DETNATIONELLAPROGRAMMETFÖR YRKESFISKE 2015

DET NATIONELLA PROGRAMMET FÖR
YRKESFISKE 2015
Jord- och skogsbruksministeriet 2015
Bästa representant för yrkesfisket!
Yrkesfisket är en viktig näring och en betydelsefull del av den finska kulturen och identiteten. Yrkesfiskarna utnyttjar den naturliga produktionen av fisk för att kunna erbjuda konsumenterna högklassiga, delikata och hälsosamma livsmedel. Jag vill tacka yrkesfiskarna för detta värdefulla arbete.
Yrkesfisket står inför stora utmaningar och strukturella förändringar som kräver ett aktivt engagemang av både yrkesfiskarena själva, branschens organisationer och de berörda myndigheterna. Då
man svarar på utmaningarna är det viktigt att komma ihåg att grunden för yrkesfisket är i livskraftiga och hållbart utnyttjade fiskbestånd. Upprätthållandet av en god vattenmiljö och balansen med
fiskätande djurpopulationer är också nödvändig.
Jag vill med dessa ord försäkra att jord- och skogsbruksministeriet gör sitt bästa för att förbättra
yrkesfiskets verksamhetsförutsättningar. Det nationella programmet för yrkesfiske 2015 är en kraftig viljeyttring i denna riktning.
I Helsingfors den 12 februari 2015,
Sirkka-Liisa Anttila
Jord- och skogsbruksminister
Sammanfattning ...................................................................................................................................4
1 Inledning ...........................................................................................................................................5
2 Yrkesfiskets samhälleliga effekter ....................................................................................................5
3 Yrkesfiskets utveckling och nuläge ..................................................................................................5
3.1 Utvecklingen i Finland...............................................................................................................5
3.2 Utvecklingen i närområdena ....................................................................................................11
3.3 Yrkesfiske, fiskbestånd och miljö............................................................................................12
3.4 Marknadsläget för finsk matfisk ..............................................................................................12
4 Målbild år 2015...............................................................................................................................14
Effektmål....................................................................................................................................14
5 Kärnfrågor och åtgärder ..................................................................................................................15
6 Genomförande och uppföljning av programmet .............................................................................19
3
Sammanfattning
Målet med det nationella programmet för yrkesfiske är att se till att branschen utvecklas som en
ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbar näring. Programmet kompletterar Finlands strategiska
plan för fiskerihushållningen och det operativa programmet 2007 - 2013 som genomför strategin i
praktiken.
Programmets målbild, kärnfrågor, åtgärder och samhälleliga effektmål är följande:
MÅLBILD
Fiskerinäringen i Finland är lönsam, uppskattad och livskraftig.
De fiskbestånd som yrkesfisket riktar sig efter befinner sig i gott tillstånd. Yrkesfisket förbättrar vattnens
tillstånd genom att avlägsna näringsämnen från vattenmiljön.
Yrkesfisket producerar högkvalitativ fisk efter förädlingsindustrins, handelns och konsumenternas behov
så att den på marknaden kommande mängden inhemsk fisk och dess värde ökar.
Kärnfråga 1: En lönsam, uppskattad och livskraftig fiskerinäring
Åtgärd 1.1 Att ge stöd till och utveckla fiskerinäringen och yrkesfiskarnas investeringar
Åtgärd 1.2 Att minska skador av säl, skarv och övriga djur
Åtgärd 1.3 Att se till att yrkesfiskarna får tillgång till vattenområden
Åtgärd 1.4 Att utveckla fiskelagstiftningen som gäller yrkesfisket
Åtgärd 1.5 Att stoppa svartfiske
Åtgärd 1.6 Att förbättra fiskebranschens image
Åtgärd 1.7 Att inrikta forskningen och utnyttja forskningsrön
Åtgärd 1.8 Att rekrytera nya yrkesfiskare
Kärnfråga 2: Att bevara fiskbeståndens goda tillstånd
Åtgärd 2.1 Att arbeta för hållbart fiske
Kärnfråga 3: Ökat tillvaratagande av vild fisk och kräfta
Åtgärd 3.1 Att öka användningen av vild fisk och kräfta för livsmedelsändamål och för andra ändamål
Åtgärd 3.2 Att främja användning av för närvarande underutnyttjade fiskarter (reduceringsfiske)
Effektmål och indikatorer för uppföljning
Programmets allmänna effektmål handlar om att förbättra verksamhetsförutsättningarna för yrkesfiske. Genom programmet främjar man nyttjande av fiskens naturproduktion och förbättrar utbudet
av inhemsk fisk i Finland. De kvantitativa målen är:
• antalet yrkesfiskare i huvudsyssla ligger minst kring 1 000, av vilka 300 inom insjöområdet
• yrkesfiskets lönsamhet förbättras (separat uppföljning, flera indikatorer)
• mängden fångst och värdet på fångsten från havsområdets yrkesfiske stiger (målet: minst
100 000 ton, av vilken kustfiske 3 500 ton; värdet minst 25 miljoner euro, av vilket kustfiske 6,5 miljoner euro)
• mängden fångst från yrkesfiske och värdet på fångsten från insjöområdets yrkesfiske stiger
(målet: minst 6 000 ton; värdet minst 8 miljoner euro)
• det kommersiella utbudet och konsumtionen av inhemsk vild fisk i Finland visar en uppåtgående trend, och
• fångsten av för närvarande underutnyttjade fiskarter ökar till 10 000 ton
4
1 Inledning
Globalt har fiskets fångstmängder växt från 1920 års ca 20 miljoner ton till dagens 100 miljoner
ton. Den globala efterfrågan ökar fortfarande.
Ett stort antal vattendrag gör att våra naturliga förutsättningar för yrkesfiske är goda. I början av
1990-talet gick mängden fångst från yrkesfiske upp till dagens nivå, dvs. drygt 100 miljoner kg.
Antalet yrkesfiskare har dock minskat jämt efter mitten av 1980-talet.
