Människa? – Ja!
Ulf Ekman om
abort
Kopiering eller någon annan form av reproduktion av materialet i detta
häfte är förbjudet utan tillstånd från utgivaren.
MÄNNISKA? – JA!
Copyright © 2011 Livets Ords Förlag
Utgiven av Livets Ords Förlag
Digitalt tryckt av Bording, Borås 2011
ISBN 978 91 7866 827 4
Livets okränkbara värde
Vi lever i ett överindividualiserat samhälle med en relativisering av moral och etik. Därför måste frågan om människans värdighet och unika ställning komma i centrum igen.
Vi måste återgå till att se människans värde och acceptera att
hon verkligen är skapad till Guds avbild. I en kultur som sorterar bort människor nedmonteras människovärdet. Aldrig i
historien har ett avlivande av människor genom abort skett i
sådan omfattning som idag. Utifrån denna ståndpunkt skriver
här Ulf Ekman om varje människas rätt till liv och om livets
okränkbara värde.
Sekulariseringens utmaningar
I Sverige har det skett dramatiska förändringar de senaste
åren när det gäller det vi kallar sekularisering. Sekularisering innebär att samhället runt omkring oss inte längre
kan betraktas som kristet. Att vara sekulariserad är att vara
profan, att hämta sin inspiration från det profana istället
för det heliga, det andliga. Sekulariseringen innebär att
den kristna tron inte längre är självklar. Den är inte längre
grundvalen för hur man ser moraliskt i samhället och man
tar den inte längre för givet.
3
Hosea 4:1 säger:
Hör Herrens ord, ni Israels barn! Ty Herrens går till
rätta med dem som bor i landet, eftersom ingen sanning och ingen kärlek och ingen kunskap om Gud finns
i landet. Man svär och ljuger, mördar och stjäl och begår
äktenskapsbrott. Man far våldsamt fram, och blodsdåd
följer på blodsdåd. Därför sörjer landet, och allt som lever där tynar bort, både djuren på marken och fåglarna
under himlen, till och med fiskarna i havet förgås.
Hosea profeterade emot Israel, som hade lämnat Herren,
hade gått sina egna vägar och börjat leva på ett helt annat
sätt än det Herren hade bett om och begärt att de skulle
göra. Han hade kallat sitt folk och detta är vad hela Hosea
bok handlar om, att Herren har ett kärleksförhållande till
sitt folk. Hosea får gestalta det genom att gifta sig med en
sköka. Hon är otrogen och Herren säger ungefär så här:
”såsom din hustru är otrogen, så är mitt folk otroget och
trots allt vad jag gjort för dem vänder de sig ändå ständigt
ifrån mig”.
Och sedan Hos 4:10-12 och 18-19:
De skall äta men inte bli mätta, bedriva otukt men inte
föröka sig, ty de har upphört att hålla sig till Herren.
Otukt och vin, gammalt eller nytt, tar bort förståndet.
Mitt folk frågar sin avgudabild av trä till råds och hämtar
svar från sin stav, ty en otuktsande har fört dem vilse, så
4
att de bedriver otukt och överger sin Gud.
Deras dryckenskap är omåttlig, hejdlöst bedriver de sin
otukt. Landets sköldar älskar skamliga ting. Men en
stormvind skall fatta dem med sina vingar, och de skall
komma på skam med sina offer
Det står att Gudskunskapen har försvunnit ut ur landet.
Det här är den situation vi befinner oss i som Kristi kropp,
när Herren vill se väckelse. Vi talar ofta om väckelse. Men
väckelse är ju svar på någonting. Och svaret som nämns
här är att Herren vill gå till rätta med ett folk som överger
sanningen och som överger kärleken när Gudskunskapen
försvinner ur landet.
Det finns ett väldigt motstånd mot att du och jag överhuvudtaget ska tala om den kristna tron utanför kyrkans
väggar. ”Håll er innanför kyrkans väggar och kom inte utanför och in i det offentliga rummet.” Det finns också allt
mindre utrymme i det offentliga rummet för den kristna
tron och för kristna åsikter. Fientligheten mot den kristna
tron är också tydligare i media. Även i livsåskådningsprogram som förr var kristna, har nu blivit mer allmänreligiösa och har en udd emot den kristna tron.
Stå upp för sanningen
Vi befinner oss alltså i en negativ samhällsutveckling.
