Statens jordbruksverks
författningssamling
Statens jordbruksverk
551 82 Jönköping, tel: 036-15 50 00
telefax: 036-19 05 46
ISSN 1102-0970
Statens jordbruksverks föreskrifter om operativa
ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och för
personal inom djurens hälso- och sjukvård;
SJVFS 2013:41
Saknr D 8
Saknr L 41
Utkom från trycket
den 29 november 2013
beslutade den 28 november 2013.
Statens jordbruksverk föreskriver1, med stöd av 2 kap. 2 §, 4 kap. 1 § och 5 kap. 3
§ förordningen (2009:1386) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård, 5 och
15 §§ förordningen (2006:815) om provtagning på djur, m.m, 4 §
epizootiförordningen (1999:659) samt 26 och 27 §§ djurskyddsförordningen
(1988:539) följande.
1 KAP. GEMENSAMMA BESTÄMMELSER ....................................................... 2
2 KAP. ANMÄLNINGSSKYLDIGHET OCH UPPGIFTSLÄMNANDE ........... 2
3 KAP. DELEGERING ............................................................................................. 3
4 KAP. BESTÄMMELSER OM BEHANDLINGAR ............................................. 3
LÄKEMEDELSADMINISTRATION ................................................................................. 3
VACCINATION ........................................................................................................... 4
BEHANDLING SOM FÅR UTFÖRAS AV ÖVRIG PERSONAL ............................................. 4
5 KAP. REGLER OM OPERATIVA INGREPP PÅ OCH INJEKTIONER
TILL DJUR ................................................................................................................. 7
OPERATIVA INGREPP SOM FÅR UTFÖRAS AV VETERINÄR UTAN
VETERINÄRMEDICINSKA SKÄL ................................................................................... 7
UNDANTAG FRÅN KRAVET PÅ ATT ANLITA DJURHÄLSOPERSONAL ............................ 8
INJEKTIONER SOM FÅR UTFÖRAS UTAN ATT DJURHÄLSOPERSONAL ANLITAS ............. 9
6 KAP. UTFÄRDANDE AV INTYG........................................................................ 9
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER ..................................................................................... 9
OM INTYGSGIVAREN................................................................................................ 10
OM INTYGEN ........................................................................................................... 10
1
Jfr rådets direktiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska
läkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 1, Celex 32001L0082), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning
596/2009 (EUT L 188, 18.7.2009, s. 14, Celex 32009R0596), rådets direktiv 96/22/EG av den 29 april 1996 om förbud mot
användning av vissa ämnen med hormonell och tyreostatisk verkan samt av b-agonister vid animalieproduktion och om
upphävande av direktiv 81/602/EEG, 88/146/EEG och 88/299/EEG (EGT L 125, 23.5.1996, s. 3, Celex 31996L0022), senast
ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/97/EG (EUT L 318, 28.11.2008, s. 9, Celex 32008L0097), rådets
direktiv 96/23/EG av den 29 april 1996 om införande av kontrollåtgärder för vissa ämnen och restsubstanser av dessa i levande
djur och produkter framställda därav och om upphävande av direktiv 85/358/EEG och 86/469/EEG samt beslut 89/187/EEG
och 91/664/EEG (EGT L 125, 23.5.1996, s. 10, Celex 31996L0023), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets
förordning 596/2009 (EUT L 188, 18.7.2009, s. 14, Celex 32009R0596), rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om
skydd av animalieproduktionens djur (EGT L 221, 8.8.1998, s. 23, Celex 31998L0058), senast ändrat genom rådets förordning
806/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 1, Celex 32003R0806), samt rådets direktiv 96/93/EG av den 17 december 1996 om
certifiering av djur och animaliska biprodukter (EGT L 13, 16.1.1997, s. 28, Celex 31996L0093).
SJVFS 2013:41
7 KAP. JOURNALFÖRING OCH UPPGIFTSLÄMNANDE M.M. .................. 11
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER ................................................................................... 11
VETERINÄRS UPPGIFTSLÄMNANDE VID BEHANDLING MED LÄKEMEDEL .................. 12
RAPPORTERING ....................................................................................................... 12
SKYLDIGHETER FÖR DJURHÅLLARE ATT DOKUMENTERA......................................... 13
8 KAP. ÖVRIGA BESTÄMMELSER ................................................................... 13
1 KAP. GEMENSAMMA BESTÄMMELSER
1 § I dessa föreskrifter avses med
delegering: när någon som tillhör djurhälsopersonalen och som är formellt
kompetent för en arbetsuppgift överlåter denna till en annan person som också tillhör
djurhälsopersonalen men som saknar formell kompetens för uppgiften,
djurhållare: den som äger eller på annat sätt ansvarar för djuren,
djurhälsopersonal: samma betydelse som i lagen (2009:302) om verksamhet inom
djurens hälso- och sjukvård,
formell kompetens: legitimation eller godkännande som djurhälsopersonal,
inklusive vidareutbildning inom det egna yrket,
intygsgivare: djurhälsopersonal som upprättar och utfärdar intyg,
journal: dokumentation i löpande ordning om konsultationer rörande ett visst djur
eller djurgrupp. Till journalen hör även röntgenbilder, remisser, remissvar,
analysuppgifter från laboratorier och liknande samt andra dokument eller datafiler
som har medicinsk anknytning till djuret eller djuren journalen avser,
livsmedelsproducerande djur: djur som avlas, föds upp, hålls eller slaktas för
livsmedelsproduktion, samt hästar som inte är undantagna från livsmedelskedjan,
ordination: när en veterinär tar beslut om att ett läkemedel ska användas till ett
specifikt djur eller djurgrupp och hur läkemedlet ska användas,
reell kompetens: det man har praktisk kunskap och förmåga att självständigt
utföra på ett säkert sätt, samt
övrig personal: en person som är yrkesverksam inom djurens hälso- och sjukvård
utan att tillhöra djurhälsopersonalen.
2 KAP. ANMÄLNINGSSKYLDIGHET OCH UPPGIFTSLÄMNANDE
1 § Bestämmelser om skyldighet att anmäla misstanke att djur inte hålls
eller sköts i enlighet med djurskyddslagen finns i djurskyddslagen (1988:534).
2 § Bestämmelser om skyldigheter att anmäla misstanke om smittsam sjukdom eller
underrätta om iakttagelser av betydelse för smittskyddet finns i zoonoslagen
(1999:658), epizootilagen (1999:657) och smittskyddslagen (2004:168).
3 § Djurhälsopersonal ska se till att Jordbruksverket får aktuella uppgifter om deras
namn, adress, telefonnummer och arbetsplats när dessa ändras. Uppgifterna ska
lämnas skriftligen.
2
SJVFS 2013:41
3 KAP. DELEGERING
1 § Vid delegering av en arbetsuppgift enligt 2 kap. 3 § i lagen (2009:302) om
verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård ska den som delegerar ha formell och
reell kompetens för uppgiften och försäkra sig om att den som tar emot delegeringen
har reell kompetens att utföra den. Den som blir tillfrågad om att få en uppgift
delegerad till sig ska säga ifrån om reell kompetens saknas och delegering får då inte
ske.
2 § Vid delegering ska ett skriftligt, tidsbegränsat och personligt delegeringsbeslut
upprättas. Beslutet får gälla för ett bestämt tillfälle eller för högst ett år och ska
kunna visas upp vid kontroll av tillsynsmyndighet och på begäran av
Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård under minst fem år från
utfärdandet.
3 § Ett beslut om delegering ska innehålla följande uppgifter:
1. vilken arbetsuppgift som delegeras,
2. vem som har delegerat uppgiften,
3. till vem uppgiften har delegerats,
4. beslutets giltighetstid,
5. datum då beslutet fattas, samt
6. båda parters underskrifter.
4 § Bara operativa ingrepp som är av enklare karaktär får delegeras. Delegering av
sådana ingrepp, samt delegering av avlivning av djur med injektion, får bara ske av
veterinär.
Operativa ingrepp och avlivning får bara utföras om en veterinär befinner sig på
platsen och kan agera om komplikationer uppstår.
5 § Den som har delegerat en arbetsuppgift är skyldig att fortlöpande kontrollera att
uppgiften utförs på ett sätt som är förenligt med en god och säker vård.
6 § Beslutet om delegering ska omedelbart återkallas om
1. delegeringen inte längre är förenlig med en god och säker vård, eller
2. någon av parterna begär det.
7 § Om delegering upphör i förtid ska detta noteras på beslutet om delegering.
