Ett mer inkluderande organisationsarbete?
Workshopmaterial
Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet
1
Utgiven av:
Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet
www.ikff.se
Författare: Sofia Ek, Jenny Jonstoij, Josefine Karlsson
och Jenny Senemgen
Ansvarig utgivare: Anna-Lisa Eneroth
Fördjupningsmaterial till workshoptillfällen om ett mer
inkluderande organisationsarbete
Tryck: Federativ Tryckeri AB, Stockholm 2008
1
Innehåll
2
Workshop 1 - Ett feministiskt perspektiv
3
Workshop 2 – En mer inkluderande feminism
11
Workshop 3 – Lära genom att göra
21
Workshop 1
Ett feministiskt perspektiv
Disposition:
1. Introduktion
2. Centrala begrepp inom feminismen
3. Invändningar mot det diskuterade feministiska perspektivet
1. INTRODUKTION
Detta första workshoptillfälle kommer att inleda med att diskutera de grundläggande tankegångarna inom feminismen. Syftet är att försöka tydliggöra varför ett feministiskt perspektiv kan vara användbart när olika samhälleliga och globala frågor analyseras. Det feministiska arbetet och kvinnorörelsens arbete genom åren har lett till att det idag finns
olika feministiska inriktningar. I denna första workshop kommer vi dock att fokusera på
det så kallade ”traditionella” feministiska perspektivet. Vi kommer även att introducera
några av de vanliga invändningarna mot, eller möjliga ”problem”, med det dominerande
feministiska perspektivet. Under detta tillfälle kommer vi också att använda några praktiska värderingsövningar för att diskutera de osynliga normer och värderingar vi alla har
och är del av. I slutet av denna text finns några frågor var och en kan fundera över efter
att ha läst hela texten, vissa av dessa kommer att lyftas till diskussion under workshopen.
2. CENTRALA BEGREPP
INOM FEMINISMEN
Feminism är en ideologi med syfte att
uppnå jämställdhet mellan kvinnor
och män och att förändra maktstrukturer som är knutna till kön. Feminismen är ingen enhetlig ideologi, utan
det finns en rad olika inriktningar. De
flesta inriktningarna utgår dock från:
1. Att kvinnor är systematiskt underordnade män.
2. Att detta förhållande ska förändras.
3
Det finns tre centrala begrepp inom feminismens grundpelare; genus, patriarkat och genusordningen.
Genus beskriver det som människor uppfattar som manligt respektive kvinnligt och
som inte kan förklaras i biologiska termer.
(Såklart finns det olika åsikter om var gränsen mellan biologiska och sociala skillnader
går, nedan har vi tagit upp några av de mest
vanliga exemplen på hur genus kan förstås).
Begreppet socialt kön förklarar ungefär vad
som menas med genus. Ett exempel på detta
är när man ger flickor dockor att leka med
och säger till dem hur söta de är medan pojkar får bilar och skjutvapen att leka med och man
säger till dem att de är tuffa och starka.
Vi formas in i socialt konstruerade könsroller och lär oss att bete oss som flickor och pojkar
och senare kvinnor respektive män, allt enligt samhällets förväntningar. Med andra ord är
det de yttre omständigheterna som formar kvinnlighet respektive manlighet. Genus refererar således till de sociala attribut som associeras med könstillhörighet och avgör vad som
är socialt accepterat för en kvinna eller man. Detta brukar kallas för genuskonstruktion – vi
skapar och upprätthåller ett förväntat beteende. Den här sortens konstruktion finns t ex inom
familjer där mannen traditionellt ses som försörjaren och kvinnan sköter hushållsarbetet.
Men genus är dock inget konstant, utan förändras över tid och i olika samhällskontexter.
Patriarkatet är ett annat begrepp som ofta förekommer inom feminismen, patriarkat kan förklaras som
ett samhällssystem där män systematiskt överordnas
kvinnor. Patriarkatet ger män makt på kvinnors bekostnad men uppfattas ändå som naturligt då det genomsyrar hela samhället. Det finns flera olika exempel
på hur patriarkatet kommer till uttryck Ett exempel
är att män får högre lön än kvinnor för samma arbete.
Ett annat exempel är att egenskaper traditionellt
kopplade till man/manlighet som uthållighet, styrka, rationalitet värderas högre än egenskaper som
4
Patriarkat – är en samhällsvetenskaplig benämning på sociala system inom
vilka kvinnor är underordnade män.
kopplats till kvinnor/kvinnlighet som t.ex. omvårdnad, känslighet osv. Fortfarande idag benämns frågor kopplade till sjukvård, hem och skola som ”mjuka” politiska frågor medan säkerhetspolitik och ekonomi anses vara ”hårda” politiska frågor. Feminismen ifrågasätter och utmanar patriarkatet för att förändra ojämlika maktförhållanden
mellan män och kvinnor.
Begreppet genusordning är ett annat begrepp
som vissa använder för att förklara det patriarkala samhällssystemet. Begreppet återfinns
ofta inom genusteorin för att beskriva maktordningen mellan könen. Den har sin grund i
isärhållandet av könen och den manliga normen . Samtidigt som könen hålls isär i kategorierna man och kvinna, värderas människor
Norm – Sociala normer, eller bara normer, är ett
olika beroende på om de är män eller kvinnor.
sociologiskt begrepp. Det används för allmänt delade, men många gånger underförstådda ”osynliDetta skapar en genusordning som är basen
ga”, regler och förväntningar på beteenden. De kan
för samhällets sociala, ekonomiska och poligälla i allt från en gemenskap till samhällen i stort.
Normer är vanligen kopplade till värdetiska ordning. Män och kvinnor tilldelas olika
ringar. De som bryter mot dem utsätts ofta
för ”sanktioner”. Sanktioner kan t ex vara
roller, egenskaper och sysslor, vilket kan liknas
utfrysning, trakasserier eller våldsbrott.
med en ”arbetsdelning” i samhället. Genusordningens utgångspunkt är att den manliga överordningen och den kvinnliga underordningen genomsyrar allt: språket, vårt tänkande och vår kultur. Inom vissa yrken återfinns fler
kvinnor och inom andra yrken återfinns fler män. Detta är ett exempel på genusordningen.
Genusordning – är ett begrepp som används
för att benämna den sociala struktur som skapar och upprätthåller maktrelationer mellan
kvinnor och män. Begreppet sammanfattar
att alla samhällen gjort skillnad mellan kvinnor och män, men att denna skillnad gjorts
på olika sätt i olika tider och i olika kulturer.
