PRODUKTRESUMÉ
1
LÄKEMEDLETS NAMN
Cefotaxim Stragen 0,5 g pulver till injektionsvätska, lösning
Cefotaxim Stragen 1 g pulver till injektions- och infusionsvätska, lösning
Cefotaxim Stragen 2 g pulver till injektions- och infusionsvätska, lösning
2
KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING
En injektionsflaska innehåller 0,5 g, 1 g eller 2 g cefotaxim (som cefotaximnatrium).
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1
3
LÄKEMEDELSFORM
0,5 g:
1 och 2 g:
Pulver till injektionsvätska, lösning.
Pulver till injektions- och infusionsvätska, lösning
Beskrivning: kristallint, vitt till svagt gulaktigt pulver.
4
KLINISKA UPPGIFTER
4.1
Terapeutiska indikationer
Cefotaxim Stragen är indicerat för behandling av följande allvarliga infektioner, när man vet
eller anser att det är troligt att infektionen orsakats av cefotaximkänsliga bakterier (se 5.1):
- Bakteriell pneumoni (se avsnitt 4.4).
- Allvarliga njurinfektioner och övre urinvägsinfektioner.
- Svåra hud- och mjukdelsinfektioner.
- Intraabdominella infektioner (inklusive peritonit). Vid intraabdominella infektioner bör
cefotaxim kombineras med antibiotika med effekt på anaeroba bakterier.
- Akut bakteriell meningit (speciellt när det orsakats av H. influenzae, N. meningitis, E. coli
och Klebsiella stammar).
- Sepsis
Officiella riktlinjer för val av antibiotikum ska beaktas. Bakteriologiska tester och
resistensbestämningar ska utföras.
4.2
Dosering och administreringssätt
Cefotaxim Stragen kan efter beredning av lösningen, administreras som intravenös
bolusinjektion, som intravenös infusion eller som intramuskulär injektion. Följ nedanstående
instruktioner (se också 6.6).
Intramuskulär injektion reserveras för exceptionella kliniska situationer, risk och nytta bör
noga övervägas före användning. Speciella råd för intramuskulär injektion bör beaktas. Om
lidokain används vid beredningen av lösningen för intramuskulärt bruk, bör hänsyn tas till
produktinformationen för det lidokaininnehållande läkemedlet, speciellt med tanke på
kontraindikationerna.
Dosering och administreringssätt bestäms av infektionens svårighetsgrad, bakteriernas
känslighet och patientens status. Behandlingen kan påbörjas innan resultaten av
sensibilitetstesterna är kända.
Cefotaxim och aminoglykosider har synergistiska effekter.
Vuxna och ungdomar (från 12 år):
Normaldosen till vuxna och ungdomar är 2-6 gram per dygn. Dygnsdosen bör delas upp på 2
doser var 12:e timme. Dosen kan dock varieras beroende på infektionens svårighetsgrad,
bakteriens känslighet och patientens tillstånd.
Doseringsrekommendationer:
Vanliga infektioner vid närvaro av (eller misstanke därom) en känslig mikroorganism:
1 g var 12:e timme vilket motsvarar totalt 2 g per dygn.
Infektioner vid närvaro av (eller misstanke om) flera känsliga eller måttligt känsliga
mikroorganismer:
1-2 g var 12:e timme vilket motsvarar en total dygnsdos på 2-4 g.
Allvarliga infektioner orsakade av oidentifierade mikroorganismer eller infektioner som inte
kan lokaliseras:
2-3 g per doseringstillfälle 3-4 gånger per dygn var 8:e -6:e timma, maximalt 12 g per dygn.
Spädbarn och små barn (28 dagar till 23 månader) och barn (2 till 11 år):
Normaldos till spädbarn, småbarn och barn < 50 kg är 50-150 mg/kg/dygn uppdelat på 2-4
doser. Vid mycket allvarliga infektioner kan upp till 200 mg/kg/dygn krävas uppdelat på flera
doser. Till barn > 50 kg ges normal vuxendos men den maximala dygnsdosen 12 g ska inte
överstigas.
Nyfödda (0-27 dagar):
Den rekommenderade dosen är 50 mg/kg/dygn uppdelat på 2-4 doser (var 12:e till 6:e timme).
