Svampkunskap för elever i grundskolan Morfologi och ekologi

Svampkunskap för elever i grundskolan
Morfologi och ekologi
Agnetha Andersson
Student
Projektarbete 7,5 hp
Svampkunskap II, ht-11
Handledare: Sandra Jonsson
Innehållsförteckning
Sammanfattning
Inledning
Vad är svamp?
Fruktkropp
Hatten
Foten
Strumpan
Hymenium
Svampens indelning
När du ska artbestämma svampar och dela in dem i grupper
Ekologi – svampens uppgifter i naturen
Energi
Mineraler
Vatten
När växter dör
Parasit
Pionjär eller specialist
Signalart
Rödlistan
Fridlyst
Diskussion
Käll och litteraturförteckning
Bilaga I Inventering
Bilaga 2 Faktablad olika svampgrupper
2
3
4
4
4
5
5
5
6
6
7
7
7
8
8
9
9
9
10
10
10
12
13
14
Sammanfattning
I detta arbete vill jag fokusera på att skriva ett faktamaterial för elever i åk 4-9. Jag undersökte
på vilket sätt eleverna kommer i kontakt med svamp i skolarbetet genom att jag tog del av de
läroböcker eleverna har i NO och samtalade med undervisande lärare. Jag talade i telefon med
en av pedagogerna som arbetar på naturskolan och jag studerade den nya läroplanen.
Därutöver undersökte jag även vilket utbud av film om svamp det fanns på företaget där vår
skola har filmavtal och jag inventerade och fotograferade svampar i skog som ligger på
gångavstånd från skolorna. Det utrymme som tillägnas svampen i både läroböcker och
faktafilmer är mycket litet. Hur stor plats svampen tar i NO-undervisningen varierar beroende
på hur mycket kunskaper läraren har i ämnet. Svampar skiljer sig från växter och djur. De
består av hyfer och är ett eget rike. De är beroende av fotosyntetiserande organismer för att få
näring. (Hjorth 2002) Näringen får svampen i sig genom att den absorberas genom
cellväggen. Den egentliga svampen lever nere i jorden eller i träd och död ved. Hyferna bildar
där ett nätverk av hyftrådar, mycel, som fungerar som transportväg för vatten och näring.
Fruktkropparna kan se väldigt olika ut men de har ett gemensamt: de innehåller sporer som
2
när de är mogna sprids för att bilda nytt mycel någon annanstans. Det finns fruktkroppar som
är fleråriga men det vanligaste är att de är ettåriga. Hatt, fot, hymenium, ring och strumpa
varierar i utseende mellan olika arter. Systematiken använder sig till stor del av
fruktkropparnas karaktärer när de artbestämmer svampar och hur de är släkt. När man ska
komma fram till vilken art man har hittat är det förutom karaktärerna även viktigt att veta var i
Sverige och i vilken miljö svampen växte, på vilket substrat och under vilken tid på året. En
del svampar får sin näring genom mykorrhiza medan andra lever som parasiter eller
nedbrytare. En del svampar är pionjärer medan andra är specialister. (Wiklund 2009)
Signalarter talar om att här finns en extra skyddsvärd miljö. Rödlistan är en lista på svampar
som riskerar att utrotas i Sverige. Det finns ett fåtal fridlysta svampar i Sverige. (Nitare 2000)
Inledning
I läroplanen står det att eleverna i åk 4-6 ska kunna sortera och dela in organismer i grupper
samt känna till vanliga arter i närmiljön. De ska känna till begreppet hållbar utveckling och
ekosystemtjänster, ekologiska begrepp, samband och konsekvenser med fokus på levande
organismers livsvillkor. I åk 7-9 ska de ha kunskap om ekosystemens energiflöde och
kretslopp av materia, fotosyntes och förbränning. De ska lära sig om biologisk mångfald och
vad som gynnar respektive hotar den (skolverket 2011 läroplan för grundskola). I detta arbete
vill jag fokusera på att skriva ett faktamaterial för elever i åk 4-9. Min tanke är att elever ska
ha kunskap om hur man använder karaktärer och dess variationer för att artbestämma svamp,
de ska kunna känna igen några vanliga svampgrupper och arter som lever i deras närmiljö. De
ska ha kunskap om svampars livsvillkor och vilka uppgifter svampen har i vår natur. Eleverna
ska känna till några grundläggande begrepp, veta vad de innebär och veta vilken betydelse
svamp har i människans arbete med att skydda värdefulla naturområden. Jag har undersökt på
vilket sätt eleverna kommer i kontakt med svamp i skolarbetet genom att jag har tagit del av
de läroböcker eleverna har i NO och samtalat med undervisande lärare. Jag har begränsat mig
till de elever som går på min arbetsplats, Möllebackskolan, i Sölvesborg åk 1-5 och
Bokelundsskolan där eleverna fortsätter i åk 6-9. Jag har talat i telefon med en av
pedagogerna som arbetar på naturskolan, dit eleverna i vår kommun åker en gång om året, för
att höra om och hur hon arbetar med svamp tillsammans med barnen. Jag har studerat den nya
läroplanen för att se hur man kan koppla svampkunskaper till det centrala innehållet. Jag har
även undersökt vilket utbud av film om svamp det finns på företaget där vår skola har
filmavtal. Dessutom har jag inventerat och fotograferat svampar i skog som ligger på
gångavstånd från skolorna för att veta vilka svampar eleverna har i sin närmiljö.
3
Vad är svamp?
