Fascism, judar och klasskamp

Fascism, judar och klasskamp
1 av 8
http://www.riktpunkt.se/rp_2004/nr_8_04/08_04_09.htm
Fascism, judar och klasskamp
Forum för levande historia är en svensk myndighet som etablerades 2002 av Göran
Perssons regering, på samma organisatoriska nivå som Skatteverket.
På websaijten www.levandehistoria.se beskrivs Forum för levande historia:
”En kunskaps- och kulturinstitution som saknar direkt motsvarighet någonstans i
världen. Forum för levande historia ska arbeta konkret och långsiktigt med att på
olika sätt fördjupa kunskapen om brott mot mänskligheten så som folkmord och
förföljelser, både om det som har skett i historien och det som pågår idag. Forum
för levande historias mål är att stärka människors vilja att verka för allas lika värde
och rättigheter.”
För att förverkliga sitt mål har Forum två huvuduppgifter, förklarade direktören
Heléne Lööw i Dagens Nyheter i juni 2002 - att sprida kunskapen om Förintelsen d
v s nazisternas mord på judarna, och att forska i ”kommunismens brott”.
Forum har ordnat en del seminarier i det sistnämnda ämnet för lärare och elever i
det svenska utbildningsväsendet. Men dess största utbildningsprojekt har sin
utgångspunkt i en bok som tidigare sponsrats av Perssonregeringen, ...om detta
må ni berätta...en bok om Förintelsen i Europa 1933-1945 (kallad Förintelseboken).
Fascism är en specifik form av kapitalism
Den som läser Förintelseboken kan lätt få intrycket att nazismen var främst en
antisemitisk rörelse. Detta är en mycket farlig förvrängning av historien.
De viktigaste aspekterna av fascism är att detta är en specifik historisk form av
kapitalism och att dess huvudkomponent är antikommunism, eller antibolsjevism,
som man ofta sade på 1920-talet. Fascismens huvudfunktion är att främja och
upprätthålla en imperialistisk expansion. Distinktionen mellan ”kapitalism, fascism
och kommunism” som förekommer ofta i allmänna diskussioner är således helt
falsk.
En anonym amerikan poängterade en gång att ”fascismen är kapitalismen med
vantarna av”. Han hänvisade förmodligen till den på 1930-talet vanligt
förkommande karikatyren av kapitalisten i frack, cylinderhatt och silkesvantar.
Den första fascistiska rörelsen bildades av Benito Mussolini i Italien tidigt på
1920-talet. Antisemitism spelade praktiskt taget ingen roll i dess program. Det kan
noteras att Mussolini hade en judisk älskarinna i 25 år. Rörelsen uppstod vid en tid
då ekot från den ryska revolutionen spred sig över Europa, till borgarnas
förskräckelse. I ett telegram till Washington 1919 varnade USA:s ambassadör i
Italien att en ”bolsjevistisk situation” höll på att utvecklas där.
I turbulensen efter Första världskriget fanns allvarliga konflikter mellan olika
borgerliga fraktioner, mellan storkapitalet, storgodsägarna, småföretagarna och
småbönderna. Konflikterna ledde till politisk instabilitet. Mussolinis historiska
uppgift var att ena dessa fraktioner kring en gemensam sak – deras hat och fruktan
för kommunismen.
Efter Första världskriget visade Tyskland ett liknande mönster som Italien, fast
mera komplext eftersom det tyska samhället var betydligt mer industrialiserat. Den
kontinuerliga instabilitet som drabbade efterkrigstidens Weimarrepublik
11/18/2011 10:21 PM
Fascism, judar och klasskamp
2 av 8
http://www.riktpunkt.se/rp_2004/nr_8_04/08_04_09.htm
återspeglade konflikten mellan olika fraktioner inom ägarklasserna.
T ex ville de tyska storgodsägarna ha låga eller inga tullavgifter på importen av
stål och jordbruksmaskiner, men höga avgifter på import av spannmål och andra
jordbruksprodukter. De mäktiga tyska stålindustrialisterna ville tvärtom.
