Ha
nd
bo
k
Läkemedelsanvändning
till djur
– läkemedelsanvändning och
veterinärers rättighet att förskriva
och tillhandahålla läkemedel
Handbok i läkemedelsanvändning
Handbok
till
Statens Jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:57)
om veterinärs rätt att förskriva och tillhandahålla
läkemedel i anslutning till djursjukvård och djurhälsovård (C 15)
Djurmiljöenheten
2003-06-06
Referens:
Jesper Ordell
Kinfe Girma (036-15 55 46)
1
2
Handbok i läkemedelsanvändning
Handbok i läkemedelsanvändning
Handbok
– läkemedelsanvändning
Denna handbok ska underlätta för veterinärer och andra att använda
Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:57) om veterinärs rätt
att förskriva och tillhandahålla läkemedel i anslutning till djursjukvård
och djurhälsovård - och ge dem förståelse för vad det är som styr läkemedelsanvändningen i Sverige. Beskrivningar i handboken är således
formulerade med avsikt att ge en bakgrund till och förståelse för reglerna. Underlag är bland annat hämtat från remissinstansernas synpunkter/
åsikter, från experter inom olika områden samt från överväganden som
gjorts inom Jordbruksverket.
Handledningen till dessa föreskrifter vänder sig framförallt till dem
som ofta kommer i kontakt med förskrivning och användning av läkemedel. De kan även användas som diskussionsunderlag för veterinärstuderande och andra som kan komma i kontakt med förskrivning av
djurläkemedel.
Förändringarna i föreskrifterna (SJVFS 2002:57) innebär:
– Modernisering av språk och tydligare uppställning samt att viss
praxis inarbetats i bestämmelserna.
– Förtydligande av rutiner för kontrollerad och restriktiv läkemedelsanvändning.
– Möjligheter att efter veterinär diagnos och vid behov tillhandahålla
läkemedel till djurägare och personal som har tillräcklig kompetens.
– Särskilda krav på att djurägare och personal ska ha viss utbildning
för läkemedelsanvändning.
– Krav på tydligare dokumentation vid behandling av djur med läkemedel innefattande instruktioner, journalföring och rapportering.
Detta ger bättre förutsättningar för uppföljning av läkemedelsanvändningen för såväl djurägaren, den delegerande veterinären som
för tillsynsmyndigheten.
Handboken berör de EU-regler och nationella regler som finns om läkemedelsanvändning. Vidare avhandlar den regler beträffande handel
3
4
Handbok i läkemedelsanvändning
med läkemedel och vad som gäller vid utlämnande och debitering.
Givetvis förklaras även ord och begrepp som används i föreskrifterna.
Handboken innehåller även en del exempel för att tydliggöra de olika
paragraferna.
Handboken tar dessutom upp de krav som Jordbruksverket fastställt
vad gäller kompetensen hos personal som tillhandahålls läkemedel
samt hos personal/djurskötare som medges delegerad läkemedelsanvändning. Journalföringsrutinerna förklaras och förtydligas också.
Handbok i läkemedelsanvändning
Innehållsförteckning
Detaljförklaringar av paragrafer i C 15 och exempel ................... 7
– Allmänna bestämmelser (gäller alla djurslag) ............................. 8
– Läkemedelsanvändning vid kliniker och djursjukhus ................... 17
– Tillhandahållande av läkemedel till anställda inom
husdjursföreningarna................................................................... 21
– Delegerad läkemedelsanvändning till djurhållare/djurskötare ..... 25
– Särskilda bestämmelser för nöt, svin, får, get, fjäderfä
och pälsdjur (ej sällskapsdjur) ..................................................... 31
– Särskilda bestämmelser för odlad fisk (även prydnadsfisk),
ren och bin................................................................................... 35
– Särskilda bestämmelser för sällskapsdjur ................................... 37
– Särskilda bestämmelser för försöksdjur ...................................... 37
– Särskilda bestämmelser vid immobilisering ................................ 39
Förklaring av ord och begrepp i C15 ......................................... 41
Kompetenskrav avseende personal vid djursjukhus,
djurkliniker, djurparker samt inom husdjursföreningarna ............... 43
Kompetenskrav för djurägare vid delegerad
läkemedelsanvändning ............................................................ 49
Registrering och journalföring ................................................ 55
Regler för utlämnande av läkemedel ........................................ 57
Nationella regler för läkemedelsanvändningen ........................ 59
Eu-regler för läkemedelsanvändningen ................................... 63
Bilagor .................................................................................... 67
– Läkemedelsjournal för delegerad läkemedelsanvändning
– Anmälan till länsstyrelsen gällande delegerad läkemedelsanvändning/tillhandahållande av läkemedel.
– Anmälan till länsstyrelsen gällande upphörande av delegerad
läkemedelsanvändning/tillhandahållande av läkemedel.
– Rapport till förskrivande veterinär avseende immobilisering.
5
6
Handbok i läkemedelsanvändning
Handbok i läkemedelsanvändning
Detaljförklaringar av
paragrafer i C 15 och
exempel
Nedan följer detaljförklaringar av C15:s paragrafer med exemplifieringar.
Avsnitten är tänkta att vara uppdelade efter verksamhetsområden hos
kliniskt praktiserande veterinären. Tänk dock på att ett avsnitt avhandlar allmänna bestämmelser som gäller alla djurslag. Därutöver finns
mer speciella regler för enskilda djurslag.
Föreskrifterna är indelade i;
– Allmänna bestämmelser (gäller alla djurslag)
– Läkemedelsanvändning vid kliniker och djursjukhus
– Delegerad läkemedelsanvändning till djurhållare/djurskötare
– Tillhandahållande av läkemedel till anställda inom husdjursföreningarna
– Särskilda bestämmelser för nöt, svin, får, get, fjäderfä och pälsdjur
(ej sällskapsdjur)
– Särskilda bestämmelser för odlad fisk (även prydnadsfisk), ren och
bin
– Särskilda bestämmelser för sällskapsdjur
– Särskilda bestämmelser för försöksdjur
– Särskilda bestämmelser vid immobilisering
Det som är direkt hämtat från föreskrifterna står med fet stil. Annan
förklarande text står med vanlig stil under rubriken ”kommentarer”.
7
8
Handbok i läkemedelsanvändning
Definitioner
1 § I dessa föreskrifter avses med:
Administrering: Tillförsel av läkemedel till djur.
Besättning: Grupp av djur som utgör en epidemiologisk enhet eller
som tillhör samma produktionsplatsnummer.
Besättningsgenomgång: Undersökning och dokumentation av en
besättnings hälsostatus, djurmiljö och skötselrutiner.
Delegerad läkemedelsanvändning: Läkemedelsanvändning utan föregående veterinärundersökning i anslutning till behandlingen av
det individuella djuret eller djurgruppen.
Läkemedelsanvändning: Förvaring, dosering samt administrering
av läkemedel.
Närvaro av veterinär: Veterinär befinner sig i samma rum eller i
direkt anslutning till rummet med omedelbar tillgänglighet.
Tillhandahållande: Läkemedel rekvireras eller ställs till förfogande
för att användas av personal inom veterinärens organisation/
företag eller lämnas ut direkt av veterinär.
Uppföljande behandling: Läkemedelsanvändning efter det att veterinär vid varje tillfälle kliniskt har undersökt enskilt djur eller
djurgrupp.
Allmänna bestämmelser
2 § Läkemedelsanvändning skall ske med återhållsamhet och enbart då behov föreligger.
Kommentarer:
Denna bedömning görs efter en klinisk undersökning och med de eventuella provtagningar som anses nödvändiga för att försäkra sig om ett
djurs eller flera djurs sjukdomsproblem. I vissa fall kan obduktioner
ge den mest väsentliga informationen (ff a fjäderfä). En veterinär bör
alltid göra en prognostisk bedömning innan ett läkemedel används. Har
djuret/djuren en god chans att bli friskt/friska med hjälp av den terapi
som sätts in? Kan kanske andra åtgärder övervägas? Det bör även beaktas djurets egen förmåga att bli friskt samt att understödjande åtgärder såsom isolering, tjock ströbädd, värmelampa med flera kan vara nog
så viktiga. Det är givetvis viktigt att poängtera att ett sjukt djur snarast
ska ges nödvändig vård (9 § djurskyddslagen). Glöm inte bort att nödvändig vård inte måste innebära en medicinsk behandling.
Handbok i läkemedelsanvändning
3 § Vid val och dosering av läkemedel ska följande beaktas:
– riskerna för de personer som hanterar läkemedlet,
– restsubstanser i livsmedel,
– biverkningar,
– uppkomst av resistens mot anthelmintika och antibiotika,
– ekologiska effekter, och
– risken för andra negativa sidoeffekter.
Kommentarer:
Denna paragraf inriktar sig på en del punkter som är särskilt viktiga att
ta hänsyn till när ett preparat och dess dosering väljs.
Enligt den första punkten tas hänsyn till djurskötarens kunskaper och
erfarenheter. Har denna hanterat läkemedel tidigare eller är det första
gången? Om djurskötaren känner sig osäker eller inte vill hantera läkemedlet bör veterinär åka ut och hjälpa till, alternativt försöka välja ett
annat preparat. Vid utlämnande av läkemedel till en djurskötare följer
en skriftlig förklaring om hur och till vilket djur/ vilken djurgrupp som
läkemedlet ska användas.
I andra punkten tas en mycket viktig sak upp; restsubstanser i livsmedel. En felaktig dosering eller tillförselteknik av ett eller flera läkemedel till ett/en djur/djurgrupp påverkar karenstiden. En dosering som
är högre i förhållande till djurets vikt, än den som det aktuella djuret ska
ha, ger en betydligt längre karenstid i de allra flesta fall. Å andra sidan
så kan en för låg dosering i förhållande till djurets vikt minska chanserna för önskad effekt av behandlingen. Därför måste bedömningen av
ett djurs levande vikt göras noggrant. Vid osäkerhet beträffande restsubstanser och karenstider kan ett särskilt intyg (se bilaga 1 som är den
läkemedelsjournal som ska användas på gården) skickas med djuret till
slakteriet där det anges vad djuret har behandlats med och att en felaktig dos har använts som kan komma att ha påverkat karenstiden. Detta
intyg används också om djur ska skickas till slakt innan karenstidens
utgång (berört slakteri måste dock först kontaktas i det senare fallet).
Slakteriet undersöker då förekomst av restsubstansen.
Tredje punkten berör ämnet biverkningar som det givetvis är mycket
viktigt att informera djurskötaren om. Det kan röra sig om biverkningar,
såväl hos djurskötaren vid hantering (t ex penicillinöverkänslighet) som
hos det aktuella djuret/djurgruppen. Om en djurskötare informeras om
hur han/hon ska behandla sin häst med en uppföljande behandling så
bör en upplysning om biverkningar medfölja. Ett exempel på sådan in-
9
10
Handbok i läkemedelsanvändning
formation kan vara risken för att djuret får en penicillinchock och därför
bör behandlas i box. Frågan om djurskötaren är penicillinöverkänslig är
givetvis också relevant. Informera djurskötaren om att han/hon ska rapportera eventuella biverkningar till förskrivande veterinär så att detta
kan anmälas till Läkemedelsverket.
Fjärde punkten om resistens ska beaktas särskilt vid val av läkemedel, men givetvis också vid dosering. Valet av läkemedel är viktigt
eftersom vissa preparat kan vara olämpliga p.g.a. resistensrisker. Välj
läkemedel strategiskt och håll dig informerad om ny vetenskap samt om
aktuell policy.
Femte punkten berör ekologiska effekter. Vissa läkemedel bryts
ned direkt i kroppen. Andra har en lång nedbrytningstid och kan eventuellt påverka den yttre miljön. Detta bör beaktas vid val av preparat.
Var också uppmärksam på att kunskap om ekologiska effekter blir allt
större efter hand.
Risken för andra negativa sidoeffekter kan vara att ett läkemedel påverkar olika djurslag på olika sätt. Ett läkemedel som botar sjukdom på
ett djurslag kan vara direkt skadligt för ett annat djurslag. Som exempel
kan nämnas koccidiostatika Naracin som används till slaktkycklingar
och som är direkt toxiskt för smågrisar och häst. En annan sidoeffekt är
preparatets effekt beroende på hantering, hygien som kan förändras till
något som istället för att bota ett sjukt djur blir skadligt för densamma
om ovarsamhet föreligger. Man bör komma ihåg att vetskap om en del
sidoeffekter har uppkommit långt efter att preparaten har lanserats på
marknaden.
Under sista punkten måste även arbetsmiljörisker invägas. Finns det
preparat med större säkerhet för djurskötaren och som har liknande effekt bör detta väljas i första hand. I andra fall är givetvis informationen
från förskrivande veterinär till djurskötaren av mycket stor vikt.
4 § Veterinär skall genomföra en undersökning och bedömning av
enskilt djur eller djurgrupp innan förskrivning och tillhandahållande av läkemedel sker om inte annat anges i dessa föreskrifter.
5 § Veterinär får förskriva läkemedel för uppföljande behandling
av ett enskilt djur eller djurgrupp för en beräknad förbrukning
under högst fyra veckor om ej annat anges i dessa föreskrifter.
Denna begränsning gäller ej vid uppföljande behandling av
sjukdomar eller andra tillstånd som kräver långvarig kontinuerlig
behandling om behandlingen avser häst, hund eller katt som hålls
Handbok i läkemedelsanvändning
eller föds upp för sällskap och hobby eller andra djur som hålls eller föds upp för sådant ändamål.
Kommentarer:
Denna paragraf sätter gräns för mängden läkemedel som förskrivs i
anslutning till en konsultation. Veterinär kan dock alltid förskriva minsta
förpackning även om den skulle kunna räcka en längre period än fyra
veckor. Andra regler gäller vid delegerad läkemedelsanvändning.
Exempel på sjukdomar och tillstånd som avses i andra stycket är
diabetes och cancerterapi.