Målet med detta program är att säkra att branschen även i fortsättningen är en ekonomiskt, socialt
och ekologiskt hållbar näring och skapa en gemensam vision och syn mellan parterna inom fiskeribranschen om utvecklingen av sektorn. Programmet kompletterar Finlands strategiska plan för fiskerihushållningen 2007 – 2013 och det operativa programmet.
Programmet för yrkesfiske har utarbetats i den av jord- och skogsbruksministeriet tillsatta utvecklingsgruppen för yrkesfiske. Som ordförande och sekreterare för utvecklingsgruppen har fungerat
jord- och skogsbruksministeriets representanter. Av fiskeorganisationerna har Centralförbundet för
Fiskerihushållning, Finlands insjöyrkesfiskarförbund, Finlands Yrkesfiskarförbund och Lapin Kalatalouskeskus varit representerade. Därtill har representanter för Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet
samt Södra-Savolax och Österbottens NTM-centraler ingått i gruppen. Även sju yrkesfiskare har
ingått i gruppen.
2 Yrkesfiskets samhälleliga effekter
Yrkesfisket som bygger på nyttjande av förnybara naturresurser, levererar vild fisk till fiskförädlingsindustrin, fiskhandeln och direkt till konsumenterna. Yrkesfisket skapar arbetstillfällen och
upprätthåller infrastrukturer och tjänster särskilt i randområden där det är svårt att skapa nya arbetsplatser. Yrkesfisket producerar livsmedel som hela befolkningen har tillgång till och som har flera
nyttiga hälsoeffekter. Fiskerinäringen spelar en viktig roll i att trygga Finlands livsmedelsförsörjning.
Den inhemska livsmedelsproduktionen ersätter import varför verksamheten har en positiv inverkan
på handelsbalansen. Yrkesfisket är närproduktion som tjänar den inhemska marknaden och där distributionens och lagringens ekologiska fotspår är litet.
Yrkesfisket producerar inte enbart fisk utan också vattenvårdstjänster. I synnerhet kan man fiska
underutnyttjade fiskarter för att avlägsna näringsämnen från vattenmiljön. Med den fångst som
finska yrkesfiskare fångar i Östersjön i dag avlägsnas drygt 500 ton fosfor per år. Mängden är en
dryg tredje del av jordbrukets årliga fosforbelastning till Östersjön.
3 Yrkesfiskets utveckling och nuläge
3.1 Utvecklingen i Finland
5
Havsfisket
Yrkesfisket i havsområdet har genomgått en strukturförändring på 2000-talet. Förändringen gäller
såväl högsjöfiske som kustfiske.
Under åren 2001 – 2005 sänktes strömmingskvoterna för Bottniska viken betydligt. Till följd av
detta var man tvungen att sätta upp omfattande restriktioner för högsjöfiske. Trålfartyg skrotades
med hjälp av offentligt stöd. Under denna tid effektiverade vissa företag sin verksamhet och skaffade fartyg med RSW-tankar som har en betydligt större fiskeeffektivitet än de gamla trålfartygen.
Tankfartygens teknik för nedkylning av fisk bidrog också till bättre fångstkvalitet. Åren 2006 –
2009 ökade fångsten av strömming och vassbuk avsevärt och marknadsläget förbättrades. Strömmingskvoterna var tillräckliga men vassbukskvoten utgjorde en begränsande faktor i Östersjöns
huvudbassäng.
Även i användningen av trålfångsten av strömming och vassbuk har en strukturell ändring skett. För
ett tjugotal år sedan användes huvudparten av fångsten i Finland. Nuförtiden är användningen av
fångsten som livsmedel och även för andra ändamål i ökande grad utomlands. Strömming och vassbuk förs till Ryssland och Ukraina som matfisk och till Danmark för produktion av fiskmjöl. I Finland använder pälsfarmarna huvuddelen av fångsten, men användningen av strömming som finländarnas livsmedel har stadigt sjunkit sedan 1980-talet.
År 2004 beslutade EU att fiske med drivgarn på öppet hav ska upphöra. Enligt beslutet minskades
antalet drivgarnsfiskefartyg stegvis under åren 2005 - 2007. Från början av år 2008 är drivgarnsfiske totalt förbjudet, inkl. det traditionella drivgarnsfisket av strömming och sik. På grund av detta
minskade också antalet fartyg som bedrivit högsjöfiske av lax såväl i Finland som i andra medlemsstater. Vissa fiskefartyg som fiskade med drivgarn för lax fortsätter verksamheten och fångar i stället torsk och eventuellt lax med rev. Ägare till fiskefartyg specialiserade på drivgarnsfiske av lax
fick år 2009 stöd för definitivt upphörande av fartygens fiskeverksamhet.
Den viktigaste förändringen inom kustfisket har varit den förstorade sälpopulationen. Det är i synnerhet gråsälen som sedan mitten av 1990-talet har växt i antal påtagligt. Gråsäl är mycket skicklig
att fånga byte och spelar en stor roll i Östersjöns ekosystem. Sälar vållar stora skador på kustfiske,
dvs. förlust av fångst, skador på fiskeredskap, höjda kostnader och indirekta skador. Sälar orsakar
indirekta skador när de äter stora mängder värdefulla fiskar och skrämmer bort stim av fiskar. Detta
har lett till minskade inkomster från kustfiske och många yrkesfiskare måste lägga ner fisket.
I kustfiske har man varit tvungen att finna fångstredskap som ersätter de konventionella fångstredskapen (ryssjor, fiskhus och nät) och som bättre skyddar mot sälskador. En sälsäker storryssja som
man uppfunnit i Sverige har gett möjligheter till fortsatt fiske efter lax och sik med ryssja. För
fångst av fjällfisk har man utvecklat en pontonryssja. Det har varit möjligt att bevilja ett EUdelfinansierat stöd för köp av sälsäkra och selektiva fångstredskap samt för utveckling av redskapen
och för annat utvecklingsarbete som gäller bekämpning av sälskador. Ytterligare betalades engångsersättningar för sälskador åren 2000 och 2001 och från år 2008 får de yrkesfiskare som åtagit
sig att följa förvaltningsplanen för sälstammarna i Östersjön ett årligt toleransstöd samt ett ytterligare investeringsbidrag.