Småföretagarna rasade mot storindustrin, som höll på att konkurrera ut dem med
billigare produkter. I likhet med småbönderna var småföretagarna ursinniga på
bankerna, som mjölkade dem på pengar med vad man uppfattade som orättvist
höga räntor.
De småborgerliga använde t o m ordet ”socialism”, som för dem huvudsakligen
betydde en statlig bank med låga utlåningsräntor och statlig kontroll av
storföretagen och storgodsägarna. Det var för att vinna deras stöd att Hitler
kallade sitt parti för ”nationalsocialistiskt”.
I likhet med Mussolini enade Hitler dessa fraktioner kring ett antikommunistiskt
program. Men han lovade småborgerligheten hjälp på ett sätt som ibland oroade
storkapitalisterna. Han måste därför vid upprepade tillfällen övertyga dem om att
allt skulle ordnas efter maktövertagandet. Han lyckades i den grad så att efter
1923 fick hans parti en ständigt växande ström av pengar från de tyska
industriledarna. Utan detta stöd skulle nazisterna aldrig ha nått fram.
Kapitalets finansiering av nazistpartiet nämns inte i Förintelseboken.
Anhängarna till den s k vänsterflygeln inom nazistpartiet mördades 1934, och efter
maktövertagandet förklarade Himmler för småborgarna att det skulle vara ”samma
affärer som vanligt”. Alltså inga åtgärder skulle vidtas mot storkapitalet.
Judarna som bärare av den bolsjevistiska smittan
I Tyskland hade judarna assimilerat sig i samhället i ganska hög grad och
tjänstgjorde även i den tyska armén som officerare. Men det fanns en tradition av
antisemitism bland tyska s k intellektuella, och antisemitiska organisationer hade
vuxit fram under andra hälften av 1800-talet.
Enligt Franz Neumann i Behemoth, the structure and practice of National
Socialism (1933-45, Harper and Row, New York, 1963) var de flesta tyska poeter
och “tänkare” medvetna eller omedvetna antisemiter, med undantag för Lessing,
Goethe, Schiller och Hegel. Denna tradition går tillbaka till Martin Luther, som
enligt Naumann var ”den förste uttalade och passionerade antisemiten” i
Tysklands historia.
Neumann skriver att det fanns tre mycket motsägelsefulla huvudtema i de tyska
antisemitiska skrifterna:
• Judaism är detsamma som kapitalism
• Judarna är ledare för den marxistiska rörelsen
• Judarna leder en världsomfattande sammansvärning för att förinta den ”ariska
rasen”. Inom denna sammansvärning är vissa judar kapitalister, andra marxister.
Nazisterna spelade på dessa tema på ett väldigt skickligt sätt, med varierande
emfas efter tillfällen och åhörarna. Men efter maktövertagandet blev småborgarna
besvikna. Den 8 maj 1935 beklagade sig Frankfurter Zeitung över att
”arianiseringen”, alltså beslagtagandet av judars egendom, var till fördel för
storkapitalet men inte småborgerligheten. Enligt Naumann var arianiseringen en
”kraftig stimulans till kapitalkoncentration och monopol”.
11/18/2011 10:21 PM
Fascism, judar och klasskamp
3 av 8
http://www.riktpunkt.se/rp_2004/nr_8_04/08_04_09.htm
Det oftast förekommande angrepp på judarna från Hitler var att de var bärare av
den bolsjevistiska smittan. ”De judiska marxisterna vänder arbetarna mot
bourgeoisien”, förklarade han.
Hitler var inte ensam om sin uppfattning. Det framgår av nedanstående något
hysteriska text från artikeln ”Sionism mot bolsjevism - En kamp för det judiska
folkets själ”, skriven av en ledande representant av den brittiska överklassen i
Illustrated Sunday Herald den 8 februari 1920 (benämningen Spartakus-Weishaupt
hänvisar till en frimurare i Bayern sent på 1700-talet):
”En del människor tycker om judar, andra gör det inte. Men ingen som reflekterar
över saken kan tveka om att de är den mest formidabla och märkvärdiga ras som
någonsin har förekommit i världen.”
