SV
EUROPAPARLAMENTET
Generaldirektoratet för forskning - direktorat A
STOA - Scientific and Technological Options Assessment
Informationsblad nr STOA 515 EN
PE 311.208
maj 2002
BRÖSTCANCER
Introduktion
Bröstcancer är den vanligaste formen av cancer
hos kvinnor och den cancerform som har den näst
högsta dödligheten bland kvinnor mellan 40 och
50 år. I hela världen kommer över 1,2 miljoner
kvinnor att få diagnosen bröstcancer under 2002
(WHO). Bröstcancer kan även förekomma hos
män, även om det är betydligt ovanligare: 1 500
fall diagnostiserades under 2001. Trots detta sjönk
antalet dödsfall i bröstcancer kraftigt mellan 1992
och 1996, framför allt bland unga kvinnor. Detta
tillskrivs den tidigare upptäckten och effektivare
behandlingsformer.
Bröstets anatomi, fysiologi och utveckling
Bröstet utgörs av en körtel-, fett- och fiberrik
vävnad
som
är
placerad
över
bröstkorgsväggens muskler och fäst med
bindväv som kallas Coopers bindväv. Den
fettrika vävnaden ger bröstet en mjuk
konsistens, medan den körtelrika vävnaden
producerar mjölk.
Fig. 1 Bild av bröstet
Bröstkörteln består av ett antal lober och
mjölkgångar. I närheten av bröstvårtan vidgar
sig mjölkgången och bildar en säck, en så kallad
ampulla.
Under
amningen
producerar
körtelloberna
mjölk
som
sedan
via
mjölkgångarna förs till bröstvårtan. Artärer
transporterar syrerikt blod från hjärtat till
bröstkorgsväggen och brösten och vener för
tillbaka det syrefattiga blodet till hjärtat.
Axelartären sträcker sig från armhålan och
förser den yttre halvan av bröstet med blod,
medan den inre bröstartären sträcker sig ner
från halsen och försörjer bröstets inre delar.
Bröstet innehåller också lymfrik vävnad som hör
till immunsystemet och som för bort cellvätska
och
avfallsprodukter.
Bröstets
utveckling
påbörjas hos människan under den sjätte
fosterveckan. Den fortsätter under den nionde
veckan när bröstvävnaden utvecklas till två
bröstknoppar på bröstkorgens övre hälft. På
kvinnliga foster växer cellister inåt från varje
bröstknopp och utvecklas till två körtlar med
gångar som leder till bröstvårtan. Fram till
puberteten är människans bröst mycket små.
Under puberteten genomgår kroppen ett antal
förändringar för att förbereda den för
fortplantningen och vid en normal hormonell
påverkan från framför allt östrogen och
progesteron börjar bröstvävnaden utvecklas.
Under denna period blir den fibrösa
bröstvävnaden allt mer elastisk, mjölkgångarna
börjar växa och denna tillväxt fortsätter till den
första menstruationen som förbereder brösten
och äggstockarna för en eventuell graviditet.
Före
Tidig
Sen pubertet
pubertet
pubertet
Bröstet är
Vårtgården
Körtelrik
platt, med
blir mer
vävnad och
undantag för framträdande fett ökar i
bröstvårtan
och brösten
bröstet,
som sticker
börjar fyllas
vårtgården blir
ut från
ut.
platt.
bröstkorgen.
Tab. 1. Bröstets utveckling
Informationsblad 515EN
PE 311.198 – januari 2002
Bröstcancer
Bröstets storlek, utseende och förändringar
över tid
Storleken och formen på kvinnors bröst beror på
mängden fettvävnad, men egenskaperna
påverkas av många olika faktorer, som
Familjeanamnes
Ålder
Viktförlust eller -ökning
Graviditeter och amning
Hormonell påverkan
Klimakteriet
Kvinnors bröst är sällan symmetriska, vanligtvis
är det ena större än det andra, eller högre eller
har en annan form. Bröstvårtan kan vara platt,
rund,
cylinderformad
eller
insjunken.
Bröstvårtans och vårtgårdens (det pigmenterade
området runt bröstvårtan) färg bestäms av
hudens
pigmentering.
Bröstvårtan
och
vårtgården innehåller särskilda muskler och fibrer
som reagerar på stimulering för att bröstvårtan
skall bli styv. Vårtgården innehåller också
Montgomerys körtel som smörjer vårtgården.
