Realismens utveckling från Machiavelli till Morgenthau

Växjö Universitet
Institutionen för samhällsvetenskap
Realismens utveckling från Machiavelli till Morgenthau
G3-uppsats i statsvetenskap
HT 2008
William Vitikainen
Handledare: Lennart Bergfeldt
Abstract
Political realism is a general theory within political science focusing on the principle interest
defined as power. The theory’s mutual standpoint is that states are inspired by power politics
meaning that military and economic power or security stands in the centre while moral and
ethics are placed in the periphery. This essay’s purpose is to analyze realism which helps to
understand the development and change of the perspective. Focus is on classic realism within
political science and the essay contains a comparison of the three theoretical philosophers
Niccoló Machiavelli, Thomas Hobbes and Hans J Morgenthau. The main question of the
essay is: how has realism developed from Machiavelli to Morgenthau?
The conclusion is that political realism has undergone a few large changes during the last four
centuries but has mostly retained basic ideas. The most relevant adjustment is that realism has
moved out from a highly immoral perspective to a perspective which actually contains various
moral barricades. All the changes and non-changes within realism development can be
observed in the model presented in the essay.
Key words: Realism, power politics, Machiavelli, Hobbes, Morgenthau.
2
Innehållsförteckning
1. Introduktion............................................................................................................................ 4
Syfte ........................................................................................................................................... 6
Frågeställningar.......................................................................................................................... 6
Avgränsning ............................................................................................................................... 7
2. Analysram .............................................................................................................................. 8
Analysschema............................................................................................................................. 9
Tidigare forskning .................................................................................................................... 10
3. Metod ................................................................................................................................... 12
Problem och funderingar...................................................................................................... 14
Material ................................................................................................................................ 15
4. Niccoló Machiavelli ............................................................................................................. 16
Machiavellis realism ............................................................................................................ 17
5. Thomas Hobbes.................................................................................................................... 22
Hobbes realism..................................................................................................................... 23
6. Hans J. Morgenthau.............................................................................................................. 27
Morgenthaus realism ............................................................................................................ 27
7. Realismens utveckling.......................................................................................................... 32
8. Slutdiskussion....................................................................................................................... 38
Referenser
3
1. Introduktion
”att i sitt nya furstendöme trygga sig mot fienderna, att vinna nya vänner, att segra, antingen
med våld eller med svek, att göra sig älskad och åtlydd av befolkningen, lydd och vördad av
soldaterna, att döda dem som kan eller har orsak att skada honom, att med nya medel förnya
de gamla förordningarna, att vara sträng och nådig, ädelmodig och frikostig, att upplösa en
trolös här och sätta upp ny, att uppehålla vänskap med konungar och furstar så att de gärna
gynnar honom och ogärna skadar honom”. 1
Enligt en del forskare kännetecknas den internationella politiken numera av en ökande
cynism. Det beror på att stater och ledare i en mer omfattande utsträckning utvecklar
realistiska tankegångar. Denna amoraliska teori är på god väg att skapa en anarkistisk
internationell arena. 2 Har den internationella politiken, präglad av realismen, alltid innehaft
samma konstruktion eller har förutsättningarna skiftat under utvecklingen?
Niccoló Machiavelli (1469-1527) var florentinsk politiker och diplomat under renässansen
Italien och genom sitt mest kända verk Fursten (Il principe) utgav han sig som missionär för
ett fursteideal baserat på självhävdelse och maktfullhet. Detta alster skrivet 1513 grundas på
Machiavellis egna examinationer och analyser av politiska ledare vilket han var berättigad till
inom sin politiska bana som bland annat sekreterare för utrikesstyrelsen. Den diplomatiska
karriären medförde tillfällen att på närmare håll studera flera av de ledande männen inom
dåtidens europeiska politik. Machiavellis namn har sedermera kommit att bli symbolen för
hänsynslösa politiska maktsträvanden utan respekt för människors välmående eller den kristna
moralens lagar. 3
Genom att avlägsna politiken från högre makter kom Machiavelli att bli en central gestalt
inom politisk teori. Han uppvisar ett realistiskt perspektiv, utan moraliska regler, där den
uppkomna situationen avklaras med alla medel utan hänsyn till dygder. Från sina historiska
erfarenheter skapade han regler och riktlinjer för politiskt beteende med målet att maximera
det politiska handlandet. Machiavellis teorier kring fursteideal har utmålat honom till despot,
autokrat och ateist samt utnämnt honom till grundare av realpolitiken. 4 Realpolitik som
politisk skola innebär att försvara och expandera makten, snarare än att följa moraliska och
ideologiska principer. Det viktigaste målet är att uppnå och bevara makten.
1
Machiavelli s. 42
Hall s. 39-43
3
Lönnroth s. 139-140
4
Ramsey s. 21-24
2
4
Niccoló Machiavelli anses vara en av den politiska idéhistoriens mest omdebatterade
personer. Sällan har en teoretikers idéer uppvisat sådan oenighet bland idéhistoriker och
statsvetare, men forskare kan konstatera att realism varken är något nytt eller utdöende
fenomen, snarare är det en eskalerande politik som mer eller mindre alltid förekommit.
Har Machiavellis teorier utvecklats och i så fall på vilket sätt? Har den klassiska realismen
präglats av ständig status quo eller har det förekommit en gradvis förändring av den
ursprungliga realpolitiken?
Den första att analysera Machiavellis teorier var Thomas Hobbes som år 1651 publicerade
sitt politisk-filosofiska huvudverk, Leviathan, en bok där Hobbes ger sin syn på statsteorin
och realism. Den siste i modern tid att påverka klassisk realism var Hans Morgenthau, som
med sitt kända verk Politics Among Nations från 1948 formade den nuvarande klassiska
realismen tillika ett av de mest utbredda statsvetenskapliga perspektiven.
Realismen har under 500 års tid utformats genom erkända teoretiker inom området
politisk filosofi och är idag den skola som kanske observeras allra mest inom såväl inrikessom utrikespolitik. Uppsatsens vetenskapliga problem är att uppvisa hur realismen utvecklats
under de senaste 500 åren.
Genom att kartlägga och analysera Machiavellis teorier skapas den fundamentala grunden för
realpolitik. När jag analyserat Hobbes och Morgenthau kan jag uppvisa vilken utveckling
realpolitiken genomgått för att slutligen ha antagit sin nuvarande skepnad, klassisk realism.
”There is the misconception, usually associated with the general depreciation and
moral condemnation of power politics that international politics is so thoroughly evil
that it is no use looking for moral limitations of the aspiration for power on the
international scene” 5
5
Morgenthau s. 224-225
5
Syfte
För att kunna förstå den realistiska utvecklingen på den internationella arenan är uppsatsens
syfte att kartlägga och analysera det statsvetenskapliga perspektivet realism från Niccoló
Machiavelli, via Thomas Hobbes, till Hans Morgenthau. Huvudmålet är att kunna utläsa
realismens utveckling och förändring. Detaljredovisat blir uppsatsens syfte således att;
i.
Analysera och presentera Machiavellis teorier angående statsförnuftet och hur en stat
bör agera och styras.
ii.
Kartlägga realismens utveckling under historiens förlopp med utgångspunkt hos
Machiavelli och avslut hos Morgenthau.
iii.
Skapa en modell ur vilken realismens utveckling och förändring enkelt kan utläsas.
Frågeställningar
För att uppnå syftet krävs att jag besvarar följande frågeställningar;
i.
Vem var Niccoló Machiavelli ur ett statsvetenskapligt och idéhistoriskt perspektiv?
ii.
Vad innebär Machiavellis teorier i Fursten angående statsförnuftet och hur en stat bör
agera och styras?
iii.
Hur har realismen utvecklats från Machiavelli till Morgenthau?
Den första frågan ”Vem var Niccoló Machiavelli…?” motiveras som en introduceringsfråga
för läsarna. Det handlar om att förstå den allmänna diskursen kring Machiavelli och
realismens födelse. Samma processer som i första och andra frågan gäller också för de andra
filosoferna som presenteras. Yttre och inre påverkningar vid teoriernas uppkomst är relevanta
i sig. Den andra frågan står som fundamental grund för uppsatsen och det är i dessa teorier
som problemet har sin utgångspunkt. 6 Fokus och intresse ligger på principer och
beståndsdelar inom realism. Den avslutande frågan står som huvudfråga för uppsatsen och
besvaras med jämförelser samt uppsatsens slutliga diskussion.
6
För att kunna följa arbetets utveckling är det till god hjälp om läsaren och författaren innehar samma
förförståelse och befinner sig på samma kunskapsnivå.
6
Avgränsning
Fokus riktas mot realism inom statsvetenskaplig filosofi och inte klassisk filosofisk realism. 7
Det är alltså realism i avseendet statsvetenskapliga termer, idéer och teorier hemmahörandes
inom området politisk filosofi. Den primära avgränsningen är ett resultat av den valda
statsvetenskapliga metoden referenspunkts-strategi. Denna strategi innebär att jag väljer ut
empiriska jämförelsepunkter vilka redan står för något allmänt accepterat inom mitt
forskningsområde. 8 Den sekundära avgränsningen blir således att jag endast använder mig av
accepterade politiska filosofer och deras teorier inom klassisk realism. Att jag valt att stanna
efter att Morgenthaus idéer presenterats beror på att han var den siste som argumenterade
inom ramen för klassisk realism inom statsvetenskap. Ett resultat av detta blir att framstående
forskare som exempelvis Robert O. Keohane med flera exkluderas då de äntrade debatten
efter Morgenthau.
Realismen har under historien troligtvis utvecklats genom många politiska filosofer men
för att underlätta tolkningsarbetet samt följa mitt val av metod avgränsar jag mig till erkända
teoretiker. Därför exkluderar jag också Thukydides då jag anser att hans teorier saknar
tillräcklig validitet. Den sista avgränsningen är att de politiska teorierna som presenteras bör
ha sitt ursprung ur olika århundraden eller i varje fall olika epoker för att uppnå spridning och
skiljaktighet.
7
Var gång realism omnämns är perspektivet taget ur ett statsvetenskapligt sammanhang ifall ingenting annat
anges.
8
Se metodkapitlet.
7
2. Analysram
Detta kapitel avhandlar den teori på vilken uppsatsen baseras. Jag inleder med en presentation
av realismen som statsvetenskapligt perspektiv eftersom jag vill upprätthålla den röda tråden
genom hela uppsatsen med ursprung i syftet. Därefter introducerar jag det analysschema jag
använder som hjälpmedel under uppsatsens fortskridande.
Hur kan jag enklast kartlägga realismen utveckling och förändring? Det är viktigt att jag innan
forskningens start avgränsar mig och fastställer vilka egenskaper och åsikter jag har för avsikt
att undersöka hos de politiska filosofernas teorier.