Goda och dåliga judar
”Konflikten mellan det Goda och det Onda som ständigt utkämpas inom
mänsklighetens själ har aldrig varit så intensiv som inom den judiska rasen. Det
finns inget starkare eller mer fruktansvärt exempel av mänsklighetens tvåfaldiga
natur. Vi är skyldiga judarna det etiska system på vilket hela vår existerande
civilisation har byggts ur spillrorna av det romerska riket.”
”Och det kan mycket väl vara så att denna häpnadsväckande ras håller på att
producera ett annat moraliskt och filosofiskt system, lika ondskefullt som
kristendomen är godartad, ett system som om det inte stoppas på ett oreparabelt
sätt skulle omintetgöra allt vad kristendomen har möjliggjort. Det verkar nästan
som om Kristi lära och Antikristi -lära blev bestämda att ha sitt ursprung hos ett
enda folk, och att denna mystiska och hemlighetsfulla ras valts för de högsta
uttrycken för både det gudomliga och det djävulska.”
”I vår ödesdigra tid finns tre politiska huvudbegrepp bland judarna, av vilka två är
i hög grad gynnsamma och hoppfulla för mänskligheten, medan det tredje är
absolut fördärvligt.” (Författaren hänvisar till ”nationella judar”, alltså goda judar
som deltar i samhället i de länder där de bor, och också är religiösa.)
”De nationella ryska judarna har spelat en ärofull och framgångsrik roll i det ryska
nationella livet. Som bankirer och industrialister har de ihärdigt främjat
utvecklingen av Rysslands ekonomiska resurser /…/ samt varit bland de starkaste
upprätthållare av vänskapen med Frankrike och Storbritannien.”
Internationella judar
”I våldsam motsättning mot den goda judendomen reser sig de planer som de
internationella judarna smider. Anhängarna av denna lömska samling kommer för
det mesta från de olyckliga befolkningarna i länder där judar förföljs på grund av
sin ras. De flesta, om inte alla, har gett upp sina anfäders tro och skiljt sina sinnen
från alla andliga förhoppningar om ett liv efter detta.”
”Denna rörelse bland judarna är inte ny. Från Spartakus-Weishaupts dagar till Karl
Marx, och vidare till Trotsky (Ryssland), Bela Kun (Ungern), Rosa Luxemburg
(Tyskland) och Emma Goldman (USA) har rörelsen hela tiden vuxit – denna
världsomspännande konspiration för att störta civilisationen och i stället
återuppbygga ett samhälle baserat på bromsad tillväxt, avundsjuk illvilja och
omöjlig jämlikhet. Den spelade en tydligt igenkännbar del i den tragedi som kallas
11/18/2011 10:21 PM
Fascism, judar och klasskamp
4 av 8
http://www.riktpunkt.se/rp_2004/nr_8_04/08_04_09.htm
den franska revolutionen. Den har varit källan till varje undergrävande rörelse
under 1800-talet. Och nu har till slut detta gäng med udda personligheter från de
europeiska och amerikanska storstäderna hängt sig fast vid det ryska folkets hår
och i praktiken blivit de obestridda härskarna över detta enorma imperium.”
Judiska terrorister
”Man kan inte överdriva den roll som dessa internationella och för det mesta
ateistiska judar spelade i skapandet av bolsjevismen och den ryska revolutionen.
Denna roll är mycket stor och sannolikt är den tyngre än alla andra. Med det
anmärkningsvärda undantaget för Lenin är majoriteten av ledarna judar. Dessutom
kommer huvudinspirationen och drivkraften från de judiska ledarna. Exempelvis är
Tjitcherin, en ren ryss, ställd i skuggan av Litvinoff, hans officiella underordnade.
Inflytandet som Bukharin, Lunacharski och andra ryssar har kan inte jämföras med
den makt som utövas av Trotsky eller Zinoviev, diktatorn i Petrograd, Krassin eller
Radek – samtliga judar. I de sovjetiska institutionerna är judarnas dominerande
ställning ännu mer häpnadsväckande. En tydlig och rent av ledande roll i det
terrorsystem som tillämpas av de Extraordinära kommissionerna mot
kontrarevolution har spelats av judar, och i vissa anmärkningsvärda fall av
judinnor.”