Svamp är ett eget rike och har en unik uppbyggnad. Själva svampen består av långa och korta
celler som kallas hyfer. Man ser dem som långa vita trådar. Dessa hyfer bildar tillsammans ett
stort underjordiskt nät, ett så kallat mycel (figur1a-b). Mycelet finns där näringen finns dvs.
nere i jorden och inne i stubbar och stammar. Svamp kan leva i både levande och döda
trädstammar. Det är i mycelet som
transporten av vatten sker. Det är även
där näringen bryts ner, absorberas och
transporteras till olika delar av
svampen. (Holmberg och Marklund
2007
Figur 1a-b. Hyftrådar bildar ett mycel som ser ut som ett vitt ludd.
Fruktkropp
Det som vi i dagligt tal kallar för svamp är själva fruktkroppen. Det är ungefär som ett äpple
på ett äppelträd. Inne i äpplet sitter kärnor skyddade tills de är mogna och redo spridas så att
nya äppelträd ska kunna börja växa. Likadant är det med svampens fruktkropp. Fruktkroppen
skyddar miljontals sporer som när de mognat sprider sig och bildar nytt svampmycel.
Fruktkroppen består, liksom mycelet, av hyfer. Den delas in i olika delar, de har ofta, men inte
alltid, en hatt, en fot och ett hymenium (den del av svampen där sporerna sitter). Vissa
svampar har hylle. Det finns två sorters hylle, ett inre och ett yttre. Det yttre hyllet är en
skyddande hinna som sitter runt hela fruktkroppen när den är ung. När sedan svampen växer
blir hyllet för trångt och spricker. När det spricker upp kan man ibland se rester från hinnan i
form av plättar på hatten och en strumpa på foten. Det inre hyllet sitter under hymeniet för att
skydda sporerna. När det spricker kan man se rester som en ring runt foten. Svampens delar
kan se lite olika ut hos olika arter och svampböcker beskriver noga svampens utseende för att
vi lättare ska kunna artbestämma den. (Holmberg och Marklund 2007)
Hatten
En hatt kan ha olika struktur. Den kan vara fjällig, slemmig, torr, uppsprucken, ha hyllerester,
ha hinna undertill ”spindelnät” eller vara luden (figur 2a-e).
a. Fjällig.
b. Slemmig.
c. Torr och uppsprucken.
d. Hyllerester.
e. Hinna undertill.
4
En hatt kan ha olika form:
Välvd
Plan
Klockad
Trattformad
Navlad
Puckel
Vindlad
Foten
En fot kan vara spröd, smal, tjock, klubblik, pluggformad, vattrad, strimmig, ha ådernät, ha
tofsar, längstrådig, seg, ha en ring (figur 3a-e).
Figur 3. Några exempel på fotens karaktärer.
a. Spröd.
b. Smal.
c. Ådernät.
d. Tofsar.
e. Ring.
Strumpan
En strumpa kan vara antingen säcklik eller löklikt uppsvälld och kan då ha en valk eller
fjällkransar (figur 4a-c).
Figur 4. Strumpans
karaktärer
a. Säcklik.
b. Löklik med valk.
c. Löklik med fjällkransar.
Hymenium
Hymenium där sporerna sitter kan bestå av skivor, rör, åsar och taggar eller kan de förvaras
inne i fruktkroppen (Figur 5a-e).
Figur 5. Hymeniet karaktärer.
a.Skivor.
b. Rör.
c. Åsar.
d. Taggar.
e. Inuti .
5
Skivor kan vara:
Fria
Urnupna
Raka
Nedlöpande
Sporerna kan skyddas av ett inre hylle tills de mognat. Det
spricker upp och syns sedan på foten som spindelvävsliknande
slöjrester eller en ring (Figur 6). (Wiklund 2009)
Svampens indelning
Figur 6. Inre hylle skyddar sporer
Alla levande organismer försöker människan inordna i ett system. Den grövsta indelningen
består av tre domäner: bakterier, arkeér och eukaryoter. Eukaryoter delas sedan vidare upp i
tre riken: växter, djur och svampar. Det som skiljer de eukaryota organismerna från de andra
två grupperna är hur deras celler ser ut. Cellerna har en tydlig inre struktur med organeller
som alla har sin speciella uppgift. Många eukaryota organismer är flercelliga vilket betyder att
de består av mer än en cell. Det som är unikt för svampar är att de består av hyfer och sprider
sig med sporer. De skiljer sig från växterna genom att de saknar klorofyll och inte kan
fotosyntetisera. Skillnaden mellan djur och svamp är främst hur de får i sig näring. Svampen
absorberar sin näring genom cellväggen medan djuren äter. De organismer som hamnar i riket
svamp delas in i sju olika stammar, s.k. fylum. De svampgrupper vi tar upp här tillhör
antingen sporsäckssvampar (ascomycota) eller basidiesvampar (basidiomycota). För varje ny
indelning sorteras svamparna upp i grupper där antalet skillnader mellan svamparna i gruppen
minskar. Efter fylum delas de in i klass, ordning, familj, släkte och art. I gruppen art finns
bara en organism som inte liknar någon annan. (Wiklund 2009). När det gäller svamp så leder
forskning till ständigt nya upptäckter och det är inte ovanligt att svampar får byta namn
efterhand som kunskapen om svamp ökar. Svampens har ett vetenskapligt och ett svenskt
namn. Det latinska namnet består av ett släktnamn och ett artnamn och är samma i hela
världen.(pers kom.)
