Vresrosen
– ett hot mot kustens flora
Vresrosen (Rosa rugosa) är en främmande art som
förts in från Sydostasien i början av 1900-talet, och som
sprider sig särskilt i skärgården och på havsstränderna.
Sandstränderna och strandängarna vid havet är skyddade
naturtyper enligt naturvårdslagen och därför hotar
vresrosen inte endast enskilda växtarter, utan hela
biotoper. På grund av sin härdighet tar arten livsrum från
andra ursprungliga arter, och när de är som värst kan de
enhetliga och täta vegetationerna omfatta flera hektar.
Denna broschyr innehåller baskunskap om vresrosen och om
hur den kan bekämpas. Vresrosen är en främmande art som
som sprider sig särskilt i skärgården och på havsstränderna.
Fastän förekomsterna i Sydvästra Finland inte är
alarmerande stora, är det aktuellt att inleda förebyggande
bekämpningsåtgärder.
Ytterst viktigt är det att få allmänheten medveten om
att vresrosen är menlig och att förhindra uppkomsten av
förvildade vegetationer. Man borde undvika att plantera
vresros och andra främmande arter som rymmer och i
stället gynna endemiska växtarter.
Läs mera: www.miljo.fi/frammandearter
Fotot: Natalia Räikkönen, Maarit Jokinen, Marjo Kekki, Terhi Ryttäri,
Minna Uusiniitty-Kivimäki
Uppgifter om förekomster av vrestrosa kan anmälas:
(fram till 31.12.2009)
Satakunta
Projektkoordinator Marjo Kekki, gsm 050 433 9906
e-mail: [email protected]
Sydvästra Finlands miljöcentral, Satakunta filial i Björneborg
Valtakatu 6, 28100 Björneborg
Naturvårdslagen (NaturvårdsL 43§) förbjuder att arter av främmande ursprung släpps ut i naturen, om det finns anledning att
befara att det ger upphov till ett permanent bestånd av dem.
Vresrosen är lätt att sköta och därför finner man den
planterad i många parker, trädgårdar och till och med på
mittfälten på motorvägarna. Det är arbetsdrygt att utrota
en förvildad vresrosvegetation som spritt sig. Man borde
undvika att plantera den speciellt i kustområdena.
Varsinais-Suomi
Projektkoordinator Natalia Räikkönen, gsm 040 769 9043
e-mail: [email protected]
Sydvästra Finlands miljöcentral
PL 47, 20801 Åbo
Vresrosen
– ett hot mot kustens flora
Vresrosen
– ett hot mot kustens flora
Vresrosen (Rosa rugosa) är en främmande art som
förts in från Sydostasien i början av 1900-talet, och som
sprider sig särskilt i skärgården och på havsstränderna.
Sandstränderna och strandängarna vid havet är skyddade
naturtyper enligt naturvårdslagen och därför hotar
vresrosen inte endast enskilda växtarter, utan hela
biotoper. På grund av sin härdighet tar arten livsrum från
andra ursprungliga arter, och när de är som värst kan de
enhetliga och täta vegetationerna omfatta flera hektar.
Denna broschyr innehåller baskunskap om vresrosen och om
hur den kan bekämpas. Vresrosen är en främmande art som
som sprider sig särskilt i skärgården och på havsstränderna.
Fastän förekomsterna i Sydvästra Finland inte är
alarmerande stora, är det aktuellt att inleda förebyggande
bekämpningsåtgärder.
Ytterst viktigt är det att få allmänheten medveten om
att vresrosen är menlig och att förhindra uppkomsten av
förvildade vegetationer. Man borde undvika att plantera
vresros och andra främmande arter som rymmer och i
stället gynna endemiska växtarter.
Läs mera: www.miljo.fi/frammandearter
Fotot: Natalia Räikkönen, Maarit Jokinen, Marjo Kekki, Terhi Ryttäri,
Minna Uusiniitty-Kivimäki
Uppgifter om förekomster av vrestrosa kan anmälas:
(fram till 31.12.2009)
Satakunta
Projektkoordinator Marjo Kekki, gsm 050 433 9906
e-mail: [email protected]
Sydvästra Finlands miljöcentral, Satakunta filial i Björneborg
Valtakatu 6, 28100 Björneborg
Naturvårdslagen (NaturvårdsL 43§) förbjuder att arter av främmande ursprung släpps ut i naturen, om det finns anledning att
befara att det ger upphov till ett permanent bestånd av dem.
