Sammanställning av naturvärden samt
hotbildsanalys för biosfäromårde
Kristianstads Vattenrike
Kuststräckan samt den kustnära delen av Hanöbukten
inom biosfärområdet
Master Examensarbete i Marin Ekologi
Institutionen för Marin Ekologi- Lovénscenter
Göteborgs Universitet
Emma Hermansson
Handledare Per Nilsson
Examinater Kerstin Johannesson
Datum: januari 2010
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................................................................................................... 4
Inledning ...................................................................................................................................... 6
Biosfärområde Kristianstads Vattenrike. ....................................................................................... 6
Den marina delen av Biosfärområde Kristianstads Vattenrike Områdesbeskrivning....................... 7
Kväve och fosfor ................................................................................................................................. 8
Siktdjupet ............................................................................................................................................ 9
Syre...................................................................................................................................................... 9
Salthalten ............................................................................................................................................. 9
Bottenfauna ......................................................................................................................................... 9
Metaller ............................................................................................................................................. 12
Makroalger ........................................................................................................................................ 12
Bottensubstrat................................................................................................................................... 14
Ålgräs ................................................................................................................................................. 18
Fåglar ................................................................................................................................................. 21
Sjöorre ........................................................................................................................................... 22
Svärta ............................................................................................................................................. 22
Ejder............................................................................................................................................... 22
Småkrake ...................................................................................................................................... 22
Fisk ..................................................................................................................................................... 24
Fisket inom biosfärområde Kristianstads Vattenrike ............................................................... 26
Allmänt om fisket .............................................................................................................................. 26
Ålfisket ............................................................................................................................................... 27
Kuststräckan inom biosfärområde Kristianstads Vattenrike. .......................................................... 28
Områdesbeskrivning.......................................................................................................................... 28
Naturskydd ........................................................................................................................................ 29
Äspets naturreservat ......................................................................................................................... 30
Inventering av Snickarehaken och Revhaken ............................................................................... 31
Bakgrund ........................................................................................................................................... 31
Metod och Utförande........................................................................................................................ 32
Resultat.............................................................................................................................................. 34
Påväxt ........................................................................................................................................... 35
Lösliggande alger .......................................................................................................................... 35
Övre och nedre gräns för kontinuerligt Fucusbälte ...................................................................... 35
Täckningsgrad av blåstång och sågtång ........................................................................................ 36
Övriga makroalger ......................................................................................................................... 37
Diskussion .......................................................................................................................................... 38
Några hot mot kustens och havets naturvärden inom biosfärområde Kristianstads vattenrike ..... 39
Exploatering av kusten ...................................................................................................................... 39
Erosion, ras och översvämning.......................................................................................................... 41
Fisket ................................................................................................................................................. 43
Ålfisket ............................................................................................................................................... 44
Hotbildsanalys av några värden knutna till havet och kusten inom Biosfärområde Kristianstads
Vattenrike .................................................................................................................................. 45
Steg 1 ................................................................................................................................................. 46
Resultat från steg 1 ........................................................................................................................... 47
Resultat från hot rankningen ............................................................................................................ 48
Diskussion .................................................................................................................................. 53
Referenser ................................................................................................................................. 56
Bilagor ....................................................................................................................................... 59
Bilaga 1 .............................................................................................................................................. 59
Bilaga 2 .............................................................................................................................................. 60
Bilaga 3 ............................................................................................................................................. 61
Bilaga 4 ............................................................................................................................................. 62
Bilaga 5 ............................................................................................................................................. 63
Sammanfattning
Biosfärområde Kristianstads Vattenrike består främst av Helgeås avrinningsområde. Denna
rapporten fokuserar på kuststräckan och den marina delen av biosfärområde Kristianstads
Vattenrike. Syftet med rapproten är att sammanställa information om områdena samt vilka
naturvärden som finns i där. En hotbildsanalys gjordes även för de olika naturvärdena.
Bottensubstratet i den marina delen av biosfärområde Kristianstads Vattenrike består
mestadels av grus med inslag av mellansand eller sten. Dock finns ålgräsängar norr om Åhus
inom biosfärområdet. Bottnarna är så kallade transportbottnar med god vattenomsättning ända
in till stranden. Längs kusten sker uppvällning som kan påverka närsaltsmängden. Helgeå är
ett stort vattendrag som mynnar ut på två ställen längs kusten. Helgeå bidrar med
näringsämnen till kustvattnet dock är denna transport årtidvarierad då den följer nederbördsmängden. Transporten av näringsämnen är som störst under vårvintern och slutet av året.
Mellan 1998-2007 har halten totalfosfor ökat i kustvattnet. Denna ökning återspeglar vad som
händer ut i Östersjön, där man sett en ökning av fosforhalten sedan 2004. Den ökade
fosforhalten är följden av den ökade syrebristen i bottnarna. Vid syrebrist släpps den bundna
fosforn från botten och löses i vattnet. (Jansson, T. 2008) Fosfathalten var på relativt hög nivå
under 2008, denna tendens har man sett i stora delar av Östersjön enda sedan 2004.
Vattendirektivets statusklassningen visar måttlig eller otillfredsställande status för både fosfat
och totalfosfor under sommar och vinter. (Tobiasson et al. 2008)
Mellan åren 1998-2007 har man sett en trend för minskad halt av totalkväve på många platser
i Västra Hanöbukten. Även kvävet återspeglar vad som händer ute i Östersjön. Utsläppen från
bruket Stora Enso Nymölla och kväveutsläppen från reningsverken har också minskat kraftigt
sedan 1990. (Jansson, T. 2008)
Vattendirektivets statusklassificeringen visar på god status när det gäller löst oorgansiskt
kväve vintertid (vid staion VH3inom biosfärområdet). För totalkväve vintertid var statusen
god medans under sommaren endast var måttlig. Orsaken till att statusen endast var måttlig
under sommaren var att halten löst organiskt kväve (DIN) var över den normala. (Tobiasson
et al. 2008)
Det är inte ovanligt med låg biomassa vid bottnar med grov sand men biomassan inom
biosfärområdet anses vara lågt. Under 2008 var den så låg som 13 g våtvikt/m2. Biomassan
hålls uppe p.ga att sandmusslan (Mya arenia) har vuxit till sig och stora och tunga individer
bidrar till biomassan. 2008 var den ekologiska statusen för bottenfaunan endast måttlig.
(Tobiasson et al. 2008) Ålbeståndet har minskat drastiskt och idag är ålfiske förbjudet med
undantag för fiskare med speciell licens. Längs Åhuskusten finns ett starkt traditonellt ålfiske
och här finns ca femton ålfiskare kvar. Hit kommer turister från hela Sverige och även Europa
för att uppleva de traditionella ålagillen som annordas här. Tyvärr går inte det traditionella
ålfisket och ålbeståndet ihop.
Biosfärområde kristinastads Vattenrike ligger inom ICES-ruta 4059 och här fiskas mest torsk,
sill och skarpsill. Det finns en förvaltningsplan för torsken och idag anser
Havsforskningsrådet att fisket sker på en hållbar nivå och därför har torskkvoten ökat för
2010. (Fiskeriverkets hemsida) Sill/strömming beståndet har minskat drastiskt sedan 1970talet men under 2000-talet verkar beståndet ha ökat. Rekryteringen har varit svag de senast tio
åren med undantag av 2002 årsklass som var över genomsnitt. (Fiskeriverkets hemsida) Idag
finns det ingen förvalltningsplan för sillen. Beståndet bedöms vara överfiskat och med en
alltför hög fiskeridödlighet. Havsforskningsrådet rekommenderade att fångsten skulle
begränsas till i år. Det finns inte någon förvaltningsplan för skarpsillen. Fångsten av skarpsill
har varit stor sedan 1990-talet. Havsforskningsrådet bedömer att skarpsillbeståndet är
överfiskat och det finns risk för ett ohållbart fiske. Havsforskningsrådet rekomenderade en
minskad fångst till i år.
Kuststräckan inom biosfärområde Kristianstads Vattenrike består av långa sandstränder med
bakomliggande sanddyner och tallskog. Kusten är väldig populärt område för badgäster samt
det rörliga frilufslivet. Kuststräcka är idag delvis landskapsskyddat och ligger inom
riksintressena för naturvård, kulturmiljövård samt totalförsvaret. Hela kustområdet omfattas
av riksintresse för det rörliga frilufslivet och kustzonen. Delar av områdena är även Natura
2000- områden och naturreservat. (Bergström et al. 2009)
Naturvärden som anses vara viktiga för den marina delen av biosfärområde Kristianstads
Vattenrike är: Fiskeresursen; Ålgräsängarna; Bottenfaunan och Ålen. Naturvärden som anses
vara viktiga för kussträckan inom biosfärområde Kristianstads Vattenrike är: De vidsträckta
stränderna; Fåglar; Det rörliga frilufslivet. En hotbildsanalys gjordes av naturvärdena vilket
baseras på på hotens omfattning, påverkansgrad och naturvärdernas återhämtningsförmåga.
Hotbildsanalysen visade att de största hoten är fisket och ålfisket mot fiskeresursen respektive
ålbeståndet. Summa av den totala rankningen av hoten visar på ett lågt hot mot området.
Inledning
Jag har på uppdrag av biosfärområde Kristianstads Vattenrike sammanställs information om
kuststräckan och den marina delen av biosfärområdet. Rapporten sammanställdes under
hösten 2009 och ska ligga som underlag för en rapport som skall skrivas till biosfärområde
Kristianstads Vattenrike. Rapporten till biosfärområde Kristianstads Vattenrike ska även ges
till länsstyrelsen, kommunen, allmänheten m.fl.. Baserat på rapporter och undersökningar som
tidigare har gjorts i området har jag identifierat naturvärden som är viktiga för kuststräckan
och det marina området. Därefter har en hotbildsanalys av naturvärdena gjorts. En inventering
av Snickarehaken och Revhaken gjordes under september månad där täckningsgraden av
blåstång, sågtång och övriga makroalger studerades. Smådjur som lever i tången studerades
även.
Biosfärområde Kristianstads Vattenrike.
UNESCO (United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization) utnämnde
Kristianstads vattenrike till biosfärområde i juni 2005. Det är UNESCO’s program ”The man
and the Biosphere programme” (MAB) som utser biosfärområden. Ett biosfärområde omfattar
stora områden av höga naturvärden. Biosfärområdena är tänkta att fungera som
modellområden där man visar hur man kan bevara och utveckla höga naturvärden till nytta för
både människa och natur. (Magntorn, 2005) I april 2009 fanns det 531 biosfärområden i 105
länder och antalet växer med ett 20-tal områden per år (Naturvårdsverkets hemsida).
Biosfärområdena ingår i ett nätverk där man kan byta erfarenheter och tankar (Magntorn,
2005) . I Sverige finns nu två biosfärområden, Torneträsk och Kristianstads vattenrike.
Torneträsks biosfärområde bildades redan 1985 och efter att UNESCO 1995 ändrade de
internationella kriterierna uppfyller inte Torneträsk längre kraven för ett biosfärområde. Fyra
svenska kandidatområden finns idag som förbereder sina ansökningar för att få bilda
biosfärområde. Dessa områden är Nedre Dalälven, Vänerskärgården med Kinnekulle,
Blekinge Aripelag samt Östra Vätterbranterna. (Naturvårdsverket hemsida)
Biosfärområde Kristianstads Vattenrike består främst av Helgeås avrinningsområde som är
3.5 mil långt och 3.5 mil brett och omfattar drygt 100 000 hektar. (Magntorn, 2005)
Biosfärområdet omfattar merpaten av Kristianstad kommuns landområde samt delar av
havsområdet.(se figur 1) Inom biosfärområdet finns knappt 75000 invånare varav ca 29 000 i
Kristianstad stad som ligger mitt i området. (Ansökan till Unesco, Magntorn, 2005). Närmsta
staden till havsområdet är Åhus med sina 10 148 invånare. (Ansökan till UNESCO)
Figur 1: Karta över biosfärområde Kristianstads Vattenrike. Gränsen för biosfärområdet är markerat
med grön linje. Bilden kommer från Kristianstads vattenrike hemsida.
En av funktionerna med ett biosfärområde är att bevara dess naturvärden. Verksamheten inom
biosfärområdet skall även bidra till en utveckling som gynnar både människan och naturen.
Det skall även underlätta för allmänheten, forskare och elever att ta del av allt det värdefulla
inom biosfärområdet. (Magntorn, 2005) Ett biosfärområde måste uppfylla tre funktioner.
Bevarandefunktionen innebär att man ska bevara landskap, ekosystem , arter och genetisk
mångfald. Utvecklingsfunktionen innebär att främja ekonomisk utveckling och
samhällsutveckling som är socialt och ekologiskt hållbart. Stödfunktionen inntebär att området
ska fungera som hjälp vid demonstrationsprojekt, miljöutbildning och praktik samt forskning
och miljöövervakning. (Magntorn, K.2005)
Det finns tio temaområden som man arbetar aktivt med inom biosfärområdet:
Våtmarksområde längs Helgeå, Staden möter vattnet, Värdefulla träd i odlinglandskapet,
Balsberget och Råbelövssjön, Sandiga odlingsmarker med vandrande åkerbruk, Kustnära
delen av hanöbukten, Grundvatten, Dynlandskap längs kusten samt Vattendrag från
Linderödsåsen.
Den marina delen av Biosfärområde Kristianstads Vattenrike
Områdesbeskrivning
Kusten söder om Åhus ner till Simrishamn består mest av sandstränder i norr , medan den
längre söderut vid Stenshuvud övergår till klipp/moränkust. Vattenomsättningen längs
Hanöbukten är mycket god ända in till stranden. Bottnarna här består främst av välsorterad
sand ner till ca 25 m djup där mer blandat substrat kan förekomma. (Tobiasson et al. 2008)
Det finns ett stort vattendrag inom biosfärområdet , Helgeå, vilket medverkar till transporten
av näringsämnen till havs. Uppvällning av näringsrikt bottenvatten är vanligt längst kusten
och bidrar även till ökad närsaltsmängd. (Tobiasson et al. 2008) i Norra delen av
biosfärområdet , norr om Åhus, finns ålgräsängar.
Kväve och fosfor
SMHI har sedan 1990 på uppdrag av Blekingekustens vattenvårdsförbund och
vattenvårdsförbundet i västra Hanöbukten undersökt vattenkvalitén. Stationer finns utspridda
mellan Kristianopel i kalmarsund till västra Hanöbukten. (se bilaga 1)
Halten av totalfosfor har ökat på samtliga provtagningsstationer mellan 1998-2007. Denna
ökning återspeglar vad som händer ut i Östersjön, där man sett en ökning av fosforhalten
sedan 2004. Den ökade fosforhalten är följden av den ökade syrebristen i bottnarna. Vid
syrebrist släpps den bundna fosforn från botten och löses i vattnet. (Jansson, T. 2008)
Mellan åren 1998-2007 har man sett en trend för minskad halt av totalkväve på många
stationer i Västra Hanöbukten. Även kvävet återspeglar vad som händer ute i Östersjön.
Utsläppen från bruket Stora Enso Nymölla och kväveutsläppen från reningsverken har också
minskat kraftigt sedan 1990. (Jansson, T. 2008)
Näringstillflödet till kusten från Helgeå är årstidsvarierande. (se figur 2) Transporten av kväve
och fosfor är som störst under vårvintern och slutet av året. År 2008 var transporten av kväve
och fosfor betydligt lägre än under 2007. Dock var år 2007 ett extremt år tillföljd av stor
mängd nederbörd. Man har sett en minskning i transporten av fosfor under perioden 19902008 medan transporten av kväve är oförändrad. (Tobiasson et al. 2008)
Figur 2: Diagram över flöde och näringstransport i Helgeå under 2008. (diagram tagen från Tobiasson
et al. 2008)
Den största tillförseln av kväve kommer från vattendrag hela 93 %, 4 % kommer från
industrin och 3 % kommer från reningsverk. Den största tillförseln för fosfor är också
vattendrag men endast med 73%, 21% kommer från industrier och 3% från reningsverk.
Vid årsskiftet 07/08 började nya bedömningsgrunder för vattenarbete att gälla
(Natuvårdsverket handbok 2007:4, 2007). Efter införandet av EU: s vattendirektiv bildades
nya vattenmyndigheter och målsättningen var att sjöar, vattendrag samt kustvatten ska ha
uppnått god ekologisk status innan år 2015. De nya bedömningsrunderna använder mer
biologiska tillståndparametrar för att klassificera statusen för olika vattenområden.
