Etik och moral

Tema:
Etik och moral
Frågor och svar
Religionskunskap 1, 50 poäng, RELREL01
Etik och moral
Människan är en social varelse som gärna lever tillsammans med andra människor. Denna samvaro
kan ibland skapa problem varför vi behöver regler och lagar av olika slag. Vår etik eller moral talar om
för oss vilka handlingar som anses rätt och vad vi bör
eftersträva eller undvika i moraliska situationer.
Etik och moral handlar alltså om vad som är gott och ont, rätt
och fel. Men det är viktigt att skilja på vad som är rätt och fel
enligt juridiska lagar och ur ett etiskt perspektiv. Att något är
rätt enligt lagen innebär inte automatiskt att det är rätt enligt
etiken. Det finns t.ex. ingen juridisk lag mot otrohet men
många skulle nog anse att det är omoraliskt och alltså etiskt fel
att vara otrogen mot sin partner. Det är en ganska
grundläggande moralregel i många kulturer.
Vilka vägar ska man välja i livet? Etik handlar om
hur vi bör tänka och bete oss för att uppnå det goda
och rätta. Moral handlar om hur vi beter oss i
praktiken.
Orden etik och moral betyder egentligen samma sak, men en vanlig uppfattning är att moral handlar
om våra konkreta handlingar och åsikter i frågor om gott och ont, rätt och fel, t.ex. åsikten att det är
omoraliskt att vara otrogen mot sin partner. Etik handlar om våra argument för vår moral, t.ex.
varför det är omoraliskt att vara otrogen mot sin partner. Etiken handlar alltså om hur vi tänker och
resonerar kring moral. Innan vi tittar på några konkreta etiska teorier behöver vi först klargöra vilka
frågor som etiska teorier bör besvara och vilka möjliga svar som finns.
Etiska frågor
Det finns flera olika etiska teorier som talar om hur man avgör vad som är rätt och vad som är gott.
För att ge vägledning om hur man bör handla måste man även veta vad man vill uppnå. Frågan om
vad som är rätt hänger alltså ihop med vad som är gott. Om det goda är t.ex. lycka så blir rätt
handling den som medför lycka. Men innan man kan välja handling måste man även ha svar på en
tredje fråga: vem man bör ta hänsyn till? Är det ens egen lycka som man ska ta tänka på eller andras?
Både och?
Olika etiska synsätt ger olika svar på de tre frågorna om vad som är rätt, gott och vem man bör visa
hänsyn. Låt oss titta på dem.
Vad är rätt?
Det finns lite förenklat fyra olika uppfattningar om hur man kan avgöra ifall en handling är etiskt rätt.
2
Man kan fokusera på handlingens konsekvenser, handlingens överensstämmelse med vissa regler,
personens avsikter med handlingen eller personens egenskaper.
Inom konsekvensetiken fokuserar man på handlingens konsekvenser och menar att en handling är
rätt endast om den leder till bättre konsekvenser än någon annan handling som personen kan välja.
Regeletik eller pliktetik som den också kallas fokuserar på handlingens överensstämmelse med vissa
moraliska regler eller principer. Enligt regeletiker är en handling rätt endast om den överensstämmer
med personens moraliska regelsystem. Rättighetsetik är en slags regeletik där en handling anses rätt
om den främjar rättigheter och inte kränker någons rättigheter.
En sinnelagsetiker anser att det avgörande för om en handling är rätt beror på personens sinnelag
eller avsikter. Endast om handlingen utförs med goda avsikter är den rätt enligt sinnelagsetiken.
Dygdetiken slutligen anser att fokus bör vara på personen som handlar och inte på själva handlingen.
En dygd är ett önskvärt karaktärsdrag (t.ex. omtänksamhet) och enligt dygdetiken är en handling rätt
endast om den skulle utföras av en dygdig (t.ex. omtänksam) person.
Vad är gott?