Föreställningar om hur kvinnor och män är leder till att vissa yrken uppfattas som kvinnliga
respektive manliga. Ett exempel är hur man
uppfattar sjuksköterskan som omhändertagande och känslig (kvinnlig), medan man uppfattar
advokaten som förnuftig och rationell (manlig).
Ett annat sätt att se på genusordningen är att
studera vilka arbetsuppgifter i samhället som
överhuvudtaget betraktas som ”yrken”. Hushållsarbete, vilket till stor del varit kvinnors ansvar, kan exempelvis ses som ett obetalt arbete.
Maktordning – i ett samhälle finns det flera
olika maktordningar som är sammanflätade
med varandra och som kan förstärka och försvara varandra. Exempel på maktordningar är:
kön, etnicitet, klass, sexualitet, handikapp etc.
5
Ett Genusperspektiv
Att använda sig av ett genusperspektiv innebär i grunden att analysera olika fenomen utifrån
förutsättningen att situationer kan se olika ut för män och kvinnor. Det handlar alltså om
att ta hänsyn till kvinnors och mäns olika villkor och att synliggöra de maktrelationer som
ligger till grund för dessa. Att anlägga ett genusperspektiv betyder alltså att ha ett genomgående jämställdhetstänkande. Jämställdhet handlar inte om vissa frågor som kan sorteras
in under en särskild enhet utan är en del av alla frågor, fenomen och all politik. Att studera
något utifrån ett genusperspektiv kan betyda flera olika saker. Man kan studera normer och
talar då ofta om en ”manlig norm” vilken refererar till att mannen är utgångspunkten, den
neutrala och inte ifrågasatta, medan kvinnan är den andra, den avvikande från normen.
Exempelvis talar vi ofta om ”en polis” när vi pratar om en polis av manligt kön (normen)
medan vi säger ”en kvinnlig polis” om det rör sig om en polis som alltså avviker från normen.
Att använda ett genusperspektiv kan också handla om att studera vem det är som har
makt i samhället. Man talar då ofta om att män har mer makt än kvinnor, genom att en
stor majoritet av representanter på beslutsfattande nivåer är män. Vidare är det viktigt
att använda genusperspektivet för att förstå hur situationer drabbar män och kvinnor olika. Eftersom män och kvinnor genom sina samhällspositioner har olika erfarenheter har
de också olika behov. I vissa situationer är kvinnor mer sårbara än män och i andra situationer möter män och kvinnor helt olika typer av kränkningar och förväntningar.
3. INVÄNDNINGAR MOT DET OVAN DISKUTERADE FEMINISTISKA PERSPEKTIVET
Man har, genom feminismen, kunnat upptäcka ojämlika förhållanden i samhället, ifrågasatt
den rådande samhällsordningen och på så sätt bidragit till förändring och enligt många ökat jämställdheten mellan könen. Trots detta är det viktigt att poängtera att det västerländska feministiska synsättet har utgått från idén om att alla kvinnor skulle vara utsatta för samma sorts förtryck.
På grund av detta har det västerländska synsättet inte lyckats sätta sig in i
olika lokala, kulturella och historiska
sammanhang. Den feministiska rörelsen i väst lider därför av stora brister när det kommer till att ta hänsyn
till kvinnors olika erfarenheter och
behov.
Kultur/Kulturella sammanhang – kulturer kan förstås som
olika samhällstyper, alltså olika sätt att organisera ett samhälle. Människan själv skapar kulturen, den är inte självklar
och given. Definitionerna av begreppet kultur är många.
För att nämna några har kultur förklarats som till exempel
en verklighetskonstruktion, ett kollektivt medvetande, samt
erfarenheter, kunskaper och värderingar. Med ”kulturella
sammanhang” menas att olika människor föds in i och lär
sig olika kulturer. Olika länder har olika kulturer på samma
sätt som det finns olika kulturer inom ett och samma land.
Det västerländska synsättet tar inte till sig de mångfacetterade utmaningarna som kvinnor ställs inför ur ett globalt perspektiv. Till exempel kan rätten till lika lön, rätten att
överhuvudtaget få jobba eller rätten att slippa jobba så tungt eller mycket, vara en lika
6
stora och viktiga frågor beroende på vem du är och vart i världen du befinner dig. Bra
exempel på detta kan hämtas ur historien. I Sverige t ex var det inte social accepterat
för borgerskapets kvinnor att arbeta medan arbetar- och bondeklassens kvinnor tvingades till tungt arbete. I USA visar historien att t ex svarta kvinnor tvingats till arbete (åt
de vita, ofta som slavar) medan vita kvinnor kämpat för att få tillgång till lönearbete. ”Lösningarna” för att uppnå jämlikhet måste alltså anpassas bättre till kvinnors olika situationer, och en naturlig följd av det blir att tillvägagångssätten för att uppnå jämlikhet mellan kvinnor och män kommer att se annorlunda ut beroende på var det sker.
Vissa menar att hur människor ser på och uppfattar förtryck
och jämlikhet beror på det kulturella sammanhang som individen är van vid och lever i. Vad väst ser som förtryck
mot kvinnor ligger ibland i de koder den kulturen har satt
upp gällande exempelvis hur man klär sig. I väst utgår
man ofta från att bärandet av slöja eller mer heltäckande
kläder bör ses som ett förtryck mot kvinnor, medan kvinnor från andra delar av världen ser den ”lättklädda” västerländska kvinnan som utsatt för ett (annat) kvinnoförtryck.
Dessa koder beror alltså på att människor förstår och uppfattar världen utifrån tidigare kunskaper och erfarenheter. Hur man förstår omvärlden är därför en process där
man genom egna tolkningar förstår det man upplever genom sitt förflutna och sina erfarenheter. Men eftersom kvinnors vardagliga liv och situationer skiljer sig åt beroende på var i världen man är, kommer kvinnoförtrycket också att skilja sig åt. Därför är det nödvändigt med ökad förståelse för att förtryck och kvinnors situation alltid
är beroende av de geografiska, historiska, kulturella och tidsenliga sammanhangen.
”Västerländska glasögon”?
Inom det västerländska synsättet på feminismen
finns det en rad olika inriktningar. Trots de olika inriktningarna finns det också väldigt många
likheter. Dessa likheter blir tydliga när feminister med det västerländska synsättet analyserar
kvinnors förhållanden utanför västvärlden. Det
uppstår då en skillnad mellan det ”västerländska” i kontrast med det ”icke-västerländska”.