Statusklassningen baseras på ett medelvärde av de tre senaste åren. Detta görs på grund av att
ett enskilt extremt år inte ska få för stort genomslag. (Tobiasson et al. 2008)
Statusklassificeringen visar på god status när det gäller löst oorganiskt kväve vintertid (vid
station VH3inom biosfärområdet). För totalkväve vintertid var statusen god medan den under
sommaren endast var måttlig. Orsaken till att statusen endast var måttlig under sommaren var
att halten löst oorganiskt kväve (DIN) var över den normala. (Tobiasson et al. 2008)
Fosfathalten var på relativt hög nivå under 2008, denna tendens har man sett i stora delar av
Östersjön enda sedan 2004. Statusklassningen visar måttlig eller otillfredsställande status för
både fosfat och totalfosfor under sommar och vinter. Detta är en bra bit från det mål man
strävar efter till år 2015. (Tobiasson et al. 2008)
Siktdjupet
I västra Hanöbukten har siktdjupet ökat under den senaste tio -årsperioden. Siktdjupet varierar
mellan 6 och 7 m djup, detta ger god till måttlig status.( Tobiasson et al. 2008), (Jansson, T.
2008)
Syre
Syrgashalterna i bottenvattnet låg under det normala under 2008 jämfört med andra år. Dock
ligger värdena på en bra och hög nivå. Lägsta syrgashalten uppmättes under juli och låg på
6,77 ml/l, dessa värden visar på en hög satus enligt bedömningsgrunderna. (Tobiasson et al.
2008)
Salthalten
Salthalten har ökat i hela området sedan 1990. Detta kan ge en indikation på att avrinningen
från land har minskat. (Jansson, T. 2008)
Bottenfauna
Kalmar högskola har i uppdrag av Blekingekustens vattenvårdsförbund och
vattenvårdsförbundet i västra Hanöbukten att undersöka bottenfaunan i mjukbotten.
Undersökningarna sker på 24 olika stationer från västra Hanöbukten till södra kalmarsund.
Östersjön är ett utsötat hav och detta gör att det inte finns så många arter som i helt marin
miljö. Totalt finns drygt femtiotal olika arter av de större bottendjuren i dem undersökta
områdena. (Tobiasson et al. 2008) Inom biosfärområdet finns en provtagningsstaion för
bottenfauna (KD2). Stationen ligger sydost om Åhus och bottensubstratet består av grov sand.
Biomassan har varit låg under flera år. Under 2008 var den så låg som 13 g våtvikt/m2. Det är
dock inte ovanligt med låg biomassa vid bottnar med grov sand men detta värde anses ändå
som lågt. Två andra lokaler med liknande grov sandiga bottnar KD1, precis norr om
biosfärområdet, samt M1 vid pukaviksbukten, visar på samma artsammansättning som
stationen KD2. (Tobiasson et al. 2008)
Lokalen KD2 inom biosfärområdet har förlorat tre artet under 2008 till skillnad från 2007,
däribland havsborstmasken Harmothoe sarsii. Även stora individer av Östersjömusslan
(Macoma baltica) saknades. Biomassan hålls dock uppe pga. att sandmusslan (Mya arenia)
har vuxit till sig och stora och tunga individer bidrar till biomassan. Antalet individer minskar
så kraftigt att slumpeffekten man använder vid huggen gör att man får tomma hugg men det är
dock inget som tyder på att området är förorenat enligt västra Hanöbuktens
vattenvårdsföbund. En störning som kan bidra till det låga individantalet kan vara att den
relativt grova sanden som förekommer vid KD2 sätts i rörelse av vågor eller strömmar och på
så sätt krossar djuren. (Tobiasson et al. 2008 ) En art som återkom 2008, dock i låga antal, var
Nereis diversicolor.
Figur 3: Diagram över Artantal, individtäthet och biomassa på botten faunastation
KD2 under åren 1993-2008. (Diagram taget från Tobiasson et al. 2008)
Figur 4: Bild över den ekologiska statusen för bottenfaunan i västra Hanöbukten samt blekinges
skärgård för 2008. (Bild tagen från Tobiasson et al. 2008)
Artantalet, biomassan och abundansen har minskat kraftigt sedan starten av provtagningen
1993. (se figur 3) På grund av den låga abundansen är statusen vid KD2 endast måttlig. (se
figur 4) (Tobiasson et al. 2008)
På uppdrag av Hanöbukten Offshore undersökte Marin Monitoring AB, 2006, bottenfauan
längs två eventuella kabeldragningar, kabelspår A och B, inom biosfärområdet. (se figur
5)Vid undersökningen påträffades 16 taxa av ryggradslösa djur inom djupintervallet 9-18 m.
Bottenfauna bestod av följande: 4 arter Havsborstmaskar (Polychaeta), ett obestämt antal arter
fåborstmaskar (Oligocheta), 1 art slemmask (Nemertea), 6 taxa kräftdjur (Crustacea) och 4
arter blötdjur (Molluska). Alla blötdjur var musslor (Bivalvia). (Hammar et al. 2006)
Fåborstmaskar dominerade, med ett medelantal på 900 per m2, vid alla stationer om man tittar
på individantalet. Biomassan dominerades av östersjömusslan (Macoma baltica) och
blåmussla (Mytilus edulis). Den sammanlagda biomassan hade ett medelvärde på 69 g/m2 (S.
E. ±23). (Hammar et al. 2006) Ingen av arterna som hittades är med på ArtDatabankens
rödlista för hotade arter.
För att se om bottenfaunan skiljde sig mellan kabelspår A och kabelspår B, vilket var två olika
provtagningsplatser inom biosfärområdet, gjordes en MDS (Multi Dimentional Scaling)
analys samt ANOSIM (Analysis Of Similarity) analys. Skillnader i bottenfaunan testades
även avseende faktorerna bottensubstrat och djup. (Hammar et al. 2006) Resultatet från
analyserna visade att det inte fanns någon skillnad mellan provtagningsstationerna. Att de två
kapelspåren inte skiljde sig åt i analyserna visar på att de har biologiskt likvärdiga bottnar.
Man såg en viss icke-signifikant tendens mellan de två olika djupen, 9-10 m och 17-18 meter
(Global R=0, 30; p-värde 0,11). För de olika bottensubstrat, sand och sand med grus och sten
var skillnaden större (Global R= 0,50; p-värde 0,05). Bottenfaunan är mest beroende av
bottensubstrat, djupet har även betydelse, vilket är normalt för Hanöbukten. Detta har påvisats
genom Blekingekustens vattenvårdsförbunds provtagningsresultat. (Hammar et al. 2006)
Figur 5: Karta över tänkta kabeldragningar, markerat i blått. Dem tre olika tänka vindparksområden
visas även här dock är endast vindparkområdet A aktuellt idag. (figur är tagen från Hammar et al.
2006)
Metaller
Under perioden 1998- 2005 mättes halterna av vissa metaller och miljögifter i blåmusslor från
Blekinges skärgård och Hanöbukten. Blåmusslorna filtrerar vatten och får på så vis i sig
näringsämne, kemiska ämnen som PAH, PCB och kemiska bekämpningsmedel.
Kadmium visade på en sjunkade trend och vid 2005 låg värdet nära den naturliga
bakgrundshalten. (Jansson, T. 2008)
Blyhalten visar även på en sjunkande trend i Hanöbukten, med undantag för
Sölvesborgsviken. (Jansson, T. 2008)
Krom, zink och nickel verkar öka successivt i Hanöbukten. Detta kan man se tydligaste i
Pukaviksbukten. (Jansson, T. 2008)
DBT är nedbrytningsprodukten av TBT som finns i båtbottenfärg och är mycket giftigt. DBT
halten hade ökat fram till man slutade mäta 2005 i Pukaviksbukten. (Jansson, T. 2008) För
DDT, växtskyddsmedlet lindan, PCB, bromerade flamskyddsmedel, PAH-föreningar ser man
under 1998-2005 att det går åt rätt håll. (Jansson, T. 2008)
Makroalger
Makrovegetationen verkar ha en normal sammansättning med en dominans av rödalger. Det
var dock anmärkningsvärt att ingen blåstång och endast enstaka exemplar av sågtång
påträffades. Dock tyder förekomsten av algvegetation ner till ett djup av 21,5 meter goda
siktförhållanden i området. Förrutom ålgräset hittades inga särskilt utpekat skyddsvärda djureller växtarter. (Nilsson, J. 2006)
Ett bottenskrap utfördes av Marin Monitoring AB, 2006, på uppdrag av Hanöbukten
Offshore. Bottenskrapet gjordes med en ringskrapa längs kabelspår A, inom biosfärområdet.
(se figur 5). I och med man endast utförde ett bottenskrap fick man bara en översiktlig syn på
vad det kan finnas för makroalger i området. De alger som påträffades var tre taxa av rödalger
och 2 taxa av brunalger. Av rödalgerna påträffades två vanliga arter av slick (Polysiphonia
fucoides och P. Fibrillosa) samt algen gaffeltång (Fucellaria lumbricallis). Dessa arter ska
vara de vanligaste arterna i rödalgsbältena enligt Blekingekustens vattenvårdsförbund.
(Hammar et al. 2006) Av brunalger påträffades den fintrådiga algen tofsslick (Ectocarpus
siliculosus) samt alger från släcktet fjäderalger (Sphacelaria), vilka är vanliga på stenar, skal
och andra alger. Blåstång (Fucus vesiculosus) hittades varken i bottenskrapen eller på
videofilmerna. (Hammar et al. 2006)
Kalmar högskola gjorde 2006 på uppdrag av vattenfall AB en undersökning längs det norra
kabelspåret (kabelspår A), en provtagningsplats inom biosfärområdet. Kalmar högskola
undersökte makrovegetationen längs med det tänkta kabelspåret (kabelspår A) (se figur 6)
Kabelspåret delar upp sig i två potentiella rutter innan de når kusten och båda dessa rutter
undersöktes. (se figur 7) (Nilsson, J. 2006)
Undersökningarna visade att sten- och blockbottnar var mer eller mindre täckta av rödalger
från 14 meters djup. Fjäderslick (Polysiphonia fucoides) dominerade intervallet 10-14 meter
och täckte bottensubstratet mellan 50 och 100 %. Även intervallet 3-10 meter dominerades av
fjäderslick då bottensubstratat var av sten och block. Inom detta intervall var även inslaget av
kräkel/gaffeltång (Furcellaria lumbricalis) stort. På vissa av lokalerna påträffades även
ullsläke (Ceramium tenuicorne) med en täckningsgrad upp till 50 %. Rödalger hittades även
lösliggande på sandbotten. (Nilsson, J. 2006)
Övriga rödalger såsom, Rhodomela confervoides, Phyllophora sp., Polysiphonia fibrillosa,
Ceramium virgatum samt Algathamnion roseum påträffades endast med en täckningsgrad av
10 % eller lägre. Brunalgerna Pylaiella littoralis, Sphacelaria artica, Fucus serratus hade
också endast en täckningsgrad av 10 % eller lägre och den sistnämnde påträffade endast vid
en lokal i enstaka exemplar. Grönalger och fanerogamer såsom Cladophora rupestris,
Potamogeton pechinatus och ruppia sp., hade endast en täckningsgrad av 10 % eller lägre.
(Nilsson, J. 2006)
Figur 6: Karta över provtagningpunkterna. Lila linje markera det tänkta kabelspåret. De svarta
punkterna längs den lila linjen markerar de punkter där makrovegetationen undersöktes. De röda
punkterna ute till höger visar de punkter där bottenfauna undersöktes. De gröna fyrkanterna markerar
gränser för vindkraftparken. (bild tagen Nilsson, J. 2006)
Figur 7: Förstoring av kartan där kabelspåret delar upp sig i två eventuella rutter in till land. (bild
tagen från Nilsson, J. 2006)
Bottensubstrat
En bottenkartering med ekolod gjordes 2006 av Marin Monitoring AB i samband med
planeringen för vindkraftsutbyggnad (Hammar et al. 2006) Vid varje förändring av
bottensubstratet eller åtminstone var 0,5 nautiska mil videodokumenterades botten.
Bottenkarteringen visade på en flack botten som sluttade år sydöst. (se bilaga 3)
Bottensubstratet dominerades av sand med skal och sten som fläckvis bildade en blockrik
terräng. Den grovkorniga sanden som dominerade visar på att botten är exponerad av
strömmar och vågor. I och med detta är botten syrerik men bottenfaunan är relativt artfattig.
De steniga partierna är algbeväxta och bottenfaunan domineras där av musslor och
fåborstmaskar. Bottnarna utgör bra habitat för fisk och då speciellt plattfisk. Bottensubstatet
vid de två kabelspåren var relativt lika, dock hade kabelspår B något fler öppna sandyner och
mindre vegetation än kabelspår A. (Hammar et al. 2006) (se figur 8)
Figur 8: Karta över bottenkarteringen och videodokumentationen vid kabelområdena A (den norra
linjen) och B (den södra linjen).(bild tagen från Hammar et al. 2006)
Marine monitoring AB utförde bottenhugg längs de tänkta kabelspåren för att se vad
mjukbottnarna bestog mestadels av. Två grundare och två djupare bottenhugg utfördes längs
kabelspåren. Resultaten visas i figuren nedan. (se figur 9)
Figur 9: karta över de olika bottenhuggen som gjordes vid kabelspår A och B.
A1-A4 visar bottenhugg längs kabelspår A. B1-B4 visar bottenhug vid kabelspår B. Orange ring =
bottensubstrat sand, blå ring = bottensubstrat sand med grus och sten.
(figur är tagen från Hammar et al. 2006)
SGU, Sveriges geologiska undersökningar har gjort undersökningar av bottensubstartet inom
biosfärområdet. De har både tittat på de djupa sedimentlagren och ytsedimentet men även
tagit sedimentprover runt om i området. Av datan från SGU sammanställdes tre kartor med
hjälp av GIS (Geoteknisk Informations System). (se figur 10-12)
© Sveriges geologiska undersökning
Figur 10: Bild över det djupa sedimentlagret inom biosfärområdet. De olika färgerna representerar
olika typer av substrat, se ruta för förklaring.
© Sveriges geologiska undersökning
Figur 11: Bild över ytsedimentet inom biosfärområdet. De olika färgerna representerar olika typer av
substrat, se ruta för förklaring.
© Sveriges geologiska undersökning.
Figur 12: Bild över sedimentprov punkterna inom biosfärområdet. De olika färgerna representerar
olika typer av substrat, se ruta för förklaring.
Ålgräs
Ålgräs (Zostera marina) är en kärlväxt som finns på sandiga bottnar. Ålgräsängar
förekommer oftast i skyddade vikar där vågexponeringen är liten. (Andersson, 2005)
Ålgräsängar är viktiga för den biologiska mångfalden och fungerar som bland annat skydd
och lekplats åt många fiskarter. Erosion kan även motverkas då ålgräsets stammar binder
bottensedimentet. (Andersson, 2005) Idag hotas ålgräset av övergödning och exploatering av
grunda havsvikar. Övergödningen ger högre tillväxt av plankton och fintrådiga alger som sin
tur gör att ljustillgången för ålgräset minskar. Exploatering gör att ytor där ålgräset kan bindas
ihop till ängar minskar samt vattnet kan bli mer grumligt och därigenom minskar
ljustillgången. (Andersson, 2005) Det är viktigt att försöka bevara ålgräsängarna så långt det
är möjligt då de kan fungera som viktig uppväxtplats och lekplats för fiskarna i bukten. Även
många mindre fiskarter uppehåller sig gärna bland ålgräs. Mer information till allmänheten
om hur viktiga ålgräsängar är kan även hjälpa till att förhindra exploatering av vikarna.
En ålgräsinventering utfördes av Toxicon AB under 2004 på uppdrag av länsstyrelsen i Skåne
län. Inget ålgräs upptäcktes mellan Skillinge och Åhus och detta beror sannolikt på den höga
exponeringen med sandflyttningar, den delvis steniga kustlinjen och de täta djupkurvorna nära
land. Området Åhus-Sölvesborg är relativt skyddat genom grundområden, öar och skär vilket
ger ålgräs bättre möjlighet för etablering och där upptäcktes ålgräs. (Olsson, P. 2005)
Sammanlagt utfördes kartering längs 15 transekter sträckan Åhus-Sölvesborg. (se figur 13)
Transekterna lades ut med ca 1 nautisk mils mellanrum och detta gav endast en grov
uppskattning hur mycket ålgräs det finns i området. Sex av transekterna ÅSö0-ÅSö5 ligger
inom biosfärområdet och dessa behandlas här. (se figur 13) Ålgräs förekom på alla transekter
förutom på en vid Åhus (ÅSö2). Ålgräset förekom i ett stort djupintervall, 1,2-6,2 meter och i
transekter som var mellan 120 -440 meter långa. Täckningsgraden var generellt hög, 20-90 %.