6 § Veterinär får, utan föregående undersökning av djur eller djurgrupp, förskriva läkemedel avseende vitamin-, mineral- eller antiparasitära preparat som ej används för injektion.
Förskrivning enligt första stycket får endast ske om veterinären
väl känner till djurhållningen och bedömer att läkemedlen kommer att handhas på ett godtagbart sätt.
Kommentarer:
I denna paragraf anges de läkemedel som är tillåtet att lämna ut till
samtliga djurslag utan föregående undersökning. Observera att injektionspreparat inte får förskrivas eller lämnas ut utan föregående undersökning. Vid delegerad läkemedelsanvändning gäller andra regler.
Järninjektioner på smågrisar kan t ex beviljas enligt 22 §.
7 § Vid behandling av djur får veterinär vid behandlingstillfället
lämna ut läkemedel för en begränsad behandlingsperiod med hänsyn till ändamålet med behandlingen samt till djurägarens möjlighet att erhålla läkemedlet från apotek.
Kommentarer:
Denna paragraf stödjer sig på Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS
1997:10) om förordnande och utlämnande av läkemedel m.m. (receptföreskrifter) som säger att veterinär har rätt att lämna ut en så kallad
jourdos i samband med behandling, det vill säga i samband med undersökningstillfället. Det innebär att veterinär har rätt att lämna ut medicin
till en bestämd behandling under en begränsad behandlingsperiod till
djur som är sjuka vid undersökningstillfället. Veterinären måste då bedöma djurskötarens möjlighet att uppsöka apotek, risk för avbrott i behandlingen, risk för läkemedelsrester, djurskydd mm. Om djurskötaren
inte bedöms kunna uppsöka apotek får läkemedel till hela behandlingen
utlämnas enligt ovan. Syftet med bestämmelsen är att förvissa sig om
11
12
Handbok i läkemedelsanvändning
att djurskötaren faktiskt fullföljer den anvisade behandlingen och behandlingstiden. Avsikten är alltså inte att veterinärer ska bedriva handel
med läkemedel. Således måste varje enskilt fall bedömas för sig.
8 § Vid förskrivning och tillhandahållande av läkemedel skall veterinären lämna noggranna skriftliga instruktioner beträffande
läkemedlens användning. Veterinären skall därutöver ge anvisningar beträffande omhändertagande av överblivna läkemedel,
förpackningar, sprutor och kanyler samt informera om att djurhållaren bör rapportera misstanke om läkemedelsbiverkning till
förskrivaren.
Kommentarer:
Missöden eller dåliga rutiner ska inte behöva uppstå p.g.a. bristande
dialog eller bristfälliga dokument. Veterinären måste ge tydliga
instruktioner. Det är också viktigt att djurskötaren får en läslig skriftlig
instruktion av veterinär i enlighet med föreskrifterna.
Läkemedelsbiverkningar måste bevakas för att åstadkomma säkra
läkemedel.
För att erhålla information beträffande omhändertagande av
överblivna läkemedel, förpackningar, sprutor och kanyler ska veterinär
vända sig till berörd kommun som ska kunna ge information om hur
överblivna läkemedel mm bör tas omhand.
9 § Veterinär får, till personal som genomgått kurs enligt 28 §, tillhandahålla vaccin för användning i närvaro av veterinär, om inte
annat anges i dessa föreskrifter.
Veterinär får ej förskriva eller tillhandahålla vaccin för uppföljande behandling annat än för vaccin som särskilt har tillverkats
för det enskilda djuret (autogent vaccin), om inte annat anges i
dessa föreskrifter.
Kommentarer:
Det första stycket innebär i praktiken att utbildad personal, vanligen på
djursjukhus/kliniker, djurparker eller liknande, får vaccinera under förutsättning att veterinär finns närvarande och har gjort en undersökning.
Begreppet ”i närvaro av veterinär” innebär att en veterinär finns snabbt
tillgänglig för ett djur som blivit vaccinerat. Observera att vaccinering
sker på veterinärens ansvar, vilket ska framgå i instruktionerna enligt
20 §.
Handbok i läkemedelsanvändning
Vid behandling med autogena vaccin (vaccin som tillverkats utifrån
material hos den patient som ska ha vaccinet) får uppföljande behandling av personal eller djurskötare medges utan att veterinär är närvarande.
Se även 38 och 40 §§.
10 § Veterinär får, till personal som genomgått kurs enligt 28 §,
tillhandahålla läkemedel som är avsedda för injektion eller inhalation och har en sederande eller allmänanestetisk effekt endast om
de administreras i närvaro av veterinär.
Veterinär får endast förskriva övriga läkemedel med sederande
effekt för användning till ett bestämt djur.
Kommentarer:
Det är mycket viktigt att veterinär finns nära till hands vid användande
av dessa läkemedel eftersom de kan ge allvarliga effekter på behandlade djur. Ansvaret kräver att veterinären håller en god kontroll samt
hanterar eventuella komplikationer.
Läkemedel i form av perorala preparat, det vill säga övriga läkemedel
med sederande effekt, kan förskrivas efter undersökning av ett enskilt
djur eller djurgrupp. Till ett bestämt djur innebär inte att djuret måste
vara ID-märkt. Det innebär dock att man inte kan förskriva läkemedel
med sederande effekt för användning till en odefinierad djurgrupp eller
för att ha till hands om problem uppstår med något ospecificerat djur.
11 § Veterinär får, till personal som genomgått kurs enligt 28 §,
tillhandahålla läkemedel för avlivning endast om de administreras
i närvaro av veterinär.
Kommentarer:
Reglerna innebär samma ställningstagande som i 10 §. Veterinär
ska kunna låta personal få genomföra avlivning av djur vid vissa
tillfällen. Detta under förutsättning att personalen i fråga har nödvändig
kompetens samt att veterinär finns nära till hands.
Det är synnerligen viktigt att veterinär direkt medverkar vid
avlivning när djurägare är närvarande. Detta för att kunna ge nödvändig
information och hantera eventuella problemsituationer.
Observera att andra regler gäller för försöksdjur, se avsnittet ”Särskilda bestämmelser för försöksdjur”.
13
14
Handbok i läkemedelsanvändning
12 § Vid administrering av läkemedel till livsmedelsproducerande
djur som saknar identitet skall det enskilda djuret eller djurgruppen om möjligt ges en tydlig märkning.
Kommentarer:
Detta gäller alla livsmedelsproducerande djur. Ett exempel är läkemedelsanvändning i svinbesättning. Här ska märkstift eller sprayfärg användas. Färgen ska sitta fast så att ingen risk för förväxling föreligger.
Ren kan märkas genom pälsklippning eller sprayfärg.
Ansvaret för att djur som behandlas märks ligger på djurskötaren. Veterinär ska dock ge nödvändiga instruktioner.
Märkningen, som kan vara en gruppmarkering i t ex besättning av
odlad fisk eller slaktkycklingar, ska vara lätt att observera, för att på så
sätt snabbt kunna avgöra vilka djur som nyligen kan ha getts läkemedel.
13 § Bestämmelser om förordnande av läkemedel finns i Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 1997:10) om förordnande och
utlämnande av läkemedel m.m. (receptföreskrifter).
Kommentarer:
Bestämmelserna finns att läsa översiktligt om under rubriken ”Nationella författningar som reglerar läkemedelsanvändningen”, de finns att
läsa i sin helhet på Läkemedelsverkets hemsida (http://www.mpa.se/).
14 § Bestämmelser om journalföring av läkemedelsanvändning
finns i Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1998:38) om journalföring och uppgiftslämnande m.m.
Kommentarer:
Bestämmelserna finns att läsa översiktligt om under rubriken ”Nationella författningar som reglerar läkemedelsanvändningen”. Saknummer som brukar användas på denna författning är D30.
Föreskrifterna finns att läsa i sin helhet på Jordbruksverkets hemsida
(http://www.sjv.se/).
15 § Bestämmelser om karenstider för läkemedel finns i Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 1999:34) vid hantering av livsmedel
från djur som behandlats med läkemedel samt Livsmedelsverkets
föreskrifter (SLVFS 1997:25) och allmänna råd om karenstider vid
hantering av fiskråvara från odlad fisk som behandlats med läkemedel m.m.
Handbok i läkemedelsanvändning
Kommentarer:
Bestämmelserna finns att läsa översiktligt om under rubriken ”Nationella
författningar som reglerar läkemedelsanvändningen” och berörs därför
inte närmare här (finns att läsa i sin helhet på Livsmedelsverkets hemsida
(http://www.slv.se/).
48 § Om det finns särskilda skäl kan Jordbruksverket medge undantag från bestämmelserna i dessa föreskrifter.
Kommentarer:
För att kunna få dispens måste välgrundad anledning finnas och ansökan
göras skriftligen. Ansökan om dispens kan endast avse enskilda fall.
15
16
Handbok i läkemedelsanvändning
Handbok i läkemedelsanvändning
Läkemedelsanvändning vid kliniker
och djursjukhus
Observera att de allmänna bestämmelserna i föregående kapitel också
gäller, varför även de bör läsas för att få grepp om vad som gäller för
läkemedelsanvändning vid kliniker och djursjukhus.
16 § Veterinär som är verksam vid ett djursjukhus eller en djurklinik får tillhandahålla läkemedel för uppföljande behandling som
skall utföras av annan personal. Sådan personal skall vara anställd
vid djursjukhuset eller kliniken och ha genomgått kurs enligt 28 §
om ej annat anges i dessa föreskrifter.
Kommentarer:
Veterinär kan låta personal ge injektioner etc om personalen har formell
kompetens. Detta kräver att djuret har undersökts av veterinär och att
en ordination finns. Personal får inte ta egna beslut om läkemedelstillförsel och får endast göra uppföljande behandling. Andra delar i dessa
föreskrifter ger ytterligare regler om veterinär närvaro mm.
20 § Veterinär får ersätta anmälan enligt 25 § med en lokal skriftlig instruktion innefattande en tydlig delegationsordning och de
uppgifter som avses i 25 § tredje stycket för personal som medges
läkemedelsanvändning enligt 16 och 17 §§. Dessa uppgifter skall
arkiveras under 5 år för att finnas tillgängliga vid tillsyn.
Kommentarer:
Veterinär anmäler delegering enligt 16-17 §§ (17 § berör husdjurstekniker inom husdjursföreningarna och behandlas inte här) till länsstyrelsen. För att undvika onödigt administrationsarbete för klinikveterinärer
och veterinärer vid husdjursföreningar ger man en alternativ möjlighet
att utfärda lokala instruktioner istället. Dessa ska finnas tillgängliga vid
eventuell tillsyn, men behöver inte anmälas eller skickas in till länsstyrelsen.
Den ansvarige veterinären kan i en lokal skriftlig instruktion ange
information om regler och förutsättningar motsvarande de uppgifter
som anges i 25 §. I det veterinära ansvaret ingår att aktuell personal
kontinuerligt informeras och att veterinären har en betryggande kontroll över verksamheten.
17
18
Handbok i läkemedelsanvändning
21 § Vid tillhandahållande av läkemedel enligt 16 och 17 §§ skall
veterinären upprätta noggranna skriftliga instruktioner för användningen av läkemedlen.
Kommentarer:
Föreskriften talar för sig själv. Instruktionerna kan ingå i en lokal skriftlig instruktion enligt 20 §.
25 § Då veterinär tillhandahåller läkemedel enligt 16 och 18 §§ eller delegerar läkemedelsanvändning enligt 22 § skall en anmälan
snarast insändas till länsstyrelsen.
Vid tillhandahållande av läkemedel eller delegerad läkemedelsanvändning enligt första stycket under mer än ett år skall anmälan
insändas årligen.
Anmälan skall innehålla följande uppgifter:
1. Namn och adress inklusive eventuellt produktionsplatsnummer
till besättning eller verksamhet.
2. Den tidsperiod under vilken delegerad läkemedelsanvändning
pågår.
3. Namn på de läkemedel som får användas.
4. Namn på person(er) som får använda läkemedlen.
5. Förteckning över godkänd utbildning eller kurs avseende läkemedelsanvändning för person(er) som får använda läkemedel.
6. Kopia av instruktioner för läkemedelsanvändning.
Kommentarer:
Paragrafen ger detaljerade anvisningar och syftet är att informera
länsstyrelsen för att underlätta tillsynsarbetet (18 § och 22 § gäller inte
läkemedelsanvändning vid kliniker och djursjukhus).
Om en besättning ligger i flera län skickas blanketten till båda länsstyrelserna. Med snarast avses inom den närmaste månaden.
Under punkt 2 så kan tidsperioden maximalt omfatta ett år (godkänd
kurs ger behörighet i fem år, men anmälan måste insändas årligen).
Under punkt 3 ska avsedda läkemedel anges (namn, styrka och beredningsform). Anledningen till att det inte räcker med att bara ange
substansnamnet är att det då kan komma att bli frågor och förväxlingar
om både styrkor och beredningsformer. Dessutom får ju endast veterinärmedicinska preparat (i de fall det finns några preparat) användas till
Handbok i läkemedelsanvändning
djur, vilket medför problem om endast substansnamnet skulle anges.
Under punkt 5 ska intyg på genomgången kurs och avklarad examination anges och bifogas.
I denna handbok finns exempel på en blankett avsedd för ändamålet
(se bilaga 2).
Under punkt 6 avses instruktioner både angående själva läkemedelsanvändningen, det vill säga dos och tillförselteknik (administrering),
och förvaring av brutna och obrutna förpackningar.
28 § Veterinär får endast tillhandahålla läkemedel för behandling
enligt 9 § första stycket, 10 § första stycket samt 11, 16 och 17 §§ till
personal som har genomgått kurs i läkemedelsanvändning för de
djurslag som behandlingen avser.
Kurs enligt första stycket skall ge ändamålsenliga kunskaper och
anordnas enligt en av Jordbruksverket godkänd kursplan.