4 KAP. BESTÄMMELSER OM BEHANDLINGAR
Läkemedelsadministration
1 § Djurhälsopersonal som inte är veterinär får bara administrera läkemedel till djur
under förutsättning att
1. en veterinär har ordinerat behandlingen, och
2. läkemedlen är tillhandahållna i enlighet med Statens jordbruksverks
föreskrifter (SJVFS 2013:42) om läkemedel och läkemedelsanvändning.
Trots vad som sägs i första stycket får djursjukskötare och godkända legitimerade
sjuksköterskor avliva djur utan att veterinär har ordinerat behandlingen. Detta gäller
3
SJVFS 2013:41
under förutsättning att det sker på delegation från veterinär, att djurhållaren söker
specifikt för åtgärden och att veterinär befinner sig på platsen och kan agera om
komplikationer uppstår.
Vaccination
2 § Trots vad som sägs i 1 § får djursjukskötare och godkända legitimerade
sjuksköterskor vaccinera djur med de vaccin som avses i 3 kap. 4 § i Statens
jordbruksverks
föreskrifter
(SJVFS
2013:42)
om
läkemedel
och
läkemedelsanvändning, utan att veterinär har ordinerat behandlingen. Detta gäller
under förutsättning att djurhållaren söker specifikt för åtgärden och veterinär
befinner sig på platsen och kan agera om komplikationer uppstår.
En djursjukskötare eller en godkänd legitimerad sjuksköterska som ska vaccinera
ett djur i enlighet med första stycket ska försäkra sig om att djuret är friskt genom att
förhöra sig med djurhållaren om djurets hälsotillstånd och därefter göra en
bedömning av detsamma.
3 § Vaccination som utförs av en djursjukskötare eller en godkänd legitimerad
sjuksköterska ska intygas i enlighet med 6 kap. 2 §.
4 § Intygande om vaccination i pass för sällskapsdjur ska göras av veterinär i
enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 998/2003 av den 26
maj 2003 om djurhälsovillkor som skall tillämpas vid transporter av sällskapsdjur
utan kommersiellt syfte och om ändring av rådets direktiv 92/65/EEG2.
Intygande om vaccination i pass för häst ska göras av veterinär i enlighet med
kommissionens förordning (EG) nr 504/2008 av den 6 juni 2008 om tillämpning av
rådets direktiv 90/426/EEG och 90/427/EEG avseende metoder för identifiering av
hästdjur3.
5 § Vaccination mot rabies får bara utföras av veterinär. Bara vaccin som har
godkänts av Läkemedelsverket får användas.
6 § Vaccination av hund, katt eller iller mot rabies ska omedelbart noteras i djurets
pass. Om djuret inte har ett pass ska den vaccinerande veterinären utfärda ett
sällskapsdjurspass i enlighet med Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS
2004:32) om utfärdande av pass för sällskapsdjur och notera uppgifterna om
vaccination i detta.
7 § Vaccination mot rabies av andra djurslag än hund, katt, iller och häst får bara
utföras efter tillstånd från Jordbruksverket. Ansökan om sådant tillstånd ska göras av
den veterinär som ska utföra vaccinationen.
Behandling som får utföras av övrig personal
8 § Behandlingar som avses i 9–19 §§ får utföras utan hinder av 4 kap. 1 § lagen
(2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.
2
3
EUT L 146, 13.6.2003, s. 1. (Celex 32003R0998).
EUT L 149, 7.6.2008, s. 3 (Celex 32008R0504).
4
SJVFS 2013:41
9 § Övrig personal får utföra enklare skötselåtgärder samt enklare sårvård på djur
som är under påverkan av lokal och/eller allmän bedövning.
Behandlingen sker på den ordinerande veterinärens ansvar.
10 § Övrig personal får utföra subkutana och intramuskulära injektioner efter
ordination av veterinär under förutsättning att personen har gått en av
Jordbruksverket godkänd grundkurs i läkemedelshantering som omfattar korrekt
administrationssätt för det aktuella djurslaget.
Till och med den 31 december 2019 får en person som uppfyller kraven i första
stycket även ge intravenösa injektioner efter ordination av veterinär.
Första och andra stycket gäller inte vaccinationer, injektioner med
narkotikaklassade läkemedel eller läkemedel för lokal och allmän bedövning.
Behandlingen sker på den ordinerande veterinärens ansvar.
11 § Till och med den 31 december 2014 får övrig personal, efter ordination av
veterinär, ge injektioner, lägga permanentkanyl och behandla djur under lokal och
allmän bedövning. Detta gäller under förutsättning att personen
1. har utbildning enligt 28 § Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS
2002:57) om veterinärs rätt att förskriva och tillhandahålla läkemedel i
anslutning till djursjukvård och djurhälsovård, och
2. har varit yrkesverksam inom djurens hälso- och sjukvård före den 1 januari
2010.
Behandlingen sker på den ordinerande veterinärens ansvar.
Veterinär- och djursjukskötarstudenter
12 § En studerande
1. på veterinärprogrammet vid Sveriges lantbruksuniversitet eller på en annan
veterinärutbildning inom EES som uppfyller kraven i art 38 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005
om erkännande av yrkeskvalifikationer4 och som med godkänt resultat har
läst tre år på utbildningen, innefattande kurs i farmakologi, eller
2. på en av Jordbruksverket godkänd djursjukskötarutbildning eller på en annan
djursjukskötarutbildning inom EES på lägst nivå C i Europaparlamentets och
rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av
yrkeskvalifikationer, som med godkänt resultat har genomgått två år av
utbildningen innefattande kurser i farmakologi, husdjurens anatomi och
fysiologi, vård vid sjukdomstillstånd och vårdhygien eller andra kurser som
Jordbruksverket bedömer ge motsvarande kunskaper,
får behandla djur under lokal och allmän bedövning. De får dessutom ge injektioner
till djur, men inte med vacciner, under förutsättning att det sker efter ordination av
veterinär och efter tillhandahållande i enlighet med Statens jordbruksverks
föreskrifter (SJVFS 2013:42) om läkemedel och läkemedelsanvändning.
Behandlingen sker på den ordinerande veterinärens ansvar.
4
EUT L 255, 30.9.2005, s 22 (Celex 32005L0036).
5
SJVFS 2013:41
Tandläkare
13 § Till och med den 31 december 2014 får en i Sverige legitimerad tandläkare
behandla djur under lokal och allmän bedövning, samt göra operativa ingrepp under
förutsättning att
1. personen har reell kompetens för uppgiften,
2. personen har minst ett års yrkeserfarenhet inom djurens hälso- och sjukvård
motsvarande 50 % av heltid under perioden den 1 januari 2000–31 december
2009, samt
3. behandlingen utförs när veterinär befinner sig på platsen och har möjlighet
att agera om komplikationer uppstår.
Behandling enligt första stycket sker på veterinärens ansvar.
Sjukgymnaster
14 § Till och med den 31 december 2014 får en i Sverige legitimerad sjukgymnast
behandla djur under lokal och allmän bedövning under förutsättning att
1. personen har reell kompetens för uppgiften,
2. personen har varit yrkesverksam inom djurens hälso- och sjukvård före den 1
januari 2010, samt
3. behandlingen utförs när veterinär befinner sig på platsen och har möjlighet
att agera om komplikationer uppstår.
Behandling enligt första stycket sker på veterinärens ansvar.
Hovslagare
15 § Även en person som saknar godkännande som hovslagare får verka och sko
sederade hästar.
Till och med den 31 december 2014 får en person som saknar godkännande som
hovslagare även behandla djur under lokal och allmän bedövning under förutsättning
att
1. personen har reell kompetens för uppgiften,
2. personen har varit yrkesverksam som hovslagare under minst tre år före den
1 januari 2010, samt
3. behandlingen utförs när veterinär befinner sig på platsen och har möjlighet
att agera om komplikationer uppstår.
Behandling enligt andra stycket sker på veterinärens ansvar.
Husdjurstekniker
16 § En husdjurstekniker som med godkänt resultat har gått en av Jordbruksverket
godkänd grundkurs i läkemedelshantering samt en utbildning i avhorning som har
anordnats i enlighet med en av Jordbruksverket godkänd kursplan får avhorna kalvar
som är yngre än åtta veckor under lokal bedövning. Husdjursteknikern får dessutom
ge injektioner subkutant och intramuskulärt med lokalbedövningsmedel och medel
för smärtlindring i anslutning till ingreppet.
17 § En husdjurstekniker som med godkänt resultat har gått en av Jordbruksverket
godkänd grundkurs i läkemedelshantering får vaccinera kalv mot ringorm.
6
SJVFS 2013:41
Klövverkning
18 § Övrig personal får, utan hinder av 4 kap. 1 § lagen (2009:302) om verksamhet
inom djurens hälso- och sjukvård, behandla klövbölder och klövsulesår under
förutsättning att
1. personen som utför ingreppet har reell kompetens för detta,
2. ingreppet utförs på ett djurskyddsmässigt godtagbart sätt, samt
3. ingrepp inte omfattar underliggande mjukdelsvävnad.