7
Istället för att försöka förstå olikheterna och acceptera skillnader har det västerländska synsättet haft en tendens att vilja förändra det som är olikt så det blir mer likt förhållanden i de
samhällen som finns i väst.
Så kallade västfeminister riskerar hela tiden att upprepa en mycket ensidig bild av
den så kallade ”tredje världen”- kvinnan.
Denna bild utgår ofta ifrån att kvinnor
som inte lever på samma sätt som ”oss”
i väst borde vilja sträva efter att bli som
”oss”. Det finns ett grundantagande om
att ett västligt levnadssätt självklart skulle innebära ett mer jämställt och ”bättre”
levnadssätt. Det här är problematiskt av
flera anledningar. Genom att det västerländska synsättet har gett sig själv ett
sådant tolkningsföreträde påminner det
om när många länder koloniserades och
fick finna sig i att styras av länder i väst.
Idag handlar det om att anamma västerländska ideal, vilket kan förstås som en ny form
av kolonialism. Det västerländska synsättet
har reducerat bilden av kvinnors olika behov
och ser kvinnans underordning som universell.
Man kan säga att de västerländska feministerna
Tolkningsföreträde – innebär att en person/
grupp/ideologisk riktning har förtur på tolkningen av ett avtal eller dylikt. I ett feministiskt sammanhang handlar det inte alltid om ett
avtal utan snarare om vem/vilka som har rätt
att tolka historien, tolka och definiera problem
eller lösningar och vad som är ”rätt” och ”fel”.
använder sig av ett par ”västerländska glasögon” och genom dessa betraktar kvinnor som
lever i syd och öst som en homogen grupp som man kallar ”tredje världen kvinnan”. Men
dessa kvinnor är ingen homogen grupp, de lever under olika politiska och ekonomiska
system skapade genom exempelvis kolonialism. Västerländsk feministisk forskning missar
ofta dessa aspekter och reproducerar bilden av ”tredje välden kvinnan” till att vara ett passivt offer.
Att uppnå jämlikhet är inte ett förutbestämt begrepp som tolkas lika överallt. Kvinnor från olika delar av världen gör motstånd mot de förtryck de utsätts för, med hjälp
av olika strategier. Bara för att västvärldens feminister inte känner igen strategierna eller själva använder sig av dem betyder inte det att resten av världens kvinnor inte gör olika form av motstånd. Oförsiktighet och okunskap i väst gör att dessa former av motstånd ofta riskerar att missförstås eller inte uppmärksammas alls.
8
Ny kolonialism?
Att väst applicerar sina ”teorier och metoder”
om problem och lösningar på andra delar av
världen är inget nytt. Att det även är så inom
feminismen beror på att det finns maktstrukturer kvar från förr, bland annat efter kolonialismen. Kolonialism är staters erövring
och behärskande av främmande territorier.
Effekterna av västs kolonialism och imperialism handlar dock inte enbart om vad som
hänt i historisk tid utanför Europa, det handlar lika mycket om vad som hände i Europa i
samband med erövringar av andra världsdelar och ekonomier. Det handlar också om de
konsekvenser och yttringar som dessa erövringar fått som lever kvar än idag både innanför och utanför Europa.
Kolonialism – erövring, kontroll och exploatering av områden utanför kolonisatörens eget
territorium. Kolonier är i regel inte geografiskt
sammanhängande med moderlandet och inte heller helt införlivade med det. Efter andra världskriget har kolonierna frigjorts genom s.k. avkolonialisering. Dock har många f.d. kolonier
utsatts för nykolonialism eller neo-kolonialism,
vilket betyder politisk dominans och ekonomisk exploatering utan direkt territoriell kontroll.
Imperialism – kallas strävan hos vissa stater eller nationer att bilda imperier som omfattar områden, främmande folkslag och nationer. Termen började användas i slutet av 1800-talet om
främst europeiska nationers strävan att bygga
upp koloniala imperier. Många teoretiker, bl.a.
Lenin, har uppfattat imperialismen som ett uttryck för kapitalismens inneboende expansionsbehov. Ordet imperium kommer från latinet och
betyder ”befallning”, ”myndighet”, ”herravälde”.
Frågor att fundera på:
- Kan du komma på fler exempel än de som ges i texten på den ”manliga normen”?
- Vad tycker du om att använda ett genusperspektiv? Fördelar och nackdelar?
- Vad tror du menas med begreppet ”västerländska glasögon”? Kan du hitta på ett exempel
där ”västerländska glasögon” använts?
- Vad tror du menas i materialet med ”det är nödvändigt med ökad förståelse för att förtryck
och kvinnors situation alltid är beroende av geografiska, historiska, kulturella och tidsenliga
sammanhang”? Håller du med?
9
Bilaga till textmaterialet till workshop 1:
AIN'T I A WOMAN?
by Sojourner Truth
Delivered
1851
at
the
Women's
Convention
in
Akron,
Ohio
Well, children, where there is so much racket there must be something out of kilter. I
think that 'twixt the negroes of the South and the women at the North, all talking about
rights, the white men will be in a fix pretty soon. But what's all this here talking about?
That man over there says that women need to be helped into carriages, and lifted over ditches,
and to have the best place everywhere. Nobody ever helps me into carriages, or over mudpuddles, or gives me any best place! And ain't I a woman? Look at me! Look at my arm! I have
ploughed and planted, and gathered into barns, and no man could head me! And ain't I a woman? I could work as much and eat as much as a man - when I could get it - and bear the lash as
well! And ain't I a woman? I have borne thirteen children, and seen most all sold off to slavery,
and when I cried out with my mother's grief, none but Jesus heard me! And ain't I a woman?
Then they talk about this thing in the head; what's this they call it? [member of audience whispers, "intellect"] That's it, honey. What's that got to do with
women's rights or negroes' rights? If my cup won't hold but a pint, and yours
holds a quart, wouldn't you be mean not to let me have my little half measure full?
Then that little man in black there, he says women can't have as much rights as
men, 'cause Christ wasn't a woman! Where did your Christ come from? Where did
your Christ come from? From God and a woman! Man had nothing to do with Him
.
If the first woman God ever made was strong enough to turn the world upside down all alone, these women together ought to be able to turn it back , and get
it right side up again! And now they is asking to do it, the men better let them.
Obliged to you for hearing me, and now old Sojourner ain't got nothing more to say.
