Högom

SELÅNGERSFJÄRDEN
Roken
Gäle
Hamstasjön
Horsta
Brödlösa
Tösta
Sättna
Flata
Öråker
Ottsjön
Birsta Ljusta
Oxsta
LÄTTLÄST
På kartan syns
Rasta
Hammal
Filla
Hulitjärnen
järnåldersbygden
med runstenar,
stora gravhögar,
gravfält och stora
husgrunder. Kustlinjen är markerad
som den låg för
1500 år sedan, 10
meter över havet.
*Sunds gård låg
närmast havet och
lever kvar i stadsnamnet Sundsvall.
Havet nådde långt in för 1500 år sedan
där det nu är land.
Selångersfjärden är idag en liten sjö,
men var förut en del av havet.
Tiden för 1500 år sedan kallas järnåldern.
Då levde människorna av jordbruk,
jakt och fiske.
Människorna begravde sina döda
nära gården där de bodde.
Gravhögarna visar oss idag
var gårdarna låg.
Storhög
Större gravfält
Hällom
Lillhällom
Kungsnäs
Närsta
Mindre gravfält
Äkrom
Selångersfjärden
under järnåldern
Enstaka mindre högar
Huli
Gärde
Stocksjön
Runsten
Forntida husgrund
Granlo
Vid Hov, Kolsta, Granlo och Gärde i Skön
finns också stora gravhögar.
Vid Flata i Sättna finns en husgrund,
gravfält och en runsten.
Så också vid Oxsta och Korsta i Skön.
Korsta
Högom
Lillro
i
Hov
Kolsta
Stora gravhögar ligger längs med byarna Silje,
Hällom och Lillhällom.
*Sund
0
2 km
N
Tjuvholmen
Digitalt bearbetad karta efter ”Högom. The excavations 1949-1984” av Per Ramqvist, 1992.
Vid äldre järnåldens slut för ca 1500
år sedan nådde havet långt in där nu
är torra land. Selångersfjärden är
idag ett märkligt namn på den lilla sjö
som ligger vid Kungsnäs.
Under järnåldern var det en stor havsvik, en fjärd. Havet låg
ca 10 meter över nuvarande havsyta under folkvandringstid,
den tid när Högommannen levde. I markerna längs Selångersån, Sättnaån och andra mindre åar växte järnålderns
bondebygder fram. Människorna levde av jordbruk, boskapsskötsel och en del jakt och fiske. De odlade de näringsrika
jordarna som steg upp ur havet genom landhöjningen.
Högomkungar kontrollerade
Landhöjningen gav goda sankängsbeten och nya åkermarker.
Det blev tillväxt för både boskap och åker. Härskarna på
Högomåsen kunde dra fördel av detta. Här var ett smalt
sund och de kunde kontrollera skeppsfart och handel. Säkert
berikade de sig på detta, kanske genom någon slag tull.
Vid sin död begravdes Högommannen nära sundet.
9000 f Kr4000 f Kr-1800 f Kr JÄGARSTENÅLDER
BONDESTENÅLDER
Järnålderns strand
Vid den forna havsviken låg inte bara Högoms stora gravhögar. Tidigare hade den åsrygg där storhögarna ligger bildat
en ö. Som du ser på kartan finns fornlämningar vid byar
som i flera fall har namn som tillkommit under järnåldern.
Människorna begravde sina döda nära hemgården och därmed visar gravhögarna var gårdarna fanns under järnåldern.
Storgravarnas land
Utmed stråket Silje, Hällom och Lillhällom vid den forna
fjärdens norra strand ligger en rad stora gravhögar. Du ser
flera av dem från länsvägen. Vid Hov, Kolsta, Granlo och
Gärde i Skön finns också storhögar. Dåtidens rika bönder
ville visa sin betydelse genom väl synliga gravmonument.
Bosättningars spår
Innanför den forna strandmiljön och längs mindre dalar
och vattendrag finns också fornminnen. Det är samlingar
av gravhögar, enstaka högar och ibland grunder efter järnålderns långhus. Vid Flata i Sättna finns husgrund, gravfält
och en runsten. Samma gäller vid Oxsta och Korsta i Skön.
