennes studie i den svenska
hermafroditens historia som är av stort intresse för denna undersökning, men också ett bidrag
till en antologi sprider ljus över hur man som historiker kan använda sig av kategorierna kön
och genus i en framställning av könskonstruktioner. Den internationella forskningen som
också ingår i materialet för denna studie har på avgörande vis inspirerat Bondestam och
hennes förståelse av hermafroditens roll i skapandet av vad vi idag kallar kön. Forskningen
som utgör materialet har också den gemensamma nämnaren att den är producerad efter 1990,
studierna är alltså alla producerade i ett sammanhang där Judith Butlers teorier är välkända
och vida spridda. Även Thomas Laqueurs idéer om en enköns- och tvåkönsmodell är kända
för alla forskare i denna studie. Faktum är att antingen Butler eller Laqueur, eller båda två,
diskuteras i någon utsträckning i alla studierna och alla författare har på ett eller annat sätt
förhållit sig till Butler eller Laqueur, eller båda. Det finns alltså en tydlig intertextualitet
mellan studierna som utgör mitt material, i någon form hänvisar de flesta till varandra. Detta
skulle så klart kunna betyda att författarna skulle kunna sägas ingå i samma tradition vilket i
slutändan skulle kunna betyda att de alla förhåller sig till begreppen kön, genus, vetenskap
osv. på liknande sätt vilket också skulle kunna resultera i en ganska obetydlig analys av hur
man som historiker kan använda sig av dessa begrepp. Jag väljer istället att se dessa forskare
och de studier som de har genomfört som ett uttryck för en specifik tradition och därför
analyseras de också som en tradition (som en helhet) snarare än som författare som står för sig
själva. Vad som binder samma alla på ett mer teoretiskt plan är Michel Foucaults idéer (som
också har inspirerat Judith Butler i stor utsträckning) kring sexualitet och kön som historiska
konstruktioner.
Maja Bondestam är idéhistoriker verksam som forskare vid Uppsala Universitetsbibliotek. I
studien Tvåkönad10 samt en artikel, ”Ett ängsligt sysslande med könens ordning. Medicinska
tolkningar av kroppen vid 1800-talets mitt”11 utforskar Bondestam kopplingarna mellan kön,
Bondestam, Maja, Tvåkönad – studier i den svenska hermafroditens historia, Nora, 2010.
Larsson, Maja, ”Ett ängsligt sysslande med könens ordning. Medicinska tolkningar av kroppen vid 1800-talets
mitt” i Bedrägliga Begrepp – kön och genus i humanistisk forskning, Andersson, Gudrun (red.), Uppsala, 2000.
10
11
6
kropp, sexualitet, medicin och samhälle ända från Olof Rudbecks tid. Kroppen har alltid
behövts tolkats och här har hermafroditen haft en mycket specifik roll att spela, inte bara som
fysisk verklighet utan också som idétradition, ideal och tankemodell. Bondestam kan visa, i
linje med flera andra forskare, bl.a. de övriga som ingår i denna studie, hur ett succesivt
avståndstagande från den idealiserade bilden av hermafroditen sker från 1700-talet och
framåt. Hermafroditen börjar bli ett ”problem” för rättsapparaten och inte minst för den
framväxande naturvetenskapen. När man tidigare har kunnat luta sig på filosofiska traditioner
ända ifrån antiken börjar man under upplysningens tidevarv mer och mer fästa sig vid
klassifikationer. Detta kommer till ett mycket talande utryck i Linnés klassifikation av
blommorna efter könsliga och sexuella analogier. I Linnés system finns inget utrymme för
hermafroditen, även om många av de blommor som han studerade absolut inte passar in i
traditionella heterosexuella relationer där man vet vem som spelar den kvinnliga och manliga
rollen. När vi så kommer in på 1800-talet växer en mycket stark läkevetenskap fram som gör
anspråk på att kunna uttolka sanningar om människor, deras kroppar och deras beteenden.
Bondestam pekar på att denna tydliga uppdelning mellan män och kvinnor, ”manligt och
”kvinnligt” spelar en mycket avgörande roll i tidens ideologiska landskap. Den framväxande
medelklassen stärks av en tydlig uppdelning och därför cementeras också uppfattningen om
tydliga och naturliga skillnader mellan könen.
Alice Dreger, professor i clinical medical humanities and bioethics från Northwestern
University 12 , gör i boken Hermaphrodites and the Medical Invention of Sex 13 en mycket
grundlig studie av det sena 1800- och tidiga 1900-talets fascination av hermafroditer ifrån den
professionaliserade läkarkårens sida. Med hjälp av ett flertal fallstudier samt studier av den
inomvetenskapliga diskussionen om huruvida hermafroditer var verkliga eller inte tecknar
Dreger en något dyster historia av en grupp människor som väckte enormt uppseende under
några årtionden runt sekelskiftet 1900. Bilden som Dreger tecknar är en av febrila försök att
finna det ”sanna” könet. För Dreger ligger tydligt fokus på anatomi, alltså på de fysiska
aspekterna av kön. Hon argumenterar för att det under 1800-talets gång växte fram en snävare
och snävare definition av kön vilket till slut resulterade i en definition av kön som var så snäv
att hermafroditen rent medicinskt i princip var en omöjlighet. Även om fysiken är Dregers
fokus så finner hon anledning att ta upp både genus och sexualitet. Det handlar framförallt om
så kallade pseudohermafroditer, homosexuella som antogs vara hermafroditer på grund av
12
13
www.alicedreger.com
Dregger, Alice, Hermaphrodites and the Medical Invention of Sex, Cambridge Mass., 1998.
7
deras sexuella beteende. Hur läkarna såg på dessa genusöverskridande individerna diskuteras
inte i någon större utsträckning av Dreger, men i hennes studie verkar det onekligen som om
läkare ansåg att genus och kön skulle korrelera i en naturlig relation.
Ruth Gillbert, doktor i engelsk litteratur vid University of Winchester, studerar i boken Early
Modern Hermaphrodites14 tidigmoderna representationer av hermafroditen i England. Hennes
grundläggande idé är att en process från ett androgynt ideal till monstruös hermafroditism går
att spåra i litteraturen under den tidigmoderna tiden. Gilbert gör en tydlig queer ansats i
studien vilket framförallt resulterar i en diskussion om kön som performativt snarare än som
biologisk sanning. Med stöd i samtidens litteratur menar Gilbert sig kunna se tydliga
föreställningar om kön som möjlighet snarare än som determinerat. Kön kunde tolkas som
genus snarare än som fysik i de flesta fallen. Detta blir mycket tydligt i ett kapitel som berör
feminina män och maskulina kvinnor. Gilbert lutar sig också på det faktum att det i det
tidigmoderna England fanns minst en mycket androgyn, nästan queer, individ som ingen i
landet kunde blunda för, drottning Elizabeth I. Litteraturen kring Elizabeth I visar tydligt på
hur genus kunde tolkas som hermafroditiskt menar Gilbert. En kvinna som intog en manlig
roll, gick emot varenda norm kring kvinnans plats i samhället och dessutom verkade oerhört
medveten om detta är bilden som Gilbert ger oss av Elizabeth I. Övergången från detta
androgyna ideal kopplar Gilbert ihop med vetenskapen som så många andra också har gjort.
Denna nya fascination vid empiri, att kunna se, klassificera och därigenom också bestämma
ledde som Gilbert ser det till att hermafroditen målades upp som ett monster, något onaturligt,
och därmed stabiliserades uppfattningen om kön och genus som två korrelerande kategorier.
Man föddes som kvinna och skulle därför också bete sig som en.
Jill Matus, professor i engelska vid University of Toronto, ger sig på den specifika
victorianska tolkningen av sexualitet och moderskap i boken Unstable Bodies15. Centralt för
Matus är uppdelningen mellan natur och kultur. Hon ställer sig uttryckligen kritisk till Butlers
teorier men slår ändå knut på sig själv när hon argumenterar för kulturens mycket speciella
särställning i uppfattningen av vad och hur kön är och bör vara. Den medicinska diskursen i
det victorianska samhället går inte att förstå menar Matus utan att förstå andra sociala
markörer förutom kön. Framförallt handlar detta om ras och klass för Matus. Att skapa sig
tydliga bilder av hur kroppen ska tolkas och bör vara menar Matus har mer med
14
15
Gillbert, Ruth, Early Modern Hermaphrodites – sex and other stories, Basingstoke, 2002.
Matus, Jill, Unstable Bodies – victorian representations of sexuality and maternity, Manchester, 1995.
8
medelklassens framväxt och strävan efter att särskilja sig från de andra i samhället att göra än
med könen i sig. Tydliga könsroller och tydliga gränser mellan de båda könen var ett mycket
potent vapen i medelklassens försök att distansera sig ifrån arbetarna och inte minst ifrån de
ociviliserade andra. Sexualitet, beteende och fysisk konstruktion flyter alla ihop för Matus till
en smältdegel där sociala roller skapas och upprätthålls inom ett specifikt kulturellt
sammanhang. Jag vill här mena att även om Matus är kritisk till vad hon menar är Butlers
försök att sudda ut skillnaderna mellan kön och genus, så är det precis vad Matus gör när hon
argumenterar för kulturens betydelse i förståelsen av naturen.
Londa Schibinger, vetenskapshistoriker verksam vid Stanford University, ger sig ut för att
avslöja de genusrelaterade strukturer som på många, ofta väldigt självklara sätt, har satt sina
spår i skapandet av den moderna vetenskapen i boken Nature’s Body16. Hon placerar sig i
1700-talet och upplysningens tidevarv som en början till den moderna vetenskapen. Med
utgång i Carl von Linnés klassifikationssystem kan Schiebinger visa hur naturen, omedvetet
eller medvetet, skapades som en fond för hur det nya samhället skulle ordnas. I Linnés
klassifikationer blir blommors delar manliga och kvinnliga, de blir sexualiserade och de utgör
en naturlig referenspunkt för det gryende medelklassamhället. I naturen kunde man finna ett
ursprung, ett naturligt sådant, för de uppdelningar mellan män och kvinnor, offentligt och
privat som de nya politiska ideologierna som växte fram innebar. Poängen är att det i systemet
skapas en inneboende hierarki mellan manligt och kvinnligt. Blommor i Linnés system
klassificeras utifrån ståndare och delas sedan in i undergrupper utifrån pistiller, alltså de
manliga attributen har en högre ställning. Vad Schiebinger vill göra är alltså att avslöja
vetenskapen som icke objektiv. Naturvetenskapen utger sig ofta för att representera någon
form av objektiv sanning, men när man tittar närmare så går det ganska lätt att finna hur
extremt subjektiv och värdeladdad den är på många sätt.
Queerteori – en användbar teori?
Queerteori är ett ganska snårigt fält att röra sig inom. Det är många influenser och det går inte
egentligen att tala om en enhetlig queerteori. Tiina Rosenberg poängterar också det faktum att
det på många sätt är kontraproduktivt att tala om en enhetlig och fixerad queerteori 17, vilket
kan göra det hela ännu lite mer krångligt. Ett försök att kollapsa en så grundläggande struktur
Schibinger, Londa, Nature’s Body – gender in the making of modern science, New Brunswik, NJ, 2004.
Ambjörnsson, 2006, s. 35-49., Rosenberg, Tiina, ”Om Heteronormativ Historieskrivning” i Makalösa Kvinnor
– könsöverskridare i myt och verklighet, Borgström, Eva (red.), Göteborg, 2002, s. 267 f.
16
17
9
i samhället som den som säger att det finns män som är män och kvinnor som är kvinnor
behöver stå på stadiga ben och därför går det att finna många olika influenser som kan göra
det svårt för läsaren ofta. Grundtanken är dock att ställa sig kritisk till de förväntade
identiteterna kvinna och man. Istället för att ta dessa för givet försöker en queerteoretiker
dekonstruera identiteterna och utreda vad de är uppbyggda av. Det är detta som Judith Butler
gör i de båda böckerna Gender Trouble och Bodies that Matter.
Fanny Ambjörnsson menar att det är centralt att förstå queerteorins influenser för att också
förstå dess (för många) provokativa, och ibland förvirrande budskap. Influenserna är
poststrukturalistiska och det är också i en poststrukturalistisk syn på verklighet, sanning och
objektivitet som man måste börja för att förstå ansatsen hos Butler. En radikal anti-esentialism
förenar många av de poststrukturella tänkarna poängterar Ambjörnsson18 vilket också är ett
påfallande centralt tema i Butlers filosofi och i just detta bortkastande av all form av
”verklighet” tappar nog många bort sig i Butlers filosofi. Att tala om kvinnan som verklighet,
menar Butler, har varit ett måste för den feministiska rörelsen eftersom dess yttersta mål har
varit politisk representation av en osynliggjord, förbisedd och orättvist behandlad grupp i
samhället. På detta sätt har en illusion om ett subjekt förstärkts, menar Butler, diskursen har
skapat vad den endast utger sig för att representera – ”kvinnan”. Alltså, att tala om en kvinna
och vad som utgör denna kategori och vad som särskiljer henne från andra kroppar i sin
omgivning har per definition denna kategori också skapats. Butler har alltså problem med det
feministiska objektet, ”kvinnan”. Att vara kvinna, påpekar Butler, är faktiskt inte det enda
som man är. Det är helt skilda saker att vara en vit medelklasskvinna i ett land som Sverige
och att vara en fattig svart kvinna i ett land i t.ex. Afrika. Är det dessutom detsamma att vara
kvinna här och nu som det har varit att vara kvinna för säg 150 år sedan? Antagligen inte.
Poängen är att om vi antar att det finns en stabil verklighet på vilken grund kategorin
”kvinna” står på så misstar vi oss grovt. Kroppen som antas komma före symbolerna (i vårt
fall är symboler synonymt med genus, eller performativitet, vilket preciseras nedan) antas just
komma före symbolerna. Detta producerar en effekt, just ett antagande, av kroppen som före
de symbolerna som symbolerna antas reflektera. Men om dessa symboler i själva verket är en
produkt och inte en effekt så har de också skapat just den kroppen som de utgör sig för att
spegla. Symbolerna har därför skapat de gränser för hur vi kan uppfatta den kropp som vi ser
18
Ambjörnsson, 2006, s. 40 ff.
10
framför oss, symbolerna skapar alltså vår uppfattning om vad en ”kvinna” är. 19 Denna
radikala anti-essentialistiska åsikt är ett tema som vi ska se återkomma i Butler när hon
argumenterar för den kulturella konstruktionen av kön via sexualiteten.
Frågan är alltså om det går att skilja uppfattad verklighet ifrån representationerna av denna
verklighet, går det att skilja kön från genus? Har man ett genus eller är man ett genus? Butler
ställer sig frågan om kön inte alltid är just de uppfattningar kring genus som är rådande på en
viss plats i en viss tid. Från början, menar Butler, syftade uppdelningen mellan kön och genus
till att smula sönder argument som rörde sig i riktningen att ens kön är ens öde, man föds in i
en viss roll och så har det alltid varit och kommer alltid att vara. Genus skulle alltså vara det
kulturella könet. Men om genus är just de kulturella uppfattningarna kring kön så kan man
inte säga att genus följer på kön utan svårighet. Det logiska argumentet är istället att vår
uppfattning om genus styr vår syn på könen. Om man drar det till sin yttersta spets och helt
bortser från den antagna kopplingen mellan kön och genus och istället ser kön som en
kulturell produkt, producerad via genus, går det till och med att argumentera för att genus
över huvud taget inte hör ihop med ett specifikt kön, eller snarare en specifik fysik som skulle
vara grunden för ett antaget kön. En manlig man skulle då lika gärna kunna symbolisera en
traditionellt kvinnligt kodad kropp. Och vad är egentligen kön? Är det kromosomer, anatomi,
hormoner? Kön är kanske som sagt alltid de kulturella uppfattningarna om genus som
existerar på en viss plats vid en viss tid. Genus kan alltså inte endast ses som ett uttryck för
kön, genus måste ses som den apparat genom vilken kön de facto produceras i mötet med
individer i sin omgivning. Var produceras då genus, denna uppfattning om vad ett specifikt
kön är och dess givna plats i kulturen? En viktig poäng här är platsens och tidens betydelse.
För Butler finns det inget konstant genus. Genus är en instabil kategori som är skiftande och
hela tiden produceras inom en specifik kontext.20
Kön skapas, via genus, och upprätthålls inom vad Butler kallar den heterosexuella matrisen.21
Detta system för ett specifikt sexuellt begär är vad som upprätthåller vår uppfattning om ett
manligt och ett kvinnligt kön, en dikotomi där det sexuella begäret riktat mot det andra könet
Butler, 2007, s. 2 ff., Butler, Judith, Bodies That Matter – on the discursive limits of ”sex”, New York, 2011,
s. 6, 84.
