Musik och lust
Jarl Ingelf, Malmö
Synopsis inför TNS seminarium 2017-04-04, LUX C327, kl 10-12.
Musik är lustgivande hos människor, liksom hos sångfåglar. Inte lustgivande hos
människor med amusi och/eller anhedoni. Musiklustens mest påtagliga
kroppsliga yttring tycks vara rysningsreaktionen i samband med känslostark
favoritmusik (med gåshud om reaktionen är extra stark). Belöningsvärdet hos
musik tycks processas i hjärnan som annat tillvänjande, inkl droger, och
uppvisar liknande stadier: förväntan (begär), lustkänslor, mättnad, saknad,
abstinens, lustblandningseffekter, utbrändhet. Musikens beståndsdelar uppvisar
delvis olika lustfenomen. Melodisk skönhet kan lätt råka ut för
mättnadsfenomen, medan rytmer medger en betydligt längre påverkan, besläktad
med musikens allmänt ”aktiverande” egenskaper. Ökande ljudvolym är
belönande till en viss gräns. Även perceptionsförändringar av förvrängd musik
kan uppskattas. Musik tycks har en särskild förmåga till lustomvandling, sorg,
saknad kan förvandlas till glädje, nostalgi; rädsla, fruktan till nöje.
På ett mer grundläggande plan tycks musik verka genom en serie
förväntanseffekter, hos musikens minsta beståndsdelar, enskilda toner, intervall,
klanger, rytmfragment – eller t o m delar av dessa – med infriade eller oinfriade
förväntningar som följd. I sin tur kan detta gå tillbaka till basala fenomen som
konsonans-dissonans, jämna-ojämna rytmer. På ett mer kulturberoende plan
tillkommer förväntanseffekter i olika tonskalor och tillhörande tonarter, och
rytmmönster, ”tonspråk”, genrer, kontext. Musik är ett ständigt spel om
förväntningar.
Som för allt tillvänjande finns överdoseringsfenomen med musik, melodier kan
bli för söta, rytmer för markerade, volymen för stark (över smärtgränsen s k
benign masochism), känslor för kraftigt tecknade, förvrängningarna för lika
LSD-framkallade. Musiken kan drunkna i andra effekter, i vår tid mest med
andra nöjen, blandmissbruk, som ger intensivare och längre lustupplevelser.
Musik är vanligtvis ofarligt att bruka. Öronmaskar förföljer många lyssnare,
liksom yrkesskador hos utövande musiker. Abstinens och utbrändhetseffekter
har setts hos utövare av musik på hög volym. En överdödlighet har konstaterats
hos artister inom en rad populärmusikaliska genrer, ofta orsakad av ”riktiga”
droger. Hörselskador ökar.
Hos opiatmissbrukare kan lustupplevelsen omedelbart brytas med en antidot,
naloxon. Någon bot ges inte, begäret finns kvar. Behandling av drogmissbruk
inriktas numera åt att stödja överordnade hjärnfunktioner, självkontroll,
självinsikt. Att lära sig avvisa snabba belöningar och bejaka mer långsiktiga.
Hos en vanlig njutare av tonal musik kan lusten lika snabbt klippas av med
atonal musik. Med träning, studier, upprepat lyssnande, mognad kan även atonal
musik (åtminstone delvis) bli njutbar.
Att kunna knyta belöningskänslor till ”tråkig” musik är en av den mänskliga
hjärnans och en av vår musikkulturs märkligaste landvinningar.
