Fakta om virus, hiv och aids
Vad är ett virus?
Virus är enkla organismer som bara består av arvsmassa omgiven av ett skyddande
hölje. Virus kan endast föröka sig inuti levande celler.
Virus fäster sig vid cellers yta, tränger in i cellen och tar över cellens funktioner för
att kopiera sin egen arvsmassa. Virus använder alltså värdceller för sin förökning.
När tillräckligt mycket virus producerats dör värdcellen och nya virus släpps ut
vilket infekterar andra celler i kroppen.
Det faktum att virus utnyttjar kroppens egna celler för att föröka sig gör dem svåra
att bekämpa. Problemet ligger i att utveckla läkemedel som bara slår mot virus men
lämnar de friska cellerna i fred.
Till virussjukdomar hör t ex förkylning, influensa, vissa munsår, mässling och
vattkoppor. Även sjukdomar som hepatit C, rabies och hiv orsakas av virus.
Hiv – immunbristvirus
Hiv är en förkortning av ”human immunodeficiency virus”, det vill säga humant
immunbristvirus.
Hiv-virus infekterar celler i immunförsvaret, i synnerhet en typ av vita blodkroppar
(T-lymfocyter) som har i uppgift att stimulera andra immunceller att bekämpa
infektionen. Eftersom hiv-virus dödar
T-lymfocyterna försämras immunförsvaret allt mer. Kroppen blir allt känsligare för
infektioner och slutligen utvecklas aids.
Arvsmassan hos virus består av antingen DNA eller RNA. Hiv tillhör en grupp vars
arvsmassa består av RNA vilket omvandlas till DNA inne i en infekterad värdcell.
Den vanliga processen är annars den omvända; att DNA bildas ur RNA. Därför
kallas virus av hiv-typ för retrovirus där ”retro” betecknar just den omvända
ordningen.
Aids – immunbristsyndrom
Aids står för ”acquired immune deficiency syndrome”, det vill säga förvärvat
immunbristsyndrom.
Aids innebär att hiv-infektionen har gått så långt att immunförsvaret i princip har
slutat fungera, vilket öppnar vägen för alla typer av infektioner, exempelvis
lunginflammation och tuberkulos.
Aids diagnosticeras genom nivån av vita blodkroppar (CD4 + T-celler) och via
förekomsten av vissa typer av infektioner eller vissa former av cancer, som
Kaposis sarkom, hos personer smittade med hiv.
Källa: Behandla: Hiv-infektion och dess behandling av Lars Moberg. Begripa: Att
förstå hiv-infektionen av Lars Moberg
Fakta om hiv och aids i Sverige
Sedan hiv-infektioner började registreras 1986 har totalt 8 014 fall rapporterats till
och med 2007, enligt Smittskyddsinstitutet.
I dag lever omkring 4 500 personer med känd hiv-infektion i Sverige.
Under 2007 anmäldes totalt 541 personer med hiv-infektion, vilket är det högsta
antalet rapporterade fall ett enskilt år sedan 1986 då hiv nyligen blivit möjligt att
diagnostisera
Källa: Smittskyddsinstitutet
Smittspridning – scenario
Internationellt sett ligger spridningen av hiv i Sverige på en låg nivå. Den sexuella
smittspridningen mellan män har minskat. Även bland intravenösa missbrukare har
spridningen varit begränsad de senaste åren. Inget tyder heller på någon påtaglig
spridning av hiv bland heterosexuella i Sverige.
Ändå finns anledning till oro, enligt utredningen Samhällets insatser mot hiv/STI –
att möta förändring (SOU 2004:13):
”En rad omständigheter talar entydigt för att potentialen för spridning av
hivinfektion (och andra STI) i det svenska samhället är stor och att vi därför, om
inte adekvata åtgärder vidtas, riskerar en annan och betydligt mindre gynnsam
utveckling”.
Bedömningen grundar sig bland annat på att spridningen av andra sexuellt
överförda sjukdomar (STI) som klamydia, gonorré och syfilis – trots upplysning
och information – ökar. För gonorré ligger ökningen på drygt 180 procent sedan
1996.
