Högnivåmötet om globalt partnerskap och utvecklingseffektivitet

2017-01-09
Högnivåmötet om globalt partnerskap och utvecklingseffektivitet
I november och december hölls det andra uppföljningsmötet inom det globala partnerskapet
för utvecklingseffektivitet (GPEDC), det så kallade Second High-Level Meeting (HLM2) i
Nairobi, Kenya. Sverige tillsammans med världens regeringar och representanter från civila
samhället, näringsliv och akademin samlades för att diskutera och förnya åtaganden om ett
effektivt utvecklingssamarbete.
Forum Syd var på plats under högnivåmötet genom vår landchef Stephen Gichohi. Sveriges
minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat samt vice statsminister, Isabella
Lövin, ledde Sveriges delegation.
Högnivåmötet resulterade i slutdokumentet ”Nairobi Outcome Document” som innehåller en
tydlig koppling mellan Agenda 2030 och biståndseffektivitet samt tydliggör olika
utvecklingsaktörers roller genom åtaganden som de åtar sig att göra.
Inför högnivåmötet framförde Forum Syd fyra rekommendationer till Sveriges regering.
Utifrån dessa rekommendationer har följande analys gjorts av slutdokumentet:
1) Värnar om civilsamhällets demokratiska utrymme eftersom organisationer måste få
vara självständiga utvecklingsaktörer
Slutdokumentet erkänner civila samhället som en självständig utvecklingsaktör i sin egen rätt
och åtar sig att stödja civila samhället att agera i sin roll (§11c). Dokumentet innehåller ett
tydligt åtagande om att vända trenden av det krympande utrymmet för civila samhället, var än
det sker (§18) och att bidra till en gynnsam miljö för civilsamhällesorganisationer att verka i
(§66). Detta är ett viktigt åtagande eftersom den pågående trenden försvårar och underminerar
civila samhället som utvecklingsaktör.
Det är också positivt att civila samhällets centrala roll för hållbar utveckling lyfts i
dokumentet. Till exempel civila samhällets roll att verka för att öka marginaliserade
människors demokratiska ägarskap i beslut som påverkar deras liv (§49d). Nu är det
avgörande att åtagandet om civila samhällets handlingsutrymme implementeras så att civila
samhället kan agera i sin fulla potential och bidra till Agenda 2030 fullt ut.
2) Fokusera på biståndets långsiktiga resultat och att det bygger på mottagarländernas
prioriteringar och behov, det lokala ägarskapet
Nationellt ägarskap och mottagarländernas prioriteringar och behov har stort fokus i
slutdokumentet. Principen om mottagarländernas ägarskap och varje lands ansvar för sin egen
ekonomiska och sociala utveckling bekräftas (§36). Mottagaländernas regeringar åtar sig att
utveckla inkluderande utvecklingsstrategier med ett nationellt ägarskap för att implementera
Agenda 2030 (§41a) och andra utvecklingsaktörer uppmanas följa dessa strategier där det är
möjligt.
Ägarskapet på lokal nivå är inte lika tydligt eftersom dokumentet saknar skrivningar om
lokala myndigheters deltagande i beslutsprocesser. Lokala myndigheter ska inkluderas i
konsultationer om utvecklingsstrategier vilket inte är tillräckligt för att garantera ett lokalt
ägarskap.
2017-01-09
Skrivningar om demokratiskt ägarskap saknas också, det nämns endast i samband med civila
samhällets roll. Demokratiskt ägarskap innebär att alla aktörer har insyn i och kan bidra till
prioriteringar för utvecklingssamarbetet, vilket är centralt om utvecklingssamarbetet ska utgå
från marginaliserade människors egna prioriteringar.
Principen om biståndets resultat handlar främst om att förbättra nationell uppföljning genom
att utveckla partnerländernas kapacitet för datainsamling och disaggregering av data.
Insamling och disaggregering av data är avgörande för att mäta resultat men också för att göra
prioriteringar inom utvecklingssamarbetet. Det görs en tydlig koppling till Agenda 2030
genom att mottagarländerna åtar sig att anpassa sina nationella resultatramverk för att stärka
kopplingen mellan nationella prioriteringar och de Globala målen (§53a). Detta är viktigt för
att säkerställa att det inte blir två parallella agendor.
3) Arbetar för att agendan blir ännu mer transparant och regelbundet följs upp
Principen om transparens och ansvarsutkrävande och att den är relevant för alla aktörer i det
globala partnerskapet upprepas. Biståndsgivare åtar sig att göra utvecklingssamarbete mer
transparant genom att förbättra tillgängligheten och användandet av öppen data samt att sträva
efter att publicera data om alla pågående aktiviter så regelbundet som möjligt (§76). Det är ett
steg i rätt riktning för ökad transparens som möjliggör ansvarsutkrävande och uppföljning av
utvecklingssamarbete.
Uppföljningen av agendan underlättas av att slutdokumentet tydliggör olika aktörers roller
och åtaganden. Till exempel lyfts parlamentets centrala roll att säkerställa uppföljning och
ansvarsutkrävande. Som ett led i att stärka länders ägarskap ska parlamentens förmåga att
granska utvecklingssamarbete (§9) och kapacitet att förse medborgare med transparent
information förbättras (§12c). För att möjliggöra detta ska mottagarländer och biståndsgivare
årligen presentera resultatrapporter om utvecklingssamarbetet till sina respektive parlament
(§44b, 45b).
Implementeringen av tidigare åtaganden som gjordes i Paris och Accra är centrala för att röra
sig framåt i agendan för utvecklingseffektivitet. Mycket återstår att göras och det är därför
positivt att tidsbundna handlingsplaner för att uppfylla åtagandena ska tas fram. Hur dessa
handlinsplaner ska följas upp framgår dock inte i slutdokumentet från Nairobimötet.
4) Biståndet ska ha ett rättighets-, fattigdoms- och jämställdhetsfokus
Slutdokumentet har ett tydligt fokus på jämställdhet och stärkandet av kvinnors makt och
rättigheter vilket återkommer i flera åtaganden om till exempel kvinnors deltagande i
beslutsprocesser och på arbetsmarknaden. Det görs också åtaganden om att öka finansieringen
för jämställdhet vilket är avgörande för att uppnå resultat på området. Fokuseringen på
mänskliga rättigheter och fattigdomsbekämpning är också tydlig. Ett särskilt åtagande om att
minska ojämlikheter görs genom att det globala partnerskapet åtar sig att säkerställa att ingen
lämnas utanför, vilket är en hänvisning till Agenda 2030 och dess princip om leave no one
behind.