Även den under 2000 –talet kraftigt förstorade skarvpopulationen har förorsakat skada för yrkesfisket. Enligt de senaste utredningarna uppskattar man att skarvarnas födointag har en betydande inverkan på tillståndet för kustnära fiskbestånd och därmed även på förutsättningarna för att bedriva
6
yrkesfiske. Gös och abborre utgör en betydande del av skarvarnas föda. Enligt utredningarna äter
skarvarna mer gös och abborre än vad yrkesfiskarna för av dem som fångst.
Restriktionerna i laxfiske vid kusten har också sedan mitten av 1980-talet försvårat kustfisket. Åren
2005 - 2007 lättade man på fiskeförbuden genom att ge tillstånd till selektiv fångst av lax på försommaren under tiden för allmänt förbud. Sommaren 2008 tillämpade man igen strängare restriktioner på laxfisket i Bottenviken. Förutom lax och sik har också fiske och förädling av abborre och
gös till filéer fått en viktig roll. Under de senaste tio åren har fångstmängderna av lax, sik och gös
minskat på grund av restriktionerna och sälproblemen. Endast fångstmängderna av abborre har stigit.
Antalet yrkesfiskare i havsområdet har sedan mitten av 1980-talet visat en jämn neråtgående trend.
Antalet yrkesfiskare som får minst 15 % av inkomsterna från fiske har sjunkit till ca 750.
Minskningen i antalet yrkesfiskare beror såväl på branschens problem som på att unga inte söker sig
till fiskeribranschen. Den dåliga rekryteringen beror också på att andra branscher har bättre attraktionskraft och att unga har flyttat till sina studiestäder. Utöver att antalet yrkesfiskare har minskat
har fiskarnas medelålder stigit. Utvecklingen följer alltså de allmänna trenderna för primärproduktionen och föråldrandet av befolkningen, dock kraftigare än inom andra områden för primärproduktion.
Insjöfisket
På insjöområdena har yrkesfisket inte drabbats av en liknande brytning som på havsområdet. Antalet yrkesfiskare i huvudsyssla är stabilt och har till och med ökat en aning på 2000-talet. De främsta
problemen handlar om svårigheterna att få vattenområden för yrkesfiske, om höjda produktionskostnader, splittrad produktionsstruktur och varierande fångstmängder i huvudsak på grund av naturförhållandena vilket har lett till ett ojämnt utbud av fisk.
Man har utvecklat förutsättningarna för insjöfiske bl.a. genom att systematiskt bygga upp exportkanaler för insjöfisk och införa ett kvalitetssystem för att garantera högkvalitativa produkter. Det har
planerats och byggts regionala platser för hantering av fisk där man kan bl.a. frysa ned fisk för export eller för leverans till hemmamarknaden. Fiskarnas samarbete har utvecklats gynnsamt på 2000talet vilket också har bidragit till att kunnande och tekniska innovationer har spridits ut. Även starkare kräftbestånd har i vissa områden ökat yrkesfiskarnas möjligheter.
Yrkesfiskarnas gemensamma utmaning är tillgången till fiskevatten
För att fiskare ska kunna utöva yrkesfiske krävs att de har tillgång till fiskevatten. Varje person som
varaktigt bor i Finland och som är medborgare i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, har rätt att fiska inom det finska ekonomiska området och allmänna vattenområden i
havet. Även fartyg från EU:s medlemsstater har rätt att fiska inom det finska ekonomiska området
om de har en fiskekvot som gäller det fiskbestånd de fångar. De finska fiskefartygen har på samma
sätt tillgång till de andra EU-staternas ekonomiska områden vid Östersjön. Därtill har finska och
svenska fartyg tillgång till varandras territorialvatten ut till fyra sjömil räknat från baslinjen.
Yrkesfiske på de vattenområden som ligger innanför byarågång och på insjöområden kräver att man
äger eller arrenderar vattenområdena eller att man får tillstånd från fiskerättsinnehavaren. I hemkommunen bosatta har dock rätt att fiska strömming, vassbuk, siklöja eller nors på de vattenområden i kommunen som ligger inom byarågång i yttre skärgården eller gränsar mot öppen fjärd.
7
Enligt dessa grundläggande bestämmelser i lagen om fiske och EU:s gemensamma fiskeripolitik ska
yrkesfiskare fiska antingen inom det ekonomiska området, på allmänna vattenområden eller i egna
vatten, arrendera fiskerätten eller på annat sätt få ett fisketillstånd. Systemet fungerar utmärkt i
många områden och yrkesfiskare har möjlighet att få tillgång till tillräckliga fiskevatten.
I vissa områden har det dock uppstått stora problem med anskaffningen av fiskerättigheter. I havsområdet har situationen förvärrats därför att på de traditionella fiskeplatserna har skador av säl lett
till olönsamt fiske eller flykt av fiskar till andra vattenområden. I dessa situationer har fiskare haft
det svårt att få fiskerätter till nya områden. Även ett splittrat och oorganiserat ägande av vattenområden och andra former av nyttjande av vattnen har försvårat fisket och möjligheterna att få fiskerättigheter.
Yrkesfiskarnas antal och fångster
Jord- och skogsbruksminister för tillsammans med närings-, trafik- och miljöcentralerna register
över antalet yrkesfiskare och yrkesfiskets fångster i havsområdet. Informationen om fångster i insjöområden bygger på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets enkäter.
Bild 1. Antalet yrkesfiskare i havsområdet och de inre vattenområdena (källa: VFFI)
I registret upptagna fiskare har enligt 6 a §:n i lagen om fiske indelats i olika grupper utgående från
fiskeinkomsterna (tabellen innehåller även Ålands fiskare).
