Feminism i internationell politik – bidrag och utmaningar V ar är alla kvinnor i den internationella politiken? Detta har hunnit bli en klassisk inledningsfråga i feministiska studier av internationell politik. Trots att frågan ställts i över 20 år är den fortfarande lika relevant. Det finns färre kvinnor inom utrikes- och säkerhetspolitik än inom något annat politikområde. Det finns också färre kvinnor inom det akademiska studiet av internationella relationer (IR) än inom någon annan statsvetenskaplig inriktning. Frånvaron av kvinnor är således karaktäristisk för både teori och praktik. Internationell politik och säkerhet har historiskt sett varit en manlig domän. Nationens säkerhet är vanligtvis något som alla medborgare anser vara en viktig politisk fråga. Men att definiera vad säkerhet är, att försvara den och att i allmänhet handha nationella och internationella säkerhetsfrågor är något som män traditionellt gjort och till överväldigande majoritet fortfarande gör. Inom diplomatin, det militära och 52 essäer och analyser i utrikespolitiken utgör kvinnor på 2000-talet fortfarande en mycket liten minoritet. Feministiska perspektiv gjorde sitt intåg på IR-arenan i slutet på 80-talet och har introducerat kön som både empirisk och analytisk kategori i studiet av internationell politik och säkerhet. IR är en ung akademisk disciplin; de första lärosätena inrättades efter första världskriget. Den moderna akademiska disciplinen IR föddes egentligen på grund av ett behov från statsmakter att hitta svar på frågor som rör diplomati och strategiska utrikespolitiska frågor. Feminismen däremot har sina rötter i en social rörelse som handlar om kvinnors fri­görelse och rättigheter. I samband med kalla krigets slut kom en hel mängd nya frågor in på IR-arenan. När internationell politik inte längre dominerades av den öst-västliga rivaliteten började även icke-statliga aktörers inverkan internationellt att begrundas och intresset ökade för ”nya” säkerhetsfrågor som till exempel globalisering, mänskliga rättigheter och etniska konflikter. Denna nya breddade säkerhetsagenda öppnade för nya perspektiv och därmed också för feminismen. Det feministiska perspektivet kom till en början främst att bedrivas som en kritik mot den traditionella huvudfåran i IR-forskning. I det traditionella studiet av säkerhet definieras säkerhet utifrån statlig territoriell integritet och suveränitet och hotet mot säkerhet anses primärt utgöras av ett militärt hot. Säkerhet antas därför vara något man uppnår med militära medel. Dagens konflikthärdar är dock i allt större utsträckning inomstatliga snarare än mellanstatliga och fenomen som terrorism, organiserad brottslighet, statskollaps, migration och pandemier faller under studiet av säkerhet och internationella relationer. Effektiv hantering av dessa samtida problem kan sällan baseras på traditionella utrikes- och säkerhetspolitiska metoder. Feminister har kritiserat stat-centrismen inom traditionell IR, och det faktum att statens säkerhet prioriteras 53 högre än den sociala säker­heten för dess individer. Feminister intresserar sig särskilt för individens säkerhet och ofta de individer som är mest marginaliserade globalt sett, som exempelvis kvinnor i tredje världen. Feminismen har kommit att bli en accepterad och respekterad del av IR-forskning och är idag en omfattande forskningsinriktning, även om den fortfarande har ett marginellt inflytande på disciplinen i dess helhet. Och idag handlar feministisk forskning inom IR om långt mer än uteslutandet av kvinnor. Genusbegreppet Ett grundläggande begrepp i all feministisk forskning är genus. Det används generellt för att skilja mellan biologiskt och socialt kön och det handlar om de kulturella och sociala beteenden som vi associerar till manligt och kvinnligt. Den svenska genusforskaren Yvonne Hirdman har på ett bra sätt beskrivit vad genus handlar om och hur genus­begreppet används i samhällsvetenskaplig forskning. Hirdman menar att genussystemet ska förstås