Bröstens form och utseende förändras under
kvinnans livstid. Unga kvinnor har mer körtelrik
vävnad än fett, vilket ger fastare bröst.
innehåller antikroppar som skyddar barnet mot
infektioner.
Det andra hormonet, oxytocin, svarar för att
mjölken levereras. Den signal som gör att
kroppen producerar mer mjölk är sugning. En
kvinnans kropp kommer att fortsätta producera
mjölk till dess hon slutar amma, och till och med
då tar det flera månader innan produktionen av
mjölk upphör helt. Brösten återgår sedan
vanligtvis till sin tidigare storlek (eller mindre).
Bröstförändringar efter klimakteriet
När en kvinna når klimakteriet slutar hennes
kropp att producera östrogen och progesteron.
Mängden fettvävnad ökar och den körtelrika
vävnaden minskar, vilket gör att bröstet ökar i
storlek. Brösten hänger också eftersom den
fibrösa vävnaden förlorar i styrka.
Bröstsmärtor
Bröstsmärtor är en vanlig åkomma bland kvinnor
och den har sällan samband med bröstcancer.
Ibland kan bröstsmärtor bero på en svulst i
bröstet, men mindre än fem procent av
smärtsamma bröstsvulster är maligna. Smärtan
kan delas in i två grupper genom att bedöma
sambandet med menstruationscykeln. Vid
cykliska bröstsmärtor som har samband med
menstruationscykeln kan följande aetiologiska
faktorer förekomma:
Histologisk avvikelse: Inklusive knutor och
ömhet vid beröring.
Hormonella faktorer: Under menstruationen
förekommer det vissa förändringar i
hormonnivåerna. Dessa förändringar är
desamma för kvinnor med och för kvinnor
utan cykliska bröstsmärtor, men brösten hos
kvinnor med cyklisk mastalgi reagerar
abnormt på normala hormonnivåer i den
premenstruella
fasen.
Det
finns
undersökningar som tyder på en störning i
hypotalamus funktion hos patienter med
cykliska bröstsmärtor, dvs. mer prolaktin
produceras. (Kumar S. et al., 1984).
Essentiella fettsyror: Det finns resultat som
antyder
att
kvinnor
med
cykliska
bröstsmärtor skulle ha lägre halter av vissa
fettsyror, och detta utgör den vetenskapliga
grunden för att använda ämnen som
innehåller höga halter av essentiell gamolisk
fettsyra (Gately CA. et al., 1990).
Bröstet förändras under
menstruationscykeln
Under varje menstruationscykel sväller brösten
på grund av förändringar i kroppens nivå av
östrogen och progesteron. Detta leder till
utvidgning av mjölkgångar och körtlar och
brösten behåller mer vatten. I samband med
menstruationscykeln
kan
en
fibrokustisk
bröståkomma uppträda (icke-cancerogen) som
vanligtvis försvinner efter klimakteriet.
Brösten förändras under graviditeten
Under graviditeten blir brösten känsligare och
ökar snabbt i storlek, framför allt under
graviditetens första åtta veckor (på grund av
stimulans från östrogen och progesteron).
Vårtgården blir mörkare och mer framträdande,
och bröstvårtorna blir större och styvare när de
förbereds för amningen. Två hormoner är
ansvariga för mjölkproduktionen: prolaktin och
oxytocin. Kroppen påbörjar produktionen av
prolaktin åtta veckor efter befruktningen.
Prolaktinnivån stiger i takt med att graviditeten
fortskrider och når sin topp när kvinnan föder.
Eftersom kroppen producerar mer och mer
prolaktin kommer höga halter av östrogen och
progesteron att blockera prolaktinreceptorerna
och hämma mjölkproduktionen tills barnet är fött.
Efter nedkomsten sjunker nivåerna av östrogen,
progesteron och prolaktin. Brösten börjar
vanligtvis producera mjölk tre till fem dagar efter
det att barnet fötts. Under den första perioden
producerar kroppen kolostrum, en vätska som
Informationsblad 515EN
2
PE 311.198 – januari 2002
Bröstcancer
Lymfkörtlarnas betydelse för bröstcancerns
utveckling
Effektiv och verkningslös behandling vid
mastalgi
Effektiv
Verkningslös
Gamolisk syra
Antibiotika
Danazol
Urindrivande medel
Bromokryptin
Vitamin B6
Tamoxifen
Progesteronkräm
LHRH-analoga
E-vitamin
ämnen
Tab. 2. Läkemedel för behandling av cyklisk
mastalgi
Den procentuella andelen kvinnor som reagerar
positivt på behandling med läkemedel mot
cyklisk mastalgi är cirka:
79 % för Danazol
58 % för gamolisk syra
54 % för bromokryptin.