Den kanske mest kända forskaren inom internationella relationer, Samuel P Huntington,
beskriver realism i sin mycket uppskattade bok ”The Clash of Civilizations” enligt följande;
”According to this theory states are the primary, indeed, the only important actors in
world affairs, the relation among states is one of anarchy, and hence to insure their
survival and security, states invariably attempt to maximize their power”. 9
Realism är ett klassiskt perspektiv inom statsvetenskapen som i majoritet fokuserar på stater
alternativt individen som främsta aktörer. Att realisterna lägger mest fokus på staten medför
att internationella organisationer och liknande hamnar i skymundan. Att realismen placerat
staten som högsta auktoritet har bidragit till att perspektivet klassas som anarkistiskt i och
med avsaknaden av överordnad, internationell myndighet. Alla stater är därmed utelämnade åt
sig själva. Inom riket råder ordning då statsmakten har total kontroll över medborgare och
territorium medan man uppnår statens politiska, ekonomiska och geografiska mål genom att
bruka militärt våld. 10 Realismen eller realpolitiken, förklarar på ett mycket enkelt sätt att den
internationella politiken aldrig förändrar sig i samma omfattning som till exempel den
internationella ekonomin. Därför anses tidlösheten vara en av realismens mest erkända
styrkor. Den internationella politiken kännetecknas i första hand av krig, konflikt och
misstänksamhet. Noterbart är att realister varken ser kultur, ekonomi eller ideologi som
oberoende variabler, de påverkar alltså inte den internationella politiken. 11
9
Huntington s. 33
Hall s. 35-39
11
Ibid. s. 35
10
8
Analysschema
Innan jag genomför analysen måste jag fastställa vad som är relevant för min uppsats. Utan
viss grad av förförståelse riskerar jag dels att missa användbara idéer och teorier men kanske
framförallt att förlora forskningens kontext. Konsekvensen blir att jag skapar ett
analysschema vilket kommer att ligga som fundamental grund för uppsatsens fortlöpande. Ett
analysschema handlar om att skapa kategorier ”med vars hjälp det är möjligt att studera den
fråga man vill besvara”. 12
Till min hjälp använder jag mig av statsvetarprofessorn Herbert Tingstens välkända idéoch ideologikritik. Tingsten menade att ett idealt verktyg, i mitt fall analysschema, innehåller
tre betydelsefulla beståndsdelar. Dessa är värdepremisser, verklighetsomdömen samt
rekommendationer och tillsammans ger de upphov till en något så när samhällsåskådning. 13
Noterbart är att mitt syfte inte är att använda Tingstens verktyg som Tingsten gjorde, utan
mitt syfte är att kunna uppvisa den förekommande variansen samt utvecklingen inom
realismen. De valda kategorierna inom varje beståndsdel är utvalda med hjälp av
litteraturstudier över hur den klassiska realismen idag är strukturerad.
Tabell 2.1. Analysschema över realismens utveckling från Machiavelli till Morgenthau
Politiska
filosofer
Beståndsdelar
Värdepremiss
Machiavelli
Hobbes
Morgenthau
Säkerhet
Moral
Lagar
Verklighetsomdöme
Makt
Folkrätt
Rekommendationer
Intressen
Säkerhet
Folket
Utrikespolitik
Kommentar: Det är efter analys av de tre politiska filosoferna och deras teorier, inom ramen för Tingstens
beståndsdelar, som jag kan kartlägga realismens utveckling och förändring.
12
13
Beckman s. 20
Bergström & Boréus s. 151-152
9
Uppsatsens väsentliga teori är att hjälpmedlet som presenteras ovan kan användas till att
kartlägga realismens utveckling och förändring. Statsvetenskapliga perspektiv samt dess
utveckling kan på ett lättöverskådligt sätt förklaras genom att studera inflytelserika filosofer.
Precis som i analysschemats kommentar är det genom analyser av de politiska filosoferna som
schemat kan fyllas och således presentera realismens utveckling. Analysschemats
beståndsdelar samt de olika kategorierna är vad som är vägledande under uppsatsens
fortskridande.
Målet att presentera realismens utveckling, alltså att lösa det vetenskapliga problemet,
bygger på teorin att en kartläggning av uppkomna idéer kan hjälpa till att förklara hur
realismen förändrats. Teorin får alltså stöd ifall jag efter att ha studerat realistiska teorier
mellan 1500-talet och 1900-talet kan uppvisa skolans utveckling.
Precis som Martin Hall skriver i boken Internationella relationer kan man genom att
studera realismens utveckling under historiens förlopp förstå och utläsa vad perspektivet
innebär. 14 Då fokus läggs vid teorierna uppenbaras ett samförstånd filosoferna emellan med
relevans för perspektivets utveckling.
Tidigare forskning
Det har under årens förlopp forskats en hel del kring statsvetenskaplig idéhistoria med
inriktning på realism som perspektiv. Jag ämnar här presentera ett urval av de böcker som
avhandlat vad jag har för avsikt att studera men som ändå hela tiden kommer att handleda
mig. Martin Hall skriver i kapitlet ”Realism” i boken Internationella relationer kortfattat men
med hänvisningar till vilka teoretiker som har haft betydelse för realismens utveckling.15 Ett
mycket kritikerrosat arbete inom realism är Michael Williams The Realist Tradition and the
Limits of International Relations. 16 Senare verket berör till stora delar samma
forskningsproblem likt mitt men inkluderar många fler variabler och faktorer. Till exempel
inkluderar Williams fransmannen Rousseau vilken inte befinner sig inom mina ramar för
statsvetenskaplig realism med fokus på stat och makt. Williams inkluderar också förgreningar
inom realism som neorealism och i stor mängd annan forskning kring realism som uppkommit
efter Morgenthau. En tredje mycket framgångsrik idéhistoriker är Quentin Skinner som
avhandlat såväl Machiavelli 17 som Hobbes 18 Skinner är dock enbart inriktad på historiska
14
Hall s. 37-38
Ibid. s. 35-50
16
Williams
17
Skinner (1981)
18
Skinner (1966)
15
10
teoretiker vilket exkludera Morgenthau med flera. Inom Skinners analyser existerar alltså
ingen jämförelse över tid och rum.
Det jag inom mitt forskningsproblem betraktar som kunskapslucka är jämförelserna och
slutsatserna mellan filosofernas teorier. Jag skulle kunna presentera ett oändligt antal böcker
berörandes de olika statsvetenskapliga filosoferna och deras teorier kring realism. Till
exempel finns Edwards och Townshends bok ”Interpreting Modern Political Philosophy” 19
eller Sven-Eric Liedmans uppslagsverk ”Från Platon till Kommunismens Fall”20 vilka båda
presenterar kvalitativa litteraturstudier över de aktuella filosoferna men dessvärre utan att
använda någon form av jämförelser. Det jag saknar, vilket jag själv har för avsikt att täcka, är
en modell där de politiska filosoferna sammanförs och presenterar på vilket sätt realismen
utvecklats till vad den var efter Morgenthaus avhandling ”Politics Among Nations” 1948.
Uppsatsens syfte är som tidigare nämnt att kartlägga och analysera det statsvetenskapliga
perspektivet realism, från Niccoló Machiavelli till Hans Morgenthau, för att kunna utläsa
realismens utveckling och förändring. För att uppnå det slutgiltiga målet krävs komparativa
studier.
19
20
Edwards &Townshend
Liedman
11
3. Metod
Detta avsnitt innehåller en presentation av uppsatsens forskningsmetod vilken används för att
uppnå det teoretiska syftet samt för att besvara frågeställningarna. Det använda materialet
presenteras så att någon annan kan repetera forskningen vid annat tillfälle. Kapitlet innehåller
också en diskussion kring uppkomna problem och funderingar samt en närmare presentation
av det använda materialet.
Val av metod vid vetenskapliga arbeten har sitt ursprung ur forskarens personliga
ställningstaganden i förhållande till ontologin och epistemologin, oberoende om det är
medvetet eller inte. Min inställning till forskningsproblemet är att skildra realismens
utveckling utan att fördöma eller berömma, alltså med andra ord betrakta processen som en
neutral åskådare.
Jag har valt att lägga upp undersökningen på ett komparativt sätt med hjälp av referenspunktsstrategin. Referenspunkts-strategin är en av tre möjliga forskningsdesigner när man behandlar
problem med nivåskattningar, alltså förändringar. Strategin innebär att jag väljer ut empiriska
jämförelsepunkter vilka redan står för något allmänt accepterat inom mitt forskningsområde.
Notera hur jag binder samman analysschemat, ovannämnda teoretiska diskussion, mina
frågeställningar samt den använda metoden. Esaiasson med flera, menar att genom att jämföra
med punkter som redan undergått officiella bedömningar skapar man sig en välgrundad
baslinje att utgå från. Strategin är influerad av termen bench-marking, vilket fritt översatt
betyder riktmärkning, vilken är hemmahörande i näringslivssammanhang och innebär att
jämföra med erkända konkurrenter.21
Uppsatsens syfte innebär att presentera realismens utveckling genom komparativa studier.
Det åstadkoms genom att jag valt politiska teoretiker inom realismen som har haft inflytande
för perspektivets utveckling. Valen av referenspunkter beror till stor del på förförståelse samt
en mindre litteraturstudie över realismen. Observera att uppsatsen analyserar teorier vilket
avviker något från den sedvanliga empiriska analysen.
21
Esaiasson m.fl. s. 169
12
Denna uppsats innehåller en kvalitativ textanalys med fokus på realismen. Kvalitativ
textanalys innebär att ”ta fram det väsentliga innehållet genom en noggrann läsning av textens
delar, helhet och den kontext vari den ingår”. Den grundläggande metoden är att noggrant läsa
samt att ställa frågor till texten, som texten eller man själv efteråt besvarar. 22
Inom kvalitativ textanalys existerar det två användningsområden vilka i sig innehåller
olika tillvägagångssätt; att systematisera innehållet och att kritiskt granska det. Metoden jag
använder härrör från såväl den första som den sista metoden. Det första jag gör är att
systematisera innehållet genom att klargöra tankestrukturen för varje politisk filosof. Då det är
avklarat måste jag kritiskt granska innehållet genom idékritik och slutligen genomföra en
komparativ studie över de politiska filosoferna samt deras syn på realism. 23 Det är av stor vikt
för uppsatsen att jag gör likadana procedurer med alla valda filosofer.
Uppsatsen omfattar samtidigt en idécentrerad studie där de politiska filosofernas teorier
angående realism står i centrum. Aktörerna är viktiga i den mån att de utgör goda och
tillförlitliga referenspunkter men fokus ligger först och främst på idéerna. 24 Denna uppsats är
alltså en idéanalys med särskild böjelse för analystekniken begreppsanalys. Ludvig Beckman
beskriver begreppsanalys som ”att klargöra de termer och begrepp som används för att
formulera politiska budskap är en oundviklig del av varje idéanalys”. 25 Uppsatsens syfte
uppnår jag genom att analysera relevanta termer och begrepp utmärkande för realismen samt
med pålitlig hjälp från mitt analysschema. Beskrivande idéanalys är som nämnt det viktigaste
tillvägagångssättet eftersom syftet är att analysera realismens förändring över tid. 26 Detta görs
genom jämförelser över tiden från Machiavellis teorier till Morgenthaus teorier. I teorikapitlet
presenteras analysschemat vilket används som analysredskap. Inom beståndsdelarna finns
olika kategorier som är öppna förhållningssätt. Detta för att jag ska kunna betrakta mer
förutsättningslöst och undvika att missa viktig empiri. Kategoriernas luckor fylls i genom
tolkningar av filosofernas realistiska teorier. En mindre presentation av realismen skapades i
föregående kapitel med hjälp av litteraturstudier. Denna presentation står som anvisning för
mitt analysschema tillika uppsatsens primära hjälpmedel.
