På Arnäsbacken låg en av landets nordligaste gårdar under

VID HAVET
⌘
ARNÄSBACKEN
LÄTTLÄST
Namnen på platserna här omkring
visar att det varit hav här.
Sjön Öfjärden i närheten
visar att den varit en del av havet,
en fjärd.
Människorna som först levde här
var säljägare och fiskare.
Deras gamla gravrösen ligger
på Tornbergsberget och i Frösta.
Efter det att den stora inlandsisen smält bort
har landet höjt sig med 10 meter.
När landet höjdes kom ny mark fram
som var lätt att odla
och fin för djur att beta på.
På Arnäsbacken låg en av landets nordligaste
gårdar under järnåldern. Här handlades med bland
annat pälsvaror i kontakt med forntida städer i
Mälardalen. Vid Arnäs möts olika byggnadsskick.
En flertusenårig tradition med långhus ersattes
på 900-talet med små ramverkshus. Liknande
ramverkshus fanns i Birka i Mälardalen och
Hedeby i Danmark.
Senare under järnåldern levde människorna
gott på jordbruk och boskapsskötsel.
De kunde spara mat
och även byta varor med andra.
LÄTTLÄST
Vid Arnäsbacken låg en stor gård
under järnåldern
mellan år 600 och år 1000 efter Kristus
På gården fanns så kallade långhus,
där både människor och djur bodde.
Långhus var vanliga på den tiden.
På 900-talet började människorna
bygga nya mindre hus här, ramverkshus.
Djuren delade inte längre hus med människorna.
På åsen kan du se tolv grunder
efter husen.
Längst bort ligger tio gravhögar
och tre stensättningar, låga gravar av sten.
På gravfältet ligger människor begravda
som bodde här på åsen.
ARNÄSBACKEN
Vikessjön
Ravesta
Under järnåldern låg Arnäsbacken
på en udde delvis omgiven av
vatten. Kanske såg det ut så här
när besökande anlände båtledes.
Arnäsbygden ligger idag i en vidsträckt dalgång i ett småkuperat
landskap. När gården anlades
kring 600-talet var här en öppen
fjärd där båtar passerade.
Landhöjningen är stor i dessa delar av Norrland. För 1000 år
sedan låg stranden omkring 10 meter högre än idag. Då var
dagens insjö Öfjärden en fjärd som sträckte sig mot havet i
sydöst. Arnäsbacken låg på en udde i fjärden.
Stenålderns säljägare
Går vi tillbaka till stenåldern är bilden mer dramatisk.
Under den tid människor började bosätta sig längs kusterna
för 5000-6000 år sedan låg stranden ca 40-50 meter högre
än nu. Boplatser från dessa avlägsna tider har undersökts
både söderut vid Bjästamon liksom vid Lilla Mosjön i norr.
Fynden tyder på att det var säljägare och fiskare som höll till
ute vid den forntida kusten. Spår av spannmål hittades och
det kan inte uteslutas att jägarna kände till sädesodling.
9000 f Kr4000 f Kr-1800 f Kr JÄGARSTENÅLDER
BONDESTENÅLDER
Under bronsåldern begravdes vissa avlidna i gravrösen på
bergshöjder. Man kan se sådana rösen i Arnäsbygden, österut
på Tornbergsberget liksom norrut vid det fornnordiskt
klingande Frösta. Bronsålderns gravar ligger på minst 30
meters höjd över havet. Spår från människornas boplatser har
hittats i anslutning till de forntida fjärdarna. Rösegravarna
syntes väl på bergens krön och var kanske en markering till
nykomlingar att landet var bebott.
500 f Kr-500 e Kr ÄLDRE JÄRNÅLDER
Förromersk järnålder 500-0 • Äldre romersk järnålder 0-200 • Yngre romersk järnålder 200-400
Åkermark
Arnäsbacken
BY THE SEA
Today, the Arnäs region is situated in an extensive long valley, but when
it was first settled in around the 7th century, the area was an open bay.
