Globala resultatmått vid behandling av LKG Anette Lohmander

advertisement
GlobalaresultatmåttvidbehandlingavLKG
(ICHOM–InternationalConsortiumforHealthOutcomesMeasurements–CleftPalate)
AnetteLohmander
Enhetenförlogopedi,CLINTEC,KarolinskaInstitutet
&Karolinskauniversitetssjukhuset,
Stockholm
Resultat av behandling är definition på framgång. ICHOM är internationell icke
vinstdrivande organisation som tar fram modeller för systematiskt bedömning av
resultat av behandling. Globalt överenskomna standardiserade utfallsmått möjliggör
resultatjämförelser. Efter fastställda utfallsmått för behandling av ett 10‐tal tillstånd
inleddesijuniarbetetmedläpp‐käk‐gomspalt.Detvorevärdefulltomdatainsamlingeni
detsvenskaLKG‐kvalitetsregistretkundeharmonieramedframtidaglobalaresultatmått
påbehandlingavLKG.
Metod: En internationell och multiprofessionellt sammansatt arbetsgrupp arbetar
metodisktföratttaframenstandardiseradmodellförredovisningavbehandlingsutfall
vid LKG. Arbetsgruppen lotsas genom en strukturerad process för att enas om en
uppsättning standardiserade utfallsmått inklusive när och hur dessa ska användas.
Förslag utarbetas av ett projektteam och granskas av projektgruppen. Varje förslag
baseras på rigorös granskning av litteraturen, personliga samtal med medlemmarna i
arbetsgruppen, diskussion vid telefonkonferenser och enkäter. Efter fastställda
utfallsmåttkommerprojektetattavslutasmedenimplementeringsfas.
Resultat: Samtliga domäner i strukturen för klassifikation av funktionstillstånd,
funktionshinder och hälsa (Socialstyrelsen, 2003) är inkluderade och omfattar
mätning/bedömning somatisk utveckling, öron‐ och hörsel, andning,
velofarynxfunktion, tal, tänder och bett, utseende, upplevelse av tidig vård, socio‐ och
psykometriska mått, akademisk förmåga, vårdtyngd och hälsorelaterad livskvalitet.
Utifråndessabestämsett”minimumstandardset”somskafokuserapåutfallsomspelar
störstrollförpatienterna.Exempelviskommerförtalochkommunikationsannoliktatt
rekommenderas mätning av resultat vad gäller artikulation, velofarynxfunktion,
funktionell förståelighet, patientens uppfattning om sitt tal och om att kommunicera.
Kritiskaåldrarharbestämtstill5,12och22årsålder.
Slutsats: Datainsamlingen i det svenska LKG‐kvalitetsregistret torde efter smärre
justering motsvara de funktionella aspekterna av resultat av behandling, medan det
saknasaspekterpåegenuppfattningochdelaktighet.
Kontakt:
Namn:
Adress:
Email:
AnetteLohmander
KarolinskaInstitutet
CLINTEC/Enhetenförlogopedi,B69
Karolinskauniversitetssjukhuset,Huddinge
14186Stockholm
[email protected]
TITEL
Informationsbroschyr till förälder med LKG barn
Namn
Kerstin Österlind, Annika Uvemark, Henry Svensson & Magnus Becker
Plastikkirurgiska klinken SUS, Malmö
Vi har alla genom åren hjälpt och stöttat föräldrar till barn med läpp-käk-gomspalt (LKG) på olika sätt,
vilket säkert i många fall fungerat bra. I Malmö har vi känt att vi saknat en mer sammanhållen
information med praktiska råd i konkreta situationer. Under det senaste året har vår kurator
sammanställt en kort men mer konkret informationsbroschyr baserat på en kombination av egen
erfarenhet, litteraturstudier samt samtal med andra LKG team nationellt och internationellt.
I en kort presentation beskrivs underlaget och det färdiga innehållet.
Kontakt: Kerstin Österlind
Namn
Adress Plastikkirurgiska kliniken SUS Malmö
E-post [email protected]
Anmälan av föredrag till Swede Cleft i Malmö, 16-17/10, 2014.