10
Workshop 2
En mer inkluderande feminism
Disposition:
1. Introduktion
2. Postkolonial feminism – mer än bara kön
3. Kritik mot den s.k. ”västfeminismen”
1. INTRODUKTION
Under förra workshoptillfället diskuterades den dominerande så kallade ”västfeminismen”. Resonemang kring olika maktstrukturers och feminismens framväxt fördes fram,
och praktiska övningar användes för att tydliggöra, skapa diskussion och väcka eftertanke. Idag ska vi fortsätta genom att diskutera alternativ till den s.k. ”västfeminismen”, framförallt genom att presentera det som kommit att kallas för postkolonial feminism. Syftet med att använda ett postkolonialt feministiskt perspektiv är enkelt uttryckt
- att skapa en mer inkluderande feminism som fler människor och kvinnor kan känna
igen sig i. I slutet av denna text finns några frågor var och en kan fundera över efter att
ha läst hela texten, vissa av dessa kommer att lyftas till diskussion under workshopen.
2. POSTKOLONIAL FEMINISM – MER ÄN BARA KÖN
Hur tycker postkoloniala feminister att man ska göra för att skapa en feminism som är mer
inkluderande och som kan passa flera (olika) kvinnor?
När man talar om kvinnorörelsen eller feminismens framväxt brukar man tala om den
första och andra vågen. Kvinnorörelsen var
aldrig och är fortfarande inte enhetlig och under den s.k. andra vågen, som pågick under
1970- och 80-talet, började röster höras för
att många kvinnor levde under mångdubbla
förtryck baserade på fattigdom, etnicitet osv.
Ett exempel som kom upp under denna tid var att
en amerikansk svart kvinna tjänade 40 % av vad
genomsnittsmannen gjorde medan de vita kvinnorna tjänade 60 %. Det var i spåren av detta
som den postkoloniala feminismen växte fram.
11
Postkolonial feminism öppnar upp för att det kan vara nödvändigt att också ta hänsyn till andra aspekter än kön i diskussioner kring maktordning i samhället. En kvinna kommer aldrig att vara bara en kvinna. Hon tillhör också andra grupper. En kvinna
kan också vara kristen, pensionerad, vegetarian, analfabet, bidragstagare, homosexuell,
golfare och så vidare. Det är viktigt att inkludera andra grupptillhörigheter och identiteter i vad det innebär att vara kvinna, inte minst i dagens globaliserade samhälle.
Det finns ett begrepp som kallas intersektionalitet som
Intersektionalitet – kan förstås
ofta används för att förklara vad postkolonial feminism
som ett analytiskt hjälpmedel
menar. Intersektionalitet innebär att man fokuserar på
eller verktyg. Man försöker att
inte rangordna olika identiteter
sambandet mellan olika maktordningar. Det finns fler
utan efter att synliggöra hur olika maktordningar är sammanflämaktordningar än de som beror på kön/genus. Andra maktade på olika nivåer, såsom det
tordningar kan vara etnicitet, nationalitet, sexualitet och
politiska eller det strukturella.
klass. Det är alltså ett brett tvärvetenskapligt begrepp som
visar på hur olika maktordningar samverkar. En analys av könsroller på det här sättet visar
att de är socialt konstruerade i olika sammanhang. En sådan analys tar alltså hänsyn till det vi
nämnde tidigare – att en kvinna aldrig bara kommer att vara en kvinna; se följande exempel:
När en kvinna söker ett jobb kanske hon oroar sig för att hon skulle
ha sämre förutsättningar att få jobbet än manliga sökande, på grund
av rådande maktstrukturer i samhället som leder till att män gynnas. När en person med en icke-svensk bakgrund söker ett jobb oroar
hon eller han sig kanske för att jobbet ska gå till en svensk man eller kvinna istället. Dessa två scenarion beskriver två maktordningar
som samverkar med varandra, dvs. i det ena fallet är det kön och i det
andra etnicitet som är den primära maktordningen. Från ett intersektionalitetsperspektiv kan man då säga att en kvinna med icke-svensk
bakgrund har ännu ”sämre förutsättningar” för att hon både är kvinna
och icke-svensk. Enligt det intersektionella perspektivet går det inte
att separera kön och etnicitet då de ömsesidigt påverkar varandra och
tillsammans utgör maktordningen i samhället. Om den arbetssökande
icke-svenska kvinnan vi nämnt ovan dessutom är t ex över 50 år eller
handikappad på något sätt har hon ännu ”sämre förutsättningar” på
arbetsmarknaden. Maktrelationer mellan människor är mycket komplexa och bygger på flera faktorer. Vi kan alltså inte påstå att en kvinna
diskrimineras enbart på grund av hennes kön utan vi måste ta hänsyn
till andra faktorer som klass, etnicitet, sexualitet, ålder, handikapp osv.
12
Det intersektionella perspektivet har uppkommit som en reaktion mot att kvinnoforskning
och det s.k. västliga feministiska perspektivet har misslyckats med att bredda analyser till att inkludera fler påverkansfaktorer
än kön. Västerländsk feminism anses därtill
bygga på vita medelklasskvinnor i västs erfarenheter, och sällan inkludera marginaliserade gruppers möjligheter, erfarenheter och
förhoppningar. Den huvudsakliga kritiken går ut på att kvinnors situation ser olika ut beroende på faktorer som etnicitet, nationalitet, klasstillhörighet, handikapp, ålder osv.
Man kan alltså inte alltid tala om kvinnor som en homogen grupp, utan man måste utgå från kvinnors olika förutsättningar och erfarenheter. Poängen med intersektionalitet är att man inte ska rangordna kön/genus, etnicitet, sexualitet, nationalitet osv. Istället samverkar olika maktordningar och står i relation till
varandra snarare än att de skulle vara givna faktorer som fungerar separerade ifrån varandra.
3. KRITIK MOT DEN S.K. ”VÄSTFEMINISMEN”
Så på vilket sätt menar den postkoloniala feminismen att den så kallade ”västfeminismen” inte tar hänsyn till fler maktordningar än kön? Var och hur går det fel?
I dagens samhälle finns det inte längre bara en feminism. Precis som med andra ismer (liberalism, konservatism, socialism) finns det numera flera olika tolkningar. Det som förenar
dessa teoribildningar, eller skolor om man så vill, är att de pekar på hur kön är en avgörande
faktor som påverkar hur samhället fungerar när det gäller allt från individ till strukturnivå.