Yrkesfiskare
2000
2001
2002
2003
2004
2005
2006
2007
2008
2009
2010
Grupp 1, >30%
Grupp 2, 15-30%
Totalt, grupperna 1 och 2
Grupp 3, <15%
Totalt, havsområdet
1057
177
1234
1546
2780
1004
143
1147
1562
2709
1006
140
1146
1513
2659
856
142
998
1560
2558
843
113
956
1541
2497
748
260
1008
1386
2394
630
102
732
1478
2210
602
104
706
1504
2210
662
100
762
1312
2074
664
113
777
1388
2165
596
110
706
1445
2151
193
188
381
205
199
404
224
212
436
240
246
486
256
264
520
248
280
528
260
286
546
264
292
556
259
295
554
260
302
562
265
306
571
3161
3113
3095
3044
3017
2922
2756
2766
2628
2727
2722
Grupp 4, insjöområdet >30%
Övriga fiskare i insjöområdet
Totalt, insjömrådet
Totalt, alla
8
Yrkesfiskarnas medelålder har stigit. De största åldersklasserna utgörs av 45-65 år gamla fiskare.
Det krävs en stor nyrekrytering för att antalet fiskare ska hållas på samma nivå och för att man ska
kunna kompensera framtida pensioneringar.
Åldersstrukturen för havsområdets fiskare
Åldersstrukturen för insjöområdets fiskare
400
100
350
300
80
A 250
n
t 200
a
l 150
A
n 60
t
a
l 40
100
20
50
0
0
Under 20 - 25 - 30 - 35 - 40 - 45 - 50 - 55 - 60 - 65 - 70 - över
20 år 25 år 30 år 35 år 40 år 45 år 50 år 55 år 60 år 65 år 70 år 75 år 75 år
Under 20 - 25 - 30 - 35 - 40 - 45 - 50 - 55 - 60 - 65 - 70 - över
20 år 25 år 30 år 35 år 40 år 45 år 50 år 55 år 60 år 65 år 70 år 75 år 75 år
Bild 2. Åldersfördelningen bland registrerade fiskare i havsområdet och insjöområdena i augusti
2008.
Trots att antalet fiskare har minskat, har totalfångsterna från havsområdet hållit sig på samma stabila nivå, dvs. kring 100 miljoner kg. Detta berättar om en ökad produktivitet inom branschen som
förklaras av en utveckling av fångstmetoderna och en centrering av näringen i färre men mera professionella företag. Variationerna i fångststorleken har i regel berott på variationerna i fångsterna av
strömming och vassbuk. Fångsten av andra fiskarter har visat en neråtgående trend under de senaste
åren, likaså värdet på totalfångsterna. Under åren 2006 och 2007 gjorde såväl mängden totalfångst
som värdet på fångst en sväng uppåt vilket närmast berodde på större fångster av strömming och
vassbuk. År 2008 minskade mängden och värdet något från den höga nivån året innan. År 2009 var
totalfångsten pga större strömmings- och vassbuksfångster åter på samma nivå som år 2007.
Inom insjöområdena består totalfångsten till ca hälften av siklöja. Variationerna i siklöjebestånden
har således inverkat på totalfångsterna som rör sig kring fyra miljoner kg. Värdet på fångsten ligger
kring ca sju miljoner euro.
Bild 3. Utvecklingen av yrkesfiskets fångster och värdet på fångsterna i havsområdet och insjöområdena (källa: VFFI)
9
Med tanke på fångstmängden är de små pelagiska fiskarterna strömming, vassbuk och siklöja de
överlägset viktigaste fångstarterna. Utöver dessa är det endast abborre som fångas över en miljon
kg. De ekonomiskt värdefullaste bytesfiskarna år 2008 (hav) och 2006 (insjöområdet) var strömming, siklöja, vassbuk, sik, gös, abborre, torsk och lax. De olika arternas regionala betydelse varierar stort. Värdet på alla dessa arter uppgår till minst en miljon euro. Strömming är den överlägset
viktigaste bytesfisken både när man tänker på mängden och värdet.
8000
3000
2500
6000
Gös
5000
Lax
4000
Sik
3000
Abborre
2000
Andra arter
2000
Ton
Ton
7000
Gös
1500
Sik
Abborre
1000
500
1000
0
19
80
19
83
19
86
19
89
19
92
19
95
19
98
20
01
20
04
20
07
19
80
19
83
19
86
19
89
19
92
19
95
19
98
20
01
20
04
20
07
0
Bild 4. Utvecklingen av yrkesfiskets fångst på havsområdet utan strömming, vassbuk och torsk
(källa: VFFI). Bilderna visar den nedåtgående trenden får kustfiskets fångster efter år 1997 och ökningen av abborrfångsterna som avviker från denna trend.
Havsområdet
2008
Strömming
Vassbuk
Sik
Torsk
Gös
Lax
Abborre
Öring
Gädda
Siklöja
Lake
Braxen
Regnbågslax
Mört
Flundra
Övriga
Nors
Id
Totalt
Fångst
1000 kg
83 137
24 254
669
830
308
312
826
77
173
107
36
313
15
226
10
122
135
30
111 581
Värde
1 000 €
11 874
2 957
2 588
1 354
1 272
1 112
1 046
229
171
153
144
72
35
33
23
20
18
5
23 105
Insjöområdet 2006
Siklöja
Sik
Abborre
Gös
Gädda
Lake
Mört
Braxen
Övriga
Nors
Öring
Lax
Totalt
Fångst
1000 kg
2 468
177
343
113
143
27
502
220
329
157
14
5
4 498
Värde
1 000 €
4 394
543
415
382
147
85
75
75
49
47
45
19
6 276
Tabell 1. Mängd och värde för yrkesfiskets fångstarter på havs- och insjöområdet (källa: VFFI).
Merparten av yrkesfiskets kostnader består av bränslekostnader. Framför allt gäller detta trålfiske.