PÅVERKAN AV MAXILLÄR FRAMFLYTTNING MED LE FORT I
OSTEOTOMI PÅ ARTIKULATIONEN HOS PERSONER FÖDDA MED
LÄPP- KÄK- GOMSPALT
Stina Flodin och Emilie Hagberg
CLINTEC/Enheten för logopedi, Karolinska Institutet, Examensarbete i
logopedi och Stockholms Kraniofaciala Team, Kliniken för Rekonstruktiv
Plastikkirurgi, Karolinska universitetssjukhuset
Handledare:
Anette Lohmander
Svante Granqvist
Individer födda med läpp- käk- gomspalt riskerar att få en underutvecklad överkäke,
maxillär hypoplasi, vilket kan ge artikulatoriska svårigheter. Syftet med denna
retrospektiva jämförande studie var att undersöka hur maxillär framflyttning med Le
Fort I osteotomi påverkade artikulationen hos personer födda med läpp- käkgomspalt.
Metod: Deltagarna bestod av 15 unga vuxna födda med läpp- käk – gomspalt som
hade genomgått Le Fort I osteotomi på grund av maxillär hypoplasi. Materialet bestod
av ljudinspelningar av ord från Svenskt Artikulations- och NasalitetsTEst, inspelade
preoperativt och ett år postoperativt. Transkription av målljud av tränade lyssnare,
akustisk analys av /s/ och tydlighetsbedömning av otränade lyssnare genomfördes.
Resultat: Nio av 15 deltagare förbättrade sin artikulation och sju deltagare uppvisade
normaliserad artikulation ett år postoperativt. Tränade lyssnares bedömningar och
akustisk analys påvisade den positiva förändringen framförallt i produktionen av /s/.
Slutsats: Resultaten är i enlighet med tidigare studier och stärker således implikationen
att Le Fort I har en positiv påverkan på artikulationen hos personer födda med läppkäk- gomspalt.
Kontakt:
Namn: Emilie Hagberg, leg logoped
Adress: Stockholm Kraniofaciala Team
Kliniken för Rekonstruktiv Plastikkirurgi
Karolinska Universitetssjukhuset i Solna
171 76 Stockholm
Tel 08-51770686/070-7384185
E-post: [email protected]
TAL OCH EXPRESSIVT SPRÅK HOS SVENSKSPRÅKIGA BARN MED ENKELSIDIG
LÄPP-KÄK-GOMSPALT
Kristina Klintö
Logopedmottagningen, Skånes Universitetssjukhus, Malmö
Syftet med projektet var att undersöka hur tillförlitliga olika talmaterial är för utvärdering av tal
hos barn med gomspalt, att undersöka utvecklingen av tal och expressivt språk hos barn födda
med enkelsidig läpp-käk-gomspalt, och att identifiera variabler i tidig talproduktion som kan ha
samband med senare expressivt språk.
Metod: Talet hos trettio barn med enkelsidig läpp-käk-gomspalt, behandlade med tre olika
metoder för primär gomslutning, och 20 barn utan läpp-käk-gomspalt dokumenterades
longitudinellt vid 18 månaders, 3 års och 5 års ålder. Fyra talmaterial för bedömning av tal vid
gomspalt utvärderades. Artikulation/fonologi vid 3 och 5 års ålder studerades, och sambandet
med tidigare resultat avseende konsonantproduktion undersöktes. Tal och fonologi hos barn
behandlade med olika metoder för primär gomslutning jämfördes. Expressivt språk vid
återberättande undersöktes, och samband med artikulatorisk/fonologisk förmåga studerades.
Resultat: De bästa talresultaten och den högsta reliabiliteten uppnåddes vid benämning av enstaka
ord. Reliabiliteten vid meningsrepetition var god, och talresultaten var jämförbara med dem i
spontantal. Barnen med enkelsidig läpp-käk-gomspalt hade som grupp avvikande fonologi vid 3
och 5 års ålder, jämfört med jämnåriga utan spalt. Mått på konsonantproduktionen vid 18
månaders ålder korrelerade signifikant med resultaten vid 3 års ålder, och det var även ett
signifikant samband mellan resultaten vid 3 och 5 års ålder. Resultaten indikerade att det är
negativt för utvecklingen av tal och fonologi med tvåstegslutning om hårda gommen sluts så sent
som vid 3 års ålder. Vid 5 års ålder hade en större andel barn med enkelsidig läpp-käk-gomspalt
än jämnåriga utan spalt problem att återge information, och svårigheterna hade inget samband
med kirurgisk metod, kön eller artikulatorisk/fonologisk förmåga.