Om vi säger att något är moraliskt gott betyder det att vi värderar något som positivt, t.ex. att det är
gott och positivt att göra andra lyckliga. Lycka är för många något gott och dess motsats lidande
något ont vi vill undvika. Att vinna på lotto kan göra en väldigt lycklig men lottospel ger inte alltid
vinster så lotto kan rimligtvis inte räknas som något moraliskt gott. Lottospel kan däremot vara gott
som ett medel för att uppnå något som är gott i sig, t.ex. lycka.
Sådant som är gott i sig har ett inneboende positivt värde – ett egenvärde – och är alltså inte enbart
gott i vissa sammanhang utan alltid. En etisk teori bör tala om vad som anses vara gott i sig och
därmed eftersträvansvärt.
För vem?
Det finns tre olika svar på frågan om vilka som ska få ta del av det goda och eftersträvansvärda.
Egoister anser att man ska tänka på sig själv i första hand. Hänsyn mot andra behöver man bara visa
om det gynnar en själv.
Altruister tänker tvärtom, de anser att man endast ska tänka på andra och inte sig själv.
Universalister slutligen anser att man ska tänka på andra och sig själv. Vilka de andra är finns det
olika uppfattning om. En del altruister eller universalister hävdar att det endast gäller människor
medan andra anser att det även gäller vissa djur eller allt levande.
Två etiska teorier
Låt oss titta på två konkreta etiska teorier, en konsekvensetisk och en regeletisk, och se hur de
besvarar de tre frågorna om vad som är rätt, gott och vem man bör visa hänsyn.
Utilitarismen
Den mest kända etiska teorin är utilitarismen. Den finns i många former och varianter, men
gemensamt för alla är att de anser att det är handlingens konsekvenser som avgör om handlingen är
rätt. Utilitaristiska teorier är alltså konsekvensetiska.
Den ursprungliga utilitarismen grundades av engelsmannen Jeremy Bentham (1748–1832) och teorin
kan sammanfattas med uttrycket: ”Största möjliga lycka för största möjliga antal”.
3
Det som är moraliskt gott och eftersträvansvärt enligt utilitarismen är alltså lycka. ”För så många som
möjligt” innebär att utilitarismen är universalistisk och eftersom det inte bara är människor som kan
uppleva lycka och lidande så anser många utilitarister att även djur som kan det bör omfattas av
utilitarismen.
Kants kategoriska imperativ
Filosofen Immanuel Kant (1724-1804) ansåg att det var fel att grunda moralen i människors
önskningar och behov, som utilitarismen gör. Eftersom vi blir lyckliga av olika saker så kan
utilitarismen medföra att en och samma handling kan vara rätt i en situation och omoralisk i en
annan. Det är oförnuftigt säger Kant och menar att en handling måste vara etiskt rätt oavsett vilken
person som utför den. Det som är etiskt rätt måste därför bygga på en etisk princip som alla
människor kan acceptera, menar han. När vi funderar över vad som är rätt handling ska vi enligt Kant
tänka på hur vi vill att alla andra ska handla: Handla alltid så att maximen för din handling skulle
kunna upphöjas till allmän lag!
Kant kallade denna regel för det kategoriska imperativet eftersom det är en uppmaning (imperativ)
som gäller för alla utan undantag (kategorisk). Med maxim kan förstås den regel eller etiska princip
som handlingen är ett exempel på. Om du t.ex. tänker ta något från en butik utan att betala är det
stöld som är regeln (maximen) bakom din handling och som du i så fall vill upphöja till allmän lag –
alltså att alla ska stjäla. Du vill förmodligen inte att det ska vara lag på att alla ska stjäla i butiker för
då skulle det knappast finnas några butiker. Och anser du att det inte är rätt att alla andra stjäl så är
det inte rätt för dig heller att stjäla.
Kants etiska teori är regeletisk eftersom en handlings riktighet avgörs utifrån regeln om det
kategoriska imperativet. Det moraliskt goda är att följa det kategoriska imperativet och viljan att göra
sin plikt, anser Kant. Även denna teori är universalistisk eftersom imperativet är kategoriskt och
gäller alla, men vi behöver enbart ta hänsyn till förnuftiga människor som kan förstå och tillämpa
imperativet. Kant ansåg nämligen att djur är oförnuftiga så de har vi inga direkta plikter mot.