Detta visar att det finns ett ökat riskbeteende hos främst unga människor. Till detta
kommer den snabba spridningen av hiv-infektioner i närområden som Ryssland
och Baltikum och problemet med att nå ut med information om hiv till invandrare
som kommer från områden där smittan är vanlig.
Bromsmediciner – behandling av hiv
En hiv-infektion utvecklas genom att virus tränger sig in i de vita blodkropparna
(CD4 + T-celler) och förökar sig genom att använda värdcellens funktioner för att
kopiera den egna arvsmassan. De läkemedel som finns riktar in sig på att påverka
denna process så att mängden virus i kroppen minskar.
Hiv kan inte botas, men ses inte längre som dödlig, utan som en kronisk sjukdom.
För att behandlingen ska bli så kraftfull som möjligt kombineras två eller flera
läkemedel som angriper viruset i olika stadier av dess utveckling (att använda ett
enda preparat gör endast kortvarig nytta eftersom hiv-virus snabbt utvecklar
resistens).
Sådan kombinationsterapi har visat sig mycket effektiv och kallas högaktiv
antiretrovial terapi (HAART). Totalt finns ett 20-tal läkemedel för behandling av
hiv.
Bromsmediciner – flera grupper
De antiretroviala läkemedlen – som tillhör grupperna proteashämmare och
nukleosidanaloger/icke nukleosidanaloger och fusionshämmare – kan ses som en
revolution inom hiv-behandlingen. Preparaten kan attackera hiv-virus utifrån olika
angreppspunkter:
•
De så kallade proteashämmarna blev tillgängliga i mitten av 1990-talet. De
omöjliggör förökningen genom att hämma virusets proteasenzym vilket
liknats vid en ”molekylär sax”.
Enzymets uppgift är att kapa den långa strängen av virusets genetiska
material (RNA) i mindre delar när den lämnar den infekterade cellen. När
funktionen blockeras hindras viruset från att invadera nya celler i kroppen.
Infektionen sprids inte lika snabbt.
Användandet av proteashämmare som en del i HAART-terapin har inneburit
att antalet döda i aids i USA har minskat för första gången sedan epidemin
bröt ut i början på 1980-talet.
•
Den andra stora läkemedelsgruppen vid behandling av hiv hämmar
funktionen hos ett enzym som kallas omvänt transkriptas. Detta enzyms
uppgift är att omvandla virus-RNA till DNA så att det kan ta sig in i den
infekterade cellens kärna och förena sig med arvsmassan. Om processen
blockeras förhindras bildandet av virusproteiner och sammansättningen av
nya virus.
Läkemedlen som slår mot enzymet omvänt transkriptas finns i två former –
nukleosidanaloger och icke nukleosidanaloger – som angriper samma mål,
men med något annorlunda verkningsmekanismer.
Livslång behandling
Behandlingen av hiv är livslång. De preparat som finns hindrar visserligen att virus
förökar sig, men dödar dem inte. Det innebär att det inte finns några läkemedel som
botar hiv. Det finns inte heller några läkemedel som skyddar mot spridning av hiv.
Den som smittas av hiv, men som inte behandlas för sin infektion kommer med
tiden att få ett nedsatt immunförsvar, sjukdom och död, men den processen tar i
regel åtskilliga år.
Hur effektiv behandlingen är för den enskilde patienten kan testas med blodprov
där man mäter mängden virus och antalet T-lymfocyter (den typ av vita
blodkroppar som hiv-virus infekterar).
Målet är att mängden virus ska ligga under gränsen för vad som är mätbart.
Gränsen går, med dagens metoder, vid 50 viruspartiklar per milliliter blod.
Avgörande för ett bra resultat är att patienten följer de ordinationer som getts om
medicineringen. Bristande följsamhet ökar risken för att hiv-viruset utvecklar
resistens mot läkemedlet. Hoppar man över doser är det stor risk att viruset
omedelbart producerar sig igen. Orsakerna till bristande följsamhet kan vara att
doseringsschemat är komplicerat eller att biverkningarna är besvärande. Ibland är
biverkningarna så svåra att behandlingen måste avbrytas. För att behandlingen ska
fungera måste följsamheten vara minst 95%, vilket betyder att man får missa högst
en dos av tjugo för att få god behandlingseffekt.