Den påtagliga höjningen av bränslepriset på 2000-talet har också försämrat yrkesfiskets lönsamhet.
Hösten 2008 var priserna rekordhöga varefter priserna har sjunkit i väsentlig grad. Bränslepriset är
dock fortfarande en av trålfiskets största kostnadsposter.
10
Bild 5. Prisutveckling av vissa bränslen 1995 – 2009 (källa: Olje- och Gasbranchens centralförbund
rf).
3.2 Utvecklingen i närområdena
Utvecklingen av yrkesfiske i andra Östersjöländer har följt samma trender som i Finland. Den centralaste är att antalet yrkesfiskare har minskat. Trots detta ligger totalfångsten kring ca 800 000 ton.
Största delen av fångsten är vassbuk, strömming och torsk.
På 2000-talet införde Danmark, Sverige och Estland för vissa fiskarter fartygs-/fiskarspecifika kvoter. Kvotsystem tillämpas speciellt på fiske efter pelagiska fiskbestånd. Det främsta målet med systemen är att göra strukturförändringen hos fiskeflottan möjlig, öka fiskeföretagens planerings- och
utvecklingsförutsättningar och minska offentliga myndigheters inblandning i fiskeverksamheten.
Därtill har man minskat fartygsantalet genom offentligt stöd. I trålfiske har man redan tidigare
övergått till fartyg med RSW-tankar.
Bild 6. Östersjöfångsten per fiskart och land under åren 1973 – 2006 (källa: VFFI)
11
3.3 Yrkesfiske, fiskbestånd och miljö
Tillståndet för de fiskbestånd som de finska yrkesfiskarna fångar, är i allmänhet god. Strömmingsbeståndet i Bottenhavet har länge varit starkt och det utgör grunden för trålfartygens verksamhet.
Beståndet i Östersjöns huvudbassäng och Finska viken har minskat en lång tid men har nu igen blivit starkare. Vassbuksbeståndet i Östersjön har länge varit starkt och det östra torskbeståndet har
efter en lång svag period visat tecken på återhämtning.
I bestånden av gös, abborre och siklöja förekommer naturliga variationer i både havet och insjöområdena, men allmänt taget är tillståndet för bestånden bra. Av fångsterna att bedöma har beståndet
av sik minskat i havsområdet men även regionala variationer är vanliga. Sikfiskets fiskeansträngning har minskat till följd av laxfiskets restriktioner och problemen med sälar. Bestånden av vild
lax, laxbestånden i Torne älv och Simo älv har efter mitten av 1990-talet blivit påtagligt starkare.
Däremot har bestånden av vild öring ytterligare försvagats. Bestånden av sik och öring är i hög grad
stärkta av utplanteringar.
Yrkesfisket är beroende av vattenmiljöns goda tillstånd. Fiskbeståndens förnyelse och fiskproduktionen bygger på en god vattenkvalitet. Eutrofieringen i Östersjön har inom många regioner varit till
skada för yrkesfisket. Fiskar lämnar eutrofierade och nedsmutsade vattenområden, fiskarnas artsammansättning förändras och fångstredskapen blir nedsmutsade i eutrofierat vatten. Å andra sidan
kan näringsämnena till exempel ha bidragit till bättre produktivitet hos Bottenhavets strömmingsbestånd. Däremot har vattenkvaliteten i insjöarna ställvis blivit bättre.
Det finska yrkesfisket har inte några nämnvärda negativa effekter på vattenmiljön. Här används
t.ex. inte tunga bottentrålar som skadar bottnar och levande organismer. De bifångster som fås utgör
inte heller ett problem för ifrågavarande djurbestånd.
Östersjön berörs av nya utmaningar och behov som influerar yrkesfisket. På hav transporteras allt
mer olja och andra för havsmiljön skadliga ämnen. Enligt planerna ska havsbottnar användas som
underlag för både gasledningar som vindparker. Man anlägger nya farleder, utvinner havssand,
dumpar massor på havsbottnar och reserverar områden för naturskydd. På samma gång blir klimatet
varmare och Östersjön sötare. Främmande arter sprider sig och balansen i Östersjöns ekosystem
förändras. Östersjöns eutrofiering är ett av de största problemen. Allt detta innebär konsekvenser för
fiskbestånden och yrkesfisket och skapar konkurrens kring användningen av vattenområden.
I Finska viken, Skärgårdshavet och Bottenhavets kustområden samt vissa sjöar har braxen, mörten
och andra outnyttjade fiskarter gynnats av eutrofieringsutvecklingen. Dessa arter har ökat betydligt
liksom även deras utbredning. De ger besvär för fisket bl.a. genom att förorsaka extra arbete när de i
stora mängder hamnar i ryssjor och nät. Man har även ökade misstankar om att de konkurrerar om
födan med andra fiskarter och bl.a. har lett till tillbakagången av abborren i sydvästra Finland. De
outnyttjade arterna utgör dock en potentiell resurs. Ett effektivt fiske av dem skulle kunna återställa
vattenekosystemens balans och minska näringsämnena i vattnen.
3.4 Marknadsläget för finsk matfisk
Den totala marknaden för livsmedelsfisk rör sig kring 80 000 ton. Av denna mängd är laxfiskarnas
andel drygt 30 000 ton. Den ökade fiskkonsumtionen och den kraftiga tillväxten inom förädlings12
sektorn under EU-medlemskapet har till en stor del byggt på importerad och odlad laxfisk. Samtidigt har konsumtionen av fisk producerad i Finland minskat. Minskningen gäller såväl fångad som
odlad fisk under hela 2000 -talet, i synnerhet strömming och regnbågslax.
Enligt prognoserna ska efterfrågan på inhemsk fisk fortsatt vara stor och den globala efterfrågan på
fisk och fiskprodukter större än utbudet. För att man ska kunna trygga fiskför-ädlingens och handelns tillgång till inhemsk råvara och för att förädlingen och handeln också i fortsättningen är
konkurrenskraftiga krävs att vi har ett vitalt och bärkraftigt yrkesfiske och vattenbruk i Finland.
