Svensk Förening för Transfusionsmedicin
Version: 2.0
Handbok för blodcentraler
Datum: 2006-01-30
Kap. 8: Antikroppsundersökning
Huvudansvariga: Johanna Strindberg, Jan Säfwenberg
KAPITEL 8
ERYTROCYTANTIKROPPSUNDERSÖKNING
Grundversion 2.0 utgiven 2006-01-30
Förslag till ändringar senast 2006-12-01 till
[email protected]
HB-kap. 8v2.0-2006.doc
1 (12)
Svensk Förening för Transfusionsmedicin
Version: 2.0
Handbok för blodcentraler
Datum: 2006-01-30
Kap. 8: Antikroppsundersökning
Huvudansvariga: Johanna Strindberg, Jan Säfwenberg
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid
3
1
Definitioner
2
Faktorer av betydelse vid antikroppsundersökning
2.1
Syfte
2.2
Blodprov
2.3
Testerytrocyter
3
3
3
3
3
Metoder
3.1
Antikroppsscreening
3.2
Antikroppsidentifiering
4
4
4
Kontroller
4.1
Externa kvalitetskontroller
4.2
Interna kontroller
4
4
4
5
Antikroppsscreening
5.1
Antikroppsscreening - användningsområden
5
5
6
Antikroppsidentifiering
6.1
Antikroppsidentifiering
6.2
Kvantifiering
6.3
Hemolytisk transfusionsreaktion
6
6
6
7
7
Direkt antiglobulintest
7.1
Indikationer
7.2
Utredning vid positivt DAT
7
7
7
8
Avläsning, protokollföring, bedömning, uttolkning och besvarande
8.1
Avläsning
8.2
Protokollföring
8.3
Bedömning, uttolkning och besvarande
7
7
8
8
9
Referenser
8
Bilaga 1
Bilaga 2
Tabell: Interna kontroller
Laboratorieundersökningar vid hemolytisk transfusionsreaktion
HB-kap. 8v2.0-2006.doc
9
10
2 (12)
Svensk Förening för Transfusionsmedicin
Version: 2.0
Handbok för blodcentraler
Datum: 2006-01-30
Kap. 8: Antikroppsundersökning
Huvudansvariga: Johanna Strindberg, Jan Säfwenberg
1
DEFINITIONER
Se kap. 17.
Med antikroppar avses i detta kapitel antikroppar mot erytrocyter.
2
FAKTORER AV BETYDELSE VID ANTIKROPPSUNDERSÖKNING
2.1
Syfte
Syftet med antikroppsundersökning är att upptäcka kliniskt betydelsefulla irreguljära
erytrocytantikroppar.
2.2
Blodprov
Vid provtagning ska riktlinjer i SOSFS 1989:38 avseende såväl märkning av rör och
remiss samt identitetskontroll följas.
2.2.1
Provets ålder vid antikroppsundersökning bör vara högst 5 dagar.
2.2.2
Prov skall förvaras vid 2-6 oC då undersökning inte pågår.
2.2.3
Plasma och serum har utvärderats som likvärdiga vad gäller påvisande av
erytrocytantikroppar. Fortsättningsvis anges plasma.
2.3
Testerytrocyter
2.3.1
Testerytrocyter ska väljas så att de täcker in de flesta antigen mot vilka antikroppar
av klinisk betydelse förekommer, se tabell nedan. De olika testerytrocyterna ska,
resp. bör, tillsammans ha följande antigen:
System
Antigen som testerytrocyterna - ska ha
- bör ha
D, C, c*, E*, e*
CW
K, k
Kpa
Fya *, Fyb *
Jka *, Jkb *
S*, s*, M
Rh
Kell
Duffy
Kidd
MNS
* = testerytrocyter som saknar det antitetiska antigenet bör väljas.
Testerytrocyterna bör sakna HLA associerade antigen (Bg)
2.3.2
Testerytrocyternas fenotyp ska vara bestämd med två vid olika tillfällen tagna prov
och om möjligt med olika reagens.
2.3.3
Erytrocyter från flera givare ska inte blandas.
HB-kap. 8v2.0-2006.doc
3 (12)
Svensk Förening för Transfusionsmedicin
Version: 2.0
Handbok för blodcentraler
Datum: 2006-01-30
Kap. 8: Antikroppsundersökning
Huvudansvariga: Johanna Strindberg, Jan Säfwenberg
2.3.4
CE-märkta förvaringslösningar: Följ fabrikantens anvisningar.