Alltså alltifrån hur du bemöts som person till hur samhället i stort fungerar. De flesta former
av feminism är kritiska till hur världen är arrangerad då de menar att kvinnor är underordnade män. Men lösningen, och även vad som ska ses som anledningen, kan skilja sig åt.
Vissa feminister kritiserar den traditionella ”västerländska” feminismen och påpekar framförallt att kvinnors situation skiljer sig åt i världen. Därför blir det traditionella perspektivet
för smalt. De menar förenklat sagt att en kvinna i t ex Somalia kanske inte har samma förutsättningar och samma problem som en kvinna i Sverige. Kritikerna menar att feminismen
behöver vara mer uppmärksam på dessa skillnader. På grund av att den traditionella feminismen inte varit uppmärksam på de vitt skilda levnadsvillkor som kvinnor i världen lever
under så har lösningarna de presenterat heller inte varit anpassade till omständigheterna.
13
Snarare, menar de postkoloniala kritikerna, har man presenterat en patentlösning för alla
problem. Den postkoloniala feminismen har bidragit med att synliggöra hur kvinnor utanför västvärlden inte har inkluderats inom det traditionella synsättet.
Etnocentrism
Människor gör världen begriplig
genom att kategorisera. Enkelt kan
man förklara det genom att jämföra t ex frukter. Tänk dig att du ska
förklara vad en banan är för någon
som aldrig sett en banan eller någon annan frukt. För att förklara vad
en banan är behöver vi äpplen och
apelsiner för att visa på skillnaden
och ringa in vilka egenskaper som
är specifika för bananen. Ett äpple är runt och ganska
Etnocentrism – är ett uttryck som innebär
hårt, men bananen är inte det, den är gul och ganska
att den egna etniska gruppen är alltings centrum och måttstock. Man betraktar världen
mjuk. Bananen och äpplet har delats upp i olika gruputifrån sin egen plats, vilket betyder att andra
per (de är två olika sorters frukt), de har olika egenska dela ens åsikt och dömas utifrån ens
egna position. Det ses ofta som ett resultat
skaper och kan på grund av detta även rangordnas.
av bristande kunskap och information. Alla
Denna grundförståelse av kategorier finns även
grupper och nationer har etnocentriska inslag
på så vis att de betraktar resten av omvärlinom feministiska perspektiv som framhåller att
den utifrån sin egen position. Västvärldens
och Europas etnocentrism går under nammannen bara kan förstås i relation till något annet eurocentrism. Eurocentrism är speciellt
nat – kvinnan. Mannen ses ofta som originalet
debatterat eftersom mycket kunskap och
produkter konsumeras av och produceras av
medan kvinnan fått nöja sig med att förstås som
västvärlden. Västvärlden har stort inflytande
en sämre variant av originalet, mannen. För att
över kunskapsproduktionen.
en grupp, ett ”vi”, ska betyda något och kunna förstås måste det finnas en anan grupp, ett ”dem”. Om män är gruppen ”vi” måste det finnas en annan grupp, kvinnor, som är ”dem” för att kategoriseringen män skall vara användbar.
Ett annat exempel är gruppen ”svenskar”, vad
det betyder att vara svensk, vad som anses som
svenskt osv. kan inte diskuteras eller förstås om
det inte finns några som kallas ”icke-svenskar” eller ”osvenskt”. Hela denna idé bygger på motsatspar (dikotomier) och på gränser. Det behöver finnas
en gränsdragning mellan ”svenskt” och ”osvenskt”
för att uppdelningen skall vara till någon nytta.
14
Gränsdragning handlar i sin tur om inkludering och exkludering. Grupper måste inkludera
vissa och exkludera andra för att fylla sin funktion som grupp.
Det postkoloniala perspektivet påpekar att exkludering och inkludering förutsätter varandra och att gränser skapas för att tjäna specifika syften. Det finns alltid någon som kommer
att tjäna på en sådan konstruktion och någon annan som kommer att förlora. Feminister
brukar mena att männen tjänar på att mannen ses som norm varför kvinnor automatiskt
är de som kommer att förlora på denna konstruktion. Ett annat exempel, som tar upp de
postkoloniala kritikernas poäng, är att vit inte ses som en färg: det finns vita människor och
färgade människor och vit är den självklara normen och ses alltså inte som en färg. Denna konstruktion kommer gynna vita människor medan icke-vita människor missgynnas.
När det kommer till uppdelningen av människor i ”vi” och ”dem” uppstår ofta ett dubbelt problem. ”De andra” riskerar att konstrueras som fundamentalt annorlunda ”oss” i en negativ och
hierarkiserande mening där t ex heterosexuell värderas över icke-heterosexuell, där vit/väst
värderas högre än icke-vit/syd osv. Detta underlättar för och berättigar ett ”förändringsprojekt”
eftersom ”de andra” har konstruerats som vår motsats och indirekt sämre. Skillnad görs således till något negativt som vi behöver förändra. Genom historien har t ex homosexuella pekats
ut som ”dem”, som väldigt annorlunda de heterosexuella, ”oss”. Homosexuella har rangornats som sämre och mindre normala än heterosexuella, vilket har motiverat förändringsprojekt som att t ex ”bota” homosexuella och göra dem normala och friska, dvs. heterosexuella.
Grundläggande i kritiken mot den västerländska feminismen är att den anses bygga på föreställningar om ”vi” och ”dem” där ”vi” är det normala och ”de andra” är det avvikande och
främmande. Den postkoloniala feminismen menar att dessa föreställningar har sin grund i etnocentrism och kolonialism som innebär att den egna etniska gruppen är i centrum, dvs. att den
egna gruppen står som en måttstock i förhållande till vilken allt mäts. Man betraktar världen
utifrån sin egen plats, vilket betyder att andra ska dela ens åsikt och dömas utifrån ens egen
position. Ett exempel på detta är västvärldens framställning av ”Orienten” i öst som något
exotiskt och mystiskt medan väst har stått för det utvecklade och förnuftiga samhället. Den
egna kulturen placeras i centrum, blir normgivande och ges tolkningsföreträde, medan den
andra beskrivs som den avvikande. Ofta kan man se hur ”civilisationstanken”, som går ut på
att de välvilliga och ”moderna” européerna kommer till de ”underutvecklade” icke-européerna och hjälper dem att utvecklas, utgör kärnan i den västerländska kolonialismens ideologi.