När du ska artbestämma svampar
Vilka karaktärer tittar du på för att dela in svamp i olika släkten och arter?
Hela fruktkroppen: Stor och köttig? Liten och tunn? Segt kött? Bräckligt kött?
Rören: Rörens färg och storlek. Titta på röröppningens form. Ändrar rören färg vid skada?
Skivorna: Hur fäster de till foten? Är de glesa? Täta? Gaffelgrenade? Olika långa?
Foten: Är den tjock eller smal? Har den filttofsar? Har den nät? Annat mönster? Vilken färg?
6
Hatten: Är den torr och len? Är den slemmig i väta? Färg? Fjäll? Slät?
Ring: Hur ser den ut? Hängande? Utstående? Sitter den fast?
Strumpa: Är den säcklik? Uppsvälld? Fjällkransar? Valk?
Annat att tänka på när du artbestämmer:
Var i Sverige hittade du svampen?
Vilken tid på året är det? Årstid, månad?
Var växte svampen? I lövskog, tallskog, blandskog?
Torrt, fuktigt?
Vilka träd stod i närheten?
Vilket substrat växte svampen på? På marken, på ett träd eller en stubbe?
Hur växte de? Enstaka, flera nära varandra eller i en klunga? (Wiklund 2009 )
Ekologi: Svampens uppgifter i naturen
Svamp omnämns oftast när man talar om nedbrytningsprocesser men svamp är även involverad
i många andra händelser i naturen.
Energi:
I ett ekosystem har alla organismer en bestämd
uppgift att utföra. För att liv överhuvudtaget skall
kunna existera måste det finnas energi i form av
solljus. Det måste finnas autotrofa organismer som
kan omvandla koldioxid, vatten och solenergi till
energirika kolhydrater bestående av grundämnena
kol, väte och syre. Autotrof betyder att man själv kan
tillverka den energi man behöver för att kunna leva.
Alla gröna växter är autotrofa (figur 7) och
Figur 7. Alla träd och buskar är autotrofa.
omvandlingen av solenergi till kemisk energi kallar vi för fotosyntesen. De gröna växterna
producerar mer energi än de själva gör av med och denna överskottsenergi lagras i växterna
som cellulosa och stärkelse. Det finns en stor mängd energi lagrad i alla växter, både levande
och döda, och den frigörs först när kolhydraterna bryts ner och bildar koldioxid och vatten.
Det är motsatsen till fotosyntesen och kallas respiration. Svampar, djur och människor är
heterotrofa organismer. Det innebär att vi inte kan tillverka vår energi själv. Vi är helt
beroende av växternas överskottsenergi för att kunna existera. (Hjorth 2002)
Mineraler
Allt levande, både växter, djur och svampar, är beroende av fler grundämnen än kol syre och
väte för att kunna leva. Det måste tillverkas många andra ämnen som fetter, proteiner och
7
klorofyll. Till det behövs mineraler. Mineraler är kristaller som bildats i
naturen och de är svåra att bryta ner. De kan innehålla ett eller flera
grundämnen, till exempel zink, järn, kalcium och koppar. En bergart
består av flera olika sorters mineraler. Sten, grus sand och jord är berg
som har smulats sönder. När berg vittrar sönder läcker mineralerna till
vattnet i marken och kan användas av levande organismer. Lavar är en
symbios mellan en svamp och en alg och de lavar som växer på sten får
tillgång till mineraler genom att de tillverkar lavsyror som bryter ner
stenen och frigör mineralerna (figur 8). (Hjorth 2002)
Figur 8. Lavar på sten.
Vatten
Vatten är livets vätska. Utan vatten kan inget liv existera. Varenda cell oavsett om den är i en
svamp, ett djur eller en växt måste ha vatten för att kunna fungera. Dessutom behöver växter
vatten till fotosyntesen och till att transportera näringsämnen från rötterna till bladen. Varma
dagar går det åt mycket vatten när växterna ska kyla ner bladen. Många växter behöver så
mycket vatten att deras rotsystem inte räcker till. De har därför utvecklat ett samarbete med
många svampar. Detta samarbete kallas mykorrhiza, eller svamprot. Växternas rötter är
sammankopplade med svamparnas mycel. Mycel täcker en mycket större yta under jorden än
vad växternas rötter gör så svampen ger vatten till växten. Svampen ger även bort kväve och
fosfor. I utbyte mot detta får svampen energi i form av kolhydrater från växten. En anledning
till att vi ser mycket svampkroppar på hösten är att träden inte behöver lika mycket energi då
som på våren och sommaren och kan ge bort desto mer kolhydrater till svamparna. Då får
svampen mer energi och har råd att bilda fruktkroppar. Om man kalhugger en skog försvinner
även de mykorrhizasvampar som är beroende av träden för att få energi. (Hjorth 2002)
När växter dör
När växter dör måste de brytas ner till mindre beståndsdelar för att näringsämnena i den döda
organismen ska kunna återanvändas av andra levande organismer. Det finns två typer av
nedbrytning. Antingen finns det syre närvarande och då kallas det förmultning, eller så finns
det inte syre närvarande och då kallas det förruttnelse. På land, i skog och mark, är det
framförallt förmultning som pågår och många tycker att det luktar gott! Först ut är bakterier
och små jästsvampar. De bryter ner de enklaste kolhydraterna. Sedan kommer mögelsvampar
och bakterier och de bryter ner enkla proteiner, fett och kolhydrater. Kvar finns sedan de
svåraste delarna att bryta ner: cellulosa och lignin (ett ämne som finns i växters cellväggar).