Huvudutbredningen dvs. inom det område där täckningsgraden av ålgräs inte understiger 10
% låg mellan 4,2-6,0 meter. Det maximala utbredningsdjupet, dvs. där de djupaste
ålgräsplantorna observerades, låg på 4,5-6,2 meter. (se figur 14)De högsta tätheterna av ålgräs
låg på ett brett djupintervall, 2-4 meters djup. Bottensubstratet dominerades av sten och block
med inlag av sand i hela området förrutom vid transekten ÅSö2 där botten dominerade av sten
och block med riklig förekomst av makroalger (e.g. sågtång, kräkel) eller av sand med tydliga
spår av sandrörelser. (Olsson, P. 2005) Det kan finnas en möjlighet att den grova karteringen
har gjort att ålgräs inte har upptäckts även mer söderut då man har sett upp uppspolat ålgräs
längs stranden söder om Åhus. Dock är det svårt att säga vartifrån det uppspolade ålgräset
kommer ifrån för dessa kan ha transporteras långt med strömmar. (Olsson, P. 2005)
Kalmar högskola gjorde 2006 på uppdrag av vattenfall AB en undersökning längs det norra
kabelspåret (kabelspår A). Från stationen, precis innan kabelspåret delas upp i två eventuella
rutter, och in mot land består bottensubstatet mest av sand. (se figur 7) Området har sparsamt
med vegetation förutom de ålgräsängar (Zostera marina) som finns där. Vid den nordligaste
av de två eventuella rutterna av kabelspåren täckte ålgräset 75 % av bottenytan på en sträcka
av 50 meter mellan 2,7 och 3.8 meters djup. Vid den sydligaste rutten var ålgräsängens
täckningsgrad endast 25-50 % men dess utbredning var större, runt 200 meter och ca en meter
djupare. Mellan de två eventuella rutterna såg man med hjälp av ekolod att utbredningen av
ålgräs var ungefär densamma. På sandbotten hittades enstaka exemplar av borstnate
(Potamogeton pectinatus) och nating (Ruppia sp.) (Nilsson, J. 2006) Vid Marin Monitoring
AB undersökning (2006) längs kabelspår A hittades två ålgräsängar (Zostera marina), vid 1,8
respektive 5,5 meters djup. Ålgräset sträckte sig i band utmed kusten och verkade vara i god
kondition. (Hammar et al. 2006)
Figur 13: Karta över de transekter där kartering av ålgräsängar utfördes. Lokalerna Åsö0-Åsö5 ligger
inom biosfärområdet. Rött markerar de transekter där ålgräs fanns och svart markerad där ålgräs ej
fanns. (bild tagen från Inventering av ålgräsängar längs Skånes kust, 2005)
Figur 14: Täckningsgrad % av ålgräs (röd linje) kopplat till vattendjupet (blå linje) på de transekter
inom biosfärområdet där ålgräs påträffades. Avståndet från start anger avståndet i meter längs
transekten, från starpunkten inne vid land och vinkelrät mot kustlinjen. Dmax anger djupet för den
maximala djuputbredningen. Djupet för huvudutbredningen bedöms där täckningsgraden överstiger
<10 %. (bild tagen från Olsson, P. 2005)
Fåglar
Den Internationella midvinterinventeringen av sjöfåglar (IWC) har pågått i Sveriges sedan
1967. Den organiseras och samordnas av Wetlands International med säte i Nederländerna. I
Sverige finns det en nationell samordnare som leder inventeringarna samt står för den
nationella bearbetningen för sedan rapportera till högkvateret. Den svenska inventeringen
ingår även i den nationella miljöövervakningen som naturvårdsverket organiserar. Förutom
midvinterinventeringen görs även en septemberinventering för att täcka in arter som lämnar
Sverige under vintern. (se bilaga 2) Även en landstäckande inventering av de inre farvattnen
har även genomförts några gånger i Sverige, senast var under vintern 2004. (Nilsson, L. 2007)
Under 2007 och 2009 inventerades Skånes syd- och östkust samt Blekingekusten. (se figur
15) (Nilsson, L. och Green, M. 2007)
Figur 15: Karta över transekt-linjerna i Hanöbukten. Här användes ett avstånd mellan transekterna på 2
km. (Internationella sjöfågel- och gåsinventeringarna i Sverige, årsrapport 2008/2009)
I årsrapporten 2008/2009 beskrivs de vanligaste arterna såsom alfågel, svärta/sjöorre, ejder,
småkrake mer ingående. Men vid inventeringen regristrarades även betydande antal av arterna
gräsand, bergand, vigg, knipa, storkrake, salskrake, knölsvan, storskarv, sothöna m.fl.. Dessa
arter är mer eller mindre knutna till kusten och kom med i inventeringen längs de inre delarna
av inventerings-transekterna.
Alfågel
Alfågelbetståndet i den svenska delen av Östersjön har sjunkit tydligt från 1.41 miljoner till
0.57 miljoner. Vad detta beror på är förtidigt att spekulera i. Dock har antalet övervintrade
alfåglar i Hanöbukten varit jämt sedan 1970-talet (se tabell 1) (Internationella sjöfågel- och
gåsinventeringarna i Sverige, årsrapport 2008/2009)
Tabell 1: Antal fåglar i Hanöbukten under inventeringarna sedan 1970-talet.
art
Alfågel
Sjöorre
Svärta
Ejder
Småkrake
År 70-74
25 000
År 92-93
17 000
År 2007
23 000
13 500
3 240
1100
200
År 2009
17 000
290
60
230
700
Sjöorre
2007 påträffades ovanligt många sjöorrar, ca 40 000. 2009 var det helt annorlunda då endast
ett mindre antal påträffades. (se tabell 1) Det finns tyvärr inga bra uppgifter om sjöorren från
andra år och orsaken till den stora skillnaden är inte känd. (Internationella sjöfågel- och
gåsinventeringarna i Sverige, årsrapport 2008/2009)
Svärta
Under 2007 var svärta vanligt förekommande i Hanöbukten och Kalmarsund men under
inventeringen 2009 påträffades inte alls många. (se tabell 1) (Internationella sjöfågel- och
gåsinventeringarna i Sverige, årsrapport 2008/2009)
Ejder
Ejder är huvudsakligen en västkustart under vintern men finns i mindre antal i
Östersjöregionen, Skåne, Öland, Gotlandskust. (se tabell 1) (Internationella sjöfågel- och
gåsinventeringarna i Sverige, årsrapport 2008/2009)
Småkrake Småkrake är en vanligt förkommande gäst i de sydsvenska kustvattnen. Under
2007 och 2009 års inventeringar var antalet småkrake ganska jämt. (se tabell 1)
Nedan följer karter över distributionen av alfåglar, svärta/sjöorre, Ejder samt småkrake i
Hanöbukten under inventeringen 2007. (se figur 16 -19) (Nilsson, L. och Green, M. 2007)
Figur 16: Förekomsten av alfåglar under inventeringen 2007 (bild tagen från Nilsson, L. och Green,
M. 2007)
Figur 17: Förekomsten av svärta/sjöorre under inventeringen 2007 (bild tagen från Nilsson, L. och
Green, M. 2007)
Figur 18: Förekomsten av ejder under inventeringen 2007 (bild tagen från Nilsson, L. och Green, M.
2007)
Figur 19: Förekomsten av småkrake under inventeringen 2007 (bild tagen från Nilsson, L. och Green,
M. 2007)
Fisk
Det finns många fiskarter som uppehåller sig eller vandrar
genom biosfärområdet. (se bilaga 4) Här nedan beskrivs några
av dessa arter.
Västra Hanöbuktens vattenvårdsförbund studerade under 19982007 tånglakens hälsotillstånd och fortplantning vid
utsläppsområdena vid Nymölla och Mörrum skogsindustri, norr
om biosfärområdet. Provfiske-stationen vid Åhus används som
en referenslokal. Tånglake är en speciell fisk art som rör sig inom Bild av en Tånglake
ett begränsat område och som föder upp yngel i sin bukhåla. Genom dessa speciella
karaktärer kan man änvända tånglaken inom miljöövervakningen. Man studerade honan
medan hon fortfarande bär på yngel och genom detta kunde man se om fiskarna var påverkade
av giftiga ämnen i vattnet. (Jansson, T. 2008) Resultat visar på att fortplantningen inte har
varit påverkad under denna period då man såg att yngelns överlevnad var normal. Man
studerade även könskvoten, eftersom en sned könskvot kan visa på att utsläpp av östrogen
eller andra androgenliknande ämnen sker i vattnet. Dock såg man ingen onormal
könsfördelning bland tånglaken. Galla och lever analyserades också. Detta på grund av att
levern fungerar som ett reningsverk och kommer ett oönskat ämne in i kroppen bildar lervern
ett speciellt enzym, CYPIA, som försöka bryta ner ämnen till vattenlösliga restprodukter. Man
såg även att hälsotillståndet och fortplantningen inte hade påverkats under denna period.
(Jansson, T. 2008)
Öringen (Salmon trutta) är en vanligt förekommande fisk. Öringen vandrar under hösten från
havet och kusten upp i vattendrag för att leka. Vandringen upp mot Mörrumsån, Blekinge,
sker omkring 15 september- 1 november. Efter att rommen har kläckts stannar öringen i
vattendraget i något eller några år innan den vandrar ut i havet igen. Utvandringen sker under
våren och då som mest under maj månad. I havet stannar öringen upp till 4 år innan dem
vandrar upp i vattendragen för att leka . Öringsbeståenden i Hanöbukten håller sig i huvudsak
inom bukten men vissa enstaka invider kan vandra längre ut i Östersjön. Öringbeståndern kan
röra sig inom biosfärområdet under hela året. (Hammar et al. 2006)
I Mörrumsån, Blekinge, förekommer ett starkt och naturligt bestånd av lax (Salmon salar).
Även Helgeå inom biosfärområdet har haft ett naturligt bestånd men det har minskat på grund
av utbyggnad av vattenkraft. (Hammar et al. 2006) Det finns ett åtgärdsprogram för
återutsättning av lax från Mörrumsån till Helgeå. Laxen börjar sin vandring mot vattendragen
och dess lekområde i slutet av april och i Hanöbukten leker laxen i månadsskiftet oktobernovember. Ute i havet lever laxen i pelagialen, den fria vattenmassan, där de äter skarpsill, sill
och tobis. För att söka föda kan laxen vandra långt ut i Östersjön men den kan även uppehålla
sig inom Hanöbukten. Lekvandrande lax mot Mörrumsån och eventuellt Helgeå kan
förekomma inom biosfärområdet och då under sommahalvåret. (Hammar et al. 2006)
Havsnejonöga (Petromyzon marinus) är en fiskart som suger sig fast på andra fiskar och
större djur och som lever parasitiskt på dessa. Havsnejonäga lever ute i havet under sin
uppväxt med söker sig upp i vattendrag för att leka. Havsnejonäga behöver friskt och rinnande
vatten för att kunna fortplanta sig. De senaste åren har lekvandrande individer påträffas i
Helgeå inom biosfärområdet men dem finns även i Mörrumsån, Blekinge. Havsnejonöga
tillhör gruppen rundmunnar och klassas som skyddsvärda. (Hammar et al. 2006)
Andra fiskar som kan uppehålla sig inom biosfärområdet är smörbult, stubb, simpor, spigg,
tejstefisk och tånglake, dessa finns främst bland algrika stenbottnar. Under sommarhalvåret
kan även sjurygg förekomma vid bottnar med inslag av sten och block. Tobis (Ammodytidae
spp.) är en vanlig art vid sandbotten där den gräver ner sig. I pelagialen, den fria
vattenmassan, lever stimbildande fisk såsom sill, skarpsill och säsongsmässigt rikligt med
horngädda. Längs botten lever fiskarter som torsk , piggvar, rödspotta och skrubba. I
ålgräsängarna i norra delen av biosfärområdet förekommer troligen enstaka arter av
kantnålsfiskar samt stim av sjustrålig smörbult. Biosfärområdet verkar kunna vara lekområde
för både sill och piggvar då man sett att bottensubstratet är lämpligt samt att landningen av
dessa fiskar är stor under lekperioden. (Hammar et al. 2006) (Wikström et al. 2006)
Kiviksbredan som ligger öster om Åhus och som sträcker sig söder ut är ett lite grundare
område som består av morän botten. På länsstyrelsen i Skåne läns hemsida står det att
området är en viktig rastplats för fåglar och viktig uppväxtplats för fisk. Dessa fakta har
länsstyrelsen fått på 80-talet av en kontakt på Fiskeriverket. Det har inte gjorts några
undersökningar i området men ”alla” pratar och verkar vara intresserade av område. Och är
området en viktig uppväxtplats för fisk är det viktigt att på något sätt förvalta värdet i
området. I dag har länsstyrelsen i Skåne ”fått upp ögonen” för området och skall genomföra
en undersökning.
Tabell 2: Tabell över årsmedelvärde (1996-2005) av yrkesfiskets fångster från fartyg över 10 meter.
Fångstområdet är ett område på 25 km2 som mestadels ligger inom biosfärområdet. Tabellen ska
endast ses som en översiktlig lista över fiskar som förekommer inom biosfärområdet. Detta på grund
av att fångsterna från det småskaliga fisket, fartyg under 10 meter, tillkommer och redovisas inte här.
(Tabell tagen från Hammar et al. 2006)
Fisket inom biosfärområde Kristianstads Vattenrike
Allmänt om fisket
Fisket längs Skånes östkust ingår i ICES (International Council for the Exploration
of the Sea)- ruta 4059 och omfattar både till konsumtion och industrin. Fångsterna inom
industrifisket går främst till fiskmjölframställning. Havsfisket bedrivs i Östersjön och man
fiskar främst efter torsk, sill, skarpsill och lax. (se figur 20) Huvudelen av skarpsillen och stor
del av den mindre sillen används som foder. Havsfisket bedrivs av större trålare som främst är
stationerade i Simrishamn. Kustfisket bedrivs av de småskaliga yrkesfisket inom kustområdet.
Enligt Eu: s-förordningar är småskaligt fiske fiske som bedrivs med fatyg under 12 meter. Det
småskaliga fisket riktar sig mest mot fiske av torsk men även mot lax, havsöring, ål, plattfisk,
gädda och abborre. Torskfisket bedrivs med garn och ålfisket bedrivs med bottengarn.
(Wikström et al. 2006)
Fiskeriverksamheten inom biosfärområdet består främst av båtar från Åhus fiskeridistrikt men
även av båtar från Sölvesborg och Simrishamns fiskeridistrikt. Inom biosfärområdet fiskas
torsk, sill och skarpsill men även mer kustnära fiskarter såsom ål, näbb/horngädda, lax, öring
skrubbskädda m.fl. (Wikström et al. 2006)
Fritidsfisket läng Hanöbukten utövas främst av sportfiskare. Havsöring och ål fiskas främst
längs kusten men även trollning efter lax och havsöring sker. (Wikström et al. 2006)
Fångst inom ICES-ruta 4059 under 2008
3000
Fångst (ton)
2500
2000
Torsk
Skarpsill
sill
1500
rödspätta
ål, blankål
1000
500
flundra
ål
0
Figur 20: Visar de fem arter som fångaste mest under 2008 inom ICES-ruta 4059. (data från
Fiskeriverket)
Ålfisket
2007 beslutade EU om en återhämtningsplan för ålen. Utvandringen av blankål skall öka,
målet är 40 % av den urprungliga, av människa opåverkade, nivån. I maj 2007 förbjöds fiske
av ål, undantag för dem med särskilt tillstånd. Tillstånd gick till det
det småskaliga kust-och
insjöfiske som är starkt ekonomiskt beroende av
av ål. 2009 införde Sverige en nationell
förvaltningsplan för ålen. Under första året skall ålfisket minska med 20 %. Till 2013 ska
ålfisket halveras, vandring förbi kraftverk sak bli högre och utsättningen av glasål ska öka.
Under 2009 är det 388 fiskare som har särskillt tillstånd för fiske av ål i Sverige.
(Fiskeriverkets hemsida) Åhuskusten är även kallad ålakusten efter det traditionella ålfisket
här. Ålabodar är ett traditionellt inslag längs Åhuskusten. Tyvärr har den negativa
utvecklingen av ålen gjort att många ålfiskare har lagt ner sin verksamhet idag. När ålfisket
blomstrade längs kusten fanns här ett 50-tal ålfiskare plus anställda men idag finns maximalt
20 stycken fiskare kvar mellan Åhus och Simrishamn. (pers kommentar från fiskare) För att
fiskarna ska klara av att leva på ålfisket krävs det att fiskarna har någon sorts förädling som
tex rökning eller anordning av ålagillen.
