Kliniskt kemiska laboratoriet
fPt-Glukosbelastning
Enhet:
Klinisk kemi och transfusionsmedicin
Giltigt från: 2004-01-07
Revision:
2014-12-18
Utarbetad av: Helene Davidsson-Eiman
Fastställd av: Kim Ekblom
Medicinsk bakgrund
Glukosbelastning används för att i tveksamma fall ställa diagnosen diabetes mellitus och ibland
också i samband med andra endo-krinologiska utredningar. Testet visar patientens förmåga att
normalisera blodsockernivån med endogent insulin efter intag av glukos.
Peroral glukosbelastning kan inte användas för att påvisa förhöjd glukosomsättning, eftersom
variationer i ventrikelns tömningshastighet påverkar möjligheten att säkert fastställa
eliminationshastigheten. Förhöjd glukosomsättning kan påvisas med intravenös glukosbelastning
som emellertid har liten klinisk användning.
Fastevärden av kP-Glukos som vid upprepade tillfällen är mer än eller lika med 7,0 mmol/L skall
uppfattas som diabetes och då är glukosbelastning ej indicerad. Sporadiskt uppmätta kP-Glukos
som är mer än eller lika med 12,2 mmol/L (ej fastande) i kombination med symptom på
hyperglykemi är också tillräckligt för diagnos (WHO 1998).
Peroral glukosbelastning görs om fasteblodglukos varierar, visar gränsvärden eller diagnosen av
annan orsak är osäker. Indikationen för OGTT är relativt begränsad utom vid graviditet då
undersökningen är av stort kliniskt värde.
Remiss
Cambio COSMIC / REMISS KEMI, tom rad
Patientförberedelse
Patienten skall äta normal kost dagarna före undersökningen. Han/hon skall vara fastande, inte ha
rökt, snusat eller utsatt sig för fysisk ansträngning efter kl 20.00 kvällen före belastningen.
Glukosbelastning utförs ej på ammande mödrar.
Provtagningsanvisningar
Glukosbelastning utförs på klin kem lab’s mottagning och måste tidsbeställas.
Glukosbelastningen utförs inte om fasteglukos är mer än 7,4 mmol/L.
Analysprincip
Under standardiserade yttre förhållanden mäts plasmaglukoshalten som fasteprov på morgonen och
två timmar efter det att patienten har druckit kyld Gluco-75-Glukosbelastningsdryck. kP-Glukos
analyseras med HemoCue P-Glukosfotometer. Vid frågeställning om glukosuri tas urinprov för UGlukos före samt vid 60 och 120 minuter efter att patienten har druckit glukosblandningen.
Referensintervall
Se Bedömning
Svarsrutiner
Analysen ingår ej i akutsortimentet. Analysen skall tidsbeställas.
Ett utskrivet dokuments giltighet kan ej garanteras
Sida 1 av 2
Kliniskt kemiska laboratoriet
Bedömning
Klin kem lab’s referensintervall för fkP-Glukos = 4,2 - 6,3 mmol/L.
kP-Glukos (mmol/L)
Fastande
120 min
Diabetes mellitus
7,0
12,2
Nedsatt glukostolerans
8,9 - 12,1
enligt WHO, 1998
För venblod finns andra värden.
Omsättningshastigheten för tillförd glukos dvs glukostoleransen minskar med stigande ålder.
Graviditetsdiabetes anses föreligga om 2 timmars-värdet för P-Glukos i kapillärprov vid OGTT är
mer än eller lika med 10,0 mmol/L.
Renal glukosuri (normala blodglukosvärden men glukosuri såväl före som under belastningen)
beror på defekt återresorption av glukos i njurtubuli.
Normoglykemisk glukosuri kan föreligga när glukosuri förekommer enbart postalimentärt eller
under glukosbelastning och således ej under fasta. Vid detta tillstånd överskrids njurtröskeln för
glukosreabsorption (9,2 – 11,1 mmol/L).
Snabb plasmaglukosstegring till en hög nivå följt av en snabb normalisering förekommer bland
annat efter ventrikelresektion. Den höga plasmaglukosnivån åtföljs av glukosuri.
Vid graviditet förekommer, framför allt under 3:e trimestern, sänkt glukostolerans och därmed
också glukosuri. Vanligen orsakas glukosuri under graviditet ej av sänkt kolhydrat-tolerans utan
beror på en ökad glomerulusfiltration vilket leder till att förmågan att resorbera glukos i proximala
tubuli överskrids.
Ackrediterad
Nej
Ett utskrivet dokuments giltighet kan ej garanteras
Sida 2 av 2