Siffrorna sjunker när det gäller icke-cyklisk
mastalgi som kan delas upp i äkta bröstsmärtor,
smärta
från
den
underliggande
bröstkorgsväggen och sekundär smärta. Den
behandling som i första hand tillgrips är orala
icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel. Om
bröstsmärtorna fortsätter kan läkemedel som
används för behandling av cykliska bröstsmärtor
användas. Man bör emellertid komma ihåg att
endast cirka 40 procent av alla kvinnor reagerar
positivt när dessa medel används.
Fig. 2. Armhålans lymfkärl
Invasiv bröstcancer utmärks ofta av ett den
sprids till lymfkörtlarna i armhålan varifrån
cancern sedan kan metastasera systematiskt till
andra delar av kroppen (som skelettet, levern,
lungorna eller hjärnan). Lymfkörtlarnas uppgift är
normalt att dränera kroppen på vätska och
lymfkörtlarna fungerar i vissa avseenden som ett
filter som tar bort skadliga ämnen från lymfan.
Därför innehåller lymfkörtlarna vita blodkroppar
(lymfocyter) som hjälper till att förstöra
främmande bakterier eller andra celler som
cancerceller.
En lymfkörtel kan svälla varje gång den
producerar ytterligare vita blodkroppar för att
bekämpa en infektion. Det är svårt att avgöra
om uppsvällningen beror på ett godartat tillstånd
(till exempel en bakterieinfektion eller abscess)
eller på att lymfkörteln innehåller cancerceller.
Att bestämma om lymfkörtlarna är fria från
cancer eller inte är en viktig del av
bröstcancerdiagnosen och det hjälper till att
avgöra behandling och prognos.
Bröstcancer: medicinska aspekter
Cancer är en grupp av sjukdomar där kroppens
celler växer, förändras och förökar sig utan
kontroll. Celler som börjar växa snabbt bildar en
svulst eller knuta i vävnaden. Dessa svulster
kallas tumörer och det går att skilja mellan
maligna tumörer och godartade. I regel är en
godartad cancer inte invasiv. Det betyder att den
är inkapslad och inte kan sprida sig och nå
andra organ eller vävnader. När det gäller ickeinvasiv bröstcancer är cellerna belägna i
mjölkgångarna och de tränger inte in i
omkringliggande
fettvävnader
och
andra
vävnader. Den vanligaste formen av icke-invasiv
bröstcancer kallas DCIS (ductalt carcinom in
situ). I de flesta fall räcker det med ett kirurgiskt
ingrepp för att ta bort svulsten och lösa
problemet. En malign cancers viktigaste
egenskap är att den sprider sig från ett område
av kroppen till ett annat. Dessa nya
cancerbildningar kallas metastaser. Vid invasiv
cancer bryter cellerna igenom väggarna till lober
och mjölkgångar och invaderar omkringliggande
fettvävnader och andra vävnader. Cancer kan
också invadera lymfkörtlar eller andra organ
utan att vara metastatisk (spridande).
Bröstcancerdiagnos
Stadium
Tumörstorlek
Lymfkärlens
involvering
Metastaser
I
Under 2 cm
Nej
Nej
II
2-5 cm
Nej
III
Över 5 cm
IV
Gäller ej
Nej, eller
samma sida
Ja, eller
samma sida
Gäller ej
Nej
Ja
Tab. 3. Diagnostisering av bröstcancer och
lymfkärlens involvering
Standardsättet att undersöka ett lymfkärl är att
dissekera kärlen i armhålan. Tekniken innebär
att 10-30 lymfkärl avlägsnas för patologisk
undersökning under mikroskop. Det finns även
ett annat kirurgiskt alternativ som kallas
”kontrollkärlsbiopsi” och som innebär att endast
Informationsblad 515EN
3
PE 311.198 – januari 2002
Bröstcancer
ett par av lymfkärlen avlägsnas, i regel de första
i lymfsystemet. Om kontrollkärlet visar sig vara
angripet av cancer genomförs i regel en
komplett dissektion av lymfkärlen i armhålan.
armhålan, en rödfärgning av huden vara ett
tecken på bröstcancer, eller en förändring av
bröstvårtan. De flesta flytningar från bröstvårtan
är emellertid i regel inte ett tecken på cancer.
