Andakt i midsommartid
Tack Gud, för att du är nära oss i varje stund. Tack för att jag alltid kan vända mig till dig
med det som finns i mitt liv. Tack för att du hör min bön.
Psalm 752
Över berg och dal som en mjuk koral drar sommarn över vårt land.
Livet flödar fram såsom sav i stam, såsom bäck emot havets strand.
Så lev Guds nu.
Av Guds nåd får du ta emot var stund ur hans hand.
Livet flödar fram
såsom sav i stam,
såsom bäck emot havets strand.
Minns att var sekund är en liten stund av evigheten hos Gud,
och när dagen lång du hör fåglars sång hör du himmelens egna ljud.
Så lev Guds nu.
Av Guds nåd får du ta emot var stund ur hans hand.
och när dagen lång
du hör fåglars sång
hör du himmelens egna ljud.
Och när dagens ljus från Guds eget hus nu flödar över din dag,
minns att rätt och frid i vår egen tid ska få spegla Guds kärleks lag.
Så lev Guds nu.
Av Guds nåd får du ta emot var stund ur hans hand.
Minns att rätt och frid
i vår egen tid
ska få spegla Guds kärleks lag.
Text och musik: T Littmarck 1988
1 Mosebok 6:30-44
Gud sade till Noa och hans söner: ”Jag upprättar nu ett förbund med er och era efterkommande
och med alla levande varelser som finns hos er, fåglar, boskap och alla vilda djur, alla som gick ut
ur arken. Jag skall upprätthålla mitt förbund med er: aldrig mer skall det hända att alla varelser
utplånas av flodens vatten, aldrig mer skall en flod ödelägga jorden.”
Gud sade: ”Detta är tecknet för det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande
varelser ni har med er, för alla kommande släktled: min båge ställer jag bland molnen. Den skall
vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden. När jag hopar moln över jorden och bågen blir
synlig bland molnen, då skall jag tänka på mitt förbund, förbundet mellan mig och er och alla
levande varelser av alla slag, och aldrig mer skall vattnet bli till en flod som utplånar alla
varelser. När bågen står bland molnen skall jag se den och tänka på det eviga förbundet mellan
Gud och alla levande varelser av alla slag på jorden.” Och Gud sade till Noa: ”Detta är tecknet för
det förbund som jag upprättar mellan mig och alla varelser på jorden.”
Markus 6:30-44
Apostlarna samlades hos Jesus och berättade för honom om allt de hade gjort och vad de hade
undervisat om. Han sade till dem: ”Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma
och ni kan vila er lite.” Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta.
De gav sig av i båten till en öde trakt för att vara ensamma. Men man såg att de for och många
fick veta det, och från alla städerna skyndade folk dit till fots och hann före dem. När han steg i
land fick han se en stor skara människor. Han fylldes av medlidande med dem, för de var som får
utan herde, och han undervisade dem länge. 35När det redan var sent på dagen kom lärjungarna
till honom och sade: ”Trakten är öde och det är sent. Låt dem ge sig av så att de kan gå bort till
gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta.” Han svarade: ”Ge dem något att äta,
ni själva.” – ”Skall vi gå och köpa bröd åt dem för tvåhundra denarer och ge dem att äta?” frågade
de. Han sade: ”Hur många bröd har ni? Gå och se efter.” De tog reda på det och sade: ”Fem bröd,
och så två fiskar. ”Då lät han dem säga åt folket att slå sig ner i matlag där det fanns grönt
gräs. Och de lade sig ner i grupper om hundra eller femtio. Han tog de fem bröden och de två
fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen. Sedan bröt han bröden och gav dem åt
lärjungarna, för att de skulle dela ut dem åt folket. Också de två fiskarna fördelade han så att alla
fick. Alla åt och blev mätta, och man plockade tolv korgar fulla med brödbitar och fisk. Det var
fem tusen män som hade ätit.
Predikan
Så lev Guds nu av Guds nåd får du ta emot var stund ur Guds hand. I Guds nu och i
vårt nu ser vi oss om kring. Från dag till dag förändas naturen omkring oss. Där
rapsen för några veckor sedan lyste illgul blommar vallmo och blåklint i vägrenen
tillsammans med uppstudsiga Lupiner. Ena dagen hänger Gullregnsklasar i träden,
nästa strålar rododendron. Gräs, örter, färger, dofter, naturen är så mättad, så till
brädden fylld av liv. I varje stund sker något nytt, i det lilla och i det stora. Livets
Ande liksom klär sig i sommar just nu. I allt levande andas Skaparen själv. Hur kan
en inte ha en tro på Gud när det finns träd, tänker jag, och när jag ser hur allt har
sitt sammanhang. Atomers och planeternas rörelser, ultraljudsvågor och strandens
vågskvalp. Skapelsen andas helig Ande som varje dag, i varje nu, förnyar jordens
ansikte.
Gud lämnar aldrig sin skapelse. Inte oss. Gud låter vattnet från den stora
översvämningen sjunka undan, och livet kan börja om. Så är det i naturen under
årets gång, att livet förnyas och så är det i vår egen tillvaro. Kaosets vattenmassor
som väller över oss, sorgens hav som vill dränka oss, maktlöshetens strömmar som
drar oss nedåt i olika tider i livet, sjunker så småningom undan. Fast mark
uppenbaras under fötterna på oss och nytt liv kan spira efter förlusten, det
krossade äktenskapet, det som jag längtade efter som inte blev.