Första drastiska nedgången av ålen skedde vid anläggningen av Nymölla AB 1962 (heter idag
Stora Enso Fine Paper Nymölla Bruk). Nymölla AB var vid starten 1962 en massafabrik men
1972 blev det även ett pappersbruk. (Stora Enso Fine Paper Nymölla Bruk hemsida) Nymölla
Bruk ligger några mil norr om biosfärområdet.
biosfärområdet. Fram till 1993 släppte Nymölla bruk ut klorat
som även sägs vara orsaken till blåstångens minskning längs kusten (Jansson, T. 2008). Men
idag använder Nymölla bruk inga klorhaltiga kemikalier och de har minskat sitt kväve- och
fosforutsläpp markant (Tobiasson et al. 2008).
Man vet inte idag vilka orsakerna är till ålens minskning . Man tror dock att någon eller några
av följande orsaker kan spela stor roll: Det alltför hårda fisket,
fisket, förändrade havsströmmar,
vattenkraft i vattendrag som dödar eller skadar upp- och nedströmsvandrande ål, sjukdomar
och parasiter samt vid minskad ålpopulation blir det svårare att hitta parterns för lek i
Saragassohavet. (Artdatabanken)
Kuststräckan inom biosfärområde Kristianstads Vattenrike.
Områdesbeskrivning
Den kustnära delen av biosfärområdet sträcker sig från söder om Fårabäck i norr, till söder om
Furuboda i söder. Kuststräckan består mest av sandstränder med bakomliggande sanddyner
och tallskog. Det finns några tätorter längs kusten men på många ställen dominerar
fritidshusområden. Längs kuststräckan mynnar Helgeå ut på två ställen, dels vid Åhus samt
vid Gropehålet. Från allra första början mynnade Helgeå endast ut vid Åhus hamn men 1774
grävde bönderna i Yngsjö by ett dike till havet för att avleda vatten från lilla Yngsjö som stod
i förbindelse med Helgeå. Vid vårfloden 1775 bröt sig vattnet från Helgeå den närmsta vägen
till havet genom diket och en ny del av Helgeå bildades. (Magnusson och Vägren 1994) Idag
är denna del av Helgeå huvudflöde medan Helgeå vid Åhus endast är ett biflöde. Kuststräckan
har inte alltid legat där den är idag. Under Östersjöns utveckling varierade havsnivån mycket
och därmed kusten. Som mest låg vattennivån 50 meter över nuvarande havsnivån vilket
gjorde att hela flacka Kristianstadsslätten låg under vatten med Linderödsåsen samt
Nävlingeåsen som branta stränder. Under Östersjöns utveckling fanns det även en period då
stora delar av Hanöbukten var torrlagd. Strandlinjen låg då ca 30 meter längre ut än dagens
havsyta och tallskog växte på den torrlagda havsbotten. (Magnusson och Vägren 1994).
Tre av de tio temaområdena som Biosfärområdet arbetar med finns vid kusten: Sandiga
odlingsmarker, kustnära delarna av Hanöbukten och kustdynlandskapet. (se figur 21)
Hanöbukten med sitt brackvatten, salthalt 7-8 ‰ ger en blandning av söt- och saltvattenfiskar.
Dess grunda vattenområden är viktiga för många sjöfåglar, dels för födosök men även som
övervintringsområde. (Vattenrikets hemsida) Större delen kuststräckan består av dynlandskap
med långa sandstränder längs med kusten och innanför finns sanddyner och tallskog.
Tallskogen planterades under 1800-talet för att förhindra sandflykt. Dynlandskapet ger
förutsättningar för mycket speciell och ovanlig flora och fauna. (Bergström et al. 2009)
Dynlandskapet omges av Kristianstadsslätten som är flackt och sandigt och består av
storskaliga odlingslandskap. För Kristianstadslätten är dess naturvärden men även dess
landskapsbild viktiga. Det finns risk för att dessa naturvärden försvinner, speciellt runt Åhus
där behovet av mark till bostäder är stort samt av den intensiva odlingen som sker på de
sandiga markerna där. Kristianstads kommun tycker det är prioterat att bevara och utveckla
dessa värden för det är just de sandiga markerna tillsammans med landskapbilden och havet
som gör Åhus så attraktivt för både boende och turister. Det är viktigt anser kommunen att
göra inventeringar för att kartlägga värdena men även att informera och göra markägare,
brukare, boende, turister, tjänstemän samt politiker medvetna om markernas höga natur- och
kulturvärden. Det finns ett 15-tal olika åtgärdsprogram för de sandiga odlingsmarkerna. Ett av
dessa är biotopprogrammet för sandstäpp. Det finns även flera bevarandeprogram för Natura2000 områden. (Bergström et al. 2009)
Figur 21: Bild över landskapstyper och fördelning i området. (bild tagen från Bergström et al. 2009)
Naturskydd
Kristianstads kommuns kuststräcka är idag delvis landskapsskyddat och ligger inom
riksintressena för naturvård, kulturmiljövård samt totalförsvaret. Hela kustområdet omfattas
av riksintresse för det rörliga friluftslivet och kustzonen. Delar av områdena är även Natura
2000- områden och naturreservat. (Se bild 22 och tabell 3)
Tabell 3: Tabell över olika områdesskydd som finns inom biosfärområde Kristianstads Vattenrike.
Skydd
Område
Riksintresse för naturvård
havet
Dynlandskapet utanför
bebyggelseområdena
Våtmarkerna kring Helgeå.
Friseboda
Helgeå och dess våtmarker
Norr om Gropehålet
Södra Äspet
Nordöstra Äspet
Nordöstra Äspet
Friseboda
Äspets naturreservat
Hela kusten mellan 100-300 meter
Våtmarkerna runt Helgeå
Natura 2000-bestämmelser
Naturreservat
Fågelskyddsområde
Strandskydd
Ramsarområde
(Internationellt värdefulla
våtmarksområden)
Figur 22: Karta över kusten med några av de restriktioner som
skyddar områdets naturvärden markerade. (bild tagen från utredningen Grönstruktur, rekreation och
kulturvärden längs kusten, 2008)
Äspets naturreservat
Äspets naturreservat ligger söder om Åhus centrum. Äspets naturreservat bildades 1963 och
reviderades 1996. (se figur 23) Naturreservatet omfattar ett område med kustdynlandskap som
både omfattar moss- och larvrika tallskogar. Det finns även ett fågelrikt lagunområde,
långsträckta sandrevlar och sandstrand. Väster om lagunområdet finns Kronoskogen som är
en blandskog och ett populärt rekreationområde. (vattenrikes hemsida) Inom reservatet finns
ett fågelskyddområde som består av lagunområdet och den öppna sandstranden. Området får
inte tillträdas under perioden 15 mars till den 30 september med undantag för markerade
stigar till två fågeltorn. Trafikering av havet innanför karen är även förbjuden under denna
period. Inom fågelskyddsområdet finns det många häckande fåglar så som skärfläcka,
småtärna och skäggmes. Vissa år kan även brun kärrhök häcka vid Äspet. Revelområdet vid
Äspet är en av södra Sveriges främsta rastplatser för vadare. Under sensommaren och början
av hösten kan man se så många som 20 olika vadararter under en dag. Under samma tid kan
man se gott om labbar och tärnor i området. Under vintern är lagunen en intressant fågelplats
då man kan se stora viggflockar med brun-och bergand. Längs kusten kan man då också se
havsörn, alfåglar och skrakar. Även vinterhämpling, snösparv och vettenpiplärka kan man se
årligen och ibland även berglärka. (vattenrikes hemsida)
Den sydvästliga delen av naturreservatet består av Snickarehaken som är en populär allmän
badplats.
Figur 23: Karta över Äspets naturreservat söder om Åhus vid utloppet av Helgeå. (Bild tagen från
Biosfärområdet kristianstad vattenrikes hemsida www.vattenriket.kristianstad.se)
Inventering av Snickarehaken och Revhaken
Bakgrund
Åhuskusten består främst av sandstränder och sandbotten men det finns två ”hakar”, dvs.
fastmarkspartier som sticker ut i havet, Snickarehaken och Revhaken. Vid dessa ”hakar” finns
stora stenblocksrev där blås- och sågtång finns. Vid Snickarehaken går sandstranden ut till
vattenbrynet där stora stenblock ligger på sandbotten. Vid Snickarehaken finns det tre
stenblocks ”rev”. (se figur 24) Revhaken består mer av en udde där vass och andra gräsarter
växer ut till vattenbrynet där större samt mindre stenar bildar ett såkallat ”rev”. (se figur 25)
De stora stenarna ligger på mindre stenar och man ser inte sandbotten lika lätt. Området är
mer exponerat än Snickarehaken. Ingen inventering har gjorts vid Snickarehaken och
Revhaken så på uppdrag av biosfärområdet Kristianstads Vattenrike gjorde jag en inventering
av områdena. Vid Snickarehaken inventerades de tre reven och vid Revhaken gjordes två
inventeringar. Jag var intresserad av att se vad för makroalger och tång som fanns vid reven
samt hur mycket av varje art som fanns där, dvs. täckningsgraden. Vid inventeringen tittade
jag även på vad för smådjur som levde bland tången.
Figur 24: Bild över ett av stenreven vid Snickarehaken
Figur 25: Bild över Revhaken.
Metod och Utförande
Inventeringen försöktes efterlikna den som vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten utför
i Hanöbukten. (Se Bilaga 1, 2009) De använder dock en stålram med en storlek av 5x5 meter
medan under inventeringen av Snickarehaken och Revhaken användes en ram med storleken
1x1 meter. Orsaken till att en en ram på 1x1 meter användes är att områdena inte är så stora
samt att jag endast hade tillgång till en ram i denna storlek. En lina sattes fast med en rundstav
i ena änden och med en vikt i den andra. Ut efter linan lades slumpmässigt en 1x1 m ram ut
tre gånger på tre olika djup. Inom ramen samlades organismer bland tången in med hjälp av
en liten håv med en maskstorlek på 1-2 mm. Djuren förvarades i plastburkar för
artbestämning på lab. Sedan bestämdes täckningsgraden av makroalgerna inom ramen.
Täckningsgraden noterades i procent efter en sju gradig skala: 0, +, 10, 25, 50, 75, 100 %
täckning av rutan. (se figur 26)
Figur 26: över olika täckningsgrader som användes vid inventeringen, undantag för 5 % rutan som ej
användes.(bild tagen från Kautsky, 1995)
Hur stor påväxt som fanns på tången noterades under inventeringen. En tre gradig skala
användes, 1= ingen påväxt, 2=lite, 3= mycket påväxt. Eventuell nyrekrytering av tångplantor
noterades även i samma tregradiga skal. Med nyrekrytering menas förekomsten av unga små
tångplantor. Dock var det svårt på många lokaler att se eventuell nyrekrytering samt min
kunskap var ej tillräcklig.
Täckningsgrad av blåmusslor och havstulpaner noterades också och då användes samma
sjugradiga skala som för algerna. Där det gick uppskattades undre och övre gräns för
kontinuerligt Fucusbälte.
Kontinuerligt Fucusbälte definieras som täckningsgrad > 25 % av Fucus. (Bilaga 1, 2009)
Övre och undre gräns för kontinuerligt Fucusbälte undersöktes för varje rev med vattenkikare
och snorkling och där det var möjligt noterades gränsen med hjälp av en måttstock. Förekomst
av eventuell lösliggande tång noterades.
Vid artbestämning användes böckerna: Havets djur (Køie,2001), Smådjur i sjö och å (Olsen,
1999), Alger vid Sveriges östersjökust (Tolstoy, 2003) samt material från kursen Form - och
biotopkännedom som ges av institutionen för marin ekologi vid Göteborgs universitet.
Tånggråsuggor (Idothea spp.) är betare på tång och för att se om ett rev eller område
(Snickarehaken eller Revhaken) var mer utsatt av tånggråsuggor räknades antal tånggråsuggor
som fångades bland tången. Inventeringen utfördes under 12-13 september och 19-20
september 2009. Vid inventeringen noterades väder och vind samt vattentemperatur.
Dag1
12/9 -09 inventerades första, nordligaste, ”revet” vid Snickarehaken, även kallad
Snickarehaken 1. Under inventeringen var det solsken och endast svag västlig vind. Det var
även lågvatten med 15-20 cm under medelvattenstånd. Vattentemperaturen denna dag var
15°C.
Dag 2
13/9 -09 inventerades andra, mittersta, ”revet” vid Snickarehaken, även kallad Snickarehaken
2. Vädret var mulet med lite solsken mellan molnen. Vinden var svag under inventeringen och
vattentemperaturen var 12,5°C. Det var även lågvatten denna dagen med ca 10 cm under
medelvattenstånd.
Dag 3
19/9 -09 inventerades tredje, sydligaste, ”revet” vid Snickarehaken, även kallad
Snickarehaken 3. Även första ”revet” vid Revhaken, även kallad Revhaken 1, inventerades
denna dag. Vädret var soligt med endast svag vind och vattentemperaturen var 13°C.
Snickarehaken 3 består av stora stenblock som ligger ca 25-30 meter ut i vattnet från stranden.
Det var mycket lågt vatten denna dag, ca 15 -30 cm. Revhaken är lite mer exponerat än
Snickarehaken och där slog lite vågor. Även vid Revhaken var det mycket lågt vatten.
Dag 4
20/9 -09 inventerades andra ”revet” vid Revhaken, även kallad Revhaken 2. Vädret var soligt
och inte mycket vind men ändå slog det lite vågor. Även denna dag var det ca 30 cm lägre
vatten än normalt vattenstånd. Vattentemperaturen var 13°C
För att se om det fanns en skillnad mellan de olika reven eller mellan Snickarehaken och
Revhaken när det gäller täckningsgrad av blåstång, grönslick (Cladophora glomerat),
påväxtgraden på tången samt antal tånggråsuggor (Idothea spp.) gjordes en nestad ANOVA
med statestikprogrammet SPSS. För att se om täckningsgraden av sågtång skiljde sig mellan
de två reven vid Revhaken gjordes en 1-vägs ANOVA med statestikprogrammet SPSS.
Resultat
Tabell 4: Här ges en artlista över de djur och alger som hittades under inventeringen vid
Snickarehaken och Revhaken.
Svenska namn
Blåstång
Sågtång
Grönslick
Krusta på sten Hildenbrandia?
Tarmalg
Ullsläke
Fjäderslick
kräkel
Fintrådig brunalg
Pungräka
Tångräka
Tigerstrimmig tångräka
--------Tångmärla
Tånggråsugga
Blåmussla
Havstulpan
Brackvatten virvelmask
Fjädermyggslarv
Snäcka?
Latinska namn
Fucus vesiculosus
Fucus serratus
Cladophora glomerata
Hildenbrandia?
Enteromorpha sp
Ceramium tenuicorne
Polysiphonia fucoides
Furcellaria lumbricalis
--------------Pranus flexuosus
Palaemon sp
Palaemon elegans
Pandalus sp.
Gammarus sp.
Idothea spp.
Macoma baltica
Balanus sp.
Procerodes littoralis
Chironomus sp
Rissoidea?
Påväxt
Kräkel (Furcellaria lumbricalis )och fjäderslick (Polysiphonia fucoides ) var alger som fanns
som påväxt på blåstång och grönslick. Även grönslick var påväxt på blåstång. På många
ställen såg man små individer av blåmusslor i Grönslicken. En nestad ANOVA gjordes för att
se om det fanns någon signifikant skillnad i påväxtgraden på blås-och sågtång mellan
Snickarehaken och Revhaken eller mellan rev inom Snickarehaken och Revhaken. (se figur
27) Resultatet visar på att det finns en skillnad mellan rev när det gäller påväxtgraden (p=0,
004) medan det ej var någon signifikant skillnad mellan Snickarehaken och Revhaken (P=
0,875).
Påväxtgrad för de olika reven
3
grad av påväxt (1-3)
2,5
rev1
2
rev 2
1,5
rev 3
1
rev 4
rev 5
0,5
0
Snickarehaken
Revhaken
Figur 27: Påväxtgraden på Blåstång och sågtång. Graderna 1-3 användes, 1=ingen påväxt, 2=lite
påväxt, 3=mycket påväxt. Rev 1-3 fanns på Snickarhaken, medan rev 4-5 fanns på Revhaken. Det
finns en signifikant skillnad när det gäller påväxtgraden mellan rev när det gäller påväxtgraden (p=0,
00021) medan det ej var någon signifikant skillnad mellan Snickarehaken och Revhaken (P= 0,974).
Nyrekrytering
Nyrekrytering, dvs. förkomsten av unga tångplator, var svårt för mig att avgöra. Där
jag tyckte det såg ut som nyrekring var vid Snickarehaken tre där två rutor på 70 cm
djup hade rekrytering samt en ruta på 100 cm djup. Vid Revhaken 1var det en ruta på
100 cm djup som hade rekrytering. Vid Revhaken 2 var det två rutor på 80 cm djup som
hade rekrytering samt en ruta på 60 cm djup. Alla rutor hade en 2: a i nyrekrytering
av en skala 1-3. Lösliggande alger
Vid Snickarehaken 1 fanns det mycket lösliggande Fjäderslick (Polysiphonia fucoides) vid 80
cm djup. Även längs stranden vid Snickarehaken 1 och 2 fanns mycket Fjäderslick som blivit
uppspolat samt blåmusslor.
