3a Kedjereaktion

3a Kedjereaktion
Svårighetsgrad: mellan
Mål: Eleverna måste fundera över vilka konsekvenser förändringar i ekosystemen kan få.
Material:
- Landskapskort
- Katastrofkort
- Artkort; djur
- Artkort; växter
- Yrken
Alla får gärna ha ett band så man kan hänga dem runt halsen, som id-kort. På artkorten finns en kort
beskrivning av arten som bakgrund för eleverna.
Uppgiftens mening:
Den ultimata meningen med uppgiften är att eleverna kommer att bli grupper med ekosystem där en elev är
ett landskap, två eller flera är arter, och en representerar ett yrke. Sedan brakar en femte elev, som är en
katastrof, in i landskapet. Eleverna ska därefter gruppvis fundera över vad katastrofen har för följder för just
deras ekosystem och arter. Vad händer med landskapet då katastrofen slår in? Vad händer framför allt med
arterna som lottats? Vilka andra arter/saker/fenomen kan påverkas och hur? Hur påverkar det människan?
Skulle man ha kunnat göra något preventivt för att förhindra katastrofen? Vad?
Utförande:
I denna uppgift finns kategorierna landskap, katastrofer, djurarter, växtarter och yrke. Guiden kan välja om
alla fem ska vara med eller om man håller sig till bara landskap, katastrofer och människor. Placera i förväg
korten av de olika kategorierna på var sitt ställe i omgivningen. Eleverna får välja vilken kategori de vill
tillhöra, men alla grupper ska vara möjligast lika stora och ha ett landskap, en katastrof och en människa. Om
gruppen inte är jämnt delbar kan man fylla på med fler arter eller människor, eller också kan två elever
tillsammans vara en katastrof. Eleverna får nu gå till den kategori de valt och där välja åt sig ett eget kort
(dvs vilken typ av landskap, vilken art, vilken människa eller vilken katastrof de vill vara). Människorna har
flera alternativ, beroende på i vilket landskap man hamnar. Människokorten är dubletter; två elever kan välja
samma människa.
Gjord av: Camilla
Ekblad
Då alla valt ska eleverna ställa sig i kö. För att få lite mer fart på dem kan köbildningen vara en uppgift, t.ex.
att de ska ställa sig i längdordning, eller att alla ska göra fem hukhopp och ställa sig i kön då de är färdiga.
De nya grupperna (=olika ekosystemen) bildas så att den första i varje kö hamnar i en grupp, den andra i
nästa osv. Låt ekosystemen, arterna och människorna bekanta sig med varandra innan katastroferna släpps in.
Då katastroferna anfaller får eleverna börja fundera på frågorna som finns under rubriken ’uppgiftens
mening’ här ovan. Man kan printa ut frågorna som finns på blanketten här under och be eleverna svara på
dem. Guiden kan också be eleverna planera ett kort skådespel om sitt landskap, katastrofen och följderna
som sedan uppförs för de andra grupperna.
Uppgiften kan varieras så att guiden väljer bara landskapspar (gammelskog/ekonomiskog, naturlig myr/
dikad myr, traditionellt/intensivt jordbruk). Då ska katastroferna och arterna halveras, så att en katastrof och
en art alltid väljs av två personer. Alla landskapspar ska sinsemellan ha samma arter och utsättas för samma
katastrof. Hur klarar sig samma arter i landskapsparen? Blir följderna av katastroferna annorlunda i dem?
Guiden kan välja om alla kort tas med, eller plocka ut ett urval. Hen kan naturligtvis också hitta på egna arter
(eller landskap eller katastrofer) eller ge eleverna optionen att själva hitta på.
Utveckling av uppgiften
Skriv en saga om landskapet och växterna och människorna, hur de drabbas av katastrofen och vad följderna
blir.
Intensivt jordbruk
Bild: https://pixabay.com/fi/tie-maisema-paalien-kentt%C3%A4-luonto-373275/
- artfattigt
- använder gödningsmedel och insektsgifter
- dålig buffertzon
Småskaligt traditionellt
jordbruk
Bild: Reijo Nenonen/Vastavalo
- artrikt, mycket fjärilar
- miljövänligt
- bra buffertzon
Ekonomiskog
Bild: Forststyrelsen
- artfattig
- ljus, solig, lätt att röra sig i
- dåligt med skydd för djur och skugga för växter
Gammelskog
Bild: Reijo Kuosmanen/Forststyrelsen
- många olika arter
- mest arter från senare successionsstadier, som vill ha
skugga (utom i naturliga gläntor)
- mycket död ved
Myr i naturtillstånd
Bild: Hannu Laatunen/Vastavalo
- naturligt blöt
- långsam och dålig trädtillväxt
- artrik (myrväxter, fåglar…)
Dikad myr
Bild: Mikko Tiira/Forststyrelsen
- torkar ut
- myrväxter försvinner, särskilt sådana som vill ha mycket fukt
- trädtillväxten ökar
Skärgård
Bild: Janne Skinnarla/Vastavalo
- till stor del karg, lite bördig jord
torrt i slutet av sommaren
Lappland
Bild: Forststyrelsen
- kargt
- bara köldtåliga arter, träden buskformiga längre norrut
ren luft
Katastrofkort
Översvämning
Storskaligt läckage av
näringsämnen
Torka
Utsläpp av miljögifter
enligt eget val
Kalhygge
Ett kraftverk byggs
bredvid
Skogsbrand
En väg byggs rakt genom
landskapet
Rådjur
Fjäril (ängsblåvinge)
Föda: Växtätare. Örter, löv, kvistar, svamp, höväxter
Livsmiljö: Blandskog, ängar, åkrar. Trivs på
områden där det finns flera olika miljöer.
Förekomst i Finland: Stammen är tätast på Åland
och i SW/S Finland, fåtalig mot öster och norr
Krav: Är inte kräsen med sin livsmiljö.
Hot: Djup snö (svårt att hitta mat och fly från
rovdjur)
Föda: Larven: klöverblommor, andra ärtväxters
blommor
Livsmiljö: Blomsterrika ängar, hagar och vägkanter
Förekomst i Finland: Hela landet utom nordligaste
Lappland
Krav: Ängsblåvingen är anpassningsbar och kan
leva bl.a. längs vägkanter. Blommor ett måste.
Hot: Värdväxter och blommor försvinner
Europeisk bäver
Bi-samhälle
Föda: Vattenväxter och gräs, lövträdsbark samt skott
och blad, helst av asp och björk men även andra
lövträd
Livsmiljö: Sötvatten, gärna omgivna av skog.
Bygger fördämningar.
Förekomst i Finland: Västra Finland
Krav: Det måste växa träd som lämpar sig som föda
på området.