Etik och religion
De flesta religioner har liknande moralregler men har de också samma uppfattning om vad som är
rätt, gott och vilka man bör visa hänsyn? Finns olika uppfattningar inom religionerna? Det är centralt
för alla religioner att tala om vad som är rätt och gott och hur vi bör leva så alla religioner har en etik.
En del menar att Gud bestämmer vad som är rätt och fel. Andra tänker sig att Gud vill det rätta för
att det är rätt.
Genom att tolka heliga skrifter eller lyssna på visa personer kan man inom religionerna försöka få
svar på hur man bör leva och vad som är rätt och gott. Men det är även möjligt som troende att vara
övertygad om att människan själv skapat moralen och att den inte är beroende av någon gud. Det
beror på vilket förhållande man har till religionen och hur man tolkar de religiösa skrifterna.
En vanlig uppfattning är att alla religioner är regeletiska, att de bygger på bokstavliga tolkningar av
religiösa skrifter, men det är en väldigt förenklad bild. Ofta finns det inslag av olika uppfattningar om
vad som är rätt inom en religion och friare tolkningar av religiösa skrifter kan medföra att de flesta
synsätt är möjliga. Det kan även finnas olika uppfattningar om vad som är gott men de flesta
religioner är nog överens om att ett liv i enlighet med högre makter eller Guds vilja är gott och kan
leda till ett bättre liv och frälsning.
Text: Pernilla Nordström – Gymnasielärare i Religion och filosofi.
4
Människan är ond
Två tioåriga pojkar lurar med sig en tvååring från ett köpcentrum
där han kommit bort från sin mamma. De lockar iväg honom till
en ödslig plats där de torterar honom till döds. Det hände i
England 1993. Hur kan två små barn vara så onda? Pojkarna fick
tio års fängelse och frigavs sedan. Myndigheterna var då tvungna
att ge dem ny identitet, eftersom människor försökte få tag på
dem för att hämnas.
Länk:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Mordet_p%C3%A5_James_Bulger
1. Kor och kalvar fraktas långa vägar på trånga lastbilsflak, utan mat och vatten. Framme vid
slakteriet är de för utmattade för att stiga upp. Då piskas de och får elchocker för att orka
stappla sig fram till sin avrättning. Hur kan människor bete sig så grymt?
Är människan från födseln ond, en egoistisk vilde som måste civiliseras och uppfostras för att kanske
börja bete sig hyggligt mot andra? Det finns många som anser det.
Människan är god
Det finns också godhet. Ett exempel är den unga kille som gång på gång vände tillbaka in på det
brinnande diskoteket för att hjälpa andra ut. Till sist blev han själv ett offer för lågorna. Han hade
räddat sig själv men valde ändå att gå tillbaka för att rädda andra.
Länk: http://www.tv4.se/kalla-fakta/artiklar/tio-%C3%A5r-efter-diskoteksbranden%C3%B6verlevande-ber%C3%A4ttar-4fc3a85a04bf72228b00a627
Somliga anser att människan är i grunden god och att de som uppför sig grymt gör det för att de
själva blivit illa behandlade som barn eller för att de är sjuka.
Människan är varken ond eller god
En tredje åsikt är att människan varken är god eller ond vid födelsen. Alla människor är i stånd till
både den värsta grymhet och den största godhet. Människan har en fri vilja och kan själv välja att öka
det ondas eller det godas makt i världen. Det är inte alltid så lätt att avgöra om någon är ond eller
god. Var alla tyskar som gick med i nazistpartiet på 1930-talet onda människor? Är alla munkar
genomgoda? Hur är det med soldater som beordras ut i krig och dödar för att de får order att göra
det? Handlar de av ondska? Är det i övrigt säkert att det bara är godhet som driver den som utför en
god handling? Och att en ond handling alltid utförs av en ond person?
Frågor
2. Vad är gott och vad är ont? Ge exempel?
3. Finns det onda och goda människor anser du?
5
4. Varför finns regler om vad som är rätt och fel? Vad skulle hända om inga sådana regler
fanns?
