Rättsläget vid kränkningar av elever från en annan skola. Skadeståndsansvaret enligt lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever (BeL) tar i första hand sikte på att hindra kränkningar av barn och elever inom den ansvariga skolan. Motiven (prop. 2005/06:38) diskuterar inte ansvar för kränkning av andra barn än elever i skolan. När det gäller kommunala skolor kan emellertid ”huvudmannen för verksamheten” (15 § BeL) anses ha ett sådant ansvar för alla barn och elever inom samma kommun. Av 8 § BeL framgår att ansvaret att utreda och åtgärda kränkningar är begränsat till elever i verksamheten och kränkningen ska även ha ägt rum i samband med att verksamheten genomförs. Motsvarande begränsning saknas bl.a. när det gäller kränkningar från personal mot elever i 13 § BeL. Av propositionens författningskommentar (se a. prop. s. 147) framgår emellertid att huvudmannens skadeståndsansvar enligt lagen gäller ”enbart mot barn och elever i, eller som söker till den aktuella verksamheten”; om någon annan – kanske en elev i en annan skola blir kränkt skulle inte BeL utan allmänna skadeståndsregler tillämpas. Lagtexten stämmer således inte, utom i fall som avses i 8 §, helt med motiven. Trots att huvudmannen har ett ansvar för alla elever i kommunen synes det av formuleringen i 8 § följa att huvudansvaret för att åtgärder vidtas ligger på den mobbades skola, och det är försummelsen från dess sida som grundar skadeståndsansvar. I praktiken verkar det dock naturligt att berörda kommunala skolor samarbetar för att förhindra fortsatt mobbning. När det gäller fristående skolor står det klart att skadestånd för försummelse enligt 8 § bara sträcker sig till skolans egna elever. Förbudet i 13 § och skolans allmänna skyldigheter att motarbeta kränkande behandling bör inte tolkas lika snävt till nackdel för den skadelidande. Det finns goda skäl att trots motivuttalandet följa lagtexten och i förekommande fall döma ut skadestånd också till utomstående barn och elever. När det gäller andra utomstående än barn och elever bör allmänna skadeståndsregler tillämpas. Denna sammanfattning bygger på Bertil Bengtssons artikel i Svensk juristtidning 2006, häfte 9