Biverkningar
De nya bromsmedicinerna har dramatiskt förbättrat framtidsutsikterna för dem som
smittats av hiv och minskat riskerna för att insjukna i aids. Samtidigt har vissa
läkemedel allvarliga biverkningar.
Vissa patienter får en omfördelning av sitt kroppsfett. Det kan visa sig genom att
man får en fettansamling i övre delen av ryggen och nacken (buffelpuckel), brösten
och runt buken. Man kan också få en minskad fettmängd på ben, armar och ansikte.
Förhöjda blodfetter (hyperlipidemi) och minskad känslighet för insulin
(insulinresistens) är andra biverkningar. Det innebär att flera patienter riskerar att
få typ 2 diabetes samt hjärt- och kärlsjukdomar (som hjärtinfarkt och stroke).
En annan vanlig biverkan av behandlingen med proteashämmare är täta diarréer.
Det påverkar patientens vardagliga liv så mycket att många inte kan arbeta eller
studera. Långtidssjukskrivning är vanlig bland hiv-patienter vilket både beror på
den allvarliga sjukdomen och på biverkningarna av läkemedel.
Källa: Behandla: Hiv-infektion och dess behandling av Lars Moberg.
FASS
Fakta om resistens
Resistens innebär att mikroorganismer, som bakterier och virus, efterhand blir
motståndskraftiga mot de läkemedel vi försöker bekämpa dem med. Under trycket
av antibiotika eller antiretrovirala medel kan de förändras (mutera) så att medicinen
inte längre hittar några angreppspunkter.
Resistens hos allt fler bakteriestammar mot allt fler typer av antibiotika är ett
växande och oroande problem. Samma oroande scenario kan i dag ses vid
behandling av hiv.
Orsaker till resistens
Hiv-viruset producerar varje dag miljarder kopior. Med en sådan mängd och
snabbhet är det oundvikligt med täta mutationer. Mutationerna kan leda till att
strukturen hos enzymer och proteiner förändras så att läkemedlet inte längre kan
identifiera dem. Preparatet hittar inte längre det mål det är avsett att angripa.
Viruset har blivit resistent.
Det finns även andra orsaker till att en viss behandling inte hjälper:
•
en patient kan redan från början vara smittad av virus som är
motståndskraftiga mot ett eller flera preparat,
•
dålig följsamhet till behandlingen och avbrutna kurer ökar risken för
resistens,
•
stora virusmängder i blodet i kombination med låg halt av läkemedel skapar
en gynnsam miljö för utveckling av resistens.
Följden av resistens blir att det aktuella läkemedlet får sämre effekt och i värsta fall
inte biter alls. Patienten måste få ett annat preparat eller en annan kombination av
preparat.
När virus väl blivit motståndskraftiga mot ett läkemedel är risken stor att denna
resistens ”spiller över” (korsresistens) även till andra preparat med likartade
angreppssätt. På sikt blir antalet läkemedel och kombinationer som står till buds
alltmer begränsat.
Resistensläget i Sverige
Resistensläget i Sverige är gynnsamt jämfört med andra länder. Men ändå beräknas
mellan 15 och 20 procent av svenska hiv-patienter bära på virus som är resistenta
mot något preparat.
Källa: Samhällets insatser mot hiv/STI, SOU 2004:13
Hiv – frågor och svar
Vad är skillnaden mellan hiv och aids?
Hiv innebär att man har en pågående infektion av hiv-virus som sakta bryter ner
kroppens immunförsvar. När infektionen gått så långt att immunförsvaret i princip
slutat fungera (och antalet CD4 +T-celler har nått en viss låg nivå) och inte längre
kan skydda kroppen mot infektioner som blir livshotande eller vissa former av
cancer så får man diagnosen aids.
Är det fler eller färre som hiv-smittas?
Det har skett en ökning de senaste åren. År 2002 fick 277 personer diagnosen hiv.