Vresrosen är lätt att sköta och därför finner man den
planterad i många parker, trädgårdar och till och med på
mittfälten på motorvägarna. Det är arbetsdrygt att utrota
en förvildad vresrosvegetation som spritt sig. Man borde
undvika att plantera den speciellt i kustområdena.
Varsinais-Suomi
Projektkoordinator Natalia Räikkönen, gsm 040 769 9043
e-mail: [email protected]
Sydvästra Finlands miljöcentral
PL 47, 20801 Åbo
Vresrosen
– ett hot mot kustens flora
Vresrosen är en främmande art som kraftigt förökar sig och
kan bilda täta vegetationer. Speciellt är arten till olägenhet
på de sandiga och steniga stränderna vid Östersjön, där den
tränger ut den ursprungliga, värdefulla skärgårdsnaturen. Med
de endemiska växtarterna försvinner många habitat för insekterna och omfattande vegetationer som täcker stränderna är
till olägenhet för strändernas användning för rekreation.
Plantering av främmande ar ter som
rymmer borde undvikas och i stället
för sådan gynna endemiska växtarter.
(minst 50 km från stranden).
Vresrosen förökar sig med hjälp
av frön, rötter och bitar av rötterna. Rötterna som breder ut
sig kring moderväxten kan bilda
ett nästan ogenomträngligt rotverk
som en matta i marken. Lösa rotstycken förs med vatten och vid schaktning till nya växtplatser.
Spridningen av frön främjas av välsmakande nypon, som är
en delikatess för många fåglar. Dessutom flyter fröna och
nyponen i vattnet upp till flera veckor, och växten kan sprida
sig t.o.m. mycket snabbt och obemärkt från den ena holmen
och stranden till den andra.
Det som gör det ytterst problematiskt att utrota vresrosen
är dess kraftiga rotskott. I Hangötrakten har vresrosen spritt
sig till ett synnerligen vidsträckt område och man har varit
tvungen att utrota vegetationerna maskinellt. Fastän förekomsterna i Sydvästra Finland inte är alarmerande stora, är
det aktuellt att inleda förebyggande bekämpningsåtgärder.
Vresrosen är lätt att sköta och därför finner man den planterad i många parker,
trädgårdar och till och med på mittfälten på motorvägarna.
Identifiering
ur marken och rotstyckena avlägsnas så noggrant som
möjligt, för de kan skjuta nya skott de kommande åren.
Vresrosen är en 0,5–1,5 meter hög flerårig buske. Vresrosens
blad är glänsande, mörkgröna och fårade, vilket gett rosen
dess namn. På hösten blir bladens färg gul. På stammarna
och kvistarna finns det tätt med raka taggar av olika storlek
och växten blommar i juli – augusti med stora (6–9 cm)
mörkröda, ljusröda eller vita blommor. Nyponen är stora,
röda och formade som rovor.
Enbart en klippning ger fart åt vresrosen att växa och
skjuta rotskott. Det lönar sig att bereda sig på en
bekämpning under flera år på varandra, för att hela
vegetationen ska kunna utrotas. Då de taggiga växterna
hanteras är det skäl att skydda huden mot skråmor och
sticksår exempelvis med rejäla handskar.
Det är bra att skilja vresrosen från nyponrosen (Rosa dumalis),
som hör till de ursprungliga arterna, där taggarna växer
glesare och är böjda. Blommorna är
skirt ljusröda och nyponen ovala.
Vresrosen nyponen är stora,
röda och formade som rovor.
Bekämpning
Det lönar sig att inleda bekämpningen medan buskarna
ännu är små. De småväxta vegetationerna kan lätt dras
upp med rötterna. Stora vegetationer kan förgöras genom
att man kapar dem vid roten till exempel med en sekatör
eller röjningssåg. Efter kapningen ska rotverket grävas upp
Det lönar sig att inleda bekämpningen medan buskarna ännu är små. De
småväxta vegetationerna kan lätt dras upp med rötterna.