Kommentarer:
Förslag på vad en kursplan kan innehålla och hur den kan utformas
finns under rubriken ”Kompetenskrav avseende personal vid djursjukhus, djurkliniker, djurparker samt inom husdjursföreningarna” längre
fram i denna handbok.
19
20
Handbok i läkemedelsanvändning
Handbok i läkemedelsanvändning
Tillhandahållande av
läkemedel till anställda inom
husdjursföreningarna
Observera att de allmänna bestämmelserna i tidigare kapitel också
gäller, varför även de bör läsas för att få grepp om vad som gäller för
läkemedelsanvändning inom husdjursföreningarna.
17 § Veterinär som är verksam inom en regional organisation enligt
Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1999:115) om seminverksamhet med nötkreatur får tillhandahålla läkemedel till personal
inom organisationen som har utbildning i enlighet med 28 § och
nämnda föreskrifter.
Kommentarer:
Här fastställs att veterinär inom t.ex. en husdjursförening har rätt
att tillhandahålla läkemedel till anställda husdjurstekniker. Tillhandahållandet regleras ytterligare i 18-19 och 28 §.
18 § Tillhandahållande enligt 17 § får endast avse läkemedel
avsedda för vaccination av kalv mot ringorm och till lokalbedövning av kalv med en ålder av högst åtta veckor för avhorning enligt 25 § tredje stycket djurskyddsförordningen (1988:
539).
Kommentarer:
Avsikten är att husdjurstekniker skall kunna vaccinera kalvar mot ringorm samt utföra lokalbedövning vid avhorning av kalvar utan att veterinärundersökning görs. Tillhandahållandet kräver att den förskrivande
veterinären kontrollerar och ansvarar för verksamheten. En åldersgräns,
åtta veckor, har införts för avhorning p.g.a. djurskyddsskäl och komplikationsrisk. Äldre kalvar skall alltså avhornas av veterinär.
19 § Vid tillhandahållande enligt 18 § skall veterinären tillse att
skriftliga uppgifter motsvarande ett behandlingsbevis lämnas till
djurhållaren.
21
22
Handbok i läkemedelsanvändning
Kommentarer:
Det är viktigt att djurskötare, även då annan personal behandlar med
tillhandahållet läkemedel, erhåller skriftliga uppgifter motsvarande ett
behandlingsbevis.
20 § Veterinär får ersätta anmälan enligt 25 § med en lokal skriftlig instruktion innefattande en tydlig delegationsordning och de
uppgifter som avses i 25 § tredje stycket för personal som medges
läkemedelsanvändning enligt 16 och 17 §§. Dessa uppgifter skall
arkiveras under 5 år för att finnas tillgängliga vid tillsyn.
Kommentarer:
Veterinär anmäler delegering enligt 16 och 17 §§ till länsstyrelsen. För
att undvika onödigt administrationsarbete för klinikveterinärer och
veterinärer vid husdjursföreningar ger man en alternativ möjlighet att
utfärda lokala instruktioner istället. Dessa ska finnas tillgängliga vid
eventuell tillsyn, men behöver inte anmälas eller skickas in till länsstyrelsen.
Tydliga skriftliga instruktioner utfärdade av veterinär tillhandahålls
den som ska behandla djur eller djurgrupp. Den ansvarige veterinären
kan i en lokal skriftlig instruktion ange information om regler och förutsättningar motsvarande de uppgifter som anges i 25 §. I det veterinära
ansvaret ingår att aktuell personal kontinuerligt informeras och att en
betryggande kontroll av verksamheten sker.
21 § Vid tillhandahållande av läkemedel enligt 16 och 17 §§ skall
veterinären upprätta noggranna skriftliga instruktioner för användningen av läkemedlen.
Kommentarer:
Instruktionerna kan ingå i en lokal skriftlig instruktion enligt 20 §.
25 § Då veterinär tillhandahåller läkemedel enligt 16 och 18
§§ eller delegerar läkemedelsanvändning enligt 22 § skall en
anmälan snarast insändas till länsstyrelsen.
Vid tillhandahållande av läkemedel eller delegerad läkemedelsanvändning enligt första stycket under mer än ett år
skall anmälan insändas årligen.
Handbok i läkemedelsanvändning
Anmälan skall innehålla följande uppgifter:
1. Namn och adress inklusive eventuellt produktionsplatsnummer
till besättning eller verksamhet.
2. Den tidsperiod under vilken delegerad läkemedelsanvändning
pågår.
3. Namn på de läkemedel som får användas.
4. Namn på person(er) som får använda läkemedlen.
5. Förteckning över godkänd utbildning eller kurs avseende läkemedelsanvändning för person(er) som får använda läkemedel.
6. Kopia av instruktioner för läkemedels-användning.
Kommentarer:
Paragrafen ger detaljerade anvisningar och syftet är att informera
länsstyrelsen för att underlätta tillsynsarbetet.
Om en besättning ligger i flera län skickas blanketten till båda länsstyrelserna. Med snarast avses inom den närmaste månaden.
Under punkt 2 så kan tidsperioden maximalt omfatta ett år (godkänd
kurs ger behörighet i fem år, men anmälan måste insändas årligen).
Under punkt 3 ska avsedda läkemedel anges (namn, styrka och beredningsform). Anledningen till att det inte räcker med att bara ange
substansnamnet är att det då kan komma att bli frågor och förväxlingar
om både styrkor och beredningsformer. Dessutom får ju endast veterinärmedicinska preparat (i de fall det finns några preparat) användas till
djur, vilket medför problem om endast substansnamnet skulle anges.
I denna handbok finns exempel på en blankett avsedd för ändamålet
(se bilaga 2).
Under punkt 6 avses instruktioner både angående själva läkemedelsanvändningen, det vill säga dos och tillförselteknik (administrering),
och förvaring av brutna och obrutna förpackningar.
27 § Veterinär får endast förskriva läkemedel för delegerad läkemedelsanvändning till person som har genomgått kurs i läkemedelsanvändning för det djurslag som delegationen avser.
Veterinär får endast tillhandahålla läkemedel för lokalbedövning enligt 18 § till person som har genomgått kurs i avhorning av
kalv.
Kurs enligt första och andra stycket skall ge ändamålsenliga
kunskaper och anordnas enligt en av Jordbruksverket godkänd
kursplan.
23
24
Handbok i läkemedelsanvändning
Kommentarer:
Det är viktigt att informera djurägaren om vilka djurslag som är aktuella
för delgerad läkemedelsanvändning. Detta beror ju i sin tur på vilken eller vilka kurser som djurskötaren har gått. Riktlinjer för vad en kursplan
i fråga om delegerad läkemedelsanvändning kan innehålla och hur den
kan utformas finns under rubriken ”Kompetenskrav för djurägare vid
delegerad läkemedelsanvändning” längre fram i denna handbok.
Riktlinjer för vad en kursplan kan innehålla beträffande personal
vid djursjukhus, djurkliniker, djurparker samt inom husdjursföreningarna finns längre fram i handboken under rubriken ”Kompetenskrav
avseende personal vid djursjukhus, djurkliniker, djurparker samt inom
husdjursföreningarna”. Observera att det står den erfarne veterinären
fritt att anordna en kurs men att denna ska godkännas av Jordbruksverket. Avsnitten i denna handbok som handlar om kursplanen är endast en
vägledning för dem som önskar anordna en kurs.
28 § Veterinär får endast tillhandahålla läkemedel för behandling
enligt 9 § första stycket, 10 § första stycket samt 11, 16 och 17 §§ till
personal som har genomgått kurs i läkemedelsanvändning för de
djurslag som behandlingen avser.
Kurs enligt första stycket skall ge ändamålsenliga kunskaper
och anordnas enligt en av Jordbruksverket godkänd kursplan.
Kommentarer:
Förslag på vad en kursplan kan innehålla och hur den kan utformas
finns under rubriken ”Kompetenskrav avseende personal vid djursjukhus, djurkliniker, djurparker samt inom seminorganisationerna längre
fram i denna handbok. Observera att det står den erfarne veterinären
fritt att anordna en kurs men denna ska godkännas av Jordbruksverket.
Avsnitten i denna handbok som handlar om kursplanen är endast en
vägledning för Jordbruksverkets bedömning.
Handbok i läkemedelsanvändning
Delegerad läkemedelsanvändning
till djurhållare/djurskötare
Observera att de allmänna bestämmelserna i tidigare kapitel också gäller, varför även de bör läsas för att få en helhetsbild om vad som gäller
för delegerad läkemedelsanvändning till djurskötare.
22 § Veterinär får förskriva läkemedel för delegerad läkemedelsanvändning till djurhållare för att behandla symtom eller förebygga
sjukdom(ar) i dennes besättning under förutsättning att:
1. Förskrivningen avser nötkreatur, svin, får, get, fjäderfä, ren,
pälsdjur eller odlad fisk.
2. Veterinären väl känner till djurhållningen i besättningen.
3. Förskrivningen endast omfattar de läkemedel som är nödvändiga för att behandla de symtom eller sjukdomsproblem och de djur
eller djurgrupper som det finns instruktioner för enligt 24 §.
4. Djurhållaren använder särskild blankett, som godkänts av Jordbruksverket, för journalföring och rapportering av läkemedelsanvändningen.
5. Förskrivningen sker för en beräknad förbrukning av högst åtta
veckor.
6. Djurhållaren har utbildning enligt 27 §.
Kommentarer:
Djurhållare kan vara både ägare och personal. Man bör notera att begreppet ”delegerad läkemedelsanvändning” innebär en mer omfattande
situation än vad ”uppföljande behandling” gör. Vid delegerad läkemedelsanvändning får en person ge läkemedel till djur utan att veterinär
har undersökt djuret eller djurgruppen. Läkemedel får alltså finnas hos
aktuell person eller kan t.ex. förskrivas via telefon. En ”uppföljande
behandling” föregås däremot av en klinisk undersökning och får inte
avse en period som är längre än fyra veckor. Efter undersökningen är
det givetvis tillåtet för kompetenta djurskötare att utföra den uppföljande behandlingen enligt veterinärs instruktion. För sådan behandling
behöver djurskötaren inte en utbildning, det vill säga behöver inte gå en
av Jordbruksverket fastställda kurser, utan får nödvändig information
direkt av förskrivande veterinär.
25
26
Handbok i läkemedelsanvändning
Under punkt 1 bör nämnas att man inte inkluderar häst eller de djur
som hålls för produktion av mjölk. Till dessa beviljas ingen delegerad
läkemedelsanvändning (se kompletterande bestämmelser, 33-47 §§).
§§). Däremot kan ”uppföljande behandling” bli aktuellt.
Under punkt 2 ska nämnas att det med begreppet ”väl känner till”
menas att veterinären på något sätt är eller har varit verksam i besättningen. I annat fall kan en grundlig genomgång av besättningen givetvis leda till god kännedom om djurhållningen.
Beträffande punkt 4 finns den särskilda blankett som åberopas som
bilaga 1.
Under punkt 5 uppkommer givetvis frågan hur en förbrukning för
högst åtta veckor kan beräknas. Detta blir upp till den delegerande veterinären att beräkna utifrån gällande sjukdomsläge och förutsättningar.
Skrivningen innebär att en djurskötare kan få ha ett anpassat lager av
läkemedel hemma. Syftet är att läkemedelsanvändning ska vara restriktiv, det vill säga endast när behov finns. Ett alltför stort lager kan medföra felaktig användning eller locka till läkemedelshandel. Minsta förpackning skall alltid kunna förskrivas även om denna beräknas kunna
räcka längre än åtta veckor. Skulle en ovanligt hög förbrukning komma
i fråga under en period så får djurskötaren kontakta den delegerande
veterinären för rådfrågning och komplettering.
23 § Veterinären skall vid delegerad läkemedelsanvändning utfärda ett behandlingsbevis i enlighet med Statens jordbruksverks
föreskrifter (SJVFS 1998:38) om journalföring och uppgiftslämnande m.m eller tillse att skriftliga uppgifter motsvarande ett behandlingsbevis lämnas till djurhållaren av den som utför delegerad
läkemedelsanvändning.
Kommentarer:
Här klargörs att ett särskilt behandlingsbevis ska utfärdas av veterinär
om denne ger läkemedel till djur. Man öppnar även möjligheten att
någon annan, t.ex. den som ger läkemedlet, fyller i motsvarande uppgifter.
Syftet med bestämmelsen är att kunna ge säker skriftlig information
till slakteri i det fall djuret skickas dit. Noteringar görs i omedelbar anslutning till behandlingen.
En mall för detta finns i bilaga 1, men även andra blanketter samt
journalföringssystem på dator som är godkänt av Jordbruksverket kan
givetvis användas.
Det är mycket viktigt att den journalföring som görs diskuteras med
djurskötaren så att inga missförstånd kan uppkomma.
Handbok i läkemedelsanvändning
24 § Vid delegerad läkemedelsanvändning skall veterinären upprätta noggranna skriftliga instruktioner för läkemedelsanvändning
samt specifikation av de åtgärder eller symtom och läkemedel som
delegeringen avser.
Kommentarer:
De skriftliga instruktionerna kan innehålla följande;
– vilket läkemedel och när det används
– när, hur och var läkemedelstillförsel, t.ex. injektion, utförs samt annan nödvändig information
– val och dosering av preparat
– de symtom som djurskötaren får behandla
– övriga åtgärder
– information om särskilda beaktanden såsom biverkningar, förvaring
och avfallshantering,
– anvisningar om att vid eventuella biverkningar alltid kontakta förskrivande veterinär samt
– upplysning om att medgivande för delegerad behandling upphör om
instruktionerna inte följs, vilket meddelas länsstyrelsen.
25 § Då veterinär tillhandahåller läkemedel enligt 16 och 18 §§ eller delegerar läkemedelsanvändning enligt 22 § skall en anmälan
snarast insändas till länsstyrelsen.