”Samma onda ledarskap utövade judarna under den korta period av terrorism som
Ungern upplevde under Bela Kun. Samma fenomen har setts i Tyskland, i
synnerhet i Bayern, där detta vansinne har tillåtits drabba det tyska folket i dess
tillfälliga nedslagna tillstånd. I alla (sic!) dessa länder har det förekommit
icke-judar som är precis lika hemska som de värsta judiska revolutionärerna, men
den roll som de sistnämnda har spelat är häpnadsväckande med tanke på deras
ringa andel av befolkningen.”
Ett hem för judarna
”I våldsam motsättning till den internationella kommunismen står däremot
sionismen, en överlägsen och imponerande nationell idé för juden. Det har blivit
den brittiska regeringens lott, som ett resultat av erövringen av Palestina, att få
möjligheten och ansvaret att säkerställa ett hem för den judiska rasen från hela
världen.”
”Palestina är naturligtvis alltför litet för att ta hand om mer än en bråkdel av den
judiska rasen. På Jordanflodens stränder kunde emellertid mycket väl i vår livstid
upprättas en judisk stat under den brittiska kronans beskydd, som kunde rymma
tre eller fyra miljoner judar – en världshändelse som, ur varje synvinkel, skulle vara
till fördel för och ligga i det brittiska Imperiets verkliga intressen.”
Författaren till ovanstående var The Right Honourable Winston S. Churchill.
Strax efter den ryska revolutionen hade börjat utropade han i det brittiska
parlamentet att ”bolsjevismen måste strypas i sin vagga”. Han var en av
initiativtagarna till Interventionskriget, då militära insatsstyrkor från 14
kapitalistiska stater intervenerade i det unga Sovjetunionen 1919.
Detta krig pågick ännu när Churchill skrev artikeln. Vissa kretsar inom den
europeiska överklassen hade börjat tvivla på om den militära interventionen skulle
lyckas. Churchill förklarade att utan ”hjälp” från Väst skulle kontrarevolutionen
misslyckas totalt.
11/18/2011 10:21 PM
Fascism, judar och klasskamp
5 av 8
http://www.riktpunkt.se/rp_2004/nr_8_04/08_04_09.htm
De ryska industri- och jordbruksarbetarna lyckades driva bort invasionsstyrkorna
1921. Enligt Encyclopedia Britannica dog mer än tio miljoner människor i kriget –
av våld, sjukdom och svält. Över 100.000 judar dödades i en pogrom i Ukraina
under Västvärldens välvilliga åsyn.
Dagens Nyheter rapporterade om en konferens i Stockholm i januari 2000 som
ingick i regeringens projekt Levande historia och där man behandlade förföljelsen
av judar i Ryssland och den påstådde förföljelsen i Sovjetunion. Inget nämndes om
pogromen i Ukraina.
Klasskampen måste döljas
Innan vi diskuterar hur propaganda om de judiska bolsjevikarna används för att
dölja sanningen om klasskampen så är det på sin plats med ett par ord om
borgarnas selektiva syn på terror.
Då Churchills artikel publicerades hade drygt ett år gått sedan Rosa Luxembourg
och Karl Liebknecht mördades av några tyska arméofficerare, medlemmar i
Freikorps som organiserats av bl a de tyska socialdemokraterna för att bekämpa
kommunisterna. Det var bara några månader efter det att de sista Freikorps hade
lämnat Baltikum, dit de skickats för samma ändamål. Mord och plundring var
deras vanligaste taktik.
Emellertid ingår dessa verksamheter inte i Churchills och de andra borgarnas
definition av terror. Inte heller omfattas slakten av 100.000 tyska bönder, påhejad
av Martin Luther, eller mord på franska arbetare efter Pariskommunens fall.
Faktum är att överklassens representanter kan döda hur många civila som helst
utan att bli stämplade som terrorister, vare sig i Guatemala, Irak, Indonesien eller
något annat land.