20
Butler, 2007, s. 8-14.
21
Butler bygger upp detta antagande via ett resonemang med hjälp av en lång rad framförallt psykologiska
teorier. Att gå in på dessa här är varken rätt plats eller med rätt syfte eftersom det inte är de psykologiska
processerna som fokuseras i denna uppsats utan den modell som Butler presenterar. Vidare se Butler, 2007, s.
47-106.
19
11
är av största vikt. Genus och identitet är två intimt förknippade termer hos Butler.22 Detta
grundar sig i ett ställningstagande om att identitet endast går att konstruera ihop med genus.
En person blir endast till, menar Butler, genom att bli könad i linje med de socialt accepterade
normer som existerar på en plats och i en tid. Endast inom den heterosexuella matrisen går det
att bli könad, på korrekt sätt, menar Butler. Konceptet identitet behöver följa en linjär process
ifrån kön via genus till begär. Endast i denna process kan en identitet skapas som är socialt
accepterad. För de som faller utanför denna linjära process, de som uppvisar ”fel” genus i
relation till deras kropp, kommer också att uppfattas som avvikande i andras ögon. Genom
denna process skapas också uppfattningen om att det skulle finnas någon form av ”sanning”
kring kön eller könslig essens. Det heterosexuella begär som systemet producerar förutsätter
att det finns skillnader mellan kvinnor och män, feminint och maskulint. För de individer där
genus inte följer på kön eller vars sexuella begär inte är riktat åt ”rätt” håll uppstår en form av
icke existens. Dessa individer kan inte existera inom den heterosexuella matrisen. Att vara sitt
genus är vad som spelar roll i sammanhanget. Går det ens att vara ett kön eller ett genus? Det
skulle ju betyda att det finns någon form av essens i dessa två kategorier och det ställer sig
Butler emot. Den allmänna uppfattningen är att man är sitt genus just därför att man tillhör ett
visst kön. I ett sådant resonemang faller kön och genus ihop till någon form av utryck för en
identitet som man känner att man tillhör och som skapas i relationen till det andra könet som
man tycker sig uppfatta i andra personer runtomkring en och som faller inom samma
strukturellt linjära process av kön-genus-begär som en själv. Det krävs alltså en
heterosexualitet för att upprätthålla dikotomin man/kvinna menar Butler. Heterosexualiteten
upprätthåller uppfattningen om att det finns två kön, två genus som passar ihop och som man
måste identifiera sig med utifrån kulturellt accepterade lagar. Det metafysiska sambandet
mellan kön-genus-begär regleras alltså genom den sexualitet som säger att man ska åtrå någon
av det andra könet, heterosexualitet. Denna heterosexualitet upprätthåller så den binära
relationen mellan ”män” och ”kvinnor” som en naturlig dikotomi.23
Det finns en inneboende förvirrande faktor i Butlers diskussion om relationen mellan kön och
genus och hur den skapas och upprätthålls. Det är också lite av en poäng som jag vill göra.
Vad är vad, vad kommer först? Om man finner detta förvirrande så är det också bra, menar
jag, då kommer man förhoppningsvis också att själv börja fundera på vad som är vad. Det är
mer fruktsamt att tala om fysik, kön och genus skulle jag vilja påstå. Fysik i den meningen att
22
23
Butler 2007, s. 22 ff.
Butler, 2007, s. 23 f., 29 ff., 95, Butler, 2011, s. 23.
12
kroppars anatomi de facto är skilda ifrån varandra. Alla har inte testiklar och alla har inte
äggstockar osv. Kön blir då någonting upplevt essentialistiskt som kopplas till det faktiska
fenomenet, fysiken, och som skapar en social kategori där efter, han är man därför att han har
dessa och dessa fysiska attribut och hon är kvinna därför att hon har dessa och dessa attribut.
Genus är då i förlängningen de roller som antas korrelera med de sociala kategorier som
könen utgör. En kvinna bör vara på detta och detta vis medan en man bör vara på detta och
detta vis. Här kan man då skapa en viss ordning i den förvirring som man kanske upplever när
man läser Butler, därför att, som man kan se, kön och genus är två socialt konstruerade
kategorier som uppstår i en växelverkan med de fysiska fenomen som man har framför sig
och dessutom med varandra. I undersökningen kommer de tre kategorierna fysik, kön och
genus att utgöra navet i diskussionen kring hur författarna förhåller sig till könens skapande i
en historisk kontext, vilket blir extra tydligt när hermafroditen som verklighet eller som
tankestruktur ska tolkas och förstås.
Av alla teoretiker som har inspirerat Butler (och som sammantaget har resulterat i det system
som jag har presenterat här ovan) vill jag kort lyfta fram Michel Foucault som den kanske
viktigaste för det syfte som här i denna uppsats ska fokuseras. Utifrån Foucaults idéer kring
den kulturellt könade kroppen skapar Butler mycket av sina teorier kring hur den
heterosexuella matrisen fungerar. För Foucault finns inte kön utanför diskursen (som vi har
sett att Butler också skriver under på). Vad som för Foucault är centralt är de maktrelationer
som skapas inom diskursen, och för könens skapande är sexualiteten av yttersta vikt.
Sexualitet blir hos Foucault ett svepskäl, en slöja som döljer de sanna maktrelationerna inom
diskursen. Sexualitet är också en historisk konstruktion som är tätt förknippad med makt,
kropp och begär. Foucaults syn på kön i första bandet av Sexualitetens Historia är i grund och
botten konstruktivistisk, kön är en effekt snarare än en orsak. Ett problem som uppstår med
Foucaults arbete är när man ställer första bandet av Sexualitetens Historia gentemot
inledningen till dagboken av Herculine Barbain som Foucault ”hittade” och gav ut. Här
verkar Foucault peka mot någon form av fördiskursiv sexualitet, en sexualitet som behöver slå
sig loss ifrån de regler och den diskurs som stipulerar sexualitet och kön. 24 Detta är en
motsägelse som Butler inte köper. För Butler finns ingenting fördiskursivt, ingenting
Foucault, Sexualitetens Historia band 1 – viljan att veta, 2002, Foucault, Michel, Herculine Barbin – being the
recently discovered memoirs of a nineteenth-century french hermaphrodite, New York, 2010, vii-xvii.
24
13
existerande utanför makten och diskursen25, ett ställningstagande som också jag kan skriva
under på och som ligger till grund för inspirationen till denna uppsats.
Men vad är då genus, hur skapas förståelsen om att någon är någonting? Hur blir man det
man ska vara och det som andra uppfattar en som? Butlers svar är att presentera
performativitet som ett uttryck för en inre stabilitet, en identitet. Performativitetsbegreppet
kan liknas vid det engelska ordet performance, för på många sätt är det just ett uppspel som
det hela handlar om. Att spela sin könsidentitet, presentera sin könsidentitet, reproducera sin
könsidentitet. Att bli sitt kön, att göra sitt kön. Idéer som dessa ligger till grund för Butlers
syn på performativitet och är upphämtade ifrån Jaques Lacan. Lacan konstaterade tidigt att
kön inte är någonting som man rent fysiskt är, utan kön är för Lacan en symbolisk position
som man intar under hot om socialt straff.26 Symboler och akter, det är dessa som stipulerar
hur vår kropp uppfattas. Butler hänvisar till en rad teoretiker och filosofer (Sartre, Beauvoir,
Foucault) som har lagt fram idéer om att kroppen inte existerar innan de kulturella
inskriptioner som kopplas till den. För att vi ska förstå och kunna tolka våra och andras
kroppar behöver kroppen kodas. Man skulle kunna säga att kroppen är som en målarduk, den
kommer inte in i sin existens redan färdigt kodad, den behöver symboler för att man ska
kunna skapa sig en uppfattning om vad det faktiskt är som man ser framför sig och för att man
ska kunna placera in den i ett större sammanhang.27 Mary Douglas menar att de begränsningar
som kroppen utsätts för är kulturellt skapade för att upprätthålla vissa tabun och på så sätt
skapa sammanhållning i det kulturella och mänskliga utbytet. 28 Vi får inte agera på vissa sätt
för att anses acceptabla inom vår kultur. Förväntningar på hur vi ska vara skapar också hur vi
de facto är. Det är här som performativitet kommer in i bilden. De symboler som vi förväntas
uppvisa för att passa in i den linjära processen av kön-genus-begär skapar de kön som vi
förväntas uppvisa. Symbolhandlingarna blir inget mer än genus i slutändan. Man kan alltså
säga att performativitet är de handlingar som kopplas till kroppen och som upprätthåller
illusionen om något inre essentialistiskt som genus skulle vara ett uttryck för, det vill säga
genus självt. Alltså, min kropp ser ut på detta vis och därför förväntas jag också presentera
mig på ett specifikt sätt som är socialt accepterat i relation till min kropp.
25
Butler, 2007, s. 124 f., 128 ff.
Butler, 2011, s. 60.
27
Butler, 2007, s. 175 ff.
28
Douglas, Mary, Purity and Danger, London, 1969, s. 4, 113, citerad enligt Butler, 2007, s. 178 f.
26
14
Performativa handlingar blir till när man tar ner dem till sina minsta beståndsdelar, endast
akter, gester och handlingar som vi presenterar på våra kroppar för att anspela på önskan om
en inre sanning. Vad dessa faktiskt är, är endast fabrikationer av kulturellt föreställda
identiteter. Vad detta i slutändan föreslår är att kroppen inte har någon form av ontologisk
sanning utanför de akter som stipulerar kroppens verklighet. Denna skapade illusion av en
verklig och sann kärna är det som upprätthåller vår syn på könen som fördiskursiva, genus
som ett uttryck för ett sant kön. Genus borde alltså enligt Butler inte uppfattas som en stabil
identitet som följer på någon inre essens. Genus är istället en kulturellt och historiskt skapad
uppfattning om vad könen borde vara och därför blir också könen kulturellt och historiskt
skapade kategorier istället för utanför historien och kulturen varande sanningar. Det är viktigt
att komma ihåg att om genus är performativt så finns det absolut ingenting som säger att
illusionen om könen måste skapas på de kroppar som kulturen säger att de borde skapas på,
utan på många sätt blir produktionen av ens egen identitet endast ett spel, inte ett biologiskt
måste. Men går det att säga att performativitet är total frihet? Butler är mycket tydlig i Bodies
That Matter med att performativitet inte alls ska ses som total frihet, snarare tvärt om. De
kulturella förväntningarna leder oss snarare till att ritualisera performativitet. Just att
performativitet blir en ritualiserad process pekar också mot en viktig aspekt av hur
performativitet fungerar, vi måste hela tiden upprepa de akter och den symbolik som kopplas
till könsidentitet för att vi ska accepteras som tillhörande ett visst kön. Därför blir också
heterosexualitet en konstant imitation av förväntade normer, handlingar osv. som det inte går
att bli av med hur lätt som helst.29
Det kan behövas några hållpunkter för att sammanfatta vad som har lagts fram ovan om
Judith Butlers idéer (som för den delen inte är de enda idéerna som är av vikt inom
queerteorin men som ändå måste anses vara oerhört centrala för hela fältet). Butlers
utgångspunkt är en strikt anti-essentialism. Att det skulle finnas någon form av verklighet
utanför diskursen ställer hon sig å det grövsta emot. Performativitet skulle dock kunna sägas
existera utanför diskursen eftersom den per definition är beroende av en kropp, men inte
oberoende av diskursen, skulle jag vilja påstå. En diskurs definierar jag som en talordning,
alltså ett sätt att ordna och förstå världen runtomkring sig genom bruket av språk.
Performativa handlingar är kopplade till diskursen om könen på det sätt att de reflekterar hur
denna diskurs ser ut. För att ta ett exempel ifrån vår egen västerländska kultur (och som
29
Butler, 2007, s. 185 f., 191 ff., Butler 2011, s. 59 f., 70 f., 85.
15
Fanny Ambjörnsson har skrivit en hel bok om): färgen rosa. Rosa är en feminint kodad färg i
vår kultur. Ambjörnsson kan visa på föräldrars ovilja att klä sina pojkar i rosa kläder. På
många sätt är den enda könsmarkörerna performativa hos bebisar (med andra ord: bebisars
kroppar skiljer sig inte allt för mycket åt för en person som endast kasta en blick på dem)
vilka färger man klär sina barn i samt vilka plagg man sätter på sitt barn visar direkt för
människor i omgivningen vilket kön detta barn ”har”.30 Det verkar alltså som om de kulturella
regler som säger hur en manligt respektive kvinnligt kodad kropp ska se ut påverkar
föräldrarnas beslut när det kommer till hur man väljer att presentera sin bebis för andra. Med
influenser hämtade ifrån framförallt Foucault ger Butler sig ut för att förstå och
problematisera det faktum att ”kvinnan” (och därför också i förlängningen ”mannen” även om
”kvinnan” är hennes fokus för utredningen kring kön och identitet) bara antas existera som
någon form av verklighet. Hon hamnar i ett resonemang där könsskillnaderna upprätthålls
inom den heterosexuella matrisen där ett heterosexuellt begär förutser två skilda kön som på
ett ”naturligt” sätt passar ihop. Att särskilja dessa föreställda naturliga kön åt uppstår genom
så kallade performativa akter. Det är genom denna performativitet som Butler menar att vår
föreställning om verkliga kön uppstår. Här ser man också den radikala anti-essentialismen.
Det finns ingen inre sanning för Butler. Den enda sanningen som finns är den som skapas på
kroppens yttre och som man presenterar för sin omvärld för tolkning. Även om detta är en
mycket skissartad sammanfattning så finns här de två teoretiska begrepp som är av största
intresse hos Butler och som jag ska visa är av användning för en historiker: den
heterosexuella matrisen och performativitet.
Frågan är dock om det går att använda sig av Butlers bidrag, ett mycket inflytelserikt sådant,
till queerteori som historiker. Mycket av Butlers filosofi bygger på sociala processer,
uppbyggda via en rad psykologiska processer som inte alltid är så lätta att följa eller att finna i
ett historiskt källmaterial. Men om man fokuserar själva systemet och de strukturer som
Butler bygger upp och som har presenterats här ovan så finns det ett värde för historiker att
vända sig till queerteori när man diskuterar kön, identitet och sexualitet. Tiina Rosenberg
menar att man inte behöver hamna i att skriva homosexualitetens historia endast för att man
skriver historia ur ett queert perspektiv. Historia behöver ju inte endast fokusera historiska
händelser, historia kan också säga oss någonting om vår värld här och nu. En queer
historieskrivning skulle alltså kunna fokusera allt från vetenskapens tolkning av blommor
30
Ambjörnsson, Fanny, Rosa – den farliga färgen, Stockholm, 2011, s. 15-58.
16
(som Bondestam tar upp i sin studie i relation till Londa Schiebinger) till att skriva
översiktsverk över hermafroditen som tankefigur (vilket är huvudfokus i Gilberts studie). Alla
dessa studier bidrar till att förklara vår världsbild och det som vi tar för givet i den, vare sig
det handlar om blommors ”sexualitet” eller om könens fixering kopplat till hermafroditens
historia.
Att göra en queer läsning av en text innebär att man fokuserar vad Rosenberg kallar de queera
läckagen. Tanken bakom dessa läckage i den heterosexuella matrisen är att efter som man
hela tiden måste upprepa symboliken i sin identitet så kommer det också att uppstå ”fel” i
denna symbolik. Om man då går in i en text med en queer förförståelse av kön så kommer
texten att te sig helt annorlunda för en. Att fokusera de tydligt normbrytande elementen av
samhället lättast möjliggör en queerläsning,31 men jag tycker inte att man endast ska luta sig
på det lätta. Att göra queera läsningar borde kunna göras av material som rör de som existerar
på den heterosexuella matrisens gränser eller de som inte passar in i dess normerande system.
Vad som istället är av största vikt om man vill skriva historia ur ett queert perspektiv är att
man sätter sig in i och tränar sig att inte ta det för-givet-tagna som en självklarhet. Att inte se
män och kvinnor utan att istället se handlingar, diskurser och normer. Detta är precis vad
Tiina Rosenberg också menar att man måste ha i tankarna om man vill skriva historia med ett
queert perspektiv, en queer medvetenhet och queera läsningar av befintliga dokument. Hon
ställer också en mycket central fråga: varför måste vi placera ”skapandet” av den
homosexuella i slutet av 1800-talet? Ett givet studium för den queert intresserade historikern
borde vara att flytta fokus längre tillbaka, leta queera läsningar av relationer och diskurser
under tidigare historiska skeenden för att på så sätt skapa sig en tydligare uppfattning av hur
klyftan mellan normen (heterosexualitet) och de utanför den har kommit att påverka vår
kultur.32 Ett problem som uppstår här är att det kanske framstår som om man endast kan
skriva könens genealogi, könens blivande av vad de är idag, som queert intresserad historiker.