Vid livshotande infektioner kan det vara nödvändigt att öka den dagliga dosen till 150-200
mg/kg/dygn, hänsyn måste tas till skillnader i njurarnas och njurfunktionens utveckling (se
även särskilda doseringsrekommendationer vid meningit).
För tidigt födda barn:
Den rekommenderade dosen är 50 mg/kg/dygn fördelat på 2 till 4 doser (var 12:e till 6:e
timme). Den maximala dosen bör inte överskridas med tanke på att njurar och njurfunktionen
ännu inte är fullt utvecklad.
Äldre:
Dosjusteringar krävs ej vid normal njur- och leverfunktion.
Dosering vid nedsatt njurfunktion:
Till vuxna patienter med en kreatininclearance < 5 ml/min ges oförändrad rekommenderad
initialdos medan efterföljande doser ska halveras med bibehållen doseringsfrekvens.
Dosering vid dialys eller peritonealdialys:
För patienter som genomgår hemodialys och peritonealdialys är det tillräckligt att ge 0,5-2
gram som i.v. injektion var 24 timme och efter varje dialys. Detta är effektivt nog för att
behandla de flesta infektioner.
Övriga rekommendationer:
Observera att cefotaxim inte är effektivt vid infektioner orsakade av enterokocker.
Bakteriell meningit:
Vuxna rekommenderas 6- 12 g dagligen.
Barn rekommenderas 150- 200 mg/kg fördelat på jämnstora doser var 6- 8:e timme.
Nyfödda:
Spädbarn (0- 7 dagar) ges 50 mg/kg var 12:e timme.
Barn (7- 28 dagar) ges 50 mg/kg var 8:e timme.
Intraabdominella infektioner:
Intraabdominella infektioner bör behandlas med cefotaxim i kombination med andra lämpliga
antibiotika.
Sepsis:
Kombination med annat passande antibiotikum bör övervägas om orsaken är gramnegativa
mikroorganismer.
Behandlingslängd:
Cefotaximbehandlingens längd beror av patientens kliniska status och sjukdomsorsak.
Cefotaxim bör administreras tills symtomen har avtagit eller tills att bevis finns för att
bakterierna har eliminerats.
Administreringsmetod:
I.m. administrering rekommenderas enbart när i.v. infusion eller i.v. injektion inte är möjlig.
Vid svåra infektioner bör Cefotaxim ges i kombination med andra antibiotika.
Infusionen ska ges direkt efter beredning:
-
-
-
Intravenös infusion:
För kort intravenös infusion: Efter beredning ges lösningen som en 20 minuters
intravenös infusion.
För lång intravenös infusion: Efter beredning ges lösningen som en 50- 60 minuter
lång intravenös infusion.
Upprepad intravenös injektion:. Efter beredning måste lösningen injiceras under en
period på 3-5 minuter. Efter marknadsföringsgodkännandet har potentiellt livshotande
arytmier rapporterats hos ett fåtal patienter som fått snabb intravenös administrering av
cefotaxim genom en central venkateter.
Intramuskulär injektion:
Lösningen bör ges som en djup intramuskulär injektion. Lösningar som innehåller
lidocain får inte ges intravenöst. Intramuskulär injektion rekommenderas inte vid svåra
infektioner.
Följande tabell visar lösningsvolymen för respektive injektions-/infusionsflaska:
Administreringsmetod
Injektionsflaskans Kort intravenös Lång intravenös Intravenös
innehåll
infusion
infusion
injektion
0,5 g
2 ml
1g
40-50 ml
4 ml
2g
40-50 ml
100 ml
10 ml
Intramuskulär
injektion
2 ml
4 ml
-
Cefotaxim och aminoglykosider bör inte blandas i samma spruta eller perfusionsvätska.
4.3
Kontraindikationer
Överkänslighet mot Cefotaxim eller mot andra cefalosporinantibiotika.
Tidigare omedelbar och/eller allvarlig överkänslighetsreaktion mot penicillin eller andra
betalaktamantibiotika.
Allergiska korsreaktioner kan förekomma mellan penicilliner och cefalosporiner (se avsnitt
4.4)
4.4
Varningar och försiktighet
Som andra antibiotika kan speciellt långvarigt bruk resultera i överväxt av icke-känsliga
organismer. Upprepad utvärdering av patientens tillstånd är väsentlig. Om en superinfektion
uppträder under behandlingen bör lämpliga åtgärder vidtas och om det anses kliniskt
nödvändigt inleda specifik antimikrobiell behandling.
