Feminism i internationell politik – bidrag och

Feminism i internationell politik –
bidrag och utmaningar
V
ar är alla kvinnor i den internationella politiken?
Detta har hunnit bli en klassisk inledningsfråga i
feministiska studier av internationell politik. Trots
att frågan ställts i över 20 år är den fortfarande lika relevant. Det finns färre kvinnor inom utrikes- och säkerhetspolitik än inom något annat politikområde. Det finns också
färre kvinnor inom det akademiska studiet av internationella relationer (IR) än inom någon annan statsvetenskaplig inriktning.
Frånvaron av kvinnor är således karaktäristisk för både
teori och praktik.
Internationell politik och säkerhet har historiskt sett varit
en manlig domän. Nationens säkerhet är vanligtvis något
som alla medborgare anser vara en viktig politisk fråga. Men
att definiera vad säkerhet är, att försvara den och att i allmänhet handha nationella och internationella säkerhetsfrågor
är något som män traditionellt gjort och till överväldigande
majoritet fortfarande gör. Inom diplomatin, det militära och
52
essäer och analyser
i utrikespolitiken utgör kvinnor på 2000-talet fortfarande en
mycket liten minoritet.
Feministiska perspektiv gjorde sitt intåg på IR-arenan i slutet på 80-talet och har introducerat kön som både empirisk och
analytisk kategori i studiet av internationell politik och säkerhet. IR är en ung akademisk disciplin; de första lärosätena
inrättades efter första världskriget. Den moderna akademiska
disciplinen IR föddes egentligen på grund av ett behov från
statsmakter att hitta svar på frågor som rör diplomati och strategiska utrikespolitiska frågor. Feminismen däremot har sina
rötter i en social rörelse som handlar om kvinnors fri­görelse
och rättigheter.
I samband med kalla krigets slut kom en hel mängd nya frågor in på IR-arenan. När internationell politik inte längre dominerades av den öst-västliga rivaliteten började även icke-statliga
aktörers inverkan internationellt att begrundas och intresset
ökade för ”nya” säkerhetsfrågor som till exempel globalisering,
mänskliga rättigheter och etniska konflikter. Denna nya breddade säkerhetsagenda öppnade för nya perspektiv och därmed
också för feminismen.
Det feministiska perspektivet kom till en början främst att
bedrivas som en kritik mot den traditionella huvudfåran i
IR-forskning. I det traditionella studiet av säkerhet definieras säkerhet utifrån statlig territoriell integritet och suveränitet och hotet mot säkerhet anses primärt utgöras av ett militärt hot. Säkerhet antas därför vara något man uppnår med
militära medel.
Dagens konflikthärdar är dock i allt större utsträckning
inomstatliga snarare än mellanstatliga och fenomen som terrorism, organiserad brottslighet, statskollaps, migration och
pandemier faller under studiet av säkerhet och internationella
relationer. Effektiv hantering av dessa samtida problem kan
sällan baseras på traditionella utrikes- och säkerhetspolitiska
metoder. Feminister har kritiserat stat-centrismen inom traditionell IR, och det faktum att statens säkerhet prioriteras
53
högre än den sociala säker­heten för dess individer. Feminister
intresserar sig särskilt för individens säkerhet och ofta de individer som är mest marginaliserade globalt sett, som exempelvis kvinnor i tredje världen.
Feminismen har kommit att bli en accepterad och respekterad
del av IR-forskning och är idag en omfattande forskningsinriktning, även om den fortfarande har ett marginellt inflytande på
disciplinen i dess helhet. Och idag handlar feministisk forskning inom IR om långt mer än uteslutandet av kvinnor.
Genusbegreppet
Ett grundläggande begrepp i all feministisk forskning är genus. Det används generellt för att skilja mellan biologiskt och
socialt kön och det handlar om de kulturella och sociala beteenden som vi associerar till manligt och kvinnligt. Den svenska genusforskaren Yvonne Hirdman har på ett bra sätt beskrivit vad genus handlar om och hur genus­begreppet används i
samhällsvetenskaplig forskning. Hirdman menar att genussystemet ska förstås som ett dynamiskt system, som består av
förväntningar, uppfattningar och processer som interagerar
och genererar visa reguljära beteendemönster i vårt samhälle. Genussystemets strukturer utgör en bas för hela vår sociala, ekonomiska och politiska samhällsordning.