Visst är det kanske det mest angelägna projektet (och i stor utsträckning är materialet i denna
uppsats också ett resultat av det projektet), det finns ju trotsallt ett mycket tydligt historiskt
element i Butlers filosofi när hon gång efter gång konstaterar (i linje med Foucault) att
föreställningen om kön inte bara är kulturellt specifik utan också historiskt specifik. Jag skulle
dock vilja argumentera för att queerteori i slutändan handlar om människor och eftersom
Rosenberg, Tiina, ”Om Heteronormativ Historieskrivning” i Makalösa Kvinnor – könsöverskridare i myt och
verklighet, Borgström, Eva (red.), 2002, s. 268 ff.
32
Rosenberg, Tiina, ”Om Heteronormativ Historieskrivning” i Makalösa Kvinnor – könsöverskridare i myt och
verklighet, Borgström, Eva (red.), s. 276 ff.
31
17
historiska studier allt som oftast utgår ifrån människor (om inte alltid) så borde det också vara
en självklarhet att diskutera vad som faktiskt stipulerar dessa människor som man skriver om
eller utifrån. Och här passar queerteori in, menar jag. Ett kritiskt förhållningssätt till hur vi
skapar oss själva som individer borde vara en utgångspunkt för de historiker i den historien de
vill skriva.
Diskursanalys & queera läsningar – en metod
Det är analyser som grundar sig i en syn på verkligheten som diskursivt konstruerad som har
gjorts i de studier som ligger till grund för undersökningen i denna uppsats. Hur konstrueras
bilden av hermafroditen eller könen, hur ska hermafroditen tolkas, hur ska hen ”rättvisas” och
hur ska hen hittas och utmärkas i samhället? Vad är ens en hermafrodit, finns hen? Eller är
hen endast en mytologiserad bild som kan användas för att kritisera eller förstå vissa
individer? Hur ska kön tolkas kopplat till samkönad sexualitet? Hur ska könen skiljas åt och
varför ska de skiljas åt? Utifrån ett historiskt källmaterial har författarna försökt svara på
frågor som dessa och sätta dem i en historisk kontext för att sedan kunna ge adekvata svar på
mer djupgående frågor som handlar om konstruktionen av kön via synen på kategorierna
”manligt”/”kvinnligt” kopplat till identitet i de flesta fallen. Vad jag kommer göra är att
applicera en diskursanalytisk metod på andras diskursanalyser.
Enligt Mats Börjesson kan en diskurs definieras som ett bestämt sätt att tala om och ordna
världen och fenomenen som visar sig där. Detta betyder kort och gott att en diskurs är en
reglerad samtalsordning, som dessutom har en institutionaliserad framställningsprocedur.
Detta sista betyder att samtalsproceduren är historiskt och kulturellt reglerad av givna regler.
Sedan 1980-talet och framåt har frågan om den sanna verkligheten och språkets koppling till
någon form av ”sanning” kommit att mer och mer ifrågasättas. Den så kallade språkliga
vändningen har lett forskare till att mer och mer fokusera på språkets skapande och formande
funktion än språket som reflektion av någonting stabilt och sant. 33 Att analysera diskurser har
nästan blivit en modegrej. En diskursanalytiker ställer sig snarast frågan om vad som
konstituerar en viss kategori, inom vilka ramar skapas denna kategori osv. istället för frågor
som rör sig i riktningen av hur många, hur mycket, fanns det eller detta? Att ifrågasätta själva
essensen i en företeelse är alltså en av grundpelarna i diskursanalys. 34 Vetenskapen brukar
33
34
Börjesson, Mats, Diskurser och Konstruktioner – en sorts metodbok, Lund 2003, s. 16
Börjesson, s. 19 ff.
18
anses som en extremt kraftfull diskurs inom vår västerländska kultur. Att tala om någonting,
forska om någonting, skapar också vår bild av det objekt som talet eller forskningen
fokuserar. Gränserna för diskursen bestämmer alltså också de allmänt accepterade gränserna
för vår uppfattning om verkligheten. Man brukar också tala om tolrdningar inom diskurser det
betyder att vissa vissa individer anses ha en större rätt att uttala sig om saker än vad andra har,
en form av hierarki i tolkningsföreträde kan sägas finns.35
Det forskarna i denna studie har gjort, och som också är en fundamental grund i
diskursanalys, är att dramatisera den diskurs som de har studerat. Att ge sitt studieobjekt en
viss betydelse är av största vikt när man analyserar en diskurs. Hur hade ett fenomen eller ett
ting kunna tolkas och presenterats på ett annat sätt? Även att placera sitt objekt på en tidsaxel
är viktigt om man vill kunna uttala sig om hur den analys av diskursen som man har gjort
spelar roll över huvud taget, att problematisera det man studerar helt enkelt. Ofta handlar det
för en diskursanalytiker om att studera vardagliga och för-givet-tagna fenomen. Att göra detta
handlar ofta om att studera olika former av kategorier, vad dessa kategorier innehåller, hur de
används och hur de förhåller sig till andra kategorier. Hur vet vi vad någonting är och var vi
ska placera detta ”någonting”? Det handlar om socialt accepterade gränser för fenomen som
leder oss till att direkt kunna kategorisera det vi ser framför oss. Kategorier bär alltså med sig
en föreställd urtyp, en måttstock, mot vilken vi hela tiden mäter det vi uppfattar i vår
omgivning mot. I observationen, mötet, av omgivningen förhåller vi oss hela tiden till dessa
urtyper, dessa socialt accepterade gränserna, för hur vi ska tolka de fenomen som presenterar
sig för oss för att vi ska kunna ordna världen på ett sätt som ter sig tillfredsställande. Vad som
bestämmer kategoriernas innehåll är gränserna för de diskurser som existerar för
kategorierna.36
I processen av att analysera diskursen kring hermafroditism i ett historiskt perspektiv har
forskarna de facto producerat en ny diskurs, denna gång en vetenskaplig diskurs kring
tolkningen och presentationen av hermafroditen i just ett historiskt perspektiv. Hur tolkar
forskarna diskursen kring könen och hur tolkar de dessas konstruktion och framställning som
ett resultat av den historiska kontext i vilken deras forskning ska placeras? Att göra en queer
läsning av en text är utan tvekan att göra en diskursanalys av denna text, menar jag. Genom
att fokusera på det som inte sägs, det som tas för givet, de gränser som finns mellan vissa
35
36
Börjesson, 2003, s. 15f, 27 f., 35.
Börjesson, 2003, s. 87ff.
19
kategorier och hur dessa kategorier presenteras och diskuteras är i grund och botten en analys
av en diskurs. De artiklar och de studier som utgör materialet i denna undersökning kommer
alltså att utsättas för en queer läsning. Kategorierna som utgör fokus i texterna
(”man”/”kvinna”, ”kvinnligt”/”manligt”) kommer fokuseras för att jag ska kunna uttala mig
om hur dessa kategorier används och förstås av författarna. På detta sätt kommer jag kunna
visa på hur Judith Butlers teorier om kategorierna ”man”/kvinna” och ”kvinnligt”/”manligt”
är påfallande användbara och dessutom ger en analytisk skärpa till forskningen.
Att fokusera på olika performativa akter samt på fysik ger en klar insyn i diskursen. Även om
performativitet måste anses hamna utanför diskursen som akter kopplade till kroppen och
kroppen i sig, reflekterar den ändå diskursen i den mån att diskursen bestämmer vilka
performativa akter som ska kopplas till vilka kroppar, hur dessa akter ska presenteras och
tolkas samt hur kroppen i sig ska tolkas. I sin tur producerar också de performativa akterna en
diskurs kring könen och i vilken mån olika grader av ”manlighet”/”kvinnlighet” stipulerar ett
antaget ”sant” kön för en individ. Det är på detta sätt jag tror mig kunna dra nytta av Butler,
hennes insikt i hur performativitet är kopplat till en diskurs som döljer det faktum att det som
just den diskursen inte reflekterar utan skapar ”sanningen”.
20
Från gatan till finrummet
Det nav som Maja Bondestam utgör för en samling historiska undersökningar kring kön,
hermafroditism och identitet i denna undersökning måste ses i den kontext i vilken
Bondestams forskning uppkommit. Man talar ofta om att Sverige är ett föregångsland när det
kommer till HBTQ-personers rättigheter, och kanske är det så att den svenska miljön för
diskussioner kring queerteoretiska frågor är mer fruktbar än andra. Framträdande politiska
personer, så som Tiina Rosenberg, som uttalat har lyft upp HBTQ-personer och queera frågor
till en mer allmänpolitisk diskussion har också satt sina spår i den svenska diskursen kring
kön och identitet. Redan i det urval som har gjort av material till denna uppsats görs en poäng
av årtalet 1990 och det påföljande decenniet. I vårt land har 90-talet inneburit ett enormt
uppsving för HBTQ-rörelsen i stort men också queerteorins intåg i akademin.
Aktivism, akademi & kultur
Man ska inte glömma varifrån queerteorin kommer. Det är i grund och botten en
aktivistinriktad rörelse som kommer ifrån gatan. Det handlar om att bryta och framförallt
problematisera normer, i de flesta fall heteronormen för den queert intresserade forskaren.
Det är också viktigt att komma ihåg att rörelsen har sina rötter i radikal lesbisk feminism. Att
göra någonting, att ställa sig emot orättvisor och att på så vis synas är och har alltid varit en
mycket central del av den queera rörelsen. Den här gräsrotsrörelsen, som startade på USA:s
gator i och med Stonewallupploppen 196937, kom i sin tur att inspirera en rad akademiska
forskare (inte minst Judith Butler). Man ska också komma ihåg att föreläsningar om och
studiet av icke heterosexuella personer i grund och botten ofta har handlat om varför dessa
individer är precis som alla andra, varför de endast väljer att älska och ha sex med någon
annan. Vad många forskare och teoretiker ville göra var att vända på hela strukturen, varför
ska vi studera oss? Varför ska vi studera dem ”annorlunda”? Genom att vända ljuset mot det
normerande, det heterosexuella, och fokusera hur denna struktur fungerar och hur den
förtrycker inte bara homosexuella, utan alla blev det nya projektet. Om man ser på människor
och sexualitet på detta sätt så försvinner all form av sexuella markörer, det finns ingen som är
homosexuell eller heterosexuell. Det finn endast personer som älskar varandra och har sex
med varandra, kön spelar ingen roll över huvud taget eftersom kön är (som vi kan se av
presentationen av queerteori ovan) endast sociala kategorier som är precis lika skapade som
Petersson, Stig-Åke, ”En Svensk Homorörelse Växer Fram – RFSL 1950-2000” i Homo i Folkhemmet –
homo-och bisexuella i Sverige 1950-2000, Andreasson, Martin (red.), Göteborg, 2000, s. 20 f.
37
21
vilka andra former av sociala kategorier som helst. Det är forskning som har inspirerats av
detta nya sätt att se på kön, ett resultat av en radikal lesbisk feminism som ligger till grunden
för denna uppsats. Queerteorin och queerforskning blev mycket inflytelserik inom HBTQkretsar i Sverige under 90-talet. RFSL (Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande) började
än en gång inkludera transpersoner fram mot slutet av decenniet, dessa personer hade
exkluderats tidigare av rent politiskt strategiska orsaker (se nedan).38
På ett strukturellt plan skedde avgörande förändringar inom den svenska politiska debatten
under 90-talet som ett resultat av RFSLs långa arbete. Den stora kraftsamlingen inom
förbundet rörde lagen om registrerat partnerskap. RFSL renodlade därför sitt homopolitiska
engagemang och transpersoner ströks ifrån stadgarna. Motståndet mot den nya lagen var
stort. Arbetet med utredningen utmärktes av svårigheter och konflikter både på tjänstemanna
nivå och inom själva utredningen. Resultatet blev i alla fall att fyra av utredarna var för lagen
och fyra emot den. Alltså fick utredningens ordförande den utslagande rösten. När lagen
skulle debatteras i riksdagen pågick debatten i hela sex timmar och själva röstandet
resulterade i att lagen röstades igenom med endast 30 rösters marginal. En stor vinst för
HBTQ-rörelsen (om än endast en delvist eftersom partnerskap inte var det samma som
äktenskap) hade till slut vunnits.39
Det skulle kunna gå att argumentera för att införandet av registrerat partnerskap är den första
riktiga acceptansen från statligt håll av icke heterosexuellt samlevande, även om man i ett
uttalande ifrån riksdagen flera år tidigare hade sagt att man inte såg på samkönad samlevnad
som någonting fel. Faktum är att en sådan sanktionering måste anses vara av yttersta
betydelse för hur folk i allmänhet ser på homosexuella och andra normbrytande personer, så
kallade queera personer. Fakta är också att det under hela 90-talet växte fram en större och
större allmän acceptans av dessa normbrytande personerna. Sverige fick sina första riktigt
offentliga homosexuella kändispar, schlagerfestivalen blev en årlig fest där man antog en
form av homosexuellt intresse, det är ju inte för inte som man nu förtiden kan tala om
schlagerbögen. Denna positiva bild av ett gäng personer som festar, har kul och är utåtriktad
förstärks årligen av Stockholm Pride som drog igång efter att Stockholm var plats för Euro
Pride 1999. En mer nyanserade bild av samkönad kärlek stod Lukas Moodyssons Fucking
Norrhem, Svante m.fl, Undantagsmänniskor – en svensk HBT-historia, Norstedts Akademiska Förlag, 2008, s.
27 ff., 134 f., 148 f.
39
Rydström, Jens, ”Piska och Morot – HBT mellan stat och folkrörelse 1944-2007 i Staten som Vän eller
Fiende? – individ och samhälle i svenskt 1900-tal, Hedin, Marika m.fl., 2007, s. 174 f.
38
22
Åmål för som blev mycket positivt mottagen när den kom ut 1998.40 Tiina Rosenberg kan
dock visa på hur den lesbiska kärleken i Moodyssons film på många sätt osynliggjordes. I
recensioner av filmen låg fokus ofta på småstadtristess och allmänna kärleksbekymmer hos
tonåringar. Man bortsåg alltså, menar Rosenberg, ifrån den lesbiska kärlek som står i centrum
av berättelsen enligt henne.41
Att tala om RFSL som en samlingspunkt för vad vi nu skulle kunna kalla för queeraktivism
(även om jag är mycket medveten om att detta är en efterkonstruktion ifrån mitt håll,
queeraktivism per definition skulle ju vara omöjlig innan en enhetlig queerrörelse finns vilket
inte fanns före slutet av 80- och början av 90-talet) skulle kunna belysa förbundets centrala
roll i den svenska HBTQ-historien. Även om förbundets historia är brokig och ofta har
splittring snarast varit vardag än undantag har det alltid stått som en punkt kring vilken idéer,
aktivism och drömmar om ett rättvisare samhälle har kunnat samlas. Som lobbyorganisation
har förbundet utan tvekan haft framgång vilket också har lett till en större acceptans och ett
större intresse kring HBTQ-frågor. Det är trots allt i 90-talets queera mylla som vi måste ta en
utgångspunkt för att bättre kunna förstå hur och varför det kunde bli så att den
historieskrivning som här ska analyseras och försökas förstås. Att den samtid som ett
kulturellt uttryck (som en vetenskaplig studie) skapas i både har färgat och möjliggjort just det
uttrycket är för mig en självklarhet. Därför är det också viktigt att komma ihåg den acceptans
som växte fram under 90-talet för queera frågor, inte bara inom akademin utan också i
kulturen i stort. Vägen fram till den näringsrika miljön för oliktänkande och kritisk insikt
måste gå via en process inom vilken själva bilden av vad som är ”normalt” och önskvärt har
omformats och definierats på nya sätt. Först när det finns social acceptans kring fenomen kan
man ge sig på att skriva om dem, vilket skulle förklara varför just 90-talet är så utmärkande
när det kommer till att skriva om könens historiska konstruktion.
40
Norrhem, 2008, s. 142ff.
Rosenberg, Tiina, Queerfeministisk Agenda, Stockholm, 2002, s. 103-115, citerad i Rydström, Jens, ”Piska
och Morot – HBT mellan stat och folkrörelse 1944-2007 i Staten som Vän eller Fiende? – individ och samhälle i
svenskt 1900-tal, Hedin, Marika m.fl., 2007, s. 177.