som ett dynamiskt system, som består av förväntningar, uppfattningar och processer som interagerar och genererar visa reguljära beteendemönster i vårt samhälle. Genussystemets strukturer utgör en bas för hela vår sociala, ekonomiska och politiska samhällsordning. Genussystemet består av två logiker – dikotomi och ­hierarki. Dikotomin består i systemets strikta uppdelning och separering av det maskulina och det feminina. Att klassificera och dela in vår verklighet i olika kategorier är fundamentalt för vår förståelse av verkligheten och den första grundläggande klassificeringen vi gör i relation till en annan människa är att bestämma dess kön. De flesta personer upplever ett visst obehag och har svårt att förhålla sig till en annan människa om det är svårt att avgöra vilket kön den har. Dikotomin och den strikta separationen mellan feminint och maskulint skapar förutsättningar för och legitimerar den 54 essäer och analyser andra logiken – hierarkin. I hierarkin representerar det maskulina normen och är överordnat det feminina. Genussystemet, bestående av denna dikotomi och hierarki, finns närvarande överallt i alla mänskliga sammanhang – i sociala relationer, i institutioner och organisationer, och i individuella och kollektiva identiteter. Hirdman menar att genussystemet ska ses som en process, där maskulinitet och femininitet hela tiden skapas och återskapas och påverkar hur vi lever våra liv. Olika feministiska inriktningar Feminismen är långt ifrån en homogen teoribildning. Det finns en mängd olika inriktningar med fundamentalt olika utgångspunkter, inte sällan motstridiga. Den svenska statsvetaren Annica Kronsell har gjort en användbar klassificering av de olika feministiska inriktningarna. Särartsfeminister, ibland även kallade livmodersfeminister, poängterar olikheten mellan könen och hävdar att könsordningen innebär att kvinnliga värden nedvärderas och förringas. Här finner vi exempelvis kvinnor inom fredsrörelsen som förknippar kvinnlighet med fred och man lyfter fram kvinnors vårdande egenskaper. Målsättningen är att de traditionella (stereo)typiskt kvinnliga egenskaperna ska uppvärderas och jämställas med de (stereo)typiskt manliga egenskaperna. Liberala feminister poängterar däremot lik­heten mellan könen och menar att den ojämlikhet som finns i samhället kan härledas från lagstiftning, institutioner och regelverk som är diskriminerande. Därför anser de att diskriminering och ojämlikheter kan avhjälpas genom strukturella förändringar av lagar och regler. Radikalfeminister, som exempelvis marxistfeminister, ser däremot problemet som att kvinnors arbete, barnafödande, kärlek och omhändertagande systematiskt exploateras av män. Detta dominansförhållande upprätthålls genom objektifiering och våld. Poststrukturella feminister är ett samlingsnamn för konstruktivister, postmoderna, och postkoloniala feminister. Här betonas den sociala konstruktio- 55 nen av kön. Manlighet och kvinnlighet är något som ständigt skapas i sociala sammanhang och det är i vårt dagliga liv och agerande som könsordningen blir till. Den feministiska IR-forskning som bedrivs idag faller till största delen inom ramen för postrukturalism eller liberalism. Forskning har involverat en mängd olika internationella frågor som säkerhet, mänskliga rättigheter, global governance, demokratisering och utvecklingsfrågor. Frågan som kvarstår är dock vad studiet av relationer mellan stater har med kön att göra. Trots den diversifierade karaktären av feminism som teoribildning finns vissa generella poänger som den feministiska IR-forskningen gör. Generella utgångspunkter i forskningen För det första utgår feminismen från att internationell politik inte är könsneutral. Däremot har frånvaron av kvinnor kommit att uppfattas som något naturligt och något som vi inte ens reflekterar över. Det har blivit en icke-fråga som enligt feminister måste belysas. Osynligheten beror på den ovan nämnda hierarkiska logiken där mannen är överordnad kvinnan och detta leder