Erytrocytsuspension i isoton koksaltlösning eller LISS är hållbar två dygn vid
2-6 oC. Suspension av erytrocyter i egen plasma (ACD- eller CPD-blod) är hållbar i
två veckor vid 2-6 oC. Förvaring av testerytrocyter på annat sätt måste valideras.
3
METODER
3.1
Antikroppsscreening
Indirekt antiglobulintest med erytrocyter i lågjonlösning, IAT/LISS, påvisar de flesta
antikroppar av klinisk betydelse och är standardteknik. IAT/LISS kan utföras med
kolonnseparation, (t.ex. gelteknik), rörteknik eller fast-fas-teknik. De serologiska
tekniker som används vid antikroppsscreening ska kunna påvisa irreguljära
antikroppar med en känslighet som minst motsvarar IAT/LISS i rörteknik.
3.2
Antikroppsidentifiering
Vid antikroppsidentifiering är IAT/LISS standardteknik. Andra serologiska tekniker
som kan användas är koksaltteknik, IAT/NISS, IAT/PEG och enzymteknik.
4.
KONTROLLER
4.1
Externa kvalitetskontroller
Alla ska delta i externa kvalitetskontrollprogram motsvarande omfattningen av den
egna verksamheten.
4.2
Interna kontroller
Interna benämns de kontroller som utförs inom verksamheten, oavsett syften.
Bilaga 1 visar kontroller i tabellform.
4.2.1
Ankomstkontroll utförs vid leverans av reagens för att säkerställa att den utlovade
kvaliteten stämmer med ställda krav. Vid vidaredistribution inom region eller län
behövs ingen ytterligare ankomstkontroll. De blodcentraler som ej utför egen
ankomstkontroll på varan ska ha kopior på dokumentationen.
Ankomstkontroll av kommersiella CE-märkta testerytrocyter är ej ett krav. Vid
ankomst av testerytrocyter framställda vid annan blodcentral utförs stabilitetstest, se
nedan.
4.2.2
Beredningskontroll utförs vid beredning av egna framställda testerytrocyter för att
säkerställa att förväxling ej har skett.
4.2.3
Regelbunden stabilitetstest av testerytrocyter vid antikroppsscreening ska utföras,
dock minst en gång per vecka. Dokumenterade rutiner för hur blodcentralen kan
spåra och utföra omtestning ska finnas.
I kontrollen används en svag antikropp, reaktionerna ska ej vara starkare än ++.
Skillnad mellan testerytrocyter som har respektive saknar det antitetiska antigenet
bör synas.
Dokumenterade rutiner för hur avvikande känslighetskontroll hanteras ska finnas.
HB-kap. 8v2.0-2006.doc
4 (12)
Svensk Förening för Transfusionsmedicin
Version: 2.0
Handbok för blodcentraler
Datum: 2006-01-30
Kap. 8: Antikroppsundersökning
Huvudansvariga: Johanna Strindberg, Jan Säfwenberg
4.2.4
Metodkontroll vid antikroppsscreening: Positiv kontroll ska ingå vid varje
laboration. Den positiva kontrollen bör ge ++ reaktion med testerytrocyter
med fullstarkt antigen.
4.2.5
Metodkontroll vid antikroppsidentifiering: Om provet ger genomgående positiva
reaktioner med testerytrocyterna, ska test med autologa erytrocyter som negativ
kontroll utföras i aktuella tekniker.
Vid IAT med rörteknik skall sensibiliserade kontrollerytrocyter tillsättas vid negativ
reaktion för att kontrollera att använt AHG/anti-IgG är aktivt.
Vid IAT/PEG ska positiv kontroll ingå vid varje laboration, antikroppen som
används ska vara utprovad så att PEG krävs för att tydligt visa förstärkt reaktivitet.
Vid enzymteknik ska positiv kontroll ingå vid varje laboration, antikroppen som
används ska vara utprovad för att visa tydligt förstärkt reaktivitet med enzymbehandlade testerytrocyter.
4.2.6
Kontroller vid fenotypsbestämning. Vid rörteknik eller annan teknik där reagens
tillsätts skall positiv och negativ kontroll ingå i varje laboration. Testerytrocyten i
den positiva kontrollen ska ha motsvarande antigen i enkel dos. Om reagens finns i
kolonnerna räcker det med ankomstkontroll. Om allt blir positivt; kontrollera
patientens erytrocyter med AB kontrollreagens (plasma från en icke immuniserad
AB individ) för att se om spontanagglutination föreligger.