41
23
Härligt androgyna och förhatliga monster
När valet har gjorts att se de studier som utgör materialet i denna undersökning som uttryck
för en specifik tradition, ter det sig också naturligt att behandla teman och inte författare i
analysen. Dessa teman är på många sätt ett uttryck för en linjär process som blir tydlig ju
längre fram i historien som analysen kommer. Denna process är inte unik för denna uppsats
på något sätt utan går även att hitta hos både Bondestam och Schiebinger och skulle kunna
sägas vara ett resultat av Laqueurs teoretiska ställningstagande att synen på könen över tid har
gått från en syn på kön som ett spektrum av möjliga positioner till att bli en dikotomisk
uppdelning mellan könen. De teman som kommer utgöra strukturen följer alltså utvecklingen
ifrån en idealiserad bild av den tvåkönade, hermafroditen, både som tankefigur och som
faktisk verklighet, till de nya vetenskapsidealen som växte fram från och med slutet av 1600talet, via upplysningen och de politiska svängningar som 1700-talet innebar, fram till
medicinens stora genomslag i tolkningsföreträde under 1800-talet. Ruth Gilbert beskriver
utvecklingen alldeles lysande när hon talar om en utveckling ifrån en upphöjd androgynitet
till en förhatlig monstrositet.42
Ursprung
Ordet hermafrodit härstammar ifrån den, enligt legenden, avkomma som Hermes och Afrodite
fick. Denna avkomma bar spår av både sin far och mor vilket gjorde hen till en ytterst
tvetydlig individ i de flesta avseenden.43 I västerlandets idéhistoriska tradition går det att finna
två framstående berättelser om hermafroditen och könsidentitetens ursprung. Dessa kommer
ifrån Platon och den romerske skalden Ovidius. De tar upp frågor om ursprung, harmoni,
risker med ”blandningar”, femininitet, maskulinitet, starka kvinnor, svaga män och de
utmanar båda könshierarkier. De speglar en oro kring beblandade identiteter och kvinnans
farliga position som aktiv och som maktutövare. Men de speglar också kraften i enhet och
idealet av perfektion.
Gästabudet - mankvinnan
I Platons Gästabud sitter en grupp män och pratar om kärlekens och begärets ursprung.
Aristofanes lägger fram en idé om människans ursprung som en harmonisk dubbelhet där det
42
43
Gilbert, 2002, s. 1-9.
Bondestam, 2010, s. 31.
24
finns en man, en kvinna och en mankvinna. De är alla på ett sätt en dubbel förening. Dessa
mest fulländade av urtyper hjular omkring i världen, kraftfulla och fagra, dessutom ytterst
högmodiga. Dessa de ultimata skapelserna skapar enorm avund hos Zeus som beslutar sig för
att dela de tre urtyperna itu. På detta sätt har begäret mellan män och kvinnor skapats
eftersom den uppdelade mankvinnan söker föreningen igen. Men begäret mellan kvinnor och
kvinnor samt män och män också skapats som ett naturligt begär. Här finns, som Bondestam
poängterar, mycket som har tagits vara på. Kärlekens ursprung är uppenbart, men också
hermafroditen (eller androgynen) som ultimat skapelse har man genom historien diskuterat
och filosoferat kring.44
Ovidius – Hermafroditus & Salmacis
Den kanske mest kända och vitt spridda berättelsen om hermafroditens uppkomst är den som
Ovidius har nedtecknat för eftervärlden. Det är också den berättelse som tydligast har spelat
roll för eftervärlden då den tar upp frågor om manlighet och kvinnlighet, passivitet och
aktivitet samt könens inre natur och plats här i världen.
I Ovidius berättelse är den unge Hermafroditus redan från början en androgyn varelse, han är
på många sätt den upphöjda enheten av manligt och kvinnligt som Platon redan har skrivit
om. Han beger sig ut för att upptäcka världen. På sin resa stöter han på en vacker sjö där
nymfen Salmacis bor. Salmacis beskrivs som en självupptagen utseendefixerad varelse som
sitter och speglar sig i sjön (parallellerna till Narcissus är ganska tydliga). När Salmacis ser
den unga Hermafroditus närma sig hennes sjö faller hon handfallen för honom. Hon åtrår
honom och försöker tvinga sig på honom, men skygg som ynglingen är tackar han artigt nej
till hennes närmanden, nästan förskräckt. Hermafroditus tar av sig sina kläder efter att ha
avvisat Salmacis, i tron om att han har blivit lämnad ensam. Salmacis som ser detta kan inte
längre hålla tillbaka sina känslor utan störtar fram och omfamnar ynglingen. I kampen som
uppstår kämpar Salmacis för att hålla fast vid ynglingen som hon åtrår så djupt. I sin
desperation ber hon om att för evigt få vara tillsammans med honom, vilket även blir fallet.
Sammansmältningen fulländas och de båda blir en, en metamorf uppstår.45
44
45
Bondestam, 2010, s. 37 f.
Bondestam, 2010, s. 21 ff., Gilbert, 2002, s. 57 ff.
25
Både Bondestam och Gilbert (som hela tiden refererar till detta mytologiska ursprung) hävdar
i sina arbeten att det finns några intressanta och avgörande punkter i Ovidius berättelse. Det
går att se en fara i berättelsen som de båda ser det: Salmacis vänder totalt upp och ner på den
rådande genusordningen (både i Rom och i det tidigmoderna och moderna Europa). I
berättelsen är kvinnan aktiv och mannen passiv. Det är Salmacis som ”vinner” sitt objekt och
därför också vägrar bli ett subjekt utifrån de rådande normerna. Vad många senare
kommentatorer också har valt att fokusera på är det kvinnliga könets hot mot den manliga
ordningen. Hermafroditus blir en feminiserad man efter sammanslagningen medan Salmacis
blir en maskuliniserad kvinna. Alltså är det Salmacis som har stigit uppåt i en hierarki medan
Hermafroditus har förlorat positionering i den samma.46 Det hot som en aktiv och agerande
kvinna utgjorde är ett mycket verkligt hot för mannlighten under den tid som både Bondestam
och Gilbert (men också Shiebingers och Dregers) studerar.
Vad dessa båda berättelser har betytt för synen på och skapandet av könsidentitet är svårt att
säga. Men faktum är att de båda tar upp profana tankar kring ursprung, identitet, roller och
fulländning. Just rollerna är av största intresse för denna uppsats då genus och kön som
performativa visat sig vara ytterst betydelse.
Nyckelfiguren i förståelsen av det inre
Av de två ursprungsmyterna om hermafroditism som har presenterats här ovan är det utan
tvekan Ovidius berättelse som har fått störst inverkan på hur senare tiders människor har
tolkat hermafroditen och könens instabilitet. Vad det handlar om är i grund och botten vad vi
kallar för genus idag. Vi ska komma ihåg att Butler ställer sig kritisk till strukturen där genus
följer på någon form av fördiskursivt kön och istället proklamerar att kön och genus är ett och
samma, att vi inte kan veta vad en kvinna är utan att veta vad kvinnlighet innebär och på det
viset också skapar denna ”kvinna”. Bondestam och Gilbert, som har studerat den
tidigmoderna tiden i, spenderar avsevärd plats i sina undersökningar för att försöka skapa en
förståelse i hur man i det tidigmoderna Europa tog sig an genusöverskridare och var dessa
individer skulle placeras i samhället.
Gilbert konstaterar att det finns två sätt att se på hermafroditen utifrån källorna: som ett
upphöjt ideal där en kropp eller företeelse kan kombinera både det manliga och det kvinnliga i
46
Bondestam, 2010, s. 36 f., Gilbert 2002, s. 59 f.
26
en harmonisk enhet (som hos Platon), men också som fysisk verklighet, som människor som
inte passar in i de rådande normerna och de gängse förväntningarna, vilket var mycket mer
problematiskt än den intellektuella biten. Gilbert går vidare och konstaterar att man kan se tre
former av representation när det kommer till hermafroditen i England udnder den
tidigmoderna tiden, de båda här ovan men också som ett verkligt teoretiskt problem. Gilbert
nämner två exempel för att göra det hela lite klarare. Det går att finna androgyna ideal både i
en filosofisk och kristen tradition. Exempel på detta Aristofanes idéer i Platons gästabud och
de androgyna helgonen. Det går också att se hur hermafroditen som tankestruktur ter sig
tilltalande för vetenskapsmän under tiden. I sitt försök att förklara hur solen och olika gudar
kan representeras på olika sätt i olika kulturer ger sig Olof Rudbeck in i ett resonemang kring
vad vi idag hade kallat genus. Det faktum av det i vissa äldre kulturer var vanligt att se solen
som både kvinnlig och manlig har för honom i grund och botten att göra med hur solen beter
sig. Uppe i norden (där solen ibland kallats för både en man och en kvinna) beter sig solen
olika vid olika tider av året. Under sommaren är den framme och avlar säd och växter ur
jorden (en mycket manlig gärning enligt Rudbeck) medan solen på vintern håller sig undan
och är tämligen verkningslös, ytters kvinnligt i Rudbecks argumentation. På andra delar av
jorden där solen är framme nästan hela året har man alltid kallat solen för en man menar
Rudbeck. Solens gärningar (genus) verkade alltså styra hur den namngavs och vilken gudom
den förknippades med som Rudbeck ser det.47
Enligt Bondestam och Gilbert är det Ovidius myt som har fått störst genomslag i Europa
under 1500- och 1600-talet, vilket nämndes här ovan. Fokus som de båda ser det blir på
Hermafroditus förlust och Salmacis vinst i föreningen av de båda i Ovidius berättelse. Gilbert
poängterar att dikotomin man/kvinna är central för den tidigmoderna människan men att den
är oerhört skör och ständigt hotad av de som inte faller inom normens ramar. 48 Det handlar
som Gilbert ser det om ”[…] enactment, rather than embodiment […]”.49 Detta resonemang
ligger mycket nära Butlers resonemang kring hur den heterosexuella matrisen fungerar och
hur genus måste upprätthållas i en ständig ström av performativa akter. 50 Istället för den
starka mankvinnan i Platons text blir Hermafroditus en feminiserad och vek man efter
sammanslagningen med Salmacis enligt både Bondestam och Gilbert. Detta speglar rädslan
för den feminiserade mannen under den tidigmoderna tiden menar både Bondestam och
47
Bondestam, 2010, s. 27 ff., Gilbert, 2002, s. 9 f., 14 ff., 20.
Bondestam, 2010, s. 36 f, Gilbert, 2002, s. 25, 30 f.
49
Gilbert, 2002, s. 26.
50
Butler, 2007, s. 185-193
48
27
Gilbert. I deras analys läggs fokus därför på hur kön skapas och upprätthålls för den
tidigmoderna människan. För att förstå hur man såg på kön och hur en man kunde vara
antingen feminin eller maskulin måste man förstå hur man ansåg att kön skapades på den
tiden.
De två vedertagna idéerna kring hur kön blev till under den tidigmoderna tiden härstammade
ifrån Hippokrates och ifrån Aristoteles. För att sammanfatta dem båda kan man säga att den
Hippokratiska traditionen fokuserar på kön som ett spektrum där en kvinna är en mindre
perfekt variant och mannen det perfekta, här finns möjligheter för individer att uppvisa olika
slags positioner på ett spektrum av möjligheter. I en Aristotelisk tradition är män och kvinnor
helt och hållet väsensskilda och utgör varsin del av en dikotomi, där mannen trotsallt är mer
perfekt än kvinnan.51 Gilbert kan visa på hur de rättsliga instanserna i England vid tiden för
hennes studie verkar hålla sig till idén om två skilda kön medan de mer folkliga och kulturella
uttrycken närmar sig en Hippokratisk föreställning om könen.52 Det var, som Gilbert påpekar,
inget problem att vissa kroppar som kodats som kvinnliga uppträdde som män, problemet var
de pendlande som dessa människor kunde agera ut. Att veta sin plats var mycket avgörande
för att passa in i samhället helt enkelt.
I Gilberts analys av genus och det tidigmoderna England lägger hon mycket fokus på
Elisabeth I. Det faktum att England styrdes av en drottning ser hon tydliga spår av i synen på
genus som stipulerande för könsidentitet i de kulturella uttrycken från tiden. Drottningen
besitter en mycket spännande position i detta resonemang. Det är en kvinna, som förväntas
handla på vissa sätt, men hon beter sig uttryckligen som en man vid flertalet tillfällen.
Drottningen verkar dessutom vara mycket medveten om detta då hon vid flera tillfällen
anspelar på antingen sin kvinnlighet eller den manliga roll som hon besitter. Samspelet mellan
drottningens kvinnlighet och hennes manliga roll blir mer spännande när man väger in de
anekdoter som finns om henne. I många av dessa sägs drottningen ha varit mer man än
kvinna, någonting som man uppenbarligen inte hade några större problem med i samtiden.
Det handlade som Gilbert ser det i slutändan om afeminisering eller feminisering. Nationen
blev på många sätt feminiserad av sin styrande drottning, regenten skulle ju vara ett uttryck
för nationen. Drottningen i sig blir på samma gång afeminiserad av det faktum att hon innehar
51
52
Bondestam, 2010, s. 36- 44, Gilbert, 2002, s. 25, 34-42
Gilbert, 2002, s. 33-50.
28
en rad så tydligt manliga roller, hon vägrade dessutom att både gifta sig och skaffa barn.53 Att
röra sig uppåt eller nedåt, att pendla mellan en maskulin eller feminin roll, verkar alltså
fungera för drottningen.
Till slut måste vi också gå in på Gilberts diskussioner om uppspelning av kön. Dåtidens
moralister påpekade gång på gång det farliga i att bli feminiserad som man eller
maskuliniserad som kvinna. 54 Det ter sig som om kön i det yttersta var roller för dessa
moralister, roller som är mycket ideologiskt laddade. För dessa moralister utgjorde dåtidens så
kallade transvestiter anomalier som måste problematiseras. Gilbert använder här begreppet
självkonstruerade transvestiter eftersom de i grund och botten egentligen endast bryter
genusmönster. Det är alltså ett aktivt val som har gjorts av dessa individer när de väljer att
konstruera ett genus som inte passar in på hur samhället i stort förväntar sig att de ska agera.
Hon kopplar dåtidens livliga teaterscen till uttrycket ”performance” och menar vidare att man
i stor uträckning var vana vid att se dessa självkonstruerade transvestiter på scen, där män
spelade alla roller, och därför också kunde tänka sig dem i vardagen. Som exempel på detta
lyfter hon fram Mary Frith, en välkänd genusöverskridare från samtiden. Mary beter sig
uttryckligen som man i sitt tveksamt lagliga liv, hon korsar alltså gränser för vilket hon också
hamnar i trångmål med lagen vid flertalet tillfällen. I en politisk pamflett från samtiden som
blev mycket uppmärksammad, Hic Mulier, diskuteras dessa överskridare och vad författaren
kommer fram till är att kön utan tvekan är en verklighet, kön är någonting. En person föddes
med ett kön och förväntades därför falla inom detta könets sociala ramar. Problemet var
beteenden och normer, vilka begränsade en rad personer i deras vardag.55
För att förstå det faktum att Elisabeth kunde röra sig mellan positionerna manligt och
kvinnligt utan större problem medan ett fall som Mary Frith fick en helt annan utgång kan
man vända sig till Beverly Skeggs och hennes studie av klasshierarkier. I sin studie ser
Skeggs tydligt hur individer ifrån en högre social positionering kan förhandla med sin
omgivning på ett mer fritt sätt än vad de som kommer ifrån en lägre position kan. Genom att
hänvisa till Pierre Bourdieus analys av olika former av kapital konstaterar hon att de flickorna
som förekommer i hennes studie har mycket olika mängder av socialt, ekonomiskt och
53
Gilbert 2002, s. 52 ff.
Gilbert, 2002, s. 77 ff.
55
Gilbert, 2002, s. 77- 96.
54
29
symboliskt kapital som möjliggör deras förmåga att röra sig i hierarkier. 56 Detta resonemang
torde kunna appliceras på alla former av sociala hierarkier och därför kan det också förklara
hur en drottning har mer handlingsutrymme än låt oss säga en fattig kvinna att anspela på och
därför också bli något som hon egentligen inte är.