Övrig personal får också behandla klövdjur under lokal och allmän bedövning
samt göra enklare operativa ingrepp i klövar, under förutsättning att personen har
reell kompetens för uppgiften. Behandling under lokal och allmän bedövning sker på
veterinärens ansvar och får bara utföras om veterinären befinner sig på platsen och
kan agera om komplikationer uppstår.
Vaccination mot epizootiska sjukdomar
19 § En person som har genomgått en av Jordbruksverket godkänd grundkurs i
läkemedelshantering som omfattar korrekt administrationssätt för det aktuella
djurslaget, får utföra sådan vaccination som avses i 9 kap. 1 § andra stycket i Statens
jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:98) om förebyggande och bekämpning av
epizootiska sjukdomar, om det sker på uppdrag av Jordbruksverket. Vaccination får
utföras utan att veterinär är närvarande.
5 KAP. REGLER OM OPERATIVA INGREPP PÅ OCH INJEKTIONER
TILL DJUR
1 § Grundläggande bestämmelser om operativa ingrepp på eller injektioner till djur
finns i 10 och 11 §§ djurskyddslagen (1988:534) samt 25–27 §§
djurskyddsförordningen (1988:539).
Operativa ingrepp som får utföras av veterinär utan veterinärmedicinska skäl
2 § Följande operativa ingrepp får utan hinder av 10 § djurskyddslagen (1988:534)
utföras av veterinär utan att det är befogat av veterinärmedicinska skäl:
1. borttagning av övertaliga spenar på kalvar av nötkreatur,
2. nosringning av tjurar,
3. borttagning av vargtänder på häst,
4. sterilisering av tjurar, baggar och galtar genom vasektomi eller kaudal
epididymektomi,
5. stäckning (operativt ingrepp som permanent berövar fågeln dess flygförmåga)
av fåglar som hålls i en anläggning som är godkänd för offentlig förevisning,
med de begränsningar som följer av 13 och 14 kap. Statens jordbruksverks
föreskrifter (SJVFS 2009:92) om djurhållning i djurparker m.m.,
6. identitetsmärkning av djur genom frysmärkning, applicering av öronbrickor
eller inplantering av mikrochip, samt
7. identitetsmärkning av hund, katt eller kanin genom tatuering under
förutsättning att djuret är bedövat.
Operativa ingrepp enligt punkt 6 och 7 får delegeras till annan djurhälsopersonal
enligt bestämmelserna i 3 kap. i dessa föreskrifter.
7
SJVFS 2013:41
Undantag från kravet på att anlita djurhälsopersonal
3 § Utan hinder av 10 och 11 §§ djurskyddslagen (1988:534) och 4 kap. 1 § lagen
(2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård får de operativa ingrepp
som anges i 4 § utföras utan att djurhälsopersonal behöver anlitas, under
förutsättning att personen som utför ingreppet
1. har reell kompetens för ingreppet,
2. utför ingreppet på ett djurskyddsmässigt godtagbart sätt,
3. iakttar god hygien, samt
4. använder för ingreppet ändamålsenliga instrument.
4 § Följande operativa ingrepp på djur får utföras under de förutsättningar som
anges nedan samt i 3 §.
1. Slipning av tänder på gris. Slipning får inte ske rutinmässigt utan bara om det
erfarenhetsmässigt har visat sig uppkomma skador på andra djur och det görs
innan djuret har uppnått en veckas ålder.
2. Borttagande av övertaliga spenar på kalvar, om det görs innan djuret har
uppnått en månads ålder.
3. Identitetsmärkning av djur genom inplantering av mikrochip, under
förutsättning att det utförs av en person som har genomgått utbildning som
har godkänts av Jordbruksverket.
4. Identitetsmärkning av hästar genom frysmärkning, under förutsättning att det
utförs av en person som har särskild utbildning för ändamålet.
5. Identitetsmärkning av klövbärande djur i fångenskap genom tatuering,
frysmärkning eller applicering av öronbrickor.
6. Identitetsmärkning genom klippta hack i öronen på klövbärande djur i
fångenskap som inte omfattas av krav på märkning med öronbrickor enligt
Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2007:12) om märkning och
registrering av nötkreatur, Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS
2007:13) om märkning och registrering av svin eller Statens jordbruksverks
föreskrifter (SJVFS 2007:14) om märkning och registrering av får och getter.
Svin som omfattas av kravet på märkning i nämnd föreskrift får dock
identitetsmärkas med klippta hack i öronen under förutsättning att det sker i
undantagsfall och bara på djur som tillhör en kull avsedd för rekrytering.
Märkning får inte göras på djur som vistas i en temperatur som understiger –
5° C.
7. Identitetsmärkning av fåglar med vingmärken.
8. Borttagande av den yttersta delen av den inre tån på tunga köttrastuppar
under förutsättning att syftet med ingreppet är att skydda hönorna från skador
vid parning. Ingreppet ska göras innan djuret har uppnått 24 timmars ålder.
9. Märkning av fisk genom fettfeneklippning, under förutsättning att det görs
under bedövning och att det utförs av en person som har genomgått
utbildning i märkning som har godkänts av Jordbruksverket.
Märkning enligt punkterna 3, 4 och 10 får även göras av den som genom
kursintyg från en utbildning i annat EES-land eller på annat sätt kan uppvisa bevis på
likvärdig kompetens.
8
SJVFS 2013:41
5 § Normal verkning av klövar samt behandling av klövbölder och klövsulesår på
djur får göras utan att veterinär eller annan djurhälsopersonal behöver anlitas under
förutsättning att
4. personen som utför ingreppet har reell kompetens för detta,
5. ingreppet utförs på ett djurskyddsmässigt godtagbart sätt, samt
6. ingrepp inte omfattar underliggande mjukdelsvävnad.
6 § Djurhållare får kastrera gris yngre än sju dagar under lokal bedövning, samt
injicera lokalbedövningsmedel och medel för smärtlindring i anslutning till
ingreppet. För att injicera lokalbedövningsmedel ska djurhållaren ha genomgått en av
Jordbruksverket godkänd kurs i läkemedelshantering samt kurs i administrering av
läkemedel för lokal bedövning avseende gris.
Kastrering av gris enligt första stycket och enligt 25 § andra stycket
djurskyddsförordningen (1988:539) ska utföras på så kallad blodig väg. Vass skalpell
av engångstyp, vass och lämpligt utformad tång eller vasst engångsrakblad fastsatt i
en hållare, samt engångskanyl och sprutor för lokalbedövning, ska användas vid
kastreringen.
Injektioner som får utföras utan att djurhälsopersonal anlitas
7 § Djurhållare får, efter ordination av veterinär, ge injektioner under en period av
längst fyra veckor räknat från dagen för ordinationen. Begränsningen i tid gäller inte
vid behandling av sjukdomar eller andra tillstånd som kräver långvarig kontinuerlig
behandling om behandlingen avser djur som hålls eller föds upp för sällskap och
hobby. Begränsningen gäller inte heller vid villkorad läkemedelsanvändning i
enlighet med Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2013:42) om läkemedel
och läkemedelsanvändning.
8 § Injektion av järnläkemedel till smågrisar får ges av djurhållaren innan
smågrisarna har uppnått tre veckors ålder.
6 KAP. UTFÄRDANDE AV INTYG
Allmänna bestämmelser
1 § Djurhälsopersonal som har anlitats av en djurhållare ska på dennes begäran
utfärda intyg.
2 § Djurhälsopersonal ska, efter att ha vaccinerat djur, utfärda ett intyg om
vaccination. På intyget ska det, förutom de uppgifter som anges i 10 §, finnas uppgift
om
1. djurets identitet,
2. vaccinets namn, och
3. vaccinets batchnummer.
3 § Intygsgivaren ska bevara en kopia av intyget och eventuella underliggande
dokument eller intyg i minst fem år eller den längre tid som framgår av annan
9
SJVFS 2013:41
författning eller av särskilt beslut. Kopia krävs inte om all information som följer av
intyget och eventuella underliggande dokument antecknas i journalen.
Om intygsgivaren
4 § En intygsgivare ska vara opartisk och får inte ha något ekonomiskt intresse i det
som intyget avser eller i de företag som berörs av intygandet.
5 § En intygsgivare ska ha tillräcklig kännedom om det som intyget avser och vara
medveten om innehållet i det intyg som utfärdas.
6 § En intygsgivare får inte intyga andra uppgifter än sådana som denne själv har
personlig kännedom om eller själv har kontrollerat.