Genussystemet består av två logiker – dikotomi och ­hierarki.
Dikotomin består i systemets strikta uppdelning och separering av det maskulina och det feminina. Att klassificera och
dela in vår verklighet i olika kategorier är fundamentalt för
vår förståelse av verkligheten och den första grundläggande
klassificeringen vi gör i relation till en annan människa är att
bestämma dess kön. De flesta personer upplever ett visst obehag och har svårt att förhålla sig till en annan människa om
det är svårt att avgöra vilket kön den har.
Dikotomin och den strikta separationen mellan feminint
och maskulint skapar förutsättningar för och legitimerar den
54
essäer och analyser
andra logiken – hierarkin. I hierarkin representerar det maskulina normen och är överordnat det feminina. Genussystemet,
bestående av denna dikotomi och hierarki, finns närvarande
överallt i alla mänskliga sammanhang – i sociala relationer, i
institutioner och organisationer, och i individuella och kollektiva identiteter. Hirdman menar att genussystemet ska ses som
en process, där maskulinitet och femininitet hela tiden skapas
och återskapas och påverkar hur vi lever våra liv.
Olika feministiska inriktningar
Feminismen är långt ifrån en homogen teoribildning. Det
finns en mängd olika inriktningar med fundamentalt olika
utgångspunkter, inte sällan motstridiga. Den svenska statsvetaren Annica Kronsell har gjort en användbar klassificering av de
olika feministiska inriktningarna. Särartsfeminister, ibland även
kallade livmodersfeminister, poängterar olikheten mellan könen
och hävdar att könsordningen innebär att kvinnliga värden
nedvärderas och förringas. Här finner vi exempelvis kvinnor
inom fredsrörelsen som förknippar kvinnlighet med fred och
man lyfter fram kvinnors vårdande egenskaper. Målsättningen
är att de traditionella (stereo)typiskt kvinnliga egenskaperna
ska uppvärderas och jämställas med de (stereo)typiskt manliga
egenskaperna. Liberala feminister poängterar däremot lik­heten
mellan könen och menar att den ojämlikhet som finns i samhället kan härledas från lagstiftning, institutioner och regelverk
som är diskriminerande. Därför anser de att diskriminering
och ojämlikheter kan avhjälpas genom strukturella förändringar av lagar och regler. Radikalfeminister, som exempelvis
marxistfeminister, ser däremot problemet som att kvinnors
arbete, barnafödande, kärlek och omhändertagande systematiskt exploateras av män. Detta dominansförhållande upprätthålls genom objektifiering och våld. Poststrukturella feminister
är ett samlingsnamn för konstruktivister, postmoderna, och
postkoloniala feminister. Här betonas den sociala konstruktio-
55
nen av kön. Manlighet och kvinnlighet är något som ständigt
skapas i sociala sammanhang och det är i vårt dagliga liv och
agerande som könsordningen blir till.
Den feministiska IR-forskning som bedrivs idag faller till
största delen inom ramen för postrukturalism eller liberalism.
Forskning har involverat en mängd olika internationella frågor
som säkerhet, mänskliga rättigheter, global governance, demokratisering och utvecklingsfrågor. Frågan som kvarstår är dock
vad studiet av relationer mellan stater har med kön att göra.
Trots den diversifierade karaktären av feminism som teoribildning finns vissa generella poänger som den feministiska
IR-forskningen gör.
Generella utgångspunkter i forskningen
För det första utgår feminismen från att internationell politik
inte är könsneutral. Däremot har frånvaron av kvinnor kommit att uppfattas som något naturligt och något som vi inte ens
reflekterar över. Det har blivit en icke-fråga som enligt feminister måste belysas. Osynligheten beror på den ovan nämnda
hierarkiska logiken där mannen är överordnad kvinnan och
detta leder till att den offentliga, politiska sfären blir maskuliniserad. Detta gäller alldeles särskilt för utrikes- och säkerhetspolitik. Internationell politik har alltid varit en aktivitet som
starkt påverkas av könsstrukturer.