Bondestam och Gilbert ser hermafroditen som en tankefigur under denna tidigmoderna tid
snarare än som en fysisk verklighet. De båda pekar på hur hen används för att förklara vad vi
idag skulle kalla för genusöverskridare snarare än fysisk fakta. Dessa genusöverskridare
utgjorde ett hot mot rådande normer och därför också i längden den rådande sociala
stabiliteten, i vissa fall. Som i fallet med Elisabeth I ser Gilbert hur drottningen och hennes
överskridande kropp ger den engelska samtiden verktyg för att utforska det inom människor
boende strävandena för att leva ut sin egen potential och sina egna drifter. Normer blir här
begränsande för människan och beteenden sätts i fokus. På många sätt uppstår ett ideal om
den överskridande, men den överskridande utgör även ett reellt hot vilket kan ses i
lagstiftarnas försök att begränsa dem. Gilbert och Bondestam analyserar utan tvekan genus i
sina resonemang, men de handlar om gränserna mellan män och kvinnor, mellan könen,
ytterst. Att lyfta upp Butler i ett sådant resonemang skulle kunna fördjupa förståelsen av var
just gränsen går. I sitt konstaterande att genus är kön och kön är genus skapar ju Butler trots
allt ett gränsområde som dessa tidigmoderna genusöverskridare rör sig inom.
I moralisternas försök att tvinga in personer i fack syns en tydlig trend som skulle fortsätta
under en lång tid framöver. Det handlade om att klassificera (något av en fluga i det
framväxande moderna samhället), och kanske framförallt om klassifikationens betydelse för
sammanhållningen i samhället.
Klassificering, blick och nya ideal
Både Schiebinger och Bondestam väljer att göra en ganska avgörande poäng av Carl von
Linnés klassifikationssystem när de diskuterar den nya vetenskap och de nya
vetenskapsidealen som växte fram sedan 1600-talets slut. Linné är enligt båda en nyckelfigur
för att förstå vad det är som händer i både samhället och inom vetenskapen, så vi måste börja
med att presentera Linnés klassifikationssystem så som Bondestam och Schiebinger väljer att
fokusera det.
56
Skeggs, 1997.
30
Anledningen till att just Linné är en så central person för dem båda måste förstås mot
bakgrunden av vad det är som är så revolutionerande med hans system. Schiebinger
konstaterar att Linnés försök att ordna naturen runtomkring honom är det första som utger sig
för att göra en total och genomgripande klassifikationsmodell. Medan man innan hade
fokuserat på bland annat växters funktioner (medicinalväxter, ätbara växter, giftiga växter
osv.) försöker Linné finna en mer objektiv och övergripande aspekt för sin klassificering.57
Vad han väljer att fokusera är sexualiteten, vilket Linné snappat upp ifrån tidigare botaniker.
Insikten att blommor förökar sig, precis som människor, med hjälp av vissa rent anatomiska
aspekter leder Linné till att fokusera på vad han kallar för manliga och kvinnliga delar hos
blomman, så kallade utifrån de funktioner som han observerar. Ståndare och pistiller ges alltså
manliga och kvinnliga, heterosexuella, funktioner och klassificeras utifrån dessa. Det betyder
att växter delades in i olika klasser utifrån hur många ståndare som dess blommor har och
sedan i undergrupper utifrån antalet pistiller. 58 Detta är en mycket skisserande bild av hur
Linné väljer att ordna sina växter, men både Bondestam och Schiebinger väljer att diskutera
kön, genus och sexualitet i relation till hur Linné själv talar om relationerna mellan ståndarna
och pistillerna och därför är just sexualiteten det helt avgörande.
För att förstå sig på hur Linné kan tala om t.ex. bröllop när han talar om växters fortplantning
plockar Bondestam och Schiebinger fram en metodologisk tradition som var rådande under
Linnés tid som en väg in i att förstå hur Linné kan köna växter, användandet av analogier.
Både Bondestam och Shiebinger konstaterar att användandet av analogier ända fram till 1700talet var ett mycket utbredd metodologiskt bruk. Det grundade sig i många vetenskapsmäns
och filosofers antagande om en naturlig koppling mellan ett mikro- och makrokosmos,
naturliga kopplingar mellan det lilla och det stora. Att se kopplingar mellan mänskliga
relationer och växtriket torde alltså vara lite av en självklarhet för Linné. Både Bondestam
och Schiebinger ställer också frågan om vi idag inte borde vara allt för snabba att döma
Linné, var han medveten om vad han gjorde när han delade in sina växter eller är han endast
ett resultat av sin tid?59 Det är en självklarhet att den tid som Linné levde i utan tvekan har
påverkat hans syn på relationerna mellan ståndare och pistiller.
57
Schiebinger, 2004, s. 13-18.
Bondestam, 2010, s. 57-63, Schiebinger, 2004, s. 13-23.
59
Bondestam, 2010, s. 63 ff., Schiebinger, 2004, s. 23-28.
58
31
Men frågan för oss här handlar inte så mycket om hur Linnés systematisering ser ut och varför
den skulle kunna se ut som den gör. Frågan som föreligger oss att utreda är hur Schiebinger
och Bondestam går tillväga för att begripliggöra vad som precis har beskrivits och hur det
beskrivs. Båda lägger en enorm vikt vid sexualitet, och här talar vi om en heterosexualitet.
Det är intressant att lägga märke till detta eftersom det i Butlers teorier också läggs avgörande
fokus på heterosexualitet och hur kön skapas i relation till den heterosexuella matrisen. Enligt
Butler upprätthålls könsliga skillnader genom det påtvingade heterosexuella begäret som
antas följa i snygga raka linjära processer ifrån kön, via genus till sexuellt begär.60 Sexualitet
pekar alltså mot både vilket kön och vilket genus som en kropp (i detta fall är en växt det
samma som en kropp) och det är i relation till en antagen heterosexualitet som Linné skapar
sin förståelse av ståndarna och pistillernas funktioner. När man dessutom lägger till det
faktum att Linné använder sig flitigt av analogier så börjar vi närma oss en djupare förståelse
av vilken roll som Linné kan sägas ha i skapandet av den bipolära uppdelningen mellan könen
hos Bondestam och Schiebinger. Sexualiteten är helt avgörande i deras beskrivning. Genom
en heterosexualitet, som Linné skapar hos sina blommor, skapar de båda också uppdelningen
mellan män och kvinnor som de bygger vidare på senare.
Linné talar om sina blommor som makar. De finns, som Schiebinger skriver, väldigt verkliga
sexuella relationer i Linnés texter. Genom användandet av bröllopet som en analogi visar
Linnés uppdelning mellan ståndare och pistiller på djupare företeelser enligt både Bondestam
och Schiebinger. Gränsen mellan kön och genus är mycket luddig i dessa diskussioner hos de
båda. De talar om kön men hänvisar hela tiden till genus kan man säga. Det handlar
framförallt om hur de båda använder sig av agens, alltså vilka delar som är aktiva respektive
passiva i Linnés texter. Aktivitet kodas som manligt medan passivitet kodas som kvinnligt.61
De poängterar dock ett väldigt viktigt faktum i deras diskussion av Linné och hans fascination
av växternas sexuella relationer, nämligen att de flesta växter är hermafroditer. De flesta
växter har både ståndare och pistiller, dessutom inte i jämna antal. Det kan betyda att en
blomma har fem ståndare men endast en pistill. Hur skulle Linné skapa förståelse i detta? De
båda lägger märke till att detta inte är ett problem för Linné, han skapar bara en rad olika
relationer som fortfarande är heterosexuella. Det kan betyda att det i ett så kallat äktenskap
lever en kvinna som delar säng med fyra män, men det är fortfarande ett heterosexuellt begär
60
61
Butler, 2007, s. 23 ff., 41-46.
Bondestam, 2010, s. 57-74, Shiebinger, 2004, s. 11-28
32
som skapas mellan ståndare och pistill. 62 Heterosexualiteten sätter alltså gränserna för hur
genus ska uppfattas och kopplas till kön, även om det mitt framför ögonen på Linné
presenterades hermafroditer. Han skapade ändå prydligt könade heterosexuella strukturer.
Den heterosexuella matrisen verkar alltså haft ett enormt inflytande på hur växterna ska
förstås och klassificeras, det gick helt enkelt inte att tänka sig en växt som inte heterosexuell.
Detta är någonting som både Bondestam och Schiebinger observerar och diskuterar, men det
görs utan att ta upp de delar av Butler som skulle kunna berika en sådan diskussion, närmare
bestämt Butlers resonemang kring hur man endast kan bli till i samhällets ögon genom den
heterosexuella matrisen.63
Det kanske inte ter sig som särskilt relevant att prata om blommor och växter när ens syfte är
att skapa sig en bild av hur könen har skapats och fixerats historiskt. Det är viktigt att komma
ihåg dock att könen som strukturer har klistrats på alla levande varelser, inte bara människan.
Vad både Bondestam och Schiebinger också gör är att koppla ihop Linnés system, via hans
användning av analogier, till ett mycket större sammanhang. Genom att hänvisa till politiska
och sociala förändringar i upplysningens Europa kan man placera in Linné i en större och på
många sätt helt avgörande kontext för skapandet av vad vi idag kallar för kön. Det är
framförallt Schiebinger som gör en poäng av denna kontext. Hon menar att 1700-talet innebär
en enorm liberalisering av sexualitet, men också politiska omdaningar som skapade det vi
idag kallar för medelklassen. Att kunna se skillnader blev viktigt menar hon, att just kunna se.
Istället för att behandla män och kvinnor som olika former av metafysiska positioner blev
idealet att kunna särskilja genom blicken. Att kunna se skillnader lägger också fokus, menar
Schiebinger, på det materiella och det är därför som kopplingen mellan sociala positioner
(genus) och könsligt kodad fysik blir så central under 1700-talet, även för en botaniker som
Linné.64 Bondestam i sin tur tar upp blicken och den nya fokusen kring att kunna se skillnader
när hon talar om naturvetenskapens extrema fascination kring just att kunna se. Ett lysande
svenskt fall som Bondestam hänvisar till är den anatomiska teatern i Gustavianum i Uppsala.
Rummet är utformat som en lins, en lins som fokuserar kroppen och som möjliggjorde att
kunna se.65
62
Bondestam, 2010, s. 63-72, Schiebinger, 2004 s. 18 ff.
Butler, 2007, s. 23 ff.
64
Schiebinger, 2004, s. 37 ff.
65
Bondestam, 2010, s. 49-55.
63
33
Vad vi möter i både Bondestam och Schiebingers texter som behandlar Linné och det
omvälvande 1700-talet är en övergångsperiod. Vetenskapen och de nya idealen i samhället
som växte fram sida vid sida färgade varandra och kom att ge uttryck för djupliggande
strukturer. De båda försöker diskutera könen som konstruerade av denna kultur och genom att
de gör det fokuserar de heterosexualitet som uttryck för någon form av naturlig ordning.
Gränsen mellan genus och kön blir därför, som jag skrev ovan, mycket luddig. Genus är kön
och kön är genus i deras diskussioner, samhället verkar alltså för de båda ha konstruerat
könen. När Linnés diskussioner om äktenskapet mellan ståndare och pistiller slår över i en
form av äktenskapsrådgivning, blir det väldigt tydligt att genus stipulerar kön för både
Bondestam och Schiebinger, men de uttrycker sig aldrig på det sättet. Sexuella handlingar är,
enligt mig, kanske de starkaste performativa akterna som vi kopplar till våra kroppar och då
borde också sexualiteten peka mot könstillhörighet, kan man tycka. Om vi tar Butlers
resonemang kring performativitet för sanning, där performativitet skapar en illusion om inre
sanningar, fördiskursiva verkligheter och essentialism66, skapas genom Linnés användande av
analogier ifrån tidens samhälle tydliga strukturer utifrån vilka könen skapas och upprätthålls i
förväntade processer, växterna blir mänskliga de blir sitt kön eftersom vi har en bild av vad
dessa kön är. Precis som Butler konstaterar i linje med Mary Douglas, förstår vi först kroppen
när den kodas i sociala sammanhang, 67 vilket som sagt både Bondestam och Schiebinger
också är inne på. Enligt de båda var kategorierna kön och genus är flytande på 1700-talet,
vilket de menar ligger nära dåtiden och går att se i Linnés klassifikationer av växter. Därför är
också Linné en ingång för dem som vill försöka förstå sig på den brytningspunkt som 1700talet innebär och som Laqueur beskriver i Making Sex.68 Genom att fokusera genus istället för
kön och låta genus bli kön går det alltså att skapa sig en ganska tydlig bild av de rådande
samhällsordningarna på 1700-talet endast genom att analysera ett klassifikationssystem för
naturen. Detta faller i sin tur helt i linje med vad Londa Schiebinger konstaterar i förordet till
nyutgåvan av Nature’s Body, nämligen att ingen vetenskap är objektiv. All vetenskap skapas
alltid i ett socialt sammanhang och kommer därför också bära spår av detta sammanhang. 69
Att se de nya idealen som växer fram under 1700-talet, den nya naturvetenskapliga önskan att
kunna se, mäta och dokumentera (empirins stora genombrott i grund och botten) och
66
Butler, 2007, s. 185 f.
Douglas, Mary, 1969, s. 4, 113, citerad enligt Butler, 2007, s. 178 f.
68
Laqueur menar att 1700-talet är den absoluta brytningspunkten då enkönsmodellen blir allenarådande till slut.
Detta kopplar han samman med det nya samhällsklimatet och den nya ideologin som växer fram med den nya,
rika klassen. Laqueur, 1990, s 149-192
69
Schiebinger, 2004, ”preface”.
67
34
skapandet av två skilda kön en gång för alla med ett queert öga kan luckra upp mycket av vad
vi tror oss veta om denna process. Vi har redan varit inne på den heterosexuella matrisen som
det system som upprätthåller skillnader mellan könen och performativitetens betydelse för att
skapa en form av föreställd essentialism. Detta är strukturer som vi också kan se återkomma i
Bondestam och Schiebinger när de båda diskuterar relationen mellan Linnés system och det
större samhället.
Dessa två tendenser, vetenskapens starkare position och samhällets omdaning får under det
följande århundradet en dramatisk inverkan på hermafroditens vara eller inte vara. 1800-talet
är på många sätt hermafroditens ”guldålder” i den vetenskapliga litteraturen men också i
lagtexter.
Läkarvetenskap och sociala positioners betydelse
När vi kommer in på 1800-talet finns många av de strukturer som Schiebinger och Bondestam
kunde se under 1700-talet hela tiden med hos både Bondestam, Matus och Dreger som alla
undersöker 1800-talet och det tidiga 1900-talet. Klassifikation, blick och nya sociala
ordningar skapar enligt dessa författare ett nytt sätt att tänka sig könen och deras relationer till
omvärlden, ett sätt att tänka som i stor utsträckning fortfarande lever med oss idag. Att göra
kön rätt, en mycket queer tanke för övrigt, tedde sig för medicinska män och lagstiftare som
en mycket kritisk aspekt av det sociala livet, att passa in helt enkelt, att veta sin plats och sin
roll i det större sammanhanget. Det är såklart normer som skapas här, normer som vi som sagt
fortfarande lever med idag i mycket stor utsträckning. Thomas Laqueuer anser sig i Making
Sex kunna sätta ner foten någon gång under 1700-talets andra hälft och säga att från och med
nu är en tvåkönsmodell rådande i den västerländska kulturen. Frågan som egentligen ligger
till grund för alla forskare som ingår i denna undersökning är om det verkligen är så lätt att
dra gränserna kategoriskt. Som vi ska se anser sig både Bondestam, Dreger och Matus kunna
påvisa en orolighet kring könens potentiellt överskridande verklighet långt in på 1800-talet.
Alltså könen som snarast konstruktioner av samhället och dess förväntningar på individer av
vissa kroppar. Arne Jarrick har i linje med detta i ett bidrag till antologin Seklernas Sex
kunnat visa på hur enkönsmodellen var en tankestruktur som var närvarande långt in på 1800talet hos läkare i Sverige.70 Bilden av en mycket tydlig ideologi som referenspunkt från och
Jarrick, Arne, ”Har könen blivit fler med tiden? – en kritik av Thomas Laqueur, i Seklernas Sex – bidrag till
sexualitetens historia, Bergenheim, Åsa & Lennerhed, Lena (red.), Stockholm, 1997, s. 22-37.
70
35
med 1700-talet, men kanske framför allt under 1800-talet, för samhällets fascination och
många gånger rädsla för det icke-normativa växer fram.