Där­emot ska vi inte vara okunniga om den, vi måste veta
hur vi ska agera. Det finns en risk att vi som är bibeltro5
ende och väckelsekristna sluter oss i vår egen värld, och
från den världen når inte barmhärtigheten och sanningen
ut. Sanningen är lätt att tala när alla håller med, i en miljö
där alla förstår. I det kristna samhället förr i tiden där alla
mer eller mindre förstod, var det lättare att tala. Numera
blir det missförstånd, oförstånd eller fientlighet. Risken
finns att vi då sänker rösten, sänker ribban eller på något
sätt låter sekulariseringens krafter komma in istället för
att vi går ut och tar den kampen.
Sekulariseringen har också åstadkommit ett förvärldsligande i församlingen. I stället för att kristna tar utmaningen att komma med alternativen, som är Guds ord,
evangeliet och den helige Andes kraft, börjar man påverkas av sekulariseringen och man blir individualistisk.
Man kan bli känslomässig och på något sätt koppla bort
den kristna tron. Vi lär oss i profana, sekulära skolor att
inte hävda sanningar längre. Man framställs som auktoritär eller auktoritativ om man talar att ”så här är det” och
”så här är det inte”. Eftersom allting är relativt säger man:
”vem är du som ska säga till mig hur jag ska leva och vad
som är rätt och vad som är fel”?
Sanningen blir ofta mycket kontroversiell. Sanningen
måste förkunnas och berättas eller vittnas om, men med
barmhärtighet, annars blir den bara hård. Och barmhärtigheten och kärleken måste ha sanningen i sig, annars
blir den utslätad och uddlös.
Eftersom vi i vårt samhälle numera drar oss för att säga
sanningar som bara för trettio, fyrtio eller femtio år sedan
6
skulle ha varit fullständigt självklara för oss, får vi ett dilemma. Den klassiska liberalteologiska lösningen är att vi
förändrar innehållet i evangeliet, vi klipper och klistrar lite
i Bibeln och tar bort saker som är obekväma och inte så roliga – och som vi vet att folk skulle baxna om vi sa. Och så
fortsätter vi ändå att tala om Jesus. Sedan finns det de som
resonerar ungefär så här: ”Visst är jag bibeltroende och visst
tror jag på det här, men just det där bibelordet vet jag inte
om man ska ta på det här sättet och om det är så viktigt”.
När man börjar manipulera Bibeln, förändra innehållet och skjuta bort eller hoppa över vissa saker, har man
utan att man förstått det fått in liberalteologi även i de
mest väckelseinriktade sammanhang. Ett utslag av sekulariseringen i Sverige är att inget sammanhang går säkert,
sekulariseringen har smugit sig in i snart sagt varje samfund eller rörelse.
Strid om moral och etik
Striden får genomslag mer än någonsin när det gäller vår
moral och vår etik. Andra Moseboks tjugonde kapitel berättar om när Mose tog emot lagen, de tio budorden. Vi
vet att lagen inte frälser oss, det är Jesus som frälser oss. Vi
vet också att man inte kan hålla buden i egen kraft. Samtidigt vet vi att Jesus inte tog bort dem, han skärpte dem
och fullbordade dem i sin egen person. I Bergspredikan
säger han att ”Ni vet att lagen säger si, men jag säger så
här” och så skärper han dem. Nya testamentet bekräftar
Gamla testamentet.
7
Vi måste läsa Bibeln kristocentriskt, genom Jesus Kristus, och då förstår vi att vi behöver den helige Ande för att
kunna leva på det här sättet. Vi förstår också att lagen är
ett uttryck inte för en massa bud, utan för Guds karaktär,
att det är så här Gud är. Det är hans gedigna, gudomliga
karaktär som han vill att vi ska få del av.
I Europa har kristendomen under snart två tusen år
haft stort inflytande och härifrån har den spritt sig till
varje kontinent, så att evangeliet idag förkunnas över hela
världen. Detta att evangelium har förkunnats i så många
år har skapat samhällen där Guds ord och tio Guds bud
har kommit att bli en grund för moralen, även om våra
samhällen är ofullkomliga. Man har vetat att det är fel
att mörda, att begå äktenskapsbrott och att man inte ska
ljuga. Alla dessa saker var fullständigt självklart för varje
människa – inte bara för kristna utan för alla människor.