En grundläggande feministisk fråga är hur det internationella systemet stödjer och upprätthåller underordningen av
kvinnor på ett globalt plan och hur maktpolitiska strukturer
och dominanta former av kunskap skapas, sprids och legitimeras. Det feministiska perspektivet ifrågasätter hur vi förstår
världen och den hegemoniska maskuliniteten som tas för given
och legitimerar hur världen är organiserad. Feministerna tittar
ofta på kvinnors säkerhet och ekonomiska situation och hur
ojämlika genusstrukturer upprätthålls genom globala strukturer och processer. Hur stater agerar och hur deras utrikespo-
56
essäer och analyser
litik legitimeras analyseras ur ett genusperspektiv och därigenom kan den hegemoniska maskuliniteten belysas.
Historiskt och traditionellt har det moderna systemet av stater enbart sett män som statens subjekt. Medborgaren, arbetaren, soldaten är per definition en manlig individ. Staten är
skapad av och för män. Kvinnor har istället stått i passiv beroendeställning till mannen och haft sin plats i den privata sfären.
Detta kan självklart uppfattas som en utgångspunkt som
inte längre gäller. Kvinnor deltar åtminstone i vår del av världen i den offentliga politiska sfären och har uppnått status som
jämställd medborgare med politisk rösträtt. Det moderna systemet av stater som föddes med Westfaliska freden 1648 har
dock under sin historia av drygt 350 år accepterat kvinnor som
medborgare enbart under en begränsad tid. När kvinnor idag
utesluts från den generella politiska sfären handlar det ofta
inte längre om ett formellt legalt uteslutande.
Men frånvaron av kvinnor är fortfarande ett realpolitiskt faktum, särskilt när det gäller den utrikes- och säkerhets­politiska
arenan. Med mannen som norm genom historien har det
mänskliga kommit att representeras och likställas med det
manliga. Staten kan till och med ses som den huvudsakliga
organisatören av all könsordning i vårt samhälle – från den
lokala till den globala nivån.
Själva uppbyggnaden av vår moderna nationalstat har varit
helt beroende av krigföring. Det internationella systemet av
stater har fötts ur krig. Nationell självbild och nationellt självförtroende i den moderna staten och hos dess medborgare
grundar sig ofta på historiebeskrivningar om storslagna segrar
i krig. Staten har sin främsta legitimitet i sina säkerhetsfunktioner, sitt monopol på våldsutövande och i det att den garanterar sina medborgare säkerhet mot yttre fiender. Den kollektiva identiteten baseras ofta på minnet av krig och uppnådd
självständighet. Första klassens medborgare är krigshjälten –
en position som historiskt varit ouppnåelig för kvinnor. Den
57
hegemoniska maskuliniteten legitimeras genom att man glorifierar krigshjälten och associerar mänsklig (manlig) excellens med duglighet i strid.
Feminism vs genusanalys
Feministisk forskning representerar en kritik mot existerande
maktstrukturer som baseras på kön. Användandet av genusperspektiv involverar i allmänhet ett politiskt ställningstagande
och en normativ ståndpunkt, dock inte alltid och inte nödvändigtvis.
Enligt Charli Carpenter, en av världens främsta feministiska
IR- teoretiker, ska genusperspektivet användas som ett förklarande ramverk helt separat och frånkopplat feministiska normativa och politiska aspekter. Carpenter menar att när politisk
feminism blir synonymt med vetenskaplig genusanalys innebär detta att genusanalysen blir vetenskapligt marginaliserad:
dels hindrar det dem som inte identifierar sig som feminister att använda genus som analytiskt verktyg; dels förhindras
ett meningsfullt engagemang och en dialog med traditionella
IR-forskare. Därmed hindras också genusanalys från att integreras i IR-disciplinen i dess helhet. Genusanalys som vetenskapligt verktyg har stor potential och många förtjänster som
enligt Carpenter skulle utnyttjas av fler samhällsvetenskapliga
forskare om den inte uppfattades som synonym med politiskt
laddad feminism.