till att den offentliga, politiska sfären blir maskuliniserad. Detta gäller alldeles särskilt för utrikes- och säkerhetspolitik. Internationell politik har alltid varit en aktivitet som starkt påverkas av könsstrukturer. En grundläggande feministisk fråga är hur det internationella systemet stödjer och upprätthåller underordningen av kvinnor på ett globalt plan och hur maktpolitiska strukturer och dominanta former av kunskap skapas, sprids och legitimeras. Det feministiska perspektivet ifrågasätter hur vi förstår världen och den hegemoniska maskuliniteten som tas för given och legitimerar hur världen är organiserad. Feministerna tittar ofta på kvinnors säkerhet och ekonomiska situation och hur ojämlika genusstrukturer upprätthålls genom globala strukturer och processer. Hur stater agerar och hur deras utrikespo- 56 essäer och analyser litik legitimeras analyseras ur ett genusperspektiv och därigenom kan den hegemoniska maskuliniteten belysas. Historiskt och traditionellt har det moderna systemet av stater enbart sett män som statens subjekt. Medborgaren, arbetaren, soldaten är per definition en manlig individ. Staten är skapad av och för män. Kvinnor har istället stått i passiv beroendeställning till mannen och haft sin plats i den privata sfären. Detta kan självklart uppfattas som en utgångspunkt som inte längre gäller. Kvinnor deltar åtminstone i vår del av världen i den offentliga politiska sfären och har uppnått status som jämställd medborgare med politisk rösträtt. Det moderna systemet av stater som föddes med Westfaliska freden 1648 har dock under sin historia av drygt 350 år accepterat kvinnor som medborgare enbart under en begränsad tid. När kvinnor idag utesluts från den generella politiska sfären handlar det ofta inte längre om ett formellt legalt uteslutande. Men frånvaron av kvinnor är fortfarande ett realpolitiskt faktum, särskilt när det gäller den utrikes- och säkerhets­politiska arenan. Med mannen som norm genom historien har det mänskliga kommit att representeras och likställas med det manliga. Staten kan till och med ses som den huvudsakliga organisatören av all könsordning i vårt samhälle – från den lokala till den globala nivån. Själva uppbyggnaden av vår moderna nationalstat har varit helt beroende av krigföring. Det internationella systemet av stater har fötts ur krig. Nationell självbild och nationellt självförtroende i den moderna staten och hos dess medborgare grundar sig ofta på historiebeskrivningar om storslagna segrar i krig. Staten har sin främsta legitimitet i sina säkerhetsfunktioner, sitt monopol på våldsutövande och i det att den garanterar sina medborgare säkerhet mot yttre fiender. Den kollektiva identiteten baseras ofta på minnet av krig och uppnådd självständighet. Första klassens medborgare är krigshjälten – en position som historiskt varit ouppnåelig för kvinnor. Den 57 hegemoniska maskuliniteten legitimeras genom att man glorifierar krigshjälten och associerar mänsklig (manlig) excellens med duglighet i strid. Feminism vs genusanalys Feministisk forskning representerar en kritik mot existerande maktstrukturer som baseras på kön. Användandet av genusperspektiv involverar i allmänhet ett politiskt ställningstagande och en normativ ståndpunkt, dock inte alltid och inte nödvändigtvis. Enligt Charli Carpenter, en av världens främsta feministiska IR- teoretiker, ska genusperspektivet användas som ett förklarande ramverk helt separat och frånkopplat feministiska normativa och politiska aspekter. Carpenter menar att när politisk feminism blir synonymt med vetenskaplig genusanalys innebär detta att genusanalysen blir vetenskapligt marginaliserad: dels hindrar det dem som inte identifierar sig som feminister att använda genus som analytiskt verktyg; dels förhindras ett meningsfullt engagemang och en dialog med traditionella IR-forskare. Därmed hindras också genusanalys från att integreras i IR-disciplinen i dess helhet. Genusanalys som vetenskapligt verktyg har stor potential och många