The change was caused by significant land elevation in these parts of
Norrland. Some 1,000 years ago, the shore was about 10 m higher than it
is today. When land was produced through elevation, more fields could be
cultivated and there was more pasture-land for cattle. The region was in
all probability prosperous during the Iron Age, benefiting from agriculture
and the raising of stock as well as trade and produce from the sea.
AM MEER
När alltmer land frilades genom landhöjningen blev förutsättningarna för jordbruk och boskapsskötsel allt bättre.
De grunda fjärdarnas bottnar med bördiga sediment blev
till frodiga sankängar med fint kreatursbete. Sand och
lerbottnarna kunde odlas och järnålderns kustbönder sådde
korn. Kornbröd och kornmjölsgröt var mat som kunde
mätta när kött- och fiskdieten sinade. Det var nog en
välmående bygd här vid havet. Bönderna hade jordbruk och
boskapsskötsel som grundtrygghet och till detta även fångst
från hav och skog samt handel.
1800 f Kr-500 f Kr BRONSÅLDER Moberget
Hallbacken
Gravfält
Bronsålderns rösebyggare
Bondebygden grundas
N
Arnäsbygden liegt in einem weit auseinandergezogenen Tal. Als der Hof
um das 7. Jahrhundert herum errichtet wurde, befand sich hier eine offene
Bucht. Das ist darauf zurückzuführen, dass die Erhebung des Festlandes
in diesen Bereichen Nordschwedens besonders groß ist. Vor 1000 Jahren
lag das Ufer noch 10 Meter höher als heute. Die Erhebung des Festlandes
hatte zur Folge, dass mehr angebaut werden konnte und die Tiere größere
Weideflächen zur Verfügung hatten. Während der Eisenzeit handelte
es sich hierbei wahrscheinlich um eine wohlhabende Gegend, die von
Ackerbau, Viehzucht sowie Handel und Fischen im Meer lebte.
500 e Kr-1050 e Kr
YNGRE JÄRNÅLDER
Folkvandringstid 400-550 • Vendeltid 550-800 • Vikingatid 800-1050
1050 e Kr MEDELTID 1500 e Kr
HISTORISK TID
Husgrunder
Arnäsvall
Under 600-800-tal fanns här ca 85
kvm stora långhus, indelade i två
eller tre rum. Härden låg i mitten.
Under 900-tal övergavs
alla långhus utom ett
på Arnäsbacken. Man
byggde istället ca 44
kvm stora ramverkshus
med ett rum och härden
i ett hörn.
i
Bostadsområde
Arnäs kyrka
One of the country’s most northerly farms during the Iron Age was
situated on this hill, called Arnäsbacken. Exchanges of furs and other
goods took place here, in contacts with the ancient towns of the Lake
Mälaren valley region. Different kinds of construction methods meet here
as well. The thousand-year-old tradition of longhouses was replaced in the
10th century by smaller framework houses similar to those found in Birka
in Sweden and Hedeby in Denmark.
ARNÄSBACKEN
Am Arnäsbacken befand sich während der Eisenzeit einer der nördlichsten
Höfe. Hier wurde Handel mit u.a. Pelzwaren betrieben und zwar durch
Kontakte mit vorgeschichtlichen Städten in Mälardalen. Bei Arnäs treffen
auch viele verschiedene Bauformen aufeinander – eine mehrere tausend
Jahre alte Tradition mit Langhäusern wurde im 10. Jahrhundert mit einer
schwedischen Form von Fachwerkhäusern ersetzt, die es u.a. auf der Insel
Birka im Bereich Mälardalen sowie in Hedeby in Dänemark gab.
Här vid Arnäsbacken anlades en gård med långhus och
förråd under 600-800-tal e Kr. Under 900-tal och senare
började mindre ramverkshus att byggas. Om du följer åsen
kan du se tolv grunder efter de olika husen. De flesta ligger
till höger om stigen och många kan vara svåra att upptäcka.