7 § En intygsgivare får utan hinder av 6 § underteckna ett intyg på grundval av ett
annat intyg eller bevis. I dessa fall ska intygsgivaren ha det aktuella dokumentet
tillgängligt när undertecknandet sker.
8 § En intygsgivare får inte underteckna ett intyg in blanco eller ett intyg som är
ofullständigt ifyllt.
Om ett färdigt intygsformulär används, ska alla markerade platser för uppgifter
fyllas i. Uppgift som inte kan anges ska markeras med ett streck. En avslutad
beskrivning ska följas av ett långt streck.
9 § En intygsgivare får inte utfärda intyg på ett språk som denne inte har
tillfredsställande kunskaper i, om inte en tillfredsställande översättning är bifogad till
intyget.
Om intygen
10 § Ett intyg ska innehålla
1. datum för utfärdandet,
2. intygsgivarens underskrift i original,
3. namnförtydligande,
4. titel, samt
5. i tillämpliga fall adress, telefonnummer och tjänstestämpel.
Underskriften ska vara beständig och i annan färg än svart.
11 § Av intyget ska klart framgå anledningen till att intyget upprättas och, i
förekommande fall, på vems uppdrag det sker.
12 § Intyget ska innehålla en beskrivning av arten och omfattningen av de
utredningar och undersökningar som utgör underlag för intyget, samt uppgift om
tidpunkt och plats för genomförandet av dessa.
Om intyget grundar sig på underliggande dokument eller intyg ska dessa
redovisas.
13 § Identitetsmärkning på djur eller varor ska kontrolleras och anges i intyget. För
djur som saknar identitetsmärkning ska, om möjligt, fullständigt signalement anges.
10
SJVFS 2013:41
Varor som saknar identitetsmärkning ska, om möjligt, beskrivas så att de går att
identifiera.
14 § Om det av ett intyg framgår om krav i svensk lagstiftning eller EU-lagstiftning
är eller inte är uppfyllda, ska intyget innehålla en hänvisning till aktuell lagstiftning.
15 § Om intygsgivaren gör en ändring i ett intyg ska intygsgivaren signera och
datera ändringen.
7 KAP. JOURNALFÖRING OCH UPPGIFTSLÄMNANDE M.M.
Allmänna bestämmelser
1 § Djurhälsopersonal ska föra journal i direkt anslutning till konsultationen. Vid
journalföringen ska djurhälsopersonalen iaktta synnerlig noggrannhet och omsorg.
Journalen ska föras på sådant sätt att uppgift om konsultation som gäller ett visst djur
eller djurgrupp vid en given tidpunkt ska kunna tas fram.
Journalföring enligt första stycket krävs inte om konsultationen handlar om
allmänna frågor.
2 § Journal ska föras på svenska och vara tydlig och fullständig. Journalen ska när
det är möjligt innehålla följande uppgifter:
1. djurhållarens namn, adress och telefonnummer samt eventuellt
produktionsplatsnummer (ppn),
2. djurslag,
3. djurets kön,
4. djurets ålder eller åldersgrupp, samt
5. djurets identitet.
3 § I journalen ska för varje undersökning och behandling anges:
1. datum,
2. tidpunkt,
3. anamnes,
4. status,
5. i förekommande fall diagnos, anledning till behandling och typ av
behandling, samt
6. namn och titel på den som utfört undersökningen eller behandlingen.
4 § Vid behandling med läkemedel ska journalen, utöver vad som nämns i 3 §, även
innehålla uppgifter om
1. läkemedlets namn,
2. styrka och dosering,
3. behandlingstidens längd, samt, vid behandling av djur som är avsedda för
livsmedelsändamål,
4. karenstid, angiven i enlighet med Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS
2009:3) om karenstider.
11
SJVFS 2013:41
5 § En uppgift i en journal får inte utplånas eller göras oläslig. Om en uppgift i en
journal är oriktig får uppgiften rättas. Rättelsen ska dateras och undertecknas av den
som har rättat.
6 § Journalen ska bevaras i minst fem år, räknat från dagen för det sista införandet
eller den längre tid som framgår av annan författning eller av särskilt beslut.
Journalen ska kunna visas upp vid kontroll av tillsynsmyndighet och på begäran av
Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård.
Veterinärs uppgiftslämnande vid behandling med läkemedel
7 § En veterinär som behandlar livsmedelsproducerande djur med läkemedel eller
ordinerar sådan behandling, ska informera djurhållaren om behandlingen.
Informationen ska innehålla följande uppgifter:
1. djurslag,
2. djurets identitet eller benämning av djurgrupp,
3. diagnos eller anledning till behandling,
4. läkemedel, dosering och behandlingssätt,
5. tid för behandlingen och behandlingens längd,
6. i förekommande fall injektionsställe,
7. karenstid för köttvara, mjölk, ägg, honung och vad karenstiden innebär, samt
8. veterinärens namn.
Informationen enligt första stycket ska lämnas i form av ett behandlingsbevis,
eller på sådant sätt att djurhållaren enkelt kan upprätta den dokumentation som krävs
enligt 9 § Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2009:3) om karenstider.
8 § Vid behandling av odlad fisk ska informationen enligt 7 § dessutom innehålla
följande uppgifter:
1. den som har anvisat behandlingen, samt
2. i förekommande fall fodertillverkare.
9 § Vid behandling av djur som hålls för tävling ska veterinären informera
djurhållaren om att det kan krävas läkemedelsfri tid efter behandling, innan djuret får
användas i träning eller tävling.
Rapportering
10 § Bestämmelser om rapportering av biverkningar finns i Läkemedelsverkets
föreskrifter (LVFS 2012:15) om säkerhetsövervakning av läkemedel som används på
djur.
11 § En veterinär ska senast en månad efter att ha journalfört en behandling, dock
senast tre månader efter behandlingstillfället, rapportera
1. samtliga läkemedelsbehandlingar till och behandlingar av smittsamma
sjukdomar hos nötkreatur, får, get, ren, gris, fjäderfä, fisk och hägnat vilt,
samt
2. behandlingar av häst med antibakteriella läkemedel för systemiskt bruk.
Rapportering enligt första stycket ska göras på blanketten ”Praktikjournal för
veterinär”, ”Praktikjournal för distriktsveterinär” eller genom att använda ett
databaserat journalföringssystem som Jordbruksverket har godkänt. Exemplar 1 av
12
SJVFS 2013:41
praktikjournalen ska skickas in till Jordbruksverket, 826 84 Söderhamn eller, om
databaserat journalföringssystem används, skickas in på sätt som Jordbruksverket har
godkänt.
Skyldigheter för djurhållare att dokumentera
12 § Djurhållare ska dokumentera följande uppgifter vid behandling av
livsmedelsproducerande djur eller djur för pälsproduktion:
1. datum för behandlingen,
2. klockslag för behandlingen om karenstiden är kortare än 24 timmar,
3. djurets identitet,
4. diagnos eller orsak till behandling,
5. läkemedlets namn och dosering,
6. behandlingstidens längd,
7. karenstid,
8. namn på förskrivande veterinär, samt
9. namn på den som har utfört behandlingen.
Vid behandling med homeopatiska preparat krävs inte dokumentering enligt
punkterna 2, 7, 8 eller 9 i stycket ovan. Namnet på den veterinär som har kontaktats
inför användningen ska anges.
Dokumentationen kan göras genom att veterinärens besöksjournal sparas, förutsatt
att denna innehåller de begärda uppgifterna.
13 § Den som håller livsmedelsproducerande djur eller djur för pälsproduktion ska
dokumentera antalet djur som dör i besättningen, samt anledningen till dödsfallen.
14 § Den som håller livsmedelsproducerande djur eller djur för pälsproduktion ska
kunna styrka inköp och innehav av veterinärmedicinska läkemedel under en period
av fem år efter att läkemedlet har tillförts det enskilda djuret.
15 § Djurhållarens egen dokumentation enligt 12 och 13 §§, eller veterinärens
besöksjournal om den innehåller de begärda uppgifterna, ska sparas i minst fem år
och kunna visas upp vid kontroll.
8 KAP. ÖVRIGA BESTÄMMELSER
1 § Länsstyrelsen utövar offentlig kontroll över efterlevnaden av bestämmelserna i
denna författning. Såvitt gäller 2–4 och 6 kap. framgår detta av 5 kap. 1 §
förordningen (2009:1386) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och
såvitt gäller 5 kap. av 59 § djurskyddsförordningen (1988:539).
2 § Om det finns särskilda skäl kan Jordbruksverket medge undantag från
bestämmelserna i dessa föreskrifter.