Övre och nedre gräns för kontinuerligt Fucusbälte
På många ställen var det svårt att avgöra nedre gräns för Fucus bältet då jag inte hade tillgång
till båt. (se tabell 5)
Tabell 5: Tabell över övre ch undre gräns för kontinuerligt Fucusbälte.
Rev
Snickarehaken 1
Snickarehaken 2
Snickarehaken 3
Revhaken1
Revhaken 2
Övre gräns (cm)
40
40
50
30
40
Nedre gräns (cm)
80
120
över 120
100
Över 120
Inga tydliga betningsskador upptäcktes vid inventeringen. Med betningskador menas tydliga
spår av betning på tångplantorna. Det var plantorna inom rutorna som undersöktes.
Nedslamning förekom heller inte.
Täckningsgrad av blåstång och sågtång
Nedan visas en graf av den genomsnittliga täckningsgraden för blåstång (Fucus vesiculosus)
för de olika reven. (se figur 28) En nestad ANOVA utfördes för att se om det fanns någon
skillnad i förekomst av blåstång mellan reven eller mellan Snickarehaken och Revhaken.
Resultatet visar på att det finns en skillnad mellan rev när det gäller täckningsgraden för
blåstång (p=0, 00021) medan det ej var någon signifikant skillnad mellan Snickarehaken och
Revhaken (P= 0,97395). Sågtång (Fucus serratus) fanns endast vid Revhaken. Revhaken är
mer exponerad än Snickarehaken vilket man ser tydligt genom förekomst av sågtång. (se figur
29) En 1-vägs ANOVA utfördes för att se om det var någon skillnad mellan de två rev vid
Revhaken där sågtång förekom. Resultatet visar att var en signifikant skillnad mellan de två
reven i Revhaken (p= 0,004).
Genomsnittlig täckningsgrad av
blåstång på de olika reven
rev 1
100
rev 2
80
rev 3
rev 4
60
%
rev 5
40
20
0
Snickarehaken
Revhaken
Figur 28: Den genomsnittliga täckningsgraden i % visas för de fem reven. Rev 1-3 gäller
Snickarehaken och rev 4-5 Revhaken. Det finns en skillnad mellan rev när det gäller täckningsgraden
för blåstång (p=0, 00021) medan det ej var någon signifikant skillnad mellan Snickarehaken och
Revhaken (P= 0,97395).
Genomsnittlig täckningsgrad av
sågtång vid Revhaken
60
50
%
40
30
rev 4
20
rev 5
10
0
Revhaken
Figur 29: Den genomsnittliga täckningsgraden av Sågtång vid Revhaken, område två, för rev 4 och 5.
Det finns en signifikant skillnad mellan de två reven i Revhaken (p= 0,004).
Övriga makroalger
Nedan visas en figur av förekomsten av makroalger förutom blåstång och sågtång. (se figur
30) Man ser klart att grönslick (Cladophora glomerata) är den vanligaste makroalgen förutom
blåstången och sågtången vid de olika reven. En nestad ANOVA visade att det var signifikant
skillnad av täckningsgraden av grönslick mellan reven (p=0, 001). Det var dock ingen
signifikant skillnad mellan Snickarehaken och Revhaken
Genomsnittlig täckningsgrad för övriga
markoalger
60
50
%
Ceramium tenuicorne %
40
fintrådig brunalg %
30
Furcelaria lumbricalis %
20
Polysiphonia fucoides %
10
Enteromorpha sp. %
Cladophora glomerata %
0
rev 1
rev 2
rev 3
rev 4
rev 5
Figur 30: Här visas förekomsten av makroalger förutom blåstång och sågtång vid de olika reven. En
nestad ANOVA visade att det var signifikant skillnad av täckningsgraden av grönslick (Cladophora
glomerata) mellan reven (p=0, 001).
Tånggråsuggor (Idothea spp.) äter på blås- och sågtång och utgör därför ett hot mot tången.
För att se om det fanns någon skillnad i antal tånggråsuggor gjordes en nestad ANOVA. (se
figur 31)Tånggråsuggorna fångades inom 1x1 m rutorna och antalet i figuren är den
genomsnittliga antalet tånggråsuggor vid de olika reven. Resultatet visar på at det inte fanns
någon signifikant skillnad mellan de olika reven (p=0, 798) eller mellan Snickarehaken och
Revhaken (p=0, 159).
Genomsnittligt antal tånggråsuggor
vid de olika reven
4
rev 1
antal
3
rev 2
2
rev 3
1
rev 4
0
rev 5
Snickarehaken
Revhaken
Figur 31: Genomsnittliga antalet tånggråsuggor (3x3 rutor) vid de olika reven. Ingen signifikant
skillnad mellan reven (p=0, 798) eller mellan Snickarehaken och Revhaken (p=0, 159).
Diskussion
Blåstång (Fucus vesiculosus) finns inte i någon större utsträckning längs Åhuskusten där
sandbotten dominerar. Blåstångsbälten tillhör de artrikaste och viktigaste biologiska system
som finns i Östersjön. Blåstången fungerar som uppväxtplats för t.ex. abborre, gädda och
torsk. (Hanöbukten, Undersökningar i kustvattnet 1990-2007)
Blåstången hotas idag av övergödning vilket gör att fintrådiga alger konkurrerar ut blåstången.
Det grumligare vattnet till följd av övergödningen gör att djuputbredningen för tången
minskar (Blomqvist et al. 2003). Undersökningar som har gjorts av västra Hanöbuktens
vattenvårdsförbund visar att lokala utsläpp längs kusten inte påverkar blåstången lika mycket
som de gjorde under 1990-talet. (Jansson, T. 2008) Tånggråsuggan som äter på blåstången är
ett annat hot, vilket har ökat till följd av utfiskningen av torsken. Torsken som har sin uppväxt
plats bland tången äter just tånggråsuggan. (Jansson, T. 2008) Dock var antalet tånggråsuggor
ganska lågt och inga tydliga betningsskador syntes under inventeringen. Blåstång kan vara en
bra indikator för närsaltshalten i vattnet. Blåstång utan påväxt av fintrådiga alger indikerar
låga närsaltshalter. Om vattnet blir mer näringsrikt ökar de fintrådiga algerna, först som
påväxt på tången men därefter utkonkurreras blåstången.(Blomqvist et al. 2003) Vid
inventeringen som gjordes under september 2009 förekom påväxt på blås- och sågtången.
Dock varierade påväxtgraden mycket mellan reven och även inom reven det är därför svårt att
dra någon slutsats. Men överlag såg jag inte några tydliga indikationer på att områdena skulle
vara övergödda.
Genom att utföra en årlig inventering av Revhaken och Snickarehaken kan man få en bild
över statusen av tångbältena, om det sker någon nyrekrytering av tångplantor, om påväxten på
blåstången ökar eller minskar. En årlig inventering ger både en bild hur statusen är idag men
även hur statusen förändras över åren.
Några hot mot kustens och havets naturvärden inom
biosfärområde Kristianstads vattenrike
Exploatering av kusten
Den fyra mil långa kuststräckan från Tosteberga i norr till Ravlunda skjutfält i söder är en
värdefull del av Kristianstads kommun. Kusten är kommunens viktigaste område för ridning,
bad, strövande samt fritidsboende. Den vidsträckta stranden lockar även till sig många turister
och badgäster. Ålfisket med dess ålabodar och ålagillen utgör ett kulturarv och är en värdefull
turistattraktion. Under sommaren pågår även många aktiviteter, som t.ex. Sveriges största
beachhandboll-turnering. Med många sommargäster kan restauranger och krogar etablera sig.
Kusten är ett väldigt attraktivt område och många vill bo här året runt. Det höga trycket från
turismen och exploateringen av mark till fastigheter kan även en negativ påverkan på kusten.
Det finns flera natur- och kulturvärden som är särskilt känsliga och påverkan kan bli stor i
dessa områden. Det finns en brist på mark som kan användas som t.ex. lekplatser. Under
sommaren då det finns många turister i området räcker inte infrastrukturen till. Delar av
bebyggelsen i områdena har dålig tillgång till vatten- och avloppssystem, service och
kollektivtrafik. (Bergström et al. 2009)
Kommunen har tagit fram ett program, ”Program för kustens utveckling –Från Åhus till
Juleboda”, vilket lägger fram förslag på hur bostadsbebyggelsen kan utvecklas tillsammans
med natur- och kulturvärdena utan att störa utvecklingsmöjligheterna för besöks- och
fritidsnäringen. Detta program tillsammans med tillhörande utredningar skall ligga till grund
för kommande detaljplansarbete som ska finnas i den framtida kommuntäckande
översiktplanen.
Målet med programmet är att kusten ska bli mer attraktiv. Både genom att utöka möjligheten
för attraktiva boende men även genom att satsa på turism och friluftsliv. Landskapsbilden
med dess natur- och kulturvärden skall bevaras och utvecklas. Kustens tillväxt ska öka genom
att fler bostäder med möjlighet för året runt boende byggs, vilket ger högre inflyttning. Att
fler besökare och turister kommer till kusten, vilket ökar omsättningen för besöksnäringen.
Kusten skall ge god service och vara tillgänglig. Kusten ska bli mer fysiskt tillgänglig för alla
samt att den nya bebyggelsen skall läggas vid de redan befintliga tätorterna så service som
primärvård, kollektivtrafik m.fl. blir god. Livsmiljön skall vara god för alla. Det ska finnas
genuina och natursköna miljöer i området. Det ska finnas en god och trygg boendemiljö. Man
ska begränsa eventuella hälsorisker med infiltration av avlopp i bebyggda områden samt att
minska dess miljöpåverkan. (Bergström et al. 2009)
För att få större inflyttning samt för att möta kraven på fler permanenta hus ges förslag på
utökade byggrätter. Man har delat in området längs kusten i tre olika nivåer, vilket beskriver
hur stor förändring av byggrätterna som kommer att ske. Nivå (A) betyder att stor förändring
av byggrätterna kommer att ske. Nivå (B) betyder att mindre förändringar av byggrätterna
kommer att ske. Nivå (C) betyder att små förändring kommer att ske. (Se figur 32)
(Bergström et al. 2009)
Nivå (A) gäller för området kring Blåklockevägen och Manne Måns väg i Äspet. Området är
idag redan slutet till det kommunala vatten- och avloppsnätet. Här finns redan många
permanentboende och det finns basservice i närheten. Byggrätterna i detta område kommer att
utökas betydligt för att kunna tillmötesgå de krav på permanentboende som finns idag.
Nivå (B) gäller för Östra Täppet, Äspet (förutom området kring Tångvägen och
Sandnejlikevägen, runt Blåklockevägen och Manne Måns väg), Yngsjö havsbad,
Yngsjöstrand, Furuboda, Nyehusen, Östra Sand och Nyehusen. Här vill man fortfarande satsa
på mindre boendeformer men byggrätterna ska utökas för att man skall kunna erbjuda mer
anpassade fritidshus. Dessa områden ingår redan, alternativt ingår i utbyggnadsplanerna för
det kommunala vatten- och avloppsnätet. I och med att områdena består av fritidshus finns det
inte höga krav på god basservice. Utökningen av byggrätterna anses inte störa befintliga
riksintressen i områdena. (Bergström et al. 2009)
Nivå (C) gäller för Holmen, Juleboda, Degeberga sommarby samt Olseröds sommarby.
Områdena bedöms kunna störa riksintresset för totalförsvaret och därför kommer ingen
utökning av byggrätterna att ske här om dessa kan leda till att fler bosätter sig permanent.
Dessa områden ingår inte i utbyggnadsplanerna för vatten- och avloppsnätet. Här finns heller
ingen basservice att tillgå. (Bergström et al. 2009)
Kommunen anser att det är prioriterat att vidta åtgärder som bevarar och utvecklar värdena
som finns längs kusten. Det är framför allt viktigt att kartlägga mer detaljerat vart de höga
naturvärdena finns. En av de viktigaste åtgärderna är även att informera markägare, brukare,
boende, turister, tjänstemän och politiker om markernas höga natur- och kulturvärden.
Information till boende angående de naturvärden som finns i deras trädgårdar är viktigt samt
vilka konsekvenser som t.ex. anläggning av gräsmatta eller andra ingrepp kan ge på naturen.
I planeringen av ny bebyggelse skall den bostadsnära naturen bibehållas så långt det är
möjligt. Det är även prioriterat att försöka hålla samman grönstråk för att undvika
fragmentering av biotoper. En annan åtgärd kan vara att med hjälp av skyltning upplysa de
som cyklar, vandrar och rider om naturvärdena i området. (Bergström et al. 2009)
Allmänhetens tillgång till kustzonen är en av de viktigaste förutsättningarna för kustens
aktiviteter. Ny bebyggelse får inte utformas på ett sätt så att allmänheten mister sin tillgång
till kusten. Man kan öka tillgängligheten genom att förbättra vägar, stigar, angöringar och
skyltar. Kommunen anser att det är viktigt att alla anläggningar och aktiviteter skall
genomföras med hållbar utveckling och att man ska ta hänsyn till olika intressen. (Bergström
et al. 2009)
Figur 32: Bild över kusten där de olika områdena för utökade byggrätter visas. Röd ring= Nivå A
stora förändring, Blå ring= Nivå B mindre förändringar, Grön ring= Nivå C små förändringar (Bild
tagen från bild tagen från Bergström et al. 2009)
Erosion, ras och översvämning
Åhuskusten står inför många olika utmaningar, inte minst för den framtida höjningen av
vattennivån till följd av den globala uppvärmningen. Med höjning av vattennivån kommer
risken för översvämningar samt erosion av strandkanten att öka. Även ökad grundvattennivå,
till följd av den ökade vattennivån i havet, ökar risken för fuktskador på byggnader samt
minskad effekt av enskilda avloppsanläggningar och ökat läckage av föroreningar till havet.
Sveriges geotekniska institut (SGI) har genom uppdrag av Kristianstads kommun gjort en
översiktlig utvärdering av risker för erosion, ras och översvämningar längs Åhuskusten.
SMHI har på uppdrag av Kristianstads kommun beräknat vattennivåerna vid Åhuskusten.
(Bergström et al. 2009) (se bilaga 5)
Resultaten från SMHI: s simuleringar om framtida vattennivåer vid Åhuskusten visar på en
högre stormfrekvens om 100 år jämfört med idag. Detta medför att höga vattenstånd
återkommer oftare än idag. Värsta scenariot visar på en höjning av medelvattennivån med så
mkt som+ 77 cm. Högsta högvattnet beräknades också och kan bli så högt som 2 ± 0.15 m
jämfört med medelvattenytan idag (Stadsbyggnadskontoret och C4 Teknik. 2007)
Med framtida klimatförändringar kommer Helgeås vattennivå att öka. Man tror att Helgeå vid
Gropahålet och Åhus kommer att följa havets höjning av medelvattennivå. För Helgeå vid
Yngsjö by har man beräknat högsta flödena jämfört med högvatten i havet. Med ett högvatten
på +2 meter i havet gör att vattennivån vid Yngsjö by kommer maximalt att vara + 2.78 m.
(Se figur 33) Vid Gropehålet beräknar man att vattennivån kommer vara något lägre än vid
Yngsjö by. Det finns inga jämförbara beräkningar för Helgeå vid Åhus, men eftersom denna
del av Helgeå mer har blivit ett biflöde tror man att det inte kommer bli några extrema
flödesmängder här utan högvattennivån kommer att följa havets högvattennivå.
(Stadsbyggnadskontoret och C4 Teknik. 2007)
Figure 33: Bild över Yngsjö by vid högvatten i Helgeå.
(Bild tagen ifrån ” Konsekvenser för Åhuskustens bebyggelse vid en framtida höjd havsnivå” Bilaga 1
till ”Program för kustens utveckling från Åhus till Juleboda)
Sveriges geotekniska institut (SGI) fick i uppdrag av Kristianstads kommun att sammanställa
ett översiktligt planerings- och beslut underlag som säkerställer att all ny bebyggelse
lokaliseras till ett lämpligt område längs Åhuskusten enligt Plan- och bygglagen (PBL). SGI
fick även i uppdrag att klargöra eventuella behov av skydd för redan befintliga bebyggda
miljöer med tanke på erosion, översvämning och stabilitet med hänsyn tagen till
klimatförändringar. (Rydell et al. 2008)
Vid Östra Sand/Täppet samt Äspet fastslog SGI att ett femtio meter brett område från
strandlinjen kan komma att påverkas av erosion om inga åtgärder vidtas. (För mer utförlig
redovisning se bilaga 5) Detta kan komma att ske om man använder framtida perspektivet,
fram till år 2100. Tittar man på klimatförhållandena som råder idag så kommer stranden
successivt att minska genom erosion samt vid högt vattenstånd och stormar kommer även
dynområdena att påverkas. SGI fastslog också vikten av att kontrollera att dynerna är
tillräckligt höga så dessa kan stå emot högt vattenstånd samt att det inte blir några branta
slänter då material kan rasa ner och förstöra byggnader i anslutning till slänterna. Vidtas inga
åtgärder kommer sanddynerna att eroderas både på områden som är bebyggda och ej
bebyggda och därmed försvinner det naturliga skyddet mot översvämningar. (Rydell et al.