Om flytningen är mjölkfärgad, gul eller grön är
det inte ett tecken på cancer, medan spontana
blodiga eller vattniga flytningar från ena bröstet
kan vara ett tecken på cancer.
Vanliga former av bröstcancer
Flera olika typer av tumörer kan utvecklas i olika
delar av bröstet. De flesta svulster beror på
godartade
förändringar
i
bröstet
som
fibrocystiska förändringar, fibros och olika
knutor.
Riskfaktorer
Det finns flera olika faktorer som kan påverka
risken för att en kvinna utvecklar bröstcancer,
men förekomsten av en eller flera riskfaktorer
innebär inte nödvändigtvis att en bröstcancer
kommer att utvecklas. En del av dessa faktorer,
som genetiska förutsättningar, familjeanamnes
kan inte påverkas, medan andra som har med
livsstilen att göra kan ändras för att minska
risken för bröstcancer.
LCIS (lobulärt carcinom in situ) innebär en
kraftig ökning av antalet celler i bröstets
mjölkkörtlar (lober). LCIS-patienter kontrolleras
noga var fjärde månad genom att en läkare
genomför en klinisk bröstundersökning, förutom
den årliga mammografiundersökningen. Bland
övriga preventiva åtgärder finns profylaktisk
mastektomi (bröstet avlägsnas i preventivt syfte)
och förskrivning av tamoxifen. Tamoxifen är
östrogent och har god effekt på patienter som
genomgått klimakteriet (såväl med som utan risk
för
hjärt-kärlsjukdomar)
eftersom
detta
läkemedel minskar risken för hjärt-kärlsjukdomar
genom att ge betydande förbättringar i
patienternas serumlipoprotein-profiler.
DCIS (ductalt carcinom in situ): cellerna är
begränsade till bröstets mjölkgångar. DCIS
upptäcks ofta först på mammogram som små
kalkutfällningar.
Vid
tidig
upptäckt
är
överlevandeprocessen nästan 100 procent.
ILC (invasivt lobulärt carcinom): celltillväxten
börjar i bröstets mjölkkörtlar (loberna), men
sprider sig ofta till andra områden i kroppen. ILC
svarar
för
10-15 procent
av
alla
bröstcancerdiagnoser.
IDC (invasivt ductalt carcinom) börjar i bröstets
mjölkgångar, tränger igenom mjölkgångens
väggar och invaderar bröstets fettvävnad och
eventuellt också andra delar av kroppen. Det
svarar för 80 procent av all bröstcancer.
Mindre vanliga former av bröstcancer är
medullärt carcinom (invasiv bröstcancer som
formar en skarp gräns mellan tumörvävnad och
normal vävnad), mucinöst carcinom (bildas av
slemproducerande
cancerceller),
tubularcarcinom, inflammatorisk bröstcancer
(inflammerade bröst med gropar och/eller tjocka
åsar som orsakas av att cancerceller blockerar
lymfkärlen eller kanaler i huden över bröstet.
Ålder
Risken för bröstcancer ökar med kvinnans ålder.
De flesta kvinnor som får bröstcancer är mellan
40 och 50 år, men även yngre kvinnor kan
drabbas av bröstcancer.
ÅLDER
Upp till 25
Upp till 30
Upp till 40
Upp till 50
Upp till 60
Upp till 70
Upp till 80
FALL AV BRÖSTCANCER
1 på 19 608
1 på 2 525
1 på 235
1 på 54
1 på 23
1 på 14
1 på 10
Tab. 4. Fall av bröstcancer i relation till ålder.
Genetik
Vissa gener har visat sig ha ett samband med
bröstcancer. Förändringar i dessa gener leder till
en ökning av celltillväxten och fortplantningen
som leder till att svulster och i vissa fall tumörer
bildas. Mutationer i tumörrepressiva gener som
p53, BRCA1 (bröstcancergen 1) och BRCA2
(bröstcancergen 2) ökar risken för att utveckla
såväl
bröstcancer
som
äggstockscancer
(Hendenfak IA., Ringner M., et al. 2002). Nyligen
gjorda undersökningar har också visat att
kvinnor som har bröstcancer i ett tidigt stadium
och som har testats positiva för den muterade
p53-genen har en sämre prognos än kvinnor
som inte bär på den muterade p53 (http://
www.imaginis. com, 2002).