Man måste förstå vad lagen och budorden är och vad
den innebär. När lagen tas bort, kommer det som Jesus
talar om och som även Paulus talar om i ett enda ord;
laglöshet. Lagen är alltså inte en frälsningsväg, utan den
ger en moralisk medvetenhet, att jag ska ta hand om min
nästa, jag ska älska min nästa som mig själv och så vidare.
När dessa grundvalar rivs, blir det svårt att bygga ett gott
samhälle och då vill Herren alltid lägga tillbaka grundvalarna igen, i alla människors medvetande.
Paulus säger att lagen inte frälser, men att den finns
nedlagd i alla människors hjärtan. Djupt i ditt och i mitt
hjärta vet vi om vi ljuger att det är fel, om vi begår äkten8
skapsbrott att det är fel. Vi vet att om vi stjäl och om vi
mördar, så är det och förblir det genom generationerna
fel.
Bibeln är inte beroende av trender utan det som står
där är ett evigt ord. Jesus säger i Johannes evangelium:
”Om ni inte tror när jag talar till er om det som hör jorden till, hur skall ni då kunna tro, när jag talar till er om
det som hör himlen till?” (Joh 3:12). Gud vill hjälpa oss
och dra oss tillbaka så att vi i Anden uppfyller och lever
efter det som är kärnan i de tio Guds bud, som också kal�las livets Andes lag.
Abort och eutanasi
Kompromisser är inte alltid på läroområdet utan på etiska
och moraliska områden. Några av dessa områden är abort
och eutanasi. Det är egentligen inte så konstigt att ett folk
som väljer att döda sina ofödda barn så småningom kommer att döda också sina gamlingar. Det ligger i ekvationen att livet inte är så mycket värt längre. Livet är i dagens
samhälle bara värt något när det kan producera, om det
kan skapa någon form av lycka. Och när det inte kan
det, räknas det inte som ett fullvärdigt liv och då kommer man, lika väl som man dödar i livets början, att döda
i livets slutskede. Detta är någonting som ingen kristen
människa borde acceptera.
Läget är så djupt allvarligt att vi borde sörja, gråta
och verkligen börja bry oss. Men det finns en likgiltighet inom oss, som just är ett bevis på att sekulariseringen
9
har vunnit terräng i oss. Men om vi inte talar, kommer
stenarna att ropa. Abortfrågan handlar i själva verket om
massmördandet av ofödda barn. Att bara säga ”abortfrågan” är att jämföra med Nazi-Tysklands ”judefrågan”.
Man blir klinisk i sin vokabulär för att kunna iaktta på
avstånd.
I Ryssland idag är det fler graviditeter som slutar i
abort än graviditeter som fullföljs. Det är alltså fler barn
som aborteras än som föds. Det har troligtvis aldrig hänt i
mänsklighetens historia i den skala som nu sker. I Sverige
avbryts var fjärde graviditet. När det gäller tonårsaborterna i Sverige är det ännu värre, vi har de sämsta siffrorna
i hela Europa. Fyra av fem tonårsgraviditeter slutar med
abort. Jesu mor Maria var en tonåring när hon sa ja till att
föda sin son, Guds son.
Från 1955 och framåt har över en miljon ofödda barn
dödats i Sverige. Över en miljon. Låt det sjunka in. Varje
arbetsdag, varje måndag utförs 135 aborter i Sverige i dag.
Tisdag: 135 aborter. Onsdag: 135 aborter. Torsdag: 135
aborter. Fredag: 135 aborter. Det utförs 135 aborter per
dag i Sverige, fem dagar i veckan. Varje vecka, varje månad, varje år. 135 liv släcks i Sverige i dag.
Jesu födelse
Lukas evangelium andra kapitlet handlar om Jesu födelse.
Vi kan tacka Gud för att Maria inte aborterade honom!
I Lukas första kapitel ser vi i vers 31 och framåt hur ängeln kommer till Maria och säger att ”Du ska bli havande
10
och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus...”
Maria frågar hur det ska gå till och ängeln svarar ”Den
helige Ande ska komma över dig och den högstes kraft
ska vila över dig, och därför ska barnet också kallas heligt
och Guds Son”.