----------
13
SJVFS 2013:41
Denna författning träder i kraft den 1 januari 2014, då verkets föreskrifter (SJVFS
2009:85) om operativa ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och för personal
inom djurens hälso- och sjukvård upphör att gälla.
ANDERS EGONSON
Lotta Ternström Hofverberg
(Enheten för foder och hälsa)
14
Statens jordbruksverks
författningssamling
Statens jordbruksverk
551 82 Jönköping
Tfn 036-15 50 00
www.jordbruksverket.se
ISSN
Statens jordbruksverks föreskrifter om läkemedel
och läkemedelsanvändning;
SJVFS 2013:42
Saknr D 9
Utkom från trycket
den 29 november 2013
beslutade den 28 november 2013.
Statens jordbruksverk föreskriver1, med stöd av 2 kap. 2 § förordningen
(2009:1386) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård, 7 och 9 §§
förordningen (2006:815) om provtagning på djur, m.m. samt 28 §
djurskyddsförordningen (1988:539) följande.
1 KAP. GEMENSAMMA BESTÄMMELSER ....................................................... 2
DEFINITIONER ........................................................................................................... 2
GRUNDER FÖR ANVÄNDNING AV LÄKEMEDEL ........................................................... 2
2 KAP. PRINCIPER FÖR VAL AV LÄKEMEDEL.............................................. 3
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER ..................................................................................... 3
ANTIBIOTIKA ............................................................................................................. 4
HORMONER ............................................................................................................... 5
HOMEOPATIKA .......................................................................................................... 6
3 KAP. TILLHANDAHÅLLANDE OCH FÖRSKRIVNING AV LÄKEMEDEL
...................................................................................................................................... 7
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER ..................................................................................... 7
TILLHANDAHÅLLANDE TILL DJURHÄLSOPERSONAL................................................... 7
TILLHANDAHÅLLANDE TILL ÖVRIG PERSONAL .......................................................... 7
TILLHANDAHÅLLANDE TILL HUSDJURSTEKNIKER...................................................... 8
TILLHANDAHÅLLANDE I SÄRSKILDA FALL ................................................................. 8
FÖRSKRIVNING OCH TILLHANDAHÅLLANDE TILL DJURHÅLLARE ............................... 8
4 KAP. VILLKORAD LÄKEMEDELSANVÄNDNING ..................................... 10
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER ................................................................................... 10
FÖRSKRIVNING VID VILLKORAD LÄKEMEDELSANVÄNDNING ................................... 10
ANMÄLAN ............................................................................................................... 11
KONTROLL .............................................................................................................. 11
1
Jfr rådets direktiv 96/22/EG av den 29 april 1996 om förbud mot användning av vissa ämnen med hormonell och tyreostatisk
verkan samt av ß-agonister vid animalieproduktion och om upphävande av direktiv 81/602/EEG, 88/146/EEG och 88/299/EEG
(EGT L 125, 23.5.1996, s. 3, Celex 31996L0022), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/97/EG
(EUT L 318, 28.11.2008, s. 9, Celex 32008L0097), rådets direktiv 96/23/EG av den 29 april 1996 om införande av
kontrollåtgärder för vissa ämnen och restsubstanser av dessa i levande djur och produkter framställda därav och om upphävande
av direktiv 85/358/EEG och 86/469/EEG samt beslut 89/187/EEG och 91/664/EEG (EGT L 125, 23.5.1996, s. 10, Celex
31996L0023), senast ändrat genom rådets direktiv 2013/20/EU (EUT L 158, 10.6.2013, s.234, Celex 32013L0020) och
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för
veterinärmedicinska läkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 1, Celex 32001L0082) senast ändrat genom Europaparlamentets och
rådets förordning 596/2009 (EUT L 188, 18.7.2009, s. 14, Celex 32009R0596).
SJVFS 2013:42
5 KAP. LÄKEMEDEL FÖR IMMOBILISERING .............................................. 12
6 KAP. ÖVRIGA BESTÄMMELSER ................................................................... 13
1 KAP. GEMENSAMMA BESTÄMMELSER
Definitioner
1 § I dessa föreskrifter avses med
besättning: grupp av djur som utgör en epidemiologisk enhet eller som tillhör
samma produktionsplatsnummer,
djurhållare: den som äger eller på annat sätt ansvarar för djuren,
djurhälsopersonal: samma betydelse som i lagen (2009:302) om verksamhet inom
djurens hälso- och sjukvård,
fjäderfä: alla fåglar som yrkesmässigt föds upp eller hålls i fångenskap för
produktion av kött eller ägg för konsumtion samt för avelsändamål för sådan
produktion,
förskrivningsperiod: perioden från det att villkorad läkemedelsanvändning inleds
till dess att den avbryts, dock längst ett år,
hästpass: dokument från vilket en häst kan identifieras, utfärdat i enlighet med
bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 504/2008 av den 6 juni 2008
om tillämpning av rådets direktiv 90/426/EEG och 90/427/EEG avseende metoder
för identifiering av hästdjur2,
livsmedelsproducerande djur: djur som avlas, föds upp, hålls eller slaktas för
livsmedelsproduktion, samt hästar som inte är undantagna från livsmedelskedjan,
läkemedel: samma betydelse som i läkemedelslagen (1992:859),
ordination: en veterinärs beslut om att ett läkemedel ska användas till ett specifikt
djur eller djurgrupp inklusive hur läkemedlet ska användas,
tillhandahållande av läkemedel: när en person med förskrivningsrätt ställer
läkemedel till förfogande för att användas av en person som inte har förskrivningsrätt
för det aktuella preparatet eller den aktuella användningen,
villkorad läkemedelsanvändning: läkemedelsanvändning som, i enlighet med 4
kap, sker efter förskrivning av en veterinär utan att veterinären kliniskt har undersökt
djuret eller djuren i anslutning till användningen, samt
övrig personal: en person som är yrkesverksam inom djurens hälso- och sjukvård
utan att tillhöra djurhälsopersonalen.
Grunder för användning av läkemedel
2 § Läkemedel ska användas med återhållsamhet och bara då det finns behov av det.
3 § En veterinär ska undersöka och göra en bedömning av djuret eller djurgruppen
innan ordination sker om inte annat följer av denna föreskrift.
2
EUT L 149, 7.6.2008, s. 3 (Celex 32008R0504).
2
SJVFS 2013:42
4 § En veterinär får bara förskriva och tillhandahålla läkemedel för behandlingar
som har ordinerats av veterinär.
Första stycket gäller inte om
- annat anges i 3 kap. 4–6, 8–10 eller 20 §§,
- förskrivning sker för villkorad läkemedelsanvändning i enlighet med 4 kap,
eller
- förskrivning sker för immobilisering av djur i enlighet med 5 kap.
5 § Bestämmelser om utlämnande av läkemedel i samband med behandling finns i
Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2009:13) om förordnande och utlämnande av
läkemedel och teknisk sprit.
6 § Bestämmelser om karenstider vid handhavande av livsmedel från djur som
behandlats med läkemedel eller vissa bekämpningsmedel som innehåller
farmakologiskt aktiva substanser finns i Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS
2009:3) om karenstider.
2 KAP. PRINCIPER FÖR VAL AV LÄKEMEDEL
Allmänna bestämmelser
1 § Vid val och dosering av läkemedel ska veterinären beakta följande:
1. risker för de personer som hanterar läkemedlet,
2. risk för rester av läkemedel i livsmedel,
3. risk för biverkningar hos det behandlade djuret,
4. risk för uppkomst av resistens mot antiparasitära medel och antibiotika,
5. ekologiska effekter, samt
6. risk för andra negativa sidoeffekter.
2 § En veterinär ska i första hand ordinera läkemedel som är godkända i Sverige för
aktuellt tillstånd hos det djurslag som ska behandlas.
3 § I det fall det inte finns något godkänt veterinärmedicinskt läkemedel enligt 2 §
får en veterinär ordinera annat läkemedel för behandling av aktuellt tillstånd. Sådan
ordination ska göras enligt 4–8 §§ och bara i undantagsfall, för att undvika att det
berörda djuret utsätts för onödigt lidande.
4 § Vid ordination enligt 3 § ska veterinären i första hand välja ett
veterinärmedicinskt läkemedel som är godkänt i Sverige för användning på ett annat
djurslag eller för ett annat tillstånd hos samma djurslag.
5 § I de fall det vid behandling av aktuellt tillstånd inte finns något läkemedel av det
slag som avses i 4 § får veterinären ordinera ett
1. läkemedel som endast är godkänt att använda på människa under
förutsättning att det inte innehåller någon av de substanser som är uppräknade
i bilagan till dessa föreskrifter, eller
2. veterinärmedicinskt läkemedel som har godkänts i en annan EU-medlemsstat.