Det är framförallt svampar och bakterier som bryter ner detta. Bakterier arbetar bäst i neutral
miljö (pH 7). De arbetar snabbt i lövskog och det är därför det inte finns tjocka täcken av löv
på marken. Bakterier trivs inte i sur miljö (pH 4) så i barrskog är svamparna de allra viktigaste
nedbrytarna. Svampar som lever på döda organismer kallas saprotrofer (figur 9). I
barrskogarna ligger det ofta tjocka lager av barr på marken. Det beror på att svampar arbetar
betydligt långsammare än bakterier och inte hinner bryta ner växterna i samma takt som de
dör. Många svampar är kräsna och bryter bara ner valda delar av en växt. Några svampar
bryter bara ner lignin medan andra bara bryter ner cellulosa. Man kan se på träden vilken typ
8
av svamp som angripit veden genom att titta på vedens färg.
Svampar som gillar cellulosa lämnar kvar det bruna ligninet och
kallas brunrötare. Svampar som gillar lignin lämnar kvar den vita
cellulosan och kallas vitrötare. Svampar som lever på död ved har
ofta fruktkroppar som lever i flera år. (Hjorth 2002)
Figur 9. Porslinsnagelskivling på död
bokved.
Parasit
Svampar som är parasiter tar näring från levande organismer utan att ge något tillbaka. Den
utnyttjar sin värdorganism under lång tid. Detta skadar värdorganismen och kan leda till att
den dör. Parasitsvampar kan leva på både växter och djur. Blomkålssvamp är ett exempel på
en parasit som växer på gamla tallar. (Holmberg och Marklund 2007)
Pionjär eller specialist?
Lavar, som är en symbios mellan en svamp och en alg,
tillhör pionjärerna bland de organismer som lever på
land. De kan alltså börja växa där det inte finns något
liv alls. De får sin näring ur stenen och vattnet direkt
från luften. Lavar bildar ett organiskt skikt på stenens
yta som mossor sedan kan få fäste i (figur 10).
Specialister är de arter som inte kan växa var som
helst. Ett exempel är rötsvampar som är kräsna när det
gäller växtplats. De kan bara leva på en viss trädart
Figur 10. Lavar är pionjärer.
och kan dessutom vara beroende av trädets ålder eller av att trädet är i ett visst stadie i
nedbrytningsprocessen för att den överhuvudtaget ska kunna växa där. Eftersom rötsvampar
är så kräsna med var de kan växa måste de släppa många sporer så att några har chansen att
hitta ett en ny växtplats. Tickor släpper sporer under 4-5 månader varje år och sammantaget
på ett år kan de ha släppt flera tusen miljarder sporer. (Hjorth 2002)
Signalart
Signalarter används inom naturvården vars mål är att bevara ekosystem och biologisk
mångfald. De visar att miljön har höga naturvärden. Det är framförallt gamla skogsekosystem
som är extra skyddsvärda och innehåller många höga naturvärden. För att vara en bra signalart
ska arten vara starkt knuten till ett område med höga naturvärden, den ska vara lätt att känna
igen och lätt att hitta ute i naturen. Exempel på signalarter bland svampar är jordstjärnor,
igelkottröksvamp, skönsopp, rutbläcksvamp och oxtungsvamp (figur 11 a-e).
9
Figur 11. Signalarter
a.Jordstjärna.
b. Igelkottröksvamp.
c. Skönsopp.
d. Rutbläcksvamp.
e. Oxtungsvamp.
Rödlistan
Svamparna som finns med på rödlistan placeras i olika riskkategorier beroende på hur hög
risk det är att de ska dö ut. Man bedömer artens utbredning, hur stora populationerna är eller
hur mycket man tror att de kommer att minska. Riskkategorierna går från missgynnad till
sårbar, starkt hotad, akut hotad och sist försvunnen. Arter som finns med i missgynnadkategorin riskerar att dö ut i ett medellångt tidsperspektiv. För arter som finns med bland akut
hotade är risken extremt stor att de dör ut i Sverige inom en nära framtid. Förvunnen innebär
att den inte längre finns i Sverige men att den finns i andra länder. Rödlistade arter får man
inte plocka. Signalarter och rödlistade arter samlas gärna på vissa platser. Hittar man en art
kan man därför hålla utkik efter andra. En förklaring till varför arterna finns på en speciell
plats kan man få genom att ta reda på lite om skogens historia. Svamparna kräver ofta att
miljön har fått vara mer eller mindre oförändrad under lång tid, ofta flera skogsgenerationer.
(Nitare 2000)
Fridlyst
Det är regeringen som bestämmer om en art ska vara fridlyst. Fridlyst innebär att man inte får
plocka, skada eller gräva upp den. Det finns 8 lavar och 5 svampar som är fridlysta i hela
Sverige. De arter som är fridlysta är sällsynta och därför ofta okända för allmänheten. (Nitare
2000)
Diskussion
Vad säger läroplanen?
Syfte med ämnet biologi: Eleverna ska utveckla kunskaper om biologiska sammanhang.