Anafylaktiska reaktioner
Allvarliga även fatala överkänslighetsreaktioner har rapporterats hos patienter som fått
cefotaxim (se avsnitt 4.3 och 4.8).
Om en överkänslighetsreaktion uppträder måste behandlingen avslutas. Vid fall av allvarliga
överkänslighetsrekationer eller anafylaktiska reaktioner ska den nödvändiga akutbehandlingen
påbörjas enligt klinisk allvarlighetsgrad.
Cefotaxin är kontraindicerad hos patienter med en tidigare historik av omedelbar
överkänslighet mot cefalosporiner.
Eftersom korsallergi förekommer mellan penicilliner och cefalosporiner bör användning av
cefalosporiner ske med extrem försiktighet på penicillinkänsliga individer. Inledande
förfrågningar angående överkänslighet mot penicillin och andra laktamantibiotika är
nödvändiga före ordinering av cefalosporiner eftersom korsallergi inträffar i 5-10% av fallen.
Patienter med njurinsufficiens
Dosen bör justeras efter beräknad kreatininclearance (se 4.2)
Försiktighet bör iaktas om cefotaxim ges tillsammans med aminoglykosider, probenecid eller
andra njurtoxiska läkemedel (se avsnitt 4.5). Njurfunktionen måste övervakas hos dessa
patienter, äldre och hos de med en tidigare känd njurförsämring.
Allergisk diates eller astma
Cefotaxim bör användas med försiktighet till patienter med allergisk diates eller astma
Behandling av pneumoni
Vid behandling av pneumoni ska det beaktas att cefotaxim inte är effektivt mot bakterier
som orsakar atypisk pneumoni eller mot flertalet andra bakteriearter som kan orsaka
pneumoni inklusive P. aeruginosa (se avsnitt 5.1).
Allvarliga bullösa reaktioner
Fall med allvarliga bullösa hudreaktioner som Stevens-Johnson syndrom eller toxiskt
epidermal nekrolys har rapporterats med cefotaxim (se avsnitt 4.8). Patienter bör rådas att
omedelbart kontakta sin läkare innan de fortsätter behandlingen om hud och/eller
slemhinnereaktioner uppträder.
Clostridium difficile associerad sjukdom (t.ex pseudomembranös kolit)
Svår och ihållande diarré har förekommit under eller i veckorna efter behandling med
Cefotaxim. Detta kan vara ett symtom på Clostridium difficileassocierad sjukdom (CDAD).
CDAD kan förekomma i från mild till livshotande form. Den allvarligaste formen är
pseudomembranös kolit. Diagnosen är mycket sällsynt men potentiellt fatal och tillståndet kan
bekräftas genom endoskopi och/eller histologi.
Det är viktigt att överväga denna diagnos hos patienter med diarré under eller efter cefotaximbehandling.
Om diagnosen pseudomembranös kolit misstänks ska behandlingen med cefotaxim
omedelbart avbrytas och annan lämplig behandling ska sättas in omedelbart (t.ex. speciell
antibiotika/kemoterapi med styrkt klinisk effekt).
Clostridium difficile associerad sjukdom kan gynnas vid fekalstas.
Antiperistaltika är kontraindicerat.
Hematologiska reaktioner
Leukopeni, neutropeni och mera sällan agranulocytos kan utvecklas under behandling med
cefotaxim, blodvärdet ska därför kontrolleras om behandlingen varar längre än 7 dagar.
Behandlingen ska avbrytas om neutropeni uppkommer (< 1400 neutrofila leukocyter/mm3).
Några fall av eosinofili och trombocytopeni har rapporterats vara snabbt reversibla vid
behandlingsstopp. Fall med hemolytisk anemi har också rapporterats (se avsnitt 4.8).
Nervtoxicitet
Höga doser med betalaktamantibiotika, inklusive cefotaxim till patienter med njurinsufficiens
kan orsaka encefalopati (dvs påverkan på medvetandet, onormala rörelser och kramper) (se
avsnitt 4.8.
Patienterna bör rådas att omedelbart kontakta sin läkare innan behandlingen avslutas om
sådana reaktioner inträffar.
Försiktighet vid administrering
Aminoglykosider och cefotaxim bör inte blandas i samma spruta eller perfusionsvätska.