För att ett sådant läkemedel som avses i första stycket punkten 2 ska få ordineras
ska Läkemedelsverket ha beviljat licens för läkemedlet enligt Läkemedelsverkets
3
SJVFS 2013:42
föreskrifter (LVFS 2008:1) om tillstånd till försäljning av icke godkänt läkemedel
(licensföreskrifter).
6 § En veterinär får, trots vad som sägs i 5 § punkten 1, ordinera läkemedel som
innehåller substanser som förtecknas i bilagan om
1. det finns synnerliga skäl för behandling av det enskilda djuret,
2. prognosen vid behandling är god, och
3. veterinären i det enskilda fallet har tillstånd från Jordbruksverket att göra
sådan behandling.
7 § I de fall det inte finns något läkemedel av det slag som avses i 5 § får veterinären
ordinera ett veterinärmedicinskt läkemedel som har beretts för tillfället (ex tempore)
av en person som är behörig att göra detta och i enlighet med de villkor som gäller
för ett veterinärrecept.
8 § Ordination av läkemedel till livsmedelsproducerande djur får bara ske under
förutsättning att de farmakologiskt aktiva substanserna finns upptagna i tabell 1 i
bilagan till kommissionens förordning (EU) nr 37/2010 av den 22 december 2009 om
farmakologiskt aktiva substanser och deras klassificering med avseende på MRLvärden i animaliska livsmedel.3
Hästdjur, som ska användas för livsmedelsproduktion, får även behandlas med
läkemedel som finns med på den förteckning över substanser med sex månaders
karenstid som finns listade i kommissionens förordning (EG) nr 1950/2006 av den 13
december 2006 om upprättande av en förteckning över substanser som är väsentliga
för behandling av hästdjur, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv
2001/82/EG om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska
läkemedel4. Sådana behandlingar ska antecknas i hästpasset enligt det kontrollsystem
som föreskrivs i förordning (EG) nr 504/2008.
9 § Bestämmelserna i 8 § gäller inte vid behandling av häst om det av hästpasset
framgår att hästen inte ska användas för livsmedelsproduktion.
10 § Vid tillförsel av läkemedel till livsmedelsproducerande djur som saknar
individuell märkning ska det enskilda djuret eller djurgruppen om möjligt ges en
tydlig märkning som visar vilket eller vilka djur som har behandlats.
Antibiotika
11 § En veterinär får bara ordinera behandling med läkemedel innehållande
kinoloner eller tredje eller fjärde generationens cefalosporiner när mikrobiologisk
undersökning och resistensbestämning visar att verksamt alternativ saknas.
Kravet i första stycket gäller inte kinoloner och tredje generationens
cefalosporiner vid följande behandlingar:
1. Sällskapsdjur och häst, om infektionens lokalisation eller sjukdomens art
medför att provtagning inte är möjlig och det av vetenskap och beprövad
erfarenhet är styrkt att behandling med annat läkemedel är verkningslös.
3
4
EUT L 15, 20.1.2010 s. 1 (Celex 32010R0037).
EUT L 367, 22.12.2006, s. 33 (Celex 32006R1950).
4
SJVFS 2013:42
2. Djur som hålls för livsmedelsproduktion, om mikrobiologisk undersökning
och resistensbestämning av aktuell infektion har genomförts på djuret eller i
djurgruppen under de senaste sex månaderna och resistensbestämning eller
vetenskap och beprövad erfarenhet styrker att verksamt alternativ saknas.
Mikrobiologisk undersökning ska utföras för att styrka infektionsagens.
3. Akuta livshotande tillstånd där det inte är möjligt att avvakta svaret på den
mikrobiologiska undersökningen och resistensbestämningen.
Mikrobiologisk undersökning och resistensbestämning ska göras även om svar
inte inväntas innan behandlingen påbörjas enligt stycket 2 punkten 3.
Veterinären ska motivera valet av antibiotika i journalen.
Hormoner
12 § Utöver de fall som anges i 28 § djurskyddsförordningen (1988:539) får
hormoner tillföras djur i syfte att förhindra befruktning, framkalla abort, stimulera
ägglossning, verka sammandragande på livmoder eller synkronisera brunst.
13 § Vid behandling av nötkreatur, grisar, får, getter, hovdjur, fjäderfä, kaniner och
hägnat vilt, samt vid behandling av fisk och skaldjur som föds upp för att användas
till livsmedel, gäller villkoren i 14–18 och 20 §§.
14 § Det är, med de undantag som anges i 15–18 §§, förbjudet att tillföra djur
1. de substanser som är förbjudna enligt tabell 2 i bilagan till förordning (EU) nr
37/2010,
2. tyreostatika,
3. trenbolon,
4. zeranol,
5. stilbener, stilbenderivat, deras salter och estrar,
6. ämnen med östrogen, androgen eller gestagen effekt,
7. allyltrenbolon, samt
8. ß-receptorstimulerande substanser.
15 § En veterinär får tillföra djur progesteron eller dess derivat vid behandling av
fertilitetsstörningar. Tillförseln får endast ske genom injektion förutom vid
behandling av äggstocksrubbningar där läkemedlet även får tillföras i form av
vaginalinlägg, men inte i form av implantat.
Första stycket gäller inte för läkemedel med depåeffekt eller med en karenstid
som överstiger 15 dygn. Det gäller heller inte för djur som föds upp och hålls för
slakt eller för uttjänta avelsdjur.
16 § En veterinär får tillföra djur läkemedel med östrogen eller gestagen effekt vid
brunstsynkronisering samt vid förberedande av donatorer och recipienter vid
embryotransfer. Östradiol 17-β och dess esterliknande derivat får dock inte tillföras
vid sådan behandling.
Första stycket gäller inte för läkemedel med depåeffekt eller en karenstid som
överstiger 15 dygn. Det gäller heller inte för djur som föds upp och hålls för slakt
eller för uttjänta avelsdjur.
5
SJVFS 2013:42
17 § Allyltrenbolon får användas för fertilitetsbehandling av hästar som inte är
avsedda för livsmedelsproduktion. Tillförseln får endast ske via munnen.
Behandlingen sker på veterinärens ansvar.
18 § ß-receptorstimulerande substanser får användas för att behandla
andningssvårigheter, strålbenshälta och fång hos hästar samt för att motverka
livmoderkontraktioner hos ston och kor i samband med förlossning. Läkemedel som
kan användas för att motverka livmoderkontraktioner får inte lämnas kvar hos
djurhållaren. Injektion av ß-receptorstimulerande substanser för att motverka
livmoderkontraktioner hos kor ska utföras av en veterinär.
Första stycket gäller inte för hästar som är avsedda för livsmedelsproduktion och
inte för läkemedel med en karenstid som överstiger 28 dygn.
19 § Om sport- och avelshästar som har behandlats med allyltrenbolon eller ßreceptorstimulerande läkemedel ska överlåtas före karenstidens utgång, ska en
veterinär utfärda ett intyg som följer djuren. Intyget ska innehålla följande uppgifter:
1. djurägarens namn och adress,
2. behandlat djurslag och djurets identitet,
3. läkemedel, dosering och behandlingssätt,
4. injektionsställe (i förekommande fall),
5. tidpunkt (datum och klockslag) för sista behandling, samt
6. karenstid för slakt.
20 § Vid behandling enligt 15–19 §§ får bara sådana läkemedel användas som har
godkänts för försäljning eller för vilka tillstånd till försäljning har lämnats i enlighet
med 5 § tredje stycket läkemedelslagen (1992:859).
21 § Djur som har behandlats i enlighet med 15–18 eller 20 §§ får, med det
undantag som anges i 19 §, inte överlåtas före karenstidens utgång.
Homeopatika
22 § Djur som inte ska användas för livsmedelsproduktion får behandlas med
homeopatika under en veterinärs ansvar.
Livsmedelsproducerande djur får behandlas med homeopatika vars aktiva
beståndsdelar finns upptagna i tabell 1 i bilagan till förordning (EU) nr 37/2010 och
under en veterinärs ansvar.
Veterinärens ansvar enligt första och andra stycket är begränsat till att på de
uppgifter som följer av 7 kap. 15 § i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS
2013:41) om operativa ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och för personal
inom djurens hälso- och sjukvård, göra en bedömning om andra åtgärder behöver
vidtas för att tillgodose djurskydds- eller smittskyddsaspekter och bara då
djurhållaren har tagit kontakt med veterinären. När det gäller livsmedelsproducerande djur, ska veterinären även kontrollera att de aktiva beståndsdelarna i
homeopatikan finns med i den bilaga som nämns i andra stycket.