Slutsats: Ordbenämning i kombination med meningsrepetition rekommenderas för utvärdering av
tal hos barn med gomspalt, om man vill undersöka barnets bästa prestation och sammanhängande
tal. Många barn med enkelsidig läpp-käk-gomspalt har fonologiska svårigheter upp till 5 års
ålder, och barn i riskzonen för fonologisk språkstörning verkar kunna identifieras i tidigare ålder,
för att om möjligt förebygga långvariga problem. Primär gomslutning i två steg med slutning av
den hårda gommen vid 3 års ålder bör undvikas, eftersom den kan hämma den fonologiska
utvecklingen. Dessutom har många barn med enkelsidig läpp-käk-gomspalt problem med att
återge information vid 5 års ålder, som inte har samband med artikulation och fonologi, och kan
vara i behov av ytterligare logopedinsatser.
Kontakt: Kristina Klintö, Skånes Universitetssjukhus, [email protected]
UTVÄRDERING AV TALDATA INFÖRDA I DET
NATIONELLA KVALITETSREGISTRET FÖR LKG
Jan-Olof Malmborn1, Maria Sporre1, Magnus Becker2, Kristina Klintö1
1 Logopedmottagningen, Skånes Universitetssjukhus, Malmö,
2 Plastikkirurgiska kliniken, Skånes Universitetssjukhus, Malmö
Syftet med studien var att utvärdera tillförlitligheten i de taldata som registreras i det nationella
kvalitetsregistret för LKG, för att skapa underlag för diskussion kring hur användbara resultaten
avseende talet är och hur framtida datainsamling till kvalitetsregistret kan förbättras.
Metod: Inspelningar av 10 barn, födda mellan april 2001 och mars 2003, som hade registrerats
konsekutivt av förste författaren vid 5 års ålder, i det nationella kvalitetsregistret för LKG,
inkluderades i studien. Samtliga inspelningar innehöll testning av enskilda ord med Svenskt
artikulations- och nasalitetstest (SVANTE) (Lohmander et al. 2005). Ljudfilerna redigerades så
att all överflödig information togs bort, d v s logopedens tal och barnets tal som inte innehöll
målord. Målkonsonanterna i SVANTE transkriberades och velofarynxfunktion skattades på en 3gradig skala av förste författaren och två oberoende bedömare från två andra centra. Antal korrekt
producerade konsonanter, avvikelser framför och bakom velofarynx beräknades. Därefter
analyserades samstämmigheten inom och mellan bedömare.
Resultat: Enligt de preliminära resultaten var samstämmigheten mellan bedömare för procent
korrekt producerade konsonanter och procent avvikelser framför och bakom velofarynx god (ICC
varierade mellan 0,880 och 0,935).
Samstämmigheten inom bedömare för samma mått var något lägre. Tillförlitligheten avseende
skattning av velofarynxfunktionen var varierande.
Slutsats: Möjliga variabler som kan ha inverkat på resultaten kommer att diskuteras, liksom
resultatens betydelse för det fortsatta arbetet med kvalitetsregistret.
Kontakt: Jan-Olof Malmborn, Skånes Universitetssjukhus, [email protected]
Anmälan av föredrag till Swede Cleft i Malmö, 16-17/10, 2014.
TITEL: EFFEKT AV BEHANDLINGSPROGRAM FÖR NASALA /S/
Liisi Raud Westberg, leg logoped, M Sc, Stockholms Kraniofaciala Team,
Kliniken för Rekonstruktiv Plastikkirurgi, Karolinska universitetssjukhuset
Liselotte Kjellmer, leg logoped, Ph D
Anette Lohmander, leg logoped, Ph D
CLINTEC/Enheten för logopedi, Karolinska Institutet
Logopedkliniken, Karolinska universitetskliniken
SYFTE: Att stärka evidensen för befintlig logopedbehandling genom att empiriskt
dokumentera huruvida en träningsmetod av nasala /s/ är effektiv.
METOD: Tre patienter i åldrarna 4:1-6:1 år, som remitterats med frågeställningen
hypernasalering och eventuellt behov av velofarynxlambå, erbjöds behandling för
nasala /s/. Samtliga hade vid undersökningstillfället en typisk psykomotorisk
utveckling, tal-och språkutveckling, normalkonfigurerad gom och normal hörsel.