Vid tillhandahållande av läkemedel eller delegerad läkemedelsanvändning enligt första stycket under mer än ett år skall anmälan
insändas årligen.
Anmälan skall innehålla följande uppgifter:
1. Namn och adress inklusive eventuellt produktions-platsnummer
till besättning eller verksamhet.
2. Den tidsperiod under vilken delegerad läkemedelsanvändning
pågår.
3. Namn på de läkemedel som får användas.
4. Namn på person(er) som får använda läkemedlen.
5. Förteckning över godkänd utbildning eller kurs avseende läkemedelsanvändning för person(er) som får använda läkemedel.
6. Kopia av instruktioner för läkemedelsanvändning.
27
28
Handbok i läkemedelsanvändning
Kommentarer:
Paragrafen ger detaljerade anvisningar och syftet är att informera länsstyrelsen för att underlätta tillsynsarbetet (18 § och 22 § gäller inte
läkemedelsanvändning vid kliniker och djursjukhus).
Om en besättning ligger i flera län så ska blanketten skickas till båda
länsstyrelserna. Med snarast avses inom den närmaste månaden.
Under punkt 2 så kan tidsperioden maximalt omfatta ett år (godkänd
kurs ger behörighet i fem år, men anmälan måste insändas årligen).
Under punkt 3 ska avsedda läkemedel anges (namn, styrka och beredningsform). Anledningen till att det inte räcker med att bara ange
substansnamnet är att det då kan komma att bli frågor och förväxlingar
om både styrkor och beredningsformer. Dessutom får ju endast veterinärmedicinska preparat (i de fall det finns några preparat) användas till
djur, vilket medför problem om endast substansnamnet skulle anges.
Under punkt 5 avses intyg på genomgången kurs och avklarad
examination. I denna handbok finns exempel på en blankett avsedd för
ändamålet (se bilaga 2).
Under punkt 6 avses instruktioner både angående själva läkemedelsanvändningen, det vill säga dos och tillförselteknik (administrering),
och förvaring av brutna och obrutna förpackningar.
26 § Det åligger veterinär som tillhandahåller eller förskriver läkemedel för delegerad läkemedelsanvändning att bevaka att instruktionerna följs och att årligen ompröva delegationen.
Veterinär skall omedelbart upphöra med tillhandahållande och
förskrivning av läkemedel för delegerad läkemedelsanvändning
om utfärdade instruktioner ej följs och tillrättavisning ej ger omedelbar effekt. Veterinär skall i dessa fall anmäla upphörd delegerad
läkemedelsanvändning till länsstyrelsen.
Kommentarer:
Paragrafen avser både delegerad läkemedelsanvändning samt tillhandahållande av läkemedel till personal vid t.ex. djursjukhus och husdjursföreningar.
Anmälan om ”Upphörd delegerad läkemedelsanvändning till Länsstyrelsen” kan göras på blankett i bilaga 3.
27 § Veterinär får endast förskriva läkemedel för delegerad läkemedelsanvändning till person som har genomgått kurs i läkemedelsanvändning för det djurslag som delegationen avser.
Handbok i läkemedelsanvändning
Veterinär får endast tillhandahålla läkemedel för lokalbedövning enligt 18 § till person som har genomgått kurs i avhorning av
kalv.
Kurs enligt första och andra stycket skall ge ändamålsenliga
kunskaper och anordnas enligt en av Jordbruksverket godkänd
kursplan.
Kommentarer:
Första stycket bör poängteras för djurskötaren. Riktlinjer för vad en
kursplan i fråga om delegerad läkemedelsanvändning kan innehålla
och hur den kan utformas finns under rubriken ”Kompetenskrav för
djurägare vid delegerad läkemedelsanvändning” längre fram i denna
handbok.
Riktlinjer för vad en kursplan kan innehålla beträffande personal vid
djursjukhus, djurkliniker, djurparker samt inom husdjursföreningarna
finns längre fram i handboken med liknande rubrik. Observera att det
står den erfarne veterinären fritt att anordna en kurs men att denna ska
godkännas av Jordbruksverket. Avsnitten i denna handbok som handlar
om kursplanen är endast en vägledning för dem som önskar anordna en
kurs.
28 § Veterinär får endast tillhandahålla läkemedel för behandling
enligt 9 § första stycket, 10 § första stycket samt 11, 16 och 17 §§ till
personal som har genomgått kurs i läkemedelsanvändning för de
djurslag som behandlingen avser.
Kurs enligt första stycket skall ge ändamålsenliga kunskaper och
anordnas enligt en av Jordbruksverket godkänd kursplan.
Kommentarer:
Förslag på vad en kursplan kan innehålla och hur den kan utformas
finns under rubriken ”Kompetenskrav avseende personal vid djursjukhus, djurkliniker, djurparker samt inom husdjursföreningarna” samt
”Kompetenskrav för djurägare vid delegerad läkemedelsanvändning”
längre fram i denna handbok. Observera att det står den erfarne veterinären fritt att anordna en kurs men denna ska godkännas av Jordbruksverket. Avsnitten i denna handbok som handlar om kursplanen är endast
en vägledning för Jordbruksverkets bedömning.
29
30
Handbok i läkemedelsanvändning
Handbok i läkemedelsanvändning
Särskilda bestämmelser för nöt,
svin, får, get, fjäderfä och pälsdjur
(ej sällskapsdjur)
Observera att de allmänna bestämmelserna i tidigare kapitel också gäller, varför även de bör läsas för att få grepp om vad som gäller för nöt,
svin, får, get och pälsdjur (ej sällskapsdjur).
33 § Veterinär får förskriva läkemedel avsedd till vaccination mot
ringorm åt kalvar utan föregående undersökning av djur eller
djurgrupp.
Kommentarer:
Syftet med formuleringen är att möjliggöra förskrivning per telefon
efter att veterinären först har gjort en besättningsutredning på plats.
I en sådan utredning bedöms förutsättningarna för sanering och bekämpande av sjukdomen inkluderande vaccination. Veterinären ger
dessutom nödvändiga instruktioner och utbildning i hur läkemedlen
ska hanteras.
Anledningen till en förenklad förskrivning rörande detta speciella
vaccin är bland annat att sjukdomen är en zoonos där nationella bekämpningsåtgärder pågår.
34 § Förskrivning av läkemedel för delegerad läkemedelsanvändning får efter sjukdomsutredning på plats endast ske för nötkreatur, som enbart hålls för produktion av kött.
Veterinären skall övervaka läkemedelsanvändning enligt första
stycket med regelbundna besök minst var femte vecka innefattande besättningsgenomgång och journalföring.
Kommentarer:
Med begreppet ”efter sjukdomsutredning på plats” menas att veterinären gör en relevant genomgång i en besättning där förekommande
sjukdomar och problem utreds. Djurskötaren får använda läkemedel
enligt skriftliga instruktioner. Var femte vecka görs uppföljande besök
eller oftare vid behov. Avsikten är att åstadkomma en optimal läkemedelsanvändning och en god dialog mellan djurskötare och veterinär.
Delegerad läkemedelsanvändning i mjölkkobesättning är inte tilllåtet. I dessa besättningar kan uppföljande behandling göras vid behov
31
32
Handbok i läkemedelsanvändning
av enskilda djur eller i djurgrupper (t.ex ungdjur).
Delegerad läkemedelsanvändning avser amko- och dikobesättningar
samt köttdjursbesättningar. Observera de övriga regler som avser delegerad läkemedelsanvändning (22-26 §§). Om en djurhållare har både
mjölkkobesättning och köttdjursbesättning kan den senare bli aktuell
för delegering.
Vid uppföljande besök diskuteras hälsoläget, journalföring, behandlingseffekt, behandlingsteknik, djurskydd, läkemedel samt andra
funderingar som djurskötaren har. Dessutom bör veterinär på något sätt
förvissa sig om att djurskötaren följer de instruktioner som angivits, t ex
genom olika frågor. Om djurskötaren inte följer veterinärens instruktioner bör, efter försök till rättelse, delegeringen omedelbart avbrytas och
avanmälan skickas till länsstyrelsen.
35 § Veterinär får förskriva antibiotikapreparat för lokal användning i juver inför sinläggning av nötkreatur utan föregående klinisk undersökning.
Förskrivning enligt första stycket får endast göras av veterinär,
med klinisk verksamhet i aktuell besättning och under förutsättning att besättningen deltar i ett strategiskt juverhälsoarbete. Veterinären skall därutöver ha kännedom om det enskilda djuret och
om bakteriologiska undersökningar i besättningen.
Kommentarer:
Syftet med bestämmelsen är att en korrekt bedömning av behovet görs
samt att undvika slentrianmässig användning av antibiotika. Det enskilda djuret behöver inte alltid undersökas innan förskrivning.
Veterinär kan ha god kännedom om besättningen via kliniskt arbete
och kan då bedöma huruvida besättningen deltar i någon form av strategiskt juverhälsoarbete (arbete för rätt insatt terapi, efter odling, vid
rätt tillfälle). Detta kan vara datorstödda program eller annat arbete som
bedrivs av veterinär på besättningsnivå.
Veterinärens kännedom om djuret kan baseras på journaluppgifter,
kokontrolluppgifter samt tidigare diskussioner med djurskötaren. Vidare kan god kännedom för en vikarie erhållas genom bra dokumentation
i aktuell besättning av andra veterinärer.
Kunskap om besättningens bakteriologiska status är viktig eftersom
resistensproblematik och bakterieflora kan vara avgörande för val av
behandlingsinsats.
Handbok i läkemedelsanvändning
Svin
36 § Vid sjukdomen coccidios hos svin får veterinär förskriva läkemedel för en beräknad förbrukning under högst åtta veckor.
Kommentarer:
Paragrafen medger förskrivning av läkemedel vid uppföljande behandling för en period som är längre än 4 veckor, vilken är den allmänna
tidsbegränsningen. Vid uppföljande behandling behöver djurägaren
inte ha gått särskild utbildningskurs (precis som omnämnts tidigare).
37 § Förskrivning av läkemedel för delegerad läkemedelsanvändning åt svin får ske efter sjukdomsutredning på plats.
Veterinären skall övervaka läkemedelsanvändningen med regelbundna besök minst var femte vecka innefattande besättningsgenomgång och journalföring.
I en besättning med strikt omgångsuppfödning och där läkemedelsanvändningen är ringa får, utan hinder av andra stycket,
tidsintervallet utsträckas till besök minst var åttonde vecka.
Kommentarer:
Begreppet ”efter sjukdomsutredning på plats” innebär att veterinären måste göra en relevant genomgång i besättning där förekommande
sjukdomar och problem utreds. Var femte vecka görs uppföljande besök eller oftare vid behov. Djurskötaren får använda läkemedel enligt
skriftliga instruktioner. Observera de övriga regler som avser delegerad
läkemedelsanvändning! Avsikten är att åstadkomma en optimal läkemedelsanvändning och en god dialog mellan djurskötare och veterinär.
Termen ”strikt omgångsuppfödning” innebär att uppfödning av djur
i skilda avdelningar med ett begränsat antal djur i varje avdelning sker.
Avdelningarna är avskilda från varandra med väggar och dörrar, och
principen ”all in all out” tillämpas i varje enskild avdelning. Utgödslingssystem är utformade så att djur i en stallavdelning inte kommer i
direktkontakt med gödsel från annan avdelning. Luft får inte strömma
mellan olika stallavdelningar via genomföringar i t ex ventilations-, utgödslings- och urindräneringssystem. Detta innebär förbättrad kontroll
av smittsamma sjukdomar. Om en sådan uppfödningsform tillämpas
och sjukdomsförekomsten är ringa, det vill säga läkemedelsanvändningen är betydligt lägre än vad som är vanligt förekommande, så kan
intervallet för besättningsbesök utsträckas till var åttonde vecka.
33
34
Handbok i läkemedelsanvändning
Fjäderfä, får, get och pälsdjur
38 § Veterinär får förskriva läkemedel för vaccination av fjäderfä,
får, get och pälsdjur utan föregående undersökning av djur eller
djurgrupp.
Kommentarer:
Syftet med bestämmelsen är att medge vaccination utan att veterinär är
närvarande och får alltså göras utan föregående klinisk undersökning.
Detta förutsätter att kännedom om besättningen finns hos förskrivande veterinär. Veterinären ska förvissa sig om att aktuella läkemedel
behövs och att djurskötaren kan hantera läkemedel och vaccination korrekt. Veterinären ska ge skriftlig instruktion och nödvändiga praktiska
råd.
39 § Förskrivning av läkemedel, andra än de som nämns i 38 §, för
delegerad läkemedelsanvändning avseende fjäderfä, får, get och
pälsdjur som enbart hålls för produktion av kött, ägg, ull, skinn
eller päls får ske efter sjukdomsutredning på plats.
Veterinären skall övervaka läkemedelsanvändningen med besök minst var femte vecka innefattande besättningsgenomgång och
journalföring.
I besättning där läkemedelsanvändningen är ringa får besök
genomföras minst var åttonde vecka.
Kommentarer:
Begreppet ”efter sjukdomsutredning på plats” innebär att veterinären
gör en genomgång i besättningen där förekommande sjukdomar och
problem utreds. Var femte vecka görs uppföljande besök eller oftare
vid behov. Djurskötaren får använda läkemedel enligt skriftliga instruktioner. Observera de övriga regler som avser delegerad läkemedelsanvändning. Avsikten är att åstadkomma en optimal läkemedelsanvändning och en god dialog mellan djurskötare och veterinär.
Med begreppet ”ringa” avses att läkemedelsanvändningen är betydligt lägre än vad som är vanligt förekommande.
Handbok i läkemedelsanvändning
Särskilda bestämmelser för odlad fisk (även prydnadsfisk), ren och bin
Observera att de allmänna bestämmelserna i tidigare kapitel också gäller, varför även de bör läsas för att få grepp om vad som gäller för odlad
fisk (även prydnadsfisk), ren och bin.