Valet av kvalitativ textanalys i stället för kvantitativ textanalys med innehållsanalys beror
på att jag har höga förhoppningar om att realismens förändring kan förklaras med hjälp av
22
Esaiasson m.fl. s. 237
Ibid. s 238-239
24
Beckman s. 15
25
Ibid. s. 31
26
Beckman. s. 53
23
13
underförstådd information, latenta budskap, vilket man lätt missar med kvantitativa
metoder. 27
Problem och funderingar
Teorierna vilka Machiavelli presenterar angående statsförnuftet samt hur en stat bör styras är
vad som är i fokus i min uppsats. Genom kvalitativ textanalys har jag enklast kunnat
analysera bokens budskap och inom min forskningsdesign använder jag mig av
systematisering av innehållet. Att systematisera undersökningen är en form av beskrivande
analys och jag har för avsikt att klargöra tankestrukturen i Fursten. 28 En svårighet med
Machiavellis teorier i Fursten var hans tillvägagångssätt att aldrig riktigt generalisera.
Teorierna appliceras ideligen på konkreta fall vilket gör att de har en tendens att skifta något.
En annan svårighet var att omforma Machiavellis teorier, vilka han presenterar på individnivå,
så att de passar in på statnivå med staten som främsta aktör. En tredje svårighet med
Machiavellis teorier var hans sätt att skriva. Förutom att hans teorier är svåra att generalisera
är det också svårt att presentera hans teorier på ett språkligt modernt tillvägagångssätt.
Thomas Hobbes däremot var en mästare på att generalisera. Detta kan bero till mångt och
mycket på att han själv ansåg sig vara ”the true philosopher”. Svårigheten med Hobbes är att
han berör många olika ämnesområden samt att han inkluderar många fler infallsvinklar. Den
klassiska realismen vilket uppsatsen behandlar existerar tydligt inom Hobbes teorier, men i
gemenskap med diverse andra statsvetenskapliga termer och perspektiv.
Hans Morgenthau vidareutvecklar Hobbes teorier om generaliseringar i den internationella
politiken. Morgenthau presenterar sina teorier väldigt teoretiskt men backar senare upp sina
teorier med empiriska exempel. Svårigheten med Morgenthaus teorier har varit att
sammanfatta hans tankesätt då han i avhandlingen Politics Among Nations väldigt utförligt
examinerar realismen.
Mitt val av metod har enligt mig själv egentligen bara ett problem vilket är ganska självklart.
Referenspunkts-strategin kräver redan erkända referenspunkter och dessa är givetvis
begränsade. Med facit i hand kan jag dock konstatera att det inom mitt forskningsproblem inte
hämmat mig utan jag har i stället varit tvungen att avgränsa mig.
27
28
Esaiasson m.fl. s. 237
Ibid. s. 237-238
14
Material
Val av material bestäms av forskningsproblemets metod. Uppsatsen baseras på såväl primära
som sekundära källor i form av idéhistoriska samt statsvetenskapliga böcker. Användandet av
primärkällor uppfyller de källkritiska kriterierna beroende och tendens medan sekundärkällor
kräver en mer kritiskt analys. Forskare som analyserat de politiska filosoferna kan lida av
både beroende och tendensiösa inslag beroende på till exempel respektive forskares politiska
läggning vilket jag haft med i mina beräkningar. 29 Referenspunkts-strategin fordrar att empiri
hämtas från erkänd litteratur och avhandlingar vilket gör att uppsatsen exkluderar
nyhetsartiklar och liknande andrahandskällor. Uppsatsens alla empiriska avsnitt beläggs
genom litteraturstudier, med intentionen att stärka validiteten. Det betyder att de aktuella
politiska filosoferna analyseras dels genom litteraturstudier över respektive verk Fursten,
Leviathan och Politics Among Nations (primärkällor) men också genom att referera till den
allmänna diskursen kring deras teorier.
När materialet tolkas är det oerhört viktigt att jag visar god förförståelse. Vad ville
teoretikern att den formulerade texten skulle betyda? Esaiasson med flera skriver att ”behovet
av omfattande tolkningsarbete är större när perspektivet är avsändarens och mottagarens än
när perspektivet är forskarens” 30 Med andra ord är det av största betydelse att jag presenterar
en introduktion över den diskurs teorierna existerar inom.
Kategorierna i de tre beståndsdelarna eftersöks i teoretikernas idéer. På så sätt kan man
enkelt fylla i de tomrum som finns i analysschemat med hjälp av noggrann tolkning. Den
använda metodiken är alltså litteraturstudier med fokus på teorier samt med intentionen att
jämföra för att beskriva.
Alla mina jämförelsepunkter, också kallade referenspunkter, hänvisar var och en till sin
teoretiska föregångare. Det innebär att Machiavelli hänvisar till Thukydides, Hobbes till
Machiavelli och Morgenthau till Hobbes. Samma princip gäller för de övriga forskare jag
inkluderat. Valet av metod samt analysenheter får alltså inte bara stöd av nutida forskare utan
också av de berörda idéhistorikerna själva.
29
30
Thurén s. 70-72
Esaiasson m.fl. s. 250
15
4. Niccoló Machiavelli
Niccoló Machiavelli (1469-1527) skrev sitt allra mest kända verk Fursten 1513, en bok vilken
propagerade för ”självhävdelse och maktlystnad” samt innehöll en presentation av idéer kring
fursteideal. Machiavelli var florentinsk politiker och därtill även diplomat vilket tillät honom
att på nära håll studera politiska ledare inom europeisk politik. Fursten är en tilltalande bok
för politiska ledare som både berömmer och fördömer. 31 Noterbart är att Machiavelli
presenterade sina idéer utifrån ledarens perspektiv. Det är alltså riktlinjer för hur en ledare
undviker att besegras och hur ledaren ska agera på såväl den internationella som inhemska
arenan. Det politiska tillstånd i vilket Machiavelli arbetade ”präglades då av rivalitet mellan
de italienska staterna, med skiftande allianser och militära interventioner samt framstötar från
staterna runtomkring”. 32 I Fursten syns många spår av den italienska nationalismen och
patriotismen men också den splittring de italienska statsbildningarna uppvisade samt
Frankrikes och Spaniens starka utveckling. 33
Den förste klassiska tänkaren inom realismen anses dock inte var Machiavelli utan
Thukydides (ca 460-399 f. Kr.) Denne antika grekiska historiker anlade sig realistiska teorier
genom sin historiska skildring av kriget mellan Sparta och Aten. Thukydides menade att
”makt är alltid ojämnt fördelad och det är den grundläggande verkligheten man måste anpassa
sig till om man vill överleva”. 34 Machiavelli var den första att redogöra mera omfattande för
realismens tankegångar. Italienaren anses vara den som avlägsnade etik från politik samtidigt
som han var den första att förklara raison d’état. 35 Termen raison d’état är en tradition inom
politisk teori där furstens eller statens intressen sätts framför allt annat. Intressena berör
ekonomi, militär samt kultur och prioritet ligger först och främst på statens överlevnad. Den
moderna politiska realismen ses numera som raison d’états efterträdare inom internationella
relationer. 36
31
Machiavelli s. 139-140
Malnes & Midgaard s. 72
33
Liedman s. 87
34
Gustavsson s. 35-36
35
Ramsey s. 27
36
Goldman s. 233-234
32
16
Machiavellis realism
Malnes och Midgaard förklarar Machiavellis intentioner med Fursten på ett mycket utmålande
sätt. Teorierna berör ”frågor som slagordsmässigt kan karakteriseras som maktproblem: hur
man under olika förutsättningar kan nå sina mål, hur man kan få andra att uppträda som man
själv önskar, hur man bäst kan undgå att bli prisgiven åt andras vilja eller nycker”.37
Machiavellis realism beskrivs i Fursten på individnivå men är samtidigt applicerbar på
statsnivå. Jag ämnar nu visa vad Machiavelli förespråkar vad gäller de beståndsdelar som
används i analysschemat. För att enkelt kunna följa redogörelsen presenteras Machiavellis
teorier i Fursten enligt den modell analysschemat innehåller i slutet av kapitlet.
Moral
Enligt Machiavelli existerar inga specifika måttstockar inom politiken. Moralen,
innehållandes normer, lagar och regler, skapas först inom det politiska systemet. Politiska
ledare skapar lagarna och är samtidigt moralens skapare utanför moralen. Den enda
begränsningen för autokraten är dess avsikter med staten vilket alltid är skiftande beroende på
tillfället. 38 Fursten har med tidens gång uppnått legendarisk status för sin skildring av
maktens konstitution. Ett mycket fascinerande verk som läses av de flesta, fast i skymundan
och i tysthet, men framför allt utan att någon öppet erkänner sig påverkad av den.
Undersöker man historien har ledare utan moraliska spärrar lyckats allra bäst. De som inte
håller speciellt hårt på troheten och i stället väljer att lura folk har senare haft övertaget över
dem som håller sig till ärligheten. En ledare behöver kunna använda sig av både djurets och
människans egenskaper.
”En furste bör välja lejonet och räven som sina förebilder, ty lejonet kan inte försvara
sig mot fällor och räven kan inte försvara sig mot vargar”. 39
Den som bäst förstått sig på rävens natur lyckas bäst. En furste måste dock kunna verka
”mild, trogen, uppriktig, mänsklig” och samtidigt vara det, men då det fordras måste han
kunna uppvisa motsatta egenskaper. 40 Människan är till sin natur självisk, girig och
37
Malnes & Midgaard s. 81
Liedman s. 90
39
Machiavelli s. 89
40
Ibid. s. 88-90
38
17
maktlysten. ”Det är lättare att förlåta den som mördar ens far än den som berövar en ens
farsarv”. 41 Machiavelli menar att samma principer gäller såväl på den inhemska som på den
internationella arenan.
Folket
”En furste som har en starkt befäst stad och som inte är hatad kan inte bli anfallen”. 42
I de så kallade medborgerliga furstendömena, där folket står i centrum, är det av allra yttersta
intresse för fursten att invånarna står på hans sida. Fursten bör behålla invånarna som sina
vänner och ifall han inte har deras vänskap bör han försöka övervinna den. Det värsta som kan
hända en furste över fientliga invånare är att de överger honom. Utan folkets stöd kommer
motgångarna. 43 Därför bör fursten undvika att bli hatad. Folket älskar fursten av fri vilja men
det beror till stor del på fursten om folket hyser fruktan för honom. 44 I synnerhet bör fursten
hålla sig sams med den folkgrupp som är mäktigast, och han bör dessutom värdera
stormännen högt. 45 En furstes huvudsakliga uppgift för att behålla makten är att undvika att
bli föraktad och hatad. Han bör också ha ett högt anseende och stå fast vid sina principer.
