Grundkurs
i det profetiska
Anteckningar från tre möten i Göteborg Vineyard
under november månad i nådens år 2000
Talare:
Tobias och Vivi Hedén
Nedtecknat av
Tony Larsson
"Där ingen profetia finnes, där bliver folket tygellöst." (Ord 29:18)
Den profetiska gåvan har ofta upphöjts till den grad att den missbrukats som ett
medel för att manipulera andra och skaffa sig makt över de andra i församlingen.
Vineyard vill istället anlägga en relationsbaserad syn på det profetiska, så att det blir
en naturlig del av bönesamlingarna. "Ni kan alla profetera" , slår Paulus fast. Alla
som tillhör Jesus kan höra hans röst inom sig, ty "fåren lyssnar till hans röst, och
han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem…och
fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst" . Vi är alla kallade till att
lära känna Gud och ta emot hans kärlek personligen.
I Gamla Testamentet var däremot fokus mer på en enda person. Han var profet, och
de andra skulle lyssna på honom och rätta sig efter honom. Moses var inte nöjd med
denna ordning, utan utbrast: "Om ändå allt Herrens folk blev profeter genom att
Herren lät sin Ande koma över dem!" Och visst hade Gud planer på att införa en
ny ordning... Genom profeten Jeremia gav han en föraning om vad som skulle
komma: "Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med
Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i
deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. Då skall de
inte längre behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: 'Lär känna
Herren!' Ty alla skall känna mig, från den minste till den störste, säger Herren.
Ty jag skall förlåta deras missgärningar och deras synder skall jag inte mer
komma ihåg."
Till slut tystnade profeternas röst i Israels land. Men efter 400 år av tystnad kom
någon som var mer än en profet: den enfödde Sonen, som sade: "Denna bägare är
det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er." Han gick de tunga stegen upp
mot Golgota. Våra missgärningar blev förlåtna, och våra synder vill Gud inte längre
komma ihåg.
Och på pingstdagen sände Gud sin heliga Ande in i lärjungarnas bröst, och öppnade
en helt ny väg att lära känna Gud. Sedan dess lever Guds folk, de som tror på Jesus, i
det nya förbundet, och han uppenbarar sin vilja inte bara genom det skrivna ordet,
utan också direkt, från Ande till ande i vårt inre. Profeten Joels ord uppfylldes på
pingstdagen: "Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt
kött. Era söner och döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar,
era unga män skall ha syner. Också över tjänare och tjänarinnor skall jag i de
dagarna utgjuta min Ande."
Träning som profet sker framför allt i relation med en coach eller andlig vägledare,
som får insyn i ens liv och hjälper en se saker man kan missa själv. Det är avgörande
att man lever genomskinligt, så att hela karaktären får utvecklas. "Saliga är de
renhjärtade, de skall se Gud." Man måste kunna gå in under någons andliga
2
auktoritet, eftersom soloprofeter kan vålla stor skada om de inte accepterar någons
tillrättavisningar.
Saker att tänka på
Undvik överandlighet och fokusera på Herren! Hur mycket vi än försöker, hur hård
andlig disciplin vi än lägger på oss själva, även om vi stiger upp 03:30 för flera
timmars bibelläsning kan vi inte själva dra ut profetiska tilltal ur Guds mun. Bland
Vineyards grundläggande värderingar finns "naturligt, enkelt, avspänt". Vi bör se till
Herren och vad han vill, och inte spänna oss och försöka "få ett ord".
Likaså behöver vi inte anlägga ett värdigt tonläge och plocka fram 1917 års
ordförråd, så att vi talar och säger: "Så säger Herren! Ja, sannerligen skolen I ej gå
hans välbehag förlustiga! Särla, särla, hugsvalaren är här!" Istället kan man med sitt
normala tonfall formulera det som ett förslag: "Jag tror att Gud vill säga att du har en
lärargåva. Verkar det stämma - tycker du om att läsa Bibeln?" Oftast är ett profetiskt
budskap en bekräftelse på något som Gud har försökt säga till personen tidigare, och
om mottagaren inte känner sig träffad var det antagligen fel. Det är bättre att stå
bredvid någon och frambära budskapet i en relation, än att tala uppifrån så att man
aldrig får en chans att pröva vad som sägs.