4.2.7
Kontroll vid titerbestämning bör utföras vid varje laboration genom att prov med
känd titer analyseras parallellt, antingen ett tidigare titrerat prov från samma patient
eller ett prov med känd titer.
4.2.8
Kontroll vid DAT. Vid positiv DAT ska AB-kontrollreagens användas för att avslöja
ev. spontanagglutination. Vid negativ DAT med rörteknik ska sensibiliserade
kontrollerytrocyter tillsättas för att visa att AHG/anti-IgG är aktivt.
4.2.9
Statistisk jämförelse av antikroppsfynd mellan olika tidsperioder bör utföras som
kontroll för att t.ex. avslöja metodglidning eller undersöka ev. effekt av införd ny
teknik.
5
ANTIKROPPSSCREENING
Antikroppsscreening kallas den orienterande antikroppsundersökning som utförs för
att upptäcka kliniskt viktiga irreguljära erytrocytantikroppar. Vid positivt utfall ska
antikroppsidentifiering utföras.
5.1
Antikroppsscreening - användningsområden
Antikroppsscreening ska utföras vid blodgruppering av prov från patienter och prov
från den förebyggande mödravården. Den kan även utföras som enskild
undersökning.
HB-kap. 8v2.0-2006.doc
5 (12)
Svensk Förening för Transfusionsmedicin
Version: 2.0
Handbok för blodcentraler
Datum: 2006-01-30
Kap. 8: Antikroppsundersökning
Huvudansvariga: Johanna Strindberg, Jan Säfwenberg
Antikroppsscreening ska också utföras vid blodgruppering av prov från blodgivare
vid nyanmälan samt efter graviditet och transfusion för att undvika att kliniskt
viktiga irreguljära erytrocytantikroppar i plasma transfunderas till patient.
Se kap. 7.
5.1.1
Antikroppsscreening ingår i BAS-test och kan komplettera MG-test.
Se kap. 9.
6
ANTIKROPPSIDENTIFIERING
6.1
Antikroppsidentifiering
Antikroppsidentifiering ska utföras av laboratorium med kompetens för detta.
Positivt resultat vid antikroppsscreening eller förenlighetsprövning samt oväntat
positiv reaktion vid plasma/serumgruppering kan föranleda antikroppsidentifiering.
6.1.1
För identifiering ska en panel av testerytrocyter av blodgrupp O användas, så utvald
att så många antikroppar som möjligt ger unika mönster med de olika
testerytrocyterna.
6.1.2
Val av metod beror på vilken antikroppsspecificitet som misstänks. Grundregel är att
identifiering görs med samma metod som användes då misstanken uppkom.
Erfarenheten hos den som bedömer identifieringen avgör sedan om ytterligare
komplettering med andra metoder bör göras, regler för detta kan inte ges.
6.1.3
För att ett antikroppsfynd skall betraktas som alloantikropp krävs att patienten
saknar det antigen antikropparna är riktade mot. Vid fenotypsbestämning ska
fabrikantens rekommendation följas, avvikelse från denna ska valideras.
6.1.4
För att säkert bevisa en irreguljär erytrocytantikropp krävs tre positiva och fyra
negativa reaktioner, där de testerytrocyter som har antigenet ger positiv reaktion och
de som saknar antigenet ger negativ reaktion. Sannolikheten är då >95% att
specificiteten stämmer. Om fler antikroppar förekommer samtidigt, ska varje
antikropp bevisas med tre positiva reaktioner och fyra negativa.
6.1.5
Genomisk typning kan vara värdefull i vissa fall, t.ex. hos multitransfunderade
patienter eller vid DAT-positivitet där endast IAT-teknik finns att tillgå vid
fenotypsbestämning.
6.2
Kvantifiering
Bestämning av antikroppshalt för kliniskt betydelsefulla antikroppar bör ske under
graviditet och i samband med ABO-oförenliga transplantationer.
6.2.1
Semikvantitativ titerbestämning: Plasma späds i en geometrisk spädningsserie med
fosfatbuffrad koksaltlösning (PBS). Varje spädningssteg undersöks med
testerytrocyt enligt nedan med IAT/LISS.