Hot: Slås ut av kanadensisk bäver, brist på
livsmiljöer
Fiskgjuse
Föda: Fisk
Livsmiljö: Myrar, skogar, skärgård
Förekomst i Finland: hela landet
Krav: Fiskevatten, kraftiga träd som passar som
boträd.
Hot: Miljögifter, brist på gammal skog och stora träd
Ladusvala
Föda: Flygande insekter
Livsmiljö: Kulturmark
Förekomst i Finland: talrik i hela landet, fåtalig i
Lappland
Krav: Passliga platser att bygga bo på, t.ex.
byggnader eller broar
Hot: Födoinsekterna minskar då jordbruket
effektiveras
Föda: nektar, pollen
Livsmiljö: ängar, trädgårdar, ljusa skogar
Förekomst i Finland: Som husdjur i hela Finland
Krav: Blommande växter
Hot: bekämpningsmedel, kemikalier, parasiter,
brist på blommande växter
Abborre
Föda: Ungar: plankton. Vuxna: fisk, insekter från
vattenytan, bottendjur
Livsmiljö: grunda hav, sötvatten
Förekomst i Finland: Hela landet, från små
skogstjärnar till havet.
Krav: Tillräckligt med syre i vattnet
Hot: Eutrofiering (igenväxning), försurning
Groda
Föda: Insekter, maskar, sniglar, spindlar
Livsmiljö: Skogar, buskmarker, ängar, våtmarker,
trädgårdar…
Förekomst i Finland: Allmän i södra och mellersta
Finland, fåtalig i norra Finland
Krav: sötvatten, fukt och skugga
Hot: Torrläggning eller igenväxning av vattendrag,
trafik
Björk
Livsmiljö: moskog, åsar, utdikade myrar, lundar,
kärr,
stränder, åkrar, fjäll. Pionjärart.
Förekomst i Finland: Hela landet
Krav: Vårtbjörken vill ha ljus och inte för vått.
Hot: Inga speciella hot
Liten blåklocka
Livsmiljö: ängar, hällmarker, vägrenar,
ljusa skogar, bäckfåror
Förekomst i Finland: Hela landet
Krav: Ljus
Hot: Igenväxning
Blåbär
Livsmiljö: Friska och lundartade moskogar,
skogskärr, fjällhedar
Förekomst i Finland: Hela landet
Krav: Inte för torrt och soligt
Hot: uttorkning, kalhyggen
Ticka
Livsmiljö: gamla skogar
Förekomst i Finland: hela landet
Krav: förmultnande trä
Hot: brist på förmultnande trä
Duntrav
Livsmiljö: Hyggen, brandytor, vägkanter
Förekomst i Finland: Hela landet
Krav: Ljus. Pionjärart.
Hot: försvinner då skogen blir tätare
Linnea
Livsmiljö: Skuggiga fuktiga granskogar
Förekomst i Finland: Hela landet
Krav: Stabil fuktig skuggig miljö
Hot: kalhyggen, försvinnande livsmiljöer
Notblomster
Livsmiljö: Vattenväxt. Näringsfattiga
klarvattensjöar.
Förekomst i Finland: Hela landet upp till
Rovaniemi, sällsynt vid kusten.
Krav: Klart vatten, sand- eller grusbotten
Hot: Övergödning, försurning, nedsmutsning
Vitmossa
Livsmiljö: skogar, myrar
Förekomst i Finland: Hela landet
Krav: mycket fuktigt
Hot: Uttorkning
Bilder: Wikimedia Commons
Människor
Bonde/skogsägare
(renskötare i Lappland)
Bonde/skogsägare
(renskötare i Lappland)
Jägare/fiskare
Jägare/fiskare
Friluftsmänniska (Scout,
paddlare, orienterare,
naturfotograf…)
Friluftsmänniska (Scout,
paddlare, orienterare,
naturfotograf…)
Läkare
Läkare
Svara på följande frågor:
1) Vilket landskap har ni?
2) Vilka växt- och djurarter?
3) Är landskapet lämpligt för arterna? Varför/varför inte?
4) Vilket yrke?
5) Vilken katastrof drabbas ni av?
6) Vad händer med landskapet i och med katastrofen?
7) Vad händer med er växt? Kan den leva kvar eller kommer den att försvinna?
8) Vad händer med ert djur? Kan det leva kvar eller kommer det att försvinna?
9) Vilka andra arter påverkas och hur?
10) Hur påverkar katastrofen ert yrke?
11) Vilka effekter har katastrofen på människorna?
12) Påverkar katastrofen någon ekosystemtjänst? Vilken, hur?
13) Skulle man ha kunnat göra något preventivt för att undvika katastrofen? Vad?
Allmänna följder
Intensivt jordbruk
Småskaligt
traditionellt
jordbruk
Ekonomiskog
Översvämning
Torka
Vissa åar svämmar årligen över med vårfloderna.
Detta är bra för områden och arter som är
anpassade för översvämningar. Vissa områden är
rent av beroende av översvämningar, som
översvämningsskogar och -ängar.
http://www.oulu.fi/yliopisto/tutkimus/tutkimuksenesittely/tutkimusartikkelit/tulva. Översvämningar
på områden som inte är anpassade för det kan leda
till att näringsämnen rinner ut i vattnet och
förorsakar övergödning.
Odlingsväxterna drunknar, gödseln rinner ut i
vattendragen, vattnet blir grumligt och näringsrikt,
alger frodas, det blir syrebrist. Egendom kan
hamna under vatten.
Marken torkar, erosionen ökar,
brandrisken ökar.
Samma som ovan men lindrigare. Buffertzonen
och den frodigare växtligheten tar upp en del av
den extra näringen. Pga mindre gödsling kommer
det också ut mindre näringsämen i vattnet.
Samma som ovan men olika växter
drabbas olika illa av torka, vissa
klarar sig längre. Växtligheten runt
ån håller kvar fukten så det tar
längre innan allt torkar ut.
Om översvämningen är långvarig kan träden dö för
att deras rötter är för länge under vatten. I
ekonomiskogen växer ofta bara ett trädslag, och
om det är översvämningskänsligt (t.ex. tall) kan
stora delar av träden dö..
Ekonomiskogen är gles och släpper
igenom sol, vilket gör att den torkar
snabbare än gammelskog. På torr
mark kan träden och markväxterna
dö av torkan. Det kan ta flera år,
trots att det regnar tillräckligt de
följande åren. Djuren får ont om
mat. Brandrisk.
Odlingsväxterna dör om de inte
vattnas intensivt. Marken torkar och
sköljs bort då man vattnar.
Födobrist.