Detta för att undvika att människor lurar och bedrar honom. De två ting en furste alltså mest
bör oro sig för är; inre oroligheter det vill säga sitt folk, samt yttre oroligheter vilket
representeras av utländska regenter. Yttre oroligheter kan en furste försvara sig emot med en
fruktad armé och goda vänner. 46 Detsamma gäller den omvända situationen. En furste må
besitta en slagkraftig armé men han behöver alltid befolkningens hjälp när han till exempel
invaderar ett land. 47
Armé och lagar
Den huvudsakliga grund som gäller för alla stater är en god här samt goda lagar. Dessa två
kriterier lever i symbios med varandra vilket betyder att de är inbördes. Goda lagar uppstår
med hjälp av en god här och vice versa. En furste bör undvika att ändra på de existerande
lagarna. En furstes armé kan bestå av egna soldater, legosoldater eller hjälpsoldater. De två
41
Liedman s. 89
Machiavelli s. 56
43
Ibid s. 51-52
44
Ibid. s. 87
45
Ibid. s. 96-97
46
Ibid. s. 92-93
47
Ibid. s. 12-13
42
18
sistnämnda anses av Machiavelli vara såväl värdelösa som farliga. Legosoldater är ”oeniga,
maktlystna och trolösa, de är modiga och djärva bland vänner, men fega inför fienden”. 48
Hjälptrupper erhåller du när du vänder dig till en mäktig ledare för hjälp. Resultatet blir att när
faran är över är du antingen besegrad eftersom ni förlorat eller är du i den segrande ledarens
våld eftersom han hjälpte dig till seger. 49 Överhuvudtaget bör en furste aldrig sluta band med
någon som är mäktigare än fursten själv, man bör helst alltså vara oberoende någon annan. 50
En furste måste också försvara sig mot mindre mäktiga grannländer samt försöka försvaga
de mäktigare. Han bör inte heller släppa in någon mäktig utländsk furste i landet då missnöjda
invånare söker sig till denne och genererar på så sätt i oroligheter. Mäktiga personer inom
furstens egna landsgränser bör också försvagas vilket ger fursten ännu mera makt. ”Den
bringas på fall som är orsak till att någon annan blir mäktig”. 51 En furste måste ständigt tänka
i sjukdomens exempel. Han får inte enbart se de pågående oroligheterna utan måste också
tänka på framtiden. Ser han faran långt i förväg kan han lätt finna botemedel. 52
Intressen
En ledares intresse bör inte ligga på någonting annat än ”krigskonsten, krigets organisation
och disciplin”. Detta är det enda intresse som åligger den som befaller. En ledare utan
kunskaper och intresse för vapen föraktas av såväl folket som soldaterna. En ledare bör lära
sig av sina föregångare. Han bör studera historien och undersöka orsaker till nederlag och
segrar. 53 Malnes och Midgaard menar dock att detta inte ska betraktas ordagrant utan att en
furstes intressen också måste ligga vid sina personliga egenskaper, ”frikostighet kontra
sparsamhet, barmhärtighet kontra grymhet och ordhållighet kontra trolöshet”. Önskvärt vore
ifall fursten besatt de dygdiga egenskaperna, men det vore omöjligt i dagens värld (läs
renässansens Italien). Fursten måste vara benägen till att kunna ”begå lastbara handlingar utan
vilka det skulle vara svårt att rädda staten”. 54
Stora krig och personliga stordåd har alltid fascinerat och engagerat människor. Det spelar
ingen roll vad för handlingar det rör sig om. Det viktiga är att fursten ser till att de är
48
Machiavelli s. 62-63
Ibid. s. 68
50
Ibid. s. 113
51
Ibid. s. 22
52
Ibid. s. 16-17
53
Ibid. s. 73-75
54
Malnes & Midgaard s. 84
49
19
storslagna samt att hans namn omnämns och understryks som en extraordinär man. 55
Machiavelli uppmuntrar alltså ledare till att imponera på sitt folk, oavsett handling, och på så
sätt få folket på sin sida.
För att kunna behålla erövrade stater som är vana vid att ha sina egna lagar finns tre olika
saker att göra; förstöra landet till grunden, bosätta sig där eller behålla lagarna men införa
skatter. Det enklaste sättet att behålla en stat som är van att leva efter sina lagar är med hjälp
av dess befolkning. Att tillsätta en god regering för att lugna folket bidrar till att folkets oro
till fursten minskar. Denna föreskrift gäller dock inte i republiker eftersom det där
förekommer mer hat och önskan efter hämnd. Där gör man bäst i att förstöra landet till
grunden eller att bosätta sig där. 56
Sammanfattning
En mycket betydande notis för Machiavellis tänkande är att Machiavelli enligt Liedman
vidmakthåller att;
”politiken skall göras helt oberoende av religiösa synpunkter; staten skall styras enligt
inomvärldsliga principer och utan andra hänsyn än statens bästa”. 57
Tom Bryder förklarar Machiavellis teorier på ett mycket bra sätt då han menar att huvudtemat
i politik enligt Machiavelli är att eftersträva makt, säkerhet och auktoritet. Som ledare måste
man observera vad som händer såväl på scenen som bakom scenen. Altruistiska koncept så
som frihet, fred och välfärd används enbart inom politik vid behov för att säkerställa och
utvidga makt och egenintresse. 58
Då Machiavelli var en av de första säkerställda politiska filosoferna att begrunda i dessa
banor, utvecklades Machiavelli samtidigt till en av de första statsvetenskapliga realisterna.
Summerat menar Machiavelli att ledarens (prinsens) största ansvar är att ”bevara staten och
försäkra sina underlydande om säkerhet och välstånd”. 59 Det resulterar i att för att ledaren ska
kunna uppfylla detta krav varken får han eller kan han följa normala moraliska idéer. Ledaren
55
Machiavelli s. 110-111
Ibid. s. 27-28
57
Liedman s. 88
58
Bryder s. 77-78
59
Hall s. 36
56
20
måste i stället till varje pris använda sig av de maktpolitiska principerna, inom vilka den
viktigaste är att väga sina intressen och sin egen makt gentemot andras, och på så sätt uppfylla
sitt ansvar.
Tabell 4.1. Analysschema över Machiavellis realism
Machiavelli
Politisk filosof
Beståndsdelar
Värdepremisser
Säkerhet
Moral
Lagar
Verklighetsomdömen
Makt
Folkrätt
Rekommendationer
Intressen
Säkerhet
Folket
Utrikespolitik
Minimera hotet från såväl inre som yttre
oroligheter.
Ledare utan moraliska spärrar har genom
historien lyckats allra bäst.
Goda lagar fordrar en god armé.
Graden av makt ledaren innehar är avgörande
för dennes framgång. Människan är till sin
natur maktlysten.
Naturrätt likt folkrätt lyser med sin frånvaro
inom Machiavellis teorier, med andra ord är
den irrelevant.
Ledare bör enbart intressera sig för
krigskonsten, krigets organisation och
disciplin. Stater agerar efter intresse inom
såväl inrikes- som utrikespolitik.
”En furste som har en starkt befäst stad och
som inte är hatad kan inte bli anfallen”
Försök till varje pris och oavsett grymma
handlingar, att ha folket på din sida.
Förbli oberoende andra stater samt använd till
varje pris de maktpolitiska principerna för att
uppnå resultat.
21
5. Thomas Hobbes
Den brittiska filosofen Thomas Hobbes (1588-1679) var inte särskilt bevandrad i den
statsvetenskapliga läran utan var mer engagerad i bland annat retorik och moralhistoria. Trots
det har han kommit att bli en framträdande gestalt inom det statsvetenskapliga perspektivet
realism. Hobbes var under sin levnadstid ständigt ute på resor där han observerade en rad krig
samt andra intriger vilka resulterade i nya statsbildningar. Under sina resor kom han i kontakt
med flera stora filosofer så som Descartes och Francis Bacon vilken den senare Hobbes under
en tid arbetade som sekreterare åt. Hobbes goda kunskaper i filosofi gav honom möjligheten
att utvecklas och operera bland adelsfamiljer vilket gjorde att Hobbes inom dessa kretsar
kunde knyta nya kontakter samt utveckla sitt filosofiska tänkande. 60
England hade en förhållandevis fri vetenskaplig debatt men Hobbes och hans kollegor levde
inte riskfritt med sina radikala idéer. Under 1630-talet förändrades situationen och den
engelska regeringen drev många oliktänkare till landsflykt. En av dessa var Thomas Hobbes
som självmant valde att fly då han ansåg sig vara alltför ingjuten i den politiska hetluften. 61
Hobbes erhöll sin realistiska skolning då han tidigt i sin karriär valde att översätta
Thukydides verk ”Kriget mellan Sparta och Aten”. Under sina resor med diverse adelsfamiljer
kom Hobbes också i kontakt med Machiavellis teorier angående moraliska utgångspunkter,
realism i största allmänhet. Hobbes var en av många filosofer som vidareutvecklade
Machiavellis teorier att ”politiskt handlande måste bygga på en empiriskt förankrad kunskap
om människans grundläggande natur, inte på förutbestämda normer om hur människan bör
vara”. 62
Under 1600-talet skedde stora förändringar vad gäller sociala och idémässiga aspekter.
Framför allt var det maktförhållandena som kom i fokus för debatten. Det är i synnerhet
denna fråga som Leviathan, Hobbes allra kändaste verk, koncentrerar sig på vilket gör att
boken är en konsekvens av de förändringar i den politiska föreställningsvärlden som
kännetecknar 1600-talet. 63 Hobbes avhandling är likt Machiavellis Fursten skriven som en
neutral åskådare och syftet har varit ”att öppna människors ögon för det ömsesidiga
60
Dahl s. 9-13
Ibid. s. 14-15
62
Ibid. s. 9-10
63
Liedman s. 111-114
61
22
sambandet mellan beskydd och lydnad, som ständigt måste beaktas på grund av de krav som
den mänskliga naturens beskaffenhet och de gudomliga lagarna ställer”. 64
Hobbes realism
Thomas Hobbes primära och mest väsentliga bekymmer låg vid den politiska auktoritetens
natur och dess roll i upprättandet av social ordning. Orsaken till detta anses vara de
påverkningar Hobbes mottog från den politiska diskurs han opererade inom, alltså hans
samhälles politiska utformning. 65 Precis som Machiavelli använder sig Hobbes av sin egna
politiska diskurs som spelbord för sina politiska teorier.