Gravfält
Längst bort ligger gravfältet med 10 gravhögar och tre stensättningar, låga gravar av sten. Ett par av gravhögarna ser du
nere i slänten. Gravfältet är känt som Sveriges nordligaste
höggravfält. Det användes för begravningar av de som bodde
här på åsen under järnålder.
Öppen fjärd
Under järnåldern var här en öppen fjärd. Det som idag är
Vikessjön i norr är rester efter fjärden, liksom ån som sipprar
fram. Landskapet har förändrats genom landhöjningen.
www.lansstyrelsen.se/vasternorrland
Arnäs socken raä 1,2
Illustrationer Jan Westling • Produktion och kartor R-Info Kultur • 2012
Fornminnesområdet ingår i en samlad kulturbygd med kyrka, prästgård, bevarade
kyrkstallar och tiondebod. Det är av Riksantikvarieämbetet klassat som riksintresse.
JÄRNÅLDERNS HUS
⌘
VARMA SMÅ HUS
LÄTTLÄST
I ett av hantverkshusen daterat till
700-talet fann arkeologer pärlor efter
kvinnohalsband, nålbryne och något som
kan ha varit en stekpanna! Fynden låg
runt härden, så arbetet verkar ha pågått
där. Det fanns också frön av hampa och
lin. Av växternas stjälkar kan man ha
tillverkat fiskelinor, nät, rep och säckar.
Sammantaget ger det en bild av kvinnor
som arbetade vid den öppna elden.
Barnen hjälpte säkert till. Deras små
fingrar kunde trä nålarna av ben.
LÄTTLÄST
På åsen byggde människor en gård
någon gång mellan år 600 och år 800 efter Kristus.
Här finns grunder efter flera små hus
från omkring år 1000
under den tid som kallas järnåldern.
Den största byggnaden
var ett så kallat långhus
där djuren fick ett eget rum.
Människorna bodde i ett annat rum
och hade en eldstad att värma sig vid
och laga mat på.
I flera tusen år hade människorna bott
i så kallade långhus
men i slutet av järnåldern började de
att bo i mindre hus, ramverkshus.
Ramverkshusen höll kvar värme bättre
än de äldre långhusen.
Människorna handlade med varor
från andra platser i Sverige.
Arkeologer har hittat ett viktlod,
som är en våg.
Söderut hade ramverkshus funnits länge.
Det visar att människorna här
visste hur det var på andra platser
i Sverige.
Handelsmän kom till gården och bytte
glas och fina tyger mot kött eller horn.
Människorna odlade också korn, havre och råg.
De hade kor, får och getter.
När nya handelsplatser blev byggda
vid Norrlands kust
slutade människorna här med handel.
Kyrkviken en mil härifrån
kan ha varit en sådan ny handelsplats.
Barnen vallade den bångstyriga koflocken. Korna
var besvärade av bromsar
och flygfän av alla sorter och
drog gärna iväg i full sken.
LONGHOUSES IN THE IRON AGE
På åsen byggdes en gård under
vendeltid, år 600-800 e Kr.
Huvudbyggnaden bestod av den
tidens typiska långhus.
På Arnäsbacken var långhusen i snitt 85 kvm stora och
indelade i två, kanske tre rum. Möjligen stallade man djuren
i huvudbyggnaden. Det fanns även mindre hus på gården
som vävstuga och förråd.
Varför här?
Arnäsgården var kanske en slags utpost i Norrland. Arkeologiska undersökningar visar att det var en gård med
handelskontakter, bland annat med köpstäder i Mälardalen
som Birka. En rad föremål från 700-1100 e Kr bekräftar
kontakter med omvärlden: Importerade bronsspännen,
keramik och ca 1200 pärlor. Pärlorna var från vendel/
vikingatid tillverkade av bland annat bärnsten från Baltikum
och glasfluss. Ett viktlod påträffades som man använde vid
vägning av metall. Sådana viktlod fanns i handelsstäder som
Birka och Kaupang vid Oslofjorden men även österut.
