Alla vinner på att prata matte
Birgitta Kuijl har jobbat som lärare sen 1970, och undervisar i de
tidigare skolåren. Hon är också speciallärare i skolår 1-6, och jobbar
som fortbildare i matematik.
”Det finns bara fördelar med att låta barnen få prata mycket, inte minst
på mattelektionen,” säger Birgitta.
”Alla två och två, eller
flera, varje dag!.”
Varför är det så viktigt, tycker du, att prata matte?
Därför att då gör man matematiken synlig, och man visar tydligt att matte inte är tyst räkning, som
fortfarande många barn tror... Sen vinner man en mängd kunskap när man pratar matematik: Man
får uppfattningen kring tal, och man får en uppfattning om vad matematik är - ren
matematikkunskap.
När man pratar matte når man också sina egna tankar, och hör andras. Mötet i kommunikationen är
viktigt i alla ämnen, inte minst matten, man lär ju av varandra. Det blir roligt då också, man får delge
varandra kunskaper, och då kommer självförtroendet på köpet, liksom.
Att barn får prata är enormt viktigt – och alla måste verkligen få göra sig hörda. Inte bara de som
gärna räcker upp handen, det är oftast samma personer som också annars alltid hörs. Man måste
utmana de blyga också, och det löser man inte genom handuppräckning. Mycket är så förknippat
med ”det rätta svaret” när man ska räcka upp handen, och det är ju förödande! Nä, alla måste få
vara med, och ett sätt kan vara, som jag brukar rekommendera, att få barnen att prata med
varandra, ibland 2 och 2, ibland 4 och 4 osv.
Ge nåt konkret exempel!
Ja, faktum är att om man har muntlig matte i 5 min om dagen, ökar man matematikkunskapen
väsentligt! Och ett exempel är att prata matte när man pratar med barnen om dagens datum, ex 22
oktober. Då brukar jag fråga: ”Vad vet ni om talet 22? Prata med varann om det, 2 o 2!” Är barnen
vana vid arbetssättet sätter de igång direkt och man hör i grupperna ”Det är hälften av 11, dubbelt
så mycket som...” osv. ”Hur kan man visa talet 22 då?” Då hörs i grupperna ”Så här många fingrar...
Två tior och två enkronor” osv. Det är enkelt, och genast har alla fått göra sin röst hörd.
Jag brukar säga att LPO 94 är vår första demokratiska läroplan. Här står tydligt och klart att språk
och kommunikation är jätteviktigt, i alla ämnen. Man skall lära sig genom kommunikation, och få tid
till reflektion. Genom att prata, sätta ord på saker, inser man ganska snart vad man kan eller
behöver lära sig mer om. Och det är genom aktivitet som man lär sig. Man tränar dessutom
samarbetsförmåga, tolerans och empati som ju behövs allt mer i vårt samhälle. Och man får
verkligen snälla barn! Många barn får på det här sättet mindre behov av att göra sig synliga i andra
mindre trevliga sammanhang, man blir liksom mätt... Och då bli man snäll!
Hur börjar man – både lärare och elever är kanske ovana vid att prata matematik?
Innan man som lärare och elev är vana vid arbetssättet känns det kanske annorlunda, men sen
älskar man det! Det bästa är förstås att börja så tidigt som möjligt att prata med varann på det är
viset, kanske redan på förskolan.
Fördjupningstext till projektet På tal om matte, november 2004
1
Har du alltid jobbat på detta sätt?
Nä, inte alltid. Jag utbildade mig till dramapedagog och gick kurser i bild, ämnen som ju är barnens
språk. Sen gick jag en kurs för fortbildare i matematik, och såg ju vad mycket det fanns att göra i
matematikämnet. De sista 10 åren har jag jobbat med att prata mycket på matematiklektionerna.
Och lika mycket på de andra lektionerna.
Vad anser du om dagens ”matteböcker”?
Matteböcker har sin betydelse, med de kan man följa en röd tråd. Men de måste förändras, tycker
jag. Många verkar skrivna efter den förra läroplanen, inte så som matteämnet beskriv i LPO94.
Färdighetsträningen i matteböckerna måste bort, in i ett annat system. Läroböckerna måste
innehålla mycket mer problemläsning och undersökningar. Det måste bli ett mer laborativt
arbetssätt. Förresten borde det finnas matteverkstäder i skolan idag...
Har du stött på några motgångar i detta undervisningssätt?
Nä, det har jag inte. Just inkörsporten tar en stund, men sen älskar man som sagt arbetssättet. Men
det gäller förstås att läraren kan hålla tyst... Inte som förr att läraren berättar och visar, och sen
jobbar eleverna tyst vidare i sina böcker. Föräldrarna är det bara att informera, det brukar inte vara
nåt problem. Det är bara berätta hur man lär sig och vad som står i läroplan Jag brukar säga att ju
mer föräldrarna känner igen sig från sin egen skolgång, desto värre är det – För det ska ha hänt en
massa saker inom skolan de senaste åren.
Några litteraturtips eller länkar som du skulle vilja rekommendera för andra lärare?
Nämnaren, matematik från början
Lärarhandledningarna till multi-matte och abakus.
Marie Hallén, UR
Fördjupningstext till projektet På tal om matte, november 2004
2