Från början till slut är det profetiska av nåd, och endast av nåd: vi blir aldrig
kvalificerade att få tjäna Gud som mun. En nådegåva är inte en medalj efter lång och
trogen tjänst för Herren, utan just vad namnet säger: en gåva man får av nåd och inte
av förtjänst. Högmodet ligger ständigt på lur, och vill fylla oss närhelst vi lyckas med
någon i Herrens tjänst. Vi får inte binda upp vår identitet i "jag är profet", för i så fall
kommer vi att känna oss personligt förkastade om någon kritiserar de ord man bär
fram. Vare sig den som profeterar eller den som tar emot och ger respons får vara
skarp i kritiken - då kanske man aldrig vågar öppna munnen igen.
Vi bör alltså se oss själva som kanaler, som Herren vill skicka sitt ord genom. Den
helige Ande framträder genom våra gåvor så att det blir till nytta för andra, om vi
bara ställer oss till hans förfogande och är tillgängliga för honom. Men även om det
är Gud som gör allt och får hela äran, måste vi vara på hugget! Att sitta passiv och
säga: "Om Gud vill så använder han mig..." är inte att vara tillgänglig! Det är
märkligt att de som sitter på läktaren vet så väl hur spelet ska gå till nere på plan, och
de finner lätt massor av fel i vad spelarna gör...men själva gör de inget! Det är som
om Paulus sade: "Pröva allt, håll fast vid det dåliga och prata om det med alla
era kompisar" (jämför 1 Tess 5:21).
Teologisk grund
3
Bibelstället framför andra är Första Korintierbrevets 14:e kapitel, men den som vill
gå djupare kan också hämta mycket ur de gammaltestamentliga profeternas skrifter.
Jeremia och Haggai är något mer lättillgängliga än exempelvis Hesekiel och Jesaja.
Här följer highlights ur 1 Kor 14:
"Sträva ivrigt efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, framför
allt profetians gåva...Eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor, sök då att i
överflöd få sådana som bygger upp församlingen."
För det första dimper inte andegåvorna bara ner över oss ("ljumma, lata sökare finner
ej sin Frälsare"), utan Gud vill att vi lägger manken till och intresserar oss. "Ni skall
söka efter mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av helt ert hjärta."
För det andra är kärlek A och O igenom hela det kristna livet. Strax före dessa verser
säger Paulus "Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och
hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte
hade kärlek, så vore jag ingenting." Profetisk gåva minus kärlek är lika med noll.
Vi får inte se människor som testobjekt för min nådegåva, utan som älskade bröder vi
engagerar oss i och vill hjälpa närmare Jesus. Om vi delar det vi hör av Gud i kärlek
och omtanke, gör det inte så mycket om vi säger fel, "ty kärleken överskyler
många synder" .
"Profémi", det grekiska ord som "profet" kommer från, betyder främst "framsäga"
men också "förutsäga". Att profetera är att tala ut och framsäga det som Gud lägger
på ens hjärta, vilket ofta kan vara en förutsägelse, men långt ifrån alltid.
I Gamla Testamentets tid var profeterna nästan de enda genom vilka Gud talade,
varför kraven på dem var mycket stränga. Villkoren var glasklara: antingen 100%
rätt profetior eller dödsstraff: "Men den profet som är så förmäten att han talar i
mitt namn vad jag inte befallt honom tala, eller som talar i andra gudars namn,
den profeten skall dö. Och om du tänker i ditt hjärta: Hur skall vi känna igen
det ord som Herren inte har talat? så vet: När profeten talar i Herrens namn
och det han säger inte går i uppfyllelse, då är detta något som Herren inte har
talat."
Denna regel upprepas inte i Nya Testamentet, då omständigheterna förändras: från att
tidigare ha talat genom några få utvalda, ger Gud nu av sin helige Ande till alla som
tror på honom (därmed möjliggörs också demokrati bland Guds folk, när alla
tillsammans kan söka och lyssna till Guds vilja istället för att en enda utvald agerar
länk mellan himmel och jord).