15
Ett konkret exempel som kan hjälpa
till att visa denna problematik är seriefiguren Tintin. Afrikanerna i seriealbumet tecknas genomgående på ett
sätt som för tankarna till rasistiska
karikatyrer, med förstorade läppar,
stora ögonvitor och dumma ansiktsuttryck. De framställs som mindre vetande varelser och
de faller på knä inför Tintin som de utropar till sin hövding och kallar ”en stor vit man”.
Postkoloniala feminister menar att västvärlden måste acceptera möjligheten till skillnad
utan att göra ”dem” som skiljer sig från ”oss” till avvikande och konstiga (som i Tintin exemplet). Ett annat exempel som ofta nämns är hur västfeminismen förhåller sig till
den ”muslimska världen”. Postkoloniala feminister menar att västvärlden måste inse att
t ex de afghanska kvinnorna även efter befrielsen från talibanerna kanske vill andra saker än vad ”vi” vill att ”de” ska vilja. Om vi vill ha rättvisa för kvinnor måste vi acceptera att det finns olika förståelse och idéer om rättvisa. Att vara feminist betyder nämligen inte att man måste vara västlig. Postkoloniala feminister kritiserar föreställningen
om att de drivna och agentfyllda vita västfeministerna ska ”rädda” sina ”bruna systrar”
som inte kan göra egna val, motstånd eller på andra olika sätt förändra sin situation i livet. Det finns ett problem i att västfeminister ser på icke-västerländska kvinnor (i Sverige eller utanför Sverige) som passiva, viljelösa, okunniga, irrationella och osjälvständiga.
Fokus på skillnader och kritik av systerskapet
En författare och teoretiker vid namn Chandra
Talpade Mohantys har påpekat att många västerländska kvinnoforskare i sina studier skapar en
ensidig bild av kvinnor runt om i världen. Mohanty vill visa på att även om kvinnor har mycket
gemensamt så finns det stora skillnader. Däremot
kan kvinnor skapa gemensam förståelse men då
måste det till dialog. Det finns inte ett universellt
förtryck som tar sig samma uttryck över hela
världen. Inom den västerländska feminismen har
Universellt Systerskap – är ett begrepp som
syftar till att det skulle finnas ett förtyck som
tar sig samma uttryck världen över för kvinnor. Universellt systerskap betyder att kvinnor världen över är solidariska med varandra
i kampen mot patriarkatet och att det finns
ett systerskap i detta. Postkolonial feminism
har kommit att ifrågasätta begreppet universellt systerskap genom att påpeka att det även
finns maktkonflikter mellan kvinnor. Och att
det finns materiella och ideologiska maktskillnader inom gruppen kvinnor som man
inte kan låtsas som om de inte finns. De anser även att föreställningen om universellt
systerskap bygger på att imperialismens och
kolonialismens historia och effekter ignoreras.
man missat aspekten av maktkonflikter mellan kvinnor. Därför måste den västerländska
feminismens syn på ett universellt systerskap ifrågasättas. Det är av stor vikt att synliggöra
maktkonflikter mellan kvinnor, och där kvinnor med ”sämre förutsättningar” gång på gång
hamnar i en underordnad situation.
16
Feministiska analyser som försöker överskrida nationella, rasmässiga och etniska
gränser producerar och reproducerar skillnader på olika sätt vilket postkoloniala
feminister belyser t ex genom att visa att
föreställning om universellt systerskap bygger på att den samtida imperialismens historia och effekter ignoreras. De ställer sig
mycket kritiska till att västfeminister tycker
att den patriarkala ”storebrodern” är en och
samma jorden runt eftersom han helt enkelt
representerar manliga intressen oberoende
av imperialismens och rasismens specifika
historier. På samma sätt förstås även kvinnor som en sammanhängande grupp oavsett
kontext och utan hänsyn till klass, etnicitet
osv. Det universella systerskapet visar sig alltså, enligt postkolonialfeministerna, vara ett
begrepp som utplånar alla materiella och ideologiska maktskillnader inom och mellan olika kvinnogrupper, särskilt mellan kvinnor från den så kallade första och tredje världen.
Strukturer/Strukturnivå – Ett strukturellt
perspektiv leder till att man fokuserar på helheten och sambanden i till exempel ett samhälle. Alternativet är att man väljer ut en specifik del och isolerar den från andra delar som
den kan hänga ihop med. Strukturnivå betyder
att just titta på samband istället för att fokusera
på individnivå. Exempelvis skulle man utifrån
ett sånt här perspektiv, om man jämförde kvinnors och mäns löner, inte titta på det som en
ensam fråga. Istället skulle man samtidigt titta
på kvinnor och mäns uttag av föräldraledighet och män och kvinnors historiska roller etc.
Kontext - betyder sammanhang, omgivning
eller övergripande situation. Begreppet är
viktigt inom t ex strukturalismen, postmodernismen och postkolonialismen. Postmodernismen vänder sig t ex emot objektivitet
och att det skulle finnas absoluta sanningar
och fokuserar istället på att allt är relationellt
och kontextuellt. Förståelse och kunskap om
kontexten är viktig för att kunna göra en så
korrekt och poängriktig tolkning som möjligt.
Västerländsk feminism missar alltså väsentliga
detaljer i sina analyser genom att återkommande
utgå från sitt eget synsätt och verka exkluderande för alternativa synsätt. Kvinnors positioner är inte statiska utan beror just på deras ekonomiska, politiska, kulturella och ideologiska
sammanhang. Allas aspekter måste tas hänsyn
till för att försöka ge en trovärdig analys. Trots
alla dessa problem menar ändå många postkoloniala feminister att solidariska band mellan
kvinnor kan upprättas för att tillsammans arbeta mot de lokala och globala strukturer som
underordnar kvinnor, även om dessa strukturer
kan ta sig olika uttryck för olika kvinnor i olika delar av världen. Alla feministiska målsättningar, strategier och teorier bör därför vara
mycket mer medvetna om i vilken geografisk,
historisk och kulturell kontext de skapades i.
17
4. VAD HAR DETTA MED ORGANISATIONER ATT GÖRA?
Kan kvinnoorganisationer som sysslar med fredsarbete eller liknande ha någon användning av det postkoloniala feministiska synsättet? På vilket sätt?