Samhällets bryderier
Hermafroditen har ofta varit ett mycket verkligt, för oss nu många gånger underhållande,
problem för rättsapparaten. Både Gilbert och Bondestam kan ge flera exempel på hur
rättsväsendet har varit tvunget att förhålla sig till dessa ambivalenta individer och allt som
oftast klarat av det på lysande och mycket kreativa sätt. 71 Att hermafroditen kunde skapa
juridiska problem, hela vägen in på 1800-talet,72 är någonting som har snappats upp av både
Dreger och Bondestam. De båda lägger vikt vid vad detta betyder för skapandet av könen och
kommer hela tiden fram till att detta handlar om sociala roller och positioner inom samhället
som måste upprätthållas till varje pris, att pendla var helt enkelt en omöjlighet. Beteenden och
förväntningar på personer är för båda helt avgörande i synen på vem man och var man passar
in. Det handlar i grund och botten om genus som uttryck för en identitet.
Den vetenskapliga fascination av hermafroditen som tankefigur som både Bondestam och
Gilbert ser under 1500- och 1600-talet och som enligt Schiebinger är starkt ideologiskt laddad
med start i 1700-talet, hör ihop med det framväxande medelklassamhällets önskan att skapa
olika könade sfärer som grundar sig på ”naturliga” uppdelningar,73 och fortsätter under 1800talet i takt med att medelklassens ideal får en mer och mer hegemonisk position. Därför är det
också talande att de första medicinskt lärda männen (för det är alltid män som det handlar om
vid denna tid) som tar upp frågan kring hermafroditen och hens ambivalenta position som
varken-eller rent könsligt är rättsmedicinarna. Bondestam ser en mycket komplex bild när hon
ger sig in i det tidiga 1800-talets handböcker i rättsmedicin. Vad som växer fram för henne är
osäkerhet. Det som diskuteras är vad som ska ligga till grund för könsbestämmelser, för kön
måste hittas nu om de sociala rollerna inte ska falla sönder helt och hållet. Problemet verkar
vara ett mycket verkligt sådant. Hur skulle man veta vem som ska ärva? Vem som skulle ha
rätt att gifta sig med vem osv.?74 Diskussionen blir per definition en mycket snårig sådan. Å
ena sidan är det de sociala roller och deras betydelse som är hotade här (går det då att säga att
kön stipuleras av de sociala rollerna först och främst?), å andra sidan är det mycket uppenbart
Ofta handlar det om omförhandlingar av redan existerande beteenden. Det kan betyda att man lägger fokus på
hur en kvinna har gått, betett sig osv. och hamna i slutsatsen att detta visst är en man. När så könsidentitet är
fastslagen kan denna ”nya” man få alla de rättigheter som han ska ha. Den springande punkten är dock att man
måste hålla sig på plats, att flytta sig över gränser kors och tvärs var det egentliga problemet.
72
Bondestam, 2010, s. 81-110
73
Schiebinger, 2004, s. 30-37.
74
Bondestam, 2010, s. 119 ff., 125 ff., 140 ff., 151, 153 f., 177 f.
71
36
att fysiken spelar en stor roll i läkarnas rekommendationer till rätten. Hela tiden pendlar
Bondestams framställning mellan dessa två punkterna, rättsmedicinens faktiska syfte (att
finna sanning kopplad till en fysisk verklighet) och rättens syfte (upprätthållandet av den
rådande ordningen). Vad som i alla fall går att säga utifrån Bondestams diskussion av den
växelverkan som uppstår mellan rättsmedicinarna och rätten är att kön verkar kunna
konstrueras utifrån två positioner under det tidiga 1800-talet: som kopplad till kroppen och
den fysik som denna uppvisar samt utifrån en socialt förväntad position (vad vi idag skulle
kalla genus). Gränserna mellan vad som är vad i Bondestams framställning av det tidiga
1800-talets rättsmedicinska processer kring hermafroditism är ytterst luddig, eftersom hon
anser sig kunna identifiera just två skilda sätt att konstruera kön i koppling till hermafroditen.
Det finns mycket tydliga likheter mellan de svenska rekommendationer som nedtecknades av
rättsläkare under 1800-talet om varför de anses så viktiga för samhället i stort att veta vem
som är vem och det kanske mest kända fallet av hermafroditism ifrån 1800-talet: Herculine
Barbin. Barbin (som redan nämnts ovan) är framförallt känd idag eftersom Michel Foucault
valde att göra en viss poäng av hen genom att ge ut hens memoarer och de dokument som
kopplas till hens fall. Både i själva memoarerna och i de officiella dokument som skapades av
rättsinstanser, rättsläkare och tidningsartiklar i relation till Herculine/Abel75 byggs en bild av
en potentiell skandal upp. Här har vi en person som ansågs vara en man vid tiden som under
hela sin uppväxt har tillåtits tillgång till exklusivt feminina miljöer, först i kloster och sedan
som lärare vid en flickskola. Inte nog med det, mannen tilläts också mycket intim närkontakt
med en ung flicka vid skolan som han arbetade på som en ”dold” man. I de medicinska
dokument som finns med i Foucaults utgåva finns en rad rapporter av Herculines/Abels
obduktion där man tar upp det farliga element som ”dolda” män och kvinnor utgör för
samhället.76 Denna desperata jakt på ”farliga” element som gömmer sig där man minst anar
det, som också spåras i England av Dreger,77 verkar alltså inte ha varit någonting unikt för
vare sig Sverige eller Frankrike utan en bredare process.
Även Dreger kommer som sagt in på detta med upprätthållandet av sociala positioner och
olika sfärer i sin studie av en mer allmänmedicinsk diskurs i Frankrike och England under
slutet av 1800-talet. Hon kopplar ihop detta med både normativ heterosexualitet och
Efter att Herculine enligt rättslig instans skulle klassas som man blev hen också tilldelad namnet Abel och
fråntagen namnet Herculine.
76
Översikt av Foucault, 2010.
77 Dreger, 1998, s 110-126.
75
37
grundläggande strukturer i samhället som vi lever med än idag, men som har sin grund i det
sena 1800-talet, som hon ser det. Mycket av de relationerna mellan människor i dagens
samhälle bygger på dikotomin man/kvinna och i uppbyggandet av denna dikotomi spelar
medicinen en mycket avgörande roll, menar Dreger. Barbins förmåga att förföra sina
kamrater, vilket hen också gör vid ett flertal tillfällen under sitt liv,78 är ett exempel som
Dreger ger oss som ska ha varit ytterst farligt enligt samtiden, det handlar om ”gömda” män i
kvinnliga sfärer. ”Problemet” med samkönade äktenskap är ett annat sådant som Dreger lyfter
fram. Om vi inte vet vem som är vem, hur ska då äktenskapet kunna upprätthållas som en
stabil grund för samhället i stort?79 Läkarna blir här en form av samhällets beskyddare, den
yttersta auktoritet som kan yttra sig om vem som är vem och därigenom också döma den
personen till en viss position och en viss roll i samhället. Foucault är inne på denna nya roll
för läkarkåren som växer fram under 1800-talet i första bandet av Sexualitetens Historia (som
mycket talande har fått underrubriken ”Viljan att Veta”). Som Foucault ser det, har läkaren i
viss utsträckning tagit sig an den roll som biktfadern hade tidigare. Till läkaren kommer vi nu
och totalt öppnar upp oss för honom eller henne. Detta har lett till en fullkomlig explosion av
sexuellt tal, även om vi ofta vill påstå att vi inte alls får tala om sexualitet eller kön, vårt
samhälle har blivit besatt av att tala om dem båda och läkaren är den person vi går till för att
prata med. Detta handlar ytterst om en relation mellan makt och vetande för Foucault och han
kallar denna form av sexuellt tal för scientia sexualis och detta tal är ytterst specifikt för vår
del av världen (den västerländska kultursfären), menar han. 80 I Dregers ämnesval, det
medicinska uppfinnandet av könen, går det att se tydliga kopplingar till Foucault. Det är först
och främst medicinska mäns tolkning av kroppen och de tecken som de tycker sig se som
Dreger följer under 1800-talet. I sitt ämnesval har också lagt sig relativt nära Butler.
.utgångspunkten för Dreger är könens skapande, om än på ett fysiskt plan snarare än ett
samhälleligt plan som hos Butler. Dock så kommer Dreger hela tiden in på genus i sina
resonemang kring könens skapande. Hon gör det därför att det är vad hon ser i källorna. Gång
efter gång refereras det i de källor som Dreger använder sig av till genus, genus verkar ha
varit avgörande även för de medicinska männen som utredde hermafroditism under 1800-talet
alltså.
I sina memoarer ger Barbin oss en inblick i flera av sina romantiska äventyr med flickor i både den
klosterskola hen gick på som ung men också i den flickskola som hen arbetade vid efter att ha utbildat sig
till lärare. Foucault, 2010, s. 4 ff., 9 ff., 47 ff.
79
Dreger, 1998, s. 8 f., 76, 117 ff.
80
Foucault, 2002, s. 71-89.
78
38
I sin studie av viktorianska representationer av sexualitet och moderskap gör Jill Matus några
avgörande ställningstagande i vad som kan beskrivas som hennes teoretiska bakgrundskapitel.
Matus är av åsikten att vetenskap aldrig är objektiv på det sätt som den själv ofta vill utge sig
för att vara (detta är samma ställningstagande som bland annat Schiebinger också gör). Istället
är vetenskapen enormt ideologiskt laddad, alltså finns det alltid spår av den kulturella kontext
som vetenskap är producerad i. Hennes poäng är, och detta tror jag är en viktig sådan, att de
skillnader som vetenskapen under 1800-talet producerar mellan män och kvinnor egentligen
inte har någonting med medicinen i sig att göra utan är en effekt av de ideologiska strukturer
som läkarvetenskapen är skapad inom. Som ett exempel på detta lägger Matus fram det
faktum att könen på många sätt fortfarande beskrivs som ett spektrum under stora delar av
1800-talet, men att man är mycket intresserad av att undersöka de omgivande faktorernas
inflytande i själva den ”skapande” processen.81 För läkarvetenskapens icke-intresse att skapa
två kön talar dessutom den gryende embryologin under 1800-talet. Bilden av människas
embryologiska ursprung som hermafroditiskt var mycket stark under stora delar av 1800-talet,
ända fram till att hormoners betydelse för fostrets utveckling tog över mer och mer under
andra halvan av 1800-talet. Men det faktum kvarstod, att fostrets utveckling i viss mån är
densamma för blivande pojkar och flickor. Först efter ett antal veckor går det att urskilja
pojkar och flickor.82 Matus verkar alltså vara av åsikten att det är omgivningen som skapar
könen för många läkare långt in på 1800-talet. I Matus resonemang kunde naturen omforma
1800-talsmänniskan såg på den fysiska verkligheten, någonting som är djupt motsägelsefullt
när man ställer det mot Matus ställningstagande gentemot Butler som vi ska se nedan.
Betydelsen av att vara ”rätt”
Att vara ”rätt”, placeras i ”rätt” fack och därefter behandlas på ”rätt” sätt beskrivs av
Bondestam som ett fenomen kopplat till moderniteten. För att koppla till ovan skrivet om
”dolda” män bland kvinnor, går det att argumentera på det andra hållet också, som Bondestam
visar på. Hur skulle det te sig för landets försvar om det fanns en massa kvinnor i armén? Inte
väl, kan man tänka sig att 1800-talsmänniskan tänkte i stor utsträckning. Detta med att alla
har en plats blir tydligare och tydligare ju längre fram man kommer i hela Bondestams
undersökning, på många sätt blir ens genus mer och mer kompatibelt med ens kön, kan man
säga. Detta är ett fenomen som går att hitta hos alla forskare i denna undersökning, men det är
bara Bondestam som funderar djupare kring det faktum att hermafroditen inte har en plats. I
81
82
Matus, 1995, s. 7 f., 10 f., 31 f.
Bondestam, 2010, s. 164 ff., Dreger, 1998, s. 68 ff.
39
sitt avslutande kapitel diskuterar Bondestam kort kroppen som meningsskapande grund för
identitet. Vad Bondestam är inne på är det faktum att hermafroditen som faktiskt fenomen
från och med 1500-talet går att belägga i källorna (främst i olika former av rättsliga
protokoll), man har alltså varit medveten om hens existens tidigt.83 Problemet är att hen inte
har getts någon plats i den sociala ordningen. Det fanns (och finns) inget kön (social kategori)
som gick (och går) att koppla till en hermafroditisk kropp och det fanns (och finns) heller
inget genus (social roll) att koppla till hen. Två kön, två genus. Men uppenbarligen mer än två
fysiska möjligheter går att utröna i källorna.
I detta sammanhang diskuterar Bondestam också det tidiga 1800-talets ytterst dynamiska
skapande av kön som social markör i större bemärkelse, att på kroppen klistra mer än bara
kön som markör, men där kön centralt i slutändan. Det handlar om intersektionalitet, tanken
att inte endast en social markör skapar en identitet (som också Butler poängterar, som vi har
sett ovan), utan för att förstå hur identiteter skapas och upprätthålls måste man också väga in
faktorer som klass, etnicitet och sexualitet. Mest intressant för denna undersökning är ändå
kategorierna kön och sexualitet. I sitt bidrag till antologin Bedrägliga Begrepp argumenterar
Bondestam i liknande banor. Kön är grunden för den sociala ordningen under 1800-talet och
detta skapar tydliga roller för de olika könen i medelklassamhället som växer fram. Hon
menar dock att någonting händer efter 1870.84 Det ter sig som om det hon talar om är precis
vad Dreger argumenterar för (och som vi snart ska se), könskörtlarnas inträde i diskursen
kring könsidentitet.85 Tydliga könsroller konstruerades som markörer för högre stående, både
inom den egna kulturen och i relation till andra kulturer. Alltså, den medelklassinspirerade
ideologin (kalla den för viktoriansk om du vill, Foucault skriver i första bandet av
Sexualitetens Historia ”Enligt vad som sägs har vi länge levat, och lever än idag, under oket
av en viktoriansk regim.”86) satte normer för vad som var rätt och fel, högt och lågt, civiliserat
och ociviliserat. De högre klasserna, och den västerländska civilisationen, antogs ha uppnått
en mer ”naturlig” uppdelning mellan könen enligt Bondestam. 87 Kulturella uttryck verkar
alltså stipulera hur långt man har kommit i skapandet av könen som skilda enheter och
skapandet av skilda sfärer för individer som tillhör antingen det ena eller det andra könet.
83
Bondestam, 2010, s. 186 ff., 205 f.
Larsson, Maja, ”Ett ängsligt sysslande med könens ordning. Medicinska tolkningar av kroppen vid 1800-talets
mitt” i Bedrägliga Begrepp – kön och genus i humanistisk forskning, Andersson, Gudrun (red.), s. 51 ff.
85
Dreger sätter en tydlig gräns 1870 som hon väljer som avstamp i sin studie. Hon argumenterar för att vad hon
kallar ”the Age of Gonads”, alltså könskörtlarnas tidsålder, tar sin början någon gång i början av 1870-talet.
86
Foucault, 2002, s. 33.
87
Larsson, Maja, ”Ett ängsligt sysslande med könens ordning. Medicinska tolkningar av kroppen vid 1800-talets
mitt” i Bedrägliga Begrepp – kön och genus i humanistisk forskning, Andersson, Gudrun (red.), s. 62-69.
84
40
Bondestams användning av kulturen som en skapande faktor, i linje med Matus ovan, i detta
sammanhang pekar utan tvekan mot en syn på kön som formbart utifrån kulturella
förväntningar.
Jill Matus ser som sagt liknande processer i sitt material (som i första hand är litterärt) från
det viktorianska England. Vad Matus menar sig se är en ideologi. Alltså kön som en kulturellt
skapad ideologi starkt kopplad till makt. Denna ideologi, menar Matus, uppkom i ett behov att
skapa skillnader mellan olika klasser. Arbetarklassens kvinnor blir misslyckade kvinnor i
denna ideologi eftersom de närmar sig männen i sitt arbete (kroppsarbetet) och blir därför
också mer som dem. De klagar inte över smärtor lika mycket och de hade en allmänt
”manhaftig” framtoning, så att säga. Idén att omgivningen kan forma kroppen i viss riktning
verkar alltså vara stark i den viktorianska kulturen. I slutändan handlar det enligt Matus om en
syn på kroppen som en farlig och mycket svårkontrollerad enhet. Den enhet som kroppen
utgör är ingen stabil grund för identitetsskapandet utan måste hela tiden tas omhand om den
ska uppvisa rätt form av kön. Idén att naturen har skapat två kön, som går att se i
diskussionerna ovan, finns fortfarande kvar. Men om inte kulturen tar hand om vad naturen
har gett på ”rätt” sätt är det ingenting som säger att naturen är determinerad, anser Matus sig
kunna utröna.88 Detta är utan tvekan en mycket queer ansats i Matus framställning. Hon är av
åsikten att vi endast kan förstå naturen genom kulturen, vilket detta också pekar på. Hennes
försök att skilja de båda åt (natur och kultur) fungerar dock inte helt. Hon erkänner först
förståelsen av naturen som en kulturell process men till slut vill hon ändå hålla kvar vid
naturens verkliga vara.