Kalhygge
Skogsbrand / stor eldsvåda
Hygget sker i skogen bredvid
jordbruket och minskar ytterligare
artmångfalden när också
skogsarterna drabbas. Det finns inte
mat för pollinerare. Ett år senare
finns blommande pionjärväxter på
kalhygget. Då skogen fälls blir
området mer utsatt för vind och
mikroklimatet blir blåsigare och
torrare.
Samma som ovan. Eftersom
artmångfalden runt jordbruket är
större än i intensivjordbruk blir
artbortfallet inte lika stort. Å andra
sidan kan fler arter drabbas om
skogen också hade rikare
artsammansättning.
Skörden brinner ned. Eftersom dikena
är nedgrävda kommer elden åt att
sprida sig långt. Mycket
mikropartiklar sprids i luften.
Byggnader är i fara..
Solljuset bränner marken som inte är
van vid intensiv hetta,
markvegetationen far illa, djuren har
inget skydd, erosionen ökar,
näringsämnen kommer åt att rinna ut
i vattendragen.
Det glesa ensidiga trädbeståndet
torkar snabbt och elden kommer åt att
härja. Virket blir brandskadat.
Branden kan förhoppningsvis stoppas
med effektiva brandgator. Askan är
näringsrik att odla nytt i.
Skörden brinner ned men elden
stoppas av dikena och den fuktiga
buffertväxtligheten så den är lättare att
få under kontroll. Djur som bott i
åkern måste fly. Byggnader är i fara.
Utsläpp av miljögifter
Ett kraftverk byggs bredvid
Miljögifter bryts inte ned. De sprids
långa vägar med grundvattnet och
hamnar i havet och kretsloppet.
Förgiftade insekter äts av t.ex.
fåglar och gifterna anrikas i
näringsvävens topp-rovdjur. Detta
leder till bl.a. förgiftning,
mutationer, malfunktioner och
förtunnade äggskal.
Buller, områden blir under kraftverket, biodiversiteten
minskar. Kraftverket kan vara t.ex. vattenkraft, vindkraft,
kärnkraft eller kolkraft. Vid vattenkraft är de största
miljöskadorna att fisken inte kommer åt att vandra upp i
vattendraget, uppströms översvämmas områden och
nedströms torkar. Med vindkraftverken kolliderar fåglar
och fladdermöss, och det blir buller. Kärnkraftverk släpper
ut varmt vatten i havet, producerar kärnavfall och utgör en
risk för kärnkraftsolyckor. Kolkraftverk ger upphov till
koldioxidutsläpp (som bidrar till växthuseffekten),
svavelutsläpp (bidrar till försurning) och partikelutsläpp
(leder till dålig luft, sot och andningssvårigheter).
Fosfor och kväve, framför allt från
gödsel, rinner ut i vattendrag och
vidare till sjöar och hav. Intensivt
jordbruk har ofta dåliga buffertzoner
och mer gödsling -> värre läckage.
Näringen leder till övergödning,
igenväxning och algblomningar.
Samma som ovan men lindrigare.
Traditionellt jordbruk använder
mindre gödsel och har bättre
buffertzoner.
Vid intensivt jordbruk används
mycket gifter för bekämpning av
skadedjur. Jordbruket är en av de
största miljögiftsspridarna. Se
allmänna följder.
Kolkraft: grödorna blir nedsmutsade och
ohälsosamma att äta.
Partiklar, föroreningar och tungmetaller
från trafiken sprids till åkrarna och
maten. Vägrenarna kan utgöra livsmiljö
för pionjärväxter och insekter som inte
har någon naturlig livsmiljö kvar på
området.
Det används mycket mindre
miljögifter vid traditionellt jordbruk
men följderna är desamma som vid
intensivt jordbruk om gifterna
kommer ut.
Samma som intensivt jordbruk.
Ekonomiskogen läcker näringsämnen
främst under åtgärder. Gallring och hygge
förstör undervegetationen och minskar
skogens buffertförmåga, varpå
näringsämnen kommer åt att läcka ut i
vattendragen (och förorsaka övergödning,
igenväxning och algblomning). Också
skogen kan ackumulera näringsämnen
men det är en långsam process. Marken
kan försuras och artsammansättningen
förändras. Övergödningen leder till att
områden växer igen och arter som
behöver öppna landskap försvinner.
Miljögifter sprids vanligen inte
direkt till skogen men hamnar i
skogsekosystemet via vatten och
organismer. Skogsmaskiner kan
läcka ut små mängder gifter och det
har hänt att folk olagligt dumpat
gifter i skogen. Följder: se allmänna
följder.
Skogen blir smutsig och det som förekommer av
känsligare arter flyttar bort.
Partiklar, föroreningar och tungmetaller
från trafiken sprids till åkrarna och
maten. Vägen blir en spridningsbarriär
och djur blir överkörda. En liten väg gör
området mer åtkomligt och kan öka
områdets attraktion och hjälpa till att
hålla landsbygden levande.
Vägen blir en spridningsbarriär och djur
blir överkörda. Vägrenarna kan utgöra
livsmiljö för pionjärväxter och insekter
som inte har någon naturlig livsmiljö
kvar på området.
Ekonomiskog
Småskaligt
traditionellt
jordbruk
Intensivt
jordbruk
Allmänna följder
Storskaligt läckage av
näringsämnen
En väg byggs rakt genom landskapet
Torka
Kalhygge
Skogsbrand / stor eldsvåda
Gammelskogen har ofta många olika
trädarter och flera av dem är
översvämningståliga. Naturliga skogar
som ofta översvämmas har utvecklats till
sumpskogar med översvämningstålig
växtlighet..
Gammelskogen är tätare och håller kvar
fukten längre, den klarar torka bättre än
ekonomiskogen.
Samma som ovan men värre eftersom
omvälvningen är större och det finns
betydligt fler arter, av vilka många
dessutom är känsligare för störningar, på
området.
Myren far inte illa av att översvämmas.
Längs kanterna kan träd som inte tål
långvariga översvämningar dö, och andra
växter tar över. Landdäggdjur kan inte röra
sig på området.
Vattennivån sjunker, på lång sikt minskar
vitmossans andel och riset ökar. Träden
växer bättre. Det organiska materialet
bryts ned istället för att bli torv och
släpper ut kol. Metanproduktionen
däremot minskar. Växterna som är mest
vattenanpassade försvinner.
En myr i naturtillstånd har dålig trädväxt
som inte lönar sig att hugga. Kalhygge
bredvid en myr ger vind och sol
möjlighet att torka ut området.
Före människan var skogsbränder ett
återkommande inslag i skogsnaturen. Vissa
arter är brandgynnade och är anpassade till att
leva på brandytor. Gammelskogen är ofta
fuktig så branden borde gå att få under
kontroll. Gammelskogsarter förlorar sina
livsmiljöer och successionen börjar från
början.