I svåra fall, där vresrosvegetationen brett ut sig och blivit
stor, har utrotningen gjorts maskinellt med hjälp av en
traktor. Också en maskinell utrotning kräver upprepningar och kontroll för det kan bli kvar stycken av rötterna i
marken.
Veterligen har man inte prövat att använda bekämpningsmedel i Finland, men i svåra fall kunde det vara en möjlig
bekämpningsmetod. Tillverkarens bruksanvisningar ska
följas noggrant. En kemisk bekämpning rekommenderas
inte nära vattendrag, för den kan vara farlig för organismerna i vattnet.
Ytterst viktigt är det att få allmänheten medveten om
att vresrosen är menlig och att förhindra uppkomsten av
förvildade vegetationer. Man borde undvika att plantera
vresros och andra främmande arter som rymmer och i
stället gynna endemiska växtarter.
I Hangötrakten har vresrosen spritt sig till ett synnerligen vidsträckt område och
man har varit tvungen att utrota vegetationerna maskinellt.
Vresrosen är en främmande art som kraftigt förökar sig och
kan bilda täta vegetationer. Speciellt är arten till olägenhet
på de sandiga och steniga stränderna vid Östersjön, där den
tränger ut den ursprungliga, värdefulla skärgårdsnaturen. Med
de endemiska växtarterna försvinner många habitat för insekterna och omfattande vegetationer som täcker stränderna är
till olägenhet för strändernas användning för rekreation.
Plantering av främmande ar ter som
rymmer borde undvikas och i stället
för sådan gynna endemiska växtarter.
(minst 50 km från stranden).
Vresrosen förökar sig med hjälp
av frön, rötter och bitar av rötterna. Rötterna som breder ut
sig kring moderväxten kan bilda
ett nästan ogenomträngligt rotverk
som en matta i marken. Lösa rotstycken förs med vatten och vid schaktning till nya växtplatser.
Spridningen av frön främjas av välsmakande nypon, som är
en delikatess för många fåglar. Dessutom flyter fröna och
nyponen i vattnet upp till flera veckor, och växten kan sprida
sig t.o.m. mycket snabbt och obemärkt från den ena holmen
och stranden till den andra.
Det som gör det ytterst problematiskt att utrota vresrosen
är dess kraftiga rotskott. I Hangötrakten har vresrosen spritt
sig till ett synnerligen vidsträckt område och man har varit
tvungen att utrota vegetationerna maskinellt. Fastän förekomsterna i Sydvästra Finland inte är alarmerande stora, är
det aktuellt att inleda förebyggande bekämpningsåtgärder.
Vresrosen är lätt att sköta och därför finner man den planterad i många parker,
trädgårdar och till och med på mittfälten på motorvägarna.
Identifiering
ur marken och rotstyckena avlägsnas så noggrant som
möjligt, för de kan skjuta nya skott de kommande åren.
Vresrosen är en 0,5–1,5 meter hög flerårig buske. Vresrosens
blad är glänsande, mörkgröna och fårade, vilket gett rosen
dess namn. På hösten blir bladens färg gul. På stammarna
och kvistarna finns det tätt med raka taggar av olika storlek
och växten blommar i juli – augusti med stora (6–9 cm)
mörkröda, ljusröda eller vita blommor. Nyponen är stora,
röda och formade som rovor.
Enbart en klippning ger fart åt vresrosen att växa och
skjuta rotskott. Det lönar sig att bereda sig på en
bekämpning under flera år på varandra, för att hela
vegetationen ska kunna utrotas. Då de taggiga växterna
hanteras är det skäl att skydda huden mot skråmor och
sticksår exempelvis med rejäla handskar.
Det är bra att skilja vresrosen från nyponrosen (Rosa dumalis),
som hör till de ursprungliga arterna, där taggarna växer
glesare och är böjda. Blommorna är
skirt ljusröda och nyponen ovala.
Vresrosen nyponen är stora,
röda och formade som rovor.