HER2 (human epidermal growth factor receptor)
är en annan gen som nämns i samband med
bröstcancer. Högre halter av HER2-protein än
normalt
förekommer
i
samband
med
25-30 procent av all bröstcancer.
Varningssignaler för bröstcancer
Alla förändringar i bröstets normala utseende
eller konsistens kan vara ett tecken på
bröstcancer och skall undersökas av läkare.
Vanliga varningssignaler är en knuta i bröstet,
en onormal förtjockning av bröstvävnaden eller
en förändring i tätheten. Ibland kan en knuta i
Informationsblad 515EN
4
PE 311.198 – januari 2002
Bröstcancer
Personlig anamnes
Om en kvinna har haft cancer i det ena bröstet
finns det en större risk att hon även utvecklar
cancer i det andra. Även kvinnor som har haft en
godartad åkomma som LCIS (lobulärt carcinom
in situ) eller AH (atypisk hyperplasi) kan löpa
större risk att utveckla bröstcancer. Detta
stämmer emellertid inte för kvinnor som haft
fibrocystiska förändringar som knutor, cystor,
bröstsmärtor och ömmande bröst.
Dessutom löper de kvinnor vikas bröstkorg har
utsatts för strålbehandling under barndomen
större risk att utveckla bröstcancer.
50 eftersom förekomsten av bröstcancer ökar
med stigande ålder.
De tre undersökningsmetoder som vanligtvis
rekommenderas
för
tidig
upptäckt
av
bröstcancer är:
1. Klinisk bröstundersökning (CBE)
2. Egenpalpation av brösten (BSE)
3. Mammografi.
Hittills har det inte gått att påvisa effekterna av
enbart BSE och CBE (utan mammografi), utan
mammografi är den effektivaste metoden när det
gäller att upptäcka bröstcancer. Möjligheterna
att upptäcka avvikelser från det normala med
mammografi beräknas ligga på 60-95 procent.
Julietta Patnick, som är nationell samordnare för
Förenade kungarikets
försäkringskassas
program för bröstscreening, har förklarat att
mammografi räddar 1 250 liv varje år. Trots
detta är det bara en liten del av alla kvinnor som
rutinmässigt undersöks med mammografi.
Menstruationsperioden
Tidig menstruation (före 12 års ålder) och sent
klimakterium (efter 50 års ålder) kan öka risken
för att utveckla bröstcancer.
Alkohol
En daglig konsumtion av två till fem
alkoholhaltiga drycker ökar risken för att
utveckla bröstcancer.
Vad är mammografi och hur utförs den?
Mammografi
är
ett
särskilt
slags
röntgenundersökning som används för att ge
detaljerade bilder av bröstet. Det kan användas
för screening eller som en diagnosmetod. I det
första fallet är målet att upptäcka bröstcancer
när den fortfarande är för liten för att kunna
kännas när kvinnan själv eller läkaren gör en
undersökning av symptomfria kvinnor. Vid en
diagnostisk undersökning är syftet att hitta
tumörens exakta storlek och placering och att ge
en bild av omkringliggande vävnader och
lymfkärl. Under en mammografiundersökning
röntgas varje bröst för sig. Förfarandet tillgår så
att varje bröst placeras på en speciell filmkassett
och pressas samman med en platta. Strålkällan
slås på och röntgenstrålar går genom det
sammanpressade bröstet och mot filmkassetten
som är placerad under bröstet. Röntgenstrålarna
träffar ett särskilt fosforskikt inuti kassetten. Den
”exponerade filmen” inuti kassetten framkallas
sedan i ett mörkrum.
Röntgenstrålar har en särskild energi och
våglängd som gör att de kan gå igenom bröstet
och skapa en bild av dess inre struktur. De olika
vävnader
som
utgör
bröstet
försvagar
röntgenstrålarna på olika sätt. Fett är mycket tätt
och det absorberar en stor del av strålarna. Fett
framträder som ett svart område på en
mammografifilm. Bindvävnaden är mindre tät
och den dämpar strålningen mindre än
fettvävnaden. Den framträder därför som ett vitt
område. Allt annat, körtlar, tumörer och små
förkalkningar visar sig som olika vita nyanser på
mammogrammet.