Myrar är så fuktiga att elden inte kommer åt att
härja särskilt effektivt. Om sommaren varit
mycket torr kan växtligheten brinna ned och ge
plats åt andra växter. Elden öppnar myren
vilket gynnar vissa fåglar. Om elden kommer
åt att sprida sig till närliggande skogar kan
förstörelsen bli större.
En dikad myr mår bra av att översvämmas,
dikning torkar ut myrar och myrarterna
försvinner. Då myren översvämmas får
den mer myrkaraktär, men dikena leder
fort bort vattnet. Om man planterat träd på
området kan de ta skada.
Samma som ovan men snabbare.
Myrkaraktären försvagas ytterligare.
Samma som ekonomiskog.
Samma som ekonomiskog, men den fuktigare
marken gör att elden sprids långsammare och
blir lättare att få under kontroll. Om den dikade
myren torkat helt och används till torvtäkt kan
det vara mycket svårt att stoppa elden, torr torv
brinner länge och elden söker sig nedåt lagren.
Stora mängder koldioxid och mikropartiklar
frigörs.
Skärgården är redan i sig själv ganska
torr. Ytterligare torka gör att träd och
örter dör. Växtligheten blir brun.
Hällkaren torkar in. Pollinatörer har inte
mat.
Samma som ekonomiskog, det redan
torra området torkar ytterligare
Skärgård
Träden i skärgården är, nära vattnet, ofta
översvämningståliga. Om vattnet stiger
extremt mycket drabbas högre växande
växter. Om översvämningen slår till under
fåglarnas häckningstid kan bona dränkas
eller flyta bort och förstöra häckningen.
Bebyggelse och broar kan skadas.
Särskilt på sensommaren är skärgården mycket
torr så all växtlighet kan brinna upp på en ö.
Havet är en effektiv spridningsbarriär.
Koldioxid frigörs. Nya arter kommer in.
Träd och övriga växter torkar, maten tar
slut. Brandfara.
Lappland
Lappland drabbas av översvämningar varje
vår, då snön smälter och isarna gör proppar
i älvarna. Mossan försvinner och ger plats
åt örtväxter. Det näringsrika slammet som
floden för med sig blir kvar på ängarna
istället för att göda vattnen. Vägar och
byggnader blir under vatten och hela näs
kan spolas bort.
Träden växer mycket långsamt i
Lappland så det tar väldigt länge innan
området (eventuellt) har skog igen.
Marken torkar, skogsarter förlorar sin
livsmiljö
Samma som gammelskog, på många sätt bra.
Skogarna i Lappland är ofta glesare och torrare
så stora okontrollerade bränder kan spridas
snabbare.
Dikad myr
Myr i
naturtillstånd
Gammelskog
Översvämning
Utsläpp av miljögifter
Ett kraftverk byggs bredvid
En väg byggs rakt genom landskapet
Gammelskog
Gammelskogen är ett så välfungerande
system att det inte kommer åt att läcka
näringsämnen i större skala. En stor
översvämning kan leda till ett visst mått av
läckage. Övergödningen i skogen leder till
att områden växer igen och arter som
behöver öppna landskap försvinner..
Samma som ekonomiskog, utom att det
inte rör sig skogsmaskiner i
gammelskogen. Gammelskogen har fler
känsliga arter som kan drabbas. Se
allmänna följder..
Ett stort enhetligt skogsområde förstörs.
Arter som inte tål störning eller
förorening, eller behöver stora enhetliga
områden, kan inte leva kvar.
Artmångfalden minskar drastiskt.
Ett stort enhetligt skogsområde förstörs. Arter
som inte tål störning eller förorening, eller
behöver stora enhetliga områden, kan inte leva
kvar. Artmångfalden minskar. En bred väg blir
en spridningsbarriär och djur blir överkörda.
Livsmiljöer förstörs.
Myr i
naturtillstånd
En myr i naturtillstånd är ett så
välfungerande system att den inte just
läcker ut näringsämnen. Myren fungerar
själv som buffert och näringsämnena
kommer inte åt att rinna vidare, om inte
det blir en större översvämning.
Samma som gammelskogen.
Området och vattnet blir förorenat.
Känsliga arter försvinner och
artmångfalden minskar. Eventuella bär
blir ohälsosamma att äta..
Området där vägen byggs behöver dikas och
torkas ut (om vägen inte byggs på pålar). Arter
som skyr torka, är känsliga för störningar eller
behöver stora enhetliga livsmiljöer försvinner.
Vägen blir en spridningsbarriär och djur blir
överkörda.
En dikad myr har inte lika bra
buffertverkan som en naturlig, men håller
ändå rätt bra kvar näringsämnena. Om det
är torrt, och t.ex. kommer en vårflod med
snabbt rinnande vatten klarar den dikade
myren inte av att hålla kvar näringsämnena
utan de förs ut i vattendragen ( och
förorsakar övergödning, igenväxning och
algblomning).
Framför allt på sensommaren, då det är
torrt, har skärgårdsväxtligheten dålig
buffertförmåga. Näringsämnena (t.ex. en
plötsligt gödslad åkerfläck uppe på en ö)
rinner ner i havet och förvärrar
övergödning och algblomning.
Samma som myren i naturligt tillstånd,
utom att det inte finns lika många
värdefulla känsliga arter på området.
Samma som myr i naturtillstånd, men
artmångfalden minskar inte lika kraftigt
eftersom området redan har färre känsliga
arter.
Vägen blir en spridningsbarriär och djur blir
överkörda. De känsligare arter som finns kvar
försvinner.
Vattenmiljön är mycket utsatt för
miljögifter, då nästan alla gifter i
slutändan hamnar i havet. De rinner från
åkrarna och ackumuleras i näringsväven.
Läkemedelsrester hamnar med
avloppsvattnet i haven. Båtbottenfärger
är också ett stort problem. Se allmänna
följder.
Miljögifter sprids inte i stor skala aktivt i
Lappland utan hamnar där med bl.a.
vinden. Artfattigdomen gör området
känsligt. Se allmänna följder.
Kärnkraft: det uppvärmda kylvattnet
pumpas ut i havet och gör områdets isar
svaga och ökar eutrofieringen vid
utsläppsområdet. Kolkraft: närområdena
förorenas, känsliga arter försvinner,
artmångfalden minskar.
Om vägen byggs över känsliga, obebyggda
områden störs fåglarnas häckning. Broar kan
störa vattenflödet mellan områden. En (inte
överdimensionerad) väg kan öka
åtkomligheten (på gott och ont), göra området
mer attraktivt och hålla skärgården levande.