Vetenskapliga och empiriska bidrag
Det finns en genuin förbryllning kring hur användbar och nyttig den feministiska forskningen är inom IR. Hur ser forskningsprogrammet egentligen ut och kan verkligen feminism
hjälpa oss att lösa realpolitiska problem i världen?
IR har traditionellt fokuserat på säkerhetsfrågor från ett
strukturellt perspektiv och på mellanstatlig nivå. Inom femi-
58
essäer och analyser
nismen tittar man istället ofta på hur internationell politik
påverkar individers säkerhet, och särskilt då hur den påverkar
marginaliserade grupper av individer. Medan traditionell IR
som regel har ett ”helikopterperspektiv” så analyserar feminister istället den lokala nivån. En känd feministisk forskare vid
namn Cynthia Enloe har analyserat amerikanska militärbaser
och hur den amerikanska militära strategin exploaterar kvinnor, bland annat genom prostitution. Hon har också analyserat diplomathustruns roll i klassisk diplomati – en ofta mycket
viktig men aldrig erkänd roll.
Globalisering och den globala ekonomin är också viktiga i
feministisk forskning. Den globala omstruktureringen av ekonomin har exempelvis lett till en globalt ökad arbetslöshet för
kvinnor då nedskärningar inom vård, skola och omsorg innebär att kvinnors arbetsbörda ökar genom ansvaret för obetalt
arbete.
I hela världen finns bara tre procent kvinnor på toppositioner
i multinationella företag, medan 70 procent av alla de absolut
fattigaste människorna i världen, de som lever på mindre än
10 kronor per dag, är kvinnor.
Exempel på andra viktiga frågor som analyseras är sex­turism,
trafficking och postorderfruar.
Den del av feministisk forskning som kanske ligger närmare
den traditionella IR-forskningen är den som rör krig, försvar
och militär. Feminister är inte bara intresserade av vad som
orsakar krig, utan också vad som händer under krig. Militär
kapacitet ses inte som en försäkran mot externa hot, utan istället som något som legitimerar våldsutövning av staten både
inom dess gränser och internationellt. Kvinnor och män drabbas på olika sätt av krig. Genusforskningen har bland annat
visat på hur det i situationer av eskalerande konflikt, innan
regelrätt krig bryter ut, blir tydligt på en samhällsnivå hur våld
och sexuella övergrepp ökar mot kvinnor både i och utanför
hemmet. Den här kunskapen fungerar idag som en ”early warning” för väpnade konflikter.
59
Kvinnor är dock inte bara offer i krig. Historiskt sett har krig,
konflikt och det militära varit helt dominerat av män. Men
kvinnor har i högsta grad haft aktiva roller både som moraliskt
stöd, som fredskämpar och som soldater. Vad gäller militära
institutioner har kvinnor i stort sett varit uteslutna eller eventuellt kunnat engagera sig som frivilliga, men kvinnliga soldater har alltid funnits även om de utgjort en minoritet. Israel
är idag något av ett undantag som det enda land i världen med
obligatorisk kvinnlig värnplikt.
Kvinnliga soldater återfinns däremot ofta i olika former av
gerillakrigföring, som i exempelvis El Salvador, Nicaragua,
Sydafrika eller som hos de tamilska tigrarna i Sri Lanka.
Kvinnliga gerillasoldater har ofta rykte om sig att vara speciellt grymma och hänsynslösa och lokal ortsbefolkning fruktar
många gånger kvinnliga stridande soldater mer än manliga.
Forskare är oense om vad förklaringen till detta kan vara.
Vissa menar att kvinnliga gerillasoldater verkligen är grymmare än sina manliga kollegor, kanske på grund av att de känner ett större behov av att hävda sig i en manlig miljö. Andra
forskare menar att kvinnliga gerillasoldater endast upplevs
som grymmare, eftersom kvinnor förväntas vara fredliga och
omhändertagande och definitivt inte förväntas bära vapen och
döda. Samtidigt som kvinnliga gerilla­soldater strider på samma villkor som män, har de sällan samma villkor i lägren. Ofta
har de en dubbel- eller trippelfunktion: förutom som stridande
soldat fungerar de även som hushållerskor och sexslavar.