4
När nu alla släpps fram, får man också ha överseende och tillåta en viss felmarginal.
Liksom inte alla vi lägger händerna på blir helade, kommer inte heller alla profetiska
ord vi säger att bli rätt – särskilt inte i början. Om vi anstränger oss för att höra något
från Gud, kan vårt önsketänkande ge upphov till ett budskap, men med vanan lär vi
oss slappna av och ta emot mer naturligt. Ingen kräver att ett barn ständigt ska få alla
rätt när det börjar lära sig matematik. Emellertid kan även de mest erfarna ta fel
många gånger: "Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett
styckverk" .
Den profetiska tjänsten är underordnad församlingens ledarskap, alltså pastorn eller
äldsterådet. Det är de som ska ta ansvar för att profetior prövas. Om det ord man får
gäller tillrättavisning, eller om man är osäker på något sätt, kan det vara bra att kolla
med pastorn och underordna sig det beslut som han fattar, om budskapet ska delas
eller inte.
Vad är den profetiska tjänsten? Att dela ord? Nej, det börjar i enskildhet, i stillhet, i
bönekammaren. Där lär vi känna Gud, där bygger vi vår relation till honom, där
växer vår auktoritet och urskillningsförmåga fram. Men när många får reda på detta
är de inte längre intresserade av att tjäna som profeter, för de vill bara ha den flashiga
delen så att andra blir imponerade. Men ett träd kan inte bära frukt om det inte först
får borra sina rötter djupt ner i jorden, suga i sig näring och växa i stillhet.
5
Vivis liv
Så långt bak hon vet har ingen i hennes familj varit kristen, men trots detta skickades
hon till söndagsskola och konfirmation. Inom henne hade alltid funnits en tro på att
Gud finns, men det fanns ingen att diskutera det med. I tonåren smygläste hon Bibeln
med ficklampa under täcket, men närhelst hennes pappa såg det hånade han henne.
Innerst inne visste hon att Gud kallade henne till att ta steget fullt ut och bli kristen,
men hon vågade inte – vad skulle alla runt omkring henne säga? Så höll det på ett
tag: hon sade nej, men Gud fortsatte dra i henne.
Då kom blåslampan: på torget träffade hon en kille från Hare Krishna som hädade
Jesus. Ilsket försvarade hon den Herre hon själv inte ställt sig under men som hon
ändå kände var den sanne. Då såg han henne i ögonen: ”Om du inte vill möta
Krishna som levande, ska du dömas av honom som död!” Det var en förbannelse,
men det förstod hon inte då.
På kvällen kom hon hem till sin lägenhet, där hon bodde själv – och det var inte
som vanligt. Luften var laddad och där fanns en kuslig spänning. Naturligtvis blev
hon rädd, och lade sig ensam att sova med Bibeln under huvudkudden. Då hördes en
krasch utifrån köket! När hon smög sig ut fann hon att den stora hyllan hade av sig
själv lossnat från väggen och fallit golvet, med allt som fanns på den.
”Här stannar jag inte en minut till!” Hon flydde hem till sin mor och berättade, men
möttes inte av misstro. ”Det är en kamp i världen mellan Gud och djävulen”, sade
hennes mamma som inte alls är kristen.
Under året sedan festade hon järnet, men grät ångestfyllt efter varje utekväll. Till
slut ledde hennes vilda liv till att hon blev gravid. Då rasade livet samman för henne.
Hon hade alltid haft kontroll över sitt liv tidigare – det var därför hon inte vill ta
steget in under Guds herravälde – men nu hade hon mist styret över sitt liv. Trots att
hon visste att det var fel, ja till och en synd mot Gud, gjorde hon abort. Nu kände hon
sig ovärdig, skyldig inför Gud, helt skild från honom.
Då var hon på ett möte och hörde Vineyardpastorn Brent Rue predika. Han talade
engagerat om den stora glädjen i att ge upp allt till Gud – hon hade aldrig hört något
liknande. ”Jag har ju ändå inget liv att hålla fast vid…” Gud uppenbarade för henne
allt vad överlåtelsen skulle innebära, och hon överlät sitt hjärta till honom.