Luften blir smutsig. Känsliga arter
försvinner och artmångfalden minskar.
Eventuella bär som växer i närheten blir
ohälsosamma att äta.
Fåglar som häckar på området blir störda och
flyttar bort. En väg kan öka åtkomligheten,
göra området mer attraktivt och hålla
landsbygden levande. Men samtidigt kan även
t.ex. stora rovfåglars bon bli lättare åtkomliga
för fridstörare..
Lappland
Skärgård
Dikad myr
Storskaligt läckage av näringsämnen
Det är ofta torrt i Lappland, särskilt på
sensommaren, och torr mark har sämre
buffertförmåga än fuktig. Näringsämnena
spolas ut i älvar och sjöar. Många vatten i
Lappland är rätt näringsfattiga så det krävs
mycket stora mängder extra näring innan
de visar lika illa symptom som vatten i
sydligare delar av Finland.
Rådjur
Bäver
Fiskgjuse
Ladusvala
Översvämning
Torka
Kalhygge
Skogsbrand / stor eldsvåda
Djuren kan inte vara kvar på området. Om
översvämningen pågår länge och vattnet är
salt kan rådjurets födoväxter lida. Då
vattnet drar sig undan växer det upp nytt
attraktivt bete för rådjuren.
Rådjuren äter färska växter. Vid torka
minskar tillgången på färska växter och
rådjuren måste nöja sig med torra växter
vilka dess matsmältningssystem har svårt
att tillgodogöra sig.
Vissa av rådjurets födoväxter trivs på
kalhyggen. Rådjuret behöver också skog
som skydd.
Djuren kan inte vara kvar på området. Då elden
slocknar växer så småningom nya skott som är
bra mat upp ur den näringsrika askan.
Bävrar bygger dammar och reglerar
översvämningar. Om hela deras boplats
svämmar över kan hyddorna hamna helt
under vatten och bli obeboeliga. Ofta är
det dock bävrarna själva som förorsakar
översvämningen och då är den naturligtvis
planerad enligt deras behov.
Om bävrarnas dammar torkar ut kommer
ingångarna till deras bon fram och då kan
rovdjuren komma åt dem.
Bävern klarar sig inte utan skog; den
behöver träd både till föda och
byggnadsmaterial.
På bävermarker är det vanligen så vått att elden
inte kommer åt att förstöra. Om det varit torka
en längre tid och elden är mycket stor kan
bävrarnas bon och byggen samt närliggande
träd och fält brinna.
Fiskgjusen lever uteslutande på fisk och
gynnas av översvämningar, då tillgången
på grunda fiskevatten ökar. Om fiskgjusen
häckar på en myr som översvämmas så
länge och mycket att fiskgjusens boträd
hinner dö måste den bygga ett nytt bo.
Om fiskgjusens fiskevatten torkar ut
måste den ge sig längre bort för att skaffa
mat. Fiskgjusen häckar alltid så den har
tillgång till stora vatten, även om de
ligger en god bit ifrån boet.
Fiskgjusen störs av skogsbruksåtgärder i
närheten av boet. Det är förbjudet att
hugga ner stora rovfåglars boträd. Om
alla träd runt boträdet huggs ökar risken
för att boträdet, nu utan skydd, blåser
omkull. Fiskgjusen lider också av att
potentiella boträd huggs ned.
Om fiskgjusens boträd fattar eld måste fågeln
bygga ett nytt bo.
Ladusvalorna kan häcka under broar, och
om vattnet stiger för mycket kan deras bon
översvämmas. Ladusvalorna äter flygande
insekter. Sådana flyger ofta över vatten, så
en översvämning kan erbjuda föda åt
ladusvalorna.
Ladusvalan behöver lera för att kunna
bygga bon. Om det är mycket torrt under
bobyggningperioden kan fåglarna inte
bygga bon åt sig. Om växtligheten torkar
finns det mindre mat åt insekterna, som i
sin tur utgör föda för ladusvalorna.
Ladusvalan trivs i öppna landskap med
god tillgång på insekter och lider inte just
av kalhyggen. Området kan bli blåsigare
och torrare, vilket kan påverka tillgången
på lera. Lerjord kan å andra sidan också
blottas i och med hygget.
På åkrar kan t.ex. ladorna som svalorna haft bo
i brinna upp, och svalorna måste hitta nya
boplatser.
Utsläpp av miljögifter
Ett kraftverk byggs bredvid
En väg byggs rakt genom landskapet
Rådjuren påverkas inte nämnvärt av ett
överskott av näringsämnen. Däremot kan
de vara betydande spridare av
näringsämnen, då de äter grödor från
gödslade ängar och överför näringen
(t.ex. kväve) till skogsekosystemen.
Miljögifterna tas upp av växterna som
rådjuren äter. Som växtätare i nedre
ändan av näringsväven är rådjuren inte
lika utsatta för ackumulering av
miljögifter som djur som befinner sig
högre upp i näringsväven.
Störningen gör att rådjuren söker sig till
andra ställen. Nedsmutsning och gifter
gör växterna i närheten oätliga.
Rådjuren rör sig över stora områden.
Vägen ökar risken för trafikolyckor, både
sådana som skadar rådjuret och sådana
som skadar chauffören om hen plötsligt
måste väja för rådjur.
Vattendrag kan behöva torkas upp för att
vägen ska kunna byggas. Bävrarna kan
råka ut för trafikolyckor.
Fiskgjuse
Då näringsämnena hamnar i vattendragen
förorsakar de övergödning och
igenväxning, vilket inverkar negativt på
fiskarna som utgör fiskgjusens föda.
Vattnet blir också grumligare och det är
svårare att se bytesfiskarna.
Miljögifterna tas upp av växterna som
bävrarna äter och ackumuleras i
vattensedimenten. Som växtätare i nedre
ändan av näringsväven är bävrarna inte
lika utsatta för ackumulering av
miljögifter som djur som befinner sig
högre upp i näringsväven. Bävrarna är
sämre på att flytta än t.ex. rådjuren så de
är känsligare för föroreningar i närmiljön.
Miljögifter sprids också effektivare i
vatten.
Fiskgjusen är som fisk-ätare en topppredator och lider av ackumulering av
miljögifter.
Ett vattenkraftverk kan förstöra bäverns
vattendrag. Kolkraftverk smutsar ned
miljön.
Bäver
Bäverns dammar samlar överlopps
näring. Dels sedimenteras näringen på
bottnen, dels frodas vattenväxterna och
binder överloppsnäringen, som inte
sprids vidare i vattendraget. Vattendrag
med bävrar har betydligt lägre halter av
nitrater och fosfater.
Störningen ökar med både kraftverket
och vägarna som måste byggas till det.