Men det är herrarna Hitlers och Churchills propaganda om onda judar som sprider
kommunismen som är en av de viktigaste punkterna. Drivkraften i den
kommunistiska rörelsen är att arbetarna blir medvetna om sin klasstillhörighet och
att konflikten mellan denna klass och borgarklassen är både oundviklig och
avgörande för samhällets utveckling.
Underförstått i propaganda om de judiska smittbärarna är att det inte finns någon
arbetarklass, bara ett ”folk” som passivt och glatt finner sig i vad deras upplysta
sekulära och religiösa ledare har bestämt. Tyvärr finns faran att detta folk kan bli
byte för avundsjuka ”udda personligheter”.
När Churchill påstår att dessa har på något vis ”hängt sig fast vid det ryska folkets
hår” förnekar han miljontals människors medvetna ansträngningar och hela den
enorma rörelse som efter åratals av kamp ledde fram till historiens första
framgångsrika socialistiska revolution.
Churchills och Hitlers förfalskning av historien har spelat en central roll i den
borgerliga propagandan och är en omedveten återspegling av deras eget
upphöjande av ledarkulten. Naturligtvis vill de försvara den rådande ordningen
under kapitalismen, där en försvinnande liten minoritet kontrollerar alla system för
produktion och distribution. Att öppet erkänna klasskampens verklighet vore att
börja undergräva sina egna positioner.
Churchill broderade på samma tema i en artikel som publicerades 1938 i den
11/18/2011 10:21 PM
Fascism, judar och klasskamp
6 av 8
http://www.riktpunkt.se/rp_2004/nr_8_04/08_04_09.htm
dåvarande stora amerikanska tidskriften Colliers nästan precis ett år innan
Tyskland angrep Polen. I denna artikel erkände Winston att Mussolini och Hitler i
och för sig vara diktatorer men lovordade dem för att de hade räddat ”sitt folk”
från det fruktansvärda hotet från bolsjevismen. Kanske mest anmärkningsvärd är
hans förklaring att fascismen föddes ”ögonblickligen” i Italien för att bekämpa
bolsjevismen därför att ”statens polis och militär verkade vara maktlösa och
ryggradslösa”.
Bland de många av samhällets pelare som följde samma linje fanns David Lloyd
George, tidigare liberal premiärminister i Storbritannien. I underhuset den 28
november 1934, två år efter Hitlers maktövertagande, nesvarade han de
vänsterledamöter som ville fördöma nazisterna:
"Inom kort, kanske ett år eller två, kommer konservativa människor i detta land att
betrakta Tyskland som bålverket mot kommunismen I Europa. För bara två eller
tre år sedan sade en ledande tysk statsman till mig ’Jag är inte rädd för nazismen,
utan för kommunismen, och om kommunister tar över i Tyskland kommer Europa
att följa’... Låt oss inte hastigt fördöma (Hitlers) Tyskland. Vi kommer att välkomna
Tyskland som vår vän”.
Än idag förmedlar massmedia mytologin om att det skulle ha varit en liten grupp
desperata och principlösa bolsjeviker som genom hänsynslöst våld lyckades ta
makten över det väldiga tsarriket. Tydligen var det så att ett par hundra av dessa
skurkar lätt kunde tvinga miljontals dumma ryska arbetare att ge sig i strid inte
bara med de ryska kontrarevolutionära styrkorna utan också driva bort
Västvärldens invasionstrupper. Senare genom hot och tortyr skulle de ha tvingats
att utkämpa krig i fyra år mot fascisterna.
Det finns många paralleller med detta, inte minst i sydstaterna i USA. Både före
och efter avskaffande av slaveriet 1863 hade överklassen där – och även i
nordstaterna – ideligen berättat om att ”våra negrer är mycket nöjda med sina liv,
det är bara dom där uppviglarna från New York som kommer hit ner och muckar
gräl”.
Ett annat exempel är propagandan i det krig mot Irak som fortfarande pågår, där
enligt Pentagon och vissa inom den s k vänstern 135.000 amerikanska soldater
(snart 150.000) skulle hållas i schack av ett begränsat antal muslimska fanatiker
från andra länder. Att det i verkligheten rör sig om en nationell motståndsrörelse
mot den kriminella ockupationen, det är inget att bry sig om.