förtjänster som enligt Carpenter skulle utnyttjas av fler samhällsvetenskapliga forskare om den inte uppfattades som synonym med politiskt laddad feminism. Vetenskapliga och empiriska bidrag Det finns en genuin förbryllning kring hur användbar och nyttig den feministiska forskningen är inom IR. Hur ser forskningsprogrammet egentligen ut och kan verkligen feminism hjälpa oss att lösa realpolitiska problem i världen? IR har traditionellt fokuserat på säkerhetsfrågor från ett strukturellt perspektiv och på mellanstatlig nivå. Inom femi- 58 essäer och analyser nismen tittar man istället ofta på hur internationell politik påverkar individers säkerhet, och särskilt då hur den påverkar marginaliserade grupper av individer. Medan traditionell IR som regel har ett ”helikopterperspektiv” så analyserar feminister istället den lokala nivån. En känd feministisk forskare vid namn Cynthia Enloe har analyserat amerikanska militärbaser och hur den amerikanska militära strategin exploaterar kvinnor, bland annat genom prostitution. Hon har också analyserat diplomathustruns roll i klassisk diplomati – en ofta mycket viktig men aldrig erkänd roll. Globalisering och den globala ekonomin är också viktiga i feministisk forskning. Den globala omstruktureringen av ekonomin har exempelvis lett till en globalt ökad arbetslöshet för kvinnor då nedskärningar inom vård, skola och omsorg innebär att kvinnors arbetsbörda ökar genom ansvaret för obetalt arbete. I hela världen finns bara tre procent kvinnor på toppositioner i multinationella företag, medan 70 procent av alla de absolut fattigaste människorna i världen, de som lever på mindre än 10 kronor per dag, är kvinnor. Exempel på andra viktiga frågor som analyseras är sex­turism, trafficking och postorderfruar. Den del av feministisk forskning som kanske ligger närmare den traditionella IR-forskningen är den som rör krig, försvar och militär. Feminister är inte bara intresserade av vad som orsakar krig, utan också vad som händer under krig. Militär kapacitet ses inte som en försäkran mot externa hot, utan istället som något som legitimerar våldsutövning av staten både inom dess gränser och internationellt. Kvinnor och män drabbas på olika sätt av krig. Genusforskningen har bland annat visat på hur det i situationer av eskalerande konflikt, innan regelrätt krig bryter ut, blir tydligt på en samhällsnivå hur våld och sexuella övergrepp ökar mot kvinnor både i och utanför hemmet. Den här kunskapen fungerar idag som en ”early warning” för väpnade konflikter. 59 Kvinnor är dock inte bara offer i krig. Historiskt sett har krig, konflikt och det militära varit helt dominerat av män. Men kvinnor har i högsta grad haft aktiva roller både som moraliskt stöd, som fredskämpar och som soldater. Vad gäller militära institutioner har kvinnor i stort sett varit uteslutna eller eventuellt kunnat engagera sig som frivilliga, men kvinnliga soldater har alltid funnits även om de utgjort en minoritet. Israel är idag något av ett undantag som det enda land i världen med obligatorisk kvinnlig värnplikt. Kvinnliga soldater återfinns däremot ofta i olika former av gerillakrigföring, som i exempelvis El Salvador, Nicaragua, Sydafrika eller som hos de tamilska tigrarna i Sri Lanka. Kvinnliga gerillasoldater har ofta rykte om sig att vara speciellt grymma och hänsynslösa och lokal ortsbefolkning fruktar många gånger kvinnliga stridande soldater mer än manliga. Forskare är oense om vad förklaringen till detta kan vara. Vissa menar att kvinnliga gerillasoldater verkligen är grymmare än sina manliga kollegor, kanske på grund av att de känner ett större behov av att hävda sig i en manlig miljö. Andra forskare menar att kvinnliga gerillasoldater endast upplevs som grymmare, eftersom kvinnor förväntas vara fredliga och omhändertagande och definitivt inte förväntas bära vapen och döda. Samtidigt som kvinnliga gerilla­soldater strider på samma villkor som män, har de sällan samma villkor i lägren. Ofta har de en dubbel- eller