Som det kan ses ovan ansåg läkarna som utförde obduktionen på Herculine/Abel Barbin att
den dolda aspekten av hens liv var beklämmande. Dreger, som diskuterar Barbin utförligt
genom hela sin studie, sätter fingret på den springande punkten i hermafroditens potentiellt
samhällsomvälvande funktion på många sätt, potentiell homosexualitet. I ett samhälle som
ytterst bygger på tydliga roller där man och kvinna kan säkert skiljas åt ter sig framförallt
äktenskapet som den heligaste av instanser där de båda möts. Äktenskapet som ska vara
barnalstrande kräver heterosexualitet och hermafroditen utmanade därför hela ordningen i
denna uppbyggnad. Dreger kan ge flera exempel på samkönade äktenskap där de båda
makarna utan att veta om det har levt i en homosexuell relation som en följd av misstagen
88
Matus, 1995, s. 21 ff., 31 f., 47 ff.
41
könstillhörighet hos en hermafrodit.89 En intressant fråga att ställa sig rör det faktum att den
homosexuelle som identitet uppkommer ungefär samtidigt som läkare börjar fascinera sig för
hermafroditen och hens överskridande, Dreger anser att detta absolut inte är en slump. En hel
terminologi växer enligt henne fram kring hermafroditen under slutet av 1800-talet och detta
är intimt kopplat till konceptet homosexualitet. Pseudohermafroditism är en term som börjar
användas under denna tid. Dessa hermafroditer, som i sinnet inte vet att de egentligen är en
man eller kvinna, skulle kunna beskrivas som den grupp som vi idag skulle kalla
homosexuella. Idén som ligger till grund för dessa antaganden om pseudohermafroditism är
att kroppen vet. Sexuellt begär ansågs oerhört avslöjande. Om man som man begär en man så
är det antagligen därför att ens kropp egentligen är en kvinnlig sådan och därför skulle man
kunna kallas för hermafrodit.90 Detta är fallet i de allra flesta fall av samkönade äktenskap
som Dreger tar upp. Som vi ska se nedan försvinner dessa ”problem” med tiden och den
sexuellt avvikande tar pseudoheramfroditens plats i läkarvetenskapen. Det är dock viktigt att
poängtera att heterosexualitet togs för givet, även hos hermafroditerna som mer och mer
försvinner ju längre fram i tiden vi kommer. Som Butler argumenterar är det endast i en
heterosexuell relation som vi som individer skapar vårt kön ”rätt”.91 Det är lätt att göra sig av
med det problem som de homosexuella utgör genom att skapa en ny kategori, den
pseudohermafroditiska kategorin. Tanken att det skulle kunna gå att bortförklara sexuellt
avvikande personer med den tankestruktur som hermafroditen utgör ter sig alltså som en
självklarhet. I våra dagar gör vi på liknande sätt när vi talar om ”butch” och ”femme” när det
kommer till lesbiska. Genom att skapa en manhaftig flata och en feminin lesbisk har vi gjort
vårt yttersta för att placera in dessa individer i en heterosexualiserad kontext.92 Det går såklart
att se liknande strukturer i relationer mellan bögar.
Den omöjlige hermafroditen
Någon gång kring början av 1870-talet hände det något drastiskt med hermafroditen och hens
vara eller inte vara. Detta är Dreger mycket noga med att påpeka, vilket syns redan i ramarna
för hennes studie vilken tar sin början på allvar just precis 1870. 93 Bondestam, som i detta fall
utan tvekan är influerad av Dreger, är inne på samma spår. Vad de båda kopplar ihop
processen med är den från Foucault uppsnappade tesen om vetandets betydelse i det moderna
89
Dreger, 1998, s. 76, 117 ff.
Dreger, 1998, s. 130-138.
91
Butler, 2007, 23 ff.
92
Butler, 2007, s. 167 f.
93
Dregers studie innehåller mycket bakgrundsinformation och mycket från tidigare än 1870 och framåt. Men
själva tesen hos Dreger är att vad hon kallar ”The Age of Gonads” tar sin början någon gång under de första åren
på 1870-talet. Se Dreger, 1997.
90
42
samhällets maktutövande. Vad Bondestam framförallt trycker på är bryderierna med de olika
rollerna i samhället och deras föreställda betydelse för ordning och reda. Någonting måste till
slut kunna avgöra vem som är vem ju! Här kommer Bondestam explicit in på Dregers teser
när hon också konstaterar att svaret som ges av läkare och vetenskapsmän är att kön blir
fysik, kön blir könskörtlar (eng. översättning ”gonads”). I längden menar Bondestam
dessutom att detta går att koppla ihop med sedan tidigare sedda strukturer ifrån 1700-talet
(och som vi har sett att både Schiebinger och Bondestam är inne på ovan) – materialismens
oändliga betydelse. Utifrån materiella förhållanden försöker vetenskapsmännen skapa ordning
i naturen och nu även bland män och kvinnor.94
Könskörtlar, testiklar och äggstockar. Att dessa ska vara någon form av grogrund för könen är
en idé som Dreger kan visa växer sig mycket stark under slutet av 1800-talet bland läkare och
vetenskapsmän. Materialismen och en extrem vilja att veta är vad som blir helt och hållet
avgörande för hermafroditen och hens ”rätta” tillhörighet. Vad som ens var manligt eller
kvinnligt är svårt att utröna för Dreger eftersom läkarna som ägnade sig åt undersökningar av
hermafroditer inte verkade kunna komma överens. 95 Matus kan dock hjälpa oss en bit på
vägen. Som hon ser det är det svängningarna som är farliga.96 Det går såklart att koppla ihop
med de forskarna i denna studie som konstaterat, inte unikt på något sätt för just dessa
forskare, om att det moderna samhället som tar sin form under 1800-talets lopp är mycket
beroende av tydliga roller och platser i samhället och då kan man ju inte vandra över gränser
hur som helst. Men för att återkomma till Matus resonemang kring svängningar. Vad hon talar
om är svängningar i genus. Att det är vad som syns, utanpå kroppen eller via kroppen, skulle
kunna kopplas till Bondestams och Schiebingers resonerande kring 1700-talets fixering vid
blicken. Kön är ytters i alla dessa resonemang någonting som syns på kroppen, inte någonting
som kroppen är. Om man resonerar på detta vis är kön inget mer än genus, precis som Butler
också konstaterar.
Vad läkarna till slut kan enas om är dock, som Dreger ser det, könskörtlarnas enorma
betydelse för könstillhörighet. Även om andra attribut vägs in, som t.ex. röst och hållning,
antas dessa påverkas av de olika könskörtlarnas vara eller icke vara i en kropp när läkarna vid
Bondestam, 2010, s. 153 ff., 176 ff., Larsson, ”Ett ängsligt sysslande med könens ordning. Medicinska
tolkningar av kroppen vid 1800-talets mitt” i Bedrägliga Begrepp – kön och genus i humanistisk forskning,
2000, s. 60 ff.
95
Dreger, 1998, s. 75, 107 ff.
96
Matus, 1995, s. 60 ff.
94
43
tiden resonerar kring hermafroditism. I slutändan handlar det om olika kategoriseringssystem,
menar Dreger. Det har tidigare funnits system där man kunde gradera hermafroditen på olika
skalor ifrån icke hermafroitisik till komplett hermafrodit. Detta gör sig inte i det moderna
samhället och nya kategoriseringar måste göras och läkarna vänder sig till könskörtlarna.
Detta ”dödar” i princip hermafroditen en gång för alla som Dreger och Bondestam ser det.
Hermafroditen ”dör” eftersom en kropp med både testiklar och äggstockar är extremt
ovanligt. Dreger drar slutsatsen ifrån sitt resonemang kring könskörtlarnas avgörande
betydelse att vad det handlar om är reproduktion. Rollen som testiklarna och äggstockarna
spelar i reproduktionen går inte att bortse ifrån och det tedde sig som en mycket stark
könsmarkör för dåtidens läkare menar hon. 97 Reproduktion är intressant för oss eftersom
reproduktion vid tiden (1800-talets slut) innebar en förväntad heterosexualitet. Med risk för
att bli tjatig är det ändå avgörande att komma ihåg Butlers argumentation kring
heterosexualitetens enorma betydelse i skapandet av män och kvinnor. Jag menar att
reproduktionen ligger i centrum för att en heterosexuell relation ska skapas som ”naturlig”.
Genom att hävda könens kompatibilitet i reproduktionen har man också skapat mannens och
kvinnans roll som en heterosexuell sådan. Alltså, könskörtlarnas intåg och överväldigande
genomslag för uppfattningen om vem som är vem i korrekta, snygga, trevliga, ”normala”
relationer går inte att överdriva. Genom dem skapas också tillräckligt stabila grunder för att
kunna skapa en uppfattning om essentiellt kön.
Sexualiteters uppfinnande & enorma betydelse
Ju längre fram vi kommer i historien mot vår nutid, ju mer försvinner alltså hermafroditen
som fenomen i vetenskapen, detta är alla studier om den specifike hermafroditen som ingår i
denna undersökning överens om. Vad som istället föds är den sexuelle avvikaren. 98 Idén är
inte unik för dessa forskare utan den är utan tvekan upplockad ifrån Foucault som
argumenterar att sexuellt avvikande individer uppkom under 1800-talet i första bandet av
Sexualitetens Historia.99
Hermafroditens historia är intimt kopplad till homosexualitetens uppfinnande. Med
homosexualitetens uppfinnande menar jag såklart inte att homosexuella plötsligt en dag bara
97
Dreger, 1998, s. 28, 84-91, 107 ff., 140-154.
Bondestam, 2010, s. 131 f.
99
Foucault menar att en rad perversioner uppfinns i takt med att personer började tala mer och mer om sex och
kön med läkare av olika slag. Dessa perversioner kunde vara alltifrån den homosexuelle till den heterosexuelle
(den heterosexuelle sågs som en person vars sexuella umgänge ej syftade till barnalstringen). Detta kopplar han
ihop med ett maktutövande där vetandet står i centrum och där normer skapas och därför också olika avvikare.
Foucault, 2002, s. 58-70.
98
44
fanns i världen, vilket varken Dreger, Bondestam, Matus och Shiebinger gör, eller Foucault
för den delen heller. Däremot är de alla överens om att den homosexuelle blir en kategori
någon gång under slutet av 1800-talet och att detta är nära kopplat till den moderna
statsmakten och till det ”problem” som hermafroditen utgjorde tillsammans med en önskan
om att placera människor i rätt fack, att veta blir viktigt och en del av maktutövandet. Ju
starkare uppdelningen mellan män och kvinnor blir ju mer intressant blir det för dåtidens lärde
att fokusera vad som faller utanför denna uppdelning. Detta menar Bondestam, Matus och
Dreger för blir mer och mer tydligt under 1800-talets gång. Detta föder vad alla, i Foucaults
anda, kallar för en avvikare, någon som inte passade in i de förväntade rollerna. 100 Läkarna i
Dregers undersökning diskuterade outtröttligt hur man skulle förhålla sig till dessa
förvånansvärt många individer som uppvisade rätt fysiska attribut men helt fel sexuella
preferenser. Vi har redan sett här ovan hur de oroade sig för de olika institutionerna i
samhället och deras fortlevnad. Problemet som, Dreger ser det, är att de målade in sig i ett
hörn. Vi ska nedan se hur hermafroditen blev en omöjlighet i det moderna samhället, men
ändå fanns det individer som uppvisade könsöverskridande beteende. Dessa blev därför de
sexuellt avvikande, en kategori som alltså tog över den hermafroditiska när den blev omöjlig
att upprätthålla längre, enligt Dreger.101 Med det sagt kan man inte påstå att alla hermafroditer
ansågs vara sexuella avvikare, men de homosexuella antogs förbluffande ofta bära på
hermafroditiska drag av något eller flera slag. 1911 lades ett fall fram för den medicinska
akademin i Frankrike där en hermafrodit. Denna person hade uppfostrats och såg ut som en
man, det var alltså en man när man tog genus i beaktning. Dock hade denna man visat sig vara
en hermafrodit. Vad läkarna fascinerades över var det faktum att detta var en kvinna som
uppvisade ett maskulint sexuellt begär.102 Detta handlar alltså om en homosexuell hermafrodit
enligt dåtidens klassifikationer. Det är intressant att märka att det är sexualitet och inte genus
över lag som ”gör” denna individ till en hermafrodit i läkarnas ögon.
På samma sätt som Dreger resonerar ovan kan Jill Matus argumentera för hur man i det
Viktorianska England gjorde allt för att hålla naturen i schack. I sin studie kan Matus spåra en
syn på könen som en process. Om könen är en process, någonting som blir, torde ju också
samhället i stort kunna påverka de uttryck som könen tar. Omgivningens ansvar för kroppen
verkar alltså ha haft enorm betydelse för hur kroppen skulle konstrueras och tolkas. Begäret,
100
Bondestam, 2010, s. 131 f., 177 f., Dreger, 1997, s. 113 f., Matus 1995, s. 36.
Dreger, 1998, s. 126-138.
102
Dreger, 1998, s. 128.
101
45
som vi nog ändå får säga är grunden för sexuell preferens, var som Matus ser det, oerhört
utsatt för den omgivning i vilket det uppkommer. Det betyder i längden också att
homosexualitet är någonting socialt, inte fysiskt.103 Detta passar väl in i den nya ideologin,
som Dreger kallar ”The Age of Gonads”, där hermafroditen rent fysiskt blir en omöjlighet i
princip men där ett begär som inte ter sig ”normalt” kan skapas ändå. Matus, som snabbt
konstaterar att hon tänker skilja på natur och kultur, gör ett ställningstagande när hon
konstaterar att vi måste skilja på dessa (kön och genus) för att kunna förstå hur kön fungerar i
samhället. Hon ställer sig uttryckligen kritisk till Butlers försök att kollapsa uppdelningen
mellan kön (som brukar anses vara kopplat till naturen) och genus (som sägs vara det
”kulturella könet”).104 Matus slår dock knut på sig själv i sitt försök anser jag. Hon talar om
kulturen som den struktur genom vilken vi som människor förstår och skapar ett
meningsbärande system av naturen. Alltså, kulturen skapar vår syn på och förståelse av
naturen. I ett queert resonemang går man till väga på ett liknande sätt när man säger att
naturen (kroppen) inte kan kodas förens man har skapat ett meningsbärande system inom
kulturen. Om vi då tar det queerteoretiska resonemangen för sanning skapas kön via kulturen,
alltså via genus. Det är på en och samma gång ett queert resonemang, men ett försök att ta
avstånd ifrån queerteoretiska idéer som Matus gör.
Det som överlever den till synes obarmhärtiga marschen mot hermafroditens ”död” verkar
alltså vara en tankestruktur som läkare och vetenskapsmän använder för att förklara det som
ter sig köns- eller genusöverskridande – ”felriktad” sexualitet. Modellen för det överskridande
eller det kombinerade lever kvar efter hermafroditen i princip blivit en fysisk omöjlighet när
fokus i könsdefinitioner flyttar sig och blir smalare och smalare. Kategorierna homosexuell
och pseudohermafrodit smälter här samman för både Bondestam och för Dreger i sina
analyser av sexualitet, genus, kön och fysik.105 Syftet med Dregers studie skiljer sig åt ifrån
t.ex. Bondestams och Gilberts vilket vi sett här ovan och därför problematiseras inte dessa två
kategorier i någon större utsträckning hos Dreger. Men Bondestam knyter ihop sitt kapitel om
fysisk och psykisk hermafroditism med en mycket intressant diskussion om det påstådda
problemet med att försöka skriva ihop hermafroditens och den homosexuelles historia. För
Bondestam är det en och samma historia, samma diskurs, som har utvecklats och tagit nya
former. De båda kategorierna härstammar ifrån samma medicinska och rättsliga discipliner
103
Matus, 1995, s. 32 f., 36.
Matus, 1995, s. 8.
105
Bondestam, 2010, s. 213 ff., Dreger, 1997 s. 126-138.