Det postkoloniala bidraget till feminismen
behöver diskuteras och inkorporeras i arbete
som rör kvinnors organisering, fredsarbete
och dylikt eftersom alla som arbetar tillsammans världen över eller i Sverige har olika
förutsättningar, bakgrunder och erfarenheter. Genom att uppmärksamma detta och ta
del av varandras likheter och olikheter kan
vi berika vårt fredsarbete och förstå varandra
på ett bättre sätt. Detta leder i sin tur till ett
ännu bättre samarbete och en bra förutsättning att uppnå de långsiktiga målen av uppbyggandet av jämlika och fredliga samhällen.
Det postkoloniala feministiska perspektivet
applicerat på internationellt fredsarbete är viktigt, i synnerhet när det kommer till mänskliga
möten. Genom att ta del av varandras erfarenheter, likheter och skillnader kan man lära sig
mer om varandra och på så sätt utvecklas både
som individer och som grupp, vilket ger en solid grund för ett fortsatt organisationsarbete.
Även när det gäller förståelsen av konflikter
kan det postkoloniala feministiska perspektivet bidra till bättre strategier och lösningar.
Genom att belysa samma problematik från
olika synvinklar, t ex ett konfliktområde, kan
ett postkolonialt perspektiv bidra till att hantering och lösningar av konflikter blir mer effektiva, mångfacetterade och inkluderande.
En grundläggande fråga i debatten kring inkluderande feminism är: Hur bör vi förstå ett engagemang för jämlikhet och jämställdhet i en värld som rymmer en mångfald
mänskliga olikheter, stränga makthierarkier och bråddjupa klyftor i levnadsvillkor?
18
Vi kan börja med att lyssna på varandra och föra en dialog där vi inte enbart diskuterar som
kvinnor utan som kvinnor med olika etniska, åldersrelaterade, kulturella och socioekonomiska bakgrunder. För att kunna sträva efter ett gemensamt mål måste vi uppmärksamma
våra likheter och skillnader och för att nå detta mål måste vi använda oss av ett ”multikulturellt handlingssätt” där vi tänker på de olika behov som uppstår på grund av de likheter och
skillnader som finns. På så sätt kan vi arbeta för ett mer inkluderande fredsarbete i framtiden.
Det är inte alltid lätt att förstå hur ett postkolonialt feministiskt perspektiv ska omsättas till
handling och praktik. Eller hur ett postkolonialt feministiskt perspektiv kan användas i kvinnoorganisationer och fredsarbeten? Vad kan man praktiskt göra för att försäkra sig om att
verksamheten inkluderar istället för att exkludera? Hur vet man om man bedriver en verksamhet som för vissa känns exkluderande? Dessa frågor är viktiga och svåra att besvara på
något enkelt sätt. Ett sätt att hantera denna problematik och som idag ofta används av olika
organisationer är: lära genom att göra. Genom att få diskutera och göra olika praktiska övningar på detta tema kan man ibland komma närmare svaret på ”hur ska vi göra för att inte
exkludera”? Vid nästa workshop skall vi fokusera på att göra praktiska övningar och diskutera olika sätt att förhålla sig till och använda det vi lärt oss i de två första workshoptillfällena.
Frågor att fundera på:
- Vad innebär ett mer inkluderande feministiskt perspektiv för dig?
- Vilka för- och nackdelar ser du med ett postkolonialt feministiskt perspektiv?
- Tycker du att man kan analysera kön/genus utan att ta hänsyn till exempelvis etnicitet eller
tvärtom? Kan du nämna ett konkret exempel där det räcker att ”bara ha” ett genusperspektiv
respektive ett där man ”måste” ta hänsyn till fler/alla faktorer?
- Håller du med om att faktorer som kön, etnicitet, klass, sexualitet osv. inte kan rangordnas? Varför/Varför inte?
- Tycker du att den s.k. västfeminismen och den s.k. postkoloniala feminismen står emot
varandra? Varför/Varför inte?
- Begränsar grupprättigheter kvinnor? Om ja, på vilket sätt?
19
- Vad tycker du om den postkoloniala feminismens sätt att se på uppdelningar i ”vi” och
”dem”? Är det ett problem eller en nödvändighet att dela in människor i grupper? Kan man
se gruppindelningar som både ett problem och en nödvändighet samtidigt?
- Vad tror du postkoloniala feminister menar när de säger att ”maktrelationer mellan kvinnor måste synliggöras”? Tycker du det är viktigt? Varför/Varför inte?
- Vad finns det för för- respektive nackdelar med att uppmärksamma skillnader mellan kvinnor?
20
Workshop 3
Lära genom att göra
Disposition:
1. Introduktion
2. Praktiska Övningar
1. INTRODUKTION
Under första workshopen presenterades det så kallade ”traditionella” feministiska perspektivet. Vi diskuterade hur osynliga normer och värderingar som finns och upprätthålls i samhället skapar ojämnlika maktförhållanden mellan kvinnor och män. Ett genusperspektiv
presenterades som något man kan använda om man är intresserad av att lyfta fram just
kvinnors och mäns olika makt i samhället. T ex kan ett genusperspektiv användas för att
uppmärksamma att män får högre lön än kvinnor för samma arbete eller att egenskaper
som ofta associeras med kvinnor har lägre status och anses ”sämre” än de egenskaper som
förknippas med män (exempel: kvinnor antas vara obeslutsamma och ologiska medan män
anses vara logiska och beslutsamma). Under den första träffen började vi även diskutera
intressanta men komplicerade frågor som: för vem och av vem är den västerländska traditionella feminismen skapad? Kan det vara så att den traditionella feminismen i vissa avseenden är etnocentrisk eller rent av skapad med de ”västerländska glasögonen” på? Textmaterialet till första workshopen tog också upp tankar kring att kvinnor inte kan förstås som
en homogen grupp utan att kvinnor faktiskt har olika erfarenheter, bakgrunder, behov och
önskningar. I materialet stod det t ex att det är nödvändigt att öka förståelsen för att förtryck
av kvinnor och kvinnors situation alltid är beroende av geografiska, historiska och kulturella
tidsenliga sammanhang. Detta (och såklart mycket mer) diskuterades under vår första träff.