Hobbes realism förutsätter att människor önskar ett fåtal saker av livet. Den högsta önskan
är att få överleva samt att inneha ett angenämt och bekymmersfritt liv. För det andra strävar
människor efter att uppnå makt och ära. En annan förutsättning och avgränsning Hobbes gör i
sitt tänkande är att han anser att alla människor i grund och botten är likvärdiga vad gäller
sårbarhet och begåvning. Denna förutsättning tillsammans med en knapphet på resurser
resulterar enligt Hobbes i ett ”allas krig mot alla”. 66
Leviathan provocerade samtiden. Hobbes är en försvarare av politiskt envälde, men
samtidigt är hans största bekymmer som tidigare nämnt hur en stat ska byggas och
upprätthållas. Eva-Lena Dahl menar att ”Hobbes politiska filosofi kan användas för att
försvara varje central makt, oavsett dess tillkomst, så länge den kan beskydda undersåtarnas
liv”. 67 Hobbes skriver i Leviathan att naturens grundläggande lag är fredssträvan som säger
att vi ska eftersträva fred och bevara den samtidigt som vi får försvara oss själva med alla
medel till varje pris. 68 Detta privilegium gäller på individnivå, nationell nivå och
internationell nivå.
Hobbes politiska tänkande grundar sig på individualism och han anser att en stat består av
enskilda individer. Människan är i alla aspekter en maskin. ”Allt som händer kan förklaras av
den mänskliga kroppens relationer till andra kroppar i rörelse och till den mänskliga kroppens
materiella mekanik”. 69 Dahl menar vidare att Hobbes anser att människans handlingsliv
bestäms av att den vill tillfredsställa sig själv. ”Det goda blir för den naturliga människan det
angenäma, det onda är det hon upplever som onjutbart, smärtsamt och förstörande”. 70
64
Hobbes s. 510
Edwards s. 41
66
Malnes & Midgaard s. 92
67
Dahl s. 17
68
Hobbes s. 131
69
Dahl s. 22
70
Ibid. s. 23
65
23
Naturtillståndet
Hobbes argumenterar mot strömmen (den klassiska filosofin) som anser människan vara en
social eller politisk varelse. I stället menar Hobbes att varje individ är inriktad på sig själv och
människans vilja att överleva övertrumfar allt annat. Hobbes anses vara en av de radikala
filosoferna som var delaktig i skapandet av tankesystemet grund - följd vilket senare inom
statsvetenskapliga metoder kommit att kallas orsak - verkan.
Hobbes menar att det naturtillstånd i vilket individerna befinner sig ger upphov till
maktsträvan och utmärks av öppen eller dold aggressivitet. Denna existentiella situation
riskerar oavbrutet att resultera i krigstillstånd. Då människor är lika kan makt enbart uppnås
på bekostnad av andra. Det är naturtillståndet med andra ord som är upphovet till ett allas krig
mot alla. 71
”Härav framgår klart att människor under den tid de lever utan en gemensam makt
som håller dem alla i tukt befinner sig i det tillstånd som kallas krig, och detta krig är
ett allas krig mot alla”. 72
Detta individuella naturtillstånd existerar också på den internationella arenan och skapar på så
sätt internationella problem. Existensen av andra stater är upphov till det internationella
naturstillståndet vilket i sin tur skapar rädsla. Enligt Hobbes är det viktigt att påpeka att
internationell politik är ett oavbrutet tillstånd av befintligt eller potentiellt krig. För det andra
menar Hobbes att anarkin som genomsyrar internationell politik innebär att mänskliga
grupperingar är fria från varandra. 73
Samhällskontraktet
Den naturliga rättens obegränsade frihet menar Hobbes är orsaken att människor inte kan leva
i harmoni med varandra. Ska fred uppstå måste friheten begränsas, och det kan enbart uppstå
då människor avsäger sig sin naturliga frihet. Lösningen på naturtillståndets problem enligt
Hobbes är en auktoritär ledare som får makt från de enskilda individerna. Människorna måste
därför avstå från sin frihet gentemot såväl varandra som den person eller det organ som
representerar fredsviljan. Människors främsta möjlighet att skapa trygghet är att sluta sig
71
Dahl s. 24-25
Hobbes s. 128
73
Hall s. 37
72
24
samman och skapa en säkerhetspakt som innehar behörigheter och makt att instifta lagar och
tillämpa de i praktiken, alltså en form av ledare eller stat.74 Genom majoritetsbeslut menar
Hobbes att man kan samla individernas viljor till en enda gemensam vilja. Denna procedur
titulerar Hobbes med begrepp som fördrag, kontrakt eller förbund. ”Regenten måste bli
suverän, hans makt att skapa fred måste vara total”. 75 Ledarens makt är nu den samlade
makten hos alla. Alla är lika inför lagen och var och en är ansvarig för sina gärningar.
Suveränen är enväldig lagstiftare inom alla politiska system samtidigt som suveränen själv
inte är underkastad lagarna. 76
Människans resignation är nyckeln till statens överlevnad
enligt Hobbes. Makten är därmed en gång för alla överlämnad till fursten. 77 Det är väldigt
viktigt att understryka att kontraktet ingås mellan samhällets individer och inte mellan
individen och suveränen. Därmed kan ingen utsättas för orättvisa eftersom individerna genom
att lyda suveränen samtidigt lyder sig själva då de avhållit makten till suveränen.78
Suveränens makt är från kontraktets ratificering total men med delvis ömsesidig respekt.
Hobbes ställer i Leviathan upp tolv stycken rättigheter och befogenheter för suveränens makt
och samtidigt presenterar han de uppkomna följderna för folket. I grund och botten utgår de
tolv punkterna från suveränens makt i förhållande till folkets osjälvständiga situation. 79
Suveränens uppdrag är att till varje pris värna om folkets säkerhet.
”Med säkerhet avses här inte livets blotta bevarande utan också allt som gör livet
angenämt och som var och en kan förvärva genom legitimt arbete, utan att sätta staten
i fara eller skada den”. 80
En stat försvagas och i värsta fall upplöses ifall suveränen tillhör den skara av politiska ledare
som nöjer sig med mindre makt än vad som fordras för statens fred och försvar. 81 Makt är
enligt Hobbes förknippad med diverse egenskaper som kan beskriva både stat och individ.
Älskad och fruktad, klokhet och adelskap är bara några karaktärsdrag Hobbes anser leda
till makt. 82 Hobbes preliminära teori är att makt är odelbart. Makt kan och ska inte delas
mellan till exempel kung och parlament (Hobbes är alltså i opposition gentemot Montesquieus
74
Hall s. 36
Dahl s. 28-29
76
Hobbes s. 222
77
Dahl s. 29
78
Malnes & Midgaard s. 93-94
79
Se kapitel 18 ”Om tillsatta suveränens rättigheter” Hobbes s. 161-167
80
Hobbes s. 266
81
Ibid. s. 257
82
Ibid. s. 102-103
75
25
teorier om maktfördelningen). Den enväldige härskaren behöver nödvändigtvis inte bestå av
en enda människa. Dock är staten tryggare då makten finns hos en enda person. 83 Den
fullständiga makten är alltså koncentrerad till suveränen, som kan vara både en eller flera
människor. Suveränen har mottagit makten frivilligt från människorna vilket gör att
suveränens uppgift till varje pris är att värna om folkets säkerhet.
Sammanfattning
Summerat propagerar Hobbes, precis som Machiavelli, för en sekularisering. Människorna
behöver samtidigt ansluta sig till en stark, suverän statsmakt till vilken all makt tillfaller.
Naturtillståndet är orsaken till strid och konflikt såväl på den inhemska som på den
internationella arenan och människans räddning ligger hos en ”suverän myndighet stark nog
att upprätthålla lag och ordning. 84
Tabell 5.1 Analysschema över Hobbes realism
Beståndsdelar
Värdepremisser
Politisk filosof
Hobbes
Säkerhet
Viljan att överleva övertrumfar allt annat.
Naturtillståndet skapar ett allas krig mot alla.
Varje individ är inriktad på sig själv.
Alla är lika inför lagen och alla ansvarar för sina
egna gärningar.
Moral
Lagar
Verklighetsomdömen
Makt
Makt kan endast användas samt bibehållas då
ledarens makt är den samlade makten hos alla.
”Folkrätten och naturens lag är samma sak” och
ingår i suveränens förpliktelser.
Folkrätt
Rekommendationer
Intressen
Människor bör avsäga sig sin frihet och förlita
sig på att suveränen värnar om folkets säkerhet.
Naturens grundläggande lag att eftersträva fred
och bevara den med alla medel och till varje
pris.
Samhällskontraktet skrivs mellan människorna
och inte mellan människorna och suveränen.
Existensen av andra stater är upphov till det
internationella naturtillståndet (ett
internationellt allas krig mot alla) vilket i sin tur
skapar rädsla
Säkerhet
Folket
Utrikespolitik
83
84
Liedman s. 121
Larsson s. 55
26
6. Hans J. Morgenthau
Hans J. Morgenthau (1904-1980) var tysk-amerikan och föddes i centrala Tyskland. Som ung
studerade han vid flera av Tysklands bästa universitet och hade som främsta intresse filosofi
och litteraturvetenskap. Efter att ha skiftat studieinriktning till juridik kom Morgenthau i
kontakt med Bismarck och dennes teorier vilket ledde till ett intresse för dåtidens realpolitik.
Endast ett år före Hitler tog makten i Tyskland flyttade Morgenthau till Genève.
Morgenthau begav sig så småningom till USA år 1937 där han under sina resterande
levnadsår sysselsatte sig som lärare vid diverse universitet. 85 1949 publicerade han sitt mest
kända verk, Politics Among Nations, vilken stått som ledande litteratur för studenter i
internationell politik under flera decennier. Med boken skapade Morgenthau sin egen teori
över realism och maktpolitik inom statsvetenskap i allmänheter och internationella relationer i
synnerhet. En viktig synpunkt menade Morgenthau var att internationell lag och moral är en
förlägenhet för makt. Han tog med andra ord inte den klassiska realismen i sitt försvar utan
menade i stället att en förändring och förnyelse måste äga rum i denna klassiska skola inom
internationella relationer. Moraliska principer måste länkas samman med staternas intresse för
att kunna förstå de politiska handlingarna.86 Att Morgenthau influerades av den politiska
diskurs han opererade inom under sin tidiga karriär i Nazityskland råder det inga som helst
tvivel om. Detta kan man utläsa ur hans senare publicerade avhandlingar vilka jag dock inte
kommer att ta upp för diskussion i denna uppsats.
Morgenthaus realism
Den tysk-amerikanska statsvetaren Hans Morgenthau presenterade i och med avhandlingen
Politics Among Nations år 1948 sina välkända och omdebatterade teorier kring modern,
klassisk realism. Morgenthau formulerade den moderna realismen med hjälp av sex principer
som än idag utgör grunden för detta rationella statsvetenskapliga perspektiv. Jag ämnar nu
presentera realismens sex grundläggande principer enligt Morgenthau.