9000 f Kr4000 f Kr-1800 f Kr JÄGARSTENÅLDER
BONDESTENÅLDER
Skinn i utbyte
Undersökningarna tyder på att i utbyte kan man ha erbjudit
bland annat skinn. Ekorre och mård gav vackra skinn.
Hare jagades också för fina vita skinn och sitt goda kött.
Man kan också haft kontakter med jägarfolk som bidrog
med pälsvaror. Läs mer på skylten Samer och handel.
Jordbruk och boskapsskötsel
Jordbruk och boskapsskötsel var den huvudsakliga basen
för födan. På gården fanns framför allt kor, får och getter.
De lämnade mjölk, kött, hudar och av fåren klipptes ull.
Man höll sig också med grisar och någon arbetshäst.
Arkeologer har hittat benrester från dessa djur på gården
både från äldre och yngre järnålder.
Vad man åt
Förkolnade fröer på boplatsen berättar vad man åt. Det
sädesslag som odlades var korn men också havre och råg.
Starr användes till djurfoder. Den tidens sötsaker var
smultron och hallon som påträffats på boplatsen. Barnen
åt sådant och arbetade med att laga nät inne i en särskild
arbetsstuga ingrävd i sluttningen. Se illustrationen!
1800 f Kr-500 f Kr BRONSÅLDER 500 f Kr-500 e Kr ÄLDRE JÄRNÅLDER
Förromersk järnålder 500-0 • Äldre romersk järnålder 0-200 • Yngre romersk järnålder 200-400
During the Vendel era, 600-800 AD, there was a farmstead on this ridge,
with the typical longhouses, smaller store-houses, and weaving house of the
period. The illustration shows how work around the hearth may have been
carried out. Archeological investigations show that this was a farmstead
with trading contacts, including market towns in the Lake Mälaren region,
like Birka. Otherwise, farming and raising stock were the main sources of livelihood.
DIE LANGHÄUSER DIE EISENZEIT
Während der Vendelzeit, 600-800 n. Chr., befand sich auf der Erhebung
ein Hof mit den für diese Zeit typischen Langhäusern, kleineren
Vorratshäusern sowie einer Webstube. Illustrationen zeigen, wie die
Arbeit um die Feuerstätte herum zugehen konnte. Die archäologischen
Untersuchungen deuten darauf hin, dass es sich hierbei um einen Hof
mit Handelskontakten handelte, beispielsweise hatte man Kontakt mit
Kaufstädten wie der Insel Birka in Mälardalen. Ansonsten trugen in der
Hauptsache Ackerbau und Viehzucht zum Auskommen bei.
Norrland från stenålder till medeltid
När inlandsisen drog sig tillbaka befolkades Norrland av jägare/samlare
från väst, öst och syd. Jordbruk och boskapsskötsel prövades på flera
platser under bronsålder/järnålder, kanske som bisyssla till fångst och
insamling. Århundradena kring Kristi födelse fanns stadigvarande
jordbruk vid södra Norrlandskusten. På 1000-talet kristnades Sverige.
Då hade bondebebyggelsen spridit sig ända upp till norra Ångermanlandskusten. I de vidsträckta skogs- och fjälltrakterna levde glesa grupper
av jägare kvar. De hade börjat hålla mindre hjordar av tama renar.
Så småningom blev renskötsel en dominerande näring för inlandets samer.
500 e Kr-1050 e Kr
YNGRE JÄRNÅLDER
Folkvandringstid 400-550 • Vendeltid 550-800 • Vikingatid 800-1050
1050 e Kr MEDELTID 1500 e Kr
HISTORISK TID
Det finns även grunder efter
mindre hus på åsen. Innan de
undersöktes trodde arkeologerna
att de var medeltida.