Eleverna ska ha möjlighet att ställa biologiska frågor som utgår från egna upplevelser och
aktuella händelser. Svar ska sökas med hjälp av systematiska undersökningar och olika typer
av källor. De ska utveckla ett kritiskt tänkande till sina egna och andras argument och olika
informationskällor. Eleverna ska ges förutsättningar att hantera praktiska, etiska och estetiska
valsituationer som rör naturbruk och ekologisk hållbarhet. Eleverna ska utveckla en
förtrogenhet med biologins begrepp, modeller och teorier samt förstå hur dessa utvecklas i
samspel med erfarenheter från undersökningar av naturen. (skolverket 2011)
10
Jag var nyfiken på hur och i vilka sammanhang elever kommer i kontakt med svamp i
grundskolan. Jag ville undersöka vilket arbetsmaterial som finns till förfogande och vad det
står om svamp i läroböckerna. När det gäller läroplanen nämns inte ens ordet svamp. Det står
växter, djur och andra organismer. Svamp går alltså under begreppet ”andra organismer” och
redan där ser jag en värdeskillnad mellan svampen som organism jämfört med växter och
djur. I åk 1-3 nämns inte ens ”andra organismer” utan bara växter och djur. Där kan svampen
komma in under arbetet med årstidernas växlingar. Jag har undersökt elevernas
förutsättningar till att på olika sätt lära sig om svamp genom att föra samtal med undervisande
lärare och en av pedagogerna på naturskolan. Jag har tittat på streamade filmer från företaget
där skolorna lånar film och läst böckerna eleverna har i sin NO-undervisning. Jag har även ett
flertal gånger varit ute och undersökt vilka svampar som växer i skog nära skolorna, dit
eleverna kan ta sig. Syftet var att sammanställa ett faktamaterial om svamp i elevernas
närmiljö för elever i grundskolan åk 4-9 med inriktning på både morfologi och ekologi.
Naturskolan har ett antal olika teman och lärarna får önska tema som kompletterar annan
undervisning. Svamp är ett tema. Då är det fokus på hur svampar ser ut, plocka svamp, sortera
och gruppera. Detta tema efterfrågas i åk 1-3, alltså i de lägre årskurserna. Naturskolan tar
emot varje klass en gång per läsår från sista året på förskolan t.o.m. åk 6. I NO-böckerna för
åk 4-6 finns i den ena boken ett uppslag om svamp med fakta om svamp. Allt är mycket
kortfattat, bara någon mening om varje sak. Det fanns två bra filmer om svampens liv, en
anpassad för elever i de lägre åldrarna och en för de äldre eleverna. När det gäller den
ekologiska delen nämndes svamp i en film i 10 sekunder, Ekologins grunder. Då nämner de
att svamp är en nedbrytare. All övrig tid i filmerna ägnas åt växter, djur och den abiotiska
delen i vår natur. En ganska skev fördelning kan tyckas. Filmen om lavar var en föreläsning
och inget man visar för elever på grundskolan. Det faktamaterial jag har tagit del av i form av
böcker och film visar att om man lär sig om svamp i skolan så är det främst hur svamp ser ut
och hur det fungerar med sporer och mycel. Fakta om svampens betydelse i naturen är i
princip obefintlig om inte läraren själv genom eget intresse har stor kunskap i ämnet.
Naturskolan räddar många lärare i åk 1-3 då de har en temadag om svamp ute i naturen. Ett
flertal lärare i åk 4-6 väljer att inte gå ut på svampexkursioner eftersom de själva har för lite
kunskap om olika arter. Efter samtal med undervisande lärare sammanfattar jag svampens
plats i undervisningen såhär: de lärare som själva är intresserade av svamp och kan en del om
svamp undervisar om svamp. De lärare som känner sig osäkra på svampar undervisar inte
eleverna om svamp mer än läser det som står i boken. Flera lärare jag talade med hade en
önskan att kunna mer om svamp och jag ifrågasätter varför inte svampkunskap ligger som en
obligatorisk 7,5poängskurs i lärarutbildningen för de som ska undervisa i NO/biologi, i alla
fall för lärare i de högre årskurserna. Läroplanen trycker ganska hårt på att eleverna ska ut i
naturen, se och upptäcka själv och då är det viktigt att läraren har en trygg baskunskap och
kan vägleda och undervisa eleverna utifrån de frågor som dyker upp. Jag har valt att inte ha
med de latinska namnen inne i texten eftersom det är ett faktamaterial för elever. De latinska
namnen finns med på bilagan över de svampar jag hittade under mina inventeringar. Jag har
inte skrivit om svampgifter av den anledningen att jag har behandlat det i mitt arbete om
flugsvampar i kursen 7,5p svampkunskap 1. Eftersom arbetet skulle rymmas inom ca tio sidor
ligger faktabladen om de olika svampgrupperna utanför arbetet.
11
Käll och litteraturförteckning
Litteratur
Hjorth I (2002) Ekologi - för miljöns skull (1:a uppl) Ingemar Hjorth och Liber AB
Holmberg P och Marklund H (2007) Nya svampboken (4:e uppl.) Fälth & Hässler. Sverige.
Nitare J (2000) Signalarter Indikationer på skyddsvärd skog (1:a uppl) Skogsstyrelsens förlag
Olsson och Andréasson (2003) PULS Grundbok Biologi Sverige (1:a uppl) Natur och kultur
Olsson och Andréasson (2005) PULS Grundbok Biologi Världen (1:a uppl) Natur och kultur
Ottosson Mats och Åsa (2007) Upptäck biologi Europa Liber AB
Ryman S och Holmåsen I. (1992) Svampar En fälthandbok (3:e rev. uppl.) Interpublishing.
Sverige.