Efter marknadsföringsgodkännandet har potentiellt livshotande arytmier rapporterats hos
några enstaka patienter som fått snabb intravenös administrering av cefotaxim genom en
central venkateter. Den rekommenderade injektions- infusionstiden bör följas (se avsnitt 4.2).
Intag av natrium
Natriuminnehållet i Cefotaxim (2,2 mmol/g), ska beaktas vid behandling av patienter som
ordinerats begränsat natriumintag.
Natriuminnehåll: 25,3 mg/50,6 mg/101,2 mg per injektionsflaska.
Påverkan på diagnostiska laboratorietester
Som med andra cefalosporiner har ett positivt Coombs test setts hos några patienter som
behandlats med cefotaxim. Detta fenomen kan interferera vid korstestning av blod.
Ett falskt positivt glukostest kan förekomma vid användning av reducerande substanser
(Benedicts och Fehlings lösningar eller med Clinitest tabletter) men inte vid användning av
specifika enzymbaserade tester (glukosoxidasmetoder).
4.5
Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Med andra läkemedel:
- Medel som ökar utsöndringen av urinsyra: Probenecid interagerar med den renala
utsöndringen av cefotaxim, vilket ökar exponeringen av cefotaxim tvåfaldigt och
minskar renalt clearance till cirka hälften vid terapeutiska doser. På grund av stort
terapeutiskt index för cefotaxim krävs ingen dosjustering hos patienter med normal
njurfunktion. Dosjustering kan behövas hos patienter med nedsatt njurfunktion (se
avsnitt 4.4 och 4.2).
- Aminoglykosidantibiotika och diuretika: I likhet med andra cefalosporiner kan cefotaxim
förstärka den nefrotoxiska effekten hos nefrotoxiska läkemedel såsom aminoglykosider
eller potenta diuretika (t.ex. furosemid). Njurfunktion ska övervakas hos dessa patienter
(se avsnitt 4.4).
- Bakteriostatiska antibiotika: Cefotaxim bör inte kombineras med bakteriostatiska
antibiotika (t.ex. tetracykliner, erytromycin och kloramfenikol) eftersom en antagonistisk
effekt är möjlig.
Andra typer av interaktioner:
-
4.6
Positivt Coombs test har setts hos patienter som behandlas med cefotaxim, liksom för
andra cefalosporiner. Detta fenomen kan interferera vid korstestning av blod.
Ett falskt positivt glukostest kan ses vid användning av reducerande substanser
(Benedicts eller Fehlings lösning eller med Clinitest tabletter) men inte av specifika
enzymbaserade tester (glukosoxidasmetoder).
Graviditet och amning
Graviditet
Tillförlitliga säkerhetsdata av cefotaximbehandling av gravida kvinnor saknas.
Djurstudier har inte visat några direkta eller indirekta skadliga effekter med avseende på
reproduktionstoxicitet. Dock saknas lämpliga och välkontrollerade studier på gravida kvinnor.
Cefotaxim passerar placentan. Den högsta koncentrationen mätt i amnion var högre än MIC
för de flesta gramnegativa bakterier. Cefotaxim ska därför inte användas under graviditet
såvida inte förväntade födelar överväger eventuella risker.
Amning
Cefotaxim utsöndras i bröstmjölk.
Effekter på den fysiologiska tarmfloran hos det diande barnet som kan leda till diarré,
kolonisering av jästliknande svampar och sensibilisering av barnet kan inte uteslutas.
Ett beslut måste därför fattas om amningen eller behandlingen ska avbrytas, med beaktande av
fördelarna med amning för barnet och av hur viktig behandlingen är för kvinnan.
4.7
Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Det finns inget stöd för att cefotaxim direkt skulle försämra förmågan att framföra fordon och
använda maskiner.
Cefotaxim i höga doser speciellt till patienter med njurinsufficiens kan orsaka encefalopati
(d.v.s. påverkan på medvetandet, onormala rörelser och kramper) (se avsnitt 4.8). Patienter
ska rådas att inte framföra fordon eller använda maskiner om sådana symtom uppträder.
4.8
Biverkningar
Ca 5% av de behandlade patienterna kan förvänta sig biverkningar. Dessa biverkningar är för
det mesta dosrelaterade och orsakas av läkemedlets farmakologiska effekt.