6.2.2
Titer anges som det sista spädningssteg som ger en klart positiv reaktion, minst +.
(Exempel: spädning 1:16 ger titer 16).
HB-kap. 8v2.0-2006.doc
6 (12)
Svensk Förening för Transfusionsmedicin
Version: 2.0
Handbok för blodcentraler
Datum: 2006-01-30
Kap. 8: Antikroppsundersökning
Huvudansvariga: Johanna Strindberg, Jan Säfwenberg
6.2.3
Titerbestämning under graviditet ska utföras mot testerytrocyter från givare som har
även det antitetiska antigenet ifråga. IAT/LISS ska användas. Samma testerytrocyt
bör användas varje gång.
6.2.4
Kvantifiering utförd med flödescytometri eller annan teknik som använder
internationell standard, ger möjlighet att svara med mätvärde, vilket ger exaktare
information än semikvantitativ titerbestämning.
6.3
Hemolytisk transfusionsreaktion
Laboratorieundersökningar vid misstanke på hemolytiska transfusionsreaktioner,
se Bilaga 2.
7
DIREKT ANTIGLOBULINTEST, DAT
7.1
Indikationer
DAT utförs med bredspektrigt AHG vid anemiutredning och misstanke på hemolys,
om reaktion med egna erytrocyter utfaller positivt, vid transfusionsreaktion och efter
ABO-oförenlig stamcellstransplantation och minor ABO-inkompatibel organtransplantation samt vid frågeställningen ’bilirubinstegring hos nyfött barn’.
7.2
Utredning vid positivt DAT
Om DAT är positivt bör provet utredas med monospecifika reagens: Anti-IgG och
anti-C3d, samt ev. anti-IgM, anti-IgA och anti-C3c. Undantag är barn < 4 månader.
8
AVLÄSNING, PROTOKOLLFÖRING, BEDÖMNING, UTTOLKNING OCH
BESVARANDE
8.1
Avläsning
Både okulär och maskinell avläsning förekommer. Vid okulär avläsning ska den
som har satt provet avläsa, dokumentera reaktionsmönstret, datera och signera
undersökningen. Vid maskinell avläsning ska full spårbarhet finnas till utrustning,
reaktionsmönster, datum samt ansvarig för undersökningen.
8.1.1
Gradering av agglutinationsreaktioner måste vara noga fastställd och enhetlig inom
laboratoriet och inom regionen.
Avläsningsmall:
++++
i mikrokolonn teknik: alla erytrocyter ligger överst i kolonnen
i rörteknik: ett enda agglutinat
i fast fas: alla erytrocyter kläder hela brunnen i ett jämnt lager,
+++
i mikrokolonn teknik: de flesta erytrocyterna ligger överst i kolonnen
i rörteknik: flera stora agglutinat
i fast fas: de allra flesta erytrocyterna kläder brunnens yta, några enstaka kan ligga
mitt i brunnens botten
HB-kap. 8v2.0-2006.doc
7 (12)
Svensk Förening för Transfusionsmedicin
Version: 2.0
Handbok för blodcentraler
Datum: 2006-01-30
Kap. 8: Antikroppsundersökning
Huvudansvariga: Johanna Strindberg, Jan Säfwenberg
++
i mikrokolonn teknik: erytrocyter spridda i kolonnen
i rörteknik: medelstora agglutinat och en del fria erytrocyter
i fast fas: övervägande delen av erytrocyterna kläder brunnens yta, men en mindre
del ligger mitt i brunnens botten
+
i mikrokolonn teknik: huvudparten av erytrocyterna ligger i kolonnens botten, men
en del ligger en bit upp i kolonnen
i rörteknik: ett flertal små agglutinat och många fria erytrocyter,
i fast fas: en knapp av erytrocyter framträder tydligt mitt i brunnens botten, men en
del kläder brunnens yta
-
i mikrokolonn teknik: alla erytrocyter ligger i kolonnens botten
i rörteknik: alla celler fria i suspensionsmediet,
i fast fas: alla erytrocyter ligger i en knapp mitt i brunnens botten
8.2
Protokollföring
För varje undersökning ska i protokollet anges lab.nummer, undersökningsdatum,
metod, använda teknik(er) och testerytrocyter, reaktionsmönster samt signatur för
den som har avläst och registrerat reaktionerna. Använda kontroller och resultat av
dessa kan anges i protokollet eller vara spårbara till annat protokoll. Spårbarhet till
relevanta remissuppgifter skall säkerställas. Resultatet ska registreras i
bloddatasystemet.