Skolverket (2011) Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 Edita
förlag Västerås
Skolverket (2011) Kommentarmaterial till kursplanen i biologi Edita förlag Västerås
Wiklund E (2009) Svampar – det du behöver veta om svamp…och lite till…(1:a uppl.) Eget
förlag.
Figurer
Foto tagna av Agnetha Andersson
Skisser ritade av Agnetha Andersson
Samtal med:
Pia Nilsson Naturskolan Sölvesborg
Undervisande lärare i NO åk 1-5 Möllebackskolan Sölvesborg
Undervisande lärare i NO åk 6 Bokelundskolan Sölvesborg
Fältstudie
Varit ute och inventerat skog som ligger på gång och cykelavstånd från båda skolorna för att
få kunskap om vilka svampar som växer i elevernas närområde. Alla foton är tagna under
dessa inventeringar. Områdena är Brötalyckorna, som är ett naturreservat, ett par olika delar
av Ryssberget, skogsstråk mellan bostadsområden och längs cykelvägar. Det är främst
bokskog men även lite tallskog och granskog.
Filmer
Det handlar om ekologi – biosfären (2007) Solfilm Media AB 14 minuter
Det handlar om ekologi – ekosystemets dynamik (2007) Solfilm Media AB 14 minuter
Det handlar om ekologi – naturens cykler (2007) Solfilm Media AB 14 minuter
Ekologins grunder (2008) Kunskapsmedia AB 12 minuter
Nära natur – Leta svamp: leta svamp i skogen (2009) 8 minuter
Svamparnas gåtfulla liv (2005) 20 minuter
UR Samtiden - Flora och fauna 2011: Om lavars tillväxt (2011) 15 minuter
12
Bilaga I
Inventering av närmiljö – bokskog tallskog och granskog i Sölvesborg.
Basidiesvampar - basidiemycota
Buksvamp Gasteromycetes:
Vårtig röksvamp Lycopérdon perlátum
Igelkottröksvamp Lycopérdon echinátum
Pluggskivling Paxíllus involútus
Sammetsfotad pluggskivling Paxíllus
atrotomentósus
Strimmig brödkorgssvamp Cýathus striátus
Porslinsnagelskivling Oudemansiélla múcida
Rutbläcksvamp Cóprinus picáceus
Ametistskivling Laccária amethýstina
Föränderlig tofsskivling Kuehnerómyces
mutábilis
Citrongul slemskivling Gomphídius glutinósus
Jordstjärna Geástrum
Potatisrottryffel Sclerodérma bovísta
Rottryffel Sclerodérma citrínum
Stinksvamp Phállus impudícus
Blomkålssvamp Sparássis
Blomkålssvamp Sparássis críspa
Skivlingar:
Flugsvamp Amaníta:
Lömsk flugsvamp Amaníta phalloídes
Vitgul flugsvamp Amaníta citrína
Röd flugsvamp Amaníta muscária
Panterflugsvamp Amaníta pantherína
Fjällskivling Macrolepióta:
Stolt fjällskivling Macrolepióta procéra
Rodnande fjällskivling Macrolepióta rhacódes
Svamp med åsar:
Svart trumpetsvamp Crateréllus
cornucopioídes
Trattkantarell Cantharéllus tubaefórmis
Kantarell Cantharéllus cibárius
Taggsvamp Hýdnum:
Rödgul taggsvamp Hýdnum ruféscens
Blek taggsvamp Hýdnum repándum
Sopp:
Ädelsopp:
Skönsopp/bittersopp Bolétus cálopus
Finluden stensopp Bolétus reticulátus
Blodsopp Bolétus erýthropus
Rutsopp Xerócomus chrysénteron
”Kremlor” Rússula
”Riskor” Lactárius
Grönriska Lactárius blénnius
Mandelriska Lactárius volémus
Granblodriska Lactárius detérrimus
Luden vitriska Lactárius velléus
Svavelgul slöjskivling Hypolóma fasciculáre
Tegelröd slöjskivling Hypolóma laterítium
Slemsopp:
Grynsopp Suíllus granulátus
Ticka:
Klibbticka Formitópsis pinícola
Oxtungsvamp Fistulína hepática
Sporsäcksvamp Ascomycetes:
Murkla
Skålsvamp:
Stort haröra Otídea onótica
13
Bilaga 2
Sopp
Vad kännetecknar en sopp?
Släkte
Ädelsopp
Slemsopp Strävsopp
Hymeniet under hatten, där sporerna sitter,
Art
Karl Johan
Björksopp Smörsopp
består av rör som sitter tätt intill varandra.
Blodsopp
Sandsopp
Du kan ta loss rörlagret utan att skada hatten.
Soppar delas in i olika släkten utifrån olika karaktärer. (Wiklund 2009) .Här tar vi upp
ädelsopp, slemsopp och strävsopp.
Ädelsopp:
Lever på marken, bildar mykorrhiza med lövträd.
De har stora köttiga fruktkroppar (figur 12).
Rörens öppningar är runda och lika stora och kan ändra färg vid
tumning.
Foten är tjock och har ofta ett ådernät.
Hatten är torr och varierar i färg.
Figur 12. Skönsopp tillhör
ädelsopparna.
Slemsopp:
Lever på marken, bildar mykorrhiza med barrträd.
Fruktkropparna är allt från små till medelstora.
Både hatt och fot är mycket slemmig i väta.
Foten kan ha en ring. (Ryman-Holmåsen 1992)
Strävsopp:
Växer på marken. Bildar mykorrhiza med lövträd och barrträd.