Perioden efteråt blev ett långt ångestfyllt helande, med tårar natt och dag. Under
tonåren hade hon drömt profetiska drömmar, och hon visste inom sig att det vilade en
kallelse över hennes liv. Men nu såg hon bara mörka syner, exempelvis av demoner
som stod i hennes vardagsrum. ”Är jag ett psykfall, eller?” Hon jobbade som
psykiatrisköterska och ville lägga in sig på Lillhagen, det blev inte av.
Då uppenbarade Gud för henne: ”Lovsjung mig.” Det blev tillflykten som höll de
mörka visionerna och mardrömmarna borta, där hon satt i sängen och bara sjöng
lovsånger och tillbad Gud – och han berörde henne tidvis mycket starkt.
Därefter kallade Gud henne till att åka ut som missionär till Sibirien. Som
förberedelse läste hon på Vineyards bibelskola ”Ranchen” i USA. I den sibiriska
församlingen mötte hon ett pastorspar som kom att betyda mycket för henne. Nu ville
6
hon inte höra talas om det profetiska, då det blivit förknippat med jobbiga saker, men
Gud kastade ljus över Hesekiel 37, de förtorkade benens dal. Hon förstod inte vad
han ville säga utan frågade pastorn, varpå han skickade upp henne nästa gudstjänst
till att profetera som en chockstart. Just då blev hon inte glad, men efteråt var hon
tacksam för en sådan herde som såg henne och vågade utmana henne.
Här visade Gud också för henne hur han älskar henne som brud, och han
”uppvaktade” henne i stillsam samvaro – ”Så som tjejer vill bli uppvaktade, med
hålla handen och så.” En lång tid gick hon bara på möten och grät sedan helande
tårar under kvällarna.
När hon sedan skulle lämna Sibirien, kom en kvinna fram och gav henne en
guldring formad som en brudkrona. ”Nej, det kan inte jag ta emot!” – de hade det ju
inte precis fett i Sibirien. Men kvinnan stod på sig: ”Herren hade sagt att du skulle få
denna ring, och den har symbolisk innebörd”.
Väl hemma igen hade Gud förlöst frimodighet och frid, så nu bad hon: ”Nu kan du
välsigna min profetiska gåva”. Då försvann Guds närvaro ur hennes liv. ”Schysst! Du
har friat till mig, använt mig som missionär, men nu försvinner du bara!”
Hon började rannsaka sin själ och finna den där hemliga synden som allt skulle bero
på, men hittade inget, precis som Job. Livet var tyst, mörkt, deprimerat, förvirrat och
besviket, och de demoniska attackerna kom tillbaka. Hon satt mest hemma och
suckade, tog livet en timme i taget. Mest av allt kände hon sig förkastad av Gud, en
smärtsam frånvaro i hjärtat. På natten drömde hon om att hon hoppade från
balkongen. Den enda ljuspunkten var att hon träffade Tobias och gifte sig med
honom. På kvällarna låg hon och grät mot Tobias axel, medan han hjälplös såg på.
Mitt i allt visste hon ändå att Gud fanns – hon hade ju hört honom tala och sett hans
gärningar i Sibirien.
Det första tiden bad hon frenetiskt – ofriden som hon kände lättade något när hon
bad, men den försvann så snart hon reste sig. Efter ett år gav hon upp också detta.
Och så, efter flera år utanför Guds närhet, fick hon en dröm från honom. Hon såg
sig själv som en häst, som länge vandrat i öknen och nu var på väg ut. Hästen var
alldeles utmärglad, ett vandrande skelett överdraget av hud – en kuslig syn. Men hon
var nöjd – öknen skulle nå ett slut. Hon vill inte be Gud att skynda på det, för nu var
hon övertygad om att det var han som lett henne dit in från början.