Det visade sig dock att en del av de mindre husen byggts
redan kring 900-talet e Kr, under järnåldern. Man övergav
således en flertusenårig tradition med stolpburna långhus
för att flytta in i mindre hus, kring 44 kvm, med ett rum.
Sådana hus var byggda på bottenstockar med stående
stolpar. I stolparna var infällda plankor. Dessa hus kallas
ramverkshus. De började byggas mycket tidigare söderut
och var moderna i städer som Birka, Hedeby och Ribe i
Danmark kring 900-talet.
Kontakt med Sveariket
Människorna på Arnäsbacken har som det verkar inspirerats
av städernas byggnadsskick eller om det kom inflyttande
människor med de nya idéerna. I vilket fall visar det nya
byggnadsskicket på att man var i kontakt med Sveariket som
började bildas vid denna tid.
Olika funktioner på gården
Varför ändrade människorna på byggnadssättet? Mindre
hus med stor eldstad ger mer värme och håller också värmen
bättre när elden slocknat. Försök med boende i långhus har
visat att temperaturen sjunker rejält på natten när härdelden
slocknat. Kanske man också ville bo mer ombonat och slippa
lukten av komockor i sovrummet!
Ett långhus bevarat
In på 1000-talet bevarades dock ett av långhusen från
äldre tid. Man ville kanske hålla traditionen vid liv och ha
gästabud i samband med kultiska evenemang. I början av
medeltiden finns inte huset kvar. Sverige var då kristnat och
den hedniska tron övergiven.
Förlorar sin betydelse
Under medeltid verkar Arnäsbacken förlora sin betydelse.
Gården blir från att ha varit en gård med handelskontakter
mer inriktad på jordbruk. Vid denna tid etableras handelsplatser längs norrlandskusten. Kyrkesviken med kapell någon
mil österut kan vara en av dessa platser.
SMALL FRAMEWORK HOUSES
The tradition of building longhouses was abandoned in
Arnäsbacken during the 10th century AD. Instead, smaller
framework houses, with one room, were erected. These had
become the style in towns like Birka and Hedeby, and the
new mode of construction reached Arnäsbacken as well.
During the Middle Ages, the farmstead seems to have lost
its significance regarding trading contacts, turning its focus
to agriculture instead. During this time, trading towns
cropped up along the coast of Norrland.
KLEINE FACHWERKHÄUSER
Im 10. und 11. Jahrhundert n. Chr. hielt man nicht mehr
an der Tradition fest, Langhäuser hier auf Arnäsbacken zu
bauen. Stattdessen erbaute man kleinere, fachwerkähnliche
Häuser mit einem Raum. In Städten wie Birka und Hedeby
waren solche Häuser modern, und diese neue Art des
Bauens erreichte auch diesen Teil des Landes. Während
des Mittelalters scheint Arnäsbacken seine Bedeutung als
Handelsplatz verloren zu haben, der Hof konzentrierte sich
mehr auf den Ackerbau. Handelsplätze entstanden zu dieser
Zeit stattdessen entlang der Küste Nordschwedens.
⌘
ÖRNENS NÄS
SAMER OCH HANDEL
LÄTTLÄST
Arnäs gård låg i en forntida gränsbygd.
Här gick järnålderns nordgräns mot
fångstområden där samer jagade,
fiskade och hade tama renar som
drag- och lockdjur.
Under den tid Arnäsbacken beboddes levde fångstfolk i
Norrlands inland. Det är mycket troligt att Arnäsbackens
handelsmän hade kontakt med jägarna och bytte till sig
skinnvaror, hornprodukter och dun. Varorna fördes sedan
vidare till Birka och andra handelsplatser i Mellansverige.
Därifrån fortsatte sedan utbytet av varor ut över Europa och
så småningom nådde utländska bytesvaror Norden.
1500-åriga namn på samer
Från historiska källor kan man läsa att svearna och samerna var
kända i Europa under första årtusendet e Kr. Handelsutbytet
med pälsverk hade säkert sin betydelse. ”Skridfinnar” och
namn med ”finni” var en beteckning på samer i källorna.