Hattfärgen kan variera. Köttet är först ljust men ändrar färg vid snitt och skador.
Foten är vit med filttofsar som varierar i färg.
Alla strävsoppar är ätliga. (Holmberg och Marklund 2007)
14
Ticka
Vad kännetecknar en ticka?
Hymeniet under hatten, där sporerna sitter, består av rör
som sitter tätt intill varandra (figur 13).
Gemensamt för alla tickor är att du inte kan ta loss
rörlagret utan att skada hatten (figur 9).
Tickor lever på organiskt material från ved eller som
parasit på träd. Det finns några arter som växer på marken
och bildar mykorrhiza med både lövträd och barrträd, till
exempel fårticka som även går att äta, och brödticka.
Figur 13. Ticka
Vissa arter har fruktkroppar som lever ett år medan andra tickor har fruktkroppar som lever i
flera år. Ettåriga tickor är mjuka och sega medan de fleråriga är hårda och mer träaktiga.
Tickor som växer på träd är ofta hyllformade eller hovformade (figur 14-16). De kan även
växa platt, kloss mot veden, s.k. resupinat.
Tickor som växer på marken har ofta en tydlig hatt och fot. (Wiklund 2009)
Figur 14. Rörlagret går inte att ta loss.
Figur 15. Hyllformade.
Figur 16. Hovformade.
15
Skivlingar
Vad kännetecknar skivlingar?
Gemensamt för alla skivlingar är att sporerna sitter på skivor på hattens undersida. Skivlingar
är en mycket stor grupp och här hittar vi både många goda matsvampar och många giftiga
arter (Wiklund 2009). Här tar vi upp fyra grupper: fjällskivlingar, flugsvampar, riskor och
kremlor.
Fjällskivlingar
De är saprofager och lever på nedbrutet organiskt material. De
växer på jord. Hatten är torr och har fjäll. Foten är seg och har en
ring (figur 17). Skivorna är fria. Fjällskivlingar delas in i flera olika
släkten. Det finns både giftiga arter och matsvampar. Ett exempel
på en matsvamp är stolt fjällskivling. (Wiklund 2009)
Figur 17. Rodnande fjällskivling
Flugsvampar
Till släktet flugsvampar hör både flugsvampar som har en ring på foten och kamskivlingar
som saknar ring. Flugsvampar bildar mykorrhiza med både lövträd och barrträd. När
fruktkropparna är unga är de omslutna av ett yttre och ett inre hylle (figur 18a-b). När
svampen växer spricker hyllet upp. Det yttre hyllet lämnar ofta rester kvar på både fot och
hatt. På hatten ser man det i form av plättar eller flagor som sedan kan försvinna om det
regnar på svampen. På foten bildar resterna en strumpa (figur 18c). Hyllet kan spricka upp på
fyra olika sätt och det gör att formen på både strumpan och hylleplättarna ser olika ut hos
olika arter. Resterna från det inre hyllet bildar en ring på foten. Flugsvamparnas fruktkroppar
är stora och köttiga. Två av våra dödligt giftiga svampar i Sverige tillhör flugsvamparna:
lömsk flugsvamp och vit flugsvamp. (Wiklund 2009)
Figur 18 a.
Yttre hylle på röd flugsvamp.
b.
Inre hylle på röd flugsvamp.
c.
Strumpa, ring och hattflagor på
vitgul flugsvamp
16
Riskor
Bildar mykorrhiza med både
lövträd och barrträd. De växer på
jord. Fruktköttet är sprött, bryter
man foten går den rakt av. Riskor
rinner. Om svampen skadas
Figur 19a. Luden vitriska.
b. Mjölksaft.
c. Granblodriska.
rinner det ut mjölksaft (figur 19b). Saften kan ändra färg. Hattens form och färg varierar hos
olika arter figur 19a, 19c). Det finns en del goda matsvampar bland riskorna, bland annat
mandelriska, tallblodriska och granblodriska. (Wiklund 2009)
Kremlor
Bildar mykorrhiza med både lövträd och
barrträd. De växer på jord. Fruktköttet är
sprött, bryter man foten går den rakt av
(figur 20a-b). Färgen på hatten varierar hos
olika arter men färgerna är ofta starka.
Kremlor är torra, dvs att de saknar mjölksaft. (Wiklund 2009)
Figur 20 a. Foten är spröd.
b. Stark hattfärg.
17
Svamp med åsar
Vad kännetecknar svamp med åsar?
Gemensamt för svamparna är att sporerna bildas på åsar och
ådror på hattens undersida(figur 21). Svampar med åsar och
ådror bildar mykorrhiza med både lövträd och barrträd. De har
en tydlig hatt och fot. Hatten är trattlik. Många arter är goda
matsvampar.(Wiklund 2009)
Figur 21. Åsar och ådror under hatten.
Kantareller
Cantarellus är ett släkte. Det finns cirka 70 arter. Sju av dessa har man
hittat i Sverige. Hit hör de gula vanliga kantarellerna, rödgul
trumpetsvamp och trattkantarell (figur
22a), men även andra mer sällsynta
kantareller som blek kantarell och
ametistkantarell. Åsarna på undersidan
är gaffelgrenade, fruktkroppen är mjuk
och fast (figur 22b).(Wiklund 2009)
Figur 22a. Trattkantareller.
b. Gaffelgrenade åsar.
