Handling 2004 nr 38

advertisement
Handling 2004 nr 38
Interpellation av Agneta Granberg (m) till ordföranden i SDN Bergsjön om otrygghet och
säkerhet samt svar den 13 maj 2004
Göteborg den 3 mars 2004
Till Göteborgs kommunfullmäktige
”Jag råder ingen jag känner att gå ut i Bergsjön eller Kortedala en kväll. Inte heller någon vuxen.”
Uttalandet gjorde en polis i februari 2004 till en tidning i ett reportage om en flicka som hade blivit
misshandlad på Komettorget i Bergsjön.
Vad är det som har hänt som gör att människor rekommenderas att inte vara ute på kvällar och nätter?
Vad är det för samhälle som inte kan garantera sina medborgare rättssäkerhet? Frågorna och tankarna
är många men de bottnar alla i min bestämda uppfattning att verkningsfulla åtgärder behöver vidtas för
att människor tryggt ska kunna vistas ute utan uppenbar risk för att bli utsatta för fara eller uppleva
otrygghet såsom oprovocerat våld, rån eller annat brott.
Respekten för varje människas lika värde förutsätter en rättstrygghet som omfattar alla. Skydd för liv,
integritet och egendom får inte vara en fråga om klass och pengar, där bara den kan vara trygg som har
råd att kompensera statens eller kommunens tillkortakommanden. Det är av stor vikt att barn redan
från mycket unga år möter tydliga reaktioner när de gör något som är fel. Alla vuxna måste känna ett
ansvar för att reagera och sätta gränser när det krävs. Det grundläggande ansvaret är naturligtvis
föräldrarnas, men även skola, socialtjänst, polis och rättsväsende är viktiga.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till ordföranden i SDN Bergsjön;

Instämmer Du med polisens uppfattning om att man inte ska gå ut på kvällen i Bergsjön?