Miljön blir smutsig. Miljögifter kan
hamna i fiskarna och föras vidare till
fiskgjusen. Fiskgjusen kan kollidera med
vindkraftverk.
En väg gör fiskgjusens bo mer
tillgängligt och störningen ökar.
Häckningen kan misslyckas.
Som insektätare får ladusvalan lätt i sig
miljögifter med födan, om insekterna fått
i sig av dem.
Om nedsmutsningen ökar kan det inverka
negativt på växterna. Då minskar
insekterna som är beroende av växterna,
och ladusvalan får ont om mat.
Längs vägrenarna kan det växa
blommande växter som attraherar
insekter, som ladusvalan i sin tur äter.
Vägen är en farlig plats att jaga på. Om
svalorna övergår till att jaga runt den
ökar risken för olyckor.
Ladusvala
Rådjur
Storskaligt läckage av näringsämnen
Ladusvalan är beroende av
insekttillgången. Då marken ackumulerar
för mycket näringsämnen växer
landskapet igen vilket kan inverka
negativt på insekttillgången.
Torka
Kalhygge
Skogsbrand / stor eldsvåda
Grodorna vill ha mycket fukt och gynnas
av översvämningar.
Grodan dör om den torkar ut, så om det
inte finns vatten kvar på området dör
grodorna. Grodynglen utvecklas i vatten,
så om grodynglens vattenpöl torkar ut dör
de, även om de vuxna grodorna lyckas
håll sig vid liv.
I och med kalhygget blir mikroklimatet
torrare och grodan lider större risk att
torka ut.
Om grodan har tillgång till större vatten
klarar den sig bra, om den lever i små
pölar kan det gå illa, särskilt om det varit
torka före branden.
Abborren kan leka i grunda
översvämmade områden som värms upp
snabbt. Ynglen växer snabbare i varmt
vatten. Den trivs inte i övergödda vatten,
och översvämningar kan leda till
övergödning.
Om vattendraget är grunt kan det torka ut
och abborrarna kan bli instängda.
Den ökade erosionen och större mängden
näringsämnen gör att abborrens bäckar
kan torka ut och skogssjöarna bli
övergödda. Då trivs abborren inte.
I skogen försvinner den skyddande
växtligheten och näring, humus, metaller
och partiklar kan spolas ut i vattnet. Detta
kan påverka sjöns syrehalt, pH och
ljusförhållanden.
En plötslig översvämning kan drabba ägg
och larver. Efter att vattnet sjunkit trivs
blomväxter på översvämningsängar,
vilket gynnar fjärilar.
Växterna och blommorna som fjärilen
eller dess larver är beroende av kan torka
bort.
Många fjärilar trivs på öppna områden,
och så småningom kommer det in
blommande pionjärarter som gynnar
fjärilarna.
Fjärilarna måste fly branden, men efter
branden växer det upp pionjärarter på
området vilket gynnar fjärilar.
Om översvämningen lägger under sig
kupor eller födoväxter drabbas
bisamhället. Efter att vattnet sjunkit trivs
blomväxter på översvämningsängar
vilket gynnar bina. Bina kan inte flyga
om det regnar häftigt.
Växterna och blommorna torkar och bina
får ont om mat.
Om skogen huggs bredvid bikuporna
försvinner dessas skydd och de blir mer
utsatta för väder och vind. På kalhygget
kan pionjärväxter trivas vilket gynnar
bina. Blåbären torkar däremot.
Vid skogsbrand eller rök försöker bina
rädda honungen och flytta den. Om
branden når kuporna flyttar bina och
odlaren kan förlora sina bin.
Bi-samhälle
Fjäril
Abborre
Groda
Översvämning
Utsläpp av miljögifter
Ett kraftverk byggs bredvid
En väg byggs rakt genom landskapet
Groda
Små pölar som får för mycket näring
växer fort igen och grodornas livsmiljöer
försvinner. Näringsämnena gör att
mängderna snäckor ökar. Snäckorna är
mellanvärdar för många parasiter, så
parasiterna ökar också.
Grodor är känsliga för miljögifter. De får
i sig gifter bl.a. via huden. Äggen utsätts i
vattnet för föroreningar under den
känsliga tid då embryot och ynglet
utvecklas. Hormonliknande miljögifter
stör grodornas fortplantning.
Grodornas livsmiljöer kan förstöras.
Dammar vid kraftverken kan bli
vandringshinder för grodorna.
Grodor är små och långsamma och blir
lätt under en bil om de tvingas korsa
vägar. Överkörning är ett stort problem
för grodor.
Abborre
Abborren vill egentligen ha rena och
klara vatten men är mycket tålig och
klarar sig också i grumliga vatten. Blir
det riktigt näringsrikt kan den bli
utkonkurrerad av karpfiskarna (mört,
braxen etc.) som trivs bäst i näringsrikt
vatten.
Abborren är en rovfisk högre upp i
näringsväven och ackumulerar
miljögifter.
Vattnen kan grumlas medan vägen byggs.
Fuktiga områden måste torkas ut för att
vägen ska kunna byggas. Abborrarna kan
bli avskurna från vissa områden och
artfränder.
Fjäril
Blommande växter som många fjärilar är
beroende av blir utkonkurrerade när
marken blir för näringsrik. Fjärilar vars
larver lever på t.ex. nässlor, som frodas
på mycket kväverika marker, klarar sig
bättre.
Fjärilarna är känsliga för miljögifter,
speciellt sådana som uttryckligen ska ta
kål på skadeinsekter. Då fåglar äter
fjärilarna får också de i sig gifter.
Abborren drabbas inte lika hårt som
typiska vandringsfiskar av att
vattenkraftverk byggs, men också
abborren kan röra sig mellan vattendrag
vilket ofta förhindras då ett kraftverk
byggs. Kärnkraftverk tar upp kylvatten
från havet och med det följer fiskägg och
-yngel.
Fjärilarnas livsmiljöer kan hamna under
kraftverken eller kraftverksdammar.
Fjärilar vars larver lever i vatten kan
påverkas.
Blommande, nektarproducerande växter
utkonkurreras när marken blir för
näringsrik och bina får sämre tillgång till
mat.
Bina är känsliga för miljögifter, speciellt
sådana som uttryckligen ska ta kål på
skadeinsekter. Miljögifterna kan också
hamna i bina via växterna. Miljögifterna
hamnar i honungen.
Om nedsmutsningen ökar kan det inverka
negativt på växterna, och bina får mindre
eller smutsigare föda.
Många blommande växter trivs längs
vägkanter och erbjuder föda åt bina.
Trafiken är farlig också för bina.