40 § Veterinär får förskriva läkemedel avsedda för odlad fisk utan
föregående undersökning av djur eller djurgrupp när det gäller
vacciner, bedövnings- och desinfektionsmedel. Detsamma gäller
läkemedel till prydnadsfisk och sällskapsfisk.
Kommentarer:
Förskrivning av dessa läkemedel bör ske med noggrannhet och restriktivitet.
I fiskodlingar används ofta vacciner, bedövnings- och desinfektionsmedel utan att veterinär ”på orten” anlitas.
När veterinär anlitas bör denne försäkra sig om att läkemedlen hanteras på ett korrekt sätt. Detta förutsätter att kännedom om besättningen
finns hos förskrivande veterinär, som förvissar sig om att aktuella läkemedel behövs och att användaren kan hantera dessa korrekt samt att veterinären lämnar en skriftlig instruktion och nödvändiga praktiska råd.
Förskrivning av antibiotika förutsätter besättningsbesök eller hantering enligt 41 §.
Avseende prydnadsfisk och sällskapsfisk förekommer handel med
aktuella läkemedel via ett stort antal butiker inom zoobranschen. Detta
sker med godkännande från Läkemedelsverket i enlighet med EU-direktiv. Av detta skäl medges även veterinärer att förskriva läkemedel
till dessa djur utan krav på föregående undersökning. Veterinären måste
dock på något vis förvissa sig om att förskrivning av ett läkemedel sker
i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Veterinären måste
även i likhet med annan förskrivning ge tillräckliga instruktioner för
läkemedelsanvändningen.
41 § Veterinär får förskriva läkemedel, andra än de som anges i 40
§, för delegerad läkemedelsanvändning avsedda för odlad fisk efter
sjukdomsutredning på plats.
Veterinären skall övervaka läkemedelsanvändningen enligt första stycket med regelbundna besök minst var femte vecka innefattande genomgång av fiskodlingen och journalföring.
I en fiskodling där läkemedelsanvändningen är ringa får besök
genomföras minst var åttonde vecka.
35
36
Handbok i läkemedelsanvändning
Kommentarer:
Förskrivningen avser i huvudsak antibiotika eftersom de flesta andra
läkemedel kan förskrivas utan undersökning enligt 40 §.
Begreppet ”efter sjukdomsutredning på plats” innebär att veterinären
gör en relevant genomgång där förekommande sjukdomar och problem
utreds. Var femte vecka görs uppföljande besök eller oftare vid behov.
Djurskötare får använda läkemedel enligt skriftliga instruktioner. Observera de övriga regler som avser delegerad läkemedelsanvändning!
Avsikten är att åstadkomma en optimal läkemedelsanvändning och en
god dialog mellan djurskötare och veterinär.
Med begreppet ”ringa” avses att läkemedelsanvändningen är betydligt lägre än vad som är vanligt förekommande.
Ren
42 § Veterinär får efter sjukdomsutredning på plats förskriva läkemedel för delegerad läkemedelsanvändning för ren.
Veterinär skall övervaka läkemedelsanvändningen minst en
gång årligen innefattande genomgång av läkemedels-hantering och
förbrukning.
Kommentarer:
I praktiken avser förskrivningen vanligen bekämpning av korm med
antiparasitära injektionspreparat. Denna läkemedelsanvändning är föremål för mer restriktiva regler i våra nordiska grannländer. Veterinär
måste utreda djurinnehav, behov, förbrukning av läkemedel samt lämna
instruktioner för användningen.
Bin
44 § Veterinär får förskriva läkemedel avsedda för bin endast för
användning vid insemination eller för sjukdom där läkemedel anvisas i särskild lagstiftning.
Kommentarer:
Formuleringen utgör en upplysning som underlättar förskrivningsrutiner för veterinärer och ägare av bin.
Det förekommer att ägare av bin begär läkemedel för sjukdomsbehandling. Detta sker i en del länder men ingen sjukdom är idag aktuell
för läkemedelsbehandling i Sverige.
Handbok i läkemedelsanvändning
Sjukdomar behandlas vanligen med kemikalier eller avdödande av
bisamhällen. Näringen har egna organisationer som ofta kan ge vidare
upplysningar.
Särskilda bestämmelser för sällskapsdjur
Observera att de allmänna bestämmelserna i tidigare kapitel också
gäller, varför även de bör läsas för att få grepp om vad som gäller för
sällskapsdjur.
43 § Veterinär får förskriva läkemedel utan föregående undersökning av enskilt djur eller definierad mindre djurgrupp avseende
perorala antikonceptionella medel (p-piller) för katt.
Förskrivningen får endast ske efter samråd med djurhållare
avseende kontraindikationer och biverkningsrisker.
Kommentarer:
Formuleringen medger att en katt inte måste undersökas vid varje förskrivningstillfälle. Katten bör undersökas vid lämpliga tillfällen samt
att risker och kontraindikationer bör diskuteras med djurskötaren.
Veterinären bör vara medveten om att missbruk kan förekomma.
Innan förskrivning av större mängder läkemedel sker ska djuret undersökas närmare samt behovet av läkemedel utredas.
Särskilda bestämmelser för försöksdjur
Observera att de allmänna bestämmelserna i tidigare kapitel också
gäller, varför även de bör läsas för att få grepp om vad som gäller för
försöksdjur.
45 § Veterinär får förskriva läkemedel avsedda för vaccination av
djur som används eller skall användas för ändamål som avses i 19 §
djurskyddslagen (1988:534) utan föregående undersökning av djur
eller djurgrupp.
Kommentarer:
Formuleringen innebär ett undantag från 9 §. Hanteringen av försöksdjur är reglerad i andra föreskrifter. Det kan i vissa fall vara konstruktivt
att förskriva vacciner under förutsättning att det är nödvändigt. I sammanhanget måste påpekas att vaccination av försöksdjur måste sättas in
i ett försöksperspektiv, se även 46-47 §§.
Av 19 § djurskyddslagen framgår följande; ”Djur får användas för
37
38
Handbok i läkemedelsanvändning
vetenskaplig forskning eller undervisning, sjukdomsdiagnos, framställning av läkemedel eller kemiska produkter eller för andra jämförliga
ändamål endast under förutsättning
1. att det syfte som avses med verksamheten inte kan uppnås med någon annan tillfredsställande metod utan användning av djur,
2. att verksamheten utformas så att djuren inte utsätts för större lidande
än vad som är absolut nödvändigt, och
3. att det vid verksamheten inte används andra djur än sådana som fötts
upp för ändamålet.”
46 § Veterinär enligt 20 § djurskyddslagen får tillhandahålla läkemedel avsedda för djur som används eller skall användas enligt 19
§ djurskyddslagen för uppföljande behandling, forskningsändamål
eller avlivning utan att veterinär är närvarande.
Kommentarer:
Formuleringen innebär ett undantag från tidigare paragrafer där veterinär närvaro krävs.
Av 20 § djurskyddslagen framgår följande; ”Om ett tillstånd enligt 19 a
§ beviljas, skall det finnas
1. av Jordbruksverket godkänd föreståndare som ansvarar för verksamheten,
2. veterinär som ger råd och anvisningar om hur verksamheten skall
bedrivas och som bistår vid behandling av djuren, och
3. för verksamheten tillräckligt stor personal som har den utbildning
och kompetens som behövs för verksamheten.
Föreståndaren och veterinären skall se till att verksamheten bedrivs
enligt denna lag och enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.”
47 § Tillhandahållande enligt 45, 46 §§ får endast ske till personal
som har utbildning enligt 51 § djurskyddsförordningen (1988:
539).
Kommentarer:
Av 51 § djurskyddsförordningen framgår följande; ”Den som använder, deltar i användningen av eller vid den anläggning där djuren
används vårdar sådana djur som avses i 19 § djurskyddslagen (1988:
Handbok i läkemedelsanvändning
534) skall ha den utbildning och kompetens som anges i föreskrifter
av Centrala försöksdjursnämnden. ”
Särskilda bestämmelser för immobilisering
Observera att de allmänna bestämmelserna i tidigare kapitel också
gäller, varför även de bör läsas för att få grepp om vad som gäller vid
immobilisering.
29 § Veterinär, som genomgått kurs i immobilisering, får utan
hinder av 10 § förskriva läkemedel avsedda för djurhållares egna
djur. Förskrivning får endast ske till personer som genomgått kurs
i immobilisering och som har god erfarenhet av hanteringen. Förskrivningen får endast avse användning till hägnade hjortdjur och
hägnat vilt.
Förskrivning får endast avse användning till djur som inte är
sjuka, skadade eller i övrigt stressade om inte veterinär är närvarande eller särskilda skäl föreligger.
Kurs i immobilisering enligt första stycket skall ge ändamålsenliga kunskaper och skall vara godkänd av Jordbruksverket.
Kommentarer:
Begreppet immobilisering innebär att djurets förmåga att förflytta sig
påverkas. Detta åstadkoms genom användande av preparat med muskelrelaxerande och/eller sederande effekt. Som vid all annan förskrivning och tillhandahållande av läkemedel är det veterinären som har det
yttersta ansvaret.
Med ordet ”läkemedel” i första meningen avses endast läkemedel
med immobiliserande verkan. För att få dessa förskrivna krävs godkänd
examination på en av Jordbruksverkets godkända kurser i immobilisering. Med begreppet ”god erfarenhet av hanteringen” menas personer
som har arbetat med eller på annat sätt varit aktiva vid hantering av
vilda djur och immobilisering under ett flertal år. Syftet är att användandet av dessa preparat endast ska få användas av de som har nått en
rimlig kunskapsnivå både i teori och praktik.
Alla medel med immobiliserande effekt bör förvaras under mycket
säkra former, till exempel i låst skåp.
30 § Läkemedel för immobilisering, med särskilt stor risk för
skadeeffekter på människor eller djur, får endast förskrivas för
användning till hägnat vilt då veterinär är närvarande eller då synnerliga skäl föreligger.
39
40
Handbok i läkemedelsanvändning
Kommentarer:
Här avses preparat som t ex genom ett nålstick p g a ovarsam hantering
kan ge upphov till stora skadeeffekter och som kan få dödlig utgång. Ett
exempel på en sådan substans är etorfin som är ett mycket kraftigt sederande medel. Med begreppet ”synnerliga skäl” avses situationer där
utebliven användning medför fara för människoliv, till exempel rymningssituationer med farliga djur. Dessa preparat måste hanteras med
största försiktighet. En ”laddad” injektionspil eller spruta ska alltid betraktas som direkt livsfarlig och kräver rigorösa försiktighetsåtgärder.
Användning av dessa läkemedel till hägnat vilt kräver vanligen att
veterinär är närvarande. För detta krävs ej att veterinären har genomgått
kurs i immobilisering (observera dock att veterinär som tillhandahåller
preparaten måste ha gått kursen). Syftet är att bevaka djurskyddet i anslutning till läkemedelsanvändningen.
31 § Veterinär skall vid förskrivning av läkemedel för immobilisering ge instruktion till den som utför immobiliseringen om att en
rapport skall skickas till förskrivande veterinär efter varje immobilisering. Rapporten skall innehålla uppgifter som tydligt beskriver
motiv till immobilisering, händelseförlopp, läkemedelsdosering,
hantering av överblivna läkemedel samt namn på veterinär, i det
fall veterinär varit närvarande vid immobiliseringen.
Kommentarer:
I begreppet ”hantering av överblivna läkemedel” ingår att outlösta pilar,
det vill säga pilar som skjutits utan att träffa avsett djur, måste eftersökas och omhändertagas. En blankett för rapporten finns som bilaga 4.
32 § Veterinär kan efter ansökan hos Jordbruksverket, erhålla
tidsbegränsat tillstånd att förskriva läkemedel till särskild person
för immobilisering av djur tillhörande annan ägare eller för vilda
djur.
Kommentarer:
Detta innebär att en veterinär kan ”gå i god” för en immobilisatör som
veterinären bedömer är kompetent och erfaren.
Syftet är att endast tillåta denna speciella läkemedelsanvändning till
personer med särskild kompetens och erfarenhet. Övriga tillämpbara
delar i föreskrifterna gäller .
Handbok i läkemedelsanvändning
Förklaring av ord och
begrepp i C15
Administrering – Tillförsel av läkemedel till djur. Innebär samtliga
sätt att ge läkemedel till djur, till exempel intramuskulärt, subcutant,
peroralt, intrauterint etc.
Besättning – Grupp av djur som utgör en epidemiologisk enhet eller
som tillhör samma produktionsplatsnummer.
Besättningsgenomgång – Undersökning och dokumentation av en
besättnings hälsostatus, djurmiljö och skötselrutiner. En besättningsgenomgång kan kombineras med andra behandlingar eller genomgång av
genomförda behandlingar.
Delegerad läkemedelsanvändning – Läkemedelsanvändning utan
föregående veterinärundersökning i anslutning till behandlingen av det
individuella djuret eller djurgruppen.
Djurhållare – Person eller representant för företag som håller enskilt
djur, en besättning eller flera besättningar. Kan vara ägaren till djuren
eller den som håller djuren.
Djurskötare – Djurhållaren eller annan person som sköter en djurhållares djur.
Epidemiologisk enhet – En grupp djur som befinner sig i samma geografiska närområde t.ex. byggnad, bete, skogsområde, sjöområde etc
oavsett om ett flertal ägareförhållanden råder.
Expedition – Färdigställande och utlämnande av ett läkemedel.
Hästpass – Identitetshandling för häst där ägare, hästens identitetsnummer, härstamning och ras samt vaccinationer, laboratorieundersökningar, behandlingar m.m. framgår. I passet ska även finnas ett konturdiagram med en beskrivning av hästens färg, tecken och virvlar.
Immobilisering – Administrering av läkemedel till djur med effekt på
dess förmåga att förflytta sig.