85
86
Thompson
Friberg s. 5-8
27
1. Politisk realism anser att politiken, precis som samhället i övrigt, styrs av objektiva
lagar med rötter i den mänskliga naturen. Det går genom observation att utveckla
teorier som förklarar dessa lagar. 87
2. Stater och ledare agerar i termer av intresse, vilket definieras som makt. Därför kan
människan objektivt förklara deras handlingar.
3. Principen intresse definierat som makt, vilket är den teoretiska realismens primära
grundregel, är en objektiv och universell princip gällandes över tid och rum. Makt är
en persons kontroll över en annan.
4. Politisk realism är medveten om de moraliska principerna inom politiska aktioner.
Det kan dock existera en slags motsättning mellan moral och framgångsrik politik.
5. Politisk realism vägrar att acceptera den universella moralen som den enda
existerande. Den moraliska definitionen skiftar mellan olika stater.
6. Politik är en autonom sfär. För att förstå politik måste det politiska avlägsnas från
andra sfärer. Det som utmärker den politiska sfären är intresse definierat som makt.
Realism enligt Morgenthau är ett statsvetenskapligt perspektiv där världen anses vara ett
resultat av krafter inom den mänskliga naturen. För att kunna förbättra världen måste
människan arbeta med dessa krafter och inte emot dem. Det är en värld med motsatta
intressen, vilket skapar konflikter, där moraliska principer aldrig uppnår den önskvärda
existensnivån. Realismen förklarar den politiska verkligheten, alltså vad den mänskliga
naturen verkligen innebär. 88
Första principen
Politisk realism anser att politik, precis som samhället i övrigt, styrs av objektiva lagar med
utgångspunkt i den mänskliga naturen. För att kunna förbättra samhället, krävs det att
människan först och främst förstår lagarna på vilka samhället vilar. Realismen behöver en tro
på rationell teori vilket delvis kan reflektera de objektiva lagarna. Som ett resultat av rationell
teori existerar också en tro på ett särande mellan sanning och opinion, alltså mellan de
observerbara och det önskade. Den mänskliga naturen med sina politiska lagar har fortsatt att
87
De sex realistiska principerna är sammanfattade ur Morgenthaus Politics Among Nations.
Litteraturhänvisningar finns inom de mer utförliga presentationerna över principerna.
88
Morgenthau s. 3-4
28
vara oförändrad sen den klassiska filosofin upptäcktes. Realistisk teori menar att genom att
observera stater och ledares handlingar kan man anta deras saklighet. 89
Andra principen
Den huvudsakliga karaktären som styr politisk realism inom internationell politik är intresse
definierat som makt. Detta koncept förbinder orsak och sanning medan politik också här
avskiljs från andra sfärer så som ekonomi (intresse definierat som välstånd), etik eller
religion. På grund av det existerar möjligheten att objektivt förklara staters och ledares
handlingar. Realism motsätter sig två populära vanföreställningar; motiv samt ideologiska
preferenser. Ett annat utmärkande kännetecken är att den politiska realismen anser rationell
utrikespolitik vara god utrikespolitik. Detta beror på att rationell utrikespolitisk policy
minimerar risken och maximerar vinsten samt sammansätter moralisk försiktighet med kraven
på politisk framgång. 90
Tredje principen
Maximen intresse definierat som makt, vilket är den teoretiska realismens primära grundregel,
är en objektiv och universell princip gällandes över tid och rum. Dock beror det intresse som
styr den politiska handlingen på den politiska och kulturella kontext ur vilken den
utrikespolitiska policyn är hämtad. Detsamma gäller maktkonceptet vilket innebär en persons
kontroll över en annan. 91
Fjärde principen
Politisk realism är medveten om de moraliska principerna inom politiska aktioner. Det kan
dock existera en slags motsättning mellan moral och framgångsrik politik. Morgenthau menar
att det inte kan finnas någon politisk moral utan en viss grad av försiktighet, man måste alltså
ha konsekvenserna i beräkning. Därför anser realismen att försiktighet är en av de största, och
kanske den allra största dygden inom politiska handlingar. 92
89
Morgenthau s. 4-5
Ibid. s. 5-10
91
Ibid. s. 10-12
92
Ibid. s. 12
90
29
Femte principen
Politisk realism vägrar att acceptera den universella moralen som den enda existerande. Den
ena statens moral är inte nödvändigtvis de andra staternas moral. Var och en är alltså inom
den moraliska världen unik i sig. Dock existerar möjligheten för stater att döma andra stater
samt sig själva efter moral och intresse på den politiska arenan. Det är skillnad på att veta
vilka stater som är aktuella för moralisk diskussion och att veta vad som är gott och ont inom
den politiska sfären. 93
Sjätte principen
Skillnaden mellan politisk realism och andra statsvetenskapliga skolor är noterbar och djupt
bottnad. Den politiska realisten tänker i termer av intresse definierat som makt. Det viktigaste
att känna till är att politik är en autonom sfär, alltså en självständig del av världen. För att
kunna förstå politik måste man alltså avskilja den från andra kretsar. 94
Enligt Morgenthau existerar internationell rätt men är samtidigt långt ifrån lika effektiv som
vanliga nationella lagsystem. Internationell rätt är verkningsfullt vad gäller reglering av
kampen om makt på den internationella arenan men är samtidigt väldigt primitiv eftersom det
oftast är frågan om en decentraliserad lag. 95
”There is the misconception, usually associated with the general depreciation and
moral condemnation of power politics that international politics is so thoroughly evil
that it is no use looking for moral limitations of the aspiration for power on the
international scene” 96
Morgenthau presenterar härmed en ganska genomgripande, teoretisk förändring gentemot den
klassiska realismen då han anser att det faktiskt finns moraliska spärrar på den internationella
arenan. Vissa moraliska principer skapar handlingsförhinder för stater och ledare. Moraliska
spärrar förhindrar vissa politiska tillvägagångssätt att överhuvudtaget övervägas. 97
93
Morgenthau s. 13
Ibid. s. 13-15
95
Ibid. s. 255
96
Ibid. s. 224-225
97
Ibid. s. 224-225
94
30
Varje stat är utelämnad åt sitt eget öde, alltså är de självständiga aktörer. Den internationella
arenan är anarkistisk till sin karaktär men trots det finns vissa undantag. Krig och konflikt kan
förhindras med kollektiv säkerhet, vilket dock i sig fordrar vissa uppfyllda kriterier. Till
exempel måste sammanhållningen och styrkan hos koalitionen vara så pass stor att inte ens
tanken på hot existerar. 98
Sammanfattning
Summerat menar Morgenthau att det största ansvaret ligger hos de ensamma staterna själva.
Varje stat har rätt till fred, ordning samt enväldig makt över sitt folk samt sitt territorium.
Morgenthau anser precis som Hobbes ansåg att utan nationalstater skulle världen inom alla
dess nivåer bestå av ett allas krig mot alla. Den aktuella världssituationen måste radikalt
övergå till ett än mer extremt samfund av individualister (stater som individer).99
Tabell 6.1 Analysschema över Morgenthaus realism
Morgenthau
Politisk filosof
Beståndsdelar
Värdepremisser
Säkerhet
Moral
Lagar
Verklighetsomdömen
Makt
Folkrätt
Rekommendationer
Intresse
Säkerhet
Folket
Utrikespolitik
98
99
Den mänskliga naturen är upphovet till oroligheter.
Den moraliska definitionen skiftar mellan staterna.
Samtidigt existerar det moraliska spärrar vilket hindrar
vissa staters eller ledares handlingar.
Politik styrs av objektiva lagar med rötter i den
mänskliga naturen.
Principen intresse definierat som makt är den teoretiska
realismens primära grundregel. Makt är en persons
(stats) makt över någon annan.
Folkrätt existerar men är primitivt och fungerar endast
som reglering av maktkampen.
Principen intresse definierat som makt är den teoretiska
realismens primära grundregel.
Varje stat är delvis utelämnad åt sitt eget öde. Vid
kollektiv säkerhet måste flera svåra kriterier uppnås.
Varje officiell stat har rätt till makten över det egna
folket.
Rationell utrikespolitik är god utrikespolitik. Detta
eftersom rationell utrikespolitisk policy minimerar
risken och maximerar vinsten.
Morgenthau s. 290-291
Ibid. s. 333
31
7. Realismens utveckling
I detta kapitel kartläggs den utveckling och förändring som realismen genomgått från
Machiavelli, via Hobbes, till Morgenthau. Fokus ligger på både likheter och olikheter
eftersom uppsatsen diskuterar och analyserar hela den klassiska realismen inom
statsvetenskap. Syftet är som bekant att kartlägga det statsvetenskapliga perspektivet realism
som helhet genom att jämföra och på så sätt uppvisa förändring och utveckling. De olika
teorierna behandlas med hjälp av beståndsdelarna värdepremisser, verklighetsomdömen och
rekommendationer, tillika Herbert Tingstens tre ideologielement. Kapitlet berör de
jämförelsepunkter jag tidigare uppbackat med empiri och inkluderar inga nya referenser.
Alla tre jämförelsepunkterna kan ses som ett resultat av respektive filosofs politiska
diskurs. Machiavelli, Hobbes och Morgenthau studerade var och en de politiska
omständigheterna för att sedan, med influenser från sina föregångare, presentera egna teorier.
Det gör realismen till en aktion mot den skiftande internationella arenan då teorierna de facto
uppkom på grund av de existerande omständigheterna. Det som krävdes var ett fåtal politiskt
sakkunniga med intresse att lägga fram rationella teorier.
Niccoló Machiavelli, bortsett från Thukydides, var den förste som propagerade för
självhävdelse och maktlystnad. Realismen, dåtidens realpolitik, grundades med teorier
angående enskilda ledares riktlinjer och ideal men skulle senare även vara applicerbara på
statsnivå. Machiavelli var också den förste att skilja etik från politik samtidigt som han
introducerade termen raison d’état för omvärlden och allmänheten.
Filosofen Thomas Hobbes var nästa teoretiker i ledet att utveckla Machiavellis realistiska
teorier. Politiskt handlande överlades mer och mer på människans natur och inte på
förbestämda normer. Människan bör överlåta all makt till en suverän för att på så sätt undvika
det fientliga naturtillståndet vilket är upphovet till ett allas krig mot alla.
Tre århundraden senare presenterade Hans Morgenthau sin realistiska skapelse, Politics
Among Nations. Förutom en uppdatering av Machiavellis och Hobbes realistiska teorier
inkluderade boken samtidigt en förnyelse men också mindre förändringar av realismen. Den
allra viktigaste förändringen var att det existerar en missuppfattning att moraliska principer
inte påverkar realistiskt politiskt handlande. Efter Morgenthau sattes det punkt för den
klassiska statsvetenskapliga realismen vilket alltså resulterar i att även min forskning stannar
där. Här nedan följer en modell med en sammanfattande jämförelse över de politiska
filosoferna betydelsefulla för realismens utveckling och förändring.
32
Tabell 7.1. Modell över realismens utveckling från Machiavelli till Morgenthau
Politiska
filosofer
Machiavelli
1469-1527
Hobbes
1588-1679
Morgenthau
1904-1980
Viljan att överleva
övertrumfar allt annat.