Övermänniskor och undermänniskor
Hur skulle det bli om ett land styrdes av tanken att människor har olika värde? Ett land där man
ansåg det självklart att det egna folket skulle härska över andra folk? Ett land som delade in världen i
övermänniskor och undermänniskor. Det landet har ju faktiskt funnits. Före och under andra
världskriget trodde många tyskar att det var deras uppgift att styra över världen. ”Att födas till tysk är
den högsta utmärkelse som Vår Herre kan förläna denna jord”, skrev tidningen Krakauer Zeitung år
1944.
Hur bar sig nazisterna åt för att få befolkningen med sig när de begick sådana ohyggliga grymheter
som förintelsen av sex miljoner judar, förföljelserna av homosexuella och oliktänkande, stöld av
människors egendom, krig mot halva jorden…
Vi och dem
För att vanliga tyskar inte skulle börja tycka synd om offren delades världen in i vi och de andra.
Tyskarna, den påhittade ariska rasen, kallades övermänniskor. Gud hade satt dem att härska över
världen. Undermänniskor var ryssar, polacker, zigenare, mörkhyade men framför allt: judar. Så här
står det i en skrift utgiven av tyska krigsmakten år 1935:
”Undermänniskan, en biologiskt sett skenbart helt likartad naturprodukt med händer,
fötter och en slags hjärna, med ögon och mun, är dock en helt annan, en fruktansvärd
varelse, med människoliknande anletsdrag, men andligt och själsligt lägre stående än
ett djur. I denna människas inre råder ett hemskt kaos av vilda, ohämmade lidelser; en
obeskrivlig destruktionsdrift, den primitivaste lystnad, den mest ohöljda nedrighet.
Undermänniska - i övrigt ingenting!”
Vi lydde bara order!
På morgonen den 13 juli 1942 samlade major Wilhelm Trapp reservbataljon 101 i tyska krigsmaktens
fältpolis, utanför förläggningen i Polen. Major Trapp redogjorde för dagens uppdrag. Han meddelade
att man hade en svår uppgift framför sig. Fältpolisernas uppdrag var att samla ihop alla judar i den
lilla staden Josefow, det vill säga ungefär 1800 personer. Alla arbetsföra män skulle transporteras till
arbetsläger. Kvinnor, barn, gamla och sjuka skulle fösas ihop och skjutas utanför staden.
För att motivera sina män att utföra massmordet talade majoren om de oskyldiga offren för de
allierades bombningar i Tyskland. Han påstod att det var judar som låg bakom bombningarna i
Hamburg och Berlin. Han avslutade med att säga att de
som kände att de inte skulle klara av att utföra
uppdraget kunde få slippa. Bara 12 av hans 500 män
anmälde att de inte ville vara med. Fältpoliserna
marscherade in i Josefow. Alla judar föstes ihop. Tre
hundra arbetsföra män sorterades bort för att föras till
arbetsläger. De övriga 1500 fördes till en skog i
närheten, där kompanicheferna tidigare valt ut
lämpliga avrättningsplatser. Kvinnorna, barnen och de
gamla fick order om att lägga sig ner i rader på marken.
6
Fältpoliserna ställde sig bakom dem och satte bajonettspetsen i nacken på varsitt offer. På givet
kommando sköt de. Därefter gick de fram till nästa offer. Mördandet fortsatte hela dagen till
mörkrets inbrott med en timmes uppehåll för lunch. Alla fältpoliserna klarade inte av att delta i
massakern. En del höll sig undan i den allmänna oordningen, andra missade medvetet och sköt
bredvid offren. Vissa sa till slut ifrån till befälen att de inte orkade mer och befälen lät dem gå åt
sidan. Men de allra flesta lydde order, utan att ifrågasätta vad de höll på med. De intalade sig att de
inte hade något val, att de gjorde det för fosterlandet, för att de inte vågade annat eller på grund av
kamrattrycket. De var tvungna att intala sig själva självbedrägerier för att rättfärdiga sitt grymma
handlande.