Bebådelsen handlar om den himmelska konceptionen,
befruktningen, från vilken stund Maria är gravid. Den
Helige Ande kommer över henne och nu när hon har
detta lilla barn spirande på inom sig, upplever hon att
Herren leder henne att besöka sin släkting Elisabet som
också är gravid. Det står i vers 39 hur Maria vid denna tid
skyndade till en stad i Juda bergsbygd och gick in i Zakarias hus och hälsade på Elisabet. Och när Elisabet hörde
Marias hälsning spratt barnet till i hennes mage, och hon
blir uppfylld av den helige Ande: ”Hon ropade med hög
röst: Välsignad är du bland kvinnor och välsignad är din
livsfrukt.”
Hälsningen ”välsignad vare din livsfrukt” är Guds tilltal till alla barn. När detta utspelar sig är det troligen bara
några dagar efter konceptionen, så det betyder att Gud
redan omedelbart efter konceptionen ser på detta som en
människa, ett barn, som en blivande Messias, som någon
som ska göra något fantastiskt och som kommer vara vår
Frälsare och Herre. Och inte bara för att det är Jesus, inte
bara för att det är Maria utan för att det är en människa
som är havande. Elisabet säger, uppfylld av helig Ande, i
vers 43: ”Varför händer det mig att min Herres mor kommer till mig?” I Marias mage och i Elisabets mage växlar
11
de här båda barnen en hälsning med varandra. De lever
båda två och Guds välbehag är över dessa två pojkar.
Sammanvävd i moderlivet
I Psalm 139 talar David om Herren som känner honom
fullständigt: ”Du omsluter mig på alla sidor” och vidare:
”vart ska jag fly för ditt ansikte… Din hand leder mig…
Du är med mig...” I vers 13: ”Du har skapat mina njurar,
du sammanvävde mig i moderlivet”.
Varje människa sammanvävdes redan i moderlivet.
David säger vidare: ”Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det
så väl. Benen i min kropp var inte osynliga för dig när jag
formades i det fördolda när jag bildades i jordens djup.
Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster.
Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda
innan någon av dem hade kommit”.
Vad gör David här? Han tackar Gud för att han fick
födas! Han tackar Gud för att han i sin omsorg skapar honom, formar honom, kallar honom och räddar honom.
Precis som Jesaja 43 talar om. När är det skapandet och
formandet tar plats, och var? I mammas mage. Sedan när
då? Sedan konceptionen. Outvecklad? Visst, därför att
kroppsdelarna inte vuxit färdigt än och allt inte är klart
än. Men är det en människa? JA!
Att säga att handikappade människor inte ska få födas därför att de är handikappade är en fruktansvärd arrogans. Att selektivt välja bort en pojke eller flicka, att
12
selektivt välja och bestämma vad som är livsvärdigt och
vad som inte är det, är att göra sig själv till gud. Och det
blir en förfärlig gud.
Barn är inte ett hinder för vår lycka, de är en gåva för vår
lycka. Överlåtelsen att vara förälder, att vara mamma och
att vara pappa, det är den största överlåtelsen vi kan göra.
Förstår vi inte att det är små människor som dödas genom aborterna? Vad tror vi fostret är – en cellklump som
skrapas bort lite snällt och effektivt? Förstår vi inte att det
är en människa, med hjärna, med sinne, med känslor?
Förstår vi inte att det är en människa som aldrig någonsin
kommer att kunna leva igen? Det finns inte någon annan
som är likadan, det finns inte någon som kommer att bli
som den människan. Och hon har förmenats att leva sitt
liv här på jorden.
Ett sjukt argument för abort är: ”Ja men, de kommer
ju fortare till himlen, så det gör väl ingenting?” Men vad
är ett barn? Ett barn är en del av en familj. Om man inte
älskar barnet, kommer man inte heller att älska familjen.
Sverige är känt för att inte tycka om familjen. Det går
inte att koppla bort barn från familj. Det är en familjefråga. Det är vad Gud har skapat och vad Gud har gjort.
Och det hör samman med allt det andra som egentligen
handlar om att följa Guds bud. Om att vi tror Gud om
att han, mitt i det här samhället hur jobbigt vi än har det,
kan vi beskydda den enskilda, lilla människan. Vi kan tro
Gud om att det går att vända denna onda trend och att liv
istället för död ska få regera i vårt land!
13
Behovet av väckelse
Vi behöver sannerligen en genomgripande väckelse i
vårt land. En genomgripande väckelse som går rakt in i
människors moral. En väckelse på samma sätt som när
1800-talets väckelserörelser torrlade hela områden från
spritmissbruket i Småland, på Västkusten, i stora delar av
Norge. Man slutade supa för att man mötte Jesus.