Annars löper vi en väsentligt större risk för att förlora fiskförädlingsindustrin utomlands.
Kg/pers/filé/produktvikt
Fiskkonsumtionen
Fiskkonsumtionen
18
16
14
12
10
8
6
4
2
0
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
1999
2000 2001
2002 2003 2004
Inhemsk
2005 2006
%
%
%
%
%
%
%
%
%
%
%
2007
1999
2000
2001
2002
Utländsk
2003
Inhemsk
2004
2005
2006
2007
Utländsk
Bild 7. På 2000-talet har den finska fiskkonsumtionen ökat och ligger nu kring ca 16 kg (i filé- och
produktvikt) per person och år. En allt mindre andel av konsumtionen är inhemsk fisk.
14
Annat
Gös
Sik
Siklöja
Abborre
Gädda
Strömming
Annat
12
Sill- och strömmingskonserver
10
Räka
8
Sej (frusen)
6
Tonfisk
4
Odlad regnbågslax
2
Odlad lax
0
07
20
06
05
20
20
03
02
01
00
04
20
20
20
20
19
99
Odlag regnsbågslax
20
3
2
1
0
Konsumtionen av utländsk fisk
Kg /p ers/filévikt
7
6
5
4
19
99
20
00
20
01
20
02
20
03
20
04
20
05
20
06
20
07
Kg/pers/filévikt
Konsumtionen av inhemsk fisk
Bild 8. Konsumtionen av inhemsk regnbågslax och strömming har minskat. Utländsk odlad lax och
regnbågslax är allt populärare.
13
4 Målbild år 2015
MÅLBILD
Fiskerinäringen i Finland är lönsam, uppskattad och livskraftig.
De fiskbestånd som yrkesfisket riktar sig efter befinner sig i gott tillstånd. Yrkesfisket förbättrar
vattnens tillstånd genom att avlägsna näringsämnen från vattenmiljön.
Yrkesfisket producerar högkvalitativ fisk efter förädlingsindustrins, handelns och konsumenternas
behov så att den på marknaden kommande mängden av inhemsk fisk och dess värde stiger.
Effektmål
Programmets allmänna effektmål är att förbättra yrkesfiskets verksamhetsförutsättningar. Bättre
förutsättningar gör att branschen utvecklas till en konkurrenskraftig och ekonomiskt lönsam näring
som följer principerna om hållbar användning och som också är en kompetent aktör inom export.
Även företagen utvecklas och blir tillräckligt starka för att hantera osäkerheterna orsakade av marknads- och produktionsfluktuationer. Näringens betydelse i att upprätthålla självförsörjningsgraden
för fiskprodukter, trygga Finlands livsmedelsförsörjning och bibehålla sysselsättningen vid kusten
och insjöområdena, stärks. Genom programmet förbättrar man nyttjandet av fiskens naturproduktion och utbudet av inhemsk fisk. Utfallet av de samhälleliga effektmålen följs upp med hjälp av
kvantitativa indikatorer.
Till effektmålen anknytande kvantitativa mål och indikatorer för uppföljning
•
Antalet yrkesfiskare i huvudsyssla ligger minst kring 1 000, av vilka 300 inom insjöområdena.
•
Yrkesfiskets lönsamhet förbättras (separat uppföljning, flera indikatorer).
•
Mängden fångst och värdet på fångsten från havsområdets yrkesfiske ökar (målet:
minst 100 000 ton, av vilken kustfiske 3 500 ton; värdet minst 25 miljoner euro, av
vilket kustfiske 6,5 miljoner euro).
•
Mängden fångst och värdet på fångsten från insjöområdets yrkesfiske ökar (målet:
minst 6 000 ton och värdet minst 8 miljoner euro).
•
Det kommersiella utbudet och konsumtionen av inhemsk vild fisk i Finland visar en
uppåtgående trend, och
•
Fångsten av för närvarande underutnyttjade fiskarter ökar till 10 000 ton.
14
5 Kärnfrågor och åtgärder
Kärnfråga 1: En lönsam, uppskattad och livskraftig fiskerinäring
Åtgärd 1.1 Att ge stöd till och utveckla fiskerinäringen och yrkesfiskarnas investeringar
Åtgärden förverkligas enligt den strategiska planen och det operativa programmet för fiskerihushållningen i Finland 2007 – 2013. I detta arbete följer man i synnerhet det operativa programmets
vägledande princip att trygga och utveckla primärproduktionen (yrkesfiske och vattenbruk) samt att
utveckla primärproduktionens logistik och infrastruktur. I detta sammanhang ser man särskilt över
behoven av utveckling i fiskehamnar och främjar man projekt för att förbättra sektorns lönsamhet
och produktivitet.
I förhandlingarna med kommissionen är målet att se till att systemet med fiskeriförsäkring fortsätter. Möjligheterna att utvidga systemet att omfatta insjöarna utreds.
Ansvar och tidsplan: JSM, kontinuerlig, fiskeriförsäkring 2010 - 2011
Åtgärd 1.2 Att minska skador av säl, skarv och övriga djur
Förvaltningsplanen för sälstammarna i Östersjön uppdateras. Man effektivierar alla de åtgärder som
bidrar till att uppnå förvaltningsplanens mål att hålla storleken av sälstammarna på en sådan nivå att
skadorna av säl är på en rimlig nivå utan att man riskerar stammens livskraft. Man beviljar flexibelt
tillstånd för eliminering av sälar nära eller vid yrkesfiskares fångstredskap.
De yrkesfiskare som åtar sig att följa förvaltningsplanen för säl beviljas toleransstöd och ytterligare
bidrag för investeringar. Toleransstödssystemet evalueras som en del av mellanutvärderingen av
åtgärdsprogrammet år 2011.