2008) Även dyner vid vägarna som inte är tillräckligt höga för att stå emot överspolning
måste åtgärdas.
För områdena Stora Eken-Yngsjö-Furuboda fastslog SGI att dem befintliga sanddynerna var
av tillräcklig höjd för att stå emot högt vattenstånd samt överspolning. (För mer utförlig
beskrivning se bilaga 5) Dock anser SGI att fortsatt utveckling av erosion bör följas upp och
genom mätning av topografi och batymetri (nivåer på havsbottnar) längs vissa sektioner. SGI
fastställde även att ett femtio meter brett område längs strandkanten kan komma att påverkas
av erosion när man tittar på framtida klimatförändringar, fram till år 2100. Med dagens
klimatförhållanden kommer stranden att successivt minska genom erosion. SGI poängterade
att branta slänter även kan förekomma här och att material kan rasa ner för dessa slänter och
skada närliggande byggnader om inga åtgärder vidtas. (Rydell et al. 2008)
Figur 34: Bild som visar de lägsta områden längs Åhuskusten. (Bild tagen från Bergström et al. 2009)
De lägsta områdena under + 2 m.ö.h (mörk rosa) finns främst utmed havet och nära Helgeå samt inom
det utdikade området väster om Furubodavägen. Samtidigt visar 3- meters kurvorna att lågt liggande
(ljus rosa) områden finns spridda inom stora delar av kuststräckan
Fisket
Biosfärområde Kristianstads Vattenrike ligger inom ICES- ruta 4059. Här sker både kustfiske
och havsfiske. Den svenska kvoten för torsk från det östra beståndet har ökat sedan 2008 och
till i år har den ökat med 15 %. Sill kvoten minskar med 13 % i år enligt de preliminära
kvoterna för 2010. Kvoten för skarpsillen minskar för 2010 med 11 %. Även kvoten för lax
vilket visas i antal nedan minskar till 2010. Rödspättan ligger på samma nivå som för 2009.
Det är alltså endast torsk kvoten som har ökat till 2010. Antal fiskedagar blir oförändrat till
2010 d.v.s. 160 dagar. (se tabell 6)
Havsforskningsrådet bedömer att den biologiska statusen för det östra beståndet av torsk har
förbättrats. Fiskeridödligheten dvs. den andel fisk i ett bestånd som dör på grund av fisket har
minskat snabbare än förväntat och ligger redan idag på den nivå som EU räknat med att nå till
år 2015. Detta innebär att beståndet numera fiskas på en hållbar nivå enligt det långsiktiga
målet i EU:s förvaltningsplan.(Fiskeriverkets hemsida)
Sill/strömming beståndet har minskat drastiskt sedan 1970-talet men under 2000-talet verkar
beståndet ha ökat. Rekryteringen har varit svag de senast tio åren med undantag av 2002
årsklass som var över genomsnitt. (Fiskeriverkets hemsida) Idag finns det ingen
förvaltningsplan för sillen. Beståndet bedöms vara överfiskat och med en alltför hög
fiskeridödlighet. Havsforskningsrådet rekommenderade att fångsten skulle begränsas till högst
103,000 ton till 2010 men det blev dock enligt de preliminära siffrorna 126,376 ton.
Det finns inte någon förvaltningsplan för skarpsillen. Fångsten av skarpsill har varit stor sedan
1990-talet. Havsforskningsrådet bedömer att skarpsillbeståndet är överfiskat och det finns risk
för ett ohållbart fiske. Havsforskningsrådet rekommenderade en minskad fångst till 306.00 ton
för 2010 dock blev det enligt de preliminära siffrorna 359.958 ton.
Årsproduktionen av smolt (laxyngel) har inte förbättrats i östra och västra Östersjön.
Havsforskningsrådet rekommenderade därför ett oförändrat fisketryck på lax i hela Östersjön
under 2010. (Fiskeriverkets hemsida)
Tabell 6: Kvoter över hur mycket Sverige har fått/får fånga samt TAC, totala tillåtna
fångstmängden för alla medlemsländer mellan 2007 och 2010. Kvoterna för 2010 är endast
preliminära. Kvoterna för lax är antal för övriga är det ton. (siffror är tagna från Fiskeriverket)
Art
Svensk
TAC
Svensk
TAC
Svensk TAC
Svens TAC
kvot
2007
kvot
2008
kvot
2009
k kvot 2010
2007
2008
2009
2010
Torsk
9497
40805
9022
38765
10375
44580
11932 51267
Sill
44389
132718 51047
152630 48032
143609 42268 126376
Skarpsill
86670
454492 86670
454492 76270
399953 68643 359958
Lax
120080
428697 102068
364392 86758
309733 78081 278760
(antal)
Rödspätta 203
3766
173
3201
164
3041
164
3041
Ålfisket
Längs Åhuskusten finns ett strakt traditionellt ålfiske. Idag finns det ca femton fiskare kvar
mellan Åhus och Simrishamn. För att fiskarna skall kunna leva av ålfisket behöver de ha
någon sorts av förädling som rökning eller anordna ålagillen. Ålagillen är en stor
turistattraktion och besökare från hela Sverige och även från Europa kommer hit. Idag har
ålpopulationen minskat drastiskt och endast fiskare med speciell licens får fiska ål. Ålen är
idag utrotningshotad och för att ålen ska kunna återhämta sig behövs kanske ännu hårdare
restriktioner för ålfiske, vilket kommer att drabba regionen hårt.
Hotbildsanalys av några värden knutna till havet och kusten inom
Biosfärområde Kristianstads Vattenrike
Genom att ha läst undersökningar och rapporten från området har jag tagit fram ett antal
naturvärden som jag tycker är viktiga för kuststräckan samt den marina delen av
biosfärområde Kristianstads Vattenrike. Jag har även tagit fram de hot som jag tycker finns
mot naturvärdena. De naturvärden som jag tycker är viktiga för området är följande:
•
•
•
•
•
Det rörliga friluftslivet
Ålgräsängar i norra delen av biosfärområdet
Den vidsträckta stränderna
Fåglar
Fiskeresurs
De hot som jag tycker finns mot naturvärdena är följande:
• Exploatering av kusten
• Erosion av kusten och höjda vattennivåer
• Den del av turismen som är förknippad med ålfisket. (fisket)
• övergödning
För att analysera hotbilden mot de naturvärden som finns inom kuststräckan och kustnära
delen av Hanöbukten användes programmet Miradi. Det var CMP open standards version 3.0
som användes. ( Miradis hemsida) Detta program är ett verktyg man kan använda för att få till
en adaptiv förvaltning för ett område. Programmet är strukturerat som bilden nedan och det är
återkopplingen med steg 4 och 5 som gör att det blir en adaptiv förvaltning.
Figur 35: Hur programmet Miradi är strukturerat. Steg 4-5 gör att det blir en återkoppling och därmed
en adaptiv förvaltning.
När hotbilds analysen gjordes tittade jag dels på hur det ser ut idag och dels på de planer som
finns för området, ca 5 år framåt.
Steg 1
I steg ett sätter man upp ramen för området man är intresserad av, i detta fall är det
kuststräckan och den kustnära delen av Hanöbukten som ingår i biosfärområde, Kristianstads
Vattenrike. Sedan sätter man upp de naturvärden som finns i området och man kan beskriva
vilken status naturvärdet har idag. (se figur 36) Därefter beskriver man vilka de direkta hoten
är mot naturvärdena. Ett hot är en mänsklig aktivitet som påverkar ett naturvärde negativt,
men det kan även vara naturliga fenomen som människan påverkar t.ex. klimatpåverkan,
översvämningar. Efter man satt ut de direkta hoten rankar man dessa för att se vilket hot som
är det viktigaste att först arbeta med . När man rankar hoten sätter man ”betyg” på tre olika
kriterier:
Omfattning: Hur stort geografiskt område av naturvärdet kommer att skadas om hoten får
fortlöpa inom t.ex. 10 år .
Påverkan: Den grad av skada som kommer att ske på naturvärdet om hotet får fortlöpa inom
t.ex. 10 år.
Irreversibilitet: Till vilken grad kan naturvärdet återhämta sig inom t.ex. 10 år om hotet
avlägsnas.
Varje kriterie betygsätts med: mycket hög, hög, medium, låg. Därefter rankar Miradi ut vad
just ett hot har för påverkan på ett naturvärde med skalan mycket hög, hög , medium, låg.
Därefter kan man sätta upp underliggande faktorer till hoten, mål för naturvärdena,
indikatorer osv.
Resultat från steg 1
Figur 36: Bild från Miradi-analysen. Längs till höger visas de naturvärden som finns inom
kuststräckan och den kustnära delen av Hanöbukten, inom biosfärområdet. Statusen på naturvärdet
indikeras av de färglagda ringarna, röd ring P= Poor, gul ring F = Fair, grön ring G= Good. De rosa
rutorna indikerar de direkta hoten som finns mot naturvärdena. Hotets status idag , från hot analysen
indikeras av de färgade rutorna uppe i vänstra hörnet, L= lågt hot, M= medium. De orange rutorna
indikerar de underliggande faktorerna till de direkta hot.
Resultat från hot rankningen
Tabell 7: Resultat från hot rankingen för naturvärdet de vidsträckta stränderna.
Naturvärde
→
Hot↓
Exploatering
av kusten
Övergödning
Erosion
Höjda
vattennivåer
De vidsträckta stränderna
Omfattning
Påverkan
Irreversibilitet
medium
medium
medium
Strandskydd finns
så utbyggnad är ej
aktuellt. Ökad
turism, hästridning
m.m. kan skada
stränderna.
Påverkan kan ske av
ökad turism mm. viktigt
att inte ge dispens från
strandskyddet samt
informera besökare om
förekomsten av
känsliga områden.
Det kommer nog ta
ett tag för
stränderna att
återhämta sig.
medium
Idag är inte
övergödning ett
jätte stort problem i
området. Dock om
algblomning sker
omfattas en bra del
av området.
medium
I vissa områden
sker erosion av
strandkanten redan
idag. Men risken
finns för många
andra områden.
medium
Algblomning påverkar
badturisterna i området.
Dock brukar
blomningarna inte vara
så länge, max ett par
veckor.
låg
Algblomningen
försvinner när vind
och strömmar
ändrar riktning.
låg
medium
Redan idag är många
områden redan
påverkade.
medium
låg
låg
medium
Det är svårt för
sanddynerna att
själv återhämta sig
så åtgärder kanske
behöver vidtas för
att förstärka
sanddynerna.
medium
Stora delar av
kuststräckan
kommer att
påverkas av de
framtida höjda
vattennivåerna.
Men idag är hotet
inte så aktuellt.
Inom tio år är det inte
så stor risk att kusten
påverkas allt för
mycket, endast vissa
delar.
Avlägsnas hotet så
sker det ingen
påverkan på
stranden men även
här kanske åtgätder
behöver vidtas för
att förstärka
strande.
Summa hot
ranking
medium
låg
Tabell 8: Resultat från hot rankingen för naturvärdet fiskeresursen.
Naturvärde
→
Hot↓
Fiskeresurs
Omfattning
Påverkan
Irreversibilitet
Fisket
hög
hög
medium
Fisket sker på stora
delar av det marina
området inom
biosfärområdet
Rekryteringen av
sillbeståndet är lågt.
Skarpsillbeståndet är
överfiskat.
Årsreproduktionen av
laxyngel är lågt. Dock
har torskbeståndet
förbättrats och nu fiskar
man på en hållbar nivå.
Minskar man
kvoterna för hur
mycket man får
fånga så tror jag att
bestånden kan
återhämta sig dock
kan det ta ett bra
tag.
Summa hot
ranking
hög
Tabell 9: resultat från hotrankingen för naturvärdet fåglarna.
Naturvärde
→
Hot↓
Exploatering
av kusten
Fåglar
Omfattning
Påverkan
Irreversibilitet
låg
låg
medium
Det finns många
naturreservat inom
biosfärområdet där
de flesta häckande
och övervintrande
fåglar håller till.
Exploatering inom
dessa områden är
inte aktuellt. Dock
kan ökad turism till
viss del påverka
fåglarna.
Naturreservaten har
restriktioner om när
och vart man får
röra sig under
känsliga perioder så
området som
påverkas är inte så
stort.
Naturreservaten har
restriktioner om när och
vart man får röra sig
under känsliga perioder.
Så ökad turism kommer
ändå inte påverka
områdena.
Om en art har
försvunnit är det
kanske inte så lätt
att få tillbaka den.
Summa hot
ranking
låg
Tabell 10: Resultat från hot rankingen för naturvärde det rörliga friluftslivet.
Naturvärde
→
Hot↓
Exploatering
av kusten
Det rörliga friluftslivet
Omfattning
Påverkan
Irreversibilitet
medium
låg
låg
Idag är inte det
rörliga friluftslivet
alltför hotat. Dock
finns det en chans
att hotet ökar vid
utbyggnad av fler
permanenta
bostäder. Då blir
områden kanske
mer fragmenterade.
Idag kan det rörliga
friluftslivet röra sig
ganska fritt över
biosfärområdet
Om hotet avlägsnas
så kan det röliga
friluftslivet röra sig
lätt och fritt i
området.
Summa hot
ranking
låg
Tabell 11: Resultat från hot rankingen för naturvärdet bottenfauna.
Naturvärde
→
Hot↓
Bottenfauna
Omfattning
Påverkan
Irreversibilitet
övergödning
låg
låg
medium
Bottenfaunan minskar i
antal arter samt antal
individer. Detta har man
sätt vid kontrollen (KD2)
som
Vattenvårdsförbundet för
västra Hanöbukten
undersöker varje år.
Bottensubstratet i
området består mestadels
av sand vilket stämmer
överens med deras
undersökningar
Övergödning
verkar inte vara
något större
problem i området.
Man vet ej varför
biomassan minskar.
Det är nog inte
jätte enkelt för
bottenfaunan att
återhämta sig.
Summa hot
ranking
låg
Tabell 12: Resultat från hot rankingen för naturvärdet ålgräsängar.
Naturvärde
→
Hot↓
Exploatering
av kusten
övergödning
ålgräsängar
Omfattning
Påverkan
Irreversibilitet
låg
låg
medium
Ålgräsängar finns i norra
delen av biosfärområdet.
Idag vet jag inte jätte
mycket om dess utbredning
eller status. Ålgräset ligger i
ett område som består mest
av fritidshus och som ligger
nära Rinkeby skjutfält,
vilket är riksintresse för
försvaret. Exploatering kan
därför inte ske i någon
större utsträckning här.
medium
Övergödning verkar inte
vara något större problem i
området.
Tror inte det är någon
jättestort tryck med att
anlägga bryggor m.m.
Hur lätt
ålgräsängar
återhämtar sig
vet jag ej men
jag tror ändå
att de kan
återhämta sig
inom 6-20 år,
vilket ger
medium enligt
Miradi .
medium
Men hur påverkat
ålgräsängarna är har jag
inte kunskap om idag.
Fler undersökningar
måste göras.
medium
Hur lätt
ålgräsängar
återhämtar sig
vet jag ej men
jag tror ändå
att de kan
återhämta sig
inom 6-20 år,
vilket ger
medium enligt
Miradi .
Summa hot
ranking
låg
medium
Tabell 13. Resultat från hot rankingen för naturvärdet ål.
Naturvärde
→
Hot↓
ål
Omfattning
Påverkan
Irreversibilitet
ålfisket
Mycket hög
hög
hög
Summa hot
ranking
hög
Man fiskar längs hela
Åhuskusten så det är ett
stort område som
påverkas.
Ålbeståndet som har
minskat drastiskt
påverkas mycket av
ålfisket längs kusten. Ål
som vandrar tillbaka till
Sargassohavet för
reproduktion fångas
här.
låg
hög
Att få
ålbeståndet på
en bra och
stabil nivå
kommer inte
bli lätt.
Stödutsättning
reglering i
fisket behövs
för att ålen ska
ha en chans att
återhämta sig.
medium
låg
Inom biosfärområdet finns
endast ett fåtal åar där ålen
vandrar upp i.
Det är hög dödlighet
vid vattenturbiner som
finns i åarna.