1800 f Kr-500 f Kr BRONSÅLDER 500 f Kr-500 e Kr ÄLDRE JÄRNÅLDER
Förromersk järnålder 500-0 • Äldre romersk järnålder 0-200 • Yngre romersk järnålder 200-400
SELÅNGERFJÄRDEN BAY
During the Iron Age, the Baltic Sea extended far into the country, which
means that these large mounds were then situated by a channel in the bay.
From this strategic spot, the Högom kings could control shipping and
commerce, which allowed them to become very wealthy. On the map, you
can see how extensive burial mounds and fields surrounded the former
bay. There was scattered habitation in the inland as well. The inhabitants
obviously had resources to raise large and clearly visible burial monuments.
As the land rose above sea level, farmers received new, fertile ground to cultivate.
DIE BUCHT SELÅNGERFJÄRDEN
Während der Eisenzeit reichte das Meer bis tief ins Festland hinein.
Die großen Haufen befanden zur Zeit der Antike in der Nähe einer
Meeresenge, die sich in einer Bucht befand. Die Könige von Högom
hatten von diesem strategischen Platz aus die Möglichkeit, die Schiffahrt
und den Handel zu kontrollieren, um sich so zu bereichern. Auf der Karte
ist zu sehen, dass große Grabhügel und Grabfelder die vorgeschichtliche
Bucht eingerahmt haben. Auch auf dem Festland gab es verstreut einzelne
Siedlungen. Dabei handelte es sich um ein Volk, dass die Möglichkeit
hatte, große und deutlich sichtbare Grabdenkmäler zu errichten. Je mehr
sich das Festland aus dem Meer heraus erhob, desto mehr nahrungsreichen
Boden konnten die Bauern bebauen.
500 e Kr-1050 e Kr
YNGRE JÄRNÅLDER
Folkvandringstid 400-550 • Vendeltid 550-800 • Vikingatid 800-1050
1050 e Kr MEDELTID 1500 e Kr
HISTORISK TID
⌘
KUNG I HÖGOM
För 1500 år sedan begravdes här stormän eller lokala kungar.
Lokala kungar fanns i Norge under järnåldern och troligen
även här. De mycket stora gravhögarna och fynd av dyrbara
gravgåvor tyder på att här låg en stormannagård där en mäktig
ätt med vidsträckta kontakter levde.
LÄTTLÄST
För 1500 år sedan begravde människorna
sina kungar här.
Kungarna i Högom kan ha styrt
all handel i Mellannorrland.
På 1940-talet undersökte arkeologer
en mycket stor grav här.
Det var en grav med fina gravgåvor.
Arkeologerna kallar mannen
som låg i graven Högommannen.
De tror att han var kung i Mellannorrland.
I hans grav fanns en röd tröja av ull.
På tröjan och byxorna satt 64 knappar av silver.
I graven låg också fyra tallrikar av trä,
två glas från området nära Svarta havet
och ett fat av brons från Belgien.
Den döde låg på björnpälsar på en fin säng.
och hade en mössa av mårdskinn.
A KING IN HÖGOM
Some 1,500 years ago, a local king was buried in a large burial chamber,
under one of the mounds you see here. It represents one of the richest
burial finds in Sweden. Parallels to similar complexes in Scandinavia and
continental Europe indicate that this was the dwelling of an imposing
nobleman. The large burial mounds and finds indicate that a powerful
family with extensive contacts lived here.
Arkeologer undersökte hög nr 2 åren 1949-1951. De fann
en grav som bestod av en fem meter lång och två meter bred
träkammare. Kammaren var täckt av ett stenröse krönt med
en rest sten. Över detta låg ett jordlager formad till en hög.
Den begravde mannen kallas Högommannen. Han var nog
kung och krigarehövding i södra och mellersta Norrland.
EIN KÖNIG IN HÖGOM
1
i
Rödklädd med silverknappar
I kammaren fanns rester av mannens kläder. Den döde var
lagd på en säng med björnfällar och på huvudet hade han
burit en mössa av mårdskinn. Högommannen begravdes
klädd i en röd ylletröja med en bård vävd av hästtagel. I ärmlinningar och på andra ställen satt 64 förgyllda silverknappar.