6
SJVFS 2013:42
3 KAP. TILLHANDAHÅLLANDE OCH FÖRSKRIVNING AV LÄKEMEDEL
Allmänna bestämmelser
1 § En veterinär får bara tillhandahålla och förskriva läkemedel i sådana situationer
och till sådana personer som avses i detta kapitel eller i kapitel 4 eller 5.
2 § När läkemedel tillhandahålls enligt 7–9 eller 10 §§ ska det finnas skriftlig
dokumentation där det framgår
1. vilka läkemedel som tillhandahålls,
2. vilken utbildning personalen har, samt
3. noggranna instruktioner för läkemedelsanvändningen.
Dokumentationen ska kunna visas upp för tillsynsmyndigheten.
Tillhandahållande till djurhälsopersonal
3 § En veterinär får bara, om inte annat anges i 4 eller 5 §§, tillhandahålla läkemedel
till djursjukskötare och godkänd legitimerad sjuksköterska för behandling som har
ordinerats av en veterinär.
4 § En veterinär får tillhandahålla vaccin mot
1. kattens parvovirus,
2. kattsnuva,
3. valpsjuka,
4. smittsam leverinflammation hos hund (HCC),
5. hundens parvovirus, samt
6. kennelhosta hos hund
till djursjukskötare och godkänd legitimerad sjuksköterska utan föregående
ordination.
5 § En veterinär får tillhandahålla läkemedel för avlivning av djur till
djursjukskötare och godkänd legitimerad sjuksköterska utan föregående ordination.
Tillhandahållande får endast ske under förutsättning att delegering av avlivning har
skett till djursjukskötaren eller den godkända legitimerade sjuksköterskan.
6 § En veterinär får tillhandahålla läkemedel för lokal bedövning och lokal
behandling i munhålan till godkänd legitimerad tandläkare utan föregående
ordination.
Tillhandahållande till övrig personal
7 § En veterinär får tillhandahålla läkemedel till övrig personal
och till
djursjukskötar- och veterinärstudenter för behandling som har ordinerats av en
veterinär.
Första stycket gäller inte vaccin, narkotikaklassade läkemedel, läkemedel för
allmän bedövning och läkemedel för lokal bedövning genom injektion.
Läkemedel för injektion får bara tillhandahållas till övrig personal, djursjukskötaroch veterinärstudenter om förutsättningarna i 4 kap. 10, 11 eller 12 §§ Statens
jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2013:41) om operativa ingrepp och skyldigheter
för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och sjukvård är uppfyllda.
7
SJVFS 2013:42
Tillhandahållande till husdjurstekniker
8 § En veterinär som är verksam inom en regional organisation enligt Statens
jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2004:41) om seminverksamhet med nötkreatur,
får utan föregående ordination tillhandahålla vaccin mot ringorm och läkemedel för
lokalbedövning och smärtlindring till personal inom organisationen.
Första stycket gäller under förutsättning att personalen har utbildning i enlighet
med 5 § nämnda föreskrifter. Läkemedel får bara tillhandahållas om
förutsättningarna i 4 kap. 16 eller 17 §§ Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS
2013:41) om operativa ingrepp och skyldigheter för djurhållare och för personal
inom djurens hälso- och sjukvård är uppfyllda.
Den tillhandahållande veterinären ansvarar för att djurhållaren får skriftlig
information motsvarande ett behandlingsbevis.
Tillhandahållande i särskilda fall
9 § En veterinär får utan föregående ordination tillhandahålla vaccin för användning
till nötkreatur, får och get, till person som ska genomföra sådan vaccination som
avses i 9 kap. 1 § andra stycket i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS
2002:98) om förebyggande och bekämpning av epizootiska sjukdomar.
Tillhandahållande får bara ske om förutsättningarna i 4 kap. 19 § Statens
jordbruksverks föreskrifter (SVJFS 2013:41) om operativa ingrepp samt skyldigheter
för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och sjukvård är uppfyllda.
10 § En veterinär anställd inom försvarsmakten får utan föregående undersökning
tillhandahålla läkemedel för användning till tjänstehundar inom Försvarsmakten eller
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, då de befinner sig i utlandstjänst.
Tillhandahållande får bara göras till legitimerad sjuksköterska eller legitimerad
läkare som med godkänt resultat har gått en grundkurs i läkemedelshantering som
Jordbruksverket har godkänt.
Förskrivning och tillhandahållande till djurhållare
11 § En veterinär får, med de begränsningar som följer av 12 § och om inte annat
anges i 18–20 §§, förskriva och tillhandahålla läkemedel till djurhållare för
behandling som har ordinerats av en veterinär.
En veterinär får bara förskriva eller tillhandahålla läkemedel till djurhållare med
en annan veterinärs ordination som grund om veterinären har god kunskap om
underlaget för ordinationen.
12 § Förskrivning eller tillhandahållande till djurhållare får endast ske för
behandlingar som ska ske inom fyra veckor från undersökningstillfället, om inte
annat följer av 13–15 §§.
13 § Begränsningen i 12 § gäller inte vid behandling av sjukdomar eller andra
tillstånd som kräver långvarig kontinuerlig behandling hos djur som hålls eller föds
upp för sällskap och hobby.
14 § Begränsningen i 12 § gäller inte förskrivning eller tillhandahållande för att
förebygga eller behandla akut förgiftning under förutsättning att det
8
SJVFS 2013:42
1. avser tjänstehund hos polisen, tullverket, kriminalvården eller
försvarsmakten,
2. endast omfattar läkemedel avsedda att framkalla kräkning eller motverka
förgiftningssymtom orsakade av narkotiska läkemedel, samt
3. sker för ett behandlingstillfälle.
Djurhållaren ska rapportera läkemedelsanvändning enligt ovan till förskrivande
veterinär.
15 § Vid sjukdomen koccidios hos gris får en veterinär förskriva läkemedel för en
beräknad förbrukning av högst åtta veckor.
16 § Vid ordination av läkemedelsbehandling ska veterinären till djurhållaren
1. lämna noggranna skriftliga instruktioner om läkemedlens användning,
2. ge anvisningar om omhändertagande av överblivna läkemedel, förpackningar,
sprutor och kanyler, samt
3. informera om att djurhållaren bör rapportera misstanke om
läkemedelsbiverkning till veterinären.
17 § Vid tillhandahållande av läkemedel till djurhållare ska veterinären märka
läkemedelsförpackningen med djurets eller djurgruppens identitet.
18 § Förskrivning eller tillhandahållande till djurhållare av läkemedel med
sederande effekt får, om inte annat följer av 5 kap, endast avse behandling av ett
bestämt djur. Förskrivningen eller tillhandahållandet får inte avse preparat för
injektion eller inhalation.
19 § En veterinär får bara förskriva och tillhandahålla vaccin som har tillverkats för
det enskilda djuret (autogena vaccin) till djurhållare, om inte annat anges i 20 §.
20 § En veterinär får, utan föregående undersökning av djur eller djurgrupp,
förskriva
1. vitamin-, mineral- eller antiparasitära läkemedel som inte är avsedda för
injektion om veterinären väl känner till djurhållningen och bedömer att
läkemedlen kommer att handhas på ett godtagbart sätt,
2. antiparasitära läkemedel till häst som inte är avsedda för injektion om
veterinären har förhört sig om djurhållningen och har analysresultat från
träckprovtagning för parasiter som underlag för bedömningen,
3. antiparasitära medel till ren som är avsedda för injektion om veterinären
förhört sig om djurhållningen och bedömer att läkemedlen kommer att
handhas på ett godtagbart sätt,
4. vaccin, läkemedel för immunologisk kastrering och antiparasitära
injektionsläkemedel till gris om det finns en behandlingsplan för besättningen
och veterinären har god kännedom om djurhållningen,
5. lokalbedövningsmedel för bedövning i samband med kastrering av hangris
yngre än sju dagar, under förutsättning att personen som ska använda
preparatet uppfyller kraven i 5 kap. 5 § Statens jordbruksverks föreskrifter
(SJVFS 2013:41) om operativa ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och
för personal inom djurens hälso- och sjukvård. Undantaget gäller under
9
SJVFS 2013:42
förutsättning att veterinären väl känner till djurhållningen och bedömer att
läkemedlen kommer att handhas på ett godtagbart sätt,
6. selen/e-vitamin för injektion till gris, får och nötkreatur om veterinären väl
känner till djurhållningen och bedömer att läkemedlen kommer att handhas
på ett godtagbart sätt,
7. vaccin mot ringorm åt kalvar,
8. vaccin mot kalvdiarré för immunisering av dräktiga kor/kvigor om
veterinären väl känner till djurhållningen och bedömer att läkemedlen
kommer att handhas på ett godtagbart sätt,
9. vaccin mot frasbrand till nötkreatur i område där frasbrand förekommer
endemiskt om veterinären har god kännedom om besättningen,
10. vaccin mot mastitpatogener om veterinären har god kännedom om det
bakteriologiska juverhälsoläget i besättningen och besättningen deltar i ett
strategiskt juverhälsoarbete,
11. antibiotikaläkemedel för lokal användning i juver inför sinläggning av kor,
om veterinären har kännedom om det enskilda djuret och det bakteriologiska
juverhälsoläget i besättningen och besättningen deltar i ett strategiskt
juverhälsoarbete,
12. vaccin till får, get, pälsdjur och fjäderfä,
13. vaccin till tamhöns, fasaner, rapphöns och påfåglar som hålls i
hobbyverksamhet för uppvisning, utställning, tävling, uppfödning eller
försäljning,
14. vaccin till duvor som deltar i tävlingar och utställningar när de vaccineras
mot epizootiska sjukdomar enligt särskilt beslut av Jordbruksverket,
15. vacciner, bedövnings- och desinfektionsmedel till odlad fisk, prydnadsfisk och
sällskapsfisk,
16. perorala antikonceptionella läkemedel (p-piller) till katt efter samråd med
djurhållare om kontraindikationer och biverkningsrisker.