Naturtillståndet skapar ett
allas krig mot alla.
Den mänskliga naturen
är upphovet till
oroligheter.
Beståndsdelar
Värdepremisser
Verklighetsomdömen
Säkerhet
Moral
Ledare utan
moraliska spärrar har
genom historien
lyckats allra bäst.
Lagar
Goda lagar fordrar en
god armé.
Makt
Folkrätt
Rekommendationer
Minimera hotet från
såväl inre som yttre
oroligheter.
Intresse
Säkerhet
Folket
Utrikespolitik
Graden av makt
ledaren innehar är
avgörande för dennes
framgång. Människan
är till sin natur
maktlysten.
Naturrätt likt folkrätt
lyser med sin
frånvaro inom
Machiavellis teorier,
med andra ord är den
irrelevant.
Ledare bör enbart
intressera sig för
krigskonsten, krigets
organisation och
disciplin. Stater
agerar efter intresse
inom såväl inrikessom utrikespolitik.
”En furste som har en
starkt befäst stad och
som inte är hatad kan
inte bli anfallen”
Försök till varje pris
och oavsett grymma
handlingar, att ha
folket på din sida.
Förbli oberoende
andra stater samt
använd till varje pris
de maktpolitiska
principerna för att
uppnå resultat.
33
Varje individ är inriktad
på sig själv.
Alla är lika inför lagen
och alla ansvarar för sina
egna gärningar.
Makt kan endast
användas samt bibehållas
då ledarens makt är den
samlade makten hos alla.
”Folkrätten och naturens
lag är samma sak” och
ingår i suveränens
förpliktelser.
Den moraliska
definitionen skiftar
mellan staterna.
Samtidigt existerar det
moraliska spärrar vilket
hindrar vissa staters
eller ledares handlingar.
Politik styrs av
objektiva lagar med
rötter i den mänskliga
naturen.
Principen intresse
definierat som makt är
den teoretiska
realismens primära
grundregel. Makt är en
persons (stats) makt
över någon annan.
Folkrätt existerar men
är primitivt och
fungerar endast som
reglering av
maktkampen.
Människor bör avsäga sig
sin frihet och förlita sig
på att suveränen värnar
om folkets säkerhet.
Principen intresse
definierat som makt är
den teoretiska
realismens primära
grundregel.
Naturens grundläggande
lag är att eftersträva fred
och sedan bevara den med
alla medel och till varje
pris.
Samhällskontraktet skrivs
mellan människorna och
inte mellan människorna
och suveränen.
Existensen av andra stater
är upphov till det
internationella
naturtillståndet (ett
internationellt allas krig
mot alla) vilket i sin tur
skapar rädsla
Varje stat är delvis
utelämnad åt sitt eget
öde. Vid kollektiv
säkerhet måste flera
svåra kriterier uppnås.
Varje officiell stat har
rätt till makten över det
egna folket.
Rationell utrikespolitik
är god utrikespolitik.
Detta eftersom rationell
utrikespolitisk policy
minimerar risken och
maximerar vinsten.
Jag har nu för avsikt att presentera genomgående den förändring och utveckling den
statsvetenskapliga realismen genomgått för att slutligen ha antagit sin nuvarande form. Tabell
7.1 ovan innehåller en modell där realismens utveckling på ett lättöverskådligt sätt kan
förstås. Det är med hjälp av denna modell jag ämnar utläsa förändringar och likheter.
Tillvägagångssättet blir att diskutera och presentera beståndsdelarna värdepremisser,
verklighetsomdömen och rekommendationer var och en för sig.
Värdepremisserna säkerhet, moral och lagar innehar en central position inom de realistiska
filosofernas teorier. Machiavellis teorier kan summeras med generella uppmaningar så som
”minimera hotet från såväl inre som yttre oroligheter”100 och ”goda lagar fordrar en god
armé”. Samtidigt förkastar han moralen som icke betydande medan de två efterkommande
filosoferna anser att moralen faktiskt besitter viss påverkan. Hobbes teorier om att ”varje
individ är inriktad på sig själv” betyder också att moralen skiftar från person till person.
Detsamma gäller Morgenthau som på den internationella arenan menar att ”den moraliska
definitionen skiftar mellan staterna”. Morgenthau förklarar också att moral faktiskt skapar
vissa spärrar vilka hindrar vissa staters politiska handlingar. Bland annat finns det tankar och
idéer som aldrig ens övervägs eftersom den moraliska spärren sätter stopp för detta. Denna
förändring står som den mest radikala under realismens existens.
Till skillnad från Machiavelli menar såväl Hobbes som Morgenthau att det naturtillstånd
vilket människorna befinner sig i är upphovet till ”allas krig mot alla”. Människan är på så sätt
ansvarig för den eventuella misär som kan uppstå. Machiavelli däremot lägger den största
fokusen på ledaren som den mest ansvarsfulla deltagaren men skillnaden här är att ledaren
utnämns av sig själv och auktoritärt, utan gemytliga överenskommelser med folket.
Verklighetsomdömena makt och folkrätt är de två områdena vars innehåll allra mest
symboliserar realismen. Den återkommande maktpolitiken är en fråga som förblivit
oförändrad antagligen sedan realismens födelse någon gång kring Thukydides existensperiod.
Machiavelli menade att ”graden av makt ledaren innehar är avgörande för dennes framgång”.
Morgenthau i sin tur avslutade diskussionen genom att fastställa realiteten att ”principen
intresse definierat som makt är den teoretiska realismens primära grundregel”. Rent teoretiskt
kan jag alltså konstatera att makt är och förblir den viktigaste aspekten berörandes den
100
Citaten i detta kapitel är hämtade ur tabell 7.1 ifall ingen annan referens anges.
34
statsvetenskapliga realismen. Stater och ledare kommer, sett ur ett realistiskt perspektiv, alltid
försöka maximera makten och på så sätt försäkra sig om säkerhet och överlevnad.
I opposition till maktpolitik står folkrätt, även benämnt internationell rätt, och är med
andra ord en samling internationella lagar och direktiv. Folkrätten är en nutida konstellation
vilket gör att Machiavelli försummade detta debatterade fenomen. Hobbes däremot ansåg
folkrätten vara i princip samma sak som naturens lag, vilket gjorde att den ingick i suveränens
förpliktelser. Morgenthau simplifierade Hobbes teorier angående folkrätten då han ansåg att
”folkrätt existerar men är primitiv och fungerar enbart som reglerare av maktkampen. Att
realisterna förbiser folkrätten som något primitivt bidrar än mer till den anarkistiska stämpeln
skolan redan besitter.
Rekommendationerna berörandes intresse, säkerhet, folket och utrikespolitik är förslag till
ledares och staters handlingar och beteende. Machiavelli ser man även här vara hängiven
krigskonsten och allt vad den innebär. Det mest utmärkande citatet från Machiavelli vilket
visar hans teoretiska utgångspunkter torde vara; ”en furste som har en starkt befäst stat och
som inte är hatad kan inte bli anfallen” 101 . Hobbes å andra sidan fokuserar på suveränen som
autokratisk regent. Genom att överlåta makten till suveränen undgår man inte bara
naturtillståndet utan samtidigt skapar man ett system där alla innehar samma rättigheter men
också skyldigheter. Realismen tillåter numera att fred och säkerhet, vilka är de primära målen,
uppnås till varje pris och med alla tillgängliga medel. Morgenthau är återigen den som
avrundar diskussionen då ha fastslår att ”principen intresse definierat som makt är den
teoretiska realismens primära grundregel”. Intresse samt säkerhet definieras med andra ord
inom realismen som makt. Den realistiska skolan har med tidens förlopp alltså tagit
skepnaden av en extrem maktpolitik.
Tabell 7.1. illustrerar tydligt hur realismen i takt med övriga omvärlden utvecklats.
Machiavelli menade att fursten oavbrutet skulle ha folket på sin sida, oavsett grymma
handlingar. Hobbes uppvisade större politisk utveckling då hans kända samhällskontrakt
skulle ingås frivilligt mellan människorna själva. Efter att ha hoppat 300 år framåt, visade
Morgenthau hur den klassiska realismen numera är strukturerad. Precis som definitionerna
över stat och nation menade Morgenthau att ”varje officiell stat har rätt till makten över det
egna folket”. Slutligen berör de politiska filosoferna utrikespolitiken och ger uppmaningar till
politiskt handlande på den internationella arenan. Här påvisas att realismen i grund och botten
101
Machiavelli s. 56
35
alltid varit en rationell skola med egenintresset som främsta aspekt. Machiavelli anser att det
bästa är att ”förbli oberoende andra stater samt använda till varje pris de maktpolitiska
principerna för att uppnå resultat”. Morgenthau förstärker den rationella röda tråden då han
propagerar för dess politik genom att konstatera att ”rationell utrikespolitik är god
utrikespolitik eftersom rationell utrikespolitisk policy minimerar risken och maximerar
vinsten”.
Förutom de tre beståndsdelarna, vilka jag redogjorde för ovan, finns det några få aspekter som
påverkat realismens förändring. För det första propagerade både Machiavelli och Hobbes för
en total sekularisering. Politik ska avskiljas från religion och de både filosoferna talade om
inomvärldsliga principer. Morgenthau diskuterar endast religionernas betydelse kortfattat och
kan inte summeras med ett ställningstagande. Återigen ser man realismens utveckling i takt
med övriga världen. Då Machiavelli ansåg att det var dags att skilja mellan politik och
religion förfogade religionen över starkt inflytande. När Hobbes senare diskuterade samma
fråga hade religionen bara efter några decennier avtagit i inflytande för att slutligen i och med
Morgenthaus inträde ha genomgått en omfattande sekularisering.
För det andra är det viktigt att känna till politiken som autonom sfär, vilket Morgenthau
uppvisar. Politiken i allmänhet och realism i synnerhet avskiljs från andra skolor som
ekonomi, juridik och etik. Detta fenomen uppdagades genom Morgenthaus inträde i den
realistiska diskussionen, alltså ett konstaterande med eskalerande stöd i takt med perspektivets
utveckling.
Ett annat tillkännagivande Morgenthau uppvisade var realismens kapabelhet till status
quo. Tidlösheten har kommit att bli realismens främsta styrka eftersom skolan anser den
internationella politiken förbli oförändrad över tid och rum till skillnad från till exempel den
internationella ekonomin. Det är i denna diskussion jag ifrågasätter den annars exceptionellt
eminente Hans Morgenthau. Han må vara enormt påläst och odiskutabelt rutinerad, men ändå
känner jag efter att ha forskat och kartlagt realismen under ett antal veckors tid ett visst tvivel.