Vattenturbiner
i åar
Genom olika
åtgärder kan
man minska
dödligheten.
De kan vara
något kostsamt
men inget svår.
Tabell 14: Den sammanlagda rankingen för hoten och naturvärdena enligt Miradi.
Naturvärde
→ Hot↓
Exploatering
av kusten
Övergödning
Erosion
Höjda
vattennivåer
Fisket
Ålfisket
Vattenturbiner
i åar
Summa
naturvärde
ranking
De
Fiskeresurs
vidsträckta
stränderna
medium
Fåglar
låg
Det rörliga Ålfriluftslive gräsängar
t
låg
låg
låg
medium
låg
medium
Bottenfauna
Ål
låg
låg
låg
låg
hög
låg
medium
låg
låg
låg
Låg
Summa
hot
ranking
låg
hög
låg
medium
medium
låg
mediu
m
Summa
totalt låg
Diskussion
En Miradi analys är ett bra prioriteringsvertyg då man ser vilket naturvärde som är mest hotat
idag, vilket hot man behöver börja arbeta med och vart man ska lägga sina resurser. När man
rankar hoten utgår man från uppgifter/data från undersökningar och rapporter, dock kan
analysen bli subjektiv då det är jag som sätter betyg på hoten. Miradi programmet är ändå ett
bra verktyg att använda om man vill få till en adaptiv förvaltning av ett område.
Jag har koncentrerat mig på steg 1 i Miradi analysen då mitt mål var att få fram vilket
naturvärde som är mest hotat idag och vad man ska börja arbeta med. Jag känner inte att jag
kan göra en förvaltningsplan eller övervakningsstrategi då jag har för lite kunskap om detta.
Resultatet av min hotbildsanalys mha Miradi visar på en generellt bra situation för de
naturvärden som finns längs kuststräckan och den marina delen av biosfärområde
Kristianstads Vattenrike. Det är ålfisket och fisket som är de största hoten idag mot
ålbeståndet respektive fiskeresursen.
Biosfärområdet Kristianstads Vattenrike har ingen möjlighet att påverka fisket inom ICESruta 4059 då EU sätter fiskekvoterna. Dock kan man genom att informera konsumenterna om
ett bestånds status ge konsumenterna en chans att välja att handla fisk som kommer från ett
hållbart bestånd.
Åhuskusten är starkt präglat av det traditionella ålfisket. Beståndet av ål har drastiskt minskat
och idag får bara de fiskare med speciell licens fiska ål. Idag finns endast ca femton fiskare
kvar mellan Åhus och Simrishamn och för att de ska kunna överleva på ålfisket behöver de
antingen ha någon sorts förädling som rökning eller anordna ålagillen. Turister från hela
Sverige och även från Europa kommer för att få uppleva ålagillen. Det minskade beståndet av
ål och det traditionella ålfisket går tyvärr emot varandra. För att inte förlora turisterna som
söker sig hit för ålagillen skulle man kunna bjuda på alternativa fiskrätter och kanske bara en
ålrätt. Men samtidigt bevara det kulturarv som ålbodarna och ålagillen utgör.
Vattenturbiner dödar förbipasserande ålar och detta är ett problem då ålpopulationen har
minskat kraftigt. Enligt Miradi analysen är detta hot endast lågt och detta beror på att det är
relativt enkelt att anlägga en fiskväg för ålen runt vattenturbinen samt det är inte så många åar
inom biosfärområdet som är aktuellt. Det sistnämnda är osäkert då jag inte har fått fram så
mycket fakta angående antal vattenkraftsanläggningar. Hotet kommer att öka om det är fler
åar som påverkas. Det kan även vara svårt att få med ägarna till turbinerna att finansiera
byggnad av fiskväg.
Vid exploatering av kusten genom utökning av byggrätter är det viktigt att lägga de
permanenta husen vid redan befintliga tätorter. Kristianstads kommun planerar att göra just
detta i kommunens utvecklingsplaner. Dock är det väldigt viktigt att grönområden bevaras
inom tätorterna till lekplatser och närrekreation. Det är väldigt viktigt att grönområden inte
fragmenteras utan sammanbinds för inte hindra det rörliga friluftslivet samt för att bibehålla
den biologiska mångfalden längs kusten. Kusten söder om Åhus är riksintresse för det rörligt
friluftsliv enligt 4kap 2 § Miljöbalken. Man ska värna om det rörliga friluftslivet men
landskapet som gör kusten så populärt måste skyddas. Detta kan göras genom att man med
hjälp av de befintliga stigar guidar och informerar turisterna vad för naturvärden som finns i
närheten.
Erosion av strandkanten är ett hot mot kusten och på många platser har stranden och
sanddynerna redan börjat erodera bort. Enligt Miradi är hotet lågt men det är viktigt att redan
nu börja förstärka sanddyner så skyddet mot översvämning finns kvar. Det finns olika typer
av åtgärder som kan förhindra erosion av kuststräckan. Vilken typ av åtgärd som passar just
här beror på tekniska, ekonomiska samt miljömässiga faktorer, och kommer inte analyseras
här. (Rydell et al. 2008). De olika åtgärder som finns är Strandskoning, strandfodring,
vågbrytare, hövder, vegetation, förstärkning av det naturliga kustskyddet, med flera. (Rydell
et al. 2008).
Det verkar inte vara något större övergödningsproblem i området. Enligt Miradi är endast
hotet lågt för de vidsträckta stränderna samt bottenfaunan.
För ålgräset var hotet medium medan summan av hotrankningen för övergödning är låg. Dock
är statusen av ålgräset osäkert då det endast har gjorts några grova undersökningar angående
förekomsten av ålgräs. Fler undersökningar behöver göras för att se vilka hot som finns samt
statusen på ålgräset.
Helgeå är det största utflödet inom biosfärområdet, här transporteras näringsämnen från
jordbruket ut i havet. Transporten av näringsämnen är beroende av mängden nederbörd. En
åtgärd man kan göra för att minska urlakningen av näringsämnen och övergödning av
Hanöbukten är att anlägga kantzoner. Vegetationen i form av gräs, buskar och träd binder upp
näringsämnena och läckaget till ån minskar. Dock behövs finansiering för anläggning av
kantzoner vilket jag inte vet om det finns möjlighet.
Om Taggen vindkraft AB får tillstånd att anlägga en vindkraftpark öster om biosfärområdet
kommer förmodligen kabeldragningen gå genom ålgräsängarna. Det gör ingen skillnad om
man gräver ner kablarna eller om man lägger dem på botten. Mekanisk skada kommer att ske
i direkt anslutning till kablarna och ålgräset kommer att förstöras. Även bottenfaunan i närhet
av kablarna kommer att påverkas och speciellt om kablarna grävs ner.
Detta är ett hot som inte är aktuellt idag då Taggen vindkraft AB ligger i strid med
totalförsvaret och därför har det inte tagits med i Miradi analysen.
Tack till
Biosfärområde Kristianstads Vattenrike och då speciellt Ebba Trolle som var min kontakt.
Handledare Per Nillson.
Eva och Bo Hermansson samt marcus Antonsson för all hjälp vid inventeringen av
Snckarehaken och Revhaken.
Samt tilla alla andra som har hjälpt till under arbetets gång.
Referenser
Andreasson, F. 2005, Ålgräsängar – var finns de? Hav i balans/levande kust och skärgård,
länsstyrelsen i Skåne län,
http://www.smf.su.se/nyfiken/ostersjo/arsrapp/Ostersjo2005/O2005algras.pdf
Bergström et al. 2009, Det växer längs kusten! Program för kustens utveckling –Från Åhus till
Juleboda, stadsbyggnadskontoret i Kristianstads kommun, godkändes av kommunfullmäktige
2009-02-10. http://www.kristianstad.se/sv/Kristianstads-kommun/BoBygga/Samhallsplanering/Oversiktlig-planering/Antagna-planer/Kusten/Godkandahandlingar-av-Byggnadsnamnden-/#
Bilaga 1. 2009-10-23, Blekingekusten vattenvårdsförbund, vattenvårdsförbundet för västra
Hanöbukten, , http://www.hanobukten.org/program.htm
Blomqvist et al. 2003, Förslag till indikatorer för biologisk mångfald i vatten, Rapport 5257
naturvårdsverket.
Brenner, U. 2004, Fakta om Östersjön: Östersjöns historia.
http://www.smf.su.se/havet/fakta/historia.html
Brenner, U. 2005, Fakta om Östersjön: Östersjön i siffror.
http://www.smf.su.se/havet/fakta/siffror.html
Brenner, U. 2007, Fakta om Östersjön. http://www.smf.su.se/havet/faktaostersjon.html
Hammar et al. 2006, Marin miljö vid kabelspåretunderlagsrapport för Hanöbukten Offshore.
Marine Monitoring AB Kristineberg .ISBN 91-975566-2-9
Jansson, T. 2008, Hanöbukten, Undersökningar i kustvattnet 1990-2007, Miljörapport för
1990-2007, Blekingekustens Vattenvårdsförbund och vattenvårdsförbundet för västra
Hanöbukten. http://www.hanobukten.org/resultat.htm
Karlsson, A. 2007. "Högvattenstånd vid Åhuskusten - Nu och i framtiden”, SMHI på uppdrag
av Kristianstads kommun. http://www.kristianstad.se/sv/Kristianstads-kommun/BoBygga/Samhallsplanering/Oversiktlig-planering/Antagna-planer/Kusten/Godkandahandlingar-av-Byggnadsnamnden-/#
Kautsky, H.1995, Ecological Monitoring of Structural Changes of Phytobenthic Plant and
AnimalCommunities- The importance of structural changes and how to monitor them, Dept.
Systems ecology, Stockholm University
Magnusson, S-E och Vägren G. 1994, Alstubbarna i sjön var 7500 år gamla, Fauna och flora,
naturhistoriska riksmuseet, nr 5 sid 12-17.
Magnusson et al. Biosfärområdet Kristianstads Vattenrike, Ansökan till UNESCO, utgiven av
Biosfärkontoret Kristianstads vattenrike, ISBN: 91-976002-0-2.
Magntorn, K. 2005, Biosfärområde Kristianstads vattenrike - för både natur och människor,
Vattenriket, Årsbok för naturskyddsföreningen i Skåne, sid 187-189.
Magntorn, K.2005, Biosfärområde Kristianstads vattenrike –The Man and the Biosphere
Programme, Unesco. Vattenriket, Årsbok för naturskyddsföreningen i Skåne. sid 190-191.
Miljöbalken och dess övergångsbestämmelser m.m. uppdaterad 2008-01-01.
Miljöbalken. av 3 kap. 6 §, andra stycket Riksintresse för naturvård och friluftsliv, Handbok
med allmänna råd för tillämpningen, Naturvårdsverkets hemsida,
www.naturvardsverket.seDBOK 2005:5 • DECEMBER 2005
Naturvårdsverket, 2007. ”Bedömningsgrunder för kustvatten och
vatten i övergångszon”; Bilaga B till handbok 2007:4.
Nilsson, J. 2006. Kalmar Högskola. Bottendjur och vegetation vid planerat vindbruk på
Taggen i Hanöbukten
Nilsson, L. 2007. Internationell sjöfågel- och gåsinventering i Sverige. Årsrapport 2007/2008,
Ekologiska institutionen, Lunds Universitet.
http://www.zoo.ekol.lu.se/waterfowl/index_e.htm
Nilsson, L. och Green, M. 2007. Census of wintering seabirds in off-shore areas along the
Baltic coast of Sweden, 2007, progress report for 2007. Ekologiska institutionen, Lunds
Universitet. http://www.zoo.ekol.lu.se/waterfowl/index_e.htm
Nilsson, L. 2009. Internationella sjöfågel- och gåsinventeringarna i Sverige, årsrapport
2008/2009, Ekologiska institutionen, Lunds Universitet.
http://www.zoo.ekol.lu.se/waterfowl/index_e.htm
Olsson, P. 2005, Länsstyrelsen i Skåne län, Inventering av ålgräsängar längs Skånes kust,
ISBN: 91-85363-53-7.
Rydell et al. 2008, Hållbar utveckling av Åhuskusten, Översiktlig värdering av risker för
erosion, ras och översvämning, Statens Geotekniska institut (SGI) på uppdrag av Kristianstads
kommun, http://www.kristianstad.se/sv/Kristianstads-kommun/BoBygga/Samhallsplanering/Oversiktlig-planering/Antagna-planer/Kusten/Godkandahandlingar-av-Byggnadsnamnden-/#
Stadsbyggnadskontoret. 2007, Riksintressen och andra naturintressen, Bilaga 2 till Program
för kustens utveckling från Åhus till Juleboda. Reviderad oktober 2008.
http://www.kristianstad.se/sv/Kristianstads-kommun/BoBygga/Samhallsplanering/Oversiktlig-planering/Antagna-planer/Kusten/Godkandahandlingar-av-Byggnadsnamnden-/#
Stadsbyggnadskontoret och C4 Teknik. 2007, Konsekvenser för Åhuskustens bebyggelse vid
en framtida höjd havsnivå – översvämning - högt grundvatten- erosion, Bilaga 1 till ”Program
för kustens utveckling från Åhus till Juleboda. http://www.kristianstad.se/sv/Kristianstadskommun/Bo-Bygga/Samhallsplanering/Oversiktlig-planering/Antagnaplaner/Kusten/Godkanda-handlingar-av-Byggnadsnamnden-/#
Stadsbyggnadskontoret i Kristianstads kommun. 2008-10-15, Grönstruktur, rekreation och
kulturvärden längs kusten. Utredningen tillhör Program för kusten ”Det växer längs kusten från Åhus till Juleboda” Godkänd av Byggnadsnämnden 2008-01-29. ,
http://www.kristianstad.se/sv/Kristianstads-kommun/BoBygga/Samhallsplanering/Oversiktlig-planering/Antagna-planer/Kusten/Godkandahandlingar-av-Byggnadsnamnden-/#
Tobiasson et al. 2008. Hanöbukten kustvattenmiljö 2008, Blekingekustens vattenvårdsförbund
och vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten, Årsrapport 2008, Högskolan i kalmar Naturvetenskapliga Institutionen. http://www.hanobukten.org/resultat.htm
Wikström et al. 2006, Fisk, Fiske, Säl och Tumlare- underlagsrapport för Hanöbukten
Offshore vindkraftsprojektering. Marine Monitoring AB Kristineberg, ISBN 91-975566-1-0
Internet
Artdatabanken, www.artdata.slu.se
Biosfärområde Kristianstads Vattenrike, hemsida, www.vattenriket.kristianstad.se
Fiskeriverket, www.fiskeriverket.se
Miradi, www.miradi.org
Naturvårdsverket www.naturvardverket.se
Naturum www.vattenriket.kristianstad.se
Stora Enso Fine Paper Nymölla Bruk hemsida www.storaenso.com
Äspets naturreservat, http://www.vattenriket.kristianstad.se/naturreservat/aspet.htm#reservat
Övriga referenser
Rutberg, I. 7 oktober, 2009, Den anlagda stranden på Täppet urholkas, Kristianstadsbladet, sid
A4.
Martin Hellström, Martins rökeri (personlig kommentar)
Bilagor
Bilaga 1
Undersökningar i västra Hanöbukten
I Hanöbukten har kommuner, industrier och andra intressenter bildat Blekingekustens
vattenvårdsförbund och vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten för att samordna kontroll
av kustvattnet. (Tobiasson et al. 2008)
Den del av Hanöbukten som ingår i biosfärområdet ingår i ansvarsområdet för
vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten. Högskolan i Kalmar utför tillsammans med
SMHI och TOXICON i Landskrona kustkontroll i västra Hanöbukten och Blekingekusten.
(Tobiasson et al. 2008)
Inom Biosfärområdet finns två kontrollpunkten, en hydrografistation (VH3A) och en
bottenfauna station (KD2). Strax norr om biosfärområdet finns även en bottenfauna-station
KD1 som kan vara relevant att jämföra med på grund av att bottensubstratet är likvärdigt som
vid stationen KD2. Fiskfysiologi har även undersökts vid Åhus, som en del av kustkontrollen.
Figur b1: Bild över provtagningsplatser i västra Hanöbukten. (Bild tagen från Tobiasson et al. 2008)
Bilaga 2
Fågelinventering längs Hanöbukten
Den Internationella midvinterinventeringen av sjöfåglar (IWC) har pågått i Sverige sedan
1967. Den organiseras och samordnas av Wetlands International med säte i Nederländerna.
(Nilsson, L. 2007) I Sverige finns det en nationell samordnare som leder inventeringarna
samt står för den nationella bearbetningen för sedan rapportera till högkvarteret. Den svenska
inventeringen ingår även i den nationella miljöövervakningen som Naturvårdsverket
organiserar. Förutom midvinterinventeringen görs även en septemberinventering för att täcka
in arter som lämnar Sverige under vintern. Även en landstäckande inventering av de inre
farvattnen har genomförts några gånger Sverige, senast var under vintern 2004. (Nilsson, L.