Bekämpning
Det lönar sig att inleda bekämpningen medan buskarna
ännu är små. De småväxta vegetationerna kan lätt dras
upp med rötterna. Stora vegetationer kan förgöras genom
att man kapar dem vid roten till exempel med en sekatör
eller röjningssåg. Efter kapningen ska rotverket grävas upp
Det lönar sig att inleda bekämpningen medan buskarna ännu är små. De
småväxta vegetationerna kan lätt dras upp med rötterna.
I svåra fall, där vresrosvegetationen brett ut sig och blivit
stor, har utrotningen gjorts maskinellt med hjälp av en
traktor. Också en maskinell utrotning kräver upprepningar och kontroll för det kan bli kvar stycken av rötterna i
marken.
Veterligen har man inte prövat att använda bekämpningsmedel i Finland, men i svåra fall kunde det vara en möjlig
bekämpningsmetod. Tillverkarens bruksanvisningar ska
följas noggrant. En kemisk bekämpning rekommenderas
inte nära vattendrag, för den kan vara farlig för organismerna i vattnet.
Ytterst viktigt är det att få allmänheten medveten om
att vresrosen är menlig och att förhindra uppkomsten av
förvildade vegetationer. Man borde undvika att plantera
vresros och andra främmande arter som rymmer och i
stället gynna endemiska växtarter.
I Hangötrakten har vresrosen spritt sig till ett synnerligen vidsträckt område och
man har varit tvungen att utrota vegetationerna maskinellt.
Vresrosen är en främmande art som kraftigt förökar sig och
kan bilda täta vegetationer. Speciellt är arten till olägenhet
på de sandiga och steniga stränderna vid Östersjön, där den
tränger ut den ursprungliga, värdefulla skärgårdsnaturen. Med
de endemiska växtarterna försvinner många habitat för insekterna och omfattande vegetationer som täcker stränderna är
till olägenhet för strändernas användning för rekreation.
Plantering av främmande ar ter som
rymmer borde undvikas och i stället
för sådan gynna endemiska växtarter.
(minst 50 km från stranden).
Vresrosen förökar sig med hjälp
av frön, rötter och bitar av rötterna. Rötterna som breder ut
sig kring moderväxten kan bilda
ett nästan ogenomträngligt rotverk
som en matta i marken. Lösa rotstycken förs med vatten och vid schaktning till nya växtplatser.
Spridningen av frön främjas av välsmakande nypon, som är
en delikatess för många fåglar. Dessutom flyter fröna och
nyponen i vattnet upp till flera veckor, och växten kan sprida
sig t.o.m. mycket snabbt och obemärkt från den ena holmen
och stranden till den andra.
Det som gör det ytterst problematiskt att utrota vresrosen
är dess kraftiga rotskott. I Hangötrakten har vresrosen spritt
sig till ett synnerligen vidsträckt område och man har varit
tvungen att utrota vegetationerna maskinellt. Fastän förekomsterna i Sydvästra Finland inte är alarmerande stora, är
det aktuellt att inleda förebyggande bekämpningsåtgärder.
Vresrosen är lätt att sköta och därför finner man den planterad i många parker,
trädgårdar och till och med på mittfälten på motorvägarna.
Identifiering
ur marken och rotstyckena avlägsnas så noggrant som
möjligt, för de kan skjuta nya skott de kommande åren.
Vresrosen är en 0,5–1,5 meter hög flerårig buske. Vresrosens
blad är glänsande, mörkgröna och fårade, vilket gett rosen
dess namn. På hösten blir bladens färg gul. På stammarna
och kvistarna finns det tätt med raka taggar av olika storlek
och växten blommar i juli – augusti med stora (6–9 cm)
mörkröda, ljusröda eller vita blommor. Nyponen är stora,
röda och formade som rovor.
Enbart en klippning ger fart åt vresrosen att växa och
skjuta rotskott. Det lönar sig att bereda sig på en
bekämpning under flera år på varandra, för att hela
vegetationen ska kunna utrotas. Då de taggiga växterna
hanteras är det skäl att skydda huden mot skråmor och
sticksår exempelvis med rejäla handskar.
Det är bra att skilja vresrosen från nyponrosen (Rosa dumalis),
som hör till de ursprungliga arterna, där taggarna växer
glesare och är böjda. Blommorna är
skirt ljusröda och nyponen ovala.