Det relevanta är inom vilken process tidlösheten är ett faktum och inte att realismen
kännetecknas av en generell tidlöshet vilket är en aning oberättigat. Att internationell politik
ständigt präglats av krig och misstänksamhet var de allra första grundläggande teorierna inom
realism med uppbackning av både Machiavelli och Hobbes. Morgenthau däremot
presenterade i och med Politics Among Nations en mindre förändring av realismen vilket han
baserade på sin politiska diskurs samt illustrativa exempel. Ett förklaringsförsök är att när
världen förändras (ny världsordning, nya stormakter etcetera) leder det samtidigt till att den
36
statsvetenskapliga realismen förändras. Bara genom att jämföra mellan mina tre
referenspunkter kan jag urskilja realismens förändring som ett resultat av den varierande
omvärlden. Den internationella politiken förändras inte genom diverse omväxlingar, men
realism förändras genom variationen inom den internationella politiken. Det är realismens
verkliga styrka.
För mig existerar det två relevanta iakttagelser kring den komparativa delen som tidigare
möjligtvis förbisetts. Den första är att realismen influerats av teoretikerns politiska diskurs
samt teoretikerns egen personlighet. Att diskursen och den aktuella politiska situationen
påverkar bör vara något som de flesta teoretiska perspektiven har gemensamt. Den andra
observationen är att statsvetenskaplig realism inte är så extremt amoralisk som den utmålats
att vara. Studerar man realismens utveckling kan man konstatera att det faktiskt finns vissa
moraliska spärrar för ledare och stater inom såväl den inhemska som den internationella
arenan.
37
8. Slutdiskussion
Tidigare forskning uppvisade enligt mig en lucka inom granskningen av det
statsvetenskapliga perspektivet realism. Det existerade alltså en avsaknad av en komparativ
studie över den klassiska realismen. Föregående sidor exponerar en kartläggning av de tre
mest relevanta och betydelsefulla teoretikerna för statsvetenskaplig realism. Man kan ur
denna presentation utläsa att realism som perspektiv under århundradenas gång både
successivt förändrats men också bibehållit status quo.
Primärt ansågs skolan vara av extrem amoralisk karaktär men detta kom att reformeras
stegvis med avslut hos Hans Morgenthau. Principen ”intresse definierat som makt” är i
motsats den aspekt som bibehållit status quo under allra längst tid och samtidigt den teoretiska
realismens primära grundregel. Machiavelli grundade maktpolitiken inom realpolitikens
ramar och denna princip står sig kraftfull än idag. Det är inte enbart stora skiftningar som ägt
rum under realismens utveckling. Oftast har det förekommit mindre uppdateringar samt
förändringar i och med varje ny filosofs inträde i debatten angående ett specifikt fenomen. Jag
själv blev i sanningens namn förvånad över de såväl stora som små detaljerna som faktiskt har
inverkan. Politiska diskurser, filosofernas personligheter samt de aktuella politiska tillstånden
är bara några få exempel på betydelsefulla detaljer för en statsvetenskaplig skolas utveckling.
Det är nu dags att återknyta till uppsatsens inledningsskede och diskutera mina preciserade
frågeställningar. Machiavelli framstår efter omfattande forskning som grundare av realismen,
alltså en form av maktpolitik. Teorierna i Fursten kan utläsas hos oändligt många
efterkommande teoretiker och filosofer vilket uppvisar Machiavellis aktualitet och påverkan
än idag. Teorierna Machiavelli presenterade var banbrytande för sin tid och bildade ett helt
nytt handlingssystem som senare kom att benämnas klassisk realism inom statsvetenskapen.
Observerbart är dock att Machiavelli inte bör ses som enväldig skapare då han influerades av
teoretiker före sin tid.
Den klassiska realismens utveckling visar på ett eskalerande förlopp. Machiavellis teorier
utvecklades av Hobbes, sedan dröjde det ändå till Morgenthau innan realismen kom att
förändras (förutsatt att man använder referenspunkts-strategin). Många av de ursprungliga
teorierna lever kvar än idag samtidigt som en hel del utmärkande och relevanta förändringar
ägt rum. Det beror enligt mig på en av realismens största styrkor. Nämligen att den
38
internationella politiken inte förändras genom diverse omväxlingar, men att realism förändras
genom variationen inom den internationella politiken.
Mina avgränsningar gjorde att jag tvingades göra en del betydelsefulla val. Jag valde att
fokusera på den idéhistoriska biten av realismen vilket resulterade i ett exkluderande av
illustrativa exempel. Den smärre avsaknaden är med andra ord illustrativa exempel inom
internationell politik vilket kunde ha höjt validiteten något. Mitt förslag till vidare forskning
blir således att inkludera belysande exempel men också att försöka inkludera flera relevanta
teoretiker vilka kunde ha sitt ursprung ur skiljda århundraden. Det torde inte vara helt
otänkbart att flera filosofer från tiden innan Machiavelli påverkat realismen. En mera
omfattande avhandling hade haft möjlighet att än mer gå på djupet innefattandes flera
referenspunkter samt beståndsdelar. Jag känner mig dock tillfreds med mina konkreta svar
även om uppsatsen, ifall mer tid och utrymme hade funnits, kunde varit ännu mer detaljerad
och ansenlig.
Realismen, finns att åskåda på sidan 34 102 och kan ses som ett resultat av de teorier och
hypoteser jag orienterat mig med. Det är dock bara att konstatera att flera realistiska filosofer
hade uppvisat större förändring, i varje fall flera mindre förändringar, vilka fallit bort rent
relevansmässigt på grund av mitt val av referenspunkts-strategin.
Jag har under uppsatsen använt mig av ett något annorlunda tillvägagångssätt vad gäller
tolkningen av texter. Det innebär att när jag genomfört avancerade litteraturstudier har jag
insett svårigheterna med tolkning av politiska teorier och därför inte helt förlitat mig på mina
egna tolkningar. I stället valde jag att också inkludera andra forskares tolkningar och
synpunkter då jag anser att det höjer validiteten samt korrigerar med den valda
referenspunkts-strategin. Resultatet blev alltså en form av 50 % forskarsynpunkter och 50 %
egna tolkningar för att på så sätt täcka upp för eventuella felanalyser. Den tidigare existerande
luckan blir validitetsmässigt lättare att stänga då jag inte helt förlitat mig på mina egna
tolkningar. Validiteten förstärktes samtidigt genom mitt val av metoden referenspunktsstrategin eftersom den kräver erkända, giltiga teoretiker. De källkritiska kriterierna behöver
inte appliceras på samma avancerade sätt eftersom jag rört mig nästan uteslutande med
primärkällor samt erkända forskare.
102
I stället för att återigen presentera min modell över realismens utveckling hänvisar jag till kapitel 7, sidan 33.
39
Under uppsatsens utveckling har jag funderat över sambanden och förbindelserna realismen
har med andra politiska perspektiv. Skulle man kunna uppvisa en slags höger - vänster skala
där perspektiven med enkelhet kan förstås med hjälp av varandra? Inom vilka aspekter
existerar korrelationer mellan till exempel klassisk realism och neorealism, eller realism och
liberalism? Genom att jämföra andra skolor inom idéhistoriska studier kan man med stor
säkerhet öka förståelsen om de olika teoretiska perspektiven som karaktäriserar
statsvetenskapen. En djupdykning i liknande resonemang skulle kanske bidra till en än mer
omfattade och gångbar uppsats.
Den nya kunskapen som kan tillförskrivas är i grund och botten en utarbetning av en
komparativ modell i vilken realismens utveckling och förändring kan utläsas. Uppsatsens
vetenskapliga problem har övergått till konkret kunskapstillväxt. De mera mindre detaljerade
ståndpunkterna som uppvisat förändring ser jag som sekundära, men ändå relevanta tillskott
till den nya kunskapen.
Det viktigaste har varit att presentera en lättöverskådlig modell över politiska filosofer
betydelsefulla för den statsvetenskapliga realismens utveckling. Det fundamentala syftet har
varit att kartlägga och analysera det statsvetenskapliga perspektivet realism för att kunna
utläsa utveckling och förändring.
40
Referenser
Beckman, Ludvig. Grundbok i idéanalys; det kritiska studiet av politiska texter och idéer.
Santérus förlag. (2007)
Bergström, G & Boréus, K. Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig textoch diskursanalys. Studentlitteratur (2005)
Bryder, Tom. Machiavelli and Modern Political Analysis. Reproset. Copenhagen. (1990)
Dahl, Eva-Lena. Inledning i Hobbes, Thomas. Leviathan. Daidalos AB. Göteborg. (2004)
Edwards, Alistair. “Hobbes” i Edwards, Alistair & Townshend, Jules. Interpreting modern
political philosophy. From Machiavelli to Marx. Palgrave MacMillan. New York. (2002)
Esaiasson, P. Giljam, M. Oscarsson, H. & L.Wängnerud. Metodpraktikan. Konsten att
studera samhälle, individ och marknad. 3:e upplagan. Stockholm: Norstedts Juridik (2007)
Friberg, Mats. Maktpolitik, maktbalans och fred: en teoretisk kritik av realismen. Avhandling
för freds och konfliktforskning vid Göteborgs Universitet. (1973)
Goldmann, Kjell. Statsvetenskapligt lexikon. Universitetsförlaget. Stockholm. (1997)
Hall, Martin ”Realism” i Gustavsson, Jakob. Internationella relationer. Lund.
Studentlitteratur. (2006)
Hinnfors, Jonas, Ekengren, Ann-Marie. Uppsats-handbok; hur du lyckas med din uppsats.
Författarna och Studentlitteratur (2006)
Hobbes, Thomas. Leviathan. Daidalos AB. Göteborg. (2004)
Huntington, P Samuel. The Clash of Civilizations. Cox & Wyman. Reading, Bergshire. (1996)
Larsson, Reidar. Politiska ideologier. En antologi. Almqvist & Wiksell Förlag AB.
Stockholm. (1966)
Liedman, Sven-Erik. Från Platon till Kommunismens fall. Bonnier Alba AB Stockholm.
(1993)
Lönnroth, Erik. ”Efterskrift” i Machiavelli, Niccoló. Fursten. Natur och Kultur. Stockholm.
(1958)
Machiavelli, Niccoló. Fursten. Natur och kultur. Stockholm. (1958)
Malnes, Raino, Midgaard, Knut. De politiska idéernas historia. Studentlitteratur. Lund.
(2006)
Morgenthau, Hans. Politics Among Nations. The Struggle for Power and Peace. McGrawHill. Boston. (1993)
41
Ramsay, Maureen “Machiavelli” i Edwards, Alistair & Townshend, Jules. Interpreting
modern political philosophy. From Machiavelli to Marx. Palgrave MacMillan. New York.
(2002)
Skinner, Quentin. Machiavelli. Oxford University Press. Oxford. (1981)
Skinner, Quentin. The ideological context of Hobbes’s political thought. Historical Journal.
(1966)
Thompson W, Kennet. About the Authors i Morgenthau J, Hans. Politics Among Nations. The
Struggle for Power and Peace. McGraw-Hill. Boston. (1993)
Thurén, Thorsten. Orientering i källkritik: är det verkligen sant? Stockholm. Esselte stadium.
(1986)
Williams, Michael. The realist tradition and the limits of international relations. Cambridge
University press. (2005)
42