Av kläderna framgår att han hade smala armar.
Även tallrikar och glas
I kammaren fanns även trätallrikar, glas från Svarta
havsområdet, ett bronsfat från Belgien guldsmycken etc.
Intill Högommannen låg svärd, spjut, lans och sköld samt ett
koger med tre tolfter (36 stycken) stridspilar. En fullständig
hästutrustning med två betsel och en sadel fanns också.
Gravceremonierna ägde rum ungefär år 500 e Kr.
2
Runsten
Högommannens grav
Husgrunder
3
4
Vor 1500 Jahren wurde ein König aus der Umgebung in einer großen
Grabkammer begraben. Die Kammer befand sich unter einem der
großen Haufen, die hier zu sehen sind. Dabei handelt es sich um einen
der reichhaltigsten Fundorte in Schweden und Vergleiche mit anderen
Funden in Skandinavien und Europa deuten darauf hin, dass sich hier
ein Herrschaftshof befunden haben muss. Die großen Grabhügel und
reichhaltigen Funde lassen vermuten, dass hier ein reicher Abkomme mit
weitreichenden Kontakten gelebt hat.
N
0
50 m
Riksväg 86
Gravfältets fyra största gravhögar är ca 30- 40 meter i diameter och
upp till fem meter höga. Storhögarna nr 2, 3 och 4 och några mindre
gravanläggningar undersöktes åren 1949-1960. Kompletterande
undersökningar skedde 1984. De husgrunder som fanns före högarna
byggdes är markerade på kartan. Hög nr 1 är inte undersökt.
Digitalt bearbetad karta efter ”Högom. The Excavations 1949-1984” av Per Ramqvist. Umeå 1992.
Besök gärna Sundsvalls Museum och se de fina
fynden från Högom. www.sundsvallsmuseum.se
www.lansstyrelsen.se/vasternorrland
Selånger socken raä 1
Illustrationer Jan Westling • Produktion och kartor R-Info Kultur • 2012
LÅNGHUSENS TID
LÄTTLÄST
Arkeologer har hittat spår av långhus
under gravarna.
Före vikingatiden byggde man långhus
av stolpar med flätade väggar.
Man strök väggarna med lera.
Ett sådant hus har stått här.
Arkeologerna hittade hål
efter långhusens stolpar.
Genom att följa hålen
kunde de räkna ut att husen
var nästan 40 meter långa
och ungefär 9 meter breda.
THE LONGHOUSE PERIOD
The period of longhouses in Sweden lasted for over 3,000 years, up
until around the year 1000 AD. Traces of such houses have been
found under these large mounds. The houses were sizeable, up to
40 m long and 9 m wide, with roofs held up by posts at the end
and in the middle. The walls consisted of poles latticed with wattle
and daubed to hold them together. By comparing traces of similar
houses from several sites in Norrland, we can see how the basic plans
were so alike that they presumably reflect a uniform building tradition.
När storhögarna undersöktes hittade
arkeologer spår efter hus under dem.
Det var långhus från järnåldern.
Spåren är dock fragmentariska. Delar
av husgrunderna hade använts till att
bygga de stora högarna.
varit nergrävda i meterstora gropar. Kol och annat material
visade att det var kraftiga, upp till 40 cm tjocka stolpar som
burit husens taktyngd. Genom att följa stolphålen och delar
av väggarnas grund kunde arkeologerna räkna ut att husen
var uppemot 40 meter långa och kring nio meter breda.
Långhusens arkitektur
Vi ser gamla timmerhus i Norden som mycket ålderdomliga.
Men byggnadsskicket är inte äldre än ca 1000 år även om
enstaka liggtimmerhus fanns tidigare. Före vikingatiden
byggdes husen av stolpar med flätade lerstrukna väggar.
Det var sådana långhus som stått här. Den byggnadstraditionen var då över 3000 år gammal.