Under vår andra träff, workshop två, fortsatte vi att diskutera och fundera kring dessa frågor. Textmaterialet till träffen introducerade det postkoloniala feministiska perspektivet
med fokus på att det finns fler domineringsfaktorer än bara kön, som t ex klass, etnicitet
och sexualitet. Syftet med denna träff var att skapa tankar och fundera kring hur man kan
skapa en mer inkluderande feminism som kan ”passa” fler (olika) kvinnor samt att diskutera om det är nödvändigt att ta hänsyn till andra aspekter än kön när maktordningar i
samhället skall analyseras eller diskuteras. Under träffen och i textmaterialet till träffen
påpekades olika exempel på hur den ”traditionella” feminismen ibland misslyckats med
att ta hänsyn till fler faktorer än kön. Vi diskuterade bland annat för- och nackdelar med ett
postkolonialt feministiskt perspektiv, om och när det kan vara en fördel att ”bara” ta hänsyn
till kön och tvärtom – när det är nödvändigt att bredda analysen och inkludera fler faktorer
än kön. Det diskuterades även vad kategoriseringar i form av ”vi” och ”de” betyder för hur
21
vi ser på olika grupper av människor, på väst/nord och öst/syd, samt att detta ”vi”
och ”dem” skapande även förekommer inom feministisk kunskapsproduktion. Utöver detta diskuterade vi även maktrelationer mellan kvinnor utifrån om/när de kan
vara bra att synliggöra och ta hänsyn till dem i ett traditionellt feministiskt perspektiv.
På vår tredje workshop är det dags att försöka översätta, göra om, all vår teoretiska kunskap till
praktik. Hur kan vi göra praktiskt, i det vardagliga organisatoriska arbetet, för att vara så inkluderande som möjligt? Detta skall vi göra framförallt genom värderingsövningar, andra övningar och diskussion. Den här workshopen fokuserar på hur normer inom samhället och grupper
påverkar oss. Vi kommer att göra övningar och diskutera hur dessa normer begränsar oss i vårt
arbetssätt samt hur vi kan arbeta för att bli mindre begränsade och istället – mer inkluderande.
Frågor att fundera på:
-Hur kommer vi fram till beslut i min organisation/grupp?
- Finns det en process? Om ja, hur ser den ut?
Är det en person eller flera som tar besluten?
- Tycker du det är viktigt att organisationer/grupper
tänker på att alla människor, alla kvinnor, har olika
erfarenhet, bakgrund, viljor och önskningar? Om ja, hur kan detta göras i den dagliga
verksamheten?
- Hur arbetar min organisation/grupp med rekrytering?
- Hur definierar du kompetens? Hur definieras kompetens i din organisation/grupp?
- Kan du komma på några exempel på hur man kan arbeta i en grupp för att vara så exkluderande som möjligt? (exempel: när och hur träffas man, hur pratar man, hur bestämmer
man, hur delar man upp arbetet, hur kommunicerar man med varandra, osv.)?
-Hur kan man arbeta i en organisation/grupp för att vara så inkluderande som möjligt?
Rent konkret, vad är viktigt att tänka på?
22
Källor och litteraturtips:
Abu-Lughod, Lila (2002) "Do Muslim Women Really Need Saving? Anthropological Reflections on Cultural Relativism and Its Others" American Anthropologist 104:3: 783-90.
Benhabib, Seyla (2004) Jämlikhet och mångfald: demokrati och medborgarskap i en global tidsålder. Uddevalla: Daidalos AB
De los Reyes, Paulina, Irene Molina & Diana Mulinari (red.) (2002) Maktens (o)lika
förklädnader. Stockholm: Atlas
Fazlhashemi, Mohammad (2001) ”Svenskarna moderniserar de äkta mattornas land” i
Sverige och de Andra. Postkoloniala perspektiv. Stockholm: Natur och Kultur
Hirdman Yvonne (1988) "Genussystemet – reflexioner om kvinnors sociala underordning", in Kvinnovetenskaplig tidskrift, nr. 3
Jonsson, Stefan (1998) De andra. Amerikanska kulturkrig och europeisk rasism. Stockholm:
Norstedts Förlag
Kymlicka, Will. (1995) Multicultural Citizenship. A Liberal Theory of Minority
Rights. Oxford: Clarendon Press
Loomba, Ania (2007) Kolonialism/postkolonialism ”En introduktion till ett forskningsfält”. Enskede: TPB
Mohanty, Chandra Talpade (2006) Feminism utan gränser: avkoloniserad teori, praktiserad solidaritet. Sverige: ScandBook
Okin, Susan Moller (2002) Mångkulturalism – kvinnor i kläm? Göteborg : Daidalos
Said, Edward (1995) Orientalism. Stockholm: Ordfront
Shoat, Ella (1998) Talking Visions. New York: The MIT Press
Trinh T. Minh Ha (2002) “Olikhet: sär-skilt för kvinnor i tredje världen”, i Catharina Eriksson, Maria Eriksson Baaz & Håkan Thörn (red) Globaliseringens kulturer: Den postkoloniala paradoxen, rasismen och det mångkulturella samhället. Nora: Nya Doxa.
www.ikff.se
http://www.wilpf.int.ch/index.htm
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kontext
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sociala_normer
http://sv.wikipedia.org/wiki/Strukturalism
http://sv.wikipedia.org/wiki/Etnocentrism
http://sv.wikipedia.org/wiki/Imperialism
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kolonialism
http://sv.wikipedia.org/wiki/Genusvetenskap
23
Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet
Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) är den svenska sektionen av internationella organisationen Women’s International League for Peace and
Freedom (WILPF).
IKFF arbetar förebyggande för fredlig konflikthantering. Vi vill att säkerhetspolitik
skall innehålla mer än den militära dimensionen. Säkerhet handlar om individer och
kan inte uppnås med våld och vapen.
Våra prioriterade frågor är att utmana militarismen och att få beslutsfattare på lokal,
nationell och internationell nivå att investera i fred. Vi arbetar med detta genom
politisk påverkan, informationsarbete samt stödjer de projekt som WILPF bedriver
internationellt.
Ett medlemskap i IKFF innebär att du är en av tusentals kvinnor och män runt om
i världen som arbetar för fred och säkerhet på alla nivåer. Du får möjlighet att lära
dig mer om säkerhetspolitik genom IKFF:s aktiviteter runt om i landet, vår tidskrift
Fred och Frihet och våra publikationer. Du kan också ta del av vårt arbete genom att
engagera dig i vår nationella och internationella verksamhet och har också möjlighet
att söka våra internationella praktikplatser. Utöver detta stödjer du dessutom projekt
över hela världen som drivs av kvinnor i konfliktområden för att skapa säkerhet utifrån de lokala behoven. Läs mer om medlemskap och vår verksamhet på www.ikff.se.
Vill du veta mer?
Kontakta Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet
Norrtullsgatan 45, 113 45 Stockholm
08-7029810
www.ikff.se
24