Ett speciellt utarbetat behandlingprogram för nasala /s/ i 10 steg användes. En
”ABA-single subject design” användes. Undersökningsvärden före varje nytt
behandlingssteg audiodokumenterades.
RESULTAT: Baslinje före behandlingsstart visade total avsaknad av oralt
producerade /s/ på alla talproduktionsnivåer för alla tre patienterna. Vid
behandlingsperiodens slut hade samtliga uppnått 100% oralt producerade /s/ i
enstaka ord på ordnivå och 90% i ord på meningsnivå i testmaterialet. Vid
uppföljning 10 veckor senare producerade alla tre barn 100% orala /s/ på
samtliga nivåer.
SLUTSATS: Behandlings programmet hade god effekt. Generaliseringseffekter
mellan de olika stegen i träningsprogrammet noterades, då patienterna uppnådde
önskat artikulatoriskt beteende på flera olika nivåer redan innan dessa hade
introducerats i behandlingen. Resultaten från denna studie tyder sålunda på att
behandlingen kan komprimeras.
Kontakt:
Namn: Liisi Raud Westberg, leg logoped
Adress: Stockholm Kraniofaciala Team
Kliniken för Rekonstruktiv Plastikkirurgi
Karolinska Universitetssjukhuset i Solna
171 76 Stockholm
Tel 08-51773174
E-post: [email protected]
Subjective outcomes after treatment for Velopharyngeal Dysfunction
Mia Stiernman MD1 2, Björn Schönmeyr PhD1 2, Kristina Klintö MS3 4, Ahmed Alqatani
MD 1 2, and Magnus Becker PhD 1 2
1
Department of Clinical Sciences in Malmö, University of Lund, Sweden.
2
Department of Plastic and Reconstructive Surgery, Skåne University Hospital, Malmö,
3
Department of Otorhinolaryngology, Skåne University Hospital, Malmö, Sweden.
4
Clinical Department of Speech Pathology, Karolinska University Hospital, Stockholm,
Sweden.
Velopharyngeal dysfunction (VPD) can have various causes and can be a significant disability
for the affected patient. Treatment options include surgery and speech therapy but the success
rates are often inconsistent.
Method: Self-assessment questionnaires were sent out to 222 Swedish patients with VPD.
The questionnaire included questions about satisfaction of speech, perceived speech quality,
perceived improvement from VPD-surgery and/or speech therapy.
Results: Out of 117 (52.7%) respondents, 114 (51.4%) patients were included in the study,
61.4% had undergone VPD-surgery. Seventy-one per cent of the patients perceived their
speech to be normal or slightly deviant but only 55% were satisfied with their speech. Sixty
per cent of the operated patients felt that the treatment had improved their speech much or
very much. Out of the patients that had received speech therapy, 41% felt that the treatment
had improved their speech much or very much.
Conclusion: Most patients with VPD who undergo evaluation and treatment feel that surgery
and speech therapy improves their speech, but only about half of them are in the end satisfied
with the quality of their speech.
Mia Stiernman
Parternas Gränd 33, 226 47, Lund
[email protected]
Abstract
Velopharyngeal dysfunction (VPD) can have various causes and can be a significant disability
for the affected patient. Treatment options include surgery and speech therapy but the success
rates are often inconsistent.
In this study, self-assessment questionnaires were sent out to 222 Swedish patients with VPD.
The questionnaire included questions about satisfaction of speech, perceived speech quality,
perceived improvement from VPD-surgery and/or speech therapy. Out of 117 (52.7%)
respondents, 114 (51.4%) patients were included in the study. The participants were 7-71
years of age (median 14 years), diagnosed with cleft palate, neurological/developmental
delay, congenital hypernasality or acquired VPD. All patients had previously undergone
videofluoroscopy, 61.4% had undergone VPD-surgery.
Seventy-one per cent of the patients perceived their speech to be normal or slightly deviant
but only 55% were satisfied with their speech. Sixty per cent of the operated patients felt that
the treatment had improved their speech much or very much, 10% thought that they had
moderate improvement and 30% stated that they had no or little improvement. Out of the
patients that had received speech therapy, 41% felt that the treatment had improved their
speech much or very much, 21% thought that they had moderate improvement and 33% stated
that they had no or little improvement.
In conclusion, most patients with VPD who undergo evaluation and treatment feel that
surgery and speech therapy improve their speech, but only about half of them are in the end
satisfied with the quality of their speech.
Download
Random flashcards
Create flashcards