Förra året hade det ökat till 379 personer. Ungefär en tredjedel av de nya fallen de
senaste åren är smittade i Sverige. Resten har smittats utomlands.
Leder hiv alltid till aids?
Det vet man inte. Hiv och aids har varit känt sedan början av 1980-talet. Tack vare
de nya bromsmedicinerna finns det hiv-smittade personer som har levt länge utan
att utveckla aids.
Hur märker man att man är smittad?
De flesta märker ingenting alls. Det betyder att man kan smitta andra utan att veta
att man själv bär på hiv-virus. Somliga får, ett par veckor efter smittillfället, feber,
halsont, hudutslag och svullna lymfkörtlar. Det brukar kallas primär hiv-infektion.
Det tar upp till tre månader efter smittotillfället innan viruset syns vid ett test. Det
enda sättet att säkert veta om man är smittad är att testa sig.
Vad är den vanligaste smittorisken för hiv/aids?
Av världens mer än 40 miljoner smittade är en mycket stor majoritet smittade via
oskyddade vaginala samlag.
Smittas män och kvinnor lika lätt?
Nej, kvinnor tycks smittas lättare än män via samlag. Det kan bero på att det finns
mer virus samlat i mannens sädesvätska än vad det gör i kvinnans slidsekret. Det
kan också bero på att slemhinnan i slidan har en större yta, vilket gör att det finns
fler celler som är mottagliga för hiv.
Kan man föda ett friskt barn om man har hiv?
Ja. Om mamman behandlas med särskilda läkemedel under graviditeten, och barnet
föds med hjälp av kejsarsnitt är chansen att föda ett friskt barn mycket stor.
Amning utgör en smittrisk varför en hiv-drabbad mamma inte ska amma sitt barn.
Kan man få hiv via oralsex?
Ja. Vid oralsex kan slemhinnornas friktion mot varandra leda till smittspridning.
Kan man få hiv om man kysser en hiv-positiv person?
Rent teoretiskt skulle man kunna smittas genom kyssar eftersom hiv hittats i saliv,
men man känner inte till något sådant fall.
Hur länge kan man leva med hiv?
Tack vare de nya bromsmedicinerna ses hiv inte längre som en dödlig infektion,
utan som en kronisk sjukdom. Det betyder att man kan leva i många, många år som
hiv-positiv, men exakt hur länge är det för tidigt att säga eftersom de nya
läkemedlen inte funnits särskilt länge. I dag lever i Sverige omkring 3 200 personer
med känd hiv-diagnos.
Kan man smitta andra fast man använder bromsmedicin?
Ja. De preparat som finns hindrar virus från att föröka sig, men dödar dem inte.
Bromsmedicin förhindrar inte spridning av hiv till andra människor.
Vilka biverkningar har hiv-läkemedel?
De nya bromsmedicinerna har dramatiskt förbättrat framtids-utsikterna för dem
som smittats av hiv och minskat riskerna för att insjukna i aids. Samtidigt har vissa
läkemedel allvarliga biverkningar.
Vissa patienter får en förändring av fördelningen av sitt kroppsfett. Det kan visa sig
genom att man får en fettansamling i övre delen av ryggen och nacken
(buffelpuckel), brösten och runt buken. Man kan också få en minskad fettmängd på
ben, armar och ansikte.
Förhöjda blodfetter (hyperlipidemi) och minskad känslighet för insulin
(insulinresistens) är en annan biverkan. Det innebär att flera patienter riskerar att få
typ 2 diabetes samt hjärt- och kärlsjukdomar (som hjärtinfarkt och stroke).
En annan vanlig biverkan av behandlingen är täta diarréer. Det påverkar patientens
vardagliga liv så mycket att många inte kan arbeta eller studera.
Långtidssjukskrivning är vanlig bland hiv-patienter. Det beror både på den
allvarliga sjukdomen och på biverkningarna av läkemedlen.
Att patienterna utvecklar resistens mot olika hiv-läkemedel är ett annat problem
som ställer krav på vården. Därför satsas det på att ta fram läkemedel som är lika
effektiva mot hiv-viruset men ger färre biverkningar.
2008-06-17