Snart hämtade hon sig mer och mer, och en psalmvers kom till henne: ”Gud
förbinder dem som har brustna hjärtan.” Nu håller han på att hela de sår hon fick
i öknen, och hon vet att han gjorde detta för att rena henne och rensa ut det inom
henne som var fel, så att hon blivit färdig för tjänst. I torka växer trädets rötter, och
nu har hon lärt sig tillit – gåvor är inte längre särskilt viktiga för henne, utan bara
intimiteten med Gud. Vi människor har en väldig ovilja mot att ge Gud kontrollen
över våra liv, och han uppfostrar oss på en mängd olika sätt – inte samma för alla.
Han vill inte att vi förlitar oss på något annat, som vår karaktär, våra gåvor, våra
ledare, vår kunskap – han vill att vi ska förtrösta på honom av hela hjärtat.
7
Grader av profetisk gåva
Det finns olika grader av mognad i det profetiska. Man kan dela upp det i en
fyrgradig skala.
I - Enkel profetia
Utmärkande drag
Gud vill ha kontakt med oss, var och en särskilt, och därför uppenbarar han sig inte
bara för vissa. Alla kristna kan ta emot tilltal från Gud, "ty alla som drivs av Guds
Ande är Guds söner" , och "Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir
undervisade och alla blir tröstade." Dessa tilltal kommer i allmänhet när man
är stilla i bön.
Funktion
Paulus förklarar den vad profetior syftar till: "Men den som profeterar, han talar
för människor, dem till uppbyggelse och förmaning och tröst." Alla kristna bör
bygga upp och trösta varandra, men förmaning genom profetia är förbehållet dem
som har den särskilda gåvan, eftersom okänsliga kristna med sitt glödande trosnit kan
såra och ställa till med skada. Det är inte alla barn som får använda köksknivarna,
bara de som pappa vet inte kommer att skada någon med dem.
Uppenbarelseform
När man ber för någon, händer det att man får ett budskap till den personen. På denna
nivå kan det ofta vara svårt att själv tolka sitt budskap. Det kan komma som en
känsla (ex att det känns mörkt), som ett ord (ex "renhet"), som en idé eller en
tankebild (ett pekfinger). Även om man själv inte förstår det, bör man ändå våga
säga det, eftersom det kan betyda mycket för mottagaren. Det gör inte så mycket om
en trösteprofetia blir fel - desto värre om man konfronterar folk med synder de inte
har!
Auktoritet
Inte mycket. På denna nivå bör gåvan övas och prövas i mindre grupper, i andakt och
bön, och inte offentligt under gudstjänsterna.
8
II - Gåvan att profetera
Utmärkande drag
"Sträva ivrigt efter kärleken, men sök också vinna de andra gåvorna, framför
allt profetians gåva." Alla kristna har inte profetians gåva, men alla uppmanas att
söka den hos Gud. Nu börjar budskapen komma oftare än på nivå I, även när man
inte är stilla i bön utan kanske promenerar eller diskar. Det rör sig också om exaktare
saker - exempelvis fick Vivi en dröm där hon såg en viss man, som hon visste att
hennes vän skulle berätta om Jesus för. När hon sedan höll på att beskriva mannen
för sin vän, utbrast hon: "Men det är ju den och den, min arbetskamrat!"
Funktion
Nu börjar man också få ord av förmaning till sina trossyskon. De som har gåvan att
profetera upptäcker ofta problem omkring sig, och ser igenom dem som är falska
eller hycklare. Men det betyder inte att man ska dela allt man får - det bör göras i
samråd med pastorn.
Däremot kan man alltid be för de problem man upptäcker, och det gör dessa
personer ofta och gärna. Om någon menar sig ha gåvan att profetera utan att vara en
hängiven förebedjare, är definitivt något fel. Intimiteten med Gud blir allt viktigare,
och det flashiga delandet av skarpa tillrättavisningar blir mindre tilldragande. Den
som har gåvan att profetera finner mycket inspiration i Gamla Testamentets
profetböcker.