Mittstolpar i husens längdriktning bar upp takåsen. En
sådan stolpe kallas mesula. För att stabilisera takets bredd
och tyngd ställde man dessutom upp parvisa stolpar som
bockar. Denna konstruktion bar upp taket. En långsida
byggdes av smalare stolpar och mellan dessa flätades ris
och vidjor. Sedan strök man på lera, det vill säga klinade.
Motsatta väggen byggdes med liggande bottenstock.
Brandgravar över långhus
Norrländska byggare
Vid undersökningen i Högom av hög nr 4 hittades två
gravar med brända människoben. Där fanns även spår av
björnskinn, häst- och hundben och fragment av brons.
Under högen påträffades plogspår och ännu djupare ner
avtryck i marken från stolpar till långhus. Stolparna hade
9000 f Kr4000 f Kr-1800 f Kr JÄGARSTENÅLDER
BONDESTENÅLDER
Intressant nog överensstämmer Högomhusets plan och
byggnadsdetaljer med järnåldershus i Gene nära Örnsköldsvik. Sannolikheten är stor att det fanns en enhetlig
byggnadstradition. Var det till och med så att det fanns
kringresande husbyggare?
1800 f Kr-500 f Kr BRONSÅLDER 500 f Kr-500 e Kr ÄLDRE JÄRNÅLDER
Förromersk järnålder 500-0 • Äldre romersk järnålder 0-200 • Yngre romersk järnålder 200-400
DIE ZEIT DER LANGHÄUSER
Die Zeit der Langhäuser dauerte in Schweden über 3000 Jahre
an, und zwar bis etwa 1000 n. Chr. Unter den großen Hügeln hat
man Spuren solcher Häuser gefunden. Dabei handelt es sich um
große, bis zu 40 m lange und etwa 9 m breite Häuser. Das Dach
eines solchen Hauses lag auf Pfosten auf, die sich auch in der Mitte
des Hauses befanden. Die geflochtenen Wände verliefen zwischen
den Eckpfosten und waren mit Lehm abgedichtet. Durch den
Vergleich der Ruinen verschiedener Häuser dieser Art im Norden
Schwedens miteinander hat man festgestellt, dass deren Grundrisse
so ähnlich sind, dass man davon ausgehen kann, dass es eine
einheitliche Bautradition gegeben hat.
Norrland från stenålder till medeltid
När inlandsisen drog sig tillbaka befolkades Norrland av jägare/
samlare från väst, öst och syd. Jordbruk och boskapsskötsel prövades
på flera platser under bronsålder/järnålder, kanske som bisyssla till
fångst och insamling. Århundradena kring Kristi födelse fanns
stadigvarande jordbruk vid södra Norrlandskusten. På 1000-talet
kristnades Sverige. Långhusen där man tidigare möttes för kultiska
evenemang och blotade till olika gudar övergavs. I stället samlades
man i kyrkor som också hade långhus och sidoskepp.
500 e Kr-1050 e Kr
YNGRE JÄRNÅLDER
Folkvandringstid 400-550 • Vendeltid 550-800 • Vikingatid 800-1050
1050 e Kr MEDELTID 1500 e Kr
HISTORISK TID
⌘
KVINNOR I HÖGOM
LÄTTLÄST
I den stora högen nummer tre
hittade man spår av kvinnor.
Arkeologerna hittade pärlor från pärlhalsband
och hårnålar från 400-talet efter Kristus.
Kvinnorna satte upp håret
med hårnålarna
och följde då ett mode
från södra Europa.
Eller så satte de upp en hårduk
på huvudet med hårnålarna.
Vi vet inte.
Det fanns också rester av en vävstol.
En pilspets av ben satt i en vägg
och på väggarna satt hästhuvuden.
Arkeologerna förstod också
att huset brunnit
och att de två kvinnorna hade dött här.
Spår av en begravningsfest fanns också.
Vad hände här?
Något dramatisk var det.
Storhög nr 3 har en spännande
historia. I högen fanns ett gravröse
på botten och över detta ett stenklot. Under alltsammans hittade
arkeologerna spår av en husgrund.