Ett annat viktigt område för feministisk forskning är hur
militära förhållanden håller på att förändras. Efter kalla krigets slut har militärens roll i väst alltmer kommit att handla
om fredsskapande och fredsbevarande insatser vid olika oroshärdar världen över. Ambitionen att upprätthålla mass­arméer
har i stort övergetts och den traditionella krigarens tid är förbi.
Vad händer egentligen när en institution, som under århundraden haft sitt främsta syfte i och ständigt utvecklat sin förmåga
att bedriva krig, istället ska användas för att skapa fred?
60
essäer och analyser
De kompetenser som efterfrågas i samband med fredsbevarande insatser är god kommunikationsförmåga, förståelse för
individers problem, empati och samarbetsförmåga. Det här är
egenskaper som traditionellt har tillskrivits kvinnor och definitivt inte ansetts förenliga med säkerhetspolitik. Det har dessutom visat sig att kvinnliga soldater i fredsbevarande styrkor
varit mer framgångsrika än män. Särartsfeministernas förklaring till detta är att kvinnor till sin natur är fredligare än män.
De poststrukturella feministerna menar istället att det beror
på att kvinnor uppfattas som mindre provocerande av civila –
de uppfattas inte som ”riktiga” soldater och har därmed lät�tare att upprätta kontakt med lokalbefolkningen och få denna
att ta del i det fredsuppbyggande arbetet, särskilt den kvinnliga delen. För den poststrukturella feminismen blir detta lite
av en moment 22-situation. De kvinnliga soldaternas framgångar som fredsbevarare underbygger och återskapar vissa
könsstereotyper. Är det ändå rätt att utnyttja fördomar om det
främjar fred?
En kritik som ofta riktas mot feminismen inom IR är att
den insinuerar att kvinnor är moraliskt överlägsna män. De
flesta feminister (med undantag av särartsfeministerna) hävdar att en sådan ståndpunkt är skadlig och dessutom helt felaktig. Stereotypen av kvinnor som fredliga, passiva och känslosamma och män som aggressiva, aktiva och rationella är en
social konstruktion som underordnar kvinnorna. Att hävda
att kvinnor är fredliga och män aggressiva är både kontraproduktivt och ovetenskapligt. Inom det militära kan man exempelvis inte förlita sig på att aggressivitet är naturligt inbyggd i
män; den måste istället läras in och skapas. Metoderna är oftast
tvångsmässiga och pennalistiska och bygger på utnyttjandet av
unga mäns sexuella osäkerhet. I den militära träningen pressas män att bevisa sin manlighet, och den största förödmjukelsen är att bli kallad för fruntimmer.
Feministisk forskning och genusperspektiv har idag nått
internationellt erkännande, både i teori och praktik. Det
61
internationella samfundet har på ett tydligt sätt tagit ställning
genom resolution 1325 som antogs av FNs säkerhetsråd 2001.
Genom denna resolution har FN förbundit sig att alltid utgå
från ett genusperspektiv i analysen av behovet av fredsbevarande insatser. Resolutionen innebär att kvinnor ska finnas
representerade både i fredsbevarande styrkor, i fredsförhandlingar och i återuppbyggnaden av samhället.
Kristin Ljungkvist
doktorand vid statsvetenskapliga institutionen,
Uppsala universitet och
forskningsassistent vid Utrikespolitiska Institutet
Referenser
Carpenter, R. Charli (2002),”Gender Theory in World
­Politics: Contributions of a Nonfeminist Standpoint?”,
­International Studies Review Vol.4 Issue 3
Enloe, Cynthia (1989), Bananas, Beaches and Bases Making
­Feminist Sense of International Politics. London: ­University
­California Press, Ltd.
Hirdman, Yvonne (1988), ”Genussystemet – reflexioner kring
kvinnors sociala underordning”, Kvinnovetenskaplig Tidskrift,
Nr. 3.
Kronsell, Annica (2006), ”Feminism”, i Tallberg, Jonas och
Gustavsson, Jakob, Internationella Relationer. Lund: Studentlitteratur.
Tickner, J Ann (1992), Gender in International Relations ­Feminist
Perspectives on Achieving Global Security. New York: Columbia
University Press.
62