Livslång karens – Gäller bara hästar och innebär att djuret aldrig får
41
42
Handbok i läkemedelsanvändning
användas till livsmedel samt att ett särskilt behandlingsbevis (SJVFS
1999:118) ska ifyllas.
Läkemedel – Varor som är avsedda att tillföras människor eller djur för
att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller symtom på sjukdom eller att användas i likartat syfte.
Läkemedelsanvändning – Förvaring, dosering samt administrering av
läkemedel.
Närvaro av veterinär – Veterinär befinner sig i samma rum eller i direkt anslutning till rummet med omedelbar tillgänglighet.
Sjukdomsutredning på plats – Veterinären gör en genomgång i besättning där förekommande sjukdomar och problem utreds.
Strikt omgångsuppfödning – Uppfödning av djur i skilda avdelningar
med ett begränsat antal djur i varje avdelning. Dessa avdelningar ska
vara avskilda från varandra med väggar och dörrar, och principen ”all
in all out” ska tillämpas i varje enskild avdelning. Utgödslingssystem
skall vara utformade så att djur i en stallavdelning inte kommer i direktkontakt med gödsel från annan avdelning. Luft får inte strömma mellan
olika stallavdelningar via genomföringar i t ex ventilations-, utgödslings- och urindräneringssystem.
Tillhandahållande – Läkemedel rekvireras eller ställs till förfogande
för att användas av personal inom veterinärens organisation/företag eller lämnas ut direkt av veterinär.
Uppföljande behandling – Läkemedelsanvändning efter det att veterinär vid varje tillfälle kliniskt har undersökt enskilt djur eller djurgrupp.
Handbok i läkemedelsanvändning
Kompetenskrav
avseende personal vid
djursjukhus, djurkliniker,
djurparker samt inom
husdjursföreningarna
Kurs- och timplan för tillhandahållande av läkemedel för djur.
Deltagare: Djurvårdare och andra anställda som har för avsikt att behandla djur efter veterinärs ordination på djursjukhus, djurkliniker och
djurparker samt anställd personal inom husdjursföreningarna.
Uppläggning: För att uppnå ett bra resultat bör kursen arrangeras för
tre olika grupper av deltagare – en för dem med mycket kunskap och
erfarenheter inom djursjukvård/sjukvård, en för dem med lite erfarenheter inom djursjukvård/sjukvård samt en för husdjurstekniker. För de
två första grupperna bör två olika kurser hållas beroende på vilka djurslag deltagarna arbetar med – en för smådjur (hund, katt, marsvin, råtta
m fl) och en för stordjur (häst, djurparksdjur m fl). Antalet deltagare bör
begränsas till omkring 20 deltagare per kursomgång. Detta antal kan
eventuellt utökas för gruppen med mycket kunskap och erfarenheter, då
praktiska demonstrationer torde vara överflödiga.
Mål: Efter genomgången kurs skall deltagarna ha förvärvat tillräckliga
kunskaper och färdigheter för att använda läkemedel och kunna behandla djur efter veterinärs ordination. I detta ingår kunskaper om;
•
vilka generella bestämmelser som finns,
•
grundläggande kunskaper om hur djur fungerar (anatomi och
fysiologi),
•
hur läkemedel påverkar djur,
43
44
Handbok i läkemedelsanvändning
•
hantering och förvaring av läkemedel,
•
biverkningar och resistens,
•
restsubstanser och karenstider (gäller bara livsmedelsproducerande
djur),
•
journalföring samt
•
arbetsmiljörisker vid hantering av läkemedel
Lärare: Kursens huvudlärare skall vara veterinär med stor kunskap
inom berörda ämnesområden och för djurslaget/djurslagen ifråga.
Läraren ska väl känna till svenska regler för läkemedelsanvändning.
Kompetenta lärare som inte har veterinär bakgrund men som har kunskap och erfarenhet inom olika delmoment kan också delta i undervisningen.
Djur och övrigt övningsmaterial: Djur eller annat likvärdigt material
bör användas för färdighetsträning för att möjliggöra övning i acceptabel omfattning (t ex dissektion av döda djur för demonstration, palpation av levande djur mm). Levande djur, video och bildmaterial kan
med fördel användas vid övning om hur man håller djur och förbereder
inför en medicinering. När det gäller träning av injektionsteknik skall
olika former av övningsmodeller i första hand användas. Om levande
djur måste användas vid övningen skall 19 § djurskyddslagen (1988:
534) följas.
Läkemedel märkta med apoteksetikett, doseringsangivelse, eventuell
bipacksedel samt andra upplysningar och tillbehör bör finnas att tillgå
för demonstration och övning.
Kursens innehåll: Kursen skall i huvudsak innehålla följande punkter.
Olika ämnesmoment kan anpassas till deltagarens kunskapsnivå, både
avseende tid och innehåll.
Handbok i läkemedelsanvändning
45
Timplan: Undervisningstid för olika moment i minuter
Ämnen
Teori
Praktik
Totalt
1. Föreskrifter (bestämmelser)
60 min
-
60 min
2. Anatomi och fysiologi
40 min
40 min
80 min
3. Farmakologi och läkemedelssmetabolism
80 min
-
80 min
4. Dosering, hantering och metoder
för att tillföra läkemedel. Förvaring
av läkemedel samt hantering av
läkemedelsrester och annat avfall
80 min
80 min
160 min
5. Biverkningar och antibiotika/
anthelmentika resistens
40 min
-
40 min
6. Restsubstanser och karenstider
40 min
-
40 min
7. Journalföring
40 min
40 min
80 min
8. Examination
60 min
-
60 min
Totalt
460 min
160 min
(7 tim och (2 tim och
20 min)
40 min)
600 min
(10 tim)
Riktlinjer för kursens innehåll för de olika punkterna.
1. Föreskrifter (bestämmelser)
Kursen ska belysa de lagar och förordningar som finns inom området, till exempel djurskyddslagen, Allmän veterinär-instruktion,
Läkemedelslagen och Läkemedelsförordningen och Lag om provtagning. Mer detaljerad information ges om föreskrifterna som reglerar
användning av läkemedel inom djursjukvård; C15, H65, C22, D30
och läkemedelsverkets föreskrifter om förordnande och utlämnande
av läkemedel m.m. (receptföreskrifter) samt arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2000:4 och AFS 1999:11). Dessutom ska myndigheter-
46
Handbok i läkemedelsanvändning
nas (Jordbruksverkets, Livsmedelsverkets, Läkemedelsverkets och
Länsstyrelsernas) funktion inom kontroll och tillsynsverksamhet när
det gäller läkemedelsanvändning belysas. Kursdeltagarna ska även få
en kort information om kringliggande EU-regler.
2. Anatomi och fysiologi
Djurets anatomiska uppbyggnad och kroppens fysiologiska system
och funktion under normala förhållande och vid sjukdom illustreras
(alla djurslag kan inte representeras, varför en generell illustration på
ett valt djurslag får exemplifiera). Det är viktigt att ta upp en diskussion om kroppens egna försvarsmekanismer, för att undvika onödiga
behandlingar och därmed läkemedelsresistens.
3. Farmakologi och läkemedelsmetabolism
Var kommer läkemedel ifrån och hur är de utformade?
En kort beskrivning av läkemedelseffekter och kroppens funktion för att bli av med substansen. Man tar med andra ord upp en
diskussion om hur läkemedlet metaboliseras och på vilka vägar det
elimineras från kroppen (absorption, distribution, metabolism och
elimination). Därtill är det bra om farmakologiska effekter av t ex
penicillin, cytostatika mm. presenteras, dvs på vilket sätt verkar de.
Här bör också naturläkemedel och extempore beredda läkemedel diskuteras och definieras.
4. Hantering, dosering och tillförsel av läkemedel. Förvaring av läkemedel samt hantering av läkemedelsrester och annat avfall.
Här anges allmän information om hur läkemedlet ska användas
och förvaras, t.ex. dosering, sanitära problem och skyddsupplysningar (anvisningar) vid läkemedelsanvändning samt vikten av
hanterings- och skyddsinstruktioner ur arbetsmiljösynpunkter.
Läkemedels sammansättning och vissa definitioner är viktigt att
förmedla liksom kunskap om metoder för att tillföra läkemedel (på
huden, peroralt, subkutant och intramuskulärt samt intravenös av
intresse som teorimoment) samt riskerna med en felaktig injektion.
Vad skiljer den ena metoden från den andra (fördelar och nackdelar)? Här bör också nämnas varför man väljer en viss metod för
olika behandlingar och läkemedelstyper (t ex intravenöst). Man skall
även informera om de olika läkemedelsformerna (tabletter, kapslar,
injektionsvätska, granulat, fodermix, salvor, lösningar och vacciner).
Kursen ska dessutom ge kunskap om hantering av olika material/
utrustningar och dosering, i samband med tillförsel av läkemedel,
och risker i anslutning till detta samt märkning av behandlade djur.
Handbok i läkemedelsanvändning
Hållbarhet för öppnad läkemedelsförpackning på grund av risk för
bakterietillväxt i injektionslösningar, desinfektion av kork, anteckning om brytningsdatum och förvaring i kyla bör kommenteras.
När det gäller säkerhetsanordningar ska det upplysas om att läkemedel skall förvaras i låsbart skåp. Det är viktigt att informera om
läkemedlets påverkan av yttre miljö (temperatur, sol och fuktighet).
Kursdeltagarna skall få kunskap om arbetsmiljö, hantering av läkemedelsrester och annat avfall samt läkemedelseffekter på miljön.
5. Biverkningar och antibiotika-/anthelmentika-resistens
Vid läkemedelsanvändning kan problem uppstå av en eller annan
anledning, t ex fel dosering, förväxling av läkemedel, konkurrerande
läkemedel eller biverkning av läkemedlet vid vanlig användning
mm. Upplysning ska lämnas om hur djurägare ska anmäla om han
upptäcker biverkning till veterinär som i sin tur ska anmäla detta till
Läkemedelsverket.
Vissa bekämpningsmedel kan ge biverkningar och det bör kursdeltagarna informeras om. Kunskap om förebyggande åtgärder är väsentlig när det gäller förebyggande av läkemedelsresistens och detta
är det viktigt att kursdeltagarna kommer att få klart för sig.
6. Restsubstanser och karenstider
Detta avsnitt gäller framför allt livsmedelsproducerande djur (häst,
kalvar m fl) där tillhandahållande av läkemedel kan komma i fråga.
Riskerna med läkemedelsrester i livsmedel ska belysas t.ex. att för
allergiker kan antibiotika i livsmedel medföra livsfara. Undervisning
om skadliga läkemedelsrester i livsmedel ska förmedlas samt skillnaden mellan gränsvärde och karenstid. Informationen bidrar till att
konsumenternas förtroende för livsmedel ökar. Det är också viktigt
att ta upp betydelsen av behandlingsbevis och diskussion om t.ex.
H65 och MRL-förordningen.
7. Journalföring
Ge motiv till journalföring och hur länge journalen ska arkiveras.
Praktisk träning i hur man fyller i en läkemedelsjournal ska genomföras.
8. Prov
Skriftligt prov
47
48
Handbok i läkemedelsanvändning
Övningsuppgifter och det praktiska arbetet
Övningar ges med illustrerade exempel och olika problemlösningar.
Här tränar man bland annat i att kunna tolka de aktuella föreskrifterna,
definiera olika läkemedel och deras användning.
Kursdeltagarna skall kunna omsätta inlärda kunskaper praktiskt.
Tillräcklig träning ska ges på, blandningar omedelbart före användning
och dosering av läkemedel (övningsfrågor/doseringsövningar) samt
hantering av läkemedel och läkemedelsrester.
Om svårigheter föreligger att avlägga övning eller prov i praktiska
moment i grupp bör delar av detta kunna genomföras i den vanliga
verksamheten under veterinärs överinseende.
Handbok i läkemedelsanvändning
Kompetenskrav för
djurägare vid delegerad
läkemedelsanvändning
Kurs- och timplan för delegerad läkemedelsanvändning för livsmedelsproducerande djur.
Kursens innehåll: Kursen skall i huvudsak innehålla följande punkter.
Olika ämnesmoment kan anpassas till deltagarens kunskapsnivå.
1. Föreskrifter (bestämmelser)
2. Anatomi och fysiologi
3. Farmakologi och läkemedelsmetabolism
4. Igenkännande av sjukdomssymptom och läkemedelsanvändning
5. Hantering, dosering och metoder för tillförsel av läkemedel. Förvaring av läkemedel samt hantering av läkemedelsrester och annat avfall
6. Biverkningar och antibiotika/anthelmentika resistens
7. Restsubstanser och karenstider
8. Journalföring
9. Examination
Deltagare: De som har för avsikt att behandla egna eller arbetsgivarens
livsmedelsproducerande djur utan föregående veterinärundersökning,
med läkemedel som förskrivits av veterinär.
Uppläggning: För att uppnå ett bra resultat bör kursen arrangeras
djurslagsvis och efter kursdeltagarnas kunskap och erfarenheter. Antalet deltagare bör begränsas till högst 20 deltagare per kursomgång och
bör anpassas till djurskötarens arbetspass.
Mål: Efter genomgången kurs skall deltagarna ha förvärvat tillräckliga
kunskaper och färdigheter för att igenkänna vissa vanliga sjukdomssymptom samt, i enlighet med veterinärs ordination, tillföra läkemedel,
hantera läkemedelsrester på ett riktigt sätt och känna till arbetsmiljöris-
49
50
Handbok i läkemedelsanvändning
ker vid hantering.
Lärare: Kursens huvudlärare skall vara veterinär med stor kunskap
inom berörda ämnesområden och för djurslaget ifråga. Läraren ska
väl känna till svenska regler för läkemedelsanvändning och djurhållning. Kompetenta lärare som inte har veterinär bakgrund men som
har kunskap och erfarenhet inom olika del moment kan också delta i
undervisningen.