Och när molnen hopas i livet, då framträder tecknet för Guds förbund med allt
levande, allt som andas och rör sig. När regnbågen visar sig påminns vi, och då
påminns Gud om att Gud aldrig mer ska låta vattnet bli till en flod som utplånar
världens varelser. Kaosmakten får inte sista ordet. Regnbågen visar sig när molnen
hopas och är tecknet för Guds förbund med alla varelser av alla de slag. Ingen
lämnas utanför. Regnbågens prisma bryter ljuset i alla färger, och inbegriper oss
alla oavsett var vi kommer ifrån, vem vi älskar, hur gamla vi är eller vad vi kan och
vet. Vi har alla del i förbundet som om Guds kärlek och närvaro.
Gud kommer nära. Tiden är förbi då Gud skickade gräshoppor och översvämningar
för att göra sin röst hörd. Nu har Gud kommit in i sin skapelse för att leva nära
mänskligheten. Gud blir en person i Jesus. Det stora oändliga som rymdernas
skapare är kommer nära och blir närgånget och personligt i relationen till Jesus.
Jesu mänsklighet gör honom så levande, så sann. Sårbarheten, vänskapen,
medlidandet han känner och behovet av att dra sig tillbaka för att vila. Det blev
inte så, att de fick vila när de drog sig tillbaka till en öde trakt. Det blev inte som
det var tänkt. Det känner vi igen, att det inte blir som det var tänkt. Men i det som
är skapar Jesus förutsättningar. På samma sätt kan vi I varje stund urskilja vägar
och får ta emot nåd ur Guds hand. När vi befinner oss på platser som ger näring.
Ge dem något att äta, säger Jesus. I berättelsen om brödundret i
Markusevangeliet.
När jag läser den här texten om brödundret kommer jag att tänka på att vi ofta
blickar längre bort och tänker att lösningen på våra problem finns någon
annanstans än här, där vi är just nu.
Jesus visar att är lösningen finns närmare. Att allt redan finns här hos oss. Hur
många bröd har ni, frågar han. Be dem slå sig ner i matlag där det finns grönt gräs.
Han ber dem vara där liv och näring finns. Där vill Gud att vi ska vara. Med
blygsamma fem bröd och två fiskar mättas fem tusen män. Hur många kvinnor och
barn som var med förtäljer inte historien. Vi kan bara föreställa oss.
Lämna inte mig, tänker jag att Jesus säger till oss. Gå inte iväg och sök dina svar
på livets frågor på andra ställen. Stanna på de platser som ger ditt liv näring. När
du lever nära mig öppnas möjligheter.
Jag tror att vi alla har mer än vi anar. Bröd och fisk att dela med oss av, våra
tillgångar, materiella som andliga, erfarenheter och gåvor. När vi delar med oss av
oss själva är vi med och skapar.
När Jesus bryter brödet inspirerar och hjälper han andra att dela med sig. När vi
firar nattvard gör vi på samma sätt, lyfter brödet, tackar, bryter det och delar och
då är Jesus närvarande. Vår nattvard och brödundret är en försmak av den
himmelska måltiden, och redan här och nu räcker det vi har till alla.
Brödundret, motiverar oss att kämpa för en rättvis fördelning av jordens resurser.
Resurserna finns redan i vår värld, mat och vatten, ändå står västra och mellersta
Afrika i den svåraste svältkatastrofen sedan fyrtiotalet. Lever vi nära Jesus, på
platser som ger näring, som här där livets Ande i detta nu liksom klär sig i sommar
och andas i allt skapat, behöver vi gå och se efter vad vi själva har, tacka Gud,
dela med oss, och vara med och låta svältens flod rinna undan så att livet förnyas.
Så lev Guds nu av Guds nåd får du ta emot var stund ur Guds hand.
Bön:
Gud jag ber för världen, allt skapat. Tack för allt det vackra.
Jag vill be för alla platser där det råder krig och konflikter. Var med alla som hungrar,
törstar och är på flykt. Förbarma dig över vår värld.
Jag ber för alla som sörjer. För alla som är sjuka och ensamma.
Jag ber för de som står mig nära och för mitt eget liv.
Jag ber för det som ligger framför mig. Visa mig din väg och hjälp mig att leva så att jag
påminns om din närvaro i mitt liv i varje stund. Amen
Psalm 202
De blomster som i marken bor
kan aldrig själen glömma.
Hur skönt att djupt bland gläntors flor
se solens fingrar sömma
en vacker klädnad till den säng
som vi ger namnet sommarns äng
och som med solens gyllne tråd
hopsömmas våd för våd.
En sommarpsalm jag sjunga må
i själens vinterdagar
och låta tungsint tanke gå
och mana sommarns hagar
att träda fram till sinnets stöd
i vinterns långa själanöd,
att djupt i minnet skåda Gud
i evig sommarskrud.
Text: H Martinsson
Musik: E von Koch 1974
