Filosofi, psykologi och pedagogik för coaching och mentorskap Coaching och mentorskap är speciella former av personlig eller professionell utveckling som en coach eller mentor genomför tillsammans med en eller en liten grupp av deltagare. Coaching skiljer sig från undervisning på kurser och i utbildningar genom att det inte finns något fastställt kursinnehåll och inga på förhand uppställda mål, heller inga tentor eller examina. Det är deltagarnas behov som bestämmer vad samtalen kommer att röra sig om och vilka mål som man gemensamt ska hjälpas åt att nå. Inom denna breda ram kan coaching-­‐ och mentorssamtal utformas på många olika sätt. Filosofi Den värld vi lever i är annorlunda än den värld många föddes och växte upp i. Den är större, mer komplex, långt mer svårgenomskådlig och oberäknelig. Det gör att varje människa måste ta ett ökat ansvar för sitt lärande och sin personliga utveckling. Vi står inför nödvändigheten att ändra våra attityder till lärande och våra föreställningar om vår roll i lärandet. I stället för att tryggt ta över andras kunnande och andras vetande, måste vi vänja oss vid att söka trygghet i egen förmåga att styra vårt lärande. Bland annat söker vi i texter av olika slag, går på kurser, övar själva eller tillsammans med andra. Filosofin är alltså denna. I ett komplext och föränderligt samhälle behöver vi träna oss att samla in användbar information och att pröva våra befintliga tanke-­‐ och handlingsmönster. Coacher hjälper oss med detta. Det gör också mentorer. Men filosofin här är lite annorlunda. En mentor är erfaren och kunnig på det område som vi själva vill bli bättre insatta och kompetenta i. En mentor tar del av våra svårigheter och motigheter, kan ge råd om hur vi ska gå vidare, kan också hjälpa oss att reflektera över hur vi enskilda, var och en, bäst ska ta tag i våra speciella svårigheter. En mentor kan tjäna som ett gott föredöme för oss, diskutera med oss så att vi bättre förstår oss själva och den verklighet som vi rör oss i. Vad är det som pågår? Hur var det förr? Vad kan hända i framtiden? Hur ska vi se på det? Vad är rätt och fel, lämpligt och olämpligt? Det är en introduktion i ett yrke eller en profession som mentorer ger oss hjälp med. Här handlar det om att välja den filosofi som man egentligen tror eller vill tro på. Som köpare av coaching-­‐ eller mentorstjänster har man rätt att veta om det är en styrande eller utvecklande modell som man erbjuder oss. Psykologi Det är väl känt och bevisat med otaliga experiment att motivationen är avgörande för hur effektivt vi lär oss och hur bra vi kommer ihåg. Hur bli vi motiverade? Genom att andra styr och ställer med oss? Ja, kanske om de är karismatiska och engagerande i sitt sätt att leda och undervisa. Men i vår tid känner vi att vi måste ta vårt öde i egna händer. Därför blir vi mer motiverade när vi får tillfälle att med en coach eller mentor av egen kraft ge struktur åt våra drömmar, önskningar, förhoppningar och strävanden. När andra undervisar oss, tenderar hjärnan att slå ifrån sig som ett teflonjärn. Vi kanske har tillräckligt stark motivation för att lära in saker till närmaste tenta eller examination. Men sen blir det vi lärde snabbt allt mer svårare att ta fram igen. Helt annorlunda är det när vi själva är huvudpersoner i lärandet. Under samtalen med en coach eller mentor visar det sig att krafter sätts igång i vårt inre som gör att vi kommer på saker som vi inte tänkt på tidigare. Vi blir innovativa, nyskapande, lär oss se oss själva och vår verklighet på nya sätt. Bara det att ett samtal väntar om några dagar, gör att hjärnan sätter igång och producerar tankar, helt omedvetet i en första fas och sedan allt mer medvetet. Pedagogik Coachingens och mentorskapets pedagogik är därför denna. Coacher och mentorer förhåller sig avvaktande och lyssnande. Det är knepet som gör att de får oss som använder oss av deras tjänster att bli aktiva, självständiga och kreativa. Tänk på alternativen, skillnaderna. Vilka var de dominerande föreställningarna kring mitten av 1900-­‐talet, då västvärlden började få riklig tillgång på konsulter, vägledare, kuratorer, psykologer, psykoterapeuter? Jo, att dessa hade en förankring i forskning och vetenskap som gjorde dem lämpade att ta sig an våra problem och lösa dem åt oss. De frågade ut oss om allt möjligt, de hade olika typer av test vi skulle prova vår förmåga på och frågeformulär som vi skulle fylla i för att de skulle få en klar bild av våra intressen, attityder, personliga egenskaper och lite till. Nu gäller det i stället för att få oss frigöra våra slumrande inre krafter. Hur kan andra personer bidra till det? Just genom att lyssna uppmärksamt, upprepa vad vi säger med kanske särskild betoning på vissa nyckelord, sammanfatta med egna ord och be oss sammanfatta. På det sättet stimuleras vi i samtalen med en coach eller mentor att själva ta reda på det vi behöver veta och själva se till att vi övar de sätt att tänka som vill komma in i. Paolo Freire, en av vår tids främsta företrädare för denna typ av pedagogik, uttryckte det så här: ”Mentorers främsta uppgift är att bidra till frigörelse. De ska avhålla sig från att söka överföra sina egna mål, strävanden och drömmar på dem som de är mentorer till, varigenom dessa berövas möjligheten att äga sin egen utvecklingshistoria. Lärare behöver övervinna sina tankar på att vara enbart undervisare för att i stället inta den etiska hållning som tillkommer mentorer som verkligen tror på total autonomi, frihet och frigörelse hos dem som de åtagit sig att hjälpa.” (Paulo Freire, "Mentoring the mentor: a critical dialogue with Paulo Freire." Counterpoints: Studies in the Postmodern Theory of Education, Vol 60, 1997. Här citerat från Wikipedia.)