Djur och övrigt övningsmaterial: Djur eller annat likvärdigt material
bör användas för färdighetsträning för att möjliggöra övning i acceptabel omfattning. Levande djur, video och bildmaterial kan användas vid
övning om hur man håller djur och förbereder inför en medicinering.
När det gäller träning av injektionsteknik skall olika form av övningsmodeller i första hand användas. Om levande djur måste används vid
övningen skall 19 § djurskyddslagen (1988:534) följas.
Läkemedel märkta med apoteksetikett, doseringsangivelse, eventuell bipacksedel samt andra upplysningar och tillbehör bör finnas att
tillgå för demonstration och övning.
Timplan: Undervisningstid för olika moment i minuter
Ämnen
1. Föreskrifter (bestämmelser)
Teori
60 min
2. Anatomi och fysiologi
40 min
3. Farmakologi och
läkemedelsmetabolism
40 min
-
40 min
4. Symptomdiagnos och
läkemedelsanvändning
100 min
-
100 min
5. Dosering, hantering och metoder för
att tillföra läkemedel. Förvaring av
läkemedel samt hantering av
läkemedelsrester och annat avfall
80 min
100 min
180 min
6. Biverkningar och antibiotika/
anthelmentika resistens
60 min
-
60 min
7. Restsubstanser och karenstider
40 min
-
40 min
8. Journalföring
40 min
40 min
80 min
9. Examination
60 min
-
60 min
Totalt
Praktik
-
Totalt
60 min
40 min
520 min
140 min 660 min
(8 tim och (2 tim och (11 tim)
40 min)
20 min)
Handbok i läkemedelsanvändning
Riktlinjer för kursens innehåll för de olika punkterna.
1. Föreskrifter (bestämmelser)
Kursen ska belysa de lagar och förordningar som finns inom området till exempel djurskyddslagen, Allmän veterinär-instruktion,
Läkemedelslagen och Läkemedelsförordningen och Lag om provtagning. Mer detaljerad information ges om föreskrifterna som reglerar
användning av läkemedel inom djurhållning; C15, H65, C22, D30
och läkemedelsverkets föreskrifter om förordnande och utlämnande
av läkemedel m.m. (receptföreskrifter) samt arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2000:4 och AFS 1999:11). Dessutom ska myndigheternas (Jordbruksverkets, Livsmedelsverkets, Läkemedelsverkets och
Länsstyrelsernas) funktion inom kontroll och tillsynsverksamhet när
det gäller läkemedelsanvändning belysas. Kursdeltagarna ska även få
en kort information om mjölkdirektivet, hormondirektivet och kringliggande EU-regler.
2. Anatomi och fysiologi
Djurets anatomiska uppbyggnad och kroppens fysiologiska system
och funktion under normala förhållande och vid sjukdom illustreras.
Det är viktigt att ta upp en diskussion om kroppens egna försvarsmekanismer, för att undvika onödiga behandlingar och därmed läkemedelsresistens.
3. Farmakologi och läkemedelsmetabolism
Var kommer läkemedel ifrån och hur är de utformade?
En kort beskrivning av läkemedelseffekter och kroppens funktion för
att bli av med substansen. Man tar med andra ord upp en diskussion
om hur läkemedlet metaboliseras och på vilka vägar det elimineras
från kroppen (absorption, distribution, metabolism och elimination).
4. Igenkännande av sjukdomssymptom och läkemedelsanvändning
Den här punkten skall innehålla specifika moment som beskriver
läkemedelsanvändning för olika sjukdomsdiagnoser och djurslag,
framför allt för behandlingar som syftar på delegering av läkemedel.
Allmänt och specifikt sjukdomstillstånd hos olika djurslag ska beskrivas. Man ska också informera om vad som gäller vid akuta sjukdomsfallet t.ex. isolering av sjuka djur, diet, ombonad miljö (tjock
ströbädd, värmelampa).
51
52
Handbok i läkemedelsanvändning
5. Hantering, dosering och tillförsel av läkemedel. Förvaring av äkemedel samt hantering av läkemedelsrester och annat avfall.
Här anges allmän information om hur läkemedlet ska användas och
förvaras, t.ex. dosering, sanitära problem och skyddsupplysningar (anvisningar) vid läkemedelsanvändning samt vikten av hanterings- och
skyddsinstruktioner från arbetsmiljösynpunkter.
Läkemedels sammansättning och vissa definitioner är viktigt att förmedla liksom kunskap om metoder för att tillföra läkemedel (på huden,
peroralt, subkutant och intramuskulärt samt intravenös av intresse som
teorimoment) samt riskerna med en felaktig injektion. Vad skiljer den
ena metoden från den andra (fördelar och nackdelar)? Här bör också
nämnas varför man väljer en viss metod för olika behandlingar och läkemedelstyper (t ex intravenöst). Man skall även informera om de olika
läkemedelsformerna (tabletter, kapslar, injektionsvätska, granulat, fodermix, salvor, lösningar och vacciner).
Kursen ska dessutom ge kunskap om hantering av olika material/
utrustningar och dosering, i samband med tillförsel av läkemedel, och
risker i anslutning till detta samt märkning av behandlade djur. Hållbarhet för öppnad läkemedelsförpackning på grund av risk för bakterietillväxt i injektionslösningar, desinfektion av kork, anteckning om
brytningsdatum och förvaring i kyla bör kommenteras.
När det gäller säkerhetsanordningar ska det upplysas om att läkemedel skall förvaras i låsbart skåp. Det är viktigt att informera om
läkemedlets påverkan av yttre miljö (temperatur, sol och fuktighet).
Kursdeltagarna skall få kunskap om arbetsmiljö, hantering av läkemedelsrester och annat avfall samt läkemedelseffekter på miljön.
6. Biverkningar och antibiotika-/anthelmentika-resistens
Vid läkemedelsanvändning kan problem uppstå av en eller annan
anledning, t ex fel dosering, förväxling av läkemedel, konkurrerande
läkemedel eller biverkning av läkemedlet vid vanlig användning mm.
Upplysning ska lämnas om hur man ska anmäla till veterinären om
man upptäcker biverkning.
Information bör även ges om riskerna med icke receptbelagda
läkemedel som används för lantbrukets djur.
Vissa bekämpningsmedel kan ge biverkningar och det bör kursdeltagarna informeras om. Det krävs god kännedom om den problematiken för att läkemedel skall användas med återhållsamhet. Kursen
skall beskriva den resistensproblematik som uppstår i samband med
långvarig behandling och vid behandling av ospecificerade sjuk-
Handbok i läkemedelsanvändning
domsdiagnoser. Kunskap om förebyggande åtgärder är väsentlig när
det gäller förebyggande av läkemedelsresistens och detta är det viktigt att kursdeltagarna kommer att få klart för sig.
7. Restsubstanser och karenstider
Det är mycket viktigt att personer som handhar livsmedelsproducerande djur är väl medvetna om risken att behandla djur med läkemedel som inte har fastställda karenstider. Riskerna med läkemedelsrester i livsmedel kan vara stora. För allergiker kan antibiotika i livsmedel medföra livsfara. Undervisning om skadliga läkemedelsrester
från läkemedel i livsmedel ska förmedlas samt skillnaden mellan
gränsvärde och karenstid. Informationen bidrar till att hur konsumenternas förtroende för livsmedel ökar. Det är också viktigt att ta
upp betydelsen av behandlingsbevis och diskussion om t.ex. H65 och
MRL-förordningen.
8. Journalföring
Ge motiv till journalföring och hur länge journalen ska arkiveras.
Praktiska och tillräcklig träning i hur man fyller i en läkemedelsjournal.
9. Prov
Skriftligt prov
Övningsuppgifter och det praktiska arbetet
Övningar ges med illustrerade exempel och olika problemlösningar.
Här tränar man bland annat i att kunna tolka de aktuella föreskrifterna,
definiera olika läkemedel och deras användning.
Kursdeltagarna skall kunna omsätta inlärda kunskaper praktiskt,
kunna känna igen symptom i samband med läkemedelsanvändning för
det djurslag som delegeringen avser samt lära sig att välja rätt preparat
för behandling av vissa symtom enligt veterinärens anvisning. Tillräcklig träning ges på, blandningar omedelbart före användning och dosering av läkemedel (övningsfrågor/doseringsövningar) samt hantering
av läkemedel och läkemedelsrester.
Om svårigheter föreligger att avlägga övning eller prov i praktiska
moment i grupp bör delar av detta kunna genomföras i djurägarnas egen
besättning under veterinärs överinseende.
53
54
Handbok i läkemedelsanvändning
Handbok i läkemedelsanvändning
Registrering och
journalföring
Vad som gäller då en djurskötare behandlar och vad dennes skyldigheter är finns att utläsa i Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1998:38)
om journalföring och uppgiftslämnande m.m. (D30).
I denna kan man under rubriken ”Delegerad läkemedelsanvändning” utläsa följande;
”6 § Om djur som är avsedda för livsmedelsändamål behandlas med
receptförskrivna läkemedel eller icke receptförskrivna läkemedel som
har försetts med karenstid, skall djurskötaren föra journal över behandlingen i en särskild läkemedelsjournal. Denna journal skall tillsammans
med djurskötarens exemplar av praktikjournalen eller, om databaserat
journalföringssystem används, en papperskopia av journalen bevaras
hos djurskötaren i minst fem år.
Läkemedelsjournalen skall, i förekommande fall, innehålla följande
uppgifter:
1. datum för behandlingen,
2. djurets identitet,
3. diagnos,
4. läkemedlets benämning och dosering,
5. behandlingstidens längd,
6. namnet på den förskrivande veterinären, samt
7. namnet på den som har behandlat djuret.
6 a § Den som håller djur som är avsedda för livsmedelsändamål skall
föra journal över antalet dödsfall hos djur i besättningen. Denna journal
skall bevaras hos djurhållaren/djurskötaren i minst fem år.
Det är veterinärs skyldighet att informera om detta och i förekommande
fall av misskötsel dra in rätten för delegerad läkemedelsanvändning och
anmäla detta till Länsstyrelsen (se bilaga 3).
För att underlätta för djurskötaren att göra rätt vid journalföring så har
en särskild blankett framtagits (se bilaga 1).
55
56
Handbok i läkemedelsanvändning
Handbok i läkemedelsanvändning
Regler för utlämnande av
läkemedel
Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 1997:10) om förordnande och
utlämnande av läkemedel m.m. (receptföreskrifter) innehåller viktiga
regler som berör veterinärer. I dessa föreskrifter finns intressanta definitioner som kan vara bra att känna till. Dessa är;
Bruksfärdigt läkemedel – läkemedel som genom beredning, dosering,
doseringsanvisning eller annan teknisk anvisning är färdigt för användning.
Extemporeberedning – läkemedel som tillverkas på apotek för tillfället för viss patient, viss sjukvårdsavdelning, visst djur eller viss djurbesättning.
Jourdos – läkemedel som lämnas ut i mindre antal doser för att täcka
patientens/djurets behov till dess läkemedlet kan expedieras från apotek.
Licens resp. rikslicens – tillstånd att sälja läkemedel som inte är godkänt för försäljning men som av särskilda skäl behövs för behandling i
enskilda fall.
Med rikslicens avses licens som omfattar hela rikets behov av standardiserat receptbelagt eller receptfritt läkemedel som inte är godkänt
för försäljning och som tillverkas av Apoteket AB (s.k. lagerberedning).
Läkemedel – sådan vara som läkemedelslagen (1992:859) skall tilllämpas på.
Ordination – förskrivande av läkemedel kontinuerligt, vid behov, tillfälligt eller genom generella skriftliga direktiv.
Recept – ordination av läkemedel eller teknisk sprit för enskild användare utfärdad av behörig förordnare. Recept skall vara utfärdat på
blankett fastställd av Läkemedelsverket. Dosrecept kan användas vid
förordnande av läkemedel för dosdispensering m.m. Recept kan i vissa
fall överföras till apotek via telefax, telefaxrecept, ringas in per telefon,
telefonrecept eller överföras elektroniskt (via dator eller motsvarande),
elektroniskt recept. Recept kan avse ett utlämnande eller upprepade
57
58
Handbok i läkemedelsanvändning
utlämnanden (itererat recept).
Under rubriken Utlämnande av läkemedel från behöriga receptutfärdare kan följande läsas;
16 § Utlämnande av jourdos från receptutfärdare eller profylax från
tandläkare/tandhygienist får endast ske i samband med behandling och
får ej äga rum genom detaljhandel, det vill säga läkemedlen får ej försäljas.
Vad denna paragraf egentligen säger är att det enda tillfälle vid vilket
veterinär får lämna ut läkemedel till djurskötaren är i samband med
undersökning.
Jordbruksverkets föreskrifter anger att kostnader för läkemedel får
tas ut till självkostnadspris.
Handbok i läkemedelsanvändning
Nationella regler för
läkemedelsanvändningen
Det finns ett flertal regler som styr läkemedelsanvändningen på det nationella planet. Nedan listas dessa med en kort resumé av innehållet.
Läkemedelslagen (1992:859)
Läkemedelslagen innehåller regler för vad som krävs av ett läkemedel
samt hur detta definieras. Vidare innehåller den regler för vad som
gäller vid försäljning, kliniska prövningar, import, tillverkning, förordnande och utlämnande, tillsyn samt avgifter. Dessa regler förtydligas
ytterligare i Läkemedelsförordningen.
Förordningen finns att läsa i sin helhet på http://www.riksdagen.se/
debatt/sfst/index.asp där SFS-nummer 1992:859 måste anges.
Läkemedelsförordningen (1992:1752)
Läkemedelsförordningen innehåller regler inom samma områden som
Läkemedelslagen, men här definieras de ytterligare.
Förordningen finns att läsa i sin helhet på http://www.riksdagen.se/
debatt/sfst/index.asp där SFS-nummer 1992:1752 måste anges.