2007) Inventeringen fungerar så att transekter läggs ut från land rakt ut i havet tills
transekterna korsar 30-meters djupkurvan. Dessa parallella transekter ligger med 2 eller 4 km
mellanrum beroende på topografi och förväntand fågeldensitet. (se figur b2) För
inventeringarna används ett flygplan, CESSNA337, skymaster som flyger i ca 180 km/h på 70
meters höjd. Minst två observatörer sitter med i flygplanet och fåglar på var sin sida av planet
och inom ett område på 200 meter från flygplanet räknas. Stora flockar av fåglar utanför
dessa områden noteras även för extra information. (Nilsson, L. och Green, M. 2007) Under
2007 och 2009 inventerades Skånes syd- och östkust samt Blekingekusten. (Nilsson, L. och
Green, M. 2007)
Figur b2: Karta över transekt-linjerna i Hanöbukten. Här användes ett avstånd mellan transekterna på 2
km. (Nilsson, L. 2009)
Bilaga 3
Inventeringar i samband med vindkraftsplanering
Fler undersökningar gjordes under 2006 inom biosfärområdet i samband med Taggen
Vindpark AB (efter sammanslagning med Vattenfall och Hanöbukten offshore) planerade
vindkraftpark vid Taggen öster om biosfärområdet. Den planerade vindparken ligger 13 mil
öster om Åhus och 13 mil söder om Sölvesborg. Taggenområdet ligger öster om
biosfärområdet men kabelförbindelsen mellan vindparken och land kommer att gå genom
biosfärområdet. För att undersöka vilken av de två tänkta kabelsträckningarna som var
lämpligast undersöktes bottensubstratet, makrovegetationen och bottenfaunan. Marine
Monitoring AB vid Kristineberg utförde undersökningar längs de två tänkta kabeldragningar
inom biosfärområdet. Den södra dragningen, vilken är 15 km lång (totalt), går norr om
Kiviksbredan och når land söder om Äspet. Den norra dragningen, vilken är 13 km (totalt),
når land norr om Åhus vid Östra sand. (se figur) (Hammar et al. 2006)
Figur b3: Karta över tänkta kabeldragningar, markerat i blått. De uprspungligen tre olika tänka
vindparksområdena visas även här. Dock är endast vindparkområdet A aktuellt idag. (figur är tagen
från Hammar et al. 2006)
Vid kabeldragning sker olika på påfrestningar på den omgivna miljön och därför är det
viktigt att först undersöka vad som finns för djur, alger och bottensubstrat i de tänkta
områdena. Vid undersökningen gjordes åtta bottenhugg, varav fyra på vardera kabelspåret.
Två bottenhugg gjordes på 9 meters djup och två bottenhugg gjordes på 17-18 meters djup.
Ett bottenskrap utfördes på kabelspår A. (Se figur) En heltäckande ekolodskartering av
bottensubstratet gjordes vid de två kabelspåren, 17 videoupptagningar i kabelspår A och 20
vid kabelspår B. (Hammar et al. 2006) Just nu är en vindkraftpark inte aktuellt eftersom
försvaret har haft invändningar mot vindkraftsparkens placering.
Bilaga 4
Fiskvandring
För att se om vandrande fiskar skulle kunna störas av kablarna från den tänkta vindparken vid
Taggen sammanställde Marine Monitoring AB Kristineberg litteraturuppgifter från
Fiskeriverket och Länsstyrelsen i Skåne och Blekinge. (Hammar et al. 2006) (Wikström et al.
2006)
Bilaga 5
Erosion, ras och översvämning
SMHI fick 2007 i uppdrag av Kristianstads kommun att beräkna framtida vattenstånd vid
Åhuskusten jämfört med dagens situation.
För att beräkna framtida vattenstånd i Östersjön använder SMHI en oceanografisk modell som
kallas RCO. (Karlsson, A. 2007) Modellen gör en referenssimulering av vattenståndet för ca
100 år bakåt i tiden, mellan 1903-1998. Referenssimuleringen kombineras med skillnader från
simulerade klimatologiska månads medeländringar för perioden 2070-2100. Detta ger fyra
olika scenarier som beskriver hur vattenståndsnivåerna förändras om ca 100 år. En jämförelse
mellan resultaten från RCO- simuleringen med mätdata längs Sveriges kust visar att modellen
påvisar variationer och nivåer för Egentliga Östersjön och norrut bra. På grund av modellens
utformning underskattas dock de höga havsnivåerna längs Sveriges sydligaste kuststräckor.
För att beräkna extrema vattenståndsnivåer i Östersjön kombineras resultaten från ROC med
resultat från IPCC: s (Intergovernmental Panel on Climate Change) beräkningar om den
globala höjningen av vattennivån. Landhöjningen tas även med i beräkningarna av framtida
medelvattennivå och extrema vattenstånd i Östersjöområdet. (Karlsson, A. 2007).
På grund av ROC- modellens osäkerhet för de sydligaste kusterna använde SMHI data från
Kungsholmsfort utanför Karlskrona för att beräkna havsnivåerna längs Åhuskusten. Från
Kungsholmsfort finns även mätdata som sträcker sig 100 år tillbaka vilket underlättar
simuleringen och därmed blir uppskattningen av havsnivåerna bättre. För att få en uppfattning
hur väl Kungsholmsfort representerar Åhuskusten gjordes en jämförelse mellan data från
Simrishamn och Kungsholmsfort, under perioden 1982-2007. Jämförelsen visar att höga
vattenstånd förekommer samtidigt vid Simrishamn och Kungsholmsfort och att dessa är av
samma storlek. Dock verkar låga vattenstånd vara lägre vid Simrishamn än vid
Kungsholmsfort. (Karlsson, A. 2007).
Sveriges geotekniska institut (SGI) fick 2008 i uppdrag av Kristianstads kommun att
sammanställa ett översiktligt planerings- och beslut underlag som säkerställer att all ny
bebyggelse lokaliseras till ett lämpligt område längs Åhuskusten enligt Plan- och bygglagen
(PBL). SGI fick även i uppdrag att klargöra eventuella behov av skydd för redan befintliga
bebyggda miljöer med tanke på erosion, översvämning och stabilitet med hänsyn tagen till
klimatförändringar. (Rydell et al. 2008)
Bebyggda områden studerades noggrant medan övriga områden endast beskrevs översiktligt.
SGI tittade på vilka konsekvenser dagens klimatförhållanden skulle kunna få samt ett
perspektiv fram till år 2100. För att se konsekvenserna med det framtida perspektivet
användes de scenarier för klimatförändring som SMHI har sammanställt samt från den
särskilda utredningen om havsnivåer som gjort för Åhuskusten (Karlsson, A. 2007). (Rydell et
al. 2008)
Med utgångspunkt från Kristianstad kommuns prioriteringar av områden längs Åhuskust har
SGI endast beskrivit områdena 1-2 samt 4 (se figur b5) översiktligt medan områdena 3 samt
5-8 (se figur b5) studerats mer detaljerat. Området vid Gropehålet, Helgeås mynning, har inte
ingått i studien. (Rydell et al. 2008)
SGI poängterar att detta var en översiktlig utredning för att ta konstatera om eventuella
områden löper risk för naturolyckor så som erosion och översvämningar med dagens
klimatförhållanden samt framtida klimatförändringar. Mer detaljerade undersökningar måste
genomföras vid eventuella riskområden för att få ordentligt underlag vid planering av
framtida byggnader samt anpassning av befintliga. En av orsakerna är att vind- och vågklimat
samt uppgifter om batymetrin (nivåer på havsbottnar) ej har inkluderats i studien.
Figur b5: över delområdena som undersöktes av Sveriges geotekniska institut.
(bild tagen från Rydell et al. 2008)
Här följer en sammanställning för varje område som studerades
Delområde 1/Fårabäck
Detta område studerades endast generellt. Området ligger norrut mot kommungränsen. (se
figur b5) Det är ett område som är relativt låglänt nära stranden. Kusten består av morän
vilket inte är särskilt erosionskänslig. Där finns dock viss ackumulation av sand vilket
kommer från områden söder ifrån. Det finns ett mindre fritidsområde en bit från stranden
samt området är ett Natura-2000 område. (Rydell et al. 2008)
Delområde 2/ Skjutfältet
Söder om Fårabäck ligger Skjutfältet vilket också endast studerades generellt. (se figur b5)
Området utgörs av en grund sandkust. Det finns även ganska låglänta områden bakom
stranden. Även detta område är ett Natura-2000 område. Området är obebyggt och utmed
kuststräcka pågår erosion. (Rydell et al. 2008)
Delområde 3 / Östra sand/ Täppet
Detta är ett av områdena som studerades mer i detalj. (se figur b5) Området består av en
relativ grund sandkust. Endast ett smalt strandplan finns samt sanddynerna är låga endast 2-3
meter över havets medelvattenyta. Det finns tydliga tecken på erosion och mindre ras i
sanddynerna längs sträckan. Bakom sanddynerna finns relativt stora områden som är låglänta,
nivåer under +2 meter. I södra delarna av
Täppet har ett område på ca 2 hektar fyllts ut
med sand samt stenskoning har lagts ut på
kanterna som vetter mot havet. Området skall
användas till beachhandboll och kanske
någon restaurang. Men bara under 2009 har
stranden minskats med 15 meter
(Kristianstadbladet). Erosionen har skett norr
om de stenar som lades ut för att just minska
erosionen av handbollsplanerna
Bild över erosionsskador vid Östra Sand mars 2007.
(Kristianstadbladet).
(Bild från Rydell et al. 2008)
Jordlagren i Östra sand/Täppet består av fin-mellansand. Vattendjupet har varit svårt att
fastslå för SGI då endast djupkartor från sjökort har varit tillgängligt. Därför har vattendjupet
bedömts utifrån kommunens mätningar samt deras topografiska karta. Från Östra Sand förbi
hamnen ned till Äspet är vattendjupet 3-4 meter på ett avstånd 150-250 meter från
strandlinjen. (Rydell et al. 2008)
SGI fastslog att ett femtio meter brett område från strandlinjen kan komma påverkas av
erosion om inga åtgärder vidtas. Detta kan komma att ske om man använder framtida
perspektivet, fram till år 2100. Tittar man på klimatförhållandena som råder idag så kommer
stranden successivt att minska genom erosion samt vid högt vattenstånd och stormar kommer
även dynområdena att påverkas. (Rydell et al. 2008)
SGI fastslog också vikten av att kontrollera att dynerna är tillräckligt höga så dessa kan stå
emot högt vattenstånd samt att det inte blir några branta slänter då material kan rasa ner och
förstöra byggnader i anslutning till slänterna. Vidtas inga åtgärder kommer sanddynerna att
eroderas både på områden som är bebyggda och ej bebyggda och därmed försvinner det
naturliga skyddet mot översvämningar. (Rydell et al. 2008)
Delområde 4/ Åhus hamnområde
Detta område består dels av själva Åhus hamn samt ett naturreservat söder om hamnen. (se
figur b5) Delområde 4 studerades endast generellt. Hamnområdet har byggds ut, ca 400
meter, från den ursprungliga kustlinjen på båda sidorna av åmynningen. Vågbrytare har även
anlagts vid mynningen. Hamnen muddras regelbundet eftersom sand ansamlas bakom piren
vid åmynningen. Naturreservatet söder om hamnen består av muddermassor samt ackumulerat
sediment som har transporterats söder ifrån. (Rydell et al. 2008)
Vattendjupet har varit svårt att fastslå för SGI då endast djupkartor från sjökort har varit
tillgängligt. Därför har vattendjupet bedömts utifrån kommunens mätningar samt deras
topografiska karta. Norr om Åhus hamn ökar djupet successivt från strandkanten till 7-8 m på
2 km avstånd från kusten. (Rydell et al. 2008)
Delområde 5 / Äspet
Detta delområde studerades i detalj. (se figur b5) Området består av en relativt grund
sandkust med ganska smal strandplan. Sanddynerna är låga endast 3 meter över havet dock
finns vissa dyner som når en nivå på 5-6 meter över havet. Bakom sanddynerna finns flera
låglänta områden som på vissa ställen är lägre än + 2 meter. Utefter denna kuststräcka finns
två ”hakar”, dvs. fastmarkspartier som sticker ut i havet. Runt dessa ”hakar” pågår erosion
och även en del ackumulation av material som kommer söderifrån. Jordlagren längs
kuststräckan består av fin-mellansand. Vattendjupet här gäller som för området Östra Sand/
Täppet med 3-4 meters djup på ett avstånd av 150-250 meter från strandlinjen. Dock är det
något grundare i norra delen av området jämfört med de södra. (Rydell et al. 2008)
Även vid Äspet fastslog SGI att ett femtio meter brett område kan komma att påverkas av
erosion när man tittar på framtida klimatförändringar, fram till år 2100. Även med dagens
klimatförhållanden kommer stranden successivt att eroderas bort om inga åtgärder vidtas.
SGI föreslog eventuella åtgärder som skulle kunna utföras. Sanddyner som inte är av
tillräcklig höjd för att stå emot högt vattenstånd och som då kan överspolas och byggnader
bakom dessa dyner blir översvämmade, måste åtgärdas. Även dyner vid vägarna som inte är
tillräckligt höga för att stå emot överspolning måste åtgärdas. Branta slänter kan komma att
bildas och det är viktigt att fylla på dessa slänter med sand allteftersom så material inte rasar
ner för slänterna och skadar närliggande byggnader. (Rydell et al. 2008)
Delområde 6-8 / Stora Eken – Yngsjö – Furuboda.
Delområdet Stora Eken/ Yngsjö består av relativt breda sandstränder, ca 10- 25 meter breda.
Sanddynerna är höga, de flesta runt 3 meter men på vissa ställen kan dem vara 10 meter. Det
finns viss del bebyggda områden bakom sanddynerna som är låglänta, en nivå på ca +1-2
meter. Vid Gropehålet har sandfångare, i form av två pirar anlagts på båda sidorna av
åmynningen. Norr om åmynningen har en viss erosion skett medan det söder om åmynningen
förekommer ackumulation. Detta påvisar att det finns en kustparallell transport av sediment i
nordlig riktning. Jordlagren består även här främst av fin-mellansand. Vattendjupet i detta
område är ca 3 meter på ca 150 meters avstånd från strandlinjen samt ca 6 meter på ca 200
meters avstånd. Dessa vattendjup är baserade på djupkurvor från topografiska kartor. Inom
detta delområde finns både natura-2000 områden och naturreservat. (Rydell et al. 2008)
Delområdet Furuboda består av relativt breda sandstränder, mellan 5- 20 meter breda. De
flesta sanddynerna är runt 4 meter eller högre dock finns vissa som endast är ca 3 meter höga.
De finns flera bebyggda områden bakom sanddynerna som är låglänta, en nivå på ca +1-2
meter. De flesta av dessa områden finns söder om Gropehålet.
Jordlagren i detta område är av sand. Efter en brunnsborrning vid Friserboda fick man
information som indikerar på att under sandlagren på ca 15-19 meters djup finns ett lager av
lera. Lagret av lera verkar vara ca 7-11 meter tjockt men SGI bedömer att det inte finns någon
risk för lerskred. Vattendjupet ökar relativt snabbt utanför kustlinjen. Vattendjupet i detta
område är ca 3 meter på ca 150 meters avstånd från strandlinjen samt ca 6 meter på ca 200
meters avstånd. Dessa vattendjup är baserade på djupkurvor från topografiska kartor. (Rydell
et al. 2008)
För dessa områden fastslog SGI att dem befintliga sanddynerna var av tillräcklig höjd för att
stå emot högt vattenstånd samt överspolning. Dock anser SGI att fortsatt utveckling av
erosion bör följas upp och genom mätning av topografi och batymetri (nivåer på havsbottnar)
längs vissa sektioner. SGI fastställde även att ett femtio meter brett område längs strandkanten
kan komma att påverkas av erosion när man tittar på framtida klimatförändringar, fram till år
2100. Med dagens klimatförhållanden kommer stranden att successivt minska genom erosion.
SGI poängterade att branta slänter även kan förekomma här och att material kan rasa ner för
dessa slänter och skada närliggande byggnader om inga åtgärder vidtas. (Rydell et al. 2008)
Figur b6: Bild som visar de lägsta områden längs Åhuskusten. (Bild tagen från Bergström et al. 2009)
De lägsta områdena under + 2 m.ö.h. (mörk rosa) finns främst utmed havet och nära Helgeå samt inom
det utdikade området väster om Furubodavägen. Samtidigt visar 3- meterskurvorna att lågt liggande
(ljus rosa) områden finns spridda inom stora delar av kuststräckan.