Vresrosen nyponen är stora,
röda och formade som rovor.
Bekämpning
Det lönar sig att inleda bekämpningen medan buskarna
ännu är små. De småväxta vegetationerna kan lätt dras
upp med rötterna. Stora vegetationer kan förgöras genom
att man kapar dem vid roten till exempel med en sekatör
eller röjningssåg. Efter kapningen ska rotverket grävas upp
Det lönar sig att inleda bekämpningen medan buskarna ännu är små. De
småväxta vegetationerna kan lätt dras upp med rötterna.
I svåra fall, där vresrosvegetationen brett ut sig och blivit
stor, har utrotningen gjorts maskinellt med hjälp av en
traktor. Också en maskinell utrotning kräver upprepningar och kontroll för det kan bli kvar stycken av rötterna i
marken.
Veterligen har man inte prövat att använda bekämpningsmedel i Finland, men i svåra fall kunde det vara en möjlig
bekämpningsmetod. Tillverkarens bruksanvisningar ska
följas noggrant. En kemisk bekämpning rekommenderas
inte nära vattendrag, för den kan vara farlig för organismerna i vattnet.
Ytterst viktigt är det att få allmänheten medveten om
att vresrosen är menlig och att förhindra uppkomsten av
förvildade vegetationer. Man borde undvika att plantera
vresros och andra främmande arter som rymmer och i
stället gynna endemiska växtarter.
I Hangötrakten har vresrosen spritt sig till ett synnerligen vidsträckt område och
man har varit tvungen att utrota vegetationerna maskinellt.
Vresrosen
– ett hot mot kustens flora
Vresrosen (Rosa rugosa) är en främmande art som
förts in från Sydostasien i början av 1900-talet, och som
sprider sig särskilt i skärgården och på havsstränderna.
Sandstränderna och strandängarna vid havet är skyddade
naturtyper enligt naturvårdslagen och därför hotar
vresrosen inte endast enskilda växtarter, utan hela
biotoper. På grund av sin härdighet tar arten livsrum från
andra ursprungliga arter, och när de är som värst kan de
enhetliga och täta vegetationerna omfatta flera hektar.
Denna broschyr innehåller baskunskap om vresrosen och om
hur den kan bekämpas. Vresrosen är en främmande art som
som sprider sig särskilt i skärgården och på havsstränderna.
Fastän förekomsterna i Sydvästra Finland inte är
alarmerande stora, är det aktuellt att inleda förebyggande
bekämpningsåtgärder.
Ytterst viktigt är det att få allmänheten medveten om
att vresrosen är menlig och att förhindra uppkomsten av
förvildade vegetationer. Man borde undvika att plantera
vresros och andra främmande arter som rymmer och i
stället gynna endemiska växtarter.
Läs mera: www.miljo.fi/frammandearter
Fotot: Natalia Räikkönen, Maarit Jokinen, Marjo Kekki, Terhi Ryttäri,
Minna Uusiniitty-Kivimäki
Uppgifter om förekomster av vrestrosa kan anmälas:
(fram till 31.12.2009)
Satakunta
Projektkoordinator Marjo Kekki, gsm 050 433 9906
e-mail: [email protected]
Sydvästra Finlands miljöcentral, Satakunta filial i Björneborg
Valtakatu 6, 28100 Björneborg
Naturvårdslagen (NaturvårdsL 43§) förbjuder att arter av främmande ursprung släpps ut i naturen, om det finns anledning att
befara att det ger upphov till ett permanent bestånd av dem.
Vresrosen är lätt att sköta och därför finner man den
planterad i många parker, trädgårdar och till och med på
mittfälten på motorvägarna. Det är arbetsdrygt att utrota
en förvildad vresrosvegetation som spritt sig. Man borde
undvika att plantera den speciellt i kustområdena.
Varsinais-Suomi
Projektkoordinator Natalia Räikkönen, gsm 040 769 9043
e-mail: [email protected]
Sydvästra Finlands miljöcentral
PL 47, 20801 Åbo
Vresrosen
– ett hot mot kustens flora