Vid undersökningen hittades inga gravfynd i röset men
gravklot finns ibland på kvinnogravar. Att kvinnor avlidit
på platsen här kan husgrunden berätta. Huset hade brunnit
ner och arkeologerna fann fragment av brända människoben,
troligen efter två personer. I samma hus påträffades pärlor
från ett pärlhalsband och hårnålar. Det hörde till kvinnornas
utstyrsel. Fynden är från 400-talet efter Kristus, det vill
säga från äldre järnålder. Arkeologerna tror att en eller två
kvinnor omkom på platsen.
Konstfärdiga frisyrer
Hårnålarna användes till att fästa upp håret. Det var ett
hårmode som uppstod i Norden inspirerat av kvinnorna
i romerska riket. Från romerskt område finns hårnålar
bevarade och där var konstfärdiga frisyrer högsta mode.
Eller användes hårnålarna till att fästa en duk på huvudet?
Stående vävstolar
I det brunna huset fanns rester av en stående vävstol. Under
forntiden användes lertyngder för att sträcka ut väven.
Sådana hittades i en gavelrest på huset. Där påträffades också
behållare för fina synålar.
Ett kulthus
Själva huset skiljer sig mycket från andra byggnader i
Norrland från denna tid. Huset här hade en enklare
konstruktion. Mittstolpar saknades och de stolpar som bar
upp konstruktionen hade ställts på marken utan de stöd
som var normalt. Kanske var detta inget bostadshus utan en
byggnad där man samlades för rådslag eller kult.
Dramatisk historia
Huset hade brunnit och två kvinnor verkar alltså ha
omkommit. Något våldsamt kan ha orsakat branden.
Arkeologer fann att en benpilspets suttit inborrad i en raserad
vägg. Efter branden verkar man ha haft en begravningsfest.
En mycket stor härd var byggd över resterna av huset och
där hade tillagats helstekt kalv. I väggarna var hästkranier
uppsatta. Sammantaget ger det ett intryck av ett hus med en
dramatisk historia.
ANCIENT DRAMA
Under one of these large mounds, archaeologists found
traces of a dramatic history. One longhouse, of a design
that deviated from the rest, had burned to the ground.
The fragmentary traces that remained seem to show that
the house was attacked and set on fire. Traces of two bodies
were found next to traces of a weaving loom. An arrowhead
sat stuck in a wall. The finds indicate that two women may
have been the victims of an attack. Shortly after the assault,
a grandiose funeral feast seems to have taken place, with a
whole roasted calf on the menu.
DRAMEN DER ANTIKE
Unter den großen Hügeln fanden die Historiker die
Spuren einer dramatischen Geschichte: Ein Langhaus mit
einer unüblichen Konstruktion hat gebrannt. Die Spuren,
die man gefunden hat, deuten drauf hin, dass das Haus
überfallen und in Brand gesetzt worden ist. Man hat die
Reste zweier Menschen in der Nähe eines Webstuhls
gefunden, außerdem saß in einer Wand eine Pfeilspitze fest.
Diese Funde lassen den Schluss zu, dass zwei Frauen einem
Überfall zum Opfer gefallen sind, und kurze Zeit nach dem
Überfall hat ein riesiges Totenmahl mit einem im Ganzen
gebratenen Kalb stattgefunden.
JÄRNSMÄLTARE OCH SAMER
LÄTTLÄST
Åren 500 före och 500 år efter Kristus
hittade man mycket järn i Jämtland.
Människor tog upp myrmalm ur myrarna
och smälte det till järn i smältugnar.
Tusentals små smältugnar
finns i markerna.
Man har också hittat spår av smältdeglar,
formar som smederna använde
för att göra redskap av järn.
Samer kom till gårdarna
med horn, dun och päls.
Handelsmän från de inre delarna av landet
kom med järn.
Köpmän från söder kom med glas,
smycken och fina tyger.
På gårdarna fanns mäktiga hövdingar
eller storbönder som såg till
att alla kunde byta varor med varandra
på ett säkert vis.
I inlandets myrar fanns järnmalm. Ämnesjärn kom som bytesvara på foror till Högom.
Fynden från de stora gravhögarna
visar på prakt och rikedom. Men
i fyndmaterialet finns även mer
anspråkslösa fragment som ger
inblickar i arbete och vardagsliv
under järnåldern.