104
46
och de diskuteras dessutom av samma män under slutet av 1800-talet när den homosexuelle
som kategori ska ha uppkommit. I slutändan handlar det om frågan om det går att skilja kön
från genus, fysik från psykiska processer och det erkänner också Bondestam. För henne är det
inte lika självklart att göra det, som så många har påstått att man måste göra, därför att de är
helt och hållet skilda fenomen, att skilja på kön och genus. I sin studie ser istället Bondestam
hur man kan spåra strukturer långt tillbaka i historien där man tänker sig kön och genus, fysik
och psykiska processer som en och samma i en helhet som skulle kunna kallas för kön. I sin
inledning konstaterar också Bondestam att hermafroditen faller inom den kategorin som
Butler menar att vi måste vända oss till för att förstå hur kön som fenomen skapas och
upprätthålls – den främmande. Att fokusera på indelningar, klassifikationer och normativitet
möjliggörs enligt Bondestam genom studiet av hermafroditen.106 Här har Bondestam hamnat i
en queer förståelse av kön, anser jag. I resonemanget finns mycket likheter med Butlers
teorier: Kön som en position, en skapad sådan, snarare än någonting man föds och dör som.
Sexualitetens, heterosexualitetens, betydelse för att göra kön på ett socialt accepterat och
fullkomligt sätt. Och i slutändan presentationens, performativitetens, betydelse för att kodas
på ett snabbt och så korrekt sätt som möjligt. Ett oerhört komplicerat nät av fysiska attribut,
sociala roller, sociala positioner och sexualitet växer fram där man kan skapa oändligt många
kombinationer men där endast ett fåtal, om ens det, är accepterade. Detta synliggör
hermafroditen om man läser hens historia med queera ögon. I viss mån hamnar alltså
Bondestam i en queer förståelse av kön. Denna förståelse är ingenting som hon gör en poäng
av i någon större utsträckning, hon fokuserar istället (precis som de andra forskarna i denna
undersökning) på genus som konstruerat och förhandlingsbart.
106
Bondestam, 2010, s. 15 f., s. 223-231.
47
Resultat & slutsatser
Bondestam, Dreger, Gilbert, Matus och Schiebinger bygger alla upp sina studier efter en
tydlig struktur i argumentationen, som jag kan se det. De undersöker alla könens gränser och
skapande i historisk tid och när de gör det vänder de sig alltid till genus till slut. Jag tror att
det handlar om att genus går att argumentera för och skriva om på ett sätt som den fysiska
kroppen inte gör, den fysiska kroppen sätter inte lika stora avtryck i källmaterialet kan man
argumentera för, det får framtida undersökningar reda ut. Att de alla vänder sig till genus på
ett eller annat sätt syns tydligt här ovan. I Gilberts argumentation vänder hon sig till genus i
resonemanget kring feminiserade män i England under den tidigmoderna tiden, det kan också
handla om Bondestams och Schiebingers försök att förstå sig på Linnés klassifikationssystem
utifrån sexualitet som ett uttryck för genus. Men det kan också handla om de tydliga
gränserna för kvinnligt och manligt som rättsmedicinarna försökte bidra till att skapa i
lagtexter och i specifika fall i Bondestams och Dregers studier. Det är många gånger en
flytande gräns mellan genus och kön som framstår i dessa undersökningar, därför är det ofta
en aning förvirrande. Kön kopplas i allas studier uttryckligen till någon form av ideologisk
positionering, i relation till samhället. Det handlar i slutändan, som Schiebinger mycket
tydligt nämner, om medelklassens ideologi. Därför blir också den uppdelningen som jag
gjorde i mitt teoriavsnitt (där kön som frikopplas ifrån kroppen och blir ett ideologiskt uttryck
– en laddad position) mer passande för detta materialet anser jag än en som behandlar kön
som ett utryck för naturen och endast genus som skapat. Den kroppsliga fysiken är en sak,
kön som ideologisk position, skapad utifrån genus som performativt, en helt annan, vilket
också går att se i hur författarnas användande av termerna genus och kön på ett flytande sätt i
de historiska studierna i denna undersökning visar på, menar jag.
Genus är för alla dessa författare performativt, vill jag påstå. På många sätt handlar alla deras
studier om hur man ska representera en socialt betingad position och hur en samtid har tolkat
och använt sig av dessa representationer. De gränser som de alla bygger upp mellan kvinnligt
och manligt upprätthålls av en vid tiden varande ideologi som blir tydligare och tydligare ju
längre fram i den kronologiska framställningen som författarna kommer. Det handlar om att
kunna diffrentiera människor utifrån förväntningar och normer som de alla ser, det kan man
säga. Sexualitet spelar här en avgörande roll, inte endast på grund av att det är en så tydlig
performativ akt, utan också på grund av hur heterosexualiteten så tydligt har premierats under
hela den tidigmoderna och moderna tiden, vilket syns tydligt i hur författarna använder sig av
48
begreppet sexualitet. Detta får, som vi har sett, sitt tydligaste uttryck under 1800-talet med
hetsen kring hermafroditer och deras doldhet som farliga element i både Bondestams och
Dregers studier där heterosexualitet eftersträvas av de i samhället med inflytande
(rättsmedicinare, läkare osv.) till den punkt där hermafroditen försvinner till förmån för den
homosexuelle – sexualitet skapar här en ny grupp. Men fröet finns tidigare i historien. Det
handlar till slut om vetenskapen, vill jag påstå. Schiebinger i sin studie tydligt hur de nya
vetenskapsidealen föder nya krav på hur kroppen ska tolkas utifrån de materiella
förutsättningarna, att kunna se spelar större och större roll. Sin absoluta fixering får inte könen
förens denna utveckling fullbordas under de sista årtiondena på 1800-talet i ”the Age of
Gonads” som Dreger har valt att kalla den tiden.
Det finns alltså tydliga fokus i dessa studier, och också tydliga tendenser som går att se. Kön
är för alla dessa forskare genus om man väljer att läsa dem med queera ögon (vilket jag ska
argumentera för att man borde nedan). Hur man som individ väljer att presentera sig själv får
för dem alla en alldeles avgörande roll för hur den egna samtiden kommer att tolka en. De
förväntningar och normer som finns i ett samhälle upprätthålls i slutändan endast om man
väljer att göra ”rätt”, vilket många individer i materialet som ligger till grund för de
undersökningar som har studerats här uppenbarligen inte har gjort. Det är först när dessa
individer träder fram i historien som vi kan se den heterosexuella matrisen och hur den
fungerar. De element som har hamnat utanför den har man ha spenderat tid för att antingen
förstå eller tvinga in i den vedertagna strukturen. Sexualitet är ett annat fokus som finns i
dessa studier. Ofta handlar normbrytande beteende om någon form av sexuellt beteende eller
val kopplat till förväntad sexualitet. Allt detta går hand i hand med den framväxande
vetenskapen. Foucault har utan tvekan satt sina spår i författarnas syn på vetenskap och
makt.107 Naturvetenskapens beslutsamma framsteg med i bakgrunden av alla undersökningar
som någon form av bakgrund, en form av refferenspunkt som hela tiden färgar hur man måste
tolka och förstå materialet som ligger framför en. När detta kopplas ihop med en annan
framväxande trend i samhället, medelklassens framväxt, skapas en mycket stark ideologi. En
ideologi som jag i slutändan skulle vilja lika ställa med den heterosexuella matrisen.
Under loppet av hela första bandet av Sexualitetens Historia resonerar Foucault kring vetande och makt.
Makten att känna till allt om människor och genom denna kunskap placera in människor i fack växer fram enligt
Foucault under 1800-talet och är ett typiskt drag för den moderna staten. Vidare se Foucault, 2002.
107
49
Ideologin är för dessa författare det outtalda i deras studier på många sätt. I deras användning
av termer som sexualitet, genus, kön och kanske framförallt medelklass byggs ideologin upp,
väl förankrad i vedertagna idéer kring vad alla dessa termer innebär. Vad de inte gör är att ta
vara på denna ideologi, anser jag. Den finns där hela tiden, men samtidigt inte och det är i
detta som den queera läsningen av dessa författare bidrar till oerhört mycket. I sin
presentation av termer som viktorianer, medelklass osv. i Dregers och Matus studier (men
också i viss mån i Bondestam) byggs en ideologi in dessa grupper, kanske framförallt en
sexuell sådan. Men för att förstå denna ideologi måste man förstå, och diskutera, den
heterosexuella matrisen. Man måste alltså göra en queer läsning. Med hjälp av Butler kan man
dekonstruera den antagna heterosexualiteten och därefter också de antagna könen och avlöja
dessa som uttryck för en begränsande ideologi. Om vi väljer att fokusera de udda (queera)
element så som hermafroditen och den utmaning som hen utgör kan man med hjälp av
queerteori skapa sig en djupare förståelse för hur vår kulturella sfär har skapat och
upprätthåller dikotomin man/kvinna. Dikotomin är hela tiden skör, vilket också Butler, som
vi har sett, är noga med att poängtera. Den måste upprätthållas med med makt genom lagen
och de som inte passar in i förväntade normer, de i slutändan genusavvikande individerna,
måste man spendera kraft för att antingen förklara, förstå eller radera ut. Allt i ett försök att
upprätthålla en ideologi, den heterosexuella matrisen.
Denna uppsats har inta haft för syfte att peka finger mot några forskare och säga att de borde
ha gjort si och så istället. Syftet har varit att undersöka hur de har gjort i sina försök att förstå
sig på den historiska hermafroditen och möjligheterna som queerteori kan ge oss i studiet av
könens historia. Termer och gränser mellan termer och deras inflytande på författarna har
stått i fokus. Det är tydligt hur det i alla studier som undersökts är genus och inte kön som har
stått i fokus, men samtidigt är det hermafroditens könstillhörighet som har varit målet med
studierna. Gränsen mellan genus och kön har därför alltid varit flytande. Även sexualiteter
och deras positionering gentemot hermafroditen har utgjort ett intressant inslag i studierna.
Heterosexualitet har försökt upprätthållas från 1500-talet (minst) och frammåt av allt ifrån
läkare och rättsvetare till moralister genom kreativa lösningar, kan man se i materialet. Men
till slut är ändå kön performativt i alla dessa studier, vill jag påstå. Det är praktiker snarare än
fysik som stipulerar hur man uppfattar någon, som dessa författare ser det. Och det är minst
sagt en queer idé, frågan är bara vem som har modet eller viljan att gå hela vägen i slutändan.
Hela vägen till att resonera utifrån Butlers teorier när man skriver könens historia. När det
kommer till kön och identitet har vi i vårt eget land sett exempel de senaste åren på hur ett ord
50
som ”hen” kan skapa ramaskri och en näst intill fientlig stämning.108 Att ”stjäla” någons kön
verkar ha blivit ett riktigt orosmoment för många människor.
I detta sammanhang måste det därför också problematiseras, anser jag, att dessa författare inte
använder Butlers teorier för att belysa sitt material. Visst är Butler nämnd i alla arbeten, men
hon diskuteras aldrig i någon större utsträckning och när det görs är det ofta för att distansera
sig från hennes idéer snarare än att använda sig av dem. Det finns utan tvekan ett starkt
historiskt inslag i Butlers teorier. Hon konstaterar bland annat att kön alltid är kulturellt och
historiskt betingat.109 Ändå flyr Matus, Gilbert, Dreeger, Schiebinger och Bondestam undan
från henne. Det ter sig för mig som en helt absurd sak att göra när de alla så tydligt resonerar
queert rörande kön och genus som jag har visat i denna undersökning. Om man ska studera en
så extremt normbrytande person som hermafroditen torde man inte blunda för queerteori, det
är ju precis dessa normbrytande personerna, som Butler menar, visar på hur den
heterosexuella matrisen fungerar.110 Det går utan tvekan att skriva historia på ett queert sätt.
Och då menar jag inte endast att skriva historia utifrån de tidigare osynliggjorda personerna
som Rosenberg argumenterar för i sitt bidrag till antologin Makalösa Kvinnor 111 , den
historieskrivningen som har kommit igång under 90-talet och som idag fortfarande arbetar
målmedvetet arbeter för att synliggöra de som faller utanför heteronormen. De antologier som
har utgjort grunden för översikten av den queera rörelsen in i akademin och finrummet i här
ovan är lysande exempel på denna typ av ”queer historia”. Nej, den form av queer historia
som jag anser att man borde skriva är av ett annat slag. Det är en historia som handlar om
nutiden lika mycket som dåtiden. En historia som på foucaultmannér skriver en genealogi, en
utveckling, där de queera teorierna kan användas för att dekonstruera vad vi tar för givet här
och nu och avslöja dem som historiska processer snarare än som fördiskursiva sanningar. En
sådan historieskrivning är enligt mig en sann Queer historia.
Under 2012 rasade en livlig debatt, både på kultursidor, bland vänner, på arbetsplatser osv. angående
användningen av ”hen”.
109
Butler, 2007, s. 2-8
110
En grundläggande idé i all form av queer teori är att inte fokusera de udda utan de normativa. Hur fungerar
normen frågar man sig, inte hur är de udda elementen. Därför blir också de personer som faller utanför normen
en form av avslöjande element, för dessa personer måste man förhålla sig till och då uppstår en form av
diskussion mellan normen och de normbrytande. Detta är idéer som är genomliggande i bode Gender Trouble
och Bodies That Matter. se Butler 2007, 2011.
111
Rosenberg menar att historieskrivningen alltid har varit heteronormativ, alltså att de icke heterosexuella har
osynliggjorts och därför också missrepresenterats. Den nya ”queera historien” borde enligt henne fokusera på de
normbrytande personerna, de homosexuella, transsexuella osv.
108
51
Käll- & litteraturförteckning
Källor
Bondestam, Maja, Tvåkönad – studier i den svenska hermafroditens historia, Nora, 2010.
Dregger, Alice, Hermaphrodites and the Medical Invention of Sex, Cambridge Mass., 1998.
Gillbert, Ruth, Early Modern Hermaphrodites – sex and other stories, Basingstoke, 2002.
Matus, Jill, Unstable Bodies – victorian representations of sexuality and maternity,
Manchester, 1995.
Larsson, Maja, ”Ett ängsligt sysslande med könens ordning. Medicinska tolkningar av
kroppen vid 1800-talets mitt” i Bedrägliga Begrepp – kön och genus i humanistisk forskning,
Andersson, Gudrun (red.), Opuscula Historica Upsaliensa 24, 2000, s. 51-72.
Schiebinger, Londa, Nature’s Body – gender in the making of modern science, New
Brunswik, NJ, 2004.
Litteratur
Ambjörnsson, Fanny, Vad är Queer?, Stockholm, 2006.
Ambjörnsson, Fanny, Rosa – den farliga färgen, Stockholm, 2011.
Butler, Judith, Gender Trouble – feminism and the subversion of identity, New York, 2007.
Butler, Judith, Bodies That Matter – on the discursive limits of ”sex”, New York, 2011.
Börjesson, Mats, Diskurser och Konstruktioner – en sorts metodbok, Lund 2003.
Foucault, Michel, Sexualitetens Historia band 1: Viljan att veta, översättning av Britta
Gröndahl, Göteborg, 2002.
52
Foucault, Michel, Herculine Barbin – being the recently discovered memoirs of a nineteenthcentury french hermaphrodite, New York, 2010.
Holgersson, Ulrika, Klass – feministiska och kulturanalytiska utgångspunkter, Lund, 2011.
Jarrick, Arne, ”Har könen blivit fler med tiden? – en kritik av Thomas Laqueur, i Seklernas
Sex – bidrag till sexualitetens historia, Bergenheim, Åsa & Lennerhed, Lena (red.),
Stockholm, 1997, s. 22-38.
Laqueur, Thomas, Making Sex – body and gender from greeks to Freud, London, 1990.
Norrhem, Svante m.fl, Undantagsmänniskor – en svensk HBT-historia, Norstedts
Akademiska Förlag, 2008.
Petersson, Stig-Åke, ”En Svensk Homorörelse Växer Fram – RFSL 1950-2000” i Homo i
Folkhemmet – homo-och bisexuella i Sverige 1950-2000, Andreasson, Martin (red.),
Göteborg, 2000, s. 11-35.
Rosenberg, Tiina, ”Om Heteronormativ Historieskrivning” i Makalösa Kvinnor –
könsöverskridare i myt och verklighet, Borgström, Eva (red.), Göteborg, 2002, s. 239-284.
Rydström, Jens, ”Piska och Morot – HBT mellan stat och folkrörelse 1944-2007 i Staten som
Vän eller Fiende? – individ och samhälle i svenskt 1900-tal, Hedin, Marika m.fl., Stockholm,
2007, s. 41-63.
Skeggs, Beverly, Formations of Class and Gender: becoming respectable, London, 1997.
Internet
www.alicedreger.com, sökord: ”about”, besökt 5/4 2013 kl. 15:43.
www.winchester.ac.uk, sökord: ”Ruth Gilbert”, besökt 5/4 2013 kl. 16:02.
53
54