Många läkare placerar ett slags markörer på
patientens hud för att lätt kunna identifiera
bröstvårtan, ärrbildningar eller andra onormala
Rökning
En nyligen gjord undersökning baserad på
78 206 kvinnor som följdes från 1982 till 1996
har visat på en liten ökning av risken för
bröstcancer hos kvinnor som började röka vid
unga år (före 17) (Egan KM., Stampfer MJ.,
et al. 2002).
Resultaten pekar dessutom på att passiv
rökning inte påverkar risken för bröstcancer.
Diet
Kostvanor och diet kan spela en roll för
uppkomsten av bröstcancer. I allmänhet måste
kosten vara rik på frukt och grönsaker och fattig
på fleromättade och mättade fetter för att minska
risken för bröstcancer.
Kopplingen mellan vikt och bröstcancer är
omtvistad. Flera undersökningar tyder på att
kraftiga kvinnor som ökat i vikt i vuxen ålder
löper en ökad risk att utveckla bröstcancer,
medan kvinnor som varit överviktiga sedan
barndomen inte löper någon förhöjd risk.
Hormonbehandling (HRT)
HRT innebär inte någon betydande ökning av
risken för bröstcancer, åtminstone inte för
kvinnor som går på östrogenbehandling under
kortare tid än fem år och som tar mindre än
0,625 mg per dag.
Screening för bröstcancer
När det gäller bröstcancer är en god prognos
kopplad till en tidig upptäckt. Därför
rekommenderas en rutinkontroll varje eller
vartannat år, framför allt för kvinnor som är över
Informationsblad 515EN
5
PE 311.198 – januari 2002
Bröstcancer
bildningar på bröstet som skulle kunna förväxlas
med tumörvävnad mammogrammet analyseras.
Markeringarna görs så att de inte skall skymma
någon bröstvävnad under en exponering.
Beekleys hudmärkningssystem använder sig till
exempel av en liten punktmarkering för att ange
bröstvårtan, en triangel för att ange misstänkta
knutor eller cellanhopningar, en s-formad
markering för att ange ärr efter kirurgiska
ingrepp och en cirkel för att ringa in upphöjda
födelsemärken på bröstet. Märkningen av
bröstvårtan används för att hjälpa teknikern
placera patienten och se till att bröstvårtan är i
profil före exponeringen.
A.
B.
C.
D.
Fig. 5. MLO-bild som visar bröstmuskeln, bröstet,
bröstvårtan och mjölkgångarna
Under en screening tas två olika bilder: En
uppifrån, en s.k. CC-bild (cranial-caudal) och
den andra från sidan, en MLO-bild (mediolateraloblik).
Ytterligare bilder tas vid en diagnostisk
undersökning. Bland annat tas bilder från båda
sidor, från utsidan mot centrum (LM =
lateromedialt) och från centrum av bröstkorgen
och utåt (ML = mediolateralt).
Under en mammografiundersökning pressas
bröstet
samman
med
en
platta.
Sammanpressningen av bröstet görs mellan två
och fyra gånger under ett par sekunder och det
är
vanligtvis
inte
smärtsamt.
Sammanpressningen är nödvändig för att platta
till bröstet så att så stor mängd vävnad som
möjligt avbildas och undersöks och det behövs
också för att bröstet skall hållas stilla, för att
minska överlappande normala skuggor och
spridning av röntgenstrålarna.
Fig. 3. Hudmarkörer. A) upphöjt födeslemärke. B)
operationsärr. C) palperbar avvikelse D) bröstvårta.
(Bilder från Beekley Corporation).
Screening
Mammografi i samband med rutinmässiga
hälsoundersökningar
(screening)
är
av
avgörande betydelse för en tidig upptäckt av
bröstcancer,
och
det
är
den
enda
undersökningsform som godkänns av FDA, den
amerikanska Food and Drug Administration, när
det gäller hälsoundersökning av kvinnor som
inte visar några tecken eller symtom på
sjukdomen (Kerlikowske K., Grady D., et al.
1995). Mammografi kan upptäcka cirka
85 procent av all bröstcancer, men det kan
följaktligen missa upp till 15 procent av
cancerfallen om tumören är mycket liten, om
den döljs av andra skuggor eller om den finns i
ett område som inte är lätt att fånga på bild
(http://www.imaginis.com).
När man upptäcker en avvikelse från det
normala vid en mammografiundersökning görs
en andra mammografiundersökning och även
.
Fig. 4. Bilder som tagits under screening och
diagnostisk mammografi.