Forum för levande historia sprider desinformation
På ett liknande sätt som Hitler och Churchill sprider Forum för levande historia en
bild av fascismen där det viktigaste utelämnas, nämligen att fascismen var och är
en form av kapitalism, att den främjar imperialismen och att den i grund och
botten är en antikommunistisk rörelse.
Genom att reducera fascismen till antisemitism bidrar Forum till att förblinda
människor mot den fascism som utvecklas idag. Exempelvis är upphörandet av den
traditionella borgerliga demokratin ett av fascismens främsta drag. Detta sker i vår
tid genom EU, IMF, WTO, Nato och andra ”globala” organisationer. Men enligt
Forum kan detta inte vara någon form av fascism, ty dessa organisationer är inte
antisemitiska.
11/18/2011 10:21 PM
Fascism, judar och klasskamp
7 av 8
http://www.riktpunkt.se/rp_2004/nr_8_04/08_04_09.htm
Sionister som imperialismens redskap
Den andra viktiga punkten i Churchills artikel är presentationen av sionisterna som
räddare för det judiska ”folket” och påpekandet att ”en judisk stat under den
brittiska kronans beskydd, som kunde rymma tre eller fyra miljoner judar skulle
vara till fördel för och ligga i det brittiska Imperiets verkliga intressen”.
Redan för Första världskriget hade Churchill och andra inom den brittiska
överklassen insett att tillgången till olja var en absolut förutsättning för det
brittiska imperiets existens – ett imperium som var byggt på sjöhandel och en stor
flotta som kunde kontrollera världens sjöleder.
Britterna hade etablerat en stark position i Mellanöstern under andra hälften av
1880-talet, vilken ytterligare befästes när de fick mandat över Palestina från
Nationernas förbund. Förhandlingar om detta mandat var på gång när Churchills
artikel publicerades i Sunday Herald.
Churchill insåg att en judisk stat under sionisterna skulle vara ett utmärkt redskap
för att hjälpa kontrollera tillgången till olja i Mellanöstern. Britterna hade 1916
ingått det hemliga Sykes-Picot avtalet med Frankrike. Genom avtalet delade man
upp det tidigare ottomanska imperiet i zoner som de två länder skulle kontrollera.
Man upprättade de nuvarande irakiska gränserna och styckade av och skapade
Kuwait, vilket gav upphov till den konflikt som mynnade ut i Gulfkriget 1991.
Under 1920-talet revolterade folket i den nya Irak mot den brittiska ockupationen.
För att slå ner motståndet gav Churchill order om att byarna skulle bombas med
giftgas, vilket gjordes.
Strategin med användning av sionister i imperiets intresse tillämpades under den
omfattande palestinska revolten 1936-1939. Palestinier gjorde motstånd dels mot
det brittiska mandatet över deras land, dels mot sionisterna, som redan då stal
mark som brukades av palestinier. Britterna rekryterade judar som polis och
soldater, tränade dem och bildade sionistiska förband. Detta var en orsak till att
Israel 1948 hade den största, bäst tränade och bäst beväpnade armén i Palestina –
tvärtemot den rådande mytologin som avbildar Israel som en svag David, hotad av
den starka arabiska Goliat.
Redan under 1980-talet hade sionisterna insett att de aldrig kunde upprätta en
varaktig judisk (teokratisk) stat i Palestina utan skydd från en stor västerländsk
makt. De försökte med britterna och tyskarna i många år, och under Första
världskriget uppvaktade t o m kejsar Wilhelm och bjöd ut sig som en tysk koloni.
Efter Tysklands kapitulation 1918 satsade sionisterna på britterna. Efter 1945 blev
Storbritannien deras tillfälliga fiende fram till att de utropade Israel som stat. Efter
många turer blev USA sedermera Israels beskyddare, huvudsakligen av samma
skäl som britterna hade1920.
Vi återkommer till denna utveckling vid ett senare tillfälle.
PC
11/18/2011 10:21 PM
Fascism, judar och klasskamp
8 av 8
http://www.riktpunkt.se/rp_2004/nr_8_04/08_04_09.htm
11/18/2011 10:21 PM