Trumpetsvamp
Av 20 kända arter i släktet finns två i Sverige, svart trumpetsvamp och grå kantarell. Den
svarta trumpetsvampens fruktkropp är tydligt trattformad och
undersidan, där sporerna sitter, är slät. Det finns ingen tydlig
uppdelning i hatt och fot. De är brun -svartgrå till färgen med
en ljusare silvergrå färg på hymeniet, undersidan. Köttet är
tunt och spänstigt. En mycket god matsvamp. De är svåra att
upptäcka då de har samma färg som löven. De växer ofta
många tillsammans (figur 23). (Wiklund 2009)
Figur 23. Svart trumpetsvamp.
18
Buksvamp
Vad kännetecknar en buksvamp?
Gemensamt för buksvampar är att sporerna bildas inuti en till formen oftast rund
fruktkropp. Buksvampar är beroende av luft, vatten och djur för att kunna sprida sina sporer.
Röksvamp
Figur 24a. Rund fruktkropp.
b. Vårtig röksvamp.
c. Pappersspröd med öppning upptill. d. Igelkottröksvamp.
Hos unga fruktkroppar är sporerna vita. Allt eftersom de mognar ändrar de färg till brunt.
Fruktkroppen är först fast för att sedan bli allt mer pappersspröd. När sporerna är mogna
bildas en öppning upptill ur vilken sporerna sprids med hjälp av bland annat vattendroppar
(figur 24 a-d). Röksvampar får sin näring genom att bryta ner dött organiskt material, de är
saprofager.
Brödkorgssvamp
Fruktkropparna ser ut som små
skålar med små bröd i med en
skyddande hinna över som lock.
(skålen är stor som en tumnagel).
Inuti bröden finns sporerna (figur
25a-b). När sporerna mognat
spricker hinnan. För att kunna
Figur 25a. Strimmig brödkorgssvamp. b. Små ”bröd” med sporer i botten.
spridas behöver de hjälp av vattendroppar som faller ner i skålen och skvätter ut bröden som
är fulla med sporerna. Brödkorgssvampar är nedbrytare som växer på ved och kottar.
Jordstjärna
Det yttersta skalet runt jordstjärnor är tjockt och spricker upp till
flikar som bildar ett stjärnlikt mönster. Inuti döljer sig en boll fylld
med sporer (figur 26).
Figur 26. Jordstjärna.
19
Stinksvamp
Unga stinksvampar kallas häxägg. Svampen ligger inbäddad i en
geléaktig massa som omges av ett segt skal. Skalet spricker och ut ur
skalet växer stinksvampen upp. Uppe på stinksvampens topp finns
sporerna i en kletig stinkande vätska som lockar till sig insekter.
Sporerna sprids genom att de fastnar på djurens kropp när de kryper
omkring på svampen (figur 27). Stinksvamp lever i både barrskog och
lövskog. De får sin näring genom att bryta ner ved så de växer gärna
runt stubbar och liggande trädstammar. Själva hatten liknar en
Figur 27. Stinksvamp, liksvamp.
nätmönstrad mössa.
Rottryffel
Fruktkroppen liknar en potatis och
växer på jord eller växtdelar. Det är
mykorrhizasvamp. Sporerna är
mörkt brunsvarta och sprids genom
att fruktkroppen spricker upp i ett
oregelbundet mönster (figur 28a-b).
De är giftiga. (Wiklund 2009)
Figur 28a. Potatisrottryffel.
b. Rottryffel med svarta sporer.
20
Sporsäckssvampar
Vad kännetecknar sporsäckssvampar?
Gemensamt för sporsäckssvampar är att sporerna ofta sitter på
fruktkroppens sidor eller på ovansidan. De flesta lavarna är en symbios
mellan en sporsäckssvamp och en alg.
Murklor
De har en tydlig fot och hatten är vindlad (figur 29). Sporerna bildas på
den vindlade ytan. De får sin näring genom att bryta ner dött organiskt
material. Man tror att vissa kan bilda mykorrhiza.
Figur 29. Murkla.
Skålsvamp
Till skålsvampar hör alla svampar vars fruktkropp har en skålliknande form. De kan skifta i
storlek allt från någon millimeter stor upp till en decimeter i diameter. Sporerna sitter på
fruktkroppens yta inne i skålen och sprids med vinden efter att de
slungats ut ur skålen. Skålsvampar är inga matsvampar. Olika arter
har olika sätt att få näring. De flesta är saprofager och lever på allt
möjligt; ved och mossa, andra svampar, halm, jord, barr och örter.
Andra är parasiter eller mykorrhizasvampar. Haröron (figur 30) bildar
mykorrhiza med både lövträd och barrträd. (Wiklund 2009)
Figur 30. Haröron.
21
Taggsvamp
Vad kännetecknar en taggsvamp?
Hymeniet under hatten, där sporerna sitter, består av taggar
som sitter tätt intill varandra. Sporerna sitter på taggarnas
utsida (figur 31).
Nästan alla taggsvampar växer på jord men det finns några
enstaka arter i Sverige som växer på träd och ved.
De som växer på jord bildar mykorrhiza med barrträd
och lövträd. Taggsvamp som växer på lövträd lever
som parasiter och orsakar vitröta. De taggsvampar
som växer på barrved och lövved orsakar också
vitröta.
Figur 31. Sporerna sitter på taggar.
Figur 32. Rödgul taggsvamp.
Vissa taggsvampar är hårda och sega medan andra är köttiga och bräckliga.
Exempel på taggsvamp som går att äta är rödgul taggsvamp (figur 32) och blek taggsvamp.
Båda arterna växer i bokskog.
22