Uppenbarelseform
Syner, bilder och drömmar kommer regelbundet - även "open visions", där man ser
saker med sina fysiska ögon och inte med hjärtats ögon, som en bild i tankarna. Allt
eftersom vi antar Guds utmaningar och låter oss formas av honom, ju mer Jesu blod
får täcka över olika delar av våra liv (särskilt fruktan binder oss hårt), desto mindre
fastnar djävulens krokar i oss, och vi blir allt mer och mer mottagliga - både för Guds
och demoners närvaro.
En tjej med profetgåva i Amsterdam var på väg igenom Red Light District (fullt av
prostitution), när hon plötsligt kände av det tjocka andliga mörker som rådde där.
Man känner av vibbar inför personer eller platser. Det händer också mer saker när
man ber, genom den växande andliga auktoritet man utvecklar genom att mogna i
Herren.
Auktoritet
Om man tror att man har gåvan att profetera, bör man vara med i en träningsgrupp,
om man ska få tjäna som profet i församlingen. Viktiga saker att lära sig är att kunna
stå under auktoritet, bekänna sina synder öppet och växa till i genomskinlighet.
Man får dela de budskap man får offentligt inför församlingen, även om det är bäst
att kolla tillrättavisningar med ledarskapet först. De har nämligen alltid sista ordet,
9
eftersom de har ansvar för församlingen. Säger de nej måste man ta ett nej - det är
nog ingen som dör av det uteblivna budskapet.
III - Profetisk tjänst
Utmärkande drag
Den som har en profetisk tjänst har prövats med blåslampa och bestått provet. När
man så har luttrats och renats av Herren, säkert i 10 år, kvarstår en mogen Kristuslik
karaktär. Liksom Kristus blir de också ibland missförstådda, så som han blev av dem
som tyckte att de visste hur Gud verkar.
Funktion
De leder, korrigerar och tillrättavisar med auktoritet, och Gud kan sända dem för att
blotta obekänd synd hos andra kristna.
Uppenbarelseform
Ord, visioner, änglabesök, hörbara fysiska röster – det kan komma dagligen. Det
uppenbaras detaljerad information, som namn, ansikten, datum, framtida händelser
och så vidare.
Auktoritet
Erkänd som profet, har antingen en fast tjänst i en församling eller reser runt till
många olika.
IV - Profetiskt ämbete
En ytterst liten grupp som lever grymt nära Gud och möter de onda makterna i hårda
konfrontationer.
10
Riktlinjer
1. Om personliga tilltal är av Herren, ska de förhärliga och ära Guds
Ord - nämligen Jesus Kristus. "Ty Jesu vittnesbörd är profetians ande."
2. Profetian ska överensstämma med Bibelns hela undervisning. "Till Guds
undervisning, till vittnesbördet! Om de inte talar enligt detta ord finns ingen
morgonrodnad för dem."
När Vivi var i Sibirien, kom en kvinna och profeterade under gudstjänsten: "Herren
säger att vi har fått fel undervisning. Det finns inget helvete, inget evigt straff, utan så
här är det..." Pastorn bemötte det direkt och offentligt. Ofta är falska profetior mer
smygande och svårare att upptäcka än så.
3. Den som ska tjäna som profet ska ha en sund karaktär, och vara böjd under
Kristi herravälde - men den som profeterar efter sitt rebelliska sinne består inte
provet. "Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i
sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt ska ni känna igen dem." "Andens frukt
däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och
självbehärskning." Man vill förmedla det man fått av Gud så rent som möjligt, men
det viktiga är inte den exakta ordalydelsen i det man säger. Folk känner ändå vilken
ande/Ande som finns i budskapet. Om man tolererar att orenhet finns i ens hjärta,
kommer det att färga profetiorna, eftersom "Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen".
4. Den som frambär en profetia måste vara beredd att få den prövad i ljuset av
Guds Ord. Den profetiska gåvan är underordnad pastorns ämbete, och han har
vetorätt genom sitt ansvar för sin hjord. Den som vägrar att låta sig prövas har ingen
trovärdighet.
5. Profetord ska frambäras i en anda av kärlek. "Och om jag ägde profetisk gåva
och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag
kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting." Profetisk gåva minus
kärlek är värt NOLL för Herren!