Yrkesfiskets verksamhetsförutsättningar ska beaktas när skyddsåtgärder för saimenvikaren genomförs. Man utvecklar fångstredskap och –metoder som används av yrkesfiskare på Saimen så att de
både främjar yrkesfiskets verksamhetsförutsättningar och skyddet av saimenvikaren.
Utvecklings- och forskningsmedel kanaliseras till att utveckla fångstmetoder och fiskeredskap som
skyddar mot säl och minskar bifångsten av säl och att öka kunskapen kring sälarnas beteende och
inverkan på ekosystemen.
Man samarbetar med andra Östersjöländer för att minska sälskadorna.
Man ser till att förutsättningarna för fiske beaktas när det gäller projekt att ändra lagstiftningen, föreskrifterna eller anvisningarna om skarv. När det gäller att tillämpa undantagstillstånd och projekt
som handlar om skarv ska arbetet koordineras mellan jord- och skogsbruksministeriet och miljöministeriet.
Ansvar och tidsplan: hela sektorn, kontinuerlig prioritet
Åtgärd 1.3 Att se till att yrkesfiskarna får tillgång till vattenområden
15
Frågan om yrkesfiskarnas tillgång till vattenområden ska behandlas i samband med totalrevideringen av lagen om fiske.
Man främjar andra än lagstiftningsmässiga åtgärder som hjälper yrkesfiskare att få tillräckliga fiskerättigheter till statens vattenområden eller andra fiskerättsinnehavares vattenområden. Åtgärderna
gäller speciellt underutnyttjade vattenområden.
Närings-, trafik- och miljöcentralerna utarbetar tillsammans med fiskerättsinnehavare, landskapsförbunden, näringen, fiskeområdena och forskningen en regional plan för yrkesfiskets nyttjande av
vattenområden. I planen markeras på kartbotten de områden som är väl lämpade för yrkesfiske. Av
kartorna ska också framgå de områden där fiskproduktionen uppskattas vara underutnyttjad och där
förutsättningarna för ett effektiverat yrkesfiske är goda. Avsikten är att planerna för varje NTMområde eller vattenvårdsområde är färdiga senast i slutet av år 2010. Jord- och skogsbruksministeriet fastställer de regionala planerna för yrkesfiskets nyttjande av vattenområden.
Genom resultatstyrningen av forststyrelsen sörjer man för att vattenområdena i dess besittning som
utgångspunkt är tillgängliga för yrkesfiske och att de förfaranden och tillstånd som forststyrelsen
tillämpar möjliggör en långsiktig planering av yrkesfiske.
Som ett led i arbetet med att totalrevidera lagen om fiske och i samarbete med Lantmäteriverket ska
frågan om att uppmuntra vattenägarenheter att bilda större enheter utredas.
Ansvar och tidsplan: JSM och närings-, trafik- och miljöcentralerna, en del av totalrevideringen av
lagen om fiske, kontinuerlig, plan för nyttjande av vattenområden 2010
Åtgärd 1.4 Att utveckla fiskelagstiftningen som gäller yrkesfisket
Jord- och skogsbruksministeriet arbetar för att den finska fiskerinäringens natur, behov och förhållanden blir beaktade när det gäller att bereda och fatta beslut om bestämmelserna i EU: s gemensamma fiskeripolitik.
Den nationella fiskerilagstiftningen om yrkesfiske revideras. Målet att trygga en författningshelhet
som stöder fiskerinäringens förutsättningar, dvs. bland annat definitionen på kommersiellt fiske och
insamling av information om yrkesfiske för att förbättra sektorns utvecklingsförutsättningar. Man
ser till att fiskerestriktionerna uppfyller grundlagens krav även då fiskbestånd förstärks och att omotiverade restriktioner med tanke på hållbart fiske, avskaffas. Yrkesfiskets särställning tas i beaktande i fiskeregleringar.
Man strävar att säkerställa att den ekonomiska anknytningen mellan yrkesfiskets produktionsfaktorer (fartyg och kvoter) och den finska fiskerinäringen upprätthålls.
Möjligheterna att tillämpa enhetsspecifika kvotsystem (IQ/ITQ) utreds tillsammans med förvaltningen, forskningen och näringen. Man utvecklar förvaltningens förfaranden som gäller yrkesfiske
så att byrokratin kan minskas och förfaranden göras enklare. Som mål för granskningen är bl.a. livsmedelslagstiftningen som gäller fiske.
Ansvar och tidsplan: JSM, kontinuerlig, definitionen på yrkesfiskare och IQ/ITQ ingår i revideringen av lagen om fiske
16
Åtgärd 1.5 Att stoppa svartfiske
Man säkrar att systemet för övervakning av fisket är effektivt och sörjer för att informationen om
fiskfångsterna och fiskeverksamheten heltäckande registreras och statistikförs. På detta sätt vill man
stoppa dumpning till följd av framför allt svartfiske och förhindra kvalitetsproblem och snedvridning av konkurrensen mellan företagare. Samtidigt förbättras kunskaperna om fiskebranschens
verkliga omfattning och samhällsmässiga betydelse. I syfte att stoppa svartfiske effektiveras även
övervakningen av följandet av livsmedelslagstiftningens bestämmelser om fiske.
Ansvar och tidsplan: hela branschen, kontinuerlig, en separat bedömning i samband med reformen
av lagen om fiske
Åtgärd 1.6 Att förbättra fiskebranschens image
Man förmedlar information om yrkesfiske enligt följande utgångspunkter:
- yrkesfiske är en lönsam och m odern näring som fungerar utan direkta produktionsstöd
- yrkesfiskare arbetar enligt principen om hållbart utnyttjande och erbjuder miljövänligt producerad fisk med ett litet ekologiskt fotspår
- den inhemska fisken är ett närproducerat och hälsosamt livsmedel
- de fiskbestånd som yrkesfisket nyttjar i Finland är i gott tillstånd, och
- yrkesfisket avlägsnar näringsämnen från vattnen
Ansvar och tidsplan: hela branschen, kontinuerlig
Åtgärd 1.7 Att inrikta forskningen och utnyttja forskningsrön
I resultatstyrningen av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet betonas uppskattningen av till yrkesfiskets målarter hörande fiskbestånd samt forsknings- och utredningsarbete som gäller fiskerinäringens
behov.