Frekvens Mycket Vanliga Mindre
Sällsynta
Mycket
Ingen känd
vanliga
(>1/100, vanliga
(>1/10 000, sällsynta
frekvens (kan
(>1/10) <1/10) (>1/1 000, <1/1 000)
(<1/10
inte beräknas
<1/100)
000)
från
Organsystem
tillgängliga
data)
Infektioner
Oral
Tillväxt av
och
candidaokänsliga
infestationer
infekorganismer
tion
(se avsnitt
4.4)
Blodet och
Leukopeni Granylocyto
lymfsystemet
Eusinofili peni
TromboAgranulocyt
cytopeni
os och
(se avsnitt neutropeni
4.4)
Immunsystemet
JarischHerxheime
r* reaktion
Centrala och
perifera
nervsystemet
Kramper
(se avsnitt
4.4)
Hemolytisk
anemi (se
avsnitt 4.4)
Anafylaktisk
chock
(se avsnitt 4.4)
Anafylaktiska
reaktioner
Angioödem
Bronkospasm
Encefalopati
(dvs
påverkan på
medvetandet
, onormala
rörelser (se
avsnitt 4.4)
yrsel och
trötthet (efter
administrering av höga
doser)
Huvudvärk
Hjärtat
Magtarmkanalen
Lever och
gallväggar
Hud och
subkutan
Arytmier (efter
snabb
bolusinfusion
via en central
venkateter)
Illamåen Aptitlöshet
de
Kräknin
g
Magont
Diarré
Ökning av
leverenzymer
(ASAT,
ALAT,
LDH,
gamma-GT
och /eller
alkaliskt
fosfatas)
och/eller
bilirubin
Utslag
Klåda
Pseudomembranös
kolit (se
avsnitt 4.4)
Ikterus,
hepatit*
Erythema
multiforme,
vävnad
Nässelutslag
Njurar och
urinvägar
Tempor
är
ökning
av
serumkreatinin
(speciell
t när det
förskrivs
tillsammans
med
aminoglykosid
er) och
serumurea
Allmänna
I.m.
Feber
symtom
administr Inflamoch/eller
ation;
mationer
symtom från
Smärta
på
administrering på
injektio
sstället
injektion nssstället
stället,
inklusiv
e
flebiter/
tromboflebiter
exudativum
Stevens
Johnsons
syndrom
Toxisk
epidermal
nekrolys
(se avsnitt 4.4)
Akut
interstitiell
nefrit
* Efter marknadsföringsgodkännandet
Jarisch- Herxheimer reaktion
Vid behandling av borellios, kan Jarisch-Herxheimer reaktion utvecklas under de första
behandlingsdagarna. Uppträdandet av en eller fler av följande symtom har rapporterats efter
flera veckors borelliosbehandling: Hudutslag, klåda, feber, leukopeni, ökning av
leverenzymer, svårighet att andas samt ledbesvär.
Lever och gallvägar
Ökning av leverenzymer (ALAT, ASAT, LDH, gamma-GT och eller alkalisk fosfatas)
och/eller bilirubin har observerats. Dessa avvikande laboratoriefynd överstiger sällan två
gånger den övre gränsen för normalvärdet och antyder tecken på leverskada som vanligtvis är
cholestatisk och vanligtvis utan symtom
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det
möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och
sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket,
Box 26, 751 03 Uppsala (http://www.lakemedelsverket.se).
4.9
Överdosering
Symtom på förgiftning:
Cefotaxim har en bred säkerhetsmarginal. Inga fall av akut intoxikation med cefotaxim har
publicerats. Symtom på överdosering motsvarar ofta biverkningsprofilen.
Vid överdosering (speciellt vid njurinsufficiens) kan reversibel encefalopati förekomma.
Behandling av överdosering:
Vid överdosering måste behandlingen med cefotaxim avslutas och understödjande behandling
påbörjas vilket inkluderar åtgärder som ökar eliminationen samt symtomatisk behandling av
biverkningarna (dvs kramper).
Det finns ingen specifik antidot vid överdosering. Serumnivåerna av cefotaxim kan reduceras
med hemodialys eller peritonealdialys.
5
FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER
5.1
Farmakodynamiska egenskaper
Famakoterapeutisk grupp: Cefalosporiner och liknande antibakteriella medel.
ATC-kod: J01DD01
Verkningsmekanism:
Cefotaxim är ett tredje generationens bredspektrum-cefalosporinantibiotikum med baktericid
effekt. De baktericida egenskaperna hos cefotaxim uppkommer genom hämning av
cellväggssyntesen.