Så här uttryckte en soldat det: ” Jag gjorde det till min uppgift att endast skjuta barn. När mödrarna
kom till avrättningsplatsen med sina barn i handen, fick alltid min kamrat skjuta mamman medan jag
sköt barnet. Jag intalade mig själv att barnet inte skulle klara sig utan mamman. På så sätt gjorde jag
en god gärning ändå eftersom barnet ändå inte skulle överleva utan sin mamma.” Efter slakten i
Josefow fick bataljon 101 nya uppdrag. Efter kriget visade det sig att de sammanlagt mördat 38 000
judar och fört 42 000 till koncentrationsläger.
Hur kunde de?
Hur kunde vanliga män, arbetare, tjänstemän, familjefäder, söner förvandlas till brutala
massmördare? En amerikansk historiker, Christopher R Browning, har forskat om bataljon 101. Det är
därför vi känner till så mycket om dem. Browning har studerat protokoll från den rättegång som efter
kriget hölls mot en del av fältpoliserna i bataljon 101. Det Browning ville ha svar på var hur det var
möjligt att människor i vissa lägen kan begå sådana här brott. Blev de tvingade? Hotades de till livet?
Fick de löften on stora belöningar?
Att synen på vad som är rätt och fel förändras i krig är ett välkänt faktum. Sammanhållningen mellan
soldaterna blir viktigare än något annat. Offren görs till ”icke-personer”, några som man inte behöver
slösa medkänsla på, eftersom de ändå inte har samma känslor som vanliga människor. Världen blir
svart eller vit. Världen blir tydligt indelad i VI och DEM. Vi är de goda, de som gör rätt och dem är de
onda som gör orätt och skall bekämpas. Dessutom avtrubbas soldaterna ganska snabbt. Den som en
gång utfört en order att döda, går över en psykologisk gräns och har sedan lättare att göra om det.
Trots allt detta är den 101:a bataljonens sätt att bete sig nästan ofattbart. Bara några veckor tidigare
hade soldaterna varit vanliga civila tjänstemän och arbetare. Detta var deras första uppdrag i Polen.
Och de fick möjlighet att avstå. Enligt Browning finns det inte ett enda fall där en tysk soldat straffats
för att han vägrat delta i förintelsen av judarna. Däremot var det dödsstraff på att gömma och skydda
judar.
Frågor
5. Hur många av oss är starka nog att stå emot grupptryck? Vågar vi stå för en egen åsikt när
alla andra tycker tvärtom?
En som vågade
Alla soldater lydde inte alltid order. Det finns
sådana som har mod nog att tänka själva och
lyssna på sitt eget samvete. Det berättas om
en sådan man som hette Joseph Schultz.
Under andra världskriget hade tyska armén
ockuperat det forna Jugoslavien. Den 20 juli
1941 deltog truppen på bilden i en operation
7
där man brände byar och avrättade både motståndsmän och vanliga civila.
Bilden ovan sägs visa hur en trupp dödsdömda står uppradade framför en höstack med bindlar för
ögonen i väntan på att bli avrättade. Plötsligt händer något oväntat. En ung tysk soldat, Joseph
Schultz, vägrar att skjuta. Han lägger ned sitt gevär och sin hjälm och går fram och ställer sig bland de
dödsdömda. Hellre än att döda oskyldiga, väljer han att bli avrättad tillsammans med dem. Hans syns
till vänster, på väg fram.
En av Schultzs kamrater tog bilden i smyg, annars hade hans mod aldrig blivit känt för eftervärlden.
Frågor
6. Tycker du enskilda soldater har något ansvar när de dödar i krig?
7. Kan du tänka dig att döda en annan människa, till exempel för att försvara dig själv och din
familj?
8. Finns det något sammanhang där du själv delar in människor i vi och dem? När i så fall?
Varför?
9. Hur tror du att du skulle ha gjort om du var i samma trupp som Joseph Schultz?
10. Finns det tillfällen då det är rätt att döda? När, i så fall?
11. Är dödsstraff ett sätt att få slut på våld i ett samhälle? Motivera svaret!
8