Statens Jordbruksverks föreskrifter om veterinärs rätt att förskriva och tillhandahålla läkemedel i anslutning till djursjukvård
och djurhälsovård (SJVFS 2002:57)
Denna föreskrift brukar vi kalla för C 15 och innefattar de mest grundläggande föreskrifterna avseende läkemedelsanvändning. Föreliggande
handbok bygger till huvuddel på dessa föreskrifter som första gången
gavs ut 1979 och därefter reviderades 2002. (Föreskrifterna finns i sin
helhet på www.sjv.se där du går in på fliken författningar vidare till
2002 och därefter 2002:57, 2002:89).
Statens Jordbruksverks föreskrifter om val av läkemedel vid behandling av djur (SJVFS 2001:116)
Denna föreskrift, som också kallas för C22, handlar om vilka krav som
gäller för att få förskriva ett läkemedel som det inte finns indikationer
för till ett visst djurslag, men som veterinär ändå önskar behandla med
ett visst preparat. I praktiken innebär detta att de veterinärmedicinska
preparat som finns upptagna i Fass vet. alltid måste förskrivas i första
59
60
Handbok i läkemedelsanvändning
hand. Om det läkemedel veterinär vill förskriva inte finns indicerat
för det djurslag som ska behandlas eller om det helt saknas i Fass vet.
så gäller dessa regler för annan förskrivning. (Finns i sin helhet på
www.sjv.se där du går in på fliken författningar vidare till 2001 och
därefter 2001:116).
Statens Jordbruksverks föreskrifter om villkor för användande av
läkemedel vid behandling av försöksdjur som tillhör djurarter som
används för livsmedelsproduktion (SJVFS 2000:130)
Dessa föreskrifter, som vi också omnämner C21, reglerar användningen
av läkemedel till djur som används för ändamål som avses i 19 § djurskyddslagen (1988:534) och tillhör djurarter som används för livsmedelsproduktion. (Finns i sin helhet på www.sjv.se där du går in på fliken
författningar vidare till 2000 och därefter 2000:130).
Statens Jordbruksverks föreskrifter om villkor för användande av
läkemedel som innehåller lidocain och xylazin vid behandling av
djur som är avsedda för livsmedelsproduktion (SJVFS 2000:3)
Denna föreskrift, som också omnämns C20, tillåter användning av läkemedel som är avsedda för lokalbedövning (lidocain) och sedering
(xylazin) av samtliga livsmedelsproducerande djur eftersom inga andra
registrerade preparat finns att tillgå. (Finns i sin helhet på www.sjv.se där
du går in på fliken författningar vidare till 2000 och därefter 2000:3).
Statens Jordbruksverks föreskrifter om villkor för användande av
vissa läkemedel vid behandling av hästar som inte skall användas
för livsmedelsproduktion (SJVFS 1999:118)
Denna föreskrift, som också omnämns C19, tillåter användning av läkemedel till häst även om substansen inte finns upptagen i bilagorna I,
II eller III till rådets förordning (EEG) nr 2377/90 av den 26 juni 1990
om inrättandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa gränsvärden för högsta tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i
livsmedel med animaliskt ursprung. Detta är dock under förutsättning
att hästen inte kommer att användas till livsmedelsproduktion och att
den utskrivande veterinären skriver ett särskilt behandlingsbevis tillhandahållet av Jordbruksverket som undertecknas både av veterinär
och djurägare och som insänds till Länsstyrelsen i aktuellt län. (Föreskriften finns i sin helhet på www.sjv.se där du går in på fliken forfattningar vidare till 1999 och därefter 1999:118).
Handbok i läkemedelsanvändning
Statens Jordbruksverks föreskrifter om förbud mot användning
av vissa läkemedel och läkemedelssubstanser samt villkor för användning av vissa hormonella substanser vid behandling av djur
avsedda för livsmedelsändamål (SJVFS 1997:75)
C16, som föreskriften också brukar omnämnas, förbjuder vissa läkemedel och läkemedelssubstanser samt ställer upp vissa villkor för
användning av hormonella substanser vid behandling av livsmedelsproducerande djur. (Finns i sin helhet på www.sjv.se där du går in på
författningar vidare till 1997 och därefter 1997:75).
Karenstider vid hantering av livsmedel från djur som behandlats
med läkemedel, omtryckt 2002:40 (H65)
Dessa föreskrifter gäller vid hantering av livsmedel från varmblodiga
djur som behandlats med läkemedel inklusive extemporeberedda sådana samt vissa bekämpningsmedel som innehåller farmakologiskt aktiva
substanser och som därför i denna författning jämställs med läkemedel,
finns i sin helhet på Livsmedelsverkets hemsida (www.slv.se/).
Karenstider vid hantering av fiskvara från odlad fisk som behandlats med läkemedel m.m. (SLVFS 1997:25) (H66)
Reglerna gäller hantering av fiskvara från fisk som odlats i Sverige och
som behandlats med läkemedel eller vissa andra medel eller kemiska
ämnen, vars användning från livmedelshygienisk synpunkt kan ha
sådan inverkan att de därför skall jämställas med läkemedel i denna
kungörelse. Med fiskvara avses hel eller rensad fisk och ätbara delar av
fisk som odlats, samt sättfisk av konsumtionsstorlek, finns i sin helhet
på Livsmedelsverkets hemsida (www.slv.se/).
Läkemedelsverkets föreskrifter om förordnande och utlämnande
av läkemedel m.m. (receptföreskrifter, LVFS 1997:10)
I dessa föreskrifter anges regler beträffande skrivande av recept, utlämning, debitering samt handel med läkemedel, finns i sin helhet på
Läkemedelsverkets hemsida (www.mpa.se/).
Läkemedelsverkets föreskrifter om rätt att för personligt bruk föra
in läkemedel i Sverige (LVFS 1996:5)
I dessa föreskrifter anges under vilka förutsättningar läkemedel får fö-
61
62
Handbok i läkemedelsanvändning
ras in i Sverige för personligt bruk (då avses även läkemedel till djur).
Annan införsel är inte tillåten, finns i sin helhet på Läkemedelsverkets
hemsida (www.mpa.se/).
Läkemedelsverkets föreskrifter och allmänna råd om tillstånd för
försäljning av icke godkänt läkemedel (licensföreskrifter, LVFS
1995:7)
I dessa föreskrifter finns bestämmelser om försäljning av läkemedel
som inte är godkända för försäljning (licensförsäljning). Om det finns
särskilda skäl för att tillgodose särskilda behov av läkemedel inom
hälso- och sjukvården, får licensförsäljning ske efter tillstånd av Läkemedelsverket, finns i sin helhet på Läkemedelsverkets hemsida
(www.mpa.se/).
Statens jordbruksverks föreskrifter om journalföring och uppgiftslämnande m.m. (SJVFS 1998:38)
I dessa föreskrifter, som också omnämns D30, finns bestämmelser om
vad som gäller vid journalföring och uppgiftslämnande – både gällande
veterinär och djurägare. (Finns i sin helhet på www.sjv där du går in på
fliken författningar vidare till 1998 och därefter 1998:38).
Handbok i läkemedelsanvändning
EU-regler för
läkemedelsanvändningen
Det finns en hel del regler som på olika sätt reglerar läkemedelsanvändningen inom EU. Nedan följer en förteckning över dessa olika förordningar och direktiv. Tänk på att förordningar ändras och uppdateras
med tiden, varför även dessa måste eftersökas i länkhänvisningarna.
Rådets förordning (EEG) nr 2309/93 av den 22 juli 1993 om gemenskapsförfaranden för godkännande för försäljning av och tillsyn
över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt
om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet
Bestämmelserna i denna förordning skall inte inverka på de befogenheter som medlemsstaternas myndigheter har i fråga om prissättning
på läkemedel. Ej heller påverka införlivande av läkemedel i de nationella hälsoprogram, som administreras av dessa myndigheter, eller i
socialförsäkringssystemen med stöd av hälsomässiga, ekonomiska eller sociala förhållanden. Medlemsstaterna får till exempel välja vilka
av de terapeutiska indikationer och förpackningsstorlekar, som anges i
försäljningstillstånden, som deras socialförsäkringsorganisationer skall
införliva i sina system.
Förordningen finns att läsa i sin helhet på http://europa.eu.int/ där
årtalet 1993 och numret 2309 anges.
Rådets förordning (EEG) nr 2377/90 av den 26 juni 1990 om inrättandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa gränsvärden
för högsta tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel
i livsmedel med animaliskt ursprung
Förordningen är den som vi i Sverige brukar kalla för MRL-förordningen. Denna bygger på det faktum att tillförsel av veterinärmedicinska
läkemedel till djur som används för livsmedelsproduktion kan resultera
i restkoncentrationer i livsmedel. Med dagens teknik är det möjligt att
påvisa restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i allt lägre koncentrationer. Det är därför nödvändigt att fastställa gränsvärden för högsta tillåtna restkoncentration av farmakologiskt aktiva substanser som
används i veterinärmedicinska läkemedel vad gäller samtliga livsmedel
av animaliskt ursprung, däribland kött, fisk, mjölk, ägg och honung.
63
64
Handbok i läkemedelsanvändning
Till skydd för folkhälsan fastställs gränsvärden i enlighet med allmänt erkända principer för säkerhetsvärdering. Detta med beaktande
av annan vetenskaplig värdering av de ifrågavarande substansernas säkerhet som kan ha gjorts av internationella organisationer, i synnerhet
Codex Alimentarius eller, när substanserna används för andra ändamål,
av andra vetenskapliga kommittéer som upprättats inom gemenskapen.
Fastställande av dessa gränsvärden, dvs MRL-värden, görs efter förslag
från den Europeiska Läkemedelsmyndigheten.
Användningen av veterinärmedicinska läkemedel spelar en viktig
roll inom jordbruksproduktionen. Fastställande av gränsvärden för
restkoncentrationer är ägnat att underlätta försäljningen av livsmedel
av animaliskt ursprung.
Förordningen finns att läsa i sin helhet på http://europa.eu.int/ där
årtalet 1990 och numret 2377 anges.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskaps-regler för veterinärmedicinska läkemedel
Detta direktiv behandlar regler som gäller för godkännande av användning gällande olika läkemedel till djur. Bestämmelserna tillämpas på
veterinärmedicinska läkemedel som saluförs i form av bl.a. läkemedel,
färdigberedda veterinärmedicinska läkemedel eller förblandningar för
foderläkemedel. Ett veterinärmedicinskt läkemedel får saluföras i en
medlemsstat endast om den ansvariga myndigheten i medlemsstaten
meddelat godkännande för försäljning enligt detta direktiv eller om
godkännande har meddelats enligt förordning (EEG) nr 2309/93.
För att ett veterinärmedicinskt läkemedel som är avsett att administreras till livsmedelsproducerande djur, skall få godkännande, skall de
aktiva substanserna som det innehåller nämnas i bilaga 1, 2 eller 3 till
rådets förordning (EEG) nr 2377/90.
Förordningen finns att läsa i sin helhet på http://europa.eu.int/ där
årtalet 2001 och numret 82 anges.
Rådets direktiv 96/22/EG av den 29 april 1996 om förbud mot användning av vissa ämnen med hormonell och tyreostatisk verkan
samt av ß-agonister vid animalieproduktion och om upphävande
av direktiv 81/602/EEG, 88/146/EEG och 88/299/EEG
Detta direktiv begränsar användning av vissa ämnen till djur. Medlemsstaterna skall säkerställa att följande förbjuds:
a) Avyttring av stilbener, stilbenderivat, deras salter och estrar samt
Handbok i läkemedelsanvändning
tyreostatiska ämnen för tillförsel till alla slags djur.
b) Avyttring av α-agonister för tillförsel till djur vars kött och
produkter är avsedda för konsumtion i andra syften än de som avses i
artikel 4.2.
Förordningen finns att läsa i sin helhet på http://europa.eu.int/ där
årtalet 1996 och numret 22 anges.
Rådets direktiv 96/23/EG av den 29 april 1996 om införande av
kontrollåtgärder för vissa ämnen och restsubstanser av dessa i levande djur och i produkter framställda därav och om upphävande
av direktiv 85/358/EEG och 86/469/EEG samt beslut 89/187/EEG
och 91/664/EEG
Direktivet fastställer kontrollåtgärder för de ämnen och de grupper av
restsubstanser som anges i bilaga 1 och 3, det vill säga i en av de bilagor
som finns i den så kallade MRL-förordningen (2377/90).
Förordningen finns att läsa i sin helhet på http://europa.eu.int/ där
årtalet 1996 och numret 23 anges.
Rådets direktiv 90/167/EEG av den 26 mars 1990 om fastställande
av villkor för framställning, utsläppande på marknaden och användning av foderläkemedel inom gemenskapen
Direktivet reglerar bland annat vilka foderläkemedel som är tillåtna.
Förordningen finns att läsa i sin helhet på http://europa.eu.int/ där
årtalet 1990 och numret 167 anges.
Rådets direktiv 70/524/EEG av den 23 november 1970 om fodertillsatser
Direktivet reglerar tillåtna fodertillsatser.
Förordningen finns att läsa i sin helhet på http://europa.eu.int/ där
årtalet 1970 och numret 524 anges.
65
66
Handbok i läkemedelsanvändning
Handbok i läkemedelsanvändning
Bilaga
67 1
68
Handbok i läkemedelsanvändning
Bilaga 1 (sid 2)
Handbok i läkemedelsanvändning
Bilaga69
2
70
Handbok i läkemedelsanvändning
Handbok i läkemedelsanvändning
Bilaga71
3
72
Handbok i läkemedelsanvändning
Handbok i läkemedelsanvändning
73
Bilaga 4
74
Handbok i läkemedelsanvändning
Jordbruksverket
551 82 Jönköping
Tfn 036-15 50 00 (vx)
E-post: [email protected]
Internet: www.sjv.se
Foto: Göran Molin och Nils-Åke Fag
Layout: Michael Svenningsson
OVR81