Något att ha i åtanke är att man tjänar människor med profetior. De finns inte till för
att lyssna på mig och min gåva, utan min gåva finns till för deras skull. När man
börjar få ord från Herren blir man naturligtvis upprymd och glad, men gåvan för
aldrig hamna i fokus - alltid människan.
6. En profetia ska inte användas för att fastställa en lära. Vi har Bibeln för
lärofrågor, men profetior som en kanal för omedelbar tillämpning och ledning från
Gud.
7. Ingen ska fatta beslut enbart grundat på personliga profetior. Oftast är en
personlig profetia bara en bekräftelse på något som Gud redan har försökt säga på
11
andra sätt tidigare. Om den är från Gud, säger det klick inom dig och du vet med dig
att det stämmer.
8. Om en profetia förutsäger framtida händelser ska den gå i uppfyllelse. Annars
är den självklart inte från Herren. Sådana framtidsprofetior är vanligare på nivå II
och uppåt.
9. Många profetior är villkorliga, mer av en inbjudan. Om du får profetian "Om
tre månader ska din profetiska gåva vara förlöst", men svarar "jag vill inte" eller inte
går Gud till mötes för att ta emot vad han vill ge, blir det inget. Han inbjuder till stora
ting, han lockar på oss, men trycker inte ner några gåvor i halsen på oss.
Fler blandade småbitar
Om någon i bönegruppen missbrukar det profetiska är det husgruppsledarens uppgift
att tillrättavisa, eventuellt i samråd med pastorn.
Det är på ett sätt lättare att profetera in i en främlings än en väns liv. Man är mer
utlämnad åt Gud när det gäller någon man inte känner, och det finns inte en massa
kännedom om personen som kan förvirra mottagningen. Men om du ger ett gott råd
till en vän, spelar det väl ingen roll om det var andligt uppenbarad kunskap från Gud
eller en själisk slutsats från den kunskap du har om din vän - huvudsaken är att rådet
är gott!
Den profetiska gåvan är inte magisk. Det finns inte några särskilda formuleringar
som sätter igång den, vilket man ibland frestas att tro. Istället är det bara en intim
relation med den uppståndne Jesus som kan vara drivkraft för gåvan.
När du ber för någon, försök då inte dra ut en profetia från Gud, intensivt försöka
höra något. Då spänner du dig och kan inte ta emot något. Nej, slappna av, identifiera
dig med personen du ber för, och gör som vanligt! Be, men tala inte hela tiden, utan
var tyst i perioder också.
Fällor
* Se dig ALDRIG som färdig, vuxen, fullärd. Döm inte andra, utan var generös och
tålmodig.
* Profeter bär ofta på förkastelse som Herren måste få hela. Annars blir de kritiska
och ser bara det som är fel. Det är faktiskt ingen konst att upptäcka fel i en
församling - svårare är att se de goda sidorna!
12
* Se dig ALDRIG som den ende andlige i ditt sammanhang, bara för att du har
profetisk gåva. När Elia klagade: "Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt
liv", svarade Gud: "Jag har lämnat kvar i Israel sjutusen män som inte har böjt
knä för Baal och som inte har givit honom hyllningskyss."
* Glöm aldrig bort att du är en tjänare. Öva dig i ödmjukhet, kanske genom att ta på
dig enkla sysslor som disk och toalettstädning.
* Ta tid i bön, och i stillhet överhuvudtaget, för att växa och vara lyhörd.
* Sök dig till andra profetiska personer, sådana du har respekt för, och försök bli vän
med dem. Deras smörjelse kan spilla över på dig också. "Den som umgås med visa
blir vis, den som är vän med dårar går det illa."
* Gud sätter gärna samman det som är starkt med det som är svagt – vi kanske får
dela rum med dem som vi inte tål, för att det ska uppenbaras om vi bär på förakt i
hjärtat. Sluta leva i synd - bryt upp och gör slut. Låt Andens frukter växa. Visa kärlek
mot människor av hela ditt hjärta.
* Och till sist tål det viktigaste att upprepas: Relationen med Jesus är större än
tjänsten för honom. "Men gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som
över att era namn är skrivna i himlen."
13