Vad kommer Du att på kort och lång sikt göra för att tryggheten och säkerheten ska öka i
Bergsjön?
Agneta Granberg (m)
Interpellationssvar:
Agneta Granberg har i sin interpellation ställt två frågor till mig som ordförande i
SDN Bergjsön:
”Instämmer Du med polisens uppfattning om att man inte ska gå ut på kvällen i
Bergsjön?”
och
”Vad kommer Du att på kort och lång sikt göra för att tryggheten och säkerheten
ska öka i Bergsjön?”
Jag vill ge följande svar:
Fråga 1:
I frågan hänvisar Agneta Granberg till ”polisens inställning” och jag vill börja med att
poängtera att det uttalande som citeras i interpellationen är en enskild polismans
uppfattning, citerad i en tidningsartikel. Detta yttrande får stå för den person som
uttalat sig men har ingenting med polisens officiella ståndpunkt att göra.
Svaret på frågan är att nej, jag instämmer inte – tvärtom menar jag att otryggheten
ökar om ”vanligt folk” inte rör sig ute. Den upplevda otryggheten, vilken bara delvis
har någon grund i verkliga förhållanden, är ett minst lika stort problem i vår stadsdel
som den faktiska risken att bli utsatt för brott och gör att många, inte minst kvinnor,
begränsar sin vardag genom att stanna inne. Detta innebär givetvis minskad frihet för
den enskilde, men utgör också en risk för att det offentliga rummet lämnas över till
dem som står för våld och otrygghet.
För övrigt rekommenderar jag inte mina bekanta att nattetid befinna sig ensamma på
ödsliga platser överhuvudtaget - varken i Bergsjön eller någon annanstans.
Fråga 2:
Låt mig först konstatera att detta med att upprätthålla lag och ordning är en polisiär
uppgift, inte en kommunal, och att detta förhållande gäller också i stadsdelar som
Bergsjön. Därmed inte sagt att nämnden inte engagerar sig i trygghetsskapande
åtgärder, tvärtom (vilket jag vill belysa med några exempel längre fram i detta svar).
Men det är ett faktum att där polisen gjort riktade punktinsatser, som nyligen i
Angeredsområdet, har detta givit tydliga resultat i form av kraftigt minskad
brottslighet.
Den problematik som berörs i interpellationen är mycket komplex och har bäring på
många olika politikområden. Brottslighet och otrygghet är snarare ett generellt
samhällsproblem än en fråga för en enskild stadsdelsnämnd och jag är övertygad om
att åtgärder för att komma tillrätta med utvecklingen på detta område behöver göras på
många olika nivåer och på många olika sätt för att ge resultat. Inte minst av detta skäl
är samverkan ett nyckelord i sammanhanget och i Bergsjön vågar jag påstå att vi
kommit långt med att samverka mellan olika aktörer, såväl offentliga (statliga,
regionala och kommunala) som privata. Vi har fyra råd (Hälsorådet, Rådet för ett
tryggt och trivsamt Bergsjön, Rådet för sociala frågor samt Rådet för arbete,
utbildning och rehabilitering) vilka sammanförs i Samordningsgruppen. Polis,
socialtjänst, försäkringskassa, primärvård, skola, arbetsförmedling och fastighetsägare
är några av de organisationer som finns representerade i råden, där gemensamma
problem diskuteras och konkreta åtgärder beslutas. Detta arbete har pågått i flera år
och har nu börjat finna sina former.
Min uppfattning är att det går att urskilja tre delar i det trygghetsskapande arbetet: att
minska grogrunden för kriminalitet och drogmissbruk, att göra riktade förebyggande
insatser både vad gäller den fysiska miljön och olika grupper och individer samt att
arbeta med repressiva åtgärder. I Bergsjön arbetar vi med alla tre delarna och jag vill i
det följande ge några exempel:
Den första delen handlar enligt min mening om att skapa ett samhälle som visar alla
sina medborgare respekt, som präglas av solidaritet och jämlika levnadsvillkor och
som motverkar utanförskap och maktlöshet. Jag avser därför att även fortsättningsvis i
mitt uppdrag som fullmäktigeledamot medverka till en kommunal budget som syftar
till detta, exempelvis genom att försvara resursfördelningsmodellen, för att långsiktigt
öka tryggheten och säkerheten i Bergsjön liksom i resten av vår stad.
Ungdomar som känner låg tilltro till samhällets förmåga att erbjuda dem en ljus
framtid löper förmodligen högre risk att hamna i destruktiva beteenden och därmed
utsätta både sig själva och andra för lidande. Att göra insatser för att få fler bergsjöbor
i arbete är därför en annan viktig del i det långsiktiga arbetet med att öka trygghet och
säkerhet. Här kan nämnas Arbetsforum, ett samverkansprojekt som hämtat inspiration
från både Delta och Skärholmen. Skolans förmåga att ge alla elever självkänsla och
goda förutsättningar för framtiden hör också till detta område.
Ökat kvarboende är en annan pusselbit för att öka den sociala stabiliteten, här har en
förstärkt offentlig och kommersiell service en viktig roll. Det nyligen invigda
Bergsjön Centrum (med Göteborgslokaler som ägare) kan vara en del i detta, liksom
de åtgärder som vidtas av hyresvärdar för att fler ska trivas i stadsdelen och stanna
kvar. Utbyggnaden av Sandeklevsskolan till F-9-skola har samma syfte.
Till den andra delen hör sådant som bra skolor, bra fritidsverksamhet, ett brett och
livaktigt föreningsliv, en fysisk miljö som upplevs som trygg och trivsam samt tidiga
insatser för ungdomar i riskzon. Några exempel på insatser som gjorts för att förbättra
den fysiska miljön under senare år är förvaltarsamverkan kring Gärdsås torg,
upprustning av Komettorget, upprustade lekplatser, belysningsinventering vid
hållplatser och längs gångstråken och pågående byte av belysningsarmaturen, röjning
av buskar och träd längs gångstråk och gemensamma grönområden, upprustning av
skolornas utemiljöer, upprustning av Geråshallens och Galaxens utemiljöer, årligen
återkommande vårstädningar med deltagande av skolor och föreningar samt
upprustning av spårvagnshållplatser.
Ungdomsteamet på Bergsjöskolan och Öppna skolan är andra exempel på riktade
förebyggande åtgärder, liksom Pröva-på-verksamhet i samverkan med föreningar.
I samverkan med bl.a. Förvaltnings AB Framtiden och polisen kommer inom kort ett
arbete för att minska droganvändandet i stadsdelen att inledas. Visionen är ett
narkotikafritt Bergsjön, något som definitivt skulle minska otryggheten då en stor del
av all våldsbrottslighet har koppling till drogbruk.
Att på olika sätt involvera och aktivera ”vuxensamhället” och då inte minst föräldrarna
i arbetet är enligt min mening en helt avgörande förutsättning för att lyckas, och även
på detta område pågår aktiviteter i stadsdelen.
Den tredje delen berör såväl polisens arbete som de åtgärder socialtjänsten vidtar när
unga begår brott eller använder droger. Här finns en gemensam s.k. riskgrupp där
Bergsjöns individ- och familjeomsorg och polisen gemensamt arbetar på ett mer
operativt plan.
Socialtjänsten arbetar också ständigt med metodutveckling vad gäller
behandlingsinsatser, något som inrättandet av ett MST-team (Multi Systemisk Terapi)
i Nordost är ett exempel på.
Sammantaget görs alltså en hel del, även om det naturligtvis alltid finns möjligheter
till förbättringar.
Mitt svar på fråga två kan sammanfattas med att jag avser arbeta för att de åtgärder
som redan är igång kan fortsätta samtidigt som nya utvecklas. Arbetet med att öka
trygghet och säkerhet kan dock, som jag tidigare sagt, inte enbart bedrivas inom en
stadsdelsförvaltning utan kräver samverkan och gemensamma åtaganden i hela
samhället.
Göteborg 2004-03-11
Anna Johansson
Ordf. SDN Bergsjön
Download
Random flashcards
Ölplugg

1 Cards oauth2_google_ed8be09c-94f0-4e6a-8e55-87a3b14a45db

Svenska

105 Cards Anton Piter

Fysik

46 Cards oauth2_google_97f6fa87-d6cd-4ae9-bcbf-0f9c2bb34c13

Create flashcards