trippelfunktion: förutom som stridande soldat fungerar de även som hushållerskor och sexslavar. Ett annat viktigt område för feministisk forskning är hur militära förhållanden håller på att förändras. Efter kalla krigets slut har militärens roll i väst alltmer kommit att handla om fredsskapande och fredsbevarande insatser vid olika oroshärdar världen över. Ambitionen att upprätthålla mass­arméer har i stort övergetts och den traditionella krigarens tid är förbi. Vad händer egentligen när en institution, som under århundraden haft sitt främsta syfte i och ständigt utvecklat sin förmåga att bedriva krig, istället ska användas för att skapa fred? 60 essäer och analyser De kompetenser som efterfrågas i samband med fredsbevarande insatser är god kommunikationsförmåga, förståelse för individers problem, empati och samarbetsförmåga. Det här är egenskaper som traditionellt har tillskrivits kvinnor och definitivt inte ansetts förenliga med säkerhetspolitik. Det har dessutom visat sig att kvinnliga soldater i fredsbevarande styrkor varit mer framgångsrika än män. Särartsfeministernas förklaring till detta är att kvinnor till sin natur är fredligare än män. De poststrukturella feministerna menar istället att det beror på att kvinnor uppfattas som mindre provocerande av civila – de uppfattas inte som ”riktiga” soldater och har därmed lät�tare att upprätta kontakt med lokalbefolkningen och få denna att ta del i det fredsuppbyggande arbetet, särskilt den kvinnliga delen. För den poststrukturella feminismen blir detta lite av en moment 22-situation. De kvinnliga soldaternas framgångar som fredsbevarare underbygger och återskapar vissa könsstereotyper. Är det ändå rätt att utnyttja fördomar om det främjar fred? En kritik som ofta riktas mot feminismen inom IR är att den insinuerar att kvinnor är moraliskt överlägsna män. De flesta feminister (med undantag av särartsfeministerna) hävdar att en sådan ståndpunkt är skadlig och dessutom helt felaktig. Stereotypen av kvinnor som fredliga, passiva och känslosamma och män som aggressiva, aktiva och rationella är en social konstruktion som underordnar kvinnorna. Att hävda att kvinnor är fredliga och män aggressiva är både kontraproduktivt och ovetenskapligt. Inom det militära kan man exempelvis inte förlita sig på att aggressivitet är naturligt inbyggd i män; den måste istället läras in och skapas. Metoderna är oftast tvångsmässiga och pennalistiska och bygger på utnyttjandet av unga mäns sexuella osäkerhet. I den militära träningen pressas män att bevisa sin manlighet, och den största förödmjukelsen är att bli kallad för fruntimmer. Feministisk forskning och genusperspektiv har idag nått internationellt erkännande, både i teori och praktik. Det 61 internationella samfundet har på ett tydligt sätt tagit ställning genom resolution 1325 som antogs av FNs säkerhetsråd 2001. Genom denna resolution har FN förbundit sig att alltid utgå från ett genusperspektiv i analysen av behovet av fredsbevarande insatser. Resolutionen innebär att kvinnor ska finnas representerade både i fredsbevarande styrkor, i fredsförhandlingar och i återuppbyggnaden av samhället. Kristin Ljungkvist doktorand vid statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet och forskningsassistent vid Utrikespolitiska Institutet Referenser Carpenter, R. Charli (2002),”Gender Theory in World ­Politics: Contributions of a Nonfeminist Standpoint?”, ­International Studies Review Vol.4 Issue 3 Enloe, Cynthia (1989), Bananas, Beaches and Bases Making ­Feminist Sense of International Politics. London: ­University ­California Press, Ltd. Hirdman, Yvonne (1988), ”Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning”, Kvinnovetenskaplig Tidskrift, Nr. 3. Kronsell, Annica (2006), ”Feminism”, i Tallberg, Jonas och Gustavsson, Jakob, Internationella Relationer. Lund: Studentlitteratur. Tickner, J Ann (1992), Gender in International Relations ­Feminist Perspectives on Achieving Global Security. New York: Columbia University Press. 62