Under en mammografiundersökning röntgas
varje bröst för sig. De bilder som tas under en
vanlig hälsoundersökning (screening) skiljer sig
från dem som tas under en diagnostisk
undersökning.
Informationsblad 515EN
6
PE 311.198 – januari 2002
Bröstcancer
andra typer av undersökningar rekommenderas,
t.ex. ultraljud (används för att skilja cystor från
tumörer), bröst-MRI, ductografi (för att visa
bröstets mjölkgångar) och biopsi.
Genomsnittlig
storlek på knuta
som
upptäcks
av en slump
(3,6 cm)
Det har visat sig att screening med mammografi
varje eller vartannat ger bättre resultat för
kvinnor i åldersgruppen 50-69 än för kvinnor i
åldersgruppen 40-49, kvinnor över 70 eller unga
kvinnor (http://cpmcnet.columbia.edu 2002). Hos
unga kvinnor beror detta förmodligen på bröstets
konsistens. I dessa fall är bröstet tätare, vilket
kan göra mammogrammet otydligare.
Hos de äldsta kvinnorna, de som är över 70 år,
kan kortsiktiga effekter som ångest eller obehag
uppväga de små fördelarna med screeningen.
För kvinnor i åldrarna 40-49 år har resultaten
varit otillräckliga för att man skall kunna
konstatera klara fördelar med screeningen.
Denna klara åldersgräns kan vara en markör för
biologiska förändringar som sker med stigande
ålder, framför allt klimakteriet.
Den eventuella strålningsrisken i samband med
mammografiundersökningar är en omtvistad
fråga. Hittills finns det inga direkta bevis för en
ökad risk för bröstcancer på grund av
mammografiundersökningar. Däremot är det
uppenbart att fördelarna uppväger riskerna.
Tab. 5. Effektivitet för olika undersökningsmetoder när
det gäller upptäckt av bröstcancer.
Diagnostisk mammografi
En diagnostisk mammografiundersökning görs
för att bestämma den exakta storleken och
placeringen av anomalier som upptäckts i
samband med en tidigare hälsoundersökning.
De två viktigaste avvikelser som hittas med
mammografi är förkalkningar och knutor.
Det går att skilja mellan mikro- och
makroförkalkningar.
Mikroförkalkningar är små fläckar av kalk i
bröstet som vanligtvis anger förekomsten av ett
DCIS (ductalt carcinom in situ). Det är också
sant att en mikroförkalkning i ett mammogram
inte alltid är ett tecken på cancer. Endast
17 procent av de förkalkningar som kräver en
biopsi är cancerogena.
Makroförkalkningar är vanligtvis inte tecken på
patologiska tillstånd. Det är kalkavlagringar som
beror på en godartad fibrocystisk förändring eller
degenerativa förändringar som att bröstartärerna
åldras, inflammationer eller gamla skador som
uppträder hos cirka 50 procent av alla kvinnor
över 50.
Knutor är ansamlingar av celler som är tätare än
omkringliggande vävnader, och de kan
förekomma utan någon förkalkning. Alla knutor
är inte cancerogena. Cystor är till exempel
icke-cancerogena ansamlingar av vätska i
bröstet. För att kontrollera om en knuta beror på
en cysta eller är en cancerogen ansamling av
celler krävs ytterligare undersökningar som
aspirering
med
en
nål
eller
ultraljudsundersökning av bröstet.
Tabellen nedan ger en uppfattning av
effektiviteten för mammografiundersökningar när
det gäller en tidig upptäckt av bröstcancer:
Storleken på tumörer som upptäckts
genom
mammografi
och
egen
undersökning av brösten
Genomsnittlig
storlek på knuta
som
upptäcks
vid rutinmässig
mammografi
(1,1 cm)
Genomsnittlig
storlek på knuta
som
upptäcks
vid
första
mammografi
(1,1 cm)
Genomsnittlig
storlek på knuta
som
hittas
genom
regelbunden
egenpalpation
(2,1 cm)
Bröstcancer hos män
Bröstcancer förekommer också hos män, även
om det är betydligt mindre vanligt än hos
kvinnor. American Cancer Society beräknar att
1 400 nya fall av invasiv bröstcancer hos män
har konstaterats under 2000 och att cirka 400
män
har
dött
av
sjukdomen
(http://
www.imaginis.com, 2002).