Besluten som gäller fiskerinäringen bygger på bästa möjliga forskningsrön och utredningsinformation. Den nya informationen sprids effektivt ut till gagn för yrkesfiskarna och för användning inom
förvaltningen och rådgivningen.
Utvecklingsgruppen för yrkesfiske följer sektorns tillstånd och utveckling samt identifierar tyngdpunktsområden för forsknings- och utvecklingsbehov.
Ansvar och tidsplan: JSM, NTM-central, VFFI och branschorganisationer, kontinuerlig
Åtgärd 1.8 Att rekrytera nya yrkesfiskare
Arbetet med projektet mästare-gesäll fortsätter och vid behov görs systemet till en permanent del av
fiskebranschens utbildningssystem.
Man utreder åtgärder för att sänka tröskeln för inledandet av yrkesfiske.
17
Ansvar och tidsplan: JSM, NTM-central och branschorganisationer 2010 - 2011
Kärnfråga 2: Att bevara fiskbeståndens goda tillstånd
Åtgärd 2.1 Att främja hållbart fiske
Målet för EU: s gemensamma fiskeripolitik är att säkra att de levande akvatiska resurserna nyttjas
på ett hållbart sätt med tanke på ekonomin, miljön och de sociala aspekterna. Den gemensamma
fiskeripolitiken är direkt förpliktande för medlemsstaterna.
Jord- och skogsbruksministeriet medverkar i att bereda och fatta beslut om EU-regelverk som gäller
Finlands fiskerinäring och åtgärder att bevara fiskbestånden i enlighet med EU: s gemensamma
fiskeripolitik. Utgångspunkten för Finlands ställningstaganden handlar om att säkra ett hållbart fiske
och uppnå eller bevara ett gott tillstånd för fiskbestånden. Dessutom beaktas fiskets möjliga ekosystemeffekter. Dessa utgångspunkter tillämpas också vid beredningen av nationella bestämmelser
och beslut om yrkesfiske.
Det allmännas interventioner i utövandet av yrkesfiske minimeras till att omfatta åtgärder som med
tanke på hållbart fiske är behövliga bevaringsåtgärder av fiskbestånden. Proportionalitetsprincipen i
grundlagen utgör en grundförutsättning för givandet av begränsningar.
Man främjar selektiva fiskemetoder för att skydda ung fisk.
Det allmänna fiskeintresset bevakas så att vattenmiljöns tillstånd, nyttjandet av vattendrag och vattenbyggandet inte skulle leda till en försämring när det gäller fiskbeståndens bevarande eller förökning och att kompenserande åtgärder enligt lagstiftningen vidtas vid förändringar.
Ansvar och tidsplan: JSM, NTM-central, kontinuerlig
Kärnfråga 3: Ökat tillvaratagande av vild fisk och kräfta
Åtgärd 3.1 Att öka användningen av vild fisk och kräfta för livsmedelsändamål och för andra ändamål
Man arbetar för att öka konsumtionen av finsk vild fisk och kräfta i Finland. Man strävar att trygga
förutsättningarna för export av fisk och kräfta.
Man arbetar för att öka utbudet av inhemsk fisk och således främja Finlands försörjningsberedskap i
fråga om livsmedel.
Man söker nya lönsamma sätt att använda strömming och vassbuk som livsmedel, foder eller annan
råvara. Man utreder förutsättningarna för att grunda en fiskmjölsfabrik i Finland.
Med beaktande av de hälsofrämjande effekterna av fiskkonsumtion strävar man att säkra att EUlagstiftningen som gäller främmande ämnen i fisk möjliggör en användning av fisk som fångats
inom Östersjöområdet som livsmedel och foder.
18
Ansvar och tidsplan: JSM, hela branschen, kontinuerlig prioritet
Åtgärd 3.2 Att främja ökad användning av underutnyttjade fiskarter (reduceringsfiske)
Man vidtar åtgärder för att förverkliga reduceringssystemet för underutnyttjade fiskarter (bl.a. braxen och mört). Syftet är att avlägsna näringsämnen från vattenmiljön genom att glesa ut allt för täta
mörtfiskbestånd. Man arbetar för att öka användningen av för närvarande underutnyttjade fiskarter
som livsmedel, råvara inom foder- och bioenergiproduktionen eller för andra ändamål. Framför allt
ska detta ingå som ett led i fisket efter värdefullare fiskarter. Man gör de utredningar som behövs
för att införa systemet med reduceringsfiske, inklusive om möjligheterna att ta i bruk ett startstödssystem för yrkesfiskare.
Målet är att nyttjandet av underutnyttjad fisk blir ett allmänt och permanent system för att minska
näringsämnen från vattenmiljön och förbättra fiskproduktionen och vattenområdenas rekreationsvärde så att det även förbättrar yrkesfiskets verksamhetsförutsättningar.
Man främjar arbetet med att nyttja fångsterna av strömming, vassbuk och andra fiskarter samt fiskfoder framställt av dessa. Arbetet är en del av det nationella vattenbruksprogrammet 2015.
Ansvar och tidsplan: JSM, kontinuerlig prioritet, reduceringsfiskepilotprojektet 2010, vattenbruksprogrammet 2010 - 2015
6 Genomförande och uppföljning av programmet
Koordineringen av yrkesfiskeprogrammet och forsknings- och utvecklingsåtgärderna i anslutning
till främjandet av programmets genomförande samt uppföljningen av dess åtgärders utfall och uppskattningen av effekterna sker i den av jord- och skogsbruksministeriet tillsatta utvecklingsgruppen
för yrkesfiske. Gruppen består av företrädare för fiskerinäringens organisationer, yrkesfiskare,
forskning och fiskeriförvaltning.
19