8.3
Bedömning och besvarande
Ansvarig läkare eller biomedicinsk analytiker med behörighet för uppgiften ska
bedöma resultatet av antikroppsidentifieringen och utforma svar. Svaret kan vid
behov kompletteras med transfusionsråd, t.ex. val av blod vid transfusion, noggrann
övervakning rekommenderas, blodet bör ges med blodvärmare.
Svaret ska registreras i bloddatasystemet.
HB-kap. 8v2.0-2006.doc
8 (12)
Svensk Förening för Transfusionsmedicin
Version: 2.0
Handbok för blodcentraler
Datum: 2006-01-30
Kap. 8: Antikroppsundersökning
Huvudansvariga: Johanna Strindberg, Jan Säfwenberg
9
REFERENSER
Mollison PL, Engelfriet CP, Contreras M. Blood Transfusion in Clinical Medicine,
10th ed. Oxford, Blackwell Science Ltd, 1997.
Issitt PD, Anstee DJ. Applied Blood Group Serology, 4th ed. Durham NC,
Montgomery Scientific Publications, 1998.
AABB Technical Manual. Bethesda MD, American Association of Blood Banks,
senaste upplagan.
Guide to the preparation, use and quality assurance of blood components,
Strasbourg, Council of Europe Publishing, senaste upplagan.
Huvudansvariga
Version 1.0 1984:
Version 1.1 1995:
Version 2.0 2005:
HB-kap. 8v2.0-2006.doc
Gudrun Liedén
Gudrun Liedén
Johanna Strindberg, Jan Säfwenberg
9 (12)
Svensk Förening för Transfusionsmedicin
Version: 2.0
Handbok för blodcentraler
Datum: 2006-01-30
Kap. 8: Antikroppsundersökning
Huvudansvariga: Johanna Strindberg, Jan Säfwenberg
BILAGA 1.
Tabell: Interna kontroller
Typ av kontroll
Frekvens
Kommentar
Ankomstkontroll av
reagens, ny batch
Vid ankomst
Positiv kontroll: testerytrocyt som har antigenet
och det antitetiska antigenet
Negativ kontroll: testerytrocyt som saknar
antigenet.
Beredningskontroll av Vid beredning
egna testerytrocyter
Förväxlingskontroll.
Stabilitetstest av egna
testerytrocyter
Minst en gång
per vecka
Positiv kontroll: ”svag” antikropp som ger ++
reaktioner.
Antikroppsscreening
Varje laboration Positiv kontroll: ”svag” antikropp som ger ++
reaktioner.
Vid genomgående positiva reaktioner utförs som
negativ kontroll test med autologa erytrocyter i
aktuell teknik.
Antikroppsidentifiering
- med IAT/PEG
Varje laboration Positiv kontroll som kräver PEG för att visa
förstärkt reaktivitet.
- med enzymteknik
Varje laboration Positiv kontroll som kräver enzym för att visa
förstärkt reaktivitet.
Kontrollreagens vid genomgående positiva
reaktioner.
Fenotypsbestämning
- vid rörteknik och
när reagens tillsätts
i t.ex. gel
Varje laboration Positiv kontroll: testerytrocyt som har antigenet
och det antitetiska antigenet,
negativ kontroll: testerytrocyt som saknar
antigenet
Titerbestämning
Varje laboration Prov med känd titer analyseras parallellt.
DAT
Varje laboration Kontrollreagens vid genomgående positiva
reaktioner.
IAT och DAT
med rörteknik
Varje laboration Till rör med negativ reaktion sätts
sensibiliserade kontrollerytrocyter
HB-kap. 8v2.0-2006.doc
10 (12)
Svensk Förening för Transfusionsmedicin
Version: 2.0
Handbok för blodcentraler
Datum: 2006-01-30
Kap. 8: Antikroppsundersökning
Huvudansvariga: Johanna Strindberg, Jan Säfwenberg
BILAGA 2.
LABORATORIEUNDERSÖKNINGAR VID HEMOLYTISK TRANSFUSIONSREAKTION
En antigen-antikroppsreaktion mellan erytrocyter och antikroppar i cirkulationen på en
människa (in vivo) leder i allmänhet till förkortad erytrocytöverlevnad. I vissa fall kan den ge
akuta sjukdomssymtom (ångest, oro, bröst- och ländsmärtor, blodtrycksfall, frossa, feber,
andnöd, chock, hemoglobinuri) och skada på flera organ (fr.a. njurar). Särskilt vid ABO
inkompatibilitet kan livshotande reaktion inträffa.