Män har bröstvävnad på samma sätt som
kvinnor, men när männen kommer upp i
puberteten producerar deras testiklar hormoner
Informationsblad 515EN
7
PE 311.198 – januari 2002
Bröstcancer
som förhindrar att bröstvävnaden växer. På
grund av förändringar i hormonbalansen under
ungdomsåren eller ålderdomen kan män
utveckla en mycket vanlig bröståkomma som
kallas gynecomasti. Gynecomasti är en ökning
av mängden bröstvävnad och det är ett
icke-cancerogent tillstånd.
När det gäller bröstcancer är de vanligaste
symtomen: en knuta, flytningar från bröstvårtan,
indragning av bröstvårtan, uppsvällning av
bröstet eller bröstmuskeln, rödfärgning av
huden.
Även när det gäller män hänger chanserna att
överleva en bröstcancer samman med en tidig
diagnos och behandling. Beroende av typ och
stadium är de vanligaste behandlingsformerna
för bröstcancer hos män kirurgiska ingrepp som
mastectomi och avlägsnande av lymfkärlen i
armhålan, strålbehandling, kemoterapi och
hormonbehandling. De sistnämnda omfattar
användning av två läkemedel: tamoxifen och
megace. Tamoxifen är ett östrogenhämmande
medel som blockerar östrogenbildningen i
bröstet, vilket bromsar tillväxt och fortplantning
av bröstcancerceller som är beroende av
östrogen
för
sin
överlevnad
(http://
www.imaginis.com).
Enligt National Cancer Institute är de vanligaste
formerna av bröstcancer hos män:
1) IDC (invasivt ductalt carcinom), en typ av
cancer som har spridit sig utanför bröstets
mjölkgångar.
2) DCIS (ductalt carcinom in situ), en tidig form
av bröstcancer som är begränsad till
mjölkgångarna.
3) Inflammatorisk bröstcancer och sjukdomar i
bröstvårtan.
Östrogenbehandling: Män som fått höga doser
av östrogen för behandling av andra åkommor
löper en ökad risk att drabbas av cancer.
Fördelarna med att bromsa tillväxten av till
exempel prostatacancer uppväger många
gånger risken att drabbas av bröstcancer (http://
www.imaginis.com, 2002).
Genetik: En mutation i generna BRCA2
(bröstcancergen 2)
och
BRC1
(bröstcancergen 1) kan leda till en ökad risk för
bröstcancer. Män som bär på muterade
BRC1-gener kan lämna genen vidare till sina
döttrar, som skulle löpa en ökad risk att utveckla
bröstcancer.
Män med Klinefelters syndrom löper också risk
att drabbas av gynecomasti och bröstcancer.
Detta syndrom är en genetisk sjukdom som
uppträder när en man fötts med två eller flera
X-kromosomer. Åkomman ger vissa symtom,
bland annat: längre ben, högre röst, mindre och
tunnare hårväxt i ansiktet, ofruktbarhet och höga
östrogennivåer.
Undersökningarna vid en misstänkt manlig
bröstcancer omfattar mammografi, ultraljud och
vid behov bröstbiopsi.
Författare: Silvia Cantara under överinseende
av Graham Chambers.
De åsikter som framförs i denna rapport
delas
inte
nödvändigtvis
av
Europaparlamentet.
Direktorat A
Avdelningen för industri,
forskning, energi, miljö och
STOA
Europaparlamentet
L-2929 LUXEMBURG
Fax: (352) 4300 27718
Mindre än 1 procent av alla fall av bröstcancer
drabbar män. Det finns emellertid ett antal
riskfaktorer som gör att vissa män löper en
större risk att drabbas av bröstcancer. Bland
riskfaktorerna återfinns:
Ålder: Risken ökar med stigande ålder. Den
genomsnittliga åldern för män som drabbas av
bröstcancer är 60-70 år.
Personlig anamnes: Om man har nära kvinnliga
släktingar som drabbats av bröstcancer ökar
risken att drabbas.
Män som har strålbehandlats för cancer i
bröstregionen löper en förhöjd risk att utveckla
bröstcancer.
Leversjukdomar:
Män
med
allvarliga
leversjukdomar som cirrhos har i regel en lägre
nivå av androgener (manliga hormoner) och
högre nivåer av östrogen (kvinnliga hormoner)
vilket gör att de löper en större risk att utveckla
gynecomasti
och
bröstcancer
(http://
www.imaginis.com, 2002).
eller:
Rue Wiertz 60
B-1047
BRYSSEL
Fax:
(32)
2
2844980
Informationsblad 515EN
8