Vägkantsväxterna kan innehålla
tungmetaller från trafiken. Mycket
tungmetaller i födan är ohälsosamt för
bina, och honungen kan också få högre
halter av tungmetaller.
Bi-samhälle
Storskaligt läckage av näringsämnen
Många blommande växter trivs längs
vägkanter och erbjuder livsmiljöer åt
fjärilar. Trafiken är farlig också för
fjärilar.
Björk
Torka
Kalhygge
Skogsbrand / stor eldsvåda
Glasbjörken tål ett visst mått av
översvämning, vårtbjörken är känsligare.
Inga träd klarar av att översvämningen
räcker 40 % eller mer av växtperioden, då
dör de. Vuxna träd tål översvämning
bättre än unga.
Björkar behöver mycket vatten och är rätt
känsliga för torka. Bladen torkar och
gulnar. Träd som lider av torka är
känsligare för t.ex. svamp- och
insektangrepp samt luftföroreningar.
Björkarna dör naturligtvis om de huggs
ner. Björken är ett pionjärträd och ett av
de första som koloniserar en kalhuggen
yta, om man inte planterat andra plantor
på den.
Björken dör lätt vid en brand. Eftersom
björken lever på fuktiga områden drabbas
den mer sällan av skogsbränder. Björken
är ett pionjärträd och hör till de första
som återkoloniserar en brandyta.
Tickor lever på död ved. Om
översvämningen leder till att träd dör
resulterar detta i livsmiljöer för tickor.
Vissa tickor trivs extra bra i vattenmättad
död ved.
Tickor lever på död ved. Om torkan leder
till att träd dör resulterar detta i
livsmiljöer för tickor. Vissa tickor
förekommer bara i död ved från träd som
dött långsamt, t.ex. som en följd av torka.
Tickor lever på död ved. Om man efter
kalhygget lämnar kvar trädstammar eller
stubbar erbjuder detta livsmiljöer för
tickorna. Oftast tas dock allt trä bort från
skogen i samband med ett kalhygge. Om
den kalhuggna skogen var en
gammelskog med mycket död ved och
tickor innebär dess fällande att tickornas
livsmiljö försvinner och splittras. Tickor
som kräver gammal död ved är extra
hotade eftersom tillgången på sådan ved
är mycket begränsad och nästan helt
knuten till gammelskogar.
Tickor lever på död ved. Om
skogsbranden leder till att träd dör
resulterar detta i livsmiljöer för tickor.
Vissa tickor är specialiserade på
brandskadad ved.
Duntrav är en pionjärart och kommer
bland de första in på områden där
växtligheten försvunnit. Duntraven
associeras främst med torra, sandiga
marker men den är också kvävegynnad
och förekommer därför också
tillsammans med bland annat älggräs
längs dikeskanter.
Duntrav är en pionjärart och kommer
bland de första in på områden där
växtligheten försvunnit. Duntraven trivs
på torr mark och är inte känslig för torka.
Ett visst mått av vatten behöver den
naturligtvis.
Duntraven är en av de första
pionjärarterna. Dess frön sprids med
vinden och den koloniserar snabbt den
kalhuggna ytan.
Duntraven är en av de första
pionjärarterna. Dess frön sprids med
vinden och den frodas efter en
skogsbrand.
Blåklockan trivs på torra, näringsfattiga
marker. Den klarar inte av längre
översvämningar. Översvämningar för
ofta med sig näringsrikt slam vilket gör
marken för näringsrik för blåklockan.
Blåklockan växer på torra marker men är
känslig för uttorkning och dör om det blir
för torrt.
Blåklockan växer på torra, öppna och
soliga platser. I och med kalhyggen kan
sådana platser uppkomma i skogen. Om
skogen växer på en före detta äng är
sannolikheten större att blåklockan börjar
växa på området.
Genast efter branden domineras ytan av
pionjärarter och brandgynnade arter, men
senare kan landskapet lämpa sig för
blåklockor, om det får rätt torra och ljusa
karaktär. Om området varit äng eller
betats tidigare är sannolikheten större att
blåklockan börjar växa på området.
Liten blåklocka
Duntrav
Ticka
Översvämning
Björk
Ticka
Duntrav
Liten blåklocka
Storskaligt läckage av näringsämnen
Utsläpp av miljögifter
Ett kraftverk byggs bredvid
En väg byggs rakt genom landskapet
Björken växer snabbare om den får
mycket näring. Snabbvuxet trä är
mjukare än trä som vuxit långsamt, vilket
kan inverka på björkens
användningsändamål om den är odlad.
Om marken blir för sur skadas trädens
rötter.
Kraftverket släpper ut luftburna
föroreningar som sprids långa vägar med
vinden och drabbar björkar inom ett stort
område.
Björk tål avgaser rätt bra. Björkens blad
fångar effektivt upp partiklar och
fungerar som luftrenare. Björkarna som
växer närmast vägen påverkas av
gaserna.
Träden växer snabbare och det finns
potentiellt mer livsmöjligheter för tickor.
En del krävande tickor behöver gammalt,
hårt trä som förmultnar långsamt och
sådant uppstår inte om det finns mycket
näring.
Vissa röttickor är oomtyckta av
skogsbruket, som sprider svampgifter för
att bli av med dem. Svampar ackumulerar
miljögifter, men tickorna, som växer på
trädstammar, ackumulerar inte lika stora
mängder som de svampar vars mycel
växer i förorenad jord.
Tickorna hotas främst av att byggandet
av kraftverk och vägar som leder till dem
förstör och splittar tickornas livsmiljöer.
Några arter är känsliga för föroreningar.
Vägen splittrar och förstör livsmiljöer för
tickorna och kan verka som
spridningshinder för arter som sprider sig
dåligt.
Duntrav är en kvävegynnad växt och
frodas på bekostnad av många andra arter
om det finns för mycket näring.
Duntrav växer på öppna marker som
också kan vara förorenade. Den är inte så
känslig för föroreningar.
Runt kraftverket och vägarna som leder
till det uppstår miljöer som är helt tomma
på växter, som duntraven kan kolonisera.
Duntraven är en pionjärart som trivs på
vägrenar.
Blåklockan blir utkonkurrerad av andra
växter om marken blir för näringsrik.
Blåklockan är närmast utsatt för gifter
från jordbruket, och överdos av metaller
som är nödvändiga i små mängder för
odlingsväxternas välmående.
Runt kraftverket kan det uppstå torra
soliga miljöer som är lämpliga för
blåklockan. Om kraftverket byggs i
gammal jordbruksmiljö förstör det
livsmiljöer.
Blåklockan växer gärna på torra soliga
platser och kan förekomma längs
vägrenar. Om vägen byggs genom
kulturlandskap och ängar, som är
blåklockans viktigaste växtplatser, kan
vägen förstöra livsmiljöer som skulle
passa blåklockan.