4 KAP. VILLKORAD LÄKEMEDELSANVÄNDNING
Allmänna bestämmelser
1 § Villkorad läkemedelsanvändning får bara ske efter sjukdomsutredning på plats
och om veterinären bedömer att det är lämpligt.
2 § Läkemedel för villkorad läkemedelsanvändning får bara förskrivas för att
användas av person som har gått kurs i läkemedelsanvändning för de djurslag som
behandlingen avser. Kurs i läkemedelsanvändning ska ge ändamålsenliga kunskaper
och följa en kursplan som Jordbruksverket har godkänt.
Förskrivning vid villkorad läkemedelsanvändning
3 § En veterinär får förskriva läkemedel för villkorad läkemedelsanvändning under
förutsättning att förskrivningen avser
1. nötkreatur som bara hålls för produktion av kött,
2. gris,
3. får, get, fjäderfä, ren eller pälsdjur som hålls för produktion av kött, ägg, ull,
skinn eller päls, eller
10
SJVFS 2013:42
4. odlad fisk.
4 § En veterinär får bara förskriva läkemedel för villkorad läkemedelsanvändning
till en djurhållare under förutsättning att
1. veterinären väl känner till djurhållningen i besättningen,
2. djurhälsa och djurskydd i besättningen är sådant att det är lämpligt med
villkorad läkemedelsanvändning,
3. förskrivningen bara omfattar de läkemedel som är nödvändiga för att
behandla de symtom eller sjukdomsproblem och de djur eller djurgrupper
som det finns instruktioner för enligt 5 §, samt
4. förskrivningen sker för en beräknad förbrukning av högst åtta veckor.
5 § När en förskrivningsperiod inleds ska veterinären specificera de symtom,
åtgärder och läkemedel som den villkorade läkemedelsanvändningen avser samt
upprätta noggranna skriftliga instruktioner om användning och hantering av
läkemedlen. Om förskrivningen avser djurslaget gris ska veterinären till
instruktionen bifoga en djurskyddsdeklaration som bekräftar att förutsättningarna i 4
§ punkt 2 är uppfyllda. Deklarationen ska innehålla de uppgifter som fastställs i
särskilt beslut av Jordbruksverket.
Anmälan
6 § När en förskrivningsperiod inleds ska veterinären snarast skicka en anmälan om
detta till länsstyrelsen i det län besättningen finns. Anmälan ska därefter skickas
årligen i samband med att veterinären omprövar den villkorade
läkemedelsanvändningen.
Anmälan ska innehålla uppgifter om
1. namn, adress, fastighetsbeteckning och eventuellt produktionsplatsnummer,
2. djurslag,
3. tidsperiod under vilken villkorad läkemedelsanvändning beviljats,
4. förskrivna läkemedel,
5. vilka personer som är ansvariga för behandlingarna i besättningen,
6. vilken utbildning enligt 2 § de personer som avses i punkten 5 har, samt
7. kopia av instruktioner, inklusive eventuella bilagor, som veterinären lämnat
för läkemedelsanvändningen.
Kontroll
7 § Veterinären ska besöka besättningen minst var femte vecka för kontroll.
Tidsintervallet får utökas till ett besök minst var åttonde vecka för besättningar där
läkemedelsanvändningen är ringa. För grisbesättningar gäller dessutom att det ska
bedrivas strikt omgångsuppfödning för att intervallet ska få utökas. I renbesättningar
får tidsintervallet utökas till en gång per år.
8 § Veterinären ska vid varje besök enligt 7 § försäkra sig om att de grundläggande
förutsättningarna för förskrivningen enligt 4 § är uppfyllda. Veterinären ska också
kontrollera att uppgifter i djurhållarens journalföring är korrekta och stämmer
överens med de instruktioner som veterinären har lämnat och den förskrivning som
har gjorts. Kontrollen ska dokumenteras i veterinärens egen journal och i
deklarationen enligt 5 §.
11
SJVFS 2013:42
9 § Veterinären ska omedelbart upphöra med förskrivning av läkemedel för
villkorad läkemedelsanvändning om utfärdade instruktioner inte följs eller om
djurskyddet inte är godtagbart.
10 § Veterinären ska anmäla
läkemedelsanvändningen upphör.
till
länsstyrelsen
om
den
villkorade
5 KAP. LÄKEMEDEL FÖR IMMOBILISERING
1 § För att få förskriva eller tillhandahålla läkemedel för immobilisering ska
veterinären med godkänt resultat ha gått en immobiliseringskurs som
Jordbruksverket har godkänt.
2 § En veterinär får bara förskriva eller tillhandahålla läkemedel för immobilisering
till person som med godkänt resultat har gått en immobiliseringskurs som
Jordbruksverket har godkänt.
3 § En veterinär får bara förskriva eller tillhandahålla läkemedel för immobilisering
av vilt
1. till person som uppfyller kraven i 2 § och som har avlagt jägarexamen för
kulgevär avsedda för patroner i klass 1, och
2. under förutsättning att jakten ska bedrivas i enlighet med de krav som ställs i
21 § tredje stycket Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2002:18) om jakt och
statens vilt.
4 § Endast en veterinär som efter ansökan har fått tillstånd hos Jordbruksverket får
förskriva eller tillhandahålla läkemedel för immobilisering av tamdjur.
Förskrivning och tillhandahållande enligt första stycket får bara ske till person
som uppfyller kraven i 2 §.
5 § Förskrivning enligt 3 eller 4 §§ får bara avse användning till djur som inte är
sjuka, skadade eller i övrigt stressade om inte en veterinär är närvarande eller det
finns särskilda skäl.
6 § Läkemedel för immobilisering som innehåller etorfin får bara tillhandahållas och
användas om tillhandahållande veterinär är närvarande under hela den tid läkemedlet
hanteras och kan agera om komplikationer uppstår.
7 § En veterinär ska vid förskrivning eller tillhandahållande av läkemedel enligt 3
eller 4 §§ ge instruktioner till den som utför immobiliseringen om att denne ska
skicka en rapport till den förskrivande veterinären efter varje immobilisering.
Rapporten ska innehålla uppgifter som tydligt beskriver motiv till immobilisering,
händelseförlopp, läkemedelsdosering, hantering av överblivna läkemedel, samt namn
på veterinären i de fall en veterinär har varit närvarande vid immobiliseringen.
Veterinären ska spara rapporten i minst fem år för att kunna visas upp vid tillsyn.
12
SJVFS 2013:42
6 KAP. ÖVRIGA BESTÄMMELSER
1 § Om det finns särskilda skäl kan Jordbruksverket medge undantag från
bestämmelserna i dessa föreskrifter.
---------------------------Denna författning träder i kraft den 1 januari 2014, då verkets föreskrifter (SJVFS
2009:84) om läkemedel och läkemedelsanvändning upphör att gälla.
ANDERS EGONSON
Lotta Ternström - Hofverberg
(Enheten för foder och hälsa)
13
SJVFS 2013:42
Bilaga
Förteckning över substanser som, då de ingår i preparat som endast är godkänt för
humant bruk, inte är tillåtna att förskriva för behandling av djur
aztreonam
ceftarolin
daptomycin
doripenem
ertapenem
etambutol
imipenem
isoniacid
linezolid
meropenem
mupirocin
rifabutin
rifampicin (begränsningen gäller inte för behandling av hästar med
infektion orsakad av Rhodococcus equi)
teikoplanin
tigecyklin
vankomycin
14