Vid de äldre utgrävningarna uppmärksammades inte alltid
små fragment. Det var järnbitar, keramikskärvor och bränd
lera. Idag ser arkeologerna dem som viktiga spår efter hantverkare som kan ha kommit till gården och arbetat en tid.
Järnhandel
Under äldre järnåldern var Jämtland ett område där mycket
järn producerades och ett överskott kunde säljas. Tusentals
små smältugnar fanns i markerna. Skogslandets folk kunde
konsten att ta upp myrarnas järnhaltiga lager av myrmalm
och smälta det till råjärn. Järnsmältor såldes och förädlades
i smedjor till ämnen eller redskap. Högomkungen var
antagligen ytterst medveten om vinsterna i sådana affärer!
9000 f Kr4000 f Kr-1800 f Kr JÄGARSTENÅLDER
BONDESTENÅLDER
Finhantverk
Det som tyder på bearbetning av ädelmetaller är bitar av
smältdeglar och keramikkärl. Sådana fanns i boplatsresterna
under gravhögarna. Liknande fynd hittades vid undersökningarna av långhusen på Genesmon. De fanns även i
det stora järnålderscentrum som fanns på Helgö på Ekerö
i nuvarande Mälaren. Det verkar som att kringresande
finsmeder arbetade på storgårdarna i Mellannorrland och
tillverkade smycken av silver och guld.
Kungagårdens betydelse
Skogsbor och samer kom med horn, dun och pälsvaror.
Handelsmän från inlandet förde med sig eftertraktat järn.
Köpmän från söder kom lastade med dyrbart glas, smycken
och fina tyger. Byteshandel skedde vid storgårdarna. Där
fanns mäktiga hövdingar eller storbönder som garanterade
säkerhet för den som kom med dyrbara varor. Kungen i
Högom behöver inte själv ha skött om alla kontakter. Han
var dock en osedvanligt rik person och som gravfynden visar
en kung och krigarehövding. Det gör det troligt att gården
kan ha fungerat som ett maktcentrum.
1800 f Kr-500 f Kr BRONSÅLDER 500 f Kr-500 e Kr ÄLDRE JÄRNÅLDER
Förromersk järnålder 500-0 • Äldre romersk järnålder 0-200 • Yngre romersk järnålder 200-400
CRAFTS AND COMMERCE
Finds from the large burial mounds show signs of riches and wealth, which
may have been connected to the fertile agricultural region that existed
here. The Högom king no doubt also had contacts with inland fishermen
and iron smelters. The Sami brought their skins, down, antlers, and meat
products. Especially in Jämtland, a great deal of iron was produced that
could be sold further. Fragments of melting pots and ceramics indicate that
traveling fine metalworkers worked on the farm, making jewelry of silver
and gold. All of these activities may have revolved around the center of
power that Högom once was.
HANDWERK UND HANDEL
Funde von den großen Grabhügeln weisen auf Reichtum hin, der
wahrscheinlich auf die damalige Gegend mit ihren reichen Bauern
zurückzuführen ist. Der König von Högom hatte auf dem Festland mit
Sicherheit auch Kontakte mit Jägern und Sammlern sowie. Die Samen
brachten Felle, Daunen, Hörner und Fleischprodukte mit. Besonders in der
Provinz Jämtland wurde viel Eisen produziert, das dann verkauft werden
konnte. Die Reste von Schmelztiegeln und Keramik deuten eventuell
darauf hin, dass umherreisende Feinschmiede auf dem Herrschaftshof
gearbeitet und Schmuckstücke aus Silber und Gold hergestellt haben.
Sämt-liche geschäftlichen Tätigkeiten haben sich wahr-scheinlich um das
Machtzentrum, dass das Högom von damals darstellte, gedreht.
500 e Kr-1050 e Kr
YNGRE JÄRNÅLDER
Folkvandringstid 400-550 • Vendeltid 550-800 • Vikingatid 800-1050
1050 e Kr MEDELTID 1500 e Kr
HISTORISK TID
⌘
ROMERSKT GLAS
LÄTTLÄST
Till storgården kom handelsmän
med dyrbara varor.