Redan kring år 550 e kr skriver Prokopios från det forntida
9000 f Kr4000 f Kr-1800 f Kr JÄGARSTENÅLDER
BONDESTENÅLDER
Konstantinopel att ”skrithifinnoi” var det enda vilda folket i
Thule. Thule var namnet på Skandinavien.
Skogssamerna
Skogssamerna levde som fiskare och jägare i de stora skogarna
mellan fjäll och hav. De hade ett mindre antal renar till
mjölkning och som dragdjur. Närmaste skogssameland var
några mil från kusten i Anundsjö. Där finns namn som
Renberget och Lappvallen. På den stora stenåldersboplatsen
på Bjästamon finns härdar som visar att samer vistades där
från mitten av 1600-talet in på 1700-talet.
De blå pälsarna
Jordanes hette en lärd germansk skrivare. Han hörde till
goternas stam och skildrar år 551 e Kr en rad olika folk
som bor på ön Scandia. Om ”suehans”, kanske svearna,
säger han: Det är också detta folk, som med sina indirekta
handelsförbindelser med många andra folkstammar, skickar
mörkblå pälsar till romarnas nytta och tjänst. Blå var en
beskrivning för svart på järnåldern och kan syfta på mörka
pälsverk av järv eller kanske björn.
1800 f Kr-500 f Kr BRONSÅLDER 500 f Kr-500 e Kr ÄLDRE JÄRNÅLDER
Förromersk järnålder 500-0 • Äldre romersk järnålder 0-200 • Yngre romersk järnålder 200-400
LÄTTLÄST
Arnäs gård låg långt norrut i Sverige.
Vi tror att människorna på gården
bytte varor med samer.
Varorna kom sedan
till andra handelsplatser
och ut i Europa.
Mycket gamla platser
har namn med ord från naturen
som sjö, näs eller berg.
Platser med namn som slutar med -sta
är oftast mer än tusen år gamla,
som gårdarna Ravesta och Frösta.
I gamla texter från 500-talet
står det om Skridfinnar,
samer som åkte skidor.
Samerna levde på fiske och jakt
i skogarna mellan fjällen och havet.
Namn som slutar på -mark
är mer än 500 år gamla.
Ordet -mark kommer från
det latinska ordet marginal.
Närmaste skogssameland
var några mil från kusten i Anundsjö.
Där finns platser som heter Renberget
och Lappvallen.
På medeltiden flyttade människorna
ut i marginalen,
till platser där ingen bott förut.
Namn på platser med -mark
är mycket vanliga i norra Sverige.
På Bjästamon finns gamla eldplatser
som visar att samer levde där
från mitten av 1600-talet
och in på 1700-talet.
Namnet Arnäs börjar med Ar,
som kan betyda örn eller arin.
Arin betyder grus.
Arnäs var alltså Örnnäset eller Grusnäset.
THE SAMI AND TRADE
Ancient Arnäs bordered on places where the Sami people
hunted, fished, and kept a small number of reindeer. It seems
safe to presume that the tradesmen of Arnäsbacken had contact
with these hunters and exchanged furs, antler products, and
down with them. The goods were taken to market places in
central Sweden, from which they might well be sent on to
the continent, eventually being replaced by foreign articles of
exchange that were taken back to Scandinavia.
Der Hof von Arnäs befand sich in der Antike in einem
Grenzgebiet, dessen Grenze an dem Gebiet entlang lief,
in dem die Samen jagten, fischten und einzelne Rentiere
hielten. Die Kaufleute von Arnäsbackens hatten mit größter
Wahrscheinlichkeit Kontakt mit den Jägern und tauschten ihre
Waren gegen Leder- und Hornprodukte sowie Daunen ein.
Diese Waren wurden dann wiederum weiter zu Handelsplätzen
in Mittelschweden transportiert, und von dort ausgehend
fand bald ein Austausch von Waren in ganz Europa statt.