Blåbär
Vitmossa
Notblomster
Linnea
Översvämning
Torka
Kalhygge
Skogsbrand / stor eldsvåda
Om det är väldigt vått då blåbäret
blommar flyger inte de pollinerande
insekterna, och det bildas inte blåbär.
Blåbäret tål inte längre översvämningar.
Blåbäret är känsligt för torka och dör om
det är torrt för länge.
Blåbäret klarar sig inte om det är för
skuggigt men inte heller i direkt solsken.
Blåbäret går kraftigt tillbaka om alla träd
plötsligt försvinner. En stor del av
blåbärets biomassa finns under jorden
och denna förstörs vid hyggen.
Skogsbranden bränner bort blåbäret och
öppnar landskapet så det blir för torrt och
soligt för blåbäret. Blåbäret kommer
tillbaka först när skogen vuxit sig
fuktigare och skuggigare (men inte för
skuggig).
Vitmossan lever och frodas i vatten. De
undre delarna dör så småningom och
bildar torv, men vitmossan fortsätter glatt
växa uppåt.
Vitmossan klarar av att torka ut helt och
hållet utan att ta skada. Då det blir vått
igen lever den upp. Om ett områdes
karaktär förändras varaktigt till mycket
torr försvinner vitmossan så småningom,
men kan finnas kvar i t.ex. övervuxna
hällkar som samlar tillräckligt med
vatten.
Om det kalhuggna området torkar upp för
gott försvinner vitmossan så småningom.
Vitmossan kan finnas kvar i t.ex.
övervuxna hällkar som samlar tillräckligt
med vatten.
Vitmossa är vanligen så fuktig att den
brinner dåligt. Om den torkat brinner den
bra. Om t.ex. torvtäkter börjar brinna kan
branden vara mycket svår att släcka,
eftersom torven brinner så bra och elden
letar sig djupt ner i torvlagren.
Notblomster är en vattenväxt så den lider
inte direkt av översvämning.
Översvämningen kan föra med sig
näringsämnen vilket drabbar
notblomstret, som behöver rent vatten.
Notblomstret kan inte växa ovan
vattenlinjen så om torkan för med sig att
dess växtplats torkar ut dör den, om den
inte kan sprida sig till djupare delar av
sjön.
Notblomstret lever i klara näringsfattiga
sjöar. Ett kalhygge i närheten kan leda till
att vattenkvaliteten i sjön blir sämre och
notblomstret lider.
Som vattenväxt drabbas notblomstret inte
direkt av en skogsbrand, men branden
kan leda till att näringsämnen eller sot
hamnar i vattnet och notblomstret
behöver rena, klara sjöar.
Linnean klarar ett visst mått av
översvämning men försvinner om
marken översvämmas permanent.
Linnean växer i den fuktiga mossan och
klarar inte extrem torka.
Linnean lever i mossan i skuggiga
skogar, där mikroklimatet är mycket
stabilt. Om skogen huggs ned försvinner
linnean, som är mycket känslig för
störning. Små bestånd kan hållas vid liv
t.ex. i skydd av stora stenar.
Linnean är mycket känslig för störning
och försvinner om skogen brinner. Den
kommer tillbaka först när en ny
skuggande skog vuxit upp och det är för
skuggigt för övriga örter.
Blåbär
Vitmossa
Notblomster
Linnea
Storskaligt läckage av näringsämnen
Utsläpp av miljögifter
Ett kraftverk byggs bredvid
En väg byggs rakt genom landskapet
Blåbäret gynnas av extra näring. Om det
växer gräs på området gynnas gräsen
däremot mer av den extra näringen och
konkurrerar med blåbäret.
Blåbäret är bättre än vissa andra ris på att
minska upptaget miljögifter.
Tungmetaller hamnar i blåbären och den
vägen vidare till djur som äter dem.
Kraftverket förstör blåbärets livsmiljöer
och kan sprida gifter och tungmetaller till
blåbärets växtplatser.
Vägen splittrar och förstör blåbärets
livsmiljöer. Smuts från avgaserna gör
blåbären som växer i närheten olämpliga
att äta.
Vitmossan upptar effektivt kväve. Då
kvävetillgången ökar konkurreras
vitmossan ut av andra växter, t.ex. gräs,
som begränsats då det funnits mindre
kväve. Vitmossan trivs på sur jord.
Vitmossan tar upp vatten och näring
direkt med bålen. Ämnen upptas lättare
och tungmetaller anrikas. Den är känslig
för damm och luftburna föroreningar.
För att kraftverket ska kunna byggas
måste det aktuella området torkas ut.
Livsmiljöer försvinner. Kväve- och
svavelutsläpp kan leda till försurning,
vilket gynnar vitmossan.
För att vägen ska kunna byggas måste det
aktuella området torkas ut. Livsmiljöer
försvinner. Vitmossan trivs i sur jord.
Avgaserna kan leda till försurning i
vattendragen och vitmossor är de arter
som klarar sig bäst i sura vatten. Å andra
sidan kan kalkning av vägen leda till
högre pH vilket vitmossan inte gillar.
Notblomstret lever i klara näringsfattiga
sjöar. Om sjön får för mycket näring trivs
bl.a. alger och vattnet blir grumligare. Då
försvinner notblomstret.
Miljögifter ackumuleras i marina
omgivningar, t.ex. sjöbottnar. Gamla
utsläpp kan inverka i decennier på
vattenlevande arter.
Kraftverket kan grumla ner notblomstrets
växtplats och förstöra dess livsmiljö.
Byggandet och underhållet av vägen kan
orsaka grumling vilket är dåligt för
notblomstret, som behöver klart vatten.
Linnean är mycket känslig för störning
och försvinner om man gör stora ingrepp
på dess växtplatser. Linnean kan dock
växa bättre i en gödslad skog.
I närheten av metallindustri kan
skogsmarkens ytskikt ha så höga halter
av tungmetaller att det skadar linneorna.
Byggandet av kraftverket förstör och
splittrar livsmiljöer. Kraftverket kan
släppa ut föroreningar och tungmetaller
som sprids till skogens ytskikt och skadar
linneorna.
Linnean är mycket känslig för störning
och försvinner från området som
påverkas av vägbygget.
Länkar:
http://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Vaxter-och-djur/Biologisk-mangfald/Sa-aterhamtar-sig-djur-och-natur-efter-en-skogsbrand/
http://www.fiskejournalen.se/efter-skogsbranden-hur-paverkas-vattenmiljon/
http://www.vaxteko.nu/html/sll/slu/aktuellt_fr_slu/ALU422/ALU422.HTM