När Frälsningsarmén började sin verksamhet var det
barnprostitution i London som de gick emot. När väckelsepredikanterna i Sverige såg superiet var det det som de
reste sig upp emot. Och vad är den stora synden nu? Det
är den synden vi måste se på och arbeta mot, inte för att
förfasa oss över den, utan för att hjälpa människor att bli
lösta från den. Vi behöver en väckelse i Sverige så att aborterna upphör, därför att människor har mött Jesus! Vi behöver en väckelse där vi får kärlek till varje enskilt liv.
Om det är så att ett liv kom till på ett oönskat sätt, behöver det inte betyda att det är ett oönskat barn! Många
känner skuld och skam över detta. De kanske själva har
gått igenom en abort eller har någon närstående som
gjort det. Men vad vi än har gjort – om vi omvänder oss
och ber om förlåtelse – så kan vi få förlåtelse och kraft att
gå vidare. Att inte tala om denna fråga av rädsla för att
någon skulle bli ledsen, är att dra fel slutsats. Det finns
mycket forskning som visar hur dåligt kvinnor mår efter
aborter, många hämtar sig aldrig. Men den forskningen
hör du aldrig om på TV, den ignoreras, tystas ned och
plockas effektivt undan.
14
Ingen behöver säga: ”Min ekonomiska situation tvingar
mig att göra abort” för det är inte sant. Ekonomi kan vara
en bidragande orsak, men pengarna tvingar ingen. Det är
du och jag som bestämmer. Men om vi har skuld och skam
i våra liv, om vi har bördor i vårt liv, kan vi och får vi lämna
det till Jesus och ta emot mirakel istället. Många underbara
flickor som har blivit pressade av samhället, pressade av
sina föräldrar, pressade av sin sambo, av sin tillfällige pojkvän att abortera, kan få en underbar upprättelse genom
Guds nåd. Gud kan ge dem kraft att kunna gå vidare i livet.
Likväl som vi ger pengar till mission kanske vi måste
ge pengar för att rädda dessa barn. De här barnen ska
komma in i Guds rike, de kan bli något underbart, de
måste räddas! Vi måste ropa högre än vi har gjort, för vi
har ett alternativ! Vi ropar: Låt oss hjälpa er med de här
barnen, de här barnen är verkliga människor, de kan leva!
Det har gått långt när man sållar ut någonting så värdefullt som en omistlig människa med samma rätt som du
och jag att leva det här livet.
Om vi tiger om detta, av rädsla för att missa några
politiska poäng, förstår vi inte vad vi håller på med. Vi
förstår inte vad vi säljer ut och vad vi gör! Herodes som
dödade barnen i Betlehem ska inte få göra det i Uppsala!
Vi måste ropa till himmelens Gud om en väckelse på det
här området! Om du lever upptagen bara av din bil, din
hund, din villa och dina pengar, och du inte bryr dig,
därför att du är så upptagen, så behöver du skämmas inför
Gud och vända om.
15
Vi behöver kämpa strider för vad som är rätt och vad
som är sant och vad som är riktigt. Vi måste strida för
det som är barmhärtighet och för Guds kärlek till människor som ännu inte blivit födda. Av någon anledning
har kristna blivit döva, stumma och blinda. Vi behöver
be om förlåtelse. Vi behöver be den helige Ande att han
öppnar våra ögon, för han kan smörja våra ögon så att vi
ser och Han kan också hjälpa oss så att vi talar om det här,
allvarligt och i kärlek.
Jesus älskar alla barnen. Det enskilt största hindret för
väckelse i vårt land är dödandet av de ofödda små människorna. Människor som excellerar i död har svårt att
få liv. Och vi excellerar i dödandet av de ofödda i vårt
land. Låt dig inte bedras av omvärldens lögner, stöd inte
västerlandets dödsindustri och kultur av död. Jesus kom
för att vi skulle få liv och övernog. Och inte bara vi, utan
tusentals och åter tusentals ännu ofödda barn. De barnen
behövs! De behövs för att ge och få kärlek av sin mamma
och pappa, de behövs för att samhället behöver dem. De
behövs för att de ska finnas i evighet. Guds rike behöver
dem!
16