Irgendwann erreichten ausländische Tauschwaren auch die
nördlichen Länder.
Folkvandringstid 400-550 • Vendeltid 550-800 • Vikingatid 800-1050
1050 e Kr MEDELTID Naturnamn som innehåller sjö, näs, berg och liknande
är ofta mycket gamla. I början av en bosättning när inga
namn fanns hade man omgivningarna som riktmärken.
Så småningom inlemmades de i ett namn.
Ravesta och Frösta
DIE SAMEN UNDER DER HANDEL
500 e Kr-1050 e Kr
YNGRE JÄRNÅLDER
Ortnamn har tillkommit under
olika tider och kan ge vägledning
om när en bygd befolkades.
1500 e Kr
HISTORISK TID
Bebyggelsenamn brukar man kunna placera i tid utifrån
efterleden. Namn med efterleden -sta(d) ”ställe, plats”är oftast
från yngre järnåldern (ca 400-1000 e Kr). De tillhör den
jordbrukande järnåldersbygden av skandinavisk karaktär.
De nordligaste -sta-namnen finns här i Ångermanland
och i Arnäs socken finns fem. Både närliggande Ravesta
och Frösta är sannolikt från järnålder och där finns också
uppgifter om höggravfält. Även ortnamnen visar alltså på att
Ångermanland var den nordligaste utposten för skandinavisk
bosättning under järnåldern.
Namn som slutar på -mark
Namn som slutar på -mark är oftast från medeltid. Efterleden
-mark är besläktad med det latinska margo som ordet
marginal kommer ifrån. Under medeltid flyttade man också
mycket riktigt ut i marginalbygderna, det vill säga man tog
upp nybyggen i skog eller i utmark. Namn med ändelsen
-mark är särskilt frekventa i Norrbotten, Västerbotten och
i norra Ångermanland. Här i Arnäs finns två stycken -marknamn. Ortnamnen berättar för oss att vad gäller bebyggelse
fanns denna under järnåldern upp till norra Ångermanland
och under medeltid sker nybyggen även längre norröver.
Namnet Arnäs
Namnet Arnäs innehåller förleden örn eller arin. Arin
betyder grusö, grusig mark. Arnäs var alltså Örnnäset
eller Grusnäset. Under yngre järnåldern var åsen ett näs i
en fjärd som sträckte sig in i landet. Den nådde nästan en
halvmil upp mot en by som heter enbart Näset. Näset är ett
medeltida namn. Själva Arnäs socken bildades på 1300-talet
genom en utbrytning ur Själevads socken.
PLACE NAMES EXPLAIN
Places receive their names during various times and can
help us understand when the region was populated. Names
depicting nature and geography, with elements like –näs
(isthmus), are often very old. The first element of Arnäs
is örn (eagle) or arin (gravelly ground). Arnäs thus meant
Eagle Isthmus or Gravel Isthmus. During the Late Iron
Age, the ridge was an isthmus in a bay that extended
inland, reaching up to a village that was called only Näset
ORTSNAMEN BERICHTEN
Ortsnamen sind zu verschiedenen Zeiten entstanden und
können ein Merkmal dafür sein, wann eine Siedlung
entstanden ist. Naturnamen, die „-näs“ (z. dtsch. „Landenge“)
enthalten, sind meistens sehr alt. Die Vorsilbe „ar(n)“
in Arnäs stammt von „örn“ oder „arin. „Arin” bedeutet
„steiniger Boden”, „örn” ist das schwedische Wort für
Adler. Ärnäs ist mit anderen Worten entweder eine „AdlerLandenge“ oder eine „steinige Landenge“. Unter der späten
Eisenzeit handelte es sich bei der Erhebung um eine sich in
einer Bucht befindenden Landenge („näs“), die sich bis ins
Festland hinein erstreckte. Diese führte bis zu einem Dorf,
das man einfach „Näset” nannte.