Stormännen på gården
fick sin rikedom
från handel med järn och päls.
Handelsmännen bytte varor
som också kom från Norge
och hela vägen från Medelhavet.
Det finns också andra platser i världen
med stora gravhögar som Högom.
En av platserna ligger i Norge,
i Bertnem i Namdalen i Tröndelag.
Där finns också liknande husgrunder
som i Högom.
Längs Elbedalen i Tyskland finns gravar
som liknar Högommannens grav.
I en grav i Gommern hittade
man en sköld som liknar en sköld i Högom.
Kungarna och hövdingarna
hade alltså kontakter med andra länder.
De hade liknande vanor
och tyckte om samma saker.
Högomkungen kände troligen
många av de hantverkare och
köpmän som kom till storgården.
Han hade säkert ännu mer långväga bekanta.
Välståndet för stormän här i norr grundade sig på handel
med bland annat järn och pälsverk. Varorna var eftertraktade
och man hade varubyten och kontakter genom Norge ned
mot Medelhavet. Högom och andra storhögar i Västernorrland har stora likheter med kungshögar i Norge och
i Svealand och Götaland.
Bertnem i Norge
Det finns fler liknande platser som Högom med mycket
stora gravhögar. En av dem är i norska Bertnem i Namdalen
i Tröndelag. Där ligger tre storhögar på rad och alla är
omkring 50 meter i diameter. Flera husgrunder av samma
format som här på Högom finns också i Bertnem. Gamla
Uppsala högar är välkända hos oss och även där ligger
kungshögarna i rad. De tre nordiska fornminnesplatserna är
ungefär samtida. Likheter finns även längre bort i världen.
Vestlandet
Under 300-500 talen e Kr tillverkades i Belgien mycket stora
kokkärl i brons. De är särskilt vanliga i västra Norge och
kallas också Vestlandskittlar men de finns även i Medelpad.
I Tyskland har de påträffats ihop med rika gravfynd. Kärlen
användes som benbehållare när den döde hade kremerats.
I de fall när den döde inte kremerats låg kittlarna i särskilt
rika gravar som här i Högom.
Tyska kungagravar
Längs Elbedalen i Tyskland är kammargravar undersökta
som liknar den Högommannen låg begravd i. De tyska
är byggda i ungefär samma storlek och i dessa gravar
fanns lyxföremål nedlagda. I en kammare vid Gommern
påträffades liksom i Högom en praktsköld. Slipade
glasbägare, guldringar, sporrar och mycket mer gör att
arkeologerna ser direkta paralleller till Högom. En forskare
har konstaterat att det är större likheter mellan kontinentens
och Mellannorrlands rika gravar än mellan de enklare
gravarna hemmavid. Kungar och hövdingar hade långväga
kontakter och tog intryck av det som var mode och hög
status. Kanske en glasbägare från sydlanden att skåla med?
ANCIENT GLASS
No doubt the Högom king had extensive contacts within
Norrland and beyond. Finds from large mounds in western
Scandinavia, Denmark, and Germany have considerable
similarities. In the so-called Germanic princely graves, gold
and silver objects have been found, along with weapons and
a typical kind of burial vessels. Large bronze cauldrons that
were especially common in western Scandinavia have also
been found. Cut-glass goblets were status symbols; these came
from the glass blowers of the period of Classical Antiquity.
DAS GLAS DER ANTIKE
Der König von Högom hatte mit Sicherheit ein umfangreiches Kontaktnetz auch außerhalb Nordschwedens. Die
Funde von großen Grabhügeln im Westen Skandinaviens,
Dänemark und Deutschland weisen auf eine Reihe von
Gleichheiten hin. In den so genannten germanischen
Fürstengräbern befanden sich Gegenstände aus Gold und
Silber, Waffen sowie eine Art von Grabgefäßen, die recht
typisch gewesen zu sein scheinen. Auch große bronzene
Kessel, die besonders in Westindien viel benutzt wurden,
befanden sich in diesen großen Gräbern. Kelche aus
geschliffenem Glas stellten Statussymbole dar, und diese
stammten von Glasbläsern der Antike.