Resistensmekanism:
- Effektiv hydrolysering av cefotaxim genom produktion av bredspektrumbetalaktamas.
- induktion av/eller konstitutivt uttryck av AmpC-enzymer
- impermeabilitet
- effluxpumpsmekanismer
- minskad affinitet för penicillinbindande proteiner till cefotaxim
Fler än en av dessa möjliga mekanismer kan samexistera i en bakterie.
Brytpunkter:
Nuvarande MIC brytpunkter som används för att tolka känsligheten för cefotaxim.
European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing (EUCAST), Kliniska MIC
Brytpunkter (V1.1,31/03/2006)
Känsliga (<)/
Resistenta(>)
1/2
--Obs3
-0,5/0,54
0,5/24
0,12/0,124
Enterobacteriaceae2
Pseudomonas
Acinetobacter
Staphylococcus3
Enterococcus
Streptococcus A, B, C och G
Streptococcus pneumoniae:
Haemophilus influenzae
Moraxella Catarrhalis
Neisseria gonorrhoea
0,12/0,124
Neisseria Meningitides
0,12/0,124
Gramnegativa, anaerober
-1
Icke artrelaterade brytpunkter
1/2
S</>R
1. Icke-artrelaterade brytpunkter har i huvudsak bestämts baserat på PK/PD-data och är
oberoende av MIC fördelningen för specifika arter. De är användbara endast för arter som
inte fått en artspecifik brytpunkt och inte för de arter där känslighetstest inte rekommenderas
(markerade med --eller IE i tabellen).
2. Cefalosporins brytpunkter för Enterobacteriaceae kommer att uppvisa resistens medierad
av de flesta ESBLs och andra kliniskt viktiga betalaktamaser i Enteriobacteriaceae.
Emellertid kan några ESBL-producerande stammar vara känsliga eller intermediärt känsliga
vid dessa brytpunkter. Laboratorier kan vilja använda en test som specifikt screenar närvaro
av ESBL.
3. Känsligheten hos staphylococci för cefalosporiner är hämtad från methicillin (med
undantag av ceftazidim som inte bör användas vid stafylokockinfektioner).
4. Stammar med MIC värden över S/I brytpunkten är mycket sällsynta eller ännu inte
rapporterade. Identifieringen och antimikrobiella känslighetstester på varje sådant isolat
måste upprepas och om resultatet bekräftas måste isolatet sändas till ett
referenslaboratorium. Innan det finns bevis angående kliniskt svar för bekräftade isolat med
MIC värden över nuvarande resistensbrytpunkter (i kursiv stil) bör de rapporteras som
resistenta.
-- = Test rörande känslighet rekommenderas inte eftersom arten är dåligt mottaglig för
behandling med läkemedlet
IE = Det finns inte tillräckligt med bevis att arten ifråga är lämplig för behandling med
läkemedlet.
RD = Principdokument som listar data som används av EUCAST för att bestämma
brytpunkter.
Känslighet
Resistensprevalensen för förvärvad resistens varierar geografiskt och över tid för utvalda arter.
Lokal resistensinformation är därför önskvärd speciellt vid behandling av svåra infektioner.
Experthjälp bör sökas när den lokala resistensprevalensen är sådan att nyttan av att använda
ett medel, vid åtminstone några typer infektioner, är tveksam.
Normalt känsliga arter
Grampositiva aerober
Staphylococcus aureus (MSSA)
Grampositiva anaerober
Streptococcus pyogenes
Gramnegativa aerober
Escherichia coli%
Haemophilus influenzae *
Haemophilus parainfluenzae*
Klebsiella pneumoniae#%
Moraxella catarrhalis *
Morganella morganii
Neisseria meningitidis*
P. mirabilis%
Arter där resistens kan vara ett problem
Grampositiva aerober
Staphylococcus aureus
Staphylococcus epidermis+
Staphylococcus haemolyticus+
Staphylococcus hominis+
Gramnegativa aerober
Citrobacter spp*
Enterobacter aerogenes
Enterobacter cloacae
Proteus vulgaris
Serratia marcescens
Anaerober
Bacteroidis fragilis
Naturligt resistenta arter
Grampositiva aerober
Enterococcus spp.
Listeria spp.
Gramnegativa aerober
Acinetobacter spp.
Pseudomonas aeruginosa
Stenotrophomonas maltophilia
Anaerober
Clostridium difficile
Övriga:
Chlamydiae spp
Chlamydophila spp.
Mycoplasma spp.
Legionella pneumophilia
* Klinisk effekt har visats för känsliga isolat för godkända kliniska indikationer.
Meticillin- (oxacillin-) resistenta stafylokocker (MRSA) är resistenta mot alla kända
betalaktamantibiotika inklusive cefotaxim.
Penicillinresistenta Streptococcus pneumoniae visar varierande grad av korsresistens mot
cefalosporiner som cefotaxim.
+
I åtminstone en region är resistensgraden över 50 %
#
I intensivvårdsenheter är resistensgraden >10 %
%
Extended Spectrum Beta-Laktamas (ESBL) producerande stammar är alltid resistenta.
5.2
Farmakokinetiska uppgifter
Absorption
Cefotaxim administreras parenteralt. Intravenös bolusinjektion av 1 gram cefotaxim ger en
maximal koncentration på ca 81-102 mg/l efter 5 minuter, intravenös bolusinjektion av 2 g
cefotaxim ger en maximal koncentration på 167-214 mg/l efter 8 minuter.
Intramuskulär injektion av 1 gram cefotaxim ger en maximal plasmakoncentration på 20 mg/l
inom 30 minuter.
Distribution
Cefotaxim penetrerar väl in i olika distributionsrum. Terapeutiska läkemedelsnivåer som
överstiger vanliga patogeners minsta hämmande koncentration (MIC-värden) uppnås snabbt.
Koncentrationen i cerebrospinalvätskan är låg när hjärnhinnorna inte är inflammerade, men är
mellan, 3-30 µg/ml hos barn med hjärnhinneinflammation. Cefotaxim passerar normalt blodhjärnbarriären i nivåer över MIC, för normalkänsliga patogener, vid hjärnhinneinflammation.
Cefotaximkoncentrationer (0,2-5,4 µg/ml) som hämmar de flesta gramnegativa bakterier
uppnås i varigt sputum, bronkialsekret och pleuravätska efter doser på 1 och 2 gram.
Koncentrationer som troligen är effektiva mot känsliga organismer uppnås efter terapeutiska
doser i interstitiell vätska, njurvävnad, peritonealvätska och i gallblåsans vägg. Höga
koncentrationer av cefotaxim och O-desacetylcefotaxim återfinns i gallan.
Cefotaxim passerar placentan och uppnår höga koncentrationer i fostervätska och
fostervävnad (upp till 6 mg/kg). Små mängder cefotaxim utsöndras i modersmjölken.
Proteinbindningsgraden för cefotaxim är ca 25-40 %.
Den skenbara distributionsvolymen för cefotaxim är 21-37 liter efter en 30 minuters
intravenös infusion av 1 gram cefotaxim.
Biotransformation:
Cefotaxim metaboliseras delvis hos människa. Ca 15-25% av en parenteral dos metaboliseras
till O-desacetylcefotaxim som också är mikrobiologiskt aktivt.
Elimination:
Cefotaxim och O-desacetylcefotaxim utsöndras huvudsakligen via njurarna. Endast en liten
del cefotaxim (2%) utsöndras i gallan. 40-60% av administrerad cefotaximdos återfinns i
oförändrad form i urinen inom 6 timmar och 20% återfinns som O-desacetylcefotaxim. Efter
administrering av radioaktivt märkt cefotaxim återfinns mer än 80% i urinen, 50-60% av detta
som oförändrad cefotaxim och resten som metaboliter.
Cefotaxims totala clearance är 240-390 ml/min och dess renala clearance 130-150 ml/min.
Halveringstiden i serum är normalt ca 50-80 minuter för cefotaxim och 90 minuter för Odesasacetylcefotaxim. Hos äldre patienter är halveringstiden i serum 120-150 min.
Hos patienter med nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 3-10 ml/min) kan halveringstiden
för cefotaxim i serum öka till 2,5-3,6 timmar.
Hos nyfödda påverkas farmakokinetiken av graviditetens längd samt kronologisk ålder.
Halveringstiden är förlängd hos förtidigt födda och nyfödda med låg födelsevikt.
5.3
Prekliniska säkerhetsuppgifter
Gängse studier avseende allmäntoxicitet, gentoxicitet, och reproduktionseffekter visade inte
några särskilda risker för människa.
6
FARMACEUTISKA UPPGIFTER
6.1
Förteckning över hjälpämnen
Inga
6.2
Inkompatibiliteter
Cefotaxim ska inte blandas med andra antibiotika i samma spruta eller infusionslösning,
speciellt inte med aminoglykosider.
Cefotaxim Stragen ska inte blandas med lösningar innehållande natriumbikarbonat.
6.3
Hållbarhet
Pulver till injektionsvätska, lösning: 3 år.
Pulver till injektions- och infusionsvätska, lösning: 3 år.
Efter första öppnandet/rekonstitution:
Kemisk och fysikalisk stabilitet vid användning har visats under 12 timmar vid 25 ºC och
under 24 timmar vid 2-8 ºC.
Ur mikrobiologisk synvinkel ska produkten användas omedelbart.
Om den inte används omedelbart är användningstiden och lagringsförhållandena användarens
ansvar och normalt bör denna tid inte vara längre än 24 timmar vid 2-8 ºC, såvida
rekonstitutionen/utspädningen inte har utförts under kontrollerade och validerade
förhållanden.
6.4
Särskilda förvaringsanvisningar
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.
För förvaringsanvisningar för rekonstituerad/utspädd produkt, se avsnitt 6.3.
6.5
Förpackningstyp och innehåll
Förpackningstyp
0,5 g pulver till injektionsvätska, lösning:
10 ml injektionsflaska av klart glas, Ph. Eur. typ III, med halogenerad butylgummipropp typ I.
1 g pulver till injektions- och infusionsvätska, lösning:
10 ml injektionsflaska av klart glas, Ph. Eur. typ III, med halogenerad butylgummipropp typ I.
2 g pulver till injektions- och infusionsvätska, lösning:
20 ml injektionsflaska av klart glas, Ph. Eur typ I, med halogenerad butylgummipropp typ I.
eller
50 ml injektionsflaska av klart glas, Ph. Eur. typ I, med halogenerad butylgummipropp typ I
Förpackningsstorlek
10 injektionsflaskor per kartong
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
6.6
Anvisningar för användning och hantering samt destruktion
För att undvika risk för infektioner ska beredningen av lösningen ske med aseptisk teknik.
Vid kort intravenös infusion kan 1 g eller 2 g Cefotaxim Stragen lösas i 40-50 ml av en av de
kompatibla lösningsmedlen.
Vid lång intravenös infusion kan 2 g Cefotaxim Stragen lösas i 100 ml av en av de kompatibla
lösningsmedlen.
Vid intravenös injektion bör Cefotaxim Stragen 0,5 g lösas i 2 ml vatten för injektionsvätskor,
Cefotaxim Stragen 1 g bör lösas i 4 ml vatten för injektionsvätskor och Cefotaxim Stragen 2 g
bör lösas i 10 ml vatten för injektionsvätskor.
Vid intramuskulär injektion bör Cefotaxim Stragen 0,5 g lösas i 2 ml vatten för
injektionsvätskor eller Cefotaxim Stragen 1,0 g löses i 4 ml vatten för injektionsvätskor. För
att förhindra smärta orsakad av injektionen kan Cefotaxim Stragen 0,5 g lösas i 2 ml 1%
lidokainlösning eller Cefotaxim Stragen 1,0 g kan lösas i 4 ml 1% lidokainlösning (enbart till
vuxna).
Kompatibla lösningsmedel för rekonstitution:
- Vatten för injektionsvätskor
- Natriumklorid 9 mg/ml (0,9%)
- Glukos 50 mg/ml (5%)
- Lidokain 1% (endast för intramuskulärt bruk)
Efter beredning ska lösningen vara klar och ljusgul till gulbrun. Använd inte lösningen om det
finns synliga partiklar i lösningen.
Endast för engångsbruk. Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande
anvisningar.
Se 4.2 för beredningsinstruktioner.
7
INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
Stragen Nordic A/S
Helsingørsgade 8C
DK- 3400 Hillerød
Danmark
8
NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
Pulver till injektionsvätska, lösning: 21297
Pulver till injektionsvätska och infusionsvätska, lösning: 21298
9
DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE
2004-12-22 / 2009-05-24
10
DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN
2016-07-14