Laboratorieundersökningar vid misstanke på akut hemolytisk transfusionsreaktion
Vid inträffad akut transfusionsreaktion ska blodprov från patienten taget efter transfusionen,
samt den blodpåse som innehållit de erytrocyter som misstänks ha orsakat reaktionen, sändas
till blodcentralen snarast möjligt. Använd BIS blankett 0, eller motsvarande typ av
specialremiss, som protokoll.
Om reaktionen rapporteras vara allvarlig, eller om nedanstående undersökningar tyder på
transfusion av inkompatibla erytrocyter (t.ex. hemolys, positivt DAT i prov taget efter
transfusion, oförenlig ABO grupp i transfunderad erytrocytenhet), ta omedelbart kontakt med
jourhavande läkare på blodcentralen för ställningstagande till ev. akuta åtgärder.
Av anvisningarna nedan bör punkt 1-4 göras så snart provet och blodpåsen nått blodcentralen.
Dessa punkter bör vara slutförda före nästa transfusion.
1. Inspektera blodpåsen. Vid misstanke om hemolys eller annan grav avvikelse, tag prov från
blodpåsen och prov från lika gammal erytrocytenhet i lagret, centrifugera rören och jämför
ovanskiktets färg. Om det föreligger kraftig hemolys eller annan färgförändring i prov från
den transfunderade påsen, meddela blodcentralens läkare. Undersök hur blodenheten har
förvarats och transporterats före transfusion.
2. Jämför färgen på plasma i prov från patienten taget före och efter transfusionen. Vid
hemolys är plasma i prov taget efter transfusion påtagligt rödare, brunare eller gulare.
3. Gör DAT på prov före och efter transfusionen. Vid positiv DAT ska förekomst av
blandbild bedömas.
Eluering kan ge värdefull information. Antikroppar hos patienten som bundits till
transfunderade erytrocyter kan lossas från dessa, elueras, och i eluatet kan en ev.
antikropp påvisas.
4. Utför ABO och RhD gruppering på erytrocyter från patienten tagna före och efter
transfusion samt på erytrocyter från blodpåsen. Jämför med tidigare grupperingsresultat
och bedöm ev. avvikelser.
Utför MG-test med LISS/IAT mellan givna erytrocyter och plasma från patienten före och
efter transfusionen.
5. Utför antikroppsscreening på plasma från patienten före och efter transfusionen. Eftersom
antikroppshalten i prov efter transfusion kan vara lägre än i prov före (antikroppar kan
sitta bundna till transfunderade givarerytrocyter) bör ev. antikroppsidentifiering göras på
prov taget före transfusionen. Om material saknas för detta, gör identifiering på prov taget
efter transfusionen.
HB-kap. 8v2.0-2006.doc
11 (12)
Svensk Förening för Transfusionsmedicin
Version: 2.0
Handbok för blodcentraler
Datum: 2006-01-30
Kap. 8: Antikroppsundersökning
Huvudansvariga: Johanna Strindberg, Jan Säfwenberg
Laboratorieundersökningar vid misstanke på fördröjd hemolytisk transfusionsreaktion
Om patienten vid tidigare tillfälle har bildat antikroppar, som inte kan påvisas vid antikroppsscreening inför den aktuella transfusionen, och om motsvarande antigen finns på de
transfunderade erytrocyterna, kan transfusionen leda till en kraftigt ökad bildning av dessa
antikroppar. De blir i regel påvisbara efter 4 - 7 dagar. Vanligen debuterar symtomen efter 7-8
dygn, men symtomdebut från 4 dygn upp till 3 veckor förekommer. Symtom är anemi,
ikterus, eventuellt feber och njursvikt. Bild som vid autoimmun hemolytisk anemi (AIHA)
kan utvecklas.
Laboratorieundersökningar vid blodcentralen är DAT inklusive ev. eluering, antikroppsscreening och antikroppsidentifiering. Om DAT eller antikroppsscreening utfaller positivt,
kontrollera om patienten har fått erytrocyttransfusion den senaste månaden.
HB-kap